Mats Werner

 

För 61 år sedan var Kung Bhumibol och hans vackra Drottning Sirikit på officiellt statsbesök i Stockholm och med utflykt till Gripsholms Slott. Värd för besöket var vårt kungapar, Gustav VI Adolf och Louise.

Själv var jag alltså 17 år och gymnasist med stort film- och teaterintresse. Visserligen både skrev och regisserade jag en del men det var nog själva producerandet som var mitt stora intresse och jag sökte ju till den nystartade Filmskolans produktionslinje så snart jag tagit studenten. Vi var fyrahundra sökande till två platser! Fyra togs ut till slutprov och jag var en av dem!! Men blev dessvärre inte en av de två......
Men på den lokala ungdomsgården på Kungsholmen hade vi startat en filmstudio och gjorde en hel del rätt avancerade kortfilmer. Minns särskilt en som spelades in på vår vind med högst anslående ljussättning, spännande kameravinklar och fina bilder av sedermera skådespelaren Thomas Ungewitter (bl.a. sergeanten i Repmånad). Men också ett brutalt systermord som utspelade sig på Gärdet!

Men nu skulle en ny kamera testas under det pampiga statsbesöket. Det skulle bli en journalfilm. Som skulle börja med välkomstkortegen efter ankomsten till Stockholm. Inte vet jag om plugget lade hinder i vägen (brukade ignoreras....) eller om jag sett fel på tiden men när jag anlände till Stockholms Slott möttes jag av den stora beridna paradvakten med orkester i tyst återtåg mot Hovstallet följt av tomma landåer. Snopet! Men filmat! Skam den som ger sig!

Nästa dag var det staden Stockholms tur att bjuda kungligheterna på stor lunch i Gyllene Salen. Kungaparen roddes över Riddarfjärden i kungaslupen Wasaorden och togs emot på trappkajen vid Stadshuset av Stadsfullmäktiges imposante ordförande Carl Albert Andersson iförd jackett. Efter aväten lunch hade det börjat bli mörkt – och då kom jag! Vad anledningen var denna gång till min sena ankomst är också höljt i en barmhärtighetens dimma. Men de röda baklyktorna på limousinerna lyser fint på filmremsan när de försvinner bortåt slottet och Grand Hotell.......

Nu är goda råd dyra! En chans kvar att alls få några bilder från kungabesöket och det är vid avfärden efter avslutat statsbesök. Med andra ord står jag parat utanför Grand Hotells entré tidigt på morgonen avresedagen. Försedd med min nya kamera. På kajsidan står en inlånad bil med kompisen som chaufför med spinnande motor, färdig att ge sig iväg.

Så kommer de då äntligen ut ur porten, blott ett par meter ifrån mig passerar den lätt blyge monarken Bhumibol och hans vackra hustru Drottning Sirikit som vänligt leende vinkar till oss alla som samlats. För oss som lever idag, låter beskrivningen smått absurd. Här står alltså jag, en 17-åring tillsammans med en mängd andra människor. Utan några avspärrningar, inga rep, inga muskelkillar med solglasögon och kommunikationssnäckor i öronen som motar bort oss, när Kungen och Drottningen av Thailand går förbi alldeles framför oss!

Så snart de satt sig i sin limousin rusar jag över gatan och in i vår bil. Eftersom man inte får bryta in i en kortege så satt vi och avvaktade tills alla limousiner passerat och efter den sista polisbilen så svängde vi ut och hängde på. I rasande fart körde vi förbi Gustav Adolfs Torg, Tegelbacken och väl på Norr Mälarstrand upptäckte vi att vi hade ytterligare ett antal limousiner efter oss! Vi i en risig liten Renault, befann oss alltså mitt i kortegen som med poliseskort och fullt pådrag var på väg mot Bromma Flygplats! Måste medge att vi nog kände en viss kallsvett inför vad poliserna i bilen framför oss skulle göra med oss vid ankomsten....

Men så snart vi var framme vid Bromma kastade jag mig ut och in i terminalen. Det fanns inga särskilda gater på den tiden utan det var fritt fram rakt ut på flygplatsplattan!! Återigen hisnar man vid tanken att allmänheten alltså fick tillträde direkt till flygplatsen och i princip till flygplanen som stod uppställda.

 

Jag travade fram till SAS-maskinen vid slutet av den röda mattan och fattade post alldeles vid trappan. Åskådarläktaren på terminalens tak var överfylld av vinkande människor men även på plattan efter mig kom åtskilliga ”vanliga” åskådare ut. Efter en stund kom så den Thailändske kungen och drottningen åtföljda av Prins Bertil och Prinsessan Margaretha och en stor uppvaktning av diplomater och militärer ut på den röda mattan och emot mig. Jag filmade frenetiskt! Väl framme började kungaparet med att hälsa på flygplanets besättning som stod uppställda mitt emot mig vid trappans fot. Därefter vidtog avsked med Bertil och Margaretha och sedan började de vandra upp mot flygplanets dörr. Väl uppe på plattformen vänder de sig om och vinkar till alla åskådare och för ett kort ögonblick stannar också drottningens vänliga ögon på lilla mig och min kamera och hon vinkar!



 

 

Det blev en – om än märklig och smått komisk – journalfilm om ”The Royal State Visit to Sweden”!

Efter många år hittade jag smalfilmen och överförde den på VHS-video genom en egen enkel spegelapparat och skickade en kopia till det Thailändska kungaparet! Efter ett par månader blev jag uppringd av den Thailändske ambassadören som ville framföra kungen och drottningens tack och berätta att de uppskattat att få se filmen......

Så var det dags för 60-årsjubileum av detta statsbesök och plötsligt blev jag kontaktad av Alexander på ambassaden som undrade om de kunde få köpa en kopia av min film för att visa under jubileet. Jag berättade att det ju var en ganska usel kopia men att jag faktiskt hade originalfilmen kvar och om de lät digitalisera den professionellt så kunde både de och jag få en bra kopia! Och så blev det. Men sedan slog pandemin till och festligheterna ställdes in. Men så skulle man ändå manifestera jubileet i lite mindre skala i år när restriktionerna börjat släppa. Och då ville Alexander komma och filma mig och spela in min berättelse. För att också kunna få mina kommentarer till den i övrigt stumma filmen som nu skulle visas i samband med ett halvdagsseminarium med en utställning på Gripsholms slott, som också besökts av Bhumibol och Sirikit 1960.

Så häromdagen var han här och spelade in. Det gick fint och på måndag är jag inbjuden till detta seminarium på slottet där filmen kommer att finnas att se i utställningen i Gustav IIIs vita salong. Märkligt hur livet utvecklas!

 

Omslaget till min bok om Pierre Louis Alexandre. Målat av konstnärinnan Ida von Schulzenheim tillhör de målningar jag nu säljer på auktion den 19 september.

Under alla år som jag forskade kring Pierre Louis Alexandre (innan jag ens visste hans namn utan bara det smeknamn han gått under som modell på Konstakademien: ”Negern Petterson”), stötte jag aldrig på något konstverk med honom som modell ute på auktionsmarknaden förrän 2009 då en akvarell av Bruno Hoppe såldes på Auktionskompaniet i Stockholm. Den fick nummer 11 i min senare katalog. De jag funnit tidigare hade alla varit i offentliga samlingar, privat ägo eller sålda för länge sedan på auktioner i Sverige och utomlands.

Hoppe-målningen kom till min kännedom efter att försäljningen redan skett, men kanske var det då tanken föddes på en framtida utställning av konstverk med Alexandre som modell och att jag skulle försöka få ihop en bra grund för en sådan utställning. Mitt första egna köp skedde efter att antik- och konstexperten Pontus Silfverstolpe tipsat mig om att han sett en ”neger” i Rehns konsthandel på Sibyllegatan i Stockholm. Jag åkte dit och fann en oljemålning av Matilda Berendt, gift Hanström som inköptes.

 

Så småningom blev det elva verk plus de två jag fått efter föräldrarna. När arbetet med min bok kom igång utvecklades tanken till att utställningen skulle ske på Konstakadmien i samband med att boken släpptes och den skulle då också kunna fungera som utställningslkatalog. Chefen på Konstakademien och jag berörde detta när vi satt i under källarvalven och gick igenom akademiens räkenskaper och letade kvitton undertecknade av Pierre Louis.

Boken blev färdig vintern 2019-20 och jag tog kontakt med Konstakademien för att starta planering då pandemin slog till och chefen meddelade att hela hennes planering slagits i spillror. Allt hade fått ställas in eller skjutas upp. Själv satt hon hemma i Uppsala och jobbade och visste ingenting om framtiden. Jag beslöt att avvakta utvecklingen. Men när situationen var densamma ett år senare så beslöt jag att släppa tanken på en utställning och släppa boken för sig. Det innebar också ett förlagsbyte eftersom utställningen hade en avgörande betydelse för mitt gamla förlag. I slutet av maj släpptes så boken.

Eftersom jag aldrig planerat att starta någon egen samling av verk med ”Petterson” så gällde det nu alltså att avveckla mina inköpta tavlor på ett värdigt och adekvat sätt. Att ha dem travade i garderober och stå på vinden kändes inte bra på något sätt. Konst ska avnjutas inte gömmas undan! Mina ärvda tavlor hänger där de ska och kommer att förbli där.

Det första auktionshuset, vars chef var mycket positiv, tvangs att tacka nej på deras PR-avdelning sagt ifrån och varnat för antirasistiska och identitetspolitiska aktivistattacker på deras lokaler. Så känslig har alltså frågan om ett ord blivit i vårt land att det växt fram krafter som till och med anser sig ha rätten att förbjuda andra att använda ord i det svenska språket. Nyligen läste jag att det inte ens skulle vara tillåtet att en vit person översatte en svart persons text! Hur långt ska vi tillåta dessa galenskaper att fortgå?

Crafoord Auktioner som just anställt en kille som för ett par år sedan med gott resultat sålde en samling av ett helt annat slag för min räkning, tog istället tag i detta och nu ligger resultatet ute på nätet. Samlingen auktioneras ut söndagen den 19 september med början klockan 19.00. Hela tiden tills klubban faller kan man lägga bud. Om någon lägger ett bud alldeles innan ”sluttid”, förlängs budtiden med ytterligare minuter så att flera budgivare på sluttampen ska kunna vara med precis så länge de vill.

Auktionen är i stor utsträckning inriktad mot köpare i utlandet där intresset för orientalism är stort och där det identitetspolitiska giftskåpet aldrig öppnats på samma sätt som här i Sverige.

Mina egna favoriter bland de elva verken, är givetvis Ida von Schulzenheims fina porträtt med röd fez, som också är omslag (se ovan) på min bok ”Svarte Peder/Negern Petterson – från Cayenne till Nationalmuseum” (finns att köpa i alla välsorterade nätbokhandlar och även på beställning i vanliga boklådor. Mariefreds Bokhandel har den till och med i lager!).

 

Även den förmodade akvarellen av Ingeborg Westfelt (gift Eggertz) tillhör absolut favoriterna. En vacker bild som har en kul historia då den varit på utflykt till Spanien och kom hem då ett svenskt dödsbo från solkusten såldes i Sverige. Tavlan bar spanska gallerietiketter på baksidan och ingen hade anledning att koppla den till Sverige eller till ”Petterson” – utom jag som kände igen utstyrseln, västen, turbanen och tofsen som rekvisita från just Ingeborg Westfelts tävlingsmålning från 1881-82 till vilken denna akvarell torde vara en osignerad detaljstudie. På dess baksida finns även ett par mindre skisser på fruktträdskvistar av det slag som återfinns i den färdiga målningens vänstra kant.

 

Slutligen den som i min katalog bär numret 14 (Auktionsnummer 1838483). Tyvärr osignerad. Däremot har vederbörande daterat den till 1889 genom att på ett högst eget sätt forma ett par penseldrag i det nedre vänstra hörnet till siffrorna 8 och 9. Målningens uttryck, fria förhållningssätt till modellen, dess pastos – allt vittnar om en konstnär som var långt före sin tid som akademielev. Jag vet att bland dem som gick i modellskolan 1889 finns flera konstnärer som senare skulle bli stora på många sätt. Att kunna attribuera denna målning till en bestämd konstnär vore en säkerligen mycket givande uppgift. Det är den kanske intressantaste målningen av alla.

 

Som sagt: Här är länken till auktionen: https://auctionet.com/sv/themes/215-mats-werner-collection-a-legend-uncovered?campaign=2813&utm_campaign=Kampanj+2813%3A+Mats+Werner+Collection&utm_medium=campaign&utm_source=campaign2813