Mingel på hög nivå!
Ja, missförståmig inte! Så välplacerad var jag inte vid bröllopet! Inte ens bjuden faktiskt!
Men å andra sidan så åt jag frukost med Drottning Sophia av Grekland och hennes son Felipe, Exkung Simeon av Bulgarien m.fl. Kronprins Willem-Alexander och hans Maxima sprang förbi vårt bord och utanför fönstret klev just danska kronprinsessan Mary med liten son in i en skinande vit Volvo, f.v.b. till tåget på Centralen, medan maken Frederik tog en senare bil till flygplatsen.
Kronprinsessan Mary lämnar hotellet i morse.
Ni tror jag skojar, men vår gamla resebyrå hade haft den goda smaken att bjuda oss på en övernattning på Grand Hotel med tebuffé i Strömsalongerna från vars balkong vi hade en strålande utsikt mot Strömmen, Slotttet och delar av kortegevägen.
Det började redan då vi anlände med taxi från Centralen. Vår chaufför talade om - medan han nästlade sig förbi avspärrningar vid Nybroplan och bakvägen tog sig till Grand Hotel - att han var livrädd att bli kvar innanför avspärrningarna som när som helst skulle bli fullständiga och förhindra att han skulle kunna ta sig ut igen från Blasieholmen.
Vi anlände till hotellet samtidigt med Kung Albert och Drottning Paola av Belgien. Det ska erkännas att vi inte ägnades samma uppmärksamhet som detta par, utan vi kunde smita förbi dem i trappan. Dock var hotellets personal strålande och välkomnande vare sig vi hade krona på skallen eller ej.
Kungaskeppen "Norge" och "Dannebrogen" bakom "af Chapmans" akter
Vi checkade in och tog därefter en promenad utmed Strömkajen. Åt en bit mat nedanför alla TV-bolagens "sändningsbalkonger" framför Nationalmuseum. Vandrade ut till Ostindiefararen "Göteborg" som låg förtöjd vid en ponton akter om "af Chapman". Vi besåg de vackra danska och norska kungaskeppen (Tänk om s/s Drott funnits kvar!) på andra sidan Strömmen. HMS "Wisborg", ett antal jagare och fregatter plus en ubåt, som alla låg förankrade på rad på redden liksom flottans gamla skolskepp "Gladan" och "Falken".
En norsk spexorkester underhöll på kajen.
Kanske är det så att Norge vill ha tillbaka unionen? Sillsallaten på trumman antyder att de vill ha tillgång till vårt kungahus igen!
Därefter tillbaka till hotellet. Visst kändes det kul att lyfta på avspärrningsbanden och möta den tillspringande poliskonstapeln med ett "Vi bor här!"
Vi intog ett par stolar i lobbyn och beskådade alla kungligheterna som samlades där för att bli körda i alla de vita Volvo-bilar som bilföretaget troligen ställt till förfogande.
Det rådde fotoförbud och personalen var mycket observant, men jag lyckades ändå få ett par bilder.
Här skymtar Kung Konstantin bakom Kung Alberts serafimerkedja.
Några av Jordaniens kungligheter.
Bredvid oss ur hissen kom plötsligt den japanske kronprinsen Naruhito, med fyra underdåniga adjutanter efter sig. Exkung Konstantin stod bara några meter bort och samtalade med den vackra Mathilde, Belgiens kronprinsessa, hennes make, den glade Willem-Alexander och dennes pappa Albert.
Den undersköna Drottning Rania av Jordanien med make Abdullah fanns också där med Prinsessorna Rym Ali och Sarvath liksom Letizia, Spaniens vackra kronprinsessa.
Plötsligt blev det dags och alla försvann ut till sina bilar och vi gick upp en stund på rummet för att vila benen innan det var dags för eftermiddagsbuffén.
I Strömsalongerna möttes vi av ett glas champagne och en överdådig buffé med allehanda bakverk och små snittar och smörgåsar.
Ett par storbildsskärmar förmedlade vigseln inifrån Storkyrkan tvärs över vattnet. När vi såg att brudparet lämnade kyrkan gick vi ut på balkongen och hörde redan på allmänhetens jubel, som förflyttade sig med kortegeekipaget, att de var på väg nerför Slottsbacken, förgångna av ett kompani ryttare i paraduniformer samt några ytterligare förridare.
Ett par åskådarprinsessor på vår balkong.
De rundade slottet och passerade Norrbro och därefter ner mot oss. Hela Strömkajen, hela Skeppsbron, hela Norrbro och hela Strömgatan var packade med människor som tjoade och viftade med svenska flaggor. Paradorkestrar spelade utmed kortegevägen. Så förvann de runt Handelsbankens hörn och vi kunde återgå till våra snittar och princessbakelser.
Här rundar kortegen Kungsträdgården. Titta noga så ser ni det nygifta paret.
Vi följde kortegens väg via bildskärmarna och när slupen "Wasaorden" dragits flott vid Galärvarvet, så väntade vi en stund innan vi på nytt gick ut på balkongen för att beskåda när den vackra slupen rundade Kastellholmen och möttes av en sanslös salut från HMS "Wisborg". Det var krevader som kändes i benmärgen. Slupens 18 roddare skötte sig med den äran och visste precis var de skulle lyfta upp årorna och sluta ro för att slupen elegant av egen kraft kunde glida intill pontonen vid Logårdstrappan.
Här ses "Wasaorden" med uppvaktande fartyg. Notera de mannade relingarna. Även på ubåten!
Då fångades våra öron av den största formationsflygning som skett på många år i Sverige. 18 st JAS-Gripen plan flög i pilformation mycket värdigt och långsamt över Strömmen.
De 18 Gripenplanen glider fram över våra huvuden.
Här vandrar de nygifta upp emot slottet och Logården.
Kronprinsessan och Prinsen lämnade slupen och vandrade i ensamhet upp till slottet. Så småningom kom de ut på Lejonbacken, där de fick motta folkets jubel och en sångarhyllning. Kronprinsessan tackade svenska folket för sin prins (högtalarna var riktade åt vårt håll så vi hörde utmärkt).
Så försvann de in i slottet för galamiddagen medan vi tog en paus på rummet.
Här vilar hustrun benen och läser i vår lokaltidning om dagens begivenheter.
I Cadier-baren var det fullt av bl.a. körsångare från Storkyrkan, David Batra med sällskap och andra. Det fanns inte en ledig stol, varför vi vandrade över till det intilliggande hotel Lydmar där vi hängde i baren en stund innan hungern slog till. En god middag med sniglar och ost på Lydmars terrass, lätt svala vindar, lite för hög ljudvolym från musikanläggningen (det är väl de första dagisgenerationerna som nu befolkar dessa vattenhål och med sin nedsatta hörsel kräver högre volymer för att överhuvudtaget uppfatta ljudet).
Kvällen avslutades framför TVn på rummet och följdes av en god natts sömn.
Helt klart ett roligt minne för livet!
Och plåtschabraket lever vidare......
Nyligen antog Kommunfullmäktige ny torghandelsstadga. För vilken gång i ordningen den senaste tioårperioden, har jag nu förlorat räkningen på! (Läs hela historien HÄR)
När det nya förslaget lades fram frågade jag ordföranden i Teknik- och Fritidsnämnden, Marianne Andersson, om det nu var kristallklart att några plåtschabrak på hjul inte skulle få stå på Gyllenhjelmstorget.
Hon svarade att de nya reglerna var vattentäta mot plåtschabrak på hjul.
Men innan den nya stadgan antogs av Fullmäktige kunde vi läsa i tidningen att torghandlaren i fråga fått ett "permanent undantag" från kommunens torghandelsregler!
Vem som gett ett sådant exempellöst tillstånd framgick inte och har inte heller kunnat klarläggas. Och inte heller om undantaget gällde de gamla reglerna eller de som nu skulle antas.
När stadgan så skulle antas av fullmäktige så ställde jag givetvis frågan till Marianne Andersson, som dels försäkrade mig - och fullmäktigeförsamlingen - att inga "permanenta undantagstillstånd" givits, men att torghandlaren kommit överens om att övergå till en markisvävslösning som skulle kunna uppfylla reglerna.
Den nya stadgan antogs.
Plåtschabraket återkom på Gyllenhjelmstorget. Nu med faluröd färg istället för blekt ärtgrön. I övrigt inga förändringar! Ingen markis.
Alltså ställde jag på nytt frågan till T&Fs ordförande på fullmäktigemötet i måndags hur det kom sig att plåtschabraket fortfarande stod där och ingen förändring eller anpassning skett.
"Hur var det med de nya vattentäta reglerna?"
Det kröp då fram när Marianne Andersson gick upp i talarstolen, att de nya reglerna inte var så vattentäta som man hade trott!!!!!
Hur länge ska denna cirkus pågå?
När det nya förslaget lades fram frågade jag ordföranden i Teknik- och Fritidsnämnden, Marianne Andersson, om det nu var kristallklart att några plåtschabrak på hjul inte skulle få stå på Gyllenhjelmstorget.
Hon svarade att de nya reglerna var vattentäta mot plåtschabrak på hjul.
Men innan den nya stadgan antogs av Fullmäktige kunde vi läsa i tidningen att torghandlaren i fråga fått ett "permanent undantag" från kommunens torghandelsregler!
Vem som gett ett sådant exempellöst tillstånd framgick inte och har inte heller kunnat klarläggas. Och inte heller om undantaget gällde de gamla reglerna eller de som nu skulle antas.
När stadgan så skulle antas av fullmäktige så ställde jag givetvis frågan till Marianne Andersson, som dels försäkrade mig - och fullmäktigeförsamlingen - att inga "permanenta undantagstillstånd" givits, men att torghandlaren kommit överens om att övergå till en markisvävslösning som skulle kunna uppfylla reglerna.
Den nya stadgan antogs.
Plåtschabraket återkom på Gyllenhjelmstorget. Nu med faluröd färg istället för blekt ärtgrön. I övrigt inga förändringar! Ingen markis.
Alltså ställde jag på nytt frågan till T&Fs ordförande på fullmäktigemötet i måndags hur det kom sig att plåtschabraket fortfarande stod där och ingen förändring eller anpassning skett.
"Hur var det med de nya vattentäta reglerna?"
Det kröp då fram när Marianne Andersson gick upp i talarstolen, att de nya reglerna inte var så vattentäta som man hade trott!!!!!
Hur länge ska denna cirkus pågå?
Konsten att få svar på en fråga?
Till Kommunfullmäktiges sammanträde i Mars, hade jag förberett två frågor.
Dels en uppföljande fråga till Kommunalråddet Jens Persson angående statusen i frågan om Thomasgymnasiets naturaliesamling som hittills kostat runt halva miljonen för flytt och förvaring på annan ort.
Dels också en till densamme plus Kulturnämndens ordförande rörande de grafiska bladens kondition i Läggesta stationshallar. Om frågornas innehåll lär jag få anledning att återkomma.
Många har kritiserat att ledamöternas frågestund ligger så sent på dagordningen medan allmänhetens frågestund ligger i början av sammanträdena.
Detta har sin historiska grund dels i det faktum att allmänheten inte skulle behöva "utstå" hela fullmäktigemötet innan man fick komma till tals och dels i att ledamöternas frågestund tenderade till att dra ut så långt på tiden att fullmäktige inte hann med viktiga beslutsärenden.
Idag är det många som klagar på förhållandet och menar att allmänheten har mycket större inflytande än fullmäktiges egna ledamöter. Dels får de alltid möjlighet att ställa frågor (vilka understundom också tenderar till att dra ut till långa föredrag med bilder och allt), dels får de alltid framlägga medborgarförslag och få dessa utredda av den kommunala förvaltningen och behandlade i nämnder och styrelser. En ynnest som inte alla ledamöter ens har om de först ska vinna sin grupps tillstånd att lägga fram en motion.
Varför ska någon då engagera sig i politiska partier? Det är ju ändå bara att marschera in i fullmäktigeförsamlingen och säga och föreslå vad man vill!
Tillbaka till mina frågor! Marsmötet drog ut så lång på tiden att inga frågor från ledamöterna hanns med. När också Aprilmötet blev frågelöst, gjorde jag om frågorna till interpellationer, d.v.s. skriftliga frågor som ska ha ett skriftligt svar, och tänkte att DÅ får jag dem väl ändå besvarade.
Interpellationerna lades fram vid Majmötet (då inga frågor heller hanns med) och skulle få sina svar i måndags vid fullmäktiges junisammanträde, det sista för säsongen.
Då hade emellertid ärendepunkterna bytt plats (för att ordföranden lovat att någon gång lägga frågsetunden tidigare då ärendelistans längd så medgav) varför frågestunden kom i början av sammanträdet.
Men är det någon som tror att vi hann till interpellationsdebatten?
Inte heller!
Visserligen förelåg skriftliga svar från dem jag frågat, men eftersom åtminstone frågan om "det grafiska bladet" (som det stod på dagordninge) i Läggesta tarvade ett pa pååekanden och följdfrågor, får nu dessa hänga över sommaren och förhoppningsvis hinnas med vid augustisammanträdet!
Håll tummarna!
Under tiden överväger jag att lämna fullmäktige och bli allmänhet! Det verkar effektivare!
Dels en uppföljande fråga till Kommunalråddet Jens Persson angående statusen i frågan om Thomasgymnasiets naturaliesamling som hittills kostat runt halva miljonen för flytt och förvaring på annan ort.
Dels också en till densamme plus Kulturnämndens ordförande rörande de grafiska bladens kondition i Läggesta stationshallar. Om frågornas innehåll lär jag få anledning att återkomma.
Många har kritiserat att ledamöternas frågestund ligger så sent på dagordningen medan allmänhetens frågestund ligger i början av sammanträdena.
Detta har sin historiska grund dels i det faktum att allmänheten inte skulle behöva "utstå" hela fullmäktigemötet innan man fick komma till tals och dels i att ledamöternas frågestund tenderade till att dra ut så långt på tiden att fullmäktige inte hann med viktiga beslutsärenden.
Idag är det många som klagar på förhållandet och menar att allmänheten har mycket större inflytande än fullmäktiges egna ledamöter. Dels får de alltid möjlighet att ställa frågor (vilka understundom också tenderar till att dra ut till långa föredrag med bilder och allt), dels får de alltid framlägga medborgarförslag och få dessa utredda av den kommunala förvaltningen och behandlade i nämnder och styrelser. En ynnest som inte alla ledamöter ens har om de först ska vinna sin grupps tillstånd att lägga fram en motion.
Varför ska någon då engagera sig i politiska partier? Det är ju ändå bara att marschera in i fullmäktigeförsamlingen och säga och föreslå vad man vill!
Tillbaka till mina frågor! Marsmötet drog ut så lång på tiden att inga frågor från ledamöterna hanns med. När också Aprilmötet blev frågelöst, gjorde jag om frågorna till interpellationer, d.v.s. skriftliga frågor som ska ha ett skriftligt svar, och tänkte att DÅ får jag dem väl ändå besvarade.
Interpellationerna lades fram vid Majmötet (då inga frågor heller hanns med) och skulle få sina svar i måndags vid fullmäktiges junisammanträde, det sista för säsongen.
Då hade emellertid ärendepunkterna bytt plats (för att ordföranden lovat att någon gång lägga frågsetunden tidigare då ärendelistans längd så medgav) varför frågestunden kom i början av sammanträdet.
Men är det någon som tror att vi hann till interpellationsdebatten?
Inte heller!
Visserligen förelåg skriftliga svar från dem jag frågat, men eftersom åtminstone frågan om "det grafiska bladet" (som det stod på dagordninge) i Läggesta tarvade ett pa pååekanden och följdfrågor, får nu dessa hänga över sommaren och förhoppningsvis hinnas med vid augustisammanträdet!
Håll tummarna!
Under tiden överväger jag att lämna fullmäktige och bli allmänhet! Det verkar effektivare!
Överraskningseffekten ska aldrig underskattas
På Kommunstyrelsen nyligen lade majoriteten fram ett förslag om en ungdomssatsning. Det talades om åtgärder mot ungdomsarbetslöshet och trygghet för unga.
Majoriteten fick i stort sett medhåll av hela oppositionen för denna angelägna satsning.
Så kommer ärendet upp i Kommunfullmäktige ikväll. Det blev sammanträdets sista egentliga punkt eftersom timmen var sen och alla trötta. Övriga ärenden sköts till Augustisammanträdet.
Kommunalrådet inleder och hävdar återigen att det "ser ut att bli uppemot 50 miljoner i överskott i år".
Är det tjugo extra regeringsmiljoner han spekulerar i? För Ekonomichefens beräkningar ligger såvitt jag vet fortfarande "bara" på ca. 30 miljoner vilket i och för sig inte är fy skam. Tio av dessa miljoner föreslår majoriteten alltså att man ska avsätta för denna "ungdomssatsning", ivrigt påhejad av oppositionen.
Men vid fullmäktigebehandlingen framlägger plötsligt majoriteten ett PM beträffande åtgärder i Paulinska skolan som underlag i detta ärende. Nu visar det sig att 6 av de 10 miljonerna kommer att avse åtgärder i Paulinska skolans byggnader! Det handlar om angelägna brandsäkerhetsåtgärder, nya dörrar, utbyte av "farliga elinstallationer"! Nödljusanläggning, åtgärder i klassrum för att dessa inte ska vara "sunkiga och klottriga", belysning på 100-metersbanan och salar som behöver stängas (?).
Oppositionen fattar inte vad som händer för man fortsätter att uttala sig positivt om "satsningen" ända till Erik Berg från Strängnäspartiet uttrycker en viss oro över att ungdomssatsningen verkar bli en lokalsatsning.
Jag delar hans oro. Fullmäktige fattade i kväll alltså beslut om investeringar för 6 miljoner kronor i Paulinska Skolans byggnader under sken av att det rörde sig om en "satsning på ungdomar"! Det står t.o.m. som rubrik på säkerhetschefen Arne Rutgerssons PM angående åtgärdspaketet i Paulinska.
Man fattade beslut om åtgärder som i normala fall skulle åvilat fastighetsägaren, i det här fallet Strängnäs Fastighets AB, vars styrelse inte hört talas om detta!
Återigen en sammanblandnng av kommunen och dess bolag. Åtgärder som enligt lagen, av ägaren endast kan ges i form av ägardirektiv på årsstämma. Men istället väljer man tydligen att låta skattefinansiera (d.v.s. med lån...) åtgärderna i form av en beställning till fastighetsbolaget.
Märkligt!
Majoriteten fick i stort sett medhåll av hela oppositionen för denna angelägna satsning.
Så kommer ärendet upp i Kommunfullmäktige ikväll. Det blev sammanträdets sista egentliga punkt eftersom timmen var sen och alla trötta. Övriga ärenden sköts till Augustisammanträdet.
Kommunalrådet inleder och hävdar återigen att det "ser ut att bli uppemot 50 miljoner i överskott i år".
Är det tjugo extra regeringsmiljoner han spekulerar i? För Ekonomichefens beräkningar ligger såvitt jag vet fortfarande "bara" på ca. 30 miljoner vilket i och för sig inte är fy skam. Tio av dessa miljoner föreslår majoriteten alltså att man ska avsätta för denna "ungdomssatsning", ivrigt påhejad av oppositionen.
Men vid fullmäktigebehandlingen framlägger plötsligt majoriteten ett PM beträffande åtgärder i Paulinska skolan som underlag i detta ärende. Nu visar det sig att 6 av de 10 miljonerna kommer att avse åtgärder i Paulinska skolans byggnader! Det handlar om angelägna brandsäkerhetsåtgärder, nya dörrar, utbyte av "farliga elinstallationer"! Nödljusanläggning, åtgärder i klassrum för att dessa inte ska vara "sunkiga och klottriga", belysning på 100-metersbanan och salar som behöver stängas (?).
Oppositionen fattar inte vad som händer för man fortsätter att uttala sig positivt om "satsningen" ända till Erik Berg från Strängnäspartiet uttrycker en viss oro över att ungdomssatsningen verkar bli en lokalsatsning.
Jag delar hans oro. Fullmäktige fattade i kväll alltså beslut om investeringar för 6 miljoner kronor i Paulinska Skolans byggnader under sken av att det rörde sig om en "satsning på ungdomar"! Det står t.o.m. som rubrik på säkerhetschefen Arne Rutgerssons PM angående åtgärdspaketet i Paulinska.
Man fattade beslut om åtgärder som i normala fall skulle åvilat fastighetsägaren, i det här fallet Strängnäs Fastighets AB, vars styrelse inte hört talas om detta!
Återigen en sammanblandnng av kommunen och dess bolag. Åtgärder som enligt lagen, av ägaren endast kan ges i form av ägardirektiv på årsstämma. Men istället väljer man tydligen att låta skattefinansiera (d.v.s. med lån...) åtgärderna i form av en beställning till fastighetsbolaget.
Märkligt!
"Nej, nej, nej!" säger Leif Lindström
"Nej,nej,nej!" svarar SEVABs ordförande Leif Lindström i dagens tidning, på frågan om SEVAB höjer elnätstaxan för att tillmötesgå den egna politiska majoritetens krav på en utdelning om 7 miljoner nästa år.
Jag är glad att inte bara styrelsens ledamöter och ersättare utan också bolagets revisor, som var närvarande vid mötet, kan konstatera hur Leif Lindström vrider på sanningen.
Så här skrev jag omedelbart efter styrelsesammanträdets avslutande:
"Alldeles innan sammanträdets avslutande under punkten övriga frågor vid det konstituerande styrelsemötet efter årsstämman, lämnar ordf. ordet till VD som berättar att hon suttit på kommunhuset och pratat om de nya ägardirektiv som ägarna förbereder. Då framkom det att ägaren kommer att kräva en utdelning 2011 på 7 miljoner kronor från SEVAB, varför VD har suttit och gått igenom möjligheter och funnit att det finns ett "taxehöjningsutrymme" på elnätssidan på 6% som vi isåfall var tvungna att besluta om idag för att det skulle få en årseffekt på 2,5 mkr.. Avs. den fasta avgiften."
(Läs mer i mitt förra inlägg om SEVAB och taxehöjningen)
Jag är övertygad om att alla vid sammanträdet närvarande instämmer i denna beskrivning av orsaken till att man överhuvudtaget tittat på en taxehöjning nu.
Normalt sett har vi ett pofessionellt skött energibolag som jag som styrelseersättare stöttar till 100%. Men detta är ett i högsta grad oprofessionellt beslut!
Normalt sätt skulle en taxehöjning ha föregåtts av grundliga kalkyler, med höjningsmotiverande orsaker specificerade. Frågan skulle ha presidiebehandlats och sedan förts upp på en dagordning inför ett styrelsemöte.
Vid det styrelsemötet, skulle den ansvarige chefen för affärsområdet "Nät" ha föredragit frågan och ställt förslaget.
Så skulle det gått till om taxehöjningen motiverats av affärsmässiga skäl och på affärsmässiga grunder.
Så gick det alltså inte till denna gång, hur Leif Lindström än värjer sig!
Den verkliga orsaken till att de SEVAB-kunder som är monopolbundna till SEVABs eltrådar ska betala 6% mer för att elen ska komma fram till dem, är blott och bart den politiska majoritetens krav på utdelning från ett bolag som inte på affärsmässiga grunder vare sig kan eller borde ge utdelning till sin ägare. En utdelning i företagets nuvarande skede innebär i grunden att utdelningen måste betalas av bolagets kunder och bolagets långivare - inte från överskott i verksamheten. För något sådant blir det inte förrän bolagets lån befinner sig på en nivå som motsvarar dess omfattning och omsättning.
Denna politisering av SEVAB är och förblir oacceptabel och förstärker endast kravet på att kommunen inte skall äga affärsdrivande aktiebolag.
Men kontentan av Leif Lindströms offentliga nej, måste ju också bli att något utdelningskrav nu knappast kan framföras, eller hur? I vart fall lär det inte framföras av en ny majoritet efter valet.
Jag är glad att inte bara styrelsens ledamöter och ersättare utan också bolagets revisor, som var närvarande vid mötet, kan konstatera hur Leif Lindström vrider på sanningen.
Så här skrev jag omedelbart efter styrelsesammanträdets avslutande:
"Alldeles innan sammanträdets avslutande under punkten övriga frågor vid det konstituerande styrelsemötet efter årsstämman, lämnar ordf. ordet till VD som berättar att hon suttit på kommunhuset och pratat om de nya ägardirektiv som ägarna förbereder. Då framkom det att ägaren kommer att kräva en utdelning 2011 på 7 miljoner kronor från SEVAB, varför VD har suttit och gått igenom möjligheter och funnit att det finns ett "taxehöjningsutrymme" på elnätssidan på 6% som vi isåfall var tvungna att besluta om idag för att det skulle få en årseffekt på 2,5 mkr.. Avs. den fasta avgiften."
(Läs mer i mitt förra inlägg om SEVAB och taxehöjningen)
Jag är övertygad om att alla vid sammanträdet närvarande instämmer i denna beskrivning av orsaken till att man överhuvudtaget tittat på en taxehöjning nu.
Normalt sett har vi ett pofessionellt skött energibolag som jag som styrelseersättare stöttar till 100%. Men detta är ett i högsta grad oprofessionellt beslut!
Normalt sätt skulle en taxehöjning ha föregåtts av grundliga kalkyler, med höjningsmotiverande orsaker specificerade. Frågan skulle ha presidiebehandlats och sedan förts upp på en dagordning inför ett styrelsemöte.
Vid det styrelsemötet, skulle den ansvarige chefen för affärsområdet "Nät" ha föredragit frågan och ställt förslaget.
Så skulle det gått till om taxehöjningen motiverats av affärsmässiga skäl och på affärsmässiga grunder.
Så gick det alltså inte till denna gång, hur Leif Lindström än värjer sig!
Den verkliga orsaken till att de SEVAB-kunder som är monopolbundna till SEVABs eltrådar ska betala 6% mer för att elen ska komma fram till dem, är blott och bart den politiska majoritetens krav på utdelning från ett bolag som inte på affärsmässiga grunder vare sig kan eller borde ge utdelning till sin ägare. En utdelning i företagets nuvarande skede innebär i grunden att utdelningen måste betalas av bolagets kunder och bolagets långivare - inte från överskott i verksamheten. För något sådant blir det inte förrän bolagets lån befinner sig på en nivå som motsvarar dess omfattning och omsättning.
Denna politisering av SEVAB är och förblir oacceptabel och förstärker endast kravet på att kommunen inte skall äga affärsdrivande aktiebolag.
Men kontentan av Leif Lindströms offentliga nej, måste ju också bli att något utdelningskrav nu knappast kan framföras, eller hur? I vart fall lär det inte framföras av en ny majoritet efter valet.
Förhållningsregler för Svenska Flaggans Dag - Nationaldagen
SEVABs kunder betalar Jens Perssons budget!
Oppositionsrådet Maria von Beetzen skriver på sin Facebook-sida följande:
"Sevab smyghöjer nätavgiften för el med 6 % oannonserat och utan handlingar på onsdagens styrelsemöte. Smygtaxering av majoriteten för att få in pengar till kommunkassan. Oetiskt."
Jag kan dessvärre bara instämma! Vi var flera i SEVABs styrelse som blev höggradigt överrumplade vid styrelsemötet efter årsstämmorna i onsdags. Förmiddagen hade ägnats den avgående styrelsens sista sammanträde med lokal- och revisionsfrågor. Därefter en kort arbetslunch följt av årsstämmor i de tre SEVAB-bolagen. Därefter samlades den nya styrelsen för sitt första möte.
Och i slutet på detta, som en oannonserad övrig fråga, lämnar ordföranden Leif Lindström ordet till bolagets VD som förhoppningsvis skruvar lätt på sig när hon berättar att hon suttit på Kommunhuset och blivit informerad om arbetet med de nya ägardirektiven för bolaget och också blivit meddelad att kommunen förväntar sig en utdelning 2011 på 7 miljoner kronor!
En utdelning från ett bolag som just börjat visa en liten vinst efter några prövande år under det stora kraftvärmeverksbygget. Ett bolag som är kraftigt skuldsatt och kommer att ha stora investeringsbehov under många år än. ett bolag som behöver varje krona av sin vinst för att åter kunna bygga upp en nödvändig soliditet.
När jag tidigare i vår i fullmäktige yrkade på återremiss gällande de tänkta ägardirektiven, var min motivering just att ingen utdelning skulle ske från bolaget innan det är företagsekonomiskt försvarbart och målet om självfinansiering är uppnått.
D.v.s. ett läge då bolaget betalat av merparten av sina skulder och åter var kapabelt att betala sina investeringar med egna medel istället för lånade.
SEVAB står för en icke föraktlig del av kommunens stora skuld på 3 miljarder. Om ägarna istället för att låta bolaget betala av sina skulder, kräver utdelningar, innebär det att bolaget måste fortsätta att ta upp nya lån för att klara av de nödvändiga investeringar som man står inför.
Bolagets VD hade då tillsammans med sin ledninggrupp gått igenom vilka möjligheter som fanns att öka några intäkter för att kunna möta detta krav på utdelning. Och man fann att det just nu fanns ett "utrymme" att höja elnätstaxan med 6%.
Och isåfall var styrelsen tvungna att besluta om höjningen nu för att det skulle få en årseffekt på 2,5 mkr.
Man motiverade brådskan också med att det med hänsyn till tillsynsmyndighetens tillsynsintervall var lämpligt att höja just nu. Plus det faktum att höjningen märks minst nu under sommaren då elräkningen är som lägst!
SEVAB ska alltså offra sina kunder för ägarkrav på utdelning! Och göra det på ett så utstuderat sätt att man tror att det inte ska märkas! Ofattbart!
Som ordförande uttryckte saken: "Det gör inte så mycket för den enskilde kunden"
Jag skulle tro att samtliga runt bordet, kanske trötta efter en heldag med mycket siffror, blev fullständigt överrumplade. Ingen av oppositionens styrelseledamöter protesterade trots ett väsande från min ersättarplats.
Det blev alltså ingen som helst diskussion! Som en av moderaterna uttryckte saken efteråt:
"Ja, det kom lite plötsligt".
Visst - det kom både plötsligt och oförberett och skulle normalt sett aldrig ens beslutats vid sittande bord utan något sifferunderlag eller annan utredning som stödde behovet av en taxehöjning! Helt enkelt därför att det inte fanns något annat underlag och behov än ägarens framförda krav på utdelning!
Man kommer säkert att utåt motivera höjningen med att vi nu investerar mycket i nätet med nedgrävningar etc. men i realiteten handlar det alltså om att kunna ge ägaren utdelning.
Att man väljer nättaxan innebär ju också att ingen, genom att byta elleverantör, kan komma undan att betala den höjda avgiften.
Majoriteten i kommunhuset utnyttjar således sitt bolags monopolsituation för att utkräva en extra beskattning - inte av alla kommuninvånare, för det gjorde man redan förra året. Nu är det "bara" SEVABs nätkunder som ska vara med och betala Jens Perssons budget!
Horribelt! Förstår ni varför jag anser att kommunen inte ska äga SEVAB!
Läs också vad Strengnäs Tidning skriver den 7 juni och gör er egen bedömning om hur trovärdig SEVABs ordförande är.
"Sevab smyghöjer nätavgiften för el med 6 % oannonserat och utan handlingar på onsdagens styrelsemöte. Smygtaxering av majoriteten för att få in pengar till kommunkassan. Oetiskt."
Jag kan dessvärre bara instämma! Vi var flera i SEVABs styrelse som blev höggradigt överrumplade vid styrelsemötet efter årsstämmorna i onsdags. Förmiddagen hade ägnats den avgående styrelsens sista sammanträde med lokal- och revisionsfrågor. Därefter en kort arbetslunch följt av årsstämmor i de tre SEVAB-bolagen. Därefter samlades den nya styrelsen för sitt första möte.
Och i slutet på detta, som en oannonserad övrig fråga, lämnar ordföranden Leif Lindström ordet till bolagets VD som förhoppningsvis skruvar lätt på sig när hon berättar att hon suttit på Kommunhuset och blivit informerad om arbetet med de nya ägardirektiven för bolaget och också blivit meddelad att kommunen förväntar sig en utdelning 2011 på 7 miljoner kronor!
En utdelning från ett bolag som just börjat visa en liten vinst efter några prövande år under det stora kraftvärmeverksbygget. Ett bolag som är kraftigt skuldsatt och kommer att ha stora investeringsbehov under många år än. ett bolag som behöver varje krona av sin vinst för att åter kunna bygga upp en nödvändig soliditet.
När jag tidigare i vår i fullmäktige yrkade på återremiss gällande de tänkta ägardirektiven, var min motivering just att ingen utdelning skulle ske från bolaget innan det är företagsekonomiskt försvarbart och målet om självfinansiering är uppnått.
D.v.s. ett läge då bolaget betalat av merparten av sina skulder och åter var kapabelt att betala sina investeringar med egna medel istället för lånade.
SEVAB står för en icke föraktlig del av kommunens stora skuld på 3 miljarder. Om ägarna istället för att låta bolaget betala av sina skulder, kräver utdelningar, innebär det att bolaget måste fortsätta att ta upp nya lån för att klara av de nödvändiga investeringar som man står inför.
Bolagets VD hade då tillsammans med sin ledninggrupp gått igenom vilka möjligheter som fanns att öka några intäkter för att kunna möta detta krav på utdelning. Och man fann att det just nu fanns ett "utrymme" att höja elnätstaxan med 6%.
Och isåfall var styrelsen tvungna att besluta om höjningen nu för att det skulle få en årseffekt på 2,5 mkr.
Man motiverade brådskan också med att det med hänsyn till tillsynsmyndighetens tillsynsintervall var lämpligt att höja just nu. Plus det faktum att höjningen märks minst nu under sommaren då elräkningen är som lägst!
SEVAB ska alltså offra sina kunder för ägarkrav på utdelning! Och göra det på ett så utstuderat sätt att man tror att det inte ska märkas! Ofattbart!
Som ordförande uttryckte saken: "Det gör inte så mycket för den enskilde kunden"
Jag skulle tro att samtliga runt bordet, kanske trötta efter en heldag med mycket siffror, blev fullständigt överrumplade. Ingen av oppositionens styrelseledamöter protesterade trots ett väsande från min ersättarplats.
Det blev alltså ingen som helst diskussion! Som en av moderaterna uttryckte saken efteråt:
"Ja, det kom lite plötsligt".
Visst - det kom både plötsligt och oförberett och skulle normalt sett aldrig ens beslutats vid sittande bord utan något sifferunderlag eller annan utredning som stödde behovet av en taxehöjning! Helt enkelt därför att det inte fanns något annat underlag och behov än ägarens framförda krav på utdelning!
Man kommer säkert att utåt motivera höjningen med att vi nu investerar mycket i nätet med nedgrävningar etc. men i realiteten handlar det alltså om att kunna ge ägaren utdelning.
Att man väljer nättaxan innebär ju också att ingen, genom att byta elleverantör, kan komma undan att betala den höjda avgiften.
Majoriteten i kommunhuset utnyttjar således sitt bolags monopolsituation för att utkräva en extra beskattning - inte av alla kommuninvånare, för det gjorde man redan förra året. Nu är det "bara" SEVABs nätkunder som ska vara med och betala Jens Perssons budget!
Horribelt! Förstår ni varför jag anser att kommunen inte ska äga SEVAB!
Läs också vad Strengnäs Tidning skriver den 7 juni och gör er egen bedömning om hur trovärdig SEVABs ordförande är.
Klockan gick fel! Missade just en "neger"!
En oerhört vacker målning av "Negern Pettersson" såldes i kväll på Auktionskompaniet i Stockholm.
Ett osignerat elevarbete från Konstakademiens modellskola, troligen 1887, såldes i kväll på Auktionskompaniet i Stockholm. Det var tydligen mycket "nikotinbrunt" och fullt av färgsläpp. Alltså ett riktigt renoveringsobjekt.
Ändå gick det relativt högt. För trots att det är osignerat kan man klart se att det är gjort av en mycket god konstnär. En akademielev som sedermera säkerligen blev en framstående konstnär.
För något halvår sedan såldes, också på Auktionskompaniet, en akvarell från samma tillfälle som ovanstående, målad av konstnären Bruno Hoppe.
"Negern Pettersson" av Bruno Hoppe 1887.
Det som är extra intressant, men också lite förbryllande, är nedanstående fotografi som är en ateljéinteriör från Akademines modellskola som jag hittat i målarbröderna Bernard och Emil Östermans arkiv i Eskilstuna Konstmuséum.
Det tycks vara ett foto från just den sittning som avbildats av Bruno Hoppe och den okände konstnären. Med hjälp av kroppsvinkeln på det okända porträttet vore det kanske t.o.m. möjligt att se den okände konstnären på fotot.
Problemet är bara, om fotot verkligen är från 1887, varför finns det då i det Östermanska arkivet. Bröderna Österman gick på akademien mellan 1890 och 1893, vilket innebär att de gick modellskolan 1892-93. Visst kan man tänka sig att akademien använde samma uppställning vid flera tillfällen, men det känns som om de vore från samma tillfälle.
Ännu ett tidsmysterium i samband med Pierre Louis Alexandre, den stolte svarte mannen från Franska Guyana.
Atlejeinteriör från Akademiens modellskola (Foto från Östermanska arkivet i Esklistuna Konstmuseum
Att ruva på skatter!
Lasse Werner utforskar flygelns inre under den av Dramatiska Institutet producerade liveupptagningen av "Lasse Werner och hans vänner". I bakgrunden Christer Boustedt och Ivve Oscarsson. Den legendariska muggen i förgrunden. (Filmen deponerad hos Kungliga Bibliotekets arkiv för AudioVisuella Media)
I samband med att jag skriver en bok om min bror jazzkompositören, pianasten m.m. Lasse Werner, har jag haft anledning att gräva i Sveriges Televisions och Sveriges Radios arkiv och där funnit en hel del skatter.
Roger Bergner som förestår Jazzavdelningen inom Svenskt Visarkiv, som är medutgivare av den blivande boken och jag ha också talat om att vi ska ha med några CD-skivor med Lasses musik men också gärna en DVD med inspelningar av Lasse.
Bland annat fann vi i Utbildningsradions/TVs arkiv en två timmar lång inspelning där Christer Boustedt intervjuar Lasse 1980, således efter hans återkomst från sjukhus och diabetescoma. Inspelningen var avsedd att ingå som en del i en serie om Svenska Jazzmusiker som dock aldrig blev av i sin ursprungliga tanke. Intervjun är ibland tekniskt undermålig och långa stycken saknar bild eftersom filmen i kameran stundtals tydligen tog slut medan ljudbandet fortsatte att gå.
Det här var en fantastisk dokumentation för oss i vårt arbete med boken. Roger Bergner säger att det är en av de bästa jazzintervjuer han sett (och han har sett många). Den spänner över tiden från efter kriget till slutet av 70-talet.
Den ville vi givetvis ha med och vi tänkte att man på de bildsvarta delarna kunde lägga in stillbilder.
Likaså fann vi ett roligt och charmigt barnprogram som gjorts av Staffan Westerberg och hette "Bråkiga Teatern" där Lasse hade en längre kommunikation med barnpubliken kring ljud och instrument.
"Vi Slappa" hette ett annat program som Staffan och Lasse gjorde tillsammans som byggde på den amerikanske satirtecknaren Jules Feiffers figurer. Lasse stod för musiken och både Roger och jag fann att det är något av det bästa Lasse gjort musikaliskt.
De här två sistnämnda är i svartvitt och med en stark tidsanda. Att Sveriges Television ens skulle komma på tanken att reprisera dessa program annat än möjligen i "Minnenas Televsion" är helt uteslutet. Lika utelsutet som att någon skulle ens överväga att inköpa programmen för någon visning av något slag utöver en snäv krets av historiedammiga jazzfreaks.
Kort sagt - inget av dessa program har något som helst kommersiellt värde idag.
Alltså skulle man kunna tänka sig att dessa institutioner som producerat dessa program i våra statligt finansierade kanaler för pengar som det svenska folket tillskjutit, åtminstone skulle kunna se postitivt och tillmötesgående på vårt önskemål om att få använda programmen för en DVD som kunde biläggas boken.
Det ska i sammanhanget då givetvis påpekas att inte heller denna bok kommer att vara någon jättekommersiell godbit. Den riktar sig trots allt till en begränsad andel läsare.
Men vad gör då Sveriges Television? Jo, först och främst svarar man på en fråga från mig om vi skulle kunna få köpa en DVD med programmen för att överhuvudtaget få se dem själva innan vi kunde avgöra om det vore möjligt eller önskvärt att ha dem med i boken, att "javisst går det bra. Det kostar 20.000:-"! Vi talar om sammanlagt kanske tre timmars bandtid.
TJUGOTUSEN KRONOR bara för att vi ska kunna ta del av och se vad det är vi ev. skulle vilja köpa loss! För "strikt personligt bruk" som man påpekar!
Vill vi sedan köpa loss materialet för att använda för bok-DVD så kommer det att kosta över 200.000:-! Och då förutsätter det att vi själva klarar ut användningstillstånden och ev. ersättningar för de olika upphovsmännen och deltagande skådespelarna och musikerna!
Som jämförelse kan nämnas att vi i vårt sökande i Svensk Mediedatabas också hittade ett TV-program inspelat som elevarbete på Dramatiska Institutet, där Lasse och hans vänner under en halvtimme spelar och agerar! Tekniskt sett fullödigt och innehållsmässigt den enda bevarade liveinspelning som finns på film/video med Lasse och hans vänner.
Den får vi använda utan någon som helst ersättning för vårt ändamål! Där ser man hur olika statliga institutioner ser på sitt kulturhistoriska ansvar.
Roger Bergner skriver: "Man skulle diskutera vilken rätt de egentligen har att bara sitta och ruva på material av allmänt kulturhistoriskt intresse, utan kommerisellt värde?
Vore SVT och SR seriösa företag så skulle de medverka till en sådan här produktion. Jag tycker att vi redan har betalt via skattesedeln! Sorgligt!"
Och jag kan ju bara hålla med.
Uppdatering den 22 februari 2011: Det verkar vara omtänkande på gång att döma av SVT-chefen Eva Hamiltons debattartikel i DN denna dag.
Christer Boustedt i DI-filmen. (Filmen deponerad hos Kungliga Bibliotekets arkiv för AudioVisuella Media)
INGEN INVIGNING I JUNI!
Konstnären Fredrik Wretmans mjukt rundade bänk är på väg över de sju haven men är försenad!
Stockholm Konst, Östermalms/Vasastadens Kommundelsförvaltning, Monica Zetterlund Sällskapet och Fredrik Wretman har därför kommit överens om att flytta invigningen av bänken till den 23 AUGUSTI!
Zetterlunden (Monica Zetterlunds Park) i övrigt är rustad, planteringar och blommor står i sin fulla prakt. Och Monicas Profillyktor är på plats!
ALLTSÅ: INGEN INVIGNING DEN 23 JUNI MEN VÄL DEN 23 AUGUSTI KLOCKAN 18.00!
Vi ses väl då! Adressen är Roslagsgatan/Surbrunnsgatan bakom restaurang Claes på Hörnet i Stockholm.
Att flyttningen blev nödvändig fick vi klart för oss ikväll då styrelsen för Monica Zetterlund Sällskapet sammanträdde och hälsade två nya ledamöter (istället för trumpetaren Jan Allan och TCOs Kerstin Olsson), nämligen gamle radioreportern och författaren Lars-Gunnar Erlandsson och röstskådespelaren Annica Smedius.
Den förre roade oss vid den efterföljande lasagnesittningen runt ordförande Bengt Säve Söderbergs matbord med härliga historier om allt från Kung Bhumibols och Bill Clintons saxofonspel till Victor Borges dubbelspel på piano med Drottning Elisabeths tax.
Vi ser fram emot ett nytt kul verksamhetsår!
