Mats Werner

Kommunalrådet Jens Persson går med ett förnöjt smil på läpparna ut och skryter med det bästa resultat Strängnäs gjort på länge. 38 miljoner kronor. Jovisst, det låter bra och det lär inte dröja förrän hans kommunalrådskollegor lagt beslag på merparten av beloppet (som är en engångsföreteelse i sig) för att lägga på årliga kostnadsökningar.

Man bör dock betänka att förutom att pengarna kommer från farbror staten denna gång, så är dessa 38 miljoner som Jens Persson så gärna skryter med, trots allt bara ca. en tiondedel av det nya lån som han samtidigt belastar oss skattebetalare med, nämligen 325 miljoner kronor!. Det betyder att om vi ska försöka amortera dessa 325 miljoner på tio år, så krävs ett motsvarande överskott VARJE ÅR! Och under tiden tär räntan (3,6%?) på all annan verksamhet.

Och då ska vi inte heller glömma bort att dessa 325 miljoner motsvarar ca. en tiondedel av RESTEN AV VÅR KOMMUNALA SKULD på 3,6 miljarder kronor, som vi inte amorterar i någon större omfattning - om alls, och som drar räntor som idag torde röra sig runt 90-100 miljoner VARJE ÅR!

Och även om Jens Persson gärna slår bort dessa räntekostnader med att det ju alltid kommer in nästan lika mycket från bolagen så att det inte skulle belasta skattebetalarna, så "glömmer" han att Bostadsbolagets hyresgäster och SEVABs nätkunder (förvisso också ett stort antal Eskilstunabor) också är skattebetalare som således smygbeskattas denna omväg.

Så, sett i detta perspektiv är de 38 miljonerna inte mycket att skryta med. Särskilt inte som det alltid finns politiker som gärna sliter åt sig överskott i budgeten för andra politiskt mer opportuna ändamål än amorteringar!

Och dessutom utan att betänka att det finns en hel del luft i den kommunala ekonomin som måste blåsas ut vilket kommer att ta mer än detta "lilla" överskott i anspråk och snarare ge ett underskott i den kommunala ekonomin.

ProMarinas egen startbild på hemsidan.

Pro eller Con - för eller emot!

Men "con" ses också ofta som förkortning av "confidence trick" eller på svenska: bondfångarknep eller rent av bedrägeri. "Con-man" betyder således bondfångare, bedragare.

Varför tar jag då upp dessa semantiska spörsmål? Jo för att Folkbladet i Norrköping i tre mycket intressanta artiklar nu skärskådar det företag som också Strängnäs Kommun träffat ett långvarigt avtal med beträffande sina gäst- och båthamnar, nämligen ProMarina.

I huvudartikeln "Långvarig lobbying av ProMarina" tar journalisten Britt-Marie Citron upp bakgrunden till ProMarinas engagemang i Arkösunds båthamn och hur personkopplingar spelar in. Uppföljd av "En dundertabbe av kommunen" som baserar sig på mina blogginlägg om vår kommuns hantering av arrendeavtalet med ProMarina plus en intervju med mig och i den tredje "Snabb expansion av ProMarina trots stora förluster" granskar Citron hur företaget agerat på olika håll i landet och ställer frågan hur det är möjligt att det kan erbjuda alla dessa investeringar med ett så svagt eget kapital och resultat.

ProMarina är Sveriges största företag i "gästhamnsbranschen" och med en våldsam expansionshastighet.

Hans Mellström, ägare av ProMarina och dess moderbolag Viamare (Storebro, Ryds, Maxi och Nimbus) blev förmögen på sitt företag WM-data AB. Han var "M-et" i företagsnamnet. Sina pengar har han satsat i "sjövärlden" och förutom de största båtbyggarföretagen i landet, äger och driver han t.ex. Sandhamns marina, Biskopsudden i Stockholm m.fl.

Genom dotterbolaget ProMarina har han i rask takt träffat avtal med bl.a. Oxelösunds, Söderköpings, Strängnäs och Uddevallas kommuner om övertagande av driften av småbåts- och gästhamnar.

De "löften" som utdelats för att få till stånd avtalen med kommunerna är bl.a. följande:

I Oxelösund, 2008, skulle företaget bygga badhotell, restaurang och spa. Löften gavs om investeringar på 19 miljoner: uppvärmd pool, ny serviceanläggning och flytt av sjömack
Kommunen åtog sig att bygga en vågbrytare för tre miljoner.

Det enda som skett är att kommunen byggt vågbrytaren och att det kommit upp en ny servicebyggnad och att sjömacken renoverats.

I Strängnäs utlovades 2009, investeringar för 14-20 miljoner. Kommunen skulle bidra med en miljon till muddring.
Bryggor skulle bytas ut.

I Mariefred skulle flera service- och butiksbyggnader uppföras på hamnplanen, nya bryggor läggas ut. När jag ställde frågan om man hade tillstånd från Slottsförvaltningen på Gripsholm (läs Riks- och Länsantikvarierna) fick jag veta att allt var framtaget i "nära kontakt med berörda myndigheter".

Vad har då hänt här i Strängnäs kommun? Jo, det första som hände var att alla båtplatsavgifter höjdes kraftigt. En enkel friggebod ställdes upp på hamnplan i Mariefred som "café". Inga nya bryggor vare sig i Strängnäs eller Mariefred. Ingen muddring av Västerviken. Ingen sjömack i Mariefred.

Om man överhuvudtaget haft några kontakter med Gripsholms inblandade myndigheter så har man isåfall inte begripit ett dyft om hur dessa myndigheter fungerar, för några tillstånd att lägga ut bryggor eller bebygga hamnplanen har slottsförvaltningen hittills inte varit villiga att tillstyrka.

Man kan som invånare till nöds acceptera att bolaget inte skulle hunnit med så mycket till första säsongen 2009, men nu går vi emot deras tredje fulla säsong här i kommunen utan andra tecken på att det inte längre är kommunens gamla vanliga hamnar, än de höjda avgifterna.

I Arkösund (2010) talades det om ny gästhamn för 200 båtplatser (det har blivit 50) för en 10-15 miljoner, nytt årentrunthotell med 100 bäddar, bostadsrätter, butiker och restauranger (OBS! pluralis).

Och nu senast i februari har stackars Uddevalla fallit för lockropen om utbyggd gästhamn, servicehus, sjömack, restaurang och café, allt för 40-50 miljoner. Det största löftet hittills från ProMarina. Good Luck Uddevalla!

Och hur ser då detta generösa företag ut som kan ställa ut löften om investeringar i storleksordningen 100 miljoner kronor på kort tid?

Ja, 2008 omsatte man 4,6 miljoner och hade ett resultat på minus 4 miljoner.
2009 hade omsättningen stigit till 8,3 miljoner och förlusten till minus 5,6 miljoner.
Moderbolaget gjorde under samma år en sammanlagd förlust på dryga 180 miljoner kronor.

Man frågar sig onekligen om var de 100 miljonerna ska komma ifrån till de utlovade investeringarna? Inte ens de höjda båtplatsavgifterna lär räcka.

Vårt dåvarande kommunalråd Björn Lind som starkt vurmade för det avtal som träffades med ProMarina borde kanske ta en stunds reflektion på kammaren. Kanske skulle han ha lyssnat på vad vi i oppositionen varnade för: den långa avtalstiden, de saknade kontrollpunkterna, de utelämnade vitesklausulerna m.m. Som vanligt när det gällde Linds hantering så skulle det ju gå så fort. Det var ju så viktigt att ProMarina kunde komma igång redan till sommaren 2009.

Nu har vi snart sommaren 2011 och så värst mycket "komma igång" har vi inte sett.

Företaget skyller hos oss - som i andra kommuner - på myndigheters och kommunernas långsamma handläggning, men sanningen är nog snarare att även om det vore sant, så skulle säkert ProMarina välkomna en sådan förhalning p.g.a. brist på kapital till de löften man utställt.

Jag berör i min intervju det faktum att vår kommun i avtalsförhandlingarna med ProMarina lät sig företrädas av en tjänsteman, som inom sitt område (kulturgeografi) säkert var en hejare, men satt att förhandla med en mångmiljonkoncerns slipade jurister måste betraktas som den svagare parten. Trots att kommunen har en egen jurist kopplades denne inte överhuvudtaget in i dessa komplicerade förhandlingar utan fick se det färdigförhandlade avtalet först när det förelades kommunstyrelsen för godkännande!

Vi har såväl tidigare som senare fått anledning att förundras över hur Samhällsbyggnadskontoret kunnat hantera frågor som bundit upp vår kommun under lång tid på ett så lättvindigt och ansvarslöst sätt. Men som vanligt är det trots allt den politiska majoriteten som brustit när de villkorslöst och utan grundliga undersökningar låtit sig föras bakom ljuset av  Pro- (eller Con-) Marina.

Jag vill understryka att jag i grunden var positiv till att kommunen träffade avtal med ett företag som för oss beslutsfattare framstod som väletablerat, kompetent och kapitalstarkt, men jag opponerade mig emot avtalets utformning, dess tidsperspektiv och bristande kontrollpunkter. Avsaknaden av hävningsmöjligheter och vitesklausuler vid uteblivna utlovade åtgärder.

Om det hade visat sig vara ett alltför "luftigt" företag så hade vi iallafall haft möjlighet att krypa ur avtalet. Nu när man faktiskt börjar ana just den där "luftigheten" så är vi alltså fast!

Läs också vad jag tidigare skrivit om ProMarina-affären:

27 januari 2009

3 februari 2009

6 april 2009

14 april 2010

2 september 2010