Kultur i obygden!
De tre rutinerade komediproffsen Rune Hallberg, Fillie Lyckow och Anders Nyström med Fillies dotter Maria som god uppbackning.
Ibland gör Riksteatern och andra arrangörer nedslag i Härads lilla k-märkta bygdegård med en stunds kultur!
Härad med sina dryga 900 invånare är ju inte direkt att betrakta som Broadway närstående. Och även om bygdegården är k-märkt som en av de få som finns kvar av en femtitalsgeneration av lådor som sattes upp efter samma ariktektritning över hela landet, så är det inte direkt världens mysigaste lokal.
Alltnog, den lilla ensemblen hade valt en komedi med allvarsinslag som inte krävde så mycket rekvisita. Det som behövdes lånades ihop på plats. Däremot kunde man inte medbringa sin ljudanläggning så publiken uppmanades att vid vissa tillfällen föreställa sig ljudet av vårfåglar, sjungande studenter och smäll i dörrar.
Givetvis innebär det också att skådespelarna måste improvisera en del repliker som "Hör ni studenterna?" och "Nu är det bestämt någon som kommer!".
Men med ett durkdrivet gäng som Fillie Lyckow, Rune Hallberg, Anders Nyström och den unga Maria Lyckow så fixar man detta utan att publiken för ett ögonblick tänker på att ljudbilden saknas.
"Den sista cigarren" är en svart komedi av Bengt Ahlfors. Roligt har vi större delen av tiden även då man tangerar ämnesområden som av många nog uppfattas som lite känsliga, sexualitet mellan äldre med sado-masochistiska inslag, äktenskapsbrott mellan nära vänner, förestående död och till och med ev. ond bråd sådan!
En stund grips vi dock av allvaret i personernas tragedi och får ett och annat att tänka på.
Innan det hela får en oväntad upplösning och mynnar i dur.
Rune, som blir 80 år i september, spelar en pilsk präst som sannerligen övertygar. Fillie Lyckow, sex år yngre, med över 18 långfilmer och ett otal scenroller bakom sig, gör sin piskande Batsheba med komediennens hela register medan Anders Nyström som med över 32 filmer och populära TV-serier (Hedebyborna, Goda Grannar, Saltön m.fl.) bakom sig nog torde vara den folkäraste av de tre, alltsedan debuten som nioåring i "Kan Doktorn komma?" 1942.
Historien om Uria, David och Batseba kunde nästan fått en parallell om nu döden faktiskt hade inträtt - vilket den således inte gjorde!
Maria Lyckow gör sin roll som guddottern med härlig enkel naturlighet och glider lätt in i handlingen.
Kommer detta gäng till en scen i er närhet: gack åstad och låt er förnöjas!
Finns en framtid för Strängnäs?
I dagens Strengnäs Tidning berättas om gårdagens allmänpolitiska debatt i Kommunfullmäktige. Helt rätt blev det ingen debatt. Säkert delvis beroende på att man klämt in en informationspunkt och en mängd andra ärenden på dagordningen.
Istället blev det mest anföranden - som skulle handla om framtiden! Men har Strängnäs någon framtid? Med den enorma kommunala skuld vi har kommer vi som politiker i framtiden bara att administrera räntebetalningar om inget radikalt börjar göras.
Om denna avgörande framtidsfråga pratade jag:
När beslutet om byggande av Kraftvärmeverket (KVV) togs, var det ett viktigt beslut på kommunens väg mot ett hållbart samhälle. Det var alla överens om.
Däremot var inte alla överens om hur detta KVV skulle ägas i framtiden. Därför träffades ett avtal mellan den styrande majoritetens parter att man skulle utreda den framtida ägarstrukturen för kraftvärmeverket - märk väl: primärt inte SEVAB i sig, utan själva kraftvärmeverket. Syftet var att minimera kommunens riskexponering.
Jag använder med avsikt begreppet avtal, för det var precis det som träffades - ett avtal, Herr Ordförande - och förhoppningsvis ska det väcka ett och annat dåligt samvete.
För avtal ska ju hållas! Herr ordförande, eller hur?
”Pacta sunt servanda” - Är det inte så ordföranden brukar predika för oss alltsomoftast.
Tack vare detta avtal kunde beslutet om bygget av KVV fattas.
Men när beslutet väl var fattat, var inte viljan hos Folkpartiet så stort längre att stå fast vid det avtal man träffat. För det var ju därför det inte blev någon utredning - Folkpartiet blockerade detta hela tiden när frågan kom upp för KS-beslut.
I Strengnäs Tidning skyller Herr ordföranden på förre kommunchefen Jan Heimdahl.
Att vara vår ordförande, den som ska vara vår kommuns främste politiske företrädare - vår borgmästare om man så vill - och komma med rena lögner i tidningen - är något jag tycker att Folkpartiets väljare ska tänka på till hösten.
Vår ordförande tycker tydligen också att det här med avtal, det kan man ta lite lättvindigt - om det passar det egna ställningstagandet bättre.
Han säger rent ut att han från början varit emot det avtal han själv godkänt och ställt upp bakom.
Tidningens reporter frågar då om han inte tycker att det är ohederligt att gå in i ett avtal man inte avser att fullfölja. Herr ordförandens svar är intressant:
”Nej, det är ohederligt mot kommunfullmäktige att beslutet om utredning inte effektuerats”!
Eftersom detta är ett helt sant och riktigt uttalande, borde Folkpartiet ha så mycket heder kvar i kroppen att man såg till att fullfölja vad man avtalat istället för att som hittills blockera varje försök att få till stånd den av fullmäktige beslutade utredningen.
Istället avser Herr ordföranden att ”se till att fullmäktige river upp beslutet”.
Så talar maktens arrogans. (Här kan tilläggas att vi under kvällen fick signaler om att tuttifruttikartellen kommit till sina sinnen och beslutat att genomföra utredningsuppdraget. Gott så! Läs också Alex Voronovs ledare.)
Jag hoppas väljarna har detta i åtanke vid höstens val. Folkpartiet ha en hel del trovärdighetsproblem att reda ut tills dess.
Orsaken till att moderater och kristdemokrater krävde denna utredning var omtanke om kommunens stora skuldbörda och vad den betyder för våra kommuninvånare.
En skuld som är långt över 2,5 miljarder kronor eller närmare 80.000 kronor per kommuninvånare.
Det är en tredjedel av vad varje grek är skyldig!
Och vi vet ju hur bankrutt Grekland anses vara.
Det är två tredjedelar av varje svensks andel av Sveriges hela statsskuld.
Det säger en del om storleken av våra bekymmer.
Eftersom kommunen betalar 3,63% i snitt i ränta på sina lån så betyder det att för varje 100 miljoner som vi kan betala av på kommunskulden så kan vi lägga drygt 3,6 miljoner på verksamhet och personal. Årligen!
Sixten Skullman har tidigare ställt frågan i denna församling hur majoriteten har tänkt sig att minska skuldbördan och uppnå den högre soliditet som Kommunalrådet åtminstone förr ansåg vara viktigast av allt.
Sixten fick inget svar och min gissning är att majoriteten inget svar har.
För sedan man tog makten så har skuldbördan istället ökats med hundratals miljoner.
I höst har väljarna möjlighet att rösta fram en stark majoritet som kan se till att detta med en minskad skuldbörda - som lägger hämsko på alla möjligheter till utveckling - inte bara blir tomt prat utan politisk verklighet.
En majoritet som prioriterar kommunal verksamhet och människor att utföra den - istället för låneräntor till banker och finansinstitut.
Det betyder att rösterna ska läggas på Kristdemokraterna, Moderaterna, Strängnäspartiet, Mariefredspartiet och Miljöpartiet.
Jag hoppas väljarna tar vara på den möjligheten.
Istället blev det mest anföranden - som skulle handla om framtiden! Men har Strängnäs någon framtid? Med den enorma kommunala skuld vi har kommer vi som politiker i framtiden bara att administrera räntebetalningar om inget radikalt börjar göras.
Om denna avgörande framtidsfråga pratade jag:
När beslutet om byggande av Kraftvärmeverket (KVV) togs, var det ett viktigt beslut på kommunens väg mot ett hållbart samhälle. Det var alla överens om.
Däremot var inte alla överens om hur detta KVV skulle ägas i framtiden. Därför träffades ett avtal mellan den styrande majoritetens parter att man skulle utreda den framtida ägarstrukturen för kraftvärmeverket - märk väl: primärt inte SEVAB i sig, utan själva kraftvärmeverket. Syftet var att minimera kommunens riskexponering.
Jag använder med avsikt begreppet avtal, för det var precis det som träffades - ett avtal, Herr Ordförande - och förhoppningsvis ska det väcka ett och annat dåligt samvete.
För avtal ska ju hållas! Herr ordförande, eller hur?
”Pacta sunt servanda” - Är det inte så ordföranden brukar predika för oss alltsomoftast.
Tack vare detta avtal kunde beslutet om bygget av KVV fattas.
Men när beslutet väl var fattat, var inte viljan hos Folkpartiet så stort längre att stå fast vid det avtal man träffat. För det var ju därför det inte blev någon utredning - Folkpartiet blockerade detta hela tiden när frågan kom upp för KS-beslut.
I Strengnäs Tidning skyller Herr ordföranden på förre kommunchefen Jan Heimdahl.
Att vara vår ordförande, den som ska vara vår kommuns främste politiske företrädare - vår borgmästare om man så vill - och komma med rena lögner i tidningen - är något jag tycker att Folkpartiets väljare ska tänka på till hösten.
Vår ordförande tycker tydligen också att det här med avtal, det kan man ta lite lättvindigt - om det passar det egna ställningstagandet bättre.
Han säger rent ut att han från början varit emot det avtal han själv godkänt och ställt upp bakom.
Tidningens reporter frågar då om han inte tycker att det är ohederligt att gå in i ett avtal man inte avser att fullfölja. Herr ordförandens svar är intressant:
”Nej, det är ohederligt mot kommunfullmäktige att beslutet om utredning inte effektuerats”!
Eftersom detta är ett helt sant och riktigt uttalande, borde Folkpartiet ha så mycket heder kvar i kroppen att man såg till att fullfölja vad man avtalat istället för att som hittills blockera varje försök att få till stånd den av fullmäktige beslutade utredningen.
Istället avser Herr ordföranden att ”se till att fullmäktige river upp beslutet”.
Så talar maktens arrogans. (Här kan tilläggas att vi under kvällen fick signaler om att tuttifruttikartellen kommit till sina sinnen och beslutat att genomföra utredningsuppdraget. Gott så! Läs också Alex Voronovs ledare.)
Jag hoppas väljarna har detta i åtanke vid höstens val. Folkpartiet ha en hel del trovärdighetsproblem att reda ut tills dess.
Orsaken till att moderater och kristdemokrater krävde denna utredning var omtanke om kommunens stora skuldbörda och vad den betyder för våra kommuninvånare.
En skuld som är långt över 2,5 miljarder kronor eller närmare 80.000 kronor per kommuninvånare.
Det är en tredjedel av vad varje grek är skyldig!
Och vi vet ju hur bankrutt Grekland anses vara.
Det är två tredjedelar av varje svensks andel av Sveriges hela statsskuld.
Det säger en del om storleken av våra bekymmer.
Eftersom kommunen betalar 3,63% i snitt i ränta på sina lån så betyder det att för varje 100 miljoner som vi kan betala av på kommunskulden så kan vi lägga drygt 3,6 miljoner på verksamhet och personal. Årligen!
Sixten Skullman har tidigare ställt frågan i denna församling hur majoriteten har tänkt sig att minska skuldbördan och uppnå den högre soliditet som Kommunalrådet åtminstone förr ansåg vara viktigast av allt.
Sixten fick inget svar och min gissning är att majoriteten inget svar har.
För sedan man tog makten så har skuldbördan istället ökats med hundratals miljoner.
I höst har väljarna möjlighet att rösta fram en stark majoritet som kan se till att detta med en minskad skuldbörda - som lägger hämsko på alla möjligheter till utveckling - inte bara blir tomt prat utan politisk verklighet.
En majoritet som prioriterar kommunal verksamhet och människor att utföra den - istället för låneräntor till banker och finansinstitut.
Det betyder att rösterna ska läggas på Kristdemokraterna, Moderaterna, Strängnäspartiet, Mariefredspartiet och Miljöpartiet.
Jag hoppas väljarna tar vara på den möjligheten.
"Jag skulle ge vadsomhelst för att kunna bryta mig ut ur den här likformigheten och bli som alla andra!"
En typisk Feiffer-strip.
Jules Feiffer, amerikansk tecknare och humorist som vi dessvärre inte hört talas om på länge. Född 1929. Han anställdes av den klassiske serietecknaren Will Eisner redan som ung och fick börja med att sudda och rensa i dennes teckningar. Eisner förstod dock snart att denne unge man besatt en förmåga att skriva underfundiga texter.
1947 begärde Feiffer påökt men fick istället sin egen seriesida att teckna. Så från 18 års ålder kom han att ägna sig åt det filosofiska serietecknandets konst. I 42 år gick hans serie i The Village Voice, först under titeln "Sick, sick, sick" sedan helt enkelt under rubriken "Feiffer".
Han kom att skapa mer än 35 böcker, filmer och pjäser under sin karriär. Hans serier gick i mer än 50 tidningar över hela världen. I Sverige var det länge BLM (Bonniers Litterära Magasin) som publicerade Feiffers alster. Han fick t.om. Pulitzerpriset för sina gubbar!
Feiffers satiriserade gubbar är ofta halvintellektuella, småborgare och bohemer. För dagens läsare av Arne Anka tror jag att Feiffer skulle kännas nära.
1963 gick på svensk ungdoms-TV (!) ett härligt program under rubriken "Vi slappa" byggt på Jules Feiffers figurer och situationer. Historierna hade bearbetats av Sven Richter och gubbarna gavs fysisk gestalt av Staffan Westerberg medan min bror Lasse skrivit en fantastisk musik. Somliga dialoger framfördes som sånger där rösterna tillhörde Lill Lindfors, Margaretha Persson, Anders Linder och basisten Sven Hessle.
Producent var Bengt Järrel och man skulle önska att TV kunde sända denna pärla igen. Om inte annat för musiken som exekverades av inga mindre än: Idrees Suliman, Bertil Löfgren och Lasse Färnlöf på trumpet, Eje Thelin och Jan Eriksson på trombon, Bosse Wärmell och Göran Östling på saxofoner, Curt Lindgren, Sigge Andersson och Göran Pettersson på basar, Kerstin Svenby på cello, Leif Wennerström på trummor och Lasse Werner på piano.
En klassisk Feiffer-formulering finns med i programmet:
"Jag skulle ge vadsomhelst för att kunna bryta mig ut ur den här likformigheten och bli som alla andra!"
NajPonk Trio under källarvalven!
NajPonk vid pianot och Taras Voloschuk vid basen under valven i jazzklubben U maleho Glena
När vännen Jacek lockade mig till Prag var det första jag gjorde, att ta reda på om pianasten Jan Knop, alias NajPonk spelade i Prag när jag kom. Och det gjorde han.
Min vänskap med NajPonk går tio år tillbaka då jag hamnade hos "Den gamla Damen" som den då enda egentliga jazzklubben i Prag hette (U staré pani) och fick uppleva denne fantastiskt begåvade och känsliga jazzmusiker.
Att han var fostrad i bebopens anda märktes och jag kände att där fanns mycket i Jans anslag som påminde om min bror Lasses sätt att spela. Inte minst när han råkade hitta en ton som var lite "out of tune". De flesta pianister skulle förmodligen undvika den tangenten eller behandla den ytterst diskret. Men inte Lasse - och så inte heller NajPonk! Istället var det ett rejält och återkommande och upprepat hamrande just på den tangenten för att riktigt förtydliga den speciella tonen.
NajPonks högerhand går som en lärkvinge över tonerna. Man hinner inte ens uppfatta fingerrörelserna.
NajPonk är självlärd och läser inte noter. Men han gör egen musik. Han ansågs då som en av Tjeckiens främsta jazzmusiker i sitt fack. Men det tog liksom aldrig fart. Än hade inte gammelkommunismens stelnande hand helt lyfts från det Tjeckiska kulturområdet.
Det blev helt enkelt lite för lite framgång och lite för mycket av det som många musiker kommer lite för nära, nämligen alkohol. Relationsproblem tillstötte. NajPonk blev åter Jan Knop. Slutade spela piano och började jobba som receptionist på ett hotell istället.
Hela tiden hade vi kontakt. Antingen via mail, brev eller vykort. Jag skickade brorsans musik till honom.
Men så en dag fick jag glädjebeskedet att denna begåvade musikant åter börjat spela. Och nu verkade tiden mogen också för en friare syn på jazz i hans hemland. Det blev en CD, det blev två, varav en med den kände basisten George Mraz. Det blev trippar till New York med skivinspelningar. Det blev gigs i London med Alec Dankmorth på bas och Matt Fishwick på trummor och en soloskivinspelning på Greville Hall.
Najponks trogne trummis Martin Sulc får på klassiskt trumslagarvis något fjärrskådande i blicken när visparna rör sig
Det som är extra kul för mig att läsa om NajPonk med tanke på hur min bror Lasse fortfarande betraktas här hemma är att NajPonk är "widely admired for his encyklopaedic knowledge of jazz history and the contemporary jazz scene" och inte minst att han också är öppen gentemot andra genrer som allt från klassisk musik till heavy metal etc.
Lasse hade ju en oerhört stor och viktig samling av inspelningar av jazz och likaså stora kunskaper om svensk och utländsk jazz som han ju delade med sig frikostigt av som skribent i OrkesterJournalen. Som en läsare skrev i en kommentar till mitt blogginlägg om Lasse: "Lasse som var den som i OJ lotsade mej och många andra genom 50- och 60-talets skivdjungel och hjälpte oss att upptäcka Bud Powell, Thelonious Monk, John Lewis, Ornette Coleman och John Coltrane.".
Ett fint sånginslag.
I tre set fick vi njuta allt från klassisk bebop till modern NajPonk, inklusive ett sånginslag av en vän till NajPonk.
I ett huj hade musiken fått mig att glömma att jag tidigare på morgonen på väg till Arlanda lyckats fylla min sons diesel-Volvo med ett 60-tal liter ren och riktig bensin! Att sedan bärgaren dessutom lyckas sätta i nyckeln och förorsaka en totalsköljning av motorn och demontering av tank etc. för 14.000:- gjorde ju inte saken bättre! Att jag ändå kom till flyget i tid och att sonen med familj hade en bil som väntade på dem kvällen efter när de kom hem från Thailand är ett rent under!
Men som sagt allt detta löstes sakta upp med hjälp av musiken.
På YouTube fann jag en inspelning med NajPonk trio (dock med annan basist och trummis) från samma klubb i höstas:
Fundamentalister!
Nyligen skrev jag om burkor och andra slöjor och yttre attribut för att visa att man är en god muslimsk kvinna.
Just den här demonstrerade rättfärdigheten som finns hos de äldre religionerna men som kristendomen faktiskt gjorde upp med (även om katolska kyrkan och en del andra missat stora delar av innehållet) är en ständig fara för mänskligheten. I dessa religioner är det viktigt att Du ser ut, eller klär Dig på ett visst sätt för att visa att Du är rättrogen. Mer väsentligt än vad som sker inom Dig.
Kristendomens budskap var ju tvärtom: det är i Dina tankar och i Din gärning som tron manifesteras - inte i slöjor, hattar, korkskruvar, huvuddunkningar eller några andra yttre attribut.
När jag därför stötte på grupp av "rättrogna" judar på Karlsbron (se bilden) i Prag, kunde jag inte låta bli att se dem som potentiella terrorister likt de flesta fundamentalister.
Att ens tänka tanken att min tro skulle ha att göra med två korkskruvar på ett annars rätt så rakat huvud som döljs av en speciellt stukad rundkullig hatt, skägg och en lång, lätt glänsande svart rock, känns för mig helt overklig. Hur tänker dessa "rättfärdiga" människor?
Det ligger en fara i uniformeringen vare sig det rör sig om bruna hakkorsförsedda diton eller svarta rockar och rundkulliga hattar. Det är alldeles för lätt att gömma sig själv och sitt personliga ansvar bakom i en uniform.
Pragvåren!
Stora torget i Gamla Staden i Prag, med Rådhuset och dess fascinerande klockspel och med Tyn-katedralen i bakgrunden. Katedralen och framförallt dess för svenskar kanske mest intressanta sevärdhet, nämligen Tycho Brahes grav brukar tillhöra mina regelbundna stopp i Prag. Vid tidigare besök har katedralen varit in-plastad ut- eller invändigt p.g.a. renoveringar. Nu förekom inget sådant men ändå var porten stängd - "P.g.a. tekniska omständigheter". Är det Tycho Brahes otursförföljelse......?
Stängd katedral!
Just hemkommen från en långweekend i Prag. En märklig upplevelse att gå från 80 cm snö på marken och bylsor med vinterkläder till att gå i vårsolen i kavaj och skjorta. Men det är klart, häromveckan hade vi minus 15 grader och i Prag var det mellan +15 och +20. Det blir en rätt häftig temperaturskillnad.
Förvisso inte lika häftig som för sonen och hans familj som kom hem från Thailand häromdagen eller dottern från Peru.
Tornsilhuetter
Jag älskar Prag. Inte skulle jag vilja bosätta mig där som jag skulle kunna tänka mig när det gäller Amsterdam, men att vara i Prag är på alla sätt njutbart (undantagandes möjligen hotellfrukosten....).
Som jag sa till Milan: Det fanns någonting gott med kommunisterna: Att de inte hade pengar tillräckligt så att de kunde riva ner gamla stadskärnor och resa nya stalinkolosser överallt istället. Tack vare detta finns idag dessa gamla "oförnyade" stadskärnor kvar, i Prag, i Budapest etc.
Syftet denna gång var egentligen att träffa den gamle gode vännen Jacek, tillika tidigare affärspartner från Polen som skulle besöka en mässa i Prag och föreslog att vi skulle träffas där istället för de eviga försök vi gjort att ses halvvägs i Malmö.
Kvällssolen förgyller hustaken.
Sagt och gjort, mina tjeckiska vänner kontaktades, jazzpianasten NajPonk: "Ja, jag spelar på lördagkvällen i Prag" och min tjeckiske kollega Milan: "Ja, vi kan käka lunch på söndag".
Så här ska man naturligtvis ta sig fram i städer! Det såg jätteenkelt ut!
Så det blev en långweekend. Milan hade placerat mig på det centralast tänkbara hotellet - vid Karlsbrons fäste på Malá Strana(Lillsidan). Mitt gamla favorithotell, Valdstein, vid Wallensteinpalatset var fullbokat. Detta hotell var också ganska enkelt eftersom man måste ta hänsyn till den gamla byggnaden, ursprungligen från 14-1500-talet, men allt vad man behövde fanns (utom då just möjligen en bra frukost!).
Mats under Karlsbron. Man ser här hur valven stöds av träkonstruktioner i väntan på att renoveringen ska hinna dit. (Foto: Jacek Rogozinsky)
En promenad över Karlsbron blev det givetvis. Vännen Milan berättade att när han och hans föräldrar kom till Prag första gången så gick det spårvagnar över bron. Så när de nu förstärker och renoverar bron, är det inte första gången.
Bron är en fascinerande mötesplats mellan jordens alla nationer. Den för från Malá Strana (Lillsidan) där Pragborgen tronar på toppen och Wallensteinpalatset m.m. ligger nedanför, över till Gamla Staden med Tyn-katedralen, Judiska staden och de kommersiella kvarteren.
Karlsbron med månglare och....
turister.
Undersköna fjäderlätta toner kom från denna lilla lergök som fick fylla tiden i brist på smyckeskunder.
Bron kantas av ett stort antal skulpturer och skulpturgrupper och gatumånglare som alla hyr sin plats. De flesta på dagen men också på natten dyker speciella figurer upp.
Just nu genomgår bron en säkert välbehövlig renovering varför delar är avstängda och man får tränga sig förbi på halva ytan. Vid en sådan förträngning, gick Milan framför mig och pratade bakåt för att vi skulle kunna möta folket som kom från andra hållet. Han ser därför inte den ryggsköld som rör sig baklänges framför honom och där fotoblixtar flashar. Rätt vad det är dimper han in i skocken och vem går där - mindre än två meter från mig! Jo, Prince Charles! Med några representanter för Tjeckiska regeringen och kulturmyndigheter och kanske två säkerhetsmän.
Det var som på den tiden man kunde gå på Stockholms gator och möta Gamle Kungen på promenad med sin hund (och möjligen en diskret adjutant) som enda sällskap. Rätt märkligt i dagens politiska verklighet.
Tyvärr kunde jag inte ta en egen bild av mötet, men så här såg det ut på en bild från Gettys Images.
Även nattetid befolkas Karlsbron av en och annan gatumusikant som denne självförsörjande orkesterenhet! Med eget elverk som såg till att strålkastarna i takparasollet och de på sidorna lyste. Killen hade spänt fast en helt galen konstruktion på ryggen där han med hjälp av linor, kugghjul och tekniska finesser kunde hantera cymbaler och hi-hats och högst upp tronade ett takparasoll med inbyggd belysning.
Promenaderna tog på krafterna och det var dags för "mödans lön"! Den enkelhet som finns inom café- och restaurangbranschen är slående. Och då tänker jag på att om whiskyn tar slut i baren, så går någon helt enkelt till närmaste liten dagligvarubutik och kommer tillbaka med två flaskor under armen! Det skulle vara en svensk krog det!
Innan jag smög hem till hotellet, med de två toppgavlarna i bildens mitt.
Och lät min trötta lekamen vila medan jag tittade upp i 1500-talstaket.
..........under Pragborgens hägn.
Vad har Mats Werner och George Clooney gemensamt?
Ja, vad har jag gemensamt med George Clooney? Med Kenneth Branagh, Krister Henriksson och Arn Magnussons alla riddare?
Jo, Kimmo Rajala!
I gårdagens DN (tyvärr inte på nätet) fanns en helsidesartikel om denna vår meste stuntman under rubriken "Stuntkung siktar på rekord".
Kimmo ha gjort stunts för oss alla!
I mitt fall gällde det hoppet "jag" som "Mannen från Spies" gör in i ett gäng andra skådisar under inspelningen av den helt galna "My Travel"-filmen. Där iklädde sig Kimmo min kostym och en peruk och gjorde det dödsföraktande hoppet (en modest överdrift kanske!). Själv hörs jag skrika "I will hurt you!"
Jo, Kimmo Rajala!
I gårdagens DN (tyvärr inte på nätet) fanns en helsidesartikel om denna vår meste stuntman under rubriken "Stuntkung siktar på rekord".
Kimmo ha gjort stunts för oss alla!
I mitt fall gällde det hoppet "jag" som "Mannen från Spies" gör in i ett gäng andra skådisar under inspelningen av den helt galna "My Travel"-filmen. Där iklädde sig Kimmo min kostym och en peruk och gjorde det dödsföraktande hoppet (en modest överdrift kanske!). Själv hörs jag skrika "I will hurt you!"
Köpa? - Någon? Befintligt skick gäller.
Allvarligt talat! Detta är sannerligen för allvarligt för att skämta om. Jag hoppas att DAGENS NYHETER framför en uppriktig ursäkt till de efterlevande för denna oerhörda fadäs. Att publicera en dödsannons under rubriken "SÄLJES" tillsammans med "Lokaler att hyra" etc. är nog bland det grövsta elände en tidning kan göra sig skyldig till. Att utsätta människor som befinner sig i sorg för detta är ovärdigt.
Men inte nog med ursäkten. Som läsare och mångårig prenumerant vill jag faktiskt ha en förklaring till hur detta kan ha uppstått. Och kom inte dragande med "mänskliga faktorn". Det är länge sedan det fanns faktorer på tidningar. Det måste helt enkelt finnas kontrollpunkter som ska förhindra den här typen av felplacerade annonser.
Jag vill veta varför det inte fanns och vad tidningen rent konkret kommer att göra för att förhindra en upprepning.
Skrota Näringslivsbolagstanken, Björn Lind!
Knappast vad Björn Lind kan hoppas på! Originalillustration: Hans Lindström BonTon AB
Tidigare hade vår kommun ett Näringslivsutskott under Kommunstyrelsen. Vi som satt i utskottet blev informerade och beredde frågor som berörde kommunens förhållande till näringslivet, lokaliserings- och etableringsfrågor.
Ordförande var dåvarande "Näringslivsrådet" Anders Svensson. Så förändrades detta utskott till att bestå av Anders Svensson och Ingrid Fäldt från Socialdemokraterna. Anders Svensson tyckte väl att han kunde klara näringslivsfrågorna "på egen hand" med stöd av Socialdemokraterna! Trots borgerlig majoritet!
Efter förra valet återinfördes det fulla Näringslivsutskottet med representanter från alla partier i Kommunstyrelsen. Vi hade intressanta sammanträden som förlades ute på företagen i kommunen. Dessa fick tillfälle att träffa oss och vi dem. Företagarna kunde informera om sin verksamhet. Framföra synpunkter och behov. Jag vet att det var ett från båda sidor uppskattat initiativ. Och jag tror att vi gjorde skillnad!
Kanalen öppnades mellan företagen och kommunen.
Så blev det palatsrevolution och förhållandena ändrades. Det nya Kommunalrådet Björn Lind (FP) deklarerade att "Näringslivsfrågorna kunde han ta hand om själv". Näringslivsutskottet lades ner av tuttifruttikartellen (S+FP+C).
Nu har plötsligt Björn Lind uppenbarligen blivit varse att han inte kan greja allt själv. Eller rättare sagt - han vill nog inte ha in fler politiker i kastrullen men han vill gärna frottera sig med ett par närignslivstoppar. T.ex. Kommunalrådets farbror Janne Persson.
I varje fall har han av den tidigare näringslivschefen i Kommunen, Christer Östlund, från dennes egna företag beställt en "utredning" för att inrätta ett "näringslivsbolag".
Det hör till saken att förre Kommunchefen gärna hade sett att man grejade ett "kommunkoncernmoderbolag" som skulle äga kommunens aktier i SEVAB, SFAB och SBAB. Det blev aldrig något av med den bisarra tanken. Nu försöker Björn Lind ta upp tanken genom ett "näringslivsbolag".
Förvaltningen har på basis av utredningen föreslagit att man ska fortsätta att utreda förutsättningarna att bilda ett kommunalt näringslivsbolag.
Hur man kommit till den slutsatsen övergår mitt förstånd.
I utredningen läser jag bl.a. att
"Ingen lösning framstår som mer framgångsrik än någon annan" (Christer Östlund själv i utredningens första stycke!)
"Organisationsfrågan är sekundär, viktigast är vem som leder arbetet" (Christer Östlund i fjärde stycket)
"Slutsatsen är att det inte går att påvisa något sådant samband (mellan vilken organisationsform kommunerna valt och företagskliamtet i kommunerna)" (Slutsats från Svenskt Näringslivs studie "Samverkan mellan kommun och näringsliv etc.)
"Den externa modellen (näringslivsbolag) generellt sett får något sämre omdöme" (Svenskt Näringslivs studie)
"..det är svårt, närmast omöjligt att hänföra den lokala utvecklingen till verksamheten i det aktuella näringslivsbolaget" (Studie från Handelshögskolan i Jönköping 2009: "Näringslivsbolag = Tillväxt?")
De i Östlunds förstudie intervjuade representanterna från näringslivet säger saker som:
"Det finns en övergripande risk för att ett kommunalt bolag också leder till en uttalad kommunal styrning, vilket i sin tur riskerar att leda till att de privata aktörerna känner att de har svårt att påverka", "Det finns en risk att bolagets uppdrag blir för brett och därigenom även brister i kvalitet i de olika enskildheterna". (Christine Gyllby, Företagarna Strängnäs)
"Det är inte självklart att en breddning av uppdraget, från ett bolag som hanterar turistbyråverksamheten till ett näringslivsbolag, är positivt. Det finns en risk för att det leder till otydlighet och att det blir svårt att hitta rätt ledning till företaget.", "Det är inte självklart att synergier mellan olika kommundelar vad gäller besöksnäringen (Ulf Jonströmer, Brainheart Capital AB)
Uppfattningarna om hur bolaget ska ägas och styras växlar från:
"..viktigt att kommunen inte äger 100% av bolaget. På sikt bör det privata äga en majoritet" (Christine Gyllby)
till:
"Bolaget bör förmodligen ägas till 100% av kommunen och också finansieras av kommunen. Styrelsen bör i första hand sättas samman av erfarna näringslivsrepresentanter, tillsammans med en representant från kommunen som har ett tydligt mandat att företräda kommunen, ... gärna kommunstyrelsens ordförande." (Jan Persson VD Kilenkrysset AB)
Kommunfullmäktige skulle alltså överlämna dels en påse aktiekapital och dels årliga kostnadstäckningar av skattebetalarnas pengar till ett bolag där ett fåtal företagare i kommunen beslutar över hur dessa skattepengar ska användas.
Låter detta absurt i fler öron än mina? Jag hoppas verkligen det!
Överhuvudtaget vill jag påstå att samtliga intervjuade representanter för näringsliv och organisationer uttrycker en klar skepsis över tanken på ett näringslivsbolag.
"Den stora farhågan med ett näringslivsbolag är risken för att bolagets arbete inte hänger ihop med förvaltningens abete. ....... Risk för att bolaget får svårt att ena samtliga kommundelar i sitt arbete. ........ Är Strängnäs Kommun tillräckligt stor för att få ett kraftfullt näringslivsbolag?" (Birgitta Blanck, Nyföretagarcentrum)
"Samtidigt är det viktigt att bolagets verksamhet inte hamnar i en situation där de löpande kostnaderna ställs mot andra angelägna utgiftsposter inom kommunen, t.ex. barnomsorg eller skola." (Björn Zetterlund VD Leine & Linde)
Törs man erinra om MÄLARTURISM? Det är trots allt inte så många år sedan den organisationen som byggde på samma tankar som det nu aktuella näringslivsbolaget, gick i graven. Sörjt och saknat AV INGEN!
Och slutligen vill jag särskilt återge vad företagaren Anders Drotte säger:
"Grunden för aktiebolagsformen är att verksamheten ska generera vinst som kan komma ägarna till godo. Det är därför den självklara utgångspunkten när man bedömer lämpligheten och motiven till att starta ett näringslivsbolag i kommunen. Kan en sådan verksamhet generera vinst och kan isåfall vinsten komma ägarna till godo?
Eller omvänt: Finns det utomstående investerare som skulle vara villiga att investera i ett sådant bolag?
Om frågorna besvaras jakande finns de grundläggande förutsättningarna på plats, om frågorna dock besvaras nekande bör kommunen avstå från att delta i bolagsbildandet."
Ni som nu har läst igenom ovanstående, delar inte ni min undran över hur någon har kunnat dra slutsatsen att det vore bra att fortsätta utreda just ett näringslivsbolag för kommunen?
Det anas mellan Christer Östlunds rader att bolaget också ska ägna sig åt eventarrangemang. Båttävlingar uttalas som ett tydligt önskemål från arrangören av FORMULA 2000, medan t.ex. dansbandskampen skönjs i formuleringarna.
Men är det vad kommunen ska syssla med? Kommersiell verksamhet! Absolut inte!
Ambitionen har hittills varit att den näring som tar intäkter också skall bekosta, marknadföra och driva den intäktsbringande verksamheten. Har man nu misslyckats med att få marknadsföringorganisationen Skyltfönstret att också ta sig an de kommunala turistbyråerna mot betalning, är inte lösningen att bilda ett nytt Mälarturism med lite vidgat verksamhetsområde. Det vore att gå ur askan direkt in i elden.
För en vecka sedan fick kommunens politiker och tjänstemän klart för sig hur illa det kommer att stå till med den kommunala ekonomin de närmaste åren. Att det kommer att innebära ytterligare personalnedskärningar i redan hårt skattade verksamhetsgrenar. Att inga pengar finns för nödvändigt gatuunderhåll. Att det inte blir någon utökad lärartäthet - kanske t.o.m. tvärtom!
Vem är då så urbota omdömeslös att han ens kan komma på tanken att föreslå bildandet av ett nytt kommunalt aktiebolag som utan insyn eller kontroll av skattebetalarnas valda representanter skulle få ta hand om delar av skattemedel för att bedriva dans- eller fartbåtsverksamhet. Pengar som i detta läge är nödvändiga för att åtminstone försöka behålla den obligatoriska verksamhet vi som politiker är satta att bedriva: vård, skola och omsorg!
Om vår kommun inte kan ställa upp med en god förskola, lärdomsbringande skolor, trygga äldreboenden, hela gator, livaktiga bibliotek och kommunikationer som fyller pendlares behov, så hjälper inget marknadsföringsarbete i världen, vare sig det bedrivs i näringslivsbolagsform eller på annat sätt.
Därför gör som det LEAN som nu blivit Kommunalrådets allomfattande universallösning säger: Gör rätt från början!
På måndag tas frågan upp i Kommunstyrelsens onödiga arbetsutskott. Begrav tanken redan då och återinför istället Näringslivsutskottet, så spar vi iallafall några kronor!
Gudrun rules!
När den nya bibelöversättningen kom för ca. tio år sedan restes krav på ännu en ny översättning med ett mer kvinnligt språk med tanke på de nya strömningarna i kvinnodebatten. Radions På Håret var inte sena att haka på. Här är deras "översättning" (Detta inlägg motiveras av den nyligen timade s.k. kvinnodagen):
"I begynnelsen skapade Gudrun himmel och jord.
Gudrun sade: Ljus - bli till! Och ljuset blev till. Gudrun såg att ljuset var gott och hon skilde ljuset från mörkret. Gudrun kallade ljuset "dag" och mörkret kallade hon "man".
I andra mosebok läser vi:
Frun sade till Mosa: Jag har sett hur mitt folk plågas i Egypten. Jag har hört deras klagorop över sina manliga slavdrivare.
Jag är Frun, din Gudrun, och jag skall föra dig ut ur Egypten!
Från Gudrun kommer också löftet om en fredsfurstinna, ty ett barn har fötts! En dotter är oss given. Väldet har lagts på hennes axlar som det står skrivet hos profettissan Jesaja-Maja.
Så förebådas redan i ny-gamla testamentet, Jessica, Gudruns enfödda dotter.
Böj nu era hjärtan till Gudrun och tag emot välsignelsen:
Frun välsignar er och bevarar er,
Frun låter sitt ansikte lysa över er och är er nådig,
Frun vänder sitt ansikte till er och ger er frid.
I Gudruns, moderns och dotterns och den heliga andas namn.
Amma!"
Jag undrar bara vem Gudrun är? Fi eller storm? Eller.....
Dyster framtid?
Den väsentligaste bilden som visades för oss politiker på Bommersvik i början på veckan.
Som Oppositionsrådet Maria von Beetzen, Margit Urtegård och Christer Alvin redan berättat så befann sig kommunstyrelsens politiker, nämndernas presidier, Fullmäktiges ordförande, representanter för de kommunala bolagen och förvaltningens hela ledningsgrupp med alla kontorschefer under måndagen och större delen av tisdagen på Bommersvik, sossarnas kursgård, vackert belägen vid sjön Yngern.
Jag kunde ju inte låta bli att känna av lite dåliga vibbar i väggarna, även om stället gjordes om till vad det är av en av mina föräldrars nära vänner, granne och pappa till min lekkamrat Tomas, nämligen RESO-giganten Ivan Ohlson. En av de absoluta pionjärerna inom turistnäringen. Skapare av RESO i Rimini, Snäckgärdsbaden på Gotland, Ronneby Brunn m.m.
Äldste sonen Björn Ohlson är sedan många år mycket engagerad i s/s MARIEFRED och har därmed fått en koppling till vår kommun.
Måndagen ägnades till stor del åt omvärldsfrågor med hjälp av tre duktiga konsulter som med humor och erfarenhet spådde i kaffesump om hur det ska gå för Strängnäs!
Därefter var det dags för alla kontorschefer att framföra sina önskelistor. Vi proppades med behov och siffror, lagändringar och ny teknik. Sist av alla kom ekonomischefen och talade om att alla de många miljoner som kontoren drömde om fanns inte. "Det finns inget utrymme" som Ulrika Krigholm uttryckte saken.
Att hon har rätt kan man se av ovanstående graf som hon visade. De blå staplarna är den framtida skattenettoförändringen, medan den röda linjen är kostnadsnettoförändringen. Vi kan se att denna kunnat hejdas genom de inköps-, anställnings- och investeringsstopp som den nuvarande majoriteten införde för att bromsa utvecklingen. Precis som den gamla alliansen en gång gjorde för att komma tillrätta med denna ständiga och till synes ohejdbara behovs- och kostnadsexplosion.
Men denna broms är föga värd under de kommande åren om man inte vidhåller den restriktiva inställningen till kostnadsökningar. Just nu andas tillvaron i allmänhet lite optimism igen och raskt har tuttifruttikartellen slopat de olika stoppen. Per automatik brukar detta innebära en framvällande flod av tillbakahållna kostnadsökningar. Och så är man snabbt tillbaka i den oönskade spiralen.
Christer Alvin efterfrågade en nollbasbudgetering, liksom mitt parti gjort i en motion. Detta tillbakavisades av Socialchefen Bengt Gustafsson som med medhåll från ekonomichefen menade att man redan i samband med de kraftiga nedskärningar som gjorts, har "vänt på varje sten".
Dock tror jag att det fortfarande finns en del grus att skyffla undan. Inte minst vi politiker skulle kunna bidra genom att ena oss om en politisk organisation av ett helt annat slag (som t.ex. Arvika Kommuns m.fl.) som dels skulle innebära lägre kostnader för politiken och en effektivare kostnadsstyrning och inte minst en klarare beslutsordning som skulle göra slut på osäkerhet och stuprörsrester, utan att göra avkall på det demokratiska genomslaget.
Och inte blir det bättre av att man försöker bilda ännu ett kommunalt bolag som skall ta över alla näringslivsfrågor!
Den förre kommunchefen försökte få till ett koncernmoderbolag men fick inte gehör för det. Nu har hans handgångne man, förre näringslivschefen Christer Östlund, på konsultbasis föreslagit bildandet av ett näringslivsbolag istället.
I beslutsförslaget talas om att man ska utreda fördelarna med ett näringslivsbolag - men inte nackdelarna!
Att skapa ett sådant bolag innebär att man för bort för kommunen högst väsentliga frågor från den politiska dagordningen och låter dem avgöras inom en sluten styrelsekrets, där t.ex. också Kommunalrådets farbror kan tänkas komma att ingå! Som ska diskutera och avgöra mark- och lokaliseringsfrågor m.m.
Nej, bevare oss för fler kommunala bolag! Låt oss ägna oss åt att avveckla dem vi har!
(Det tycker också Strängnäspartiet!)
Unik samling i fara?
På senaste Kommunfullmäktigesammanträdet ställde jag en fråga till Kommunalrådet m.a.a. uppgifter i tidningen att den unika naturaliesamlingen från gamla Thomasgymnasiet kostat kommunen närmare 200.000 kronor i lagerhyra sedan den packades ner då Thomasgymnasiet flyttade till Campus. Samtidigt får vi ständiga signaler om tomma överytor just på Campus som kostar kommunen stora pengar löpande.
Min fråga var då om det inte slagit Kommunalrådet att det kanske skulle kunna vara vettigare att hämta hem den hyresslukande naturaliesamlingen från Stockholm och låta den få ett nytt hem i någon av de omtalade - och lika hyrestörstande överytorna i anslutning till nya Thomasgymnasiet. Jag frågade vidare att om denna möjlighet inte hade slagit kommunalrådet hittills, skulle det NU slå Kommunalrådet sedan jag frågat.
Fullmäktigeförsamlingen fick besked att något var på gång.
Sedan dess har jag nåtts av oroande uppgifter som dels visar att kostnaden inte alls är blott uppåt 200.000:- utan faktiskt mer än dubbelt. Strengnäs Tidning har idag lördag en artikel därom som bygger på samma sagesman som har kontaktat mig i frågan.
Det visar sig nämligen att själva nerpackningen och transporten dessutom kostade 235.000:- (+ moms?). Månadshyran är 10.800:- plus moms från oktober 2008 x hittills 18 månader, ger en sammanlagd hyreskostnad på totalt 243.000:- (inkl. moms).
Ju längre det dröjer innan samlingen återkommer i kommunala lokaler desto större är risken att kostnaden för nerpackning+transport+lagring+återtransport kommer att med råge överstiga de 610.000:- som NCC 2008 erbjöd sig att iordningställa en ny utställningslokal för samlingen på Campus. Ett erbjudande som kommunen först accepterade till Vasallen AB men sedan tydligen tog tillbaka.
Inte bara de skenande kostnaderna så länge inget görs från de styrande är oroväckande. Mer oroväckande är att det har antytts att det finns risk att delar av samlingarna "försvinner" under lagringen. Där kan finnas herbarieblad med handanteckningar av Linné. Där ska finnas en del av den bekanta meteorit som slog ner i Uppland 1869. Där finns en unik samling av uppstoppade fåglar, varav 120 "andades 1700-tal" som inventerarna skrev. Satt i relation till att Naturhistoriska Riskmuseet som har världens största samling av fåglar från 1700-talet, har 600 st, inser man att om lilla Strängnäs har en samling med 120 1700-talsfåglar, så är detta fullständigt unikt.
Så här skrev en av inventerarna:
"Det är få av världens stora och små museer som har så många som 100 fåglar som daterar sig före år 1800. Samlingen i Strängnäs har ett både vetenskapshistoriskt och vetenskapligt värde på riksnivå och t.o.m internationell nivå."
Samlingen ska således omgående återbördas till Strängnäs och ges en värdig och också för allmänheten tillgänglig utställningslokal i anslutning till nuvarande Thomasgymnasiet.
Jag avser att fortsätta att ställa frågor kring samlingen på kommande fullmäktigemöten tills den åter är i tryggt förvar på hemmaplan.
Min fråga var då om det inte slagit Kommunalrådet att det kanske skulle kunna vara vettigare att hämta hem den hyresslukande naturaliesamlingen från Stockholm och låta den få ett nytt hem i någon av de omtalade - och lika hyrestörstande överytorna i anslutning till nya Thomasgymnasiet. Jag frågade vidare att om denna möjlighet inte hade slagit kommunalrådet hittills, skulle det NU slå Kommunalrådet sedan jag frågat.
Fullmäktigeförsamlingen fick besked att något var på gång.
Sedan dess har jag nåtts av oroande uppgifter som dels visar att kostnaden inte alls är blott uppåt 200.000:- utan faktiskt mer än dubbelt. Strengnäs Tidning har idag lördag en artikel därom som bygger på samma sagesman som har kontaktat mig i frågan.
Det visar sig nämligen att själva nerpackningen och transporten dessutom kostade 235.000:- (+ moms?). Månadshyran är 10.800:- plus moms från oktober 2008 x hittills 18 månader, ger en sammanlagd hyreskostnad på totalt 243.000:- (inkl. moms).
Ju längre det dröjer innan samlingen återkommer i kommunala lokaler desto större är risken att kostnaden för nerpackning+transport+lagring+återtransport kommer att med råge överstiga de 610.000:- som NCC 2008 erbjöd sig att iordningställa en ny utställningslokal för samlingen på Campus. Ett erbjudande som kommunen först accepterade till Vasallen AB men sedan tydligen tog tillbaka.
Inte bara de skenande kostnaderna så länge inget görs från de styrande är oroväckande. Mer oroväckande är att det har antytts att det finns risk att delar av samlingarna "försvinner" under lagringen. Där kan finnas herbarieblad med handanteckningar av Linné. Där ska finnas en del av den bekanta meteorit som slog ner i Uppland 1869. Där finns en unik samling av uppstoppade fåglar, varav 120 "andades 1700-tal" som inventerarna skrev. Satt i relation till att Naturhistoriska Riskmuseet som har världens största samling av fåglar från 1700-talet, har 600 st, inser man att om lilla Strängnäs har en samling med 120 1700-talsfåglar, så är detta fullständigt unikt.
Så här skrev en av inventerarna:
"Det är få av världens stora och små museer som har så många som 100 fåglar som daterar sig före år 1800. Samlingen i Strängnäs har ett både vetenskapshistoriskt och vetenskapligt värde på riksnivå och t.o.m internationell nivå."
Samlingen ska således omgående återbördas till Strängnäs och ges en värdig och också för allmänheten tillgänglig utställningslokal i anslutning till nuvarande Thomasgymnasiet.
Jag avser att fortsätta att ställa frågor kring samlingen på kommande fullmäktigemöten tills den åter är i tryggt förvar på hemmaplan.
Sälj SEVAB!
I den styrande tuttifruttikartellen finns inte bara lokalkramare. Det finns också rabiata bolagskramare. Som sagt - man lånar hellre miljon efter miljon av banken än man säljer en tillgång.
Man går till och med så långt att man obstruerar mot beslut fattade av kommunens högsta politiska församling, Kommunfullmäktige när man vägrar att ens utreda en möjlig annan ägarbild i SEVAB.
I Dagens Nyheter idag kan man läsa att SEVAB är landets näst dyraste elbolag!
Strengnäs Tidning intygar!
Jag har själv tidigare kunnat konstatera på elskling.se att för vårt vidkommande 97 elbolag (av 98 möjliga) gav bättre pris än SEVAB. När jag idag gör samma koll, kan jag glädjande nog konstatera att det nu "bara" är 86 bolag (av 98) som är billigare än SEVAB. Ett kraftigt avancemang med andra ord.
Men räcker det?
Vad är vitsen med att kommunen ska äga ett energibolag? Ja, bl.a. kan man ju läsa i förslaget till nya ägardirektiv (som oppositionen ville återremittera vid senaste KS) att SEVAB "med god service och marknadsmässig prissättning medverka till att kommunen är attraktiv som näringslivs- och bostadsort med hög konkurrenskraft gentemot omvärlden".
I övrigt kan man notera att förslaget till ägardirektiv inte med ett ord berör att vitsen och idén med att låta ett kommunalt bolag konkurrera på den öppna marknaden borde vara att kunna erbjuda invånarna/medborgarna det lägsta tänkbara priset på elektricitet! Detta nämns överhuvudtaget inte i direktivförslagets avsnitt om "Verksamhetsidé med övergripande mål".
Däremot talar man gärna om att "ägarnas krav på avkastning och utdelning" ska uppfyllas!
Om bolaget nu inte kan leverera energi till lägsta kostnad - eller åtminstone bland de fem billigaste, och inte heller gör det till kommunens alla hushåll, utan istället levererar till stora delar av grannkommunen Eskilstuna. Och eftersom den till ytan otvetydigt störste elleverantören i kommunen är Vattenfall, så måste man ju återigen ställa sig frågan:
Skall kommunen verkligen äga SEVAB?
Mitt partis uppfattning har hela tiden varit att bolaget skall säljas till högstbjudande. På så sätt skulle kommunen äntligen kunna sanera sin usla ekonomi och uppnå åtminstone en anständig soliditetsnivå. Genom att sanera ekonomin, skulle kommunen också få möjlighet att faktiskt satsa på många av de saker som p.g.a. den dåliga ekonomin hittills fått stå tillbaka.
Såväl SEVAB som Strängnäs Kommun har också i framtiden stora investeringar att tänka på. En kraftfull, resursstark och kompetent ägare av SEVAB skulle kunna ge företaget de utvecklingsmöjligheter det förtjänar, vilket kommunen med sin svaga finansiella ställning aldrig kan. Det skulle i sin tur kunna leda till lägre energikostnader för våra kommuninvånare.
Även kommunen skulle kunna göra nödvändiga investeringar utan att behöva krypa till bankerna med mössan i hand.
Att som somliga andra partier föreslå en försäljning endast av elhandelsdelen skulle inte leda till någon nytta för kommunen. Dels skulle försäljningsumman bli förhållandevis blygsam och dels skulle den stanna i SEVAB och inte komma kommunen till del.
Slutsatsen blir återigen: Sälj SEVAB!
Man går till och med så långt att man obstruerar mot beslut fattade av kommunens högsta politiska församling, Kommunfullmäktige när man vägrar att ens utreda en möjlig annan ägarbild i SEVAB.
I Dagens Nyheter idag kan man läsa att SEVAB är landets näst dyraste elbolag!
Strengnäs Tidning intygar!
Jag har själv tidigare kunnat konstatera på elskling.se att för vårt vidkommande 97 elbolag (av 98 möjliga) gav bättre pris än SEVAB. När jag idag gör samma koll, kan jag glädjande nog konstatera att det nu "bara" är 86 bolag (av 98) som är billigare än SEVAB. Ett kraftigt avancemang med andra ord.
Men räcker det?
Vad är vitsen med att kommunen ska äga ett energibolag? Ja, bl.a. kan man ju läsa i förslaget till nya ägardirektiv (som oppositionen ville återremittera vid senaste KS) att SEVAB "med god service och marknadsmässig prissättning medverka till att kommunen är attraktiv som näringslivs- och bostadsort med hög konkurrenskraft gentemot omvärlden".
I övrigt kan man notera att förslaget till ägardirektiv inte med ett ord berör att vitsen och idén med att låta ett kommunalt bolag konkurrera på den öppna marknaden borde vara att kunna erbjuda invånarna/medborgarna det lägsta tänkbara priset på elektricitet! Detta nämns överhuvudtaget inte i direktivförslagets avsnitt om "Verksamhetsidé med övergripande mål".
Däremot talar man gärna om att "ägarnas krav på avkastning och utdelning" ska uppfyllas!
Om bolaget nu inte kan leverera energi till lägsta kostnad - eller åtminstone bland de fem billigaste, och inte heller gör det till kommunens alla hushåll, utan istället levererar till stora delar av grannkommunen Eskilstuna. Och eftersom den till ytan otvetydigt störste elleverantören i kommunen är Vattenfall, så måste man ju återigen ställa sig frågan:
Skall kommunen verkligen äga SEVAB?
Mitt partis uppfattning har hela tiden varit att bolaget skall säljas till högstbjudande. På så sätt skulle kommunen äntligen kunna sanera sin usla ekonomi och uppnå åtminstone en anständig soliditetsnivå. Genom att sanera ekonomin, skulle kommunen också få möjlighet att faktiskt satsa på många av de saker som p.g.a. den dåliga ekonomin hittills fått stå tillbaka.
Såväl SEVAB som Strängnäs Kommun har också i framtiden stora investeringar att tänka på. En kraftfull, resursstark och kompetent ägare av SEVAB skulle kunna ge företaget de utvecklingsmöjligheter det förtjänar, vilket kommunen med sin svaga finansiella ställning aldrig kan. Det skulle i sin tur kunna leda till lägre energikostnader för våra kommuninvånare.
Även kommunen skulle kunna göra nödvändiga investeringar utan att behöva krypa till bankerna med mössan i hand.
Att som somliga andra partier föreslå en försäljning endast av elhandelsdelen skulle inte leda till någon nytta för kommunen. Dels skulle försäljningsumman bli förhållandevis blygsam och dels skulle den stanna i SEVAB och inte komma kommunen till del.
Slutsatsen blir återigen: Sälj SEVAB!
ALDRIG "Skattesubvention"!
Hur kan man tala om "skattesubvention", som man nu gör i den pågående debatten om det s.k. RUT-avdraget? Det utgår från det klassiska marxistiska sättet att se på våra pengar som statens pengar som vi stackars enskilda medborgare på nåder får ha till låns.
Vi får aldrig glömma bort att de pengar vi alla betalar i skatt är VÅRA pengar som VI har avtalat med staten att den ska få del av mot att den ordnar vissa gemensamma nyttigheter.
Att skatten delas upp olika mellan medborgare och verksamheter - vilket sker på många sätt, inte minst när det gäller momssatser (se nedan) kan ALDRIG rubriceras som "subvention" till dem som får den lägre skatten!
Vännen Olof Ekman skrev följande i en kommentar på annan plats i sybehörsrymden:
Vi får aldrig glömma bort att de pengar vi alla betalar i skatt är VÅRA pengar som VI har avtalat med staten att den ska få del av mot att den ordnar vissa gemensamma nyttigheter.
Att skatten delas upp olika mellan medborgare och verksamheter - vilket sker på många sätt, inte minst när det gäller momssatser (se nedan) kan ALDRIG rubriceras som "subvention" till dem som får den lägre skatten!
Vännen Olof Ekman skrev följande i en kommentar på annan plats i sybehörsrymden:
En LO-taleskvinna hävdade i en radiosändning att ROT-avdraget är en konjunkturanpassad skattesubvention ( det är väl därför avdraget behövs speciellt i dag när det är omöjligt att få tag i en hantverkare), medan däremot RUT-avdraget är en nationalekonomiskt feltänkt skattesubvention. Ja, det gäller ju att vässa argumenten.
Men vad är skattesubvention och vad är inte skattesubvention.Och inte minst varför?
Med LO-taleskvinnans resonemang skulle alltså skattesubvention tillämpas för att lösa vissa arbetsmarknads- eller kanske andra samhällsviktiga problem.
Och det låter ju bra, bestickande och ansvarstagande.
Men hur är det i praktiken: Jag roade mig med att googla på ordet "momssatser" och hittade då följande:
- Det är 12% moms på vatten i flaska som transporteras över halva Europa innan du dricker det, det är 25% moms på vattnet du tar ur kranen.
Slutsats: Drick vatten på flaska!
- Det är 6% moms på entréavgiften till djurparker, men 25% moms på entréavgiften till ett minizoo.
Slutsats: Det är viktigare att vuxna får se djur än att barn får umgås med djur.
- Det är 6% moms på styrketräning och jazzdans, men 25% moms på babysim.
Slutsats: Det är viktigare att kroppsbyggare får utöva sina aktiviteter än att barn lär sig vattenvana.
- Det är 12% moms på livsmedel och på rumsuthyrning (hotell,pensional,vandrarhem). Men den frukost du äter på hotellet/motsv, där är momsen 25%.
Slutsats: Mat är olika viktig beroende på var den intages.
- Det är 6% moms på tidningar och böcker, men 25% moms på internettidningar och talböcker.
Slutsats:Teknisk utveckling och handkapphjälp är inget att satsa på.
Du hittar alla detaljer om du klickar här."
Vem skulle ens komma på tanken att påstå att samhället subventionerar importerat Pellegrionovatten?
Men vad är skattesubvention och vad är inte skattesubvention.Och inte minst varför?
Med LO-taleskvinnans resonemang skulle alltså skattesubvention tillämpas för att lösa vissa arbetsmarknads- eller kanske andra samhällsviktiga problem.
Och det låter ju bra, bestickande och ansvarstagande.
Men hur är det i praktiken: Jag roade mig med att googla på ordet "momssatser" och hittade då följande:
- Det är 12% moms på vatten i flaska som transporteras över halva Europa innan du dricker det, det är 25% moms på vattnet du tar ur kranen.
Slutsats: Drick vatten på flaska!
- Det är 6% moms på entréavgiften till djurparker, men 25% moms på entréavgiften till ett minizoo.
Slutsats: Det är viktigare att vuxna får se djur än att barn får umgås med djur.
- Det är 6% moms på styrketräning och jazzdans, men 25% moms på babysim.
Slutsats: Det är viktigare att kroppsbyggare får utöva sina aktiviteter än att barn lär sig vattenvana.
- Det är 12% moms på livsmedel och på rumsuthyrning (hotell,pensional,vandrarhem). Men den frukost du äter på hotellet/motsv, där är momsen 25%.
Slutsats: Mat är olika viktig beroende på var den intages.
- Det är 6% moms på tidningar och böcker, men 25% moms på internettidningar och talböcker.
Slutsats:Teknisk utveckling och handkapphjälp är inget att satsa på.
Du hittar alla detaljer om du klickar här."
Vem skulle ens komma på tanken att påstå att samhället subventionerar importerat Pellegrionovatten?
"Gammal sur moraltant"?
Idag skriver Maj-Lis Lööv en skön krönika i EK/ST. Tyvärr räckte inte kommentarsrutan till för vad jag ville skriva, så det får bli så här istället.
Hej Du "gamla kombat-tant"!
Tack för Din dagskrönika! Den var ett nöje att läsa. Jag erkänner att jag nog hört till dem som - inte sett Dig som "moraltant", men väl kanske lite enkelspårigt tjatig när Du förekommit på tidningens ledarsidor.
Jag har många nära vänner som är helnykterister, men jag har också haft en bror som får anses ha supit ihjäl sig även om jag aldrig upplevde honom riktigt berusad. Men som jazzmusikant med sedan barndomen välgrundad sprutskräck rönte han inte - likt många av sina musikervänner - en förtidig död p.g.a. narkotika. Istället blev den legendariska muggen på klaviaturen något av hans signum, plus säkert ett antal år extra i livet.
Själv betraktar jag mig som måttlighetsbrukare och har utan svårigheter två "vita månader" per år. Att jag började med först en och sedan två, hade andra orsaker än att jag kände att alkohol blev ett problem. Snarare var det ett sätt för mig att se om jag klarade av att vara utan sötsaker och godis (vilket ingår i de två månaderna och vilket faktiskt är mycket svårare!)
Men Du kallar Dig nu för krönikör. I mina ögon är en krönikör en som skriver om aktuella händelser ur ett personligt perspektiv.
Förr fanns det också kåsörer - sådana som skrev om vardagligheter och aktuella ämnen på ett lättsamt sätt. Mästare som Cello, Torsten Ehrenmark m.fl. Idag är kåsörerna bannlysta från våra tidningsspalter. En och annan gång går "gästkrönikörerna" Ulla Trenter och Annika Hagström över gränsen och tillåter sig att vara kåsörer.
Felet- om vi ska tala om ett sådant - i Ditt fall är väl att Du hittills begränsat Dig till att skriva allvarsamt om ett enda ämnesområde och då blir det nog lätt att uppfatta Dig som just lite "enkelspårigt tjatig".
Jag välkomnar att Du istället blir personlig och att Du låter Din humor komma till ytan också för oss läsare. Visst rymmer livet mycket allvar och det finns ämnen som vi ska behandla allvarsamt, men vi överlever inte alls utan att också utsättas för humor, värme och glädje!
Må så gott!
MATS
Hej Du "gamla kombat-tant"!
Tack för Din dagskrönika! Den var ett nöje att läsa. Jag erkänner att jag nog hört till dem som - inte sett Dig som "moraltant", men väl kanske lite enkelspårigt tjatig när Du förekommit på tidningens ledarsidor.
Jag har många nära vänner som är helnykterister, men jag har också haft en bror som får anses ha supit ihjäl sig även om jag aldrig upplevde honom riktigt berusad. Men som jazzmusikant med sedan barndomen välgrundad sprutskräck rönte han inte - likt många av sina musikervänner - en förtidig död p.g.a. narkotika. Istället blev den legendariska muggen på klaviaturen något av hans signum, plus säkert ett antal år extra i livet.
Själv betraktar jag mig som måttlighetsbrukare och har utan svårigheter två "vita månader" per år. Att jag började med först en och sedan två, hade andra orsaker än att jag kände att alkohol blev ett problem. Snarare var det ett sätt för mig att se om jag klarade av att vara utan sötsaker och godis (vilket ingår i de två månaderna och vilket faktiskt är mycket svårare!)
Men Du kallar Dig nu för krönikör. I mina ögon är en krönikör en som skriver om aktuella händelser ur ett personligt perspektiv.
Förr fanns det också kåsörer - sådana som skrev om vardagligheter och aktuella ämnen på ett lättsamt sätt. Mästare som Cello, Torsten Ehrenmark m.fl. Idag är kåsörerna bannlysta från våra tidningsspalter. En och annan gång går "gästkrönikörerna" Ulla Trenter och Annika Hagström över gränsen och tillåter sig att vara kåsörer.
Felet- om vi ska tala om ett sådant - i Ditt fall är väl att Du hittills begränsat Dig till att skriva allvarsamt om ett enda ämnesområde och då blir det nog lätt att uppfatta Dig som just lite "enkelspårigt tjatig".
Jag välkomnar att Du istället blir personlig och att Du låter Din humor komma till ytan också för oss läsare. Visst rymmer livet mycket allvar och det finns ämnen som vi ska behandla allvarsamt, men vi överlever inte alls utan att också utsättas för humor, värme och glädje!
Må så gott!
MATS
Beslutsångest hos Tuttifruttikartellen!
Marianne Briese, ordförande i Lärarförbundet, uttalar sin skepsis i Strengnäs Tidning när det gäller Skollokalsutredningen som Jens Persson nu aviserat, skall läggas ner och begravas. Hellre än att tvingas ta beslut om att sälja ett hus begraver man utredningen och säger att det ska ingå i de "ständiga förbättringarna" som om det vore alltings goda lösning.
Detta om något visar på den beslutsoförmåga som finns i den föga naturliga styrande kartellen i Strängnäs. Först utnyttjar två partier i den gamla alliansen de misstag som förra Kommunalrådet gör i frågan och lämnar alliansen och går över till Socialdemokraterna.
Man må tycka vad man vill om dessa misstag, men - återigen - vi var gemensamt i den gamla alliansen överens om det väsentliga i att minska kommunens lokalkostym (som i år kostar skattebetalarna 12,1 miljoner kronor!) och att göra det fort. Tillägg m.a.a. Lotta Grönblads debattartikel: Dessa 12,1 miljoner som Lotta Grönblad i sin debattartikel vill slå sig för brösten och kalla för att hon har halverat sin nämnds underskott. När hon i själva verket bara pytsat över bekymren på Kommunstyrelsens budget istället. När Lotta Grönblad publicerade artikeln på sin blogg vägrade hon uppenbarligen att publicera min kommentar. Delar av den finns dock i kommentarsrutan under tidningsartikeln.
Tillägg m.a.a. Alex Voronovs ledare som skriver: "Den som vill peka finger åt C, FP och S bör hålla i minnet att den förra majoriteten inte presterade bättre". Alex Voronov talar mot bättre vetande. Den gamla majoriteten fick aldrig möjlighet att genomföra den skolutredning vars syfte vi var överens om. Eftersom vi var överens i sakfrågan är jag övertygad om att vi idag haft en helt annan och bättre lokalsituation - och 30 miljoner fler kronor att lägga på nyttigheter. Att det förekom övertramp i hanteringen förändrar inte sakfrågan.
Tuttifruttikartellen, ledd av de lokalkramande socialdemokraterna, lånar hellre miljon efter miljon än de säljer en tillgång. Om denna inställning kunnat tyglas av de få kloka personer som trots allt finns, hade kommunen i princip alltså om tre år - då behovet av nya skollokaler beräknas uppkomma - haft 60 miljoner kronor att lägga ner på ett nytt skolbygge - på den plats där en ny skola behövs!
För det är ju inte alls säkert att de flesta nya barnen om tre år bor just på Tosterö-sidan!
Istället förslösar man hellre dessa 60 miljoner kronor på att hålla kvar ett tomt hus i kommunal ägo!
Är det vettigt?
Detta om något visar på den beslutsoförmåga som finns i den föga naturliga styrande kartellen i Strängnäs. Först utnyttjar två partier i den gamla alliansen de misstag som förra Kommunalrådet gör i frågan och lämnar alliansen och går över till Socialdemokraterna.
Man må tycka vad man vill om dessa misstag, men - återigen - vi var gemensamt i den gamla alliansen överens om det väsentliga i att minska kommunens lokalkostym (som i år kostar skattebetalarna 12,1 miljoner kronor!) och att göra det fort. Tillägg m.a.a. Lotta Grönblads debattartikel: Dessa 12,1 miljoner som Lotta Grönblad i sin debattartikel vill slå sig för brösten och kalla för att hon har halverat sin nämnds underskott. När hon i själva verket bara pytsat över bekymren på Kommunstyrelsens budget istället. När Lotta Grönblad publicerade artikeln på sin blogg vägrade hon uppenbarligen att publicera min kommentar. Delar av den finns dock i kommentarsrutan under tidningsartikeln.
Tillägg m.a.a. Alex Voronovs ledare som skriver: "Den som vill peka finger åt C, FP och S bör hålla i minnet att den förra majoriteten inte presterade bättre". Alex Voronov talar mot bättre vetande. Den gamla majoriteten fick aldrig möjlighet att genomföra den skolutredning vars syfte vi var överens om. Eftersom vi var överens i sakfrågan är jag övertygad om att vi idag haft en helt annan och bättre lokalsituation - och 30 miljoner fler kronor att lägga på nyttigheter. Att det förekom övertramp i hanteringen förändrar inte sakfrågan.
Tuttifruttikartellen, ledd av de lokalkramande socialdemokraterna, lånar hellre miljon efter miljon än de säljer en tillgång. Om denna inställning kunnat tyglas av de få kloka personer som trots allt finns, hade kommunen i princip alltså om tre år - då behovet av nya skollokaler beräknas uppkomma - haft 60 miljoner kronor att lägga ner på ett nytt skolbygge - på den plats där en ny skola behövs!
För det är ju inte alls säkert att de flesta nya barnen om tre år bor just på Tosterö-sidan!
Istället förslösar man hellre dessa 60 miljoner kronor på att hålla kvar ett tomt hus i kommunal ägo!
Är det vettigt?
Vad sysslar S-majoriteten med i Strängnäs?
Gårdagens KS manifesterade sig som en räcka av oklarheter, ogenomtänkta förslag och rena klanterierna. Sällan har det gett anledning till så många voteringar tidigare.
Det började redan när jag yrkade på att ärendet avs. Ryborgsområdet i Mariefred borde utgå då det inte beretts på laga sätt. Voteringen slutade 7-6. Majoriteten mot bättre vetande!
Vi fick rapport om ekonomin
som i år ser ut att sluta med ett resultat på + 29,3 miljoner! Då ska man ha i minnet att det bygger på att vi får konjunkturstöd från regeringen på 40,7 miljoner. I realiteten kan vi alltså redan nu se att vi går back med 11,3 miljoner 2010.
De "tomställda lokalerna" (Karinslundsskolan bl.a.) kostar oss 12,1 miljoner mot budgeterat 10. Överhuvudtaget menade ekonomichefen att det av Kommunalrådet så storståtligt initierade sparprogrammet om 10% på lokaler "inte haft någon effekt".
Nej, det är väl klart så länge man har lokalkramare som Lotta Grönblad m.fl. socialdemokrater bakom ratten.
Vi fick också veta att Dansbandskampen kostade 1,6 mkr. Vilket var 600.000:-mer än vad som sagts hittills. Och vad dessa 600.000:- avsåg kunde ingen svara på!!!
Totalt har majoriteten lyckats göra besparingar på 4,3 mkr! Inte särskilt mycket mycke' att hänga i julgran!
Vi pratade ägardirektiv
till de kommunala bolagen som nu getts en modernare och mer anpassad form.
Dock kunde jag inte låta bli att peka på en framställd termos och fråga var i ägardirektiven det framgick att vårt bostadsbolag ska bedriva cateringverksamhet och tillhandahålla termosar till alla kommunala möten? Frågan var allvarlig men väckte givetvis munterhet. Det står onekligen SBAB på termosarna. Jag påpekade Hyresgästföreningens mångåriga krig mot att bostadsbolaget skulle subventionera kommunala angelägenheter med hyresintäkter och såg därför en fara i att man ger intryck av att bostadsbolaget gör annat än vad de ska göra.
Jag passade på att fråga om den professionella projektledning som vi påstods få då alla projekt skulle ledas av Fastighetsbolaget. Vi skulle aldrig mer behöva uppleva ett Campusfiasko hette det. Fan tro't! Jag säger bara Mariefredsskolans ombyggnad och IP Hammaren.........
Benningeområdet.
Delar av oppositionen slogs för att kommunen skulle behålla rådigheten över Benninge hela markområde och därför istället låta Roggeskolan få ett långtidsförhyrande. Det finns ett beslut, fattat i politiskt i samförstånd, om att marken skall användas för bostadsbebyggelse i framtiden.
Europaskolan/Roggeskolan har på ett effektivt sätt infiltrerat hela den politiska apparaten. Få av våra partier kan svära sig fri från inblandning av människor med ett starkt engagemang i denna framgångsrika skola. Heder dock åt de två inom mitt parti som dels haft höga poster inom skolan, dels undervisar där idag. Ingen av dem har försökt att påverka vår syn på denna fråga.
Det verkar man dock inte kunna säga om andra partier. Folkpartiets Fredrik Lundgren lämnade visserligen sammanträdesrummet då frågan avhandlades, men skolans ekonomiansvariga Margaretha Furustrand (FP) satt lugnt kvar. Moderaternas Maria von Beetzen tillät sig t.o.m. pinsamt nog (med tanke på att just Moderaternas tidigare stöd för Europaskolan var orsaken till att den förra alliansmajoriteten föll) att avge ett vädjande tal om vikten för kommunen av att Europaskolan lämnades allt tänkbart stöd. Hennes uttalande tvingade Margit Urtegård (SP) och mig själv att påpeka vikten av att politiska beslut hålls isär från denna typ av resonemang.
Det slutade med en sämre kompromiss: att fastighetsbolaget får förhandla fram en lösning man tycker är bäst och sedan låta Kommunfullmäktige avgöra.
Så återkom då ärendet om Ryborgsområdet.
Jag yrkade avslag. Planberedningen (som framgår av namnet är det ett beredande organ mellan Kommunstyrelsens och Plan- och Byggnämndens (POB) presidier för att leda prioriteringen av kommunens planarbeten) hade tagit sig före att utan vare sig delegationsrätt eller på basis av någon arbetsordning besluta att skicka ut Ryborgsområdet på anbudstävling. Man hade vidare tillsatt en bedömningsgrupp som kommit fram till vilket anbud som var bäst.
Ulf Chricton som innehar någon form av chefstjänst (dessa växlar med alltför hög fart för mig så jag vet inte riktigt vad han tituleras idag. Men jag tror han är chef för hela samhällsplaneringen i kommunen, så kulturgeograf han är! (Apropås flera partiföreträdares synpunkter på rätt kompetens på rätt plats).
Jag fick starkt medhåll från MFP och även SP. Moderaterna backade och deltog inte i beslutet "för att det blivit så rörigt och osäkert"!!!
Jag anförde att det ur kommunens synpunkt borde vara angelägnare att få igång byggnationen i Hammaren som ska vara med och finansiera Hammargatan som är en förutsättning för Tredje Backe, än att låta ett helt odiskuterat område poppa upp på detta odiskuterade sätt.
Björn Lind anförde återigen (precis som på KF) att kommunen ju behöver växla in tillgångar och därför sälja mark. Men återigen - varför då inte den mark som borde vara angelägnare? Varför just denna? Och varför är det f.d. fastighetsmäklaren Lind med fortfarande verksam dotter i mäkleriet som drivit fram och driver på detta ärende? I all synnerhet som de kanske 3 miljoner som ska rädda kommunkassan med hänsyn till alla överklaganden etc. inte lär komma in före 2016 enligt Björn själv.....
Man har fått in tre helt olika anbud eftersom var och en fick utforma sina egna villkor betr. exploateringsgrad. Anbuden skilde sig sålunda starkt åt i prishänseende: 500.000:- till 5,4 mkr!!! Bedömningsgruppen väljer sedan anbudet med högsta priset men talar samtidigt om att det kanske inte alls blir den exploateringsgraden när POB fått säga sitt. Kanske blir det bara den exploateringsgraden som 500.000:-alternativet och då frågar man sig: vet man då att det i det läget var den bästa "vinnaren"? Hela upplägget är vansinnigt. Som Dag Bremberg sa, vore det inte bättre att kommunen först talar om vad och hur man vill ha det och vilken exploateringsgrad som är möjlig och sedan begär in anbud på det hela? Fördjupningen av Översiktsplanen talar i första hand om "tomter till tomtkön" för detta område. Det kan bli fyra stycken!
Så var det det pinsamma svaret på ett medborgarförslag som lades fram den 29 juni förra året! Det ställer tre "förslag":
1. att verksamhetsansvarig ska svara på skriftlig korrespondens
2. att vederbörande ansvarig ska ges en reprimand för sin dåliga informationsplikt
3. att ni (kommunen) anpassar er framtida infoplikt till gällande lagar om föreningar etc.
Förslaget hade tillkommit efter att ett par bostadsrättsföreningar och motsvarande ställt frågor om VA-taxans höjning och inte fått svar.
Vad gör då kommunen? Jo man skickar ärendet till Teknik- & Fritidsnämnden (T&F) som var ansvarig för VA och Renhållningen då, samt till Sevab som är det numera.
Sevab svarar att man inte har med saken att göra eftersom det gäller förhållanden innan man tog över ansvaret för VA. Men säger samtidigt att man kommer att informera så gott man kan i framtiden.
T&F svarar att "man saknar kompetens att svara på frågan"!!!!!!!
Förra gången ärendet fanns med på KS-listan drogs det tillbaka och jag utgick då från att någon insett det absurda och pinsamma i detta svar som alltså hade utformats på följande sätt:
"att avslå medborgarförslaget, då detta är en intern fråga för SEVAB Strängnäs Energi ABs ledning och styrelse"!!!!!
Först var det som vanligt ingen som fattade vad jag pratade om, men efter en stund gick det upp för Jens att det ju faktiskt var ett ganska så pinsamt svar så han fick med sig majoriteten på mitt återemissyrkande för att få till ett mindre pinsamt svar. Man tyckte visserligen att det hade legat väl länge, "men då gjorde det ju inte så mycket om det dröjde en månad till".
Ack, ja!
Intressant var också att en anledning till att man ville avskriva ett ärende om exploatering av Läggesta stationsområde var att "kommunen har ingen möjlighet att sälja marken innan det finns en detaljplan för området". Kunde inte låta bli att påpeka just detta i samband med att det tydligen går bra när det gäller Ryborg!!!
Läs också vad Margit Urtegård och Dag Bremberg skriver om gårdagsmötet!
Det började redan när jag yrkade på att ärendet avs. Ryborgsområdet i Mariefred borde utgå då det inte beretts på laga sätt. Voteringen slutade 7-6. Majoriteten mot bättre vetande!
Vi fick rapport om ekonomin
som i år ser ut att sluta med ett resultat på + 29,3 miljoner! Då ska man ha i minnet att det bygger på att vi får konjunkturstöd från regeringen på 40,7 miljoner. I realiteten kan vi alltså redan nu se att vi går back med 11,3 miljoner 2010.
De "tomställda lokalerna" (Karinslundsskolan bl.a.) kostar oss 12,1 miljoner mot budgeterat 10. Överhuvudtaget menade ekonomichefen att det av Kommunalrådet så storståtligt initierade sparprogrammet om 10% på lokaler "inte haft någon effekt".
Nej, det är väl klart så länge man har lokalkramare som Lotta Grönblad m.fl. socialdemokrater bakom ratten.
Vi fick också veta att Dansbandskampen kostade 1,6 mkr. Vilket var 600.000:-mer än vad som sagts hittills. Och vad dessa 600.000:- avsåg kunde ingen svara på!!!
Totalt har majoriteten lyckats göra besparingar på 4,3 mkr! Inte särskilt mycket mycke' att hänga i julgran!
Vi pratade ägardirektiv
till de kommunala bolagen som nu getts en modernare och mer anpassad form.
Dock kunde jag inte låta bli att peka på en framställd termos och fråga var i ägardirektiven det framgick att vårt bostadsbolag ska bedriva cateringverksamhet och tillhandahålla termosar till alla kommunala möten? Frågan var allvarlig men väckte givetvis munterhet. Det står onekligen SBAB på termosarna. Jag påpekade Hyresgästföreningens mångåriga krig mot att bostadsbolaget skulle subventionera kommunala angelägenheter med hyresintäkter och såg därför en fara i att man ger intryck av att bostadsbolaget gör annat än vad de ska göra.
Jag passade på att fråga om den professionella projektledning som vi påstods få då alla projekt skulle ledas av Fastighetsbolaget. Vi skulle aldrig mer behöva uppleva ett Campusfiasko hette det. Fan tro't! Jag säger bara Mariefredsskolans ombyggnad och IP Hammaren.........
Benningeområdet.
Delar av oppositionen slogs för att kommunen skulle behålla rådigheten över Benninge hela markområde och därför istället låta Roggeskolan få ett långtidsförhyrande. Det finns ett beslut, fattat i politiskt i samförstånd, om att marken skall användas för bostadsbebyggelse i framtiden.
Europaskolan/Roggeskolan har på ett effektivt sätt infiltrerat hela den politiska apparaten. Få av våra partier kan svära sig fri från inblandning av människor med ett starkt engagemang i denna framgångsrika skola. Heder dock åt de två inom mitt parti som dels haft höga poster inom skolan, dels undervisar där idag. Ingen av dem har försökt att påverka vår syn på denna fråga.
Det verkar man dock inte kunna säga om andra partier. Folkpartiets Fredrik Lundgren lämnade visserligen sammanträdesrummet då frågan avhandlades, men skolans ekonomiansvariga Margaretha Furustrand (FP) satt lugnt kvar. Moderaternas Maria von Beetzen tillät sig t.o.m. pinsamt nog (med tanke på att just Moderaternas tidigare stöd för Europaskolan var orsaken till att den förra alliansmajoriteten föll) att avge ett vädjande tal om vikten för kommunen av att Europaskolan lämnades allt tänkbart stöd. Hennes uttalande tvingade Margit Urtegård (SP) och mig själv att påpeka vikten av att politiska beslut hålls isär från denna typ av resonemang.
Det slutade med en sämre kompromiss: att fastighetsbolaget får förhandla fram en lösning man tycker är bäst och sedan låta Kommunfullmäktige avgöra.
Så återkom då ärendet om Ryborgsområdet.
Jag yrkade avslag. Planberedningen (som framgår av namnet är det ett beredande organ mellan Kommunstyrelsens och Plan- och Byggnämndens (POB) presidier för att leda prioriteringen av kommunens planarbeten) hade tagit sig före att utan vare sig delegationsrätt eller på basis av någon arbetsordning besluta att skicka ut Ryborgsområdet på anbudstävling. Man hade vidare tillsatt en bedömningsgrupp som kommit fram till vilket anbud som var bäst.
Ulf Chricton som innehar någon form av chefstjänst (dessa växlar med alltför hög fart för mig så jag vet inte riktigt vad han tituleras idag. Men jag tror han är chef för hela samhällsplaneringen i kommunen, så kulturgeograf han är! (Apropås flera partiföreträdares synpunkter på rätt kompetens på rätt plats).
Jag fick starkt medhåll från MFP och även SP. Moderaterna backade och deltog inte i beslutet "för att det blivit så rörigt och osäkert"!!!
Jag anförde att det ur kommunens synpunkt borde vara angelägnare att få igång byggnationen i Hammaren som ska vara med och finansiera Hammargatan som är en förutsättning för Tredje Backe, än att låta ett helt odiskuterat område poppa upp på detta odiskuterade sätt.
Björn Lind anförde återigen (precis som på KF) att kommunen ju behöver växla in tillgångar och därför sälja mark. Men återigen - varför då inte den mark som borde vara angelägnare? Varför just denna? Och varför är det f.d. fastighetsmäklaren Lind med fortfarande verksam dotter i mäkleriet som drivit fram och driver på detta ärende? I all synnerhet som de kanske 3 miljoner som ska rädda kommunkassan med hänsyn till alla överklaganden etc. inte lär komma in före 2016 enligt Björn själv.....
Man har fått in tre helt olika anbud eftersom var och en fick utforma sina egna villkor betr. exploateringsgrad. Anbuden skilde sig sålunda starkt åt i prishänseende: 500.000:- till 5,4 mkr!!! Bedömningsgruppen väljer sedan anbudet med högsta priset men talar samtidigt om att det kanske inte alls blir den exploateringsgraden när POB fått säga sitt. Kanske blir det bara den exploateringsgraden som 500.000:-alternativet och då frågar man sig: vet man då att det i det läget var den bästa "vinnaren"? Hela upplägget är vansinnigt. Som Dag Bremberg sa, vore det inte bättre att kommunen först talar om vad och hur man vill ha det och vilken exploateringsgrad som är möjlig och sedan begär in anbud på det hela? Fördjupningen av Översiktsplanen talar i första hand om "tomter till tomtkön" för detta område. Det kan bli fyra stycken!
Så var det det pinsamma svaret på ett medborgarförslag som lades fram den 29 juni förra året! Det ställer tre "förslag":
1. att verksamhetsansvarig ska svara på skriftlig korrespondens
2. att vederbörande ansvarig ska ges en reprimand för sin dåliga informationsplikt
3. att ni (kommunen) anpassar er framtida infoplikt till gällande lagar om föreningar etc.
Förslaget hade tillkommit efter att ett par bostadsrättsföreningar och motsvarande ställt frågor om VA-taxans höjning och inte fått svar.
Vad gör då kommunen? Jo man skickar ärendet till Teknik- & Fritidsnämnden (T&F) som var ansvarig för VA och Renhållningen då, samt till Sevab som är det numera.
Sevab svarar att man inte har med saken att göra eftersom det gäller förhållanden innan man tog över ansvaret för VA. Men säger samtidigt att man kommer att informera så gott man kan i framtiden.
T&F svarar att "man saknar kompetens att svara på frågan"!!!!!!!
Förra gången ärendet fanns med på KS-listan drogs det tillbaka och jag utgick då från att någon insett det absurda och pinsamma i detta svar som alltså hade utformats på följande sätt:
"att avslå medborgarförslaget, då detta är en intern fråga för SEVAB Strängnäs Energi ABs ledning och styrelse"!!!!!
Först var det som vanligt ingen som fattade vad jag pratade om, men efter en stund gick det upp för Jens att det ju faktiskt var ett ganska så pinsamt svar så han fick med sig majoriteten på mitt återemissyrkande för att få till ett mindre pinsamt svar. Man tyckte visserligen att det hade legat väl länge, "men då gjorde det ju inte så mycket om det dröjde en månad till".
Ack, ja!
Intressant var också att en anledning till att man ville avskriva ett ärende om exploatering av Läggesta stationsområde var att "kommunen har ingen möjlighet att sälja marken innan det finns en detaljplan för området". Kunde inte låta bli att påpeka just detta i samband med att det tydligen går bra när det gäller Ryborg!!!
Läs också vad Margit Urtegård och Dag Bremberg skriver om gårdagsmötet!
Slut på sportlov! Våren hägrar?
Fann dessa tre härliga gamla vykort ritade av tecknare, författaren och journalisten Bertil Almqvist, signaturen "Bertil-A". Skapare också av en av min barndoms absoluta favoriter, serien om Familjen Hedenhös!
De kändes väldigt aktuella just nu!
