Halvtrött kommunfullmäktigemöte
För mina löpande kommentarer från fullmäktigesammanträdet hänvisar jag till min microblogg. Där kommenterar jag alltsomoftast direkt från olika kommunala möten.
På kvällens möte fick jag försvara våra partimotioner om inrättande av ett Skönhetsråd och studie av spårbunden trafik till nya Campus (s.k. spårtaxi). Tyvärr med föga framgång.
Så ställde jag några frågor:
Till Mariefredsnämndens ordförande, Kommunalrådet Björn Lind
I dagens tidning kunde vi läsa om Marielunds Förskola.
Jag har vid ett flertal tillfällen i nämnden tagit upp just denna problematik.
När Kontorschefen meddelade att man önskade avvakta med ianspråktagandet av de nya lokalerna ställde jag i huvudsak två frågor.
Den första gick ut på att få en redogörelse över de hyreskostnader som är förknippade med dels de av H-B Karlsson så förkättrade ”proffesorierna” dels de nya lokalerna i Marielund.
Då jag fick klart för mig att de provisorsika paviljongavdelningarna faktiskt är väsentligt billigare än motsvarande fasta anläggningar ställde jag följdfrågan:
När övertar Mariefredsnämnden ansvaret för de nya lokalerna? När de är klara eller när de tas i anspråk.
När de tas i anspråk var svaret från Kommundelschefen som ni kanske minns som var med.
Jag lät mig därför nöja och drev inte frågan vidare.
Den har heller inte varit föremål för någon egentlig politisk behandling och inget politiskt beslut är fattat.
Nu står det dock klart att Kommundelschefens besked inte var mycket värt. Kostnaden landar på kommunen och därmed Mariefredsnämnden redan från den 1 mars.
Det innebär som Arne Arvidsson påpekade i dagens tidning och som jag skrev i min blogg häromdagen att nämnden drabbas av en kostnad på en miljon för lokaler som vi inte använder. Det motsvarar således en tredjedel av det sparbeting nämnden har.
I ljuset av dagens kärva ekonomiska situation är mina frågor till Björn Lind:
Tycker Du att det var ett bra beslut som kontoret fattat i frågan?
Har Du - återigen i ljuset av utvecklingen under vintern - gjort något för att förändra situaionen?
Och slutligen - tänker Du göra något åt den nu?
Fantastiskt nog ställer sig Björn Lind upp i talarstolen och säger att han inte förberett något svar på frågan för han hade inte väntat sig att den skulle komma!!!!!
Det märkliga i detta faktum med tanke på krigsrubrikerna i morgontidningen kunde jag ju inte låta bli att påtala för honom.
Redan tidigare i samband med andra ärenden hade frågan t.o.m. berörts. I raljant ton av Kommunalrådet Jens Persson, av Dag Bremberg och Arne Arvidsson. Men Björn Lind hade "inte räknat med att frågan skulle komma upp". Tala om "fingerspitzgefühl".
Han drog fram alla de argument som Kommundelschefen haft för att avvakta med inflyttning.
Men jag invände att med tanke på att Kommundelschefens uppgift om när vi tillträdde lokalerna inte stämde, hade det inte funnits anledning att ordentligt kolla upp detta och kanske reagera redan i höstas? Med tanke på den stora kostnaden - en tredjedel av nämndens sparbeting i år - har vi då råd att vara så generösa mot personalen. Är det bättre att betala en miljon och istället säga upp två försskollärare.
Han svarade att man skulle ha ett presidiemöte i slutet på veckan och då ta upp saken. Svagt.
Min andra fråga löd:
Till Kulturnämndens ordförande Lotta Steneskog och Fastighetsbolagets ordförande Torgny Jonsson
För ett antal år sedan fick kommunen en neslig åthutning av konstnären Lennart Rohde för att den svit med serigrafier som pryder Vänthalllarna i Läggesta förföll ömkligen.
Konsten i fråga - utförd av en av landets mest betydande grafiker och konstnärer och som utgör en så kongenialt välkomsthälsning till just Mariefred och Grafikens Hus för alla besökande som kommer med tåg - utgör en synnerligen värdefull tillgång för kommunen och måste hanteras med tillbörlig omsorg.
Den gången innebar lösningen att hallarna fick uppvärmning.
Nyligen läste jag i tidningen att man av besparingsskäl stängt av värmen i hallarna.
Mina frågor till Lotta Steneskog och Torgny Jonsson är sålunda:
På vilket sätt har situationen för de grafiska verken förändrats för att man nu ska riskera en förnyad förstöring?
Vad avser ni annars att göra för att förhindra att samma elände som sist återupprepas?
På detta kunde ingen svara: Lotta hade "INGEN AAANING" om detta och Trogny kände inte till problematiken. Båda skulle återkomma nästa gång.
På kvällens möte fick jag försvara våra partimotioner om inrättande av ett Skönhetsråd och studie av spårbunden trafik till nya Campus (s.k. spårtaxi). Tyvärr med föga framgång.
Så ställde jag några frågor:
Till Mariefredsnämndens ordförande, Kommunalrådet Björn Lind
I dagens tidning kunde vi läsa om Marielunds Förskola.
Jag har vid ett flertal tillfällen i nämnden tagit upp just denna problematik.
När Kontorschefen meddelade att man önskade avvakta med ianspråktagandet av de nya lokalerna ställde jag i huvudsak två frågor.
Den första gick ut på att få en redogörelse över de hyreskostnader som är förknippade med dels de av H-B Karlsson så förkättrade ”proffesorierna” dels de nya lokalerna i Marielund.
Då jag fick klart för mig att de provisorsika paviljongavdelningarna faktiskt är väsentligt billigare än motsvarande fasta anläggningar ställde jag följdfrågan:
När övertar Mariefredsnämnden ansvaret för de nya lokalerna? När de är klara eller när de tas i anspråk.
När de tas i anspråk var svaret från Kommundelschefen som ni kanske minns som var med.
Jag lät mig därför nöja och drev inte frågan vidare.
Den har heller inte varit föremål för någon egentlig politisk behandling och inget politiskt beslut är fattat.
Nu står det dock klart att Kommundelschefens besked inte var mycket värt. Kostnaden landar på kommunen och därmed Mariefredsnämnden redan från den 1 mars.
Det innebär som Arne Arvidsson påpekade i dagens tidning och som jag skrev i min blogg häromdagen att nämnden drabbas av en kostnad på en miljon för lokaler som vi inte använder. Det motsvarar således en tredjedel av det sparbeting nämnden har.
I ljuset av dagens kärva ekonomiska situation är mina frågor till Björn Lind:
Tycker Du att det var ett bra beslut som kontoret fattat i frågan?
Har Du - återigen i ljuset av utvecklingen under vintern - gjort något för att förändra situaionen?
Och slutligen - tänker Du göra något åt den nu?
Fantastiskt nog ställer sig Björn Lind upp i talarstolen och säger att han inte förberett något svar på frågan för han hade inte väntat sig att den skulle komma!!!!!
Det märkliga i detta faktum med tanke på krigsrubrikerna i morgontidningen kunde jag ju inte låta bli att påtala för honom.
Redan tidigare i samband med andra ärenden hade frågan t.o.m. berörts. I raljant ton av Kommunalrådet Jens Persson, av Dag Bremberg och Arne Arvidsson. Men Björn Lind hade "inte räknat med att frågan skulle komma upp". Tala om "fingerspitzgefühl".
Han drog fram alla de argument som Kommundelschefen haft för att avvakta med inflyttning.
Men jag invände att med tanke på att Kommundelschefens uppgift om när vi tillträdde lokalerna inte stämde, hade det inte funnits anledning att ordentligt kolla upp detta och kanske reagera redan i höstas? Med tanke på den stora kostnaden - en tredjedel av nämndens sparbeting i år - har vi då råd att vara så generösa mot personalen. Är det bättre att betala en miljon och istället säga upp två försskollärare.
Han svarade att man skulle ha ett presidiemöte i slutet på veckan och då ta upp saken. Svagt.
Min andra fråga löd:
Till Kulturnämndens ordförande Lotta Steneskog och Fastighetsbolagets ordförande Torgny Jonsson
För ett antal år sedan fick kommunen en neslig åthutning av konstnären Lennart Rohde för att den svit med serigrafier som pryder Vänthalllarna i Läggesta förföll ömkligen.
Konsten i fråga - utförd av en av landets mest betydande grafiker och konstnärer och som utgör en så kongenialt välkomsthälsning till just Mariefred och Grafikens Hus för alla besökande som kommer med tåg - utgör en synnerligen värdefull tillgång för kommunen och måste hanteras med tillbörlig omsorg.
Den gången innebar lösningen att hallarna fick uppvärmning.
Nyligen läste jag i tidningen att man av besparingsskäl stängt av värmen i hallarna.
Mina frågor till Lotta Steneskog och Torgny Jonsson är sålunda:
På vilket sätt har situationen för de grafiska verken förändrats för att man nu ska riskera en förnyad förstöring?
Vad avser ni annars att göra för att förhindra att samma elände som sist återupprepas?
På detta kunde ingen svara: Lotta hade "INGEN AAANING" om detta och Trogny kände inte till problematiken. Båda skulle återkomma nästa gång.
Lokalslöseriet tycks fortsätta!
I Mariefredsnämnden ställde jag tidigt frågor om varför man från kontorets sida tydligen avsåg att låta den nya förskolan med 6 avdelningar i Marielund stå tom ett halvår. Byggnaden var planerad att vara färdig i mars men man ville inte flytta barn mitt under terminen utan valde av pedagogiska skäl att vänta till höstterminstarten.
Det lät ju behjärtansvärt. Dels fick jag bekräftelse på en länge närd misstanke att det inte alls förhåller sig som Socialdemokratenas H-B Karlsson alltid påstått, nämligena att "proffessorierna" skulle vara en dyrbar lösning. Så är det alltså inte. Varje avdelning vi nu har i provisoriska lokaler i Mariefred är billigare än avdelningarna i Marielund. Så är det!
Min nästa fråga handlade om när Mariefredskontoret måste börja betala hyra för Marielund - när det är färdigt eller när man tar det i bruk? Enligt vad Kontorschefen då svarade gällde det senare. Jag lät mig därför nöja. Mariefredsnämnden har således inte haft frågan för beslut.
Idag fick jag veta att Marielunds förskola slutbesiktigades den 1 mars och från detta datum övertas ansvaret för fastigheten av Mariefredskontoret.
Varje månad fram till höstterminsstarten, kommer således kontoret att få en hyresavi från Fastighetsbolaget på 200.000 kronor!
För tomma lokaler!
Med tanke på den usla ekonomin, med tanke på att Mariefredskontorets sparbeting är 3 miljoner kronor - har vi då verkligen råd att vara så behjärtansvärda att det får kosta oss EN AV DESSA MILJONER!
Av de tre som ska sparas in?
Är det bättre att betala för tomma lokaler än att behålla ett par förskollärare?
Oppositionen har nu gett majoriteten ett många miljoner billigare alternativ i skollokalsutredningen.
Anders Jansson (m) har specificerat kostnadsskillnaden på BUN innebärande ett många miljoner billigare sätt att lösa lokalfrågorna.
Strängnäspartiet har visat på stora besparingsmöjligheter i den politiska organisationen,
Och nu har jag gett er ytterligare en miljon av de 16 Jens Persson säger sig kunna spara på lokalsidan. En tredjedel av Mariefredsnämndens sparbeting!
Men Tord Tjernström han bara gnäller på sin blogg över att oppositionen inte kan specificera vad han bör spara på inom Socialkontoret.
Han menar att mitt parti bör sopa framför vår egen dörr men han ger inte tillstånd till direkta svar eller ens kommentarer på sin blogg. Han vill inte ha en dialog. Han vill bara trumpeta.
Låt mig därför påminna Herr Kommunalrådet om två väsentliga saker:
1. Det är Kommunalrådet Tord Tjernström som nu har ansvaret för Socialkontorets budget och vilka besparingar som ska göras där.
2. Den enda period Socialkontoret klarat av att hålla sin budget och t.o.m. lämna överskott var när Herr Kommunalrådets företräderska på posten som Socialnämndens ordförande, Hélène Brodin Rheindorf (kd), hade ansvaret.
Vi har oupphörligen hört från majoritetens företrädare att "vi inte kan vänta längre" och att "vi måste göra något NU".
Här ovan visar jag på tre konkreta möjligheter till avsevärda besparingar.
Vilka konkreta åtgärdsförslag har vi hört från majoriteten? Och hur länge ska vi behöva vänta?
Det lät ju behjärtansvärt. Dels fick jag bekräftelse på en länge närd misstanke att det inte alls förhåller sig som Socialdemokratenas H-B Karlsson alltid påstått, nämligena att "proffessorierna" skulle vara en dyrbar lösning. Så är det alltså inte. Varje avdelning vi nu har i provisoriska lokaler i Mariefred är billigare än avdelningarna i Marielund. Så är det!
Min nästa fråga handlade om när Mariefredskontoret måste börja betala hyra för Marielund - när det är färdigt eller när man tar det i bruk? Enligt vad Kontorschefen då svarade gällde det senare. Jag lät mig därför nöja. Mariefredsnämnden har således inte haft frågan för beslut.
Idag fick jag veta att Marielunds förskola slutbesiktigades den 1 mars och från detta datum övertas ansvaret för fastigheten av Mariefredskontoret.
Varje månad fram till höstterminsstarten, kommer således kontoret att få en hyresavi från Fastighetsbolaget på 200.000 kronor!
För tomma lokaler!
Med tanke på den usla ekonomin, med tanke på att Mariefredskontorets sparbeting är 3 miljoner kronor - har vi då verkligen råd att vara så behjärtansvärda att det får kosta oss EN AV DESSA MILJONER!
Av de tre som ska sparas in?
Är det bättre att betala för tomma lokaler än att behålla ett par förskollärare?
Oppositionen har nu gett majoriteten ett många miljoner billigare alternativ i skollokalsutredningen.
Anders Jansson (m) har specificerat kostnadsskillnaden på BUN innebärande ett många miljoner billigare sätt att lösa lokalfrågorna.
Strängnäspartiet har visat på stora besparingsmöjligheter i den politiska organisationen,
Och nu har jag gett er ytterligare en miljon av de 16 Jens Persson säger sig kunna spara på lokalsidan. En tredjedel av Mariefredsnämndens sparbeting!
Men Tord Tjernström han bara gnäller på sin blogg över att oppositionen inte kan specificera vad han bör spara på inom Socialkontoret.
Han menar att mitt parti bör sopa framför vår egen dörr men han ger inte tillstånd till direkta svar eller ens kommentarer på sin blogg. Han vill inte ha en dialog. Han vill bara trumpeta.
Låt mig därför påminna Herr Kommunalrådet om två väsentliga saker:
1. Det är Kommunalrådet Tord Tjernström som nu har ansvaret för Socialkontorets budget och vilka besparingar som ska göras där.
2. Den enda period Socialkontoret klarat av att hålla sin budget och t.o.m. lämna överskott var när Herr Kommunalrådets företräderska på posten som Socialnämndens ordförande, Hélène Brodin Rheindorf (kd), hade ansvaret.
Vi har oupphörligen hört från majoritetens företrädare att "vi inte kan vänta längre" och att "vi måste göra något NU".
Här ovan visar jag på tre konkreta möjligheter till avsevärda besparingar.
Vilka konkreta åtgärdsförslag har vi hört från majoriteten? Och hur länge ska vi behöva vänta?
Tårpilar och klädningar, Konstnäreri och Kommunchefer
En av mina bloggläsare ville ha flera bilder från den pågående Trädgårdsmässan. Som jag har svårt att motstå en sådan önskan kommer här ett antal bilder.
Första dagen kom det över 10000 besökare! Andra dagen kändes det som ännu fler. Det var stundtals plågsamt trångt i gångar och entréköer.
Och det kändes också som om större delen av de närvarande kom från Strängnäs Kommun! Där var bekanta och grannar! Folk från Härad, Stallarholmen och Mariefred och där kom minsann till och med själve Kommunchefen med fru. Som född på handelsträdgård fann han sig väl tillrätta.
Jag börjar med dotterns fyndiga bord med Alstroemeria! Javisst - uppkallad efter potatisens härförare Jonas Alströmer. Bordet torde höra till mässans mest fotograferade objekt.
Antalet lamm hade decimerats sedan igår! Finns en lammtjyv?
Det ingår också ett SM i fågelholkeri! Jag har röstat - och även bjudit på tävlingsbidraget "En holk för sex". Bara för det fyndiga namnet!
Här ser vi en holk för sex i mitten! Ett höghus i sex våningar för mesar eller tättingar! Vi undrade om det kommer att bli problem när grannen ovanpå låter sina nykläckta se på TV alltför sent? Blir det knackningar/pickningar i taket då?
Många underbart fantasirika tävlingsbidrag finns det.
Strängnäsbon Lena Linderholm signerar böcker i sin monter. Med maken Gösta hade jag ett längre samtal om det infekterade ämnet Jägmästaren. Båda uppträder varje dag på en av mässans scener.
I Lena Ls monter finns även denna fantastiska "tårta" av Maili Haskel (gammal elev till dotrami), på kaffebordet.
Tvenne fantastiska tårpilar som fungerar som fontäner visar grannmonten Garden Auquatic.
Detalj ur Plantagens idéträdgård.
Hasseluddens Yasuragi visar upp sig med denna lugnande monter.
Det går mode i allt. Här Moderådets catwalk.
Även historiska kläder i blomsterform kan beskådas.
Fantasin flödar.
Det gäller att inte hålla sig torr i denna outfit för då vissnar den!
Fågelsång och blomsterprakt. Snittblommor och njutningsmöbler!
Tänk att få lämna vår lilla trista ankdamm i Strängnäspolitiken och få tillbringa lite tid i positivare sammanhang.
Det gör jag och hustrun nu i fyra dagar. Vi hjälper vår dotter Johanna på Trädgårdsmässan i Stockholm. Johanna som bl.a. är duktig blomsterdekoratör och lärare på landets främsta floristskola, Ingvar Strandhs Blomsterskola i Oxie, har tillsammans med en vän från Blomsterfrämjandet skrivit en handbok om snittblommors hanterande. Främst kanske avsedd just som undervisningslitteratur men också hjälpreda för blomsterfackhandeln. Därtill ett utmärkt stöd också för en blomsterintresserad allmänhet.
Här sitter mina döttrar Johanna och Filippa och väntar på anstormningen. Entrédörrarna har precis öppnats till årets stora trädgårdsmässa.
Så vi står i "Snittblomman.info"s monter och kränger handböcker i dagarna fyra.
Trött i benen blir man, men kul är det. Plötsligt dyker vänner och krånglingar upp (ni vet så'na som man inte är riktigt säker på hur man är släkt med. Kan även benämnas trasslingar) som man inte sett på länge. Så det blir mycket kramar och glada samtal. Och jag hade också ett givande samtal med den gamle TV-producenten Kalle Haskel som med sin hustru (som är duktig med blommor och gammal elev till min dotter) numer helbor i vår kommun. Kalle har ju på ålderns höst blivit något så fint som "Kunglig hovgrafikkurator". D.v.s han arrangerar varje år på Majestätets uppdrag en utställning på Grafikens Hus i Mariefred, med grafiska verk ur Kungens privata samling - som är mycket omfattande. Nu ville Kungen att det skulle handla om gamla kartverk, men experterna tillåter inga helt uppslagna böcker som skulle kunna knäcka ryggarna utan man tvingas göra specialvaggor som bara håller upp litegrann!Men en spännande utställning kan det bli.
Vansinnigt vacker är denna jättelika "Bonzailönn" i koppar över vars blad vatten sakta strilar ner i dammen inunder. Jag törs inte ens fantisera om priset. En betydligt mindre avancerad - men också mycket vacker tårpil i koppar gick lös på 75 papp! Hos Garden Aquatic.
Så tittade vi in hos våra vänner Garden Cocoon från Danmark och England, som förra året lockade oss att köpa en "pensionärspresent" till oss själva - en stor korgsoffa på hjul, med tak och små sideboards samt fotpallar, där vi njuter de varma och sköna sommardagarna.......
Årets produkttillskott var en mindre och enklare variant för strandbruk, med tålig klädsel för sandiga barn. I år lät vi oss dock inte lockas!
Välkommen till Älvsjömässan! Fågelsången är bedövande. Om äkta från inlugna pippisar eller ur högtalardjup har jag inte lyckats utröna. Är de äkta har de en hel radda fantastiskt fantasifulla fågelholkar att bosätta sig i. Holkar kreerade av skolelever från landet olika hörn. Vad sägs om en starholk med carport? Eller Vita Huset för mesar? Höghus finns också att välja på. Återkommer med bilder.
Det svarta hålet!
På senaste KSAU presenterades den efterkalkyl som gjorts för Campus-projektet.
När beslutet fattades om Thomasgymnasiets flytt till gamla P10, så var det ett sätt för kommunen att i ett läge då P10 hade lagts ner och hela regementsområdet skulle omvandlas till en ny stadsdel, dra vårt strå till stacken för att hjälpa till med denna omvandling.
Vi stod inför ett alternativ då det gamla Thomasgymnasiet behövde stora ombyggnadsinsatser. Valet blev därför ganska lätt. En hyra på 27 miljoner jämfördes med en uppräknad hyra för ett ombyggt gammalt gymnasium och med tanke på de moderna lokaler vi då skulle få, var det väl få som tvekade.
Det är vad som sedan sker som ger anledning till eftertanke och självrannsakan.
Jag har varit en stark tillskyndare till vår Kommunchef som anställdes för att vara en effektiv ledare av en sammanslagen kommunal förvaltning. Jag har försökt propagera för de åtskilda rollerna som beslutare och utförare, mellan politik och förvaltning. "Slussen" i förvaltningen däremellan blev Kommunchefen. Jag har sett honom som en kompetent och stark ledare av sin organisation. För ja, förvaltningen är "hans" organisation och ingenting som vi politiker kan ge oss in i och peta.
Felet blev dock att politiken inte ville organisera om sig på ett sådant sätt att en matchning mellan en vässad förvaltning och en skärpt politik kunde uppnås. Ingen "sluss" uppstod på politikersidan.
Istället för en styrelse för den sammanslagna förvaltningen, har vi fortsatt med ett antal sidosstyrelser i form av olika nämnder med politiker som stundtals står i opposition mot sina egna i andra nämnder eller Kommunstyrelse.
Det här har skapat en otydlig och oklar politisk ledning. Det har därmed också lämnat förvaltningschefen hängande utan den här klara styrningen som han hade rätt att förvänta sig.
Det är möjligt att detta spillt av sig på andra i organisationen.
När jag nu läser efterkalkylen måste jag tyvärr till del omvärdera min syn på Förvaltningschefen.
Att vi hade en projektledning som brast, insåg vi redan för länge sedan. Vi trodde på den dåvarande projektledaren som var en av Kommunchefens hitplockade handgångne män, när han sa att "vi kommer att ta igen underskottet som uppstod i etapp 1 i etapp 2" och lät oss nöja.
När så inte skedde fortsatte vi att tro på projektledaren och hans chef när de sa att slutresultatet ändå kommer att bli ett "obetydligt överdrag".
Vi fick oroande brev från projektledaren som pekade på utomordentliga samarbetssvårigheter med andra i gruppen där ledamöter ständigt uteblev från projektmöten för att sedan beställa saker på egen hand.
Vi fick oroande rapporter om lokalsamordningens brister och vi fick till sist ett fyndigt formulerat avskedsbrev från den avgångne rektorn för Thomasgymnasiet som till allra största delen motsade vad vi tidigare fått veta.
Allt detta andas bristande styrning! Inte bara från projektledaren (som väl drog sina egna slutsatser och slutade i kommunen) utan kanske framförallt från den ytterst ansvarige, Kommunchefen.
Som låtit denna exempellösa miljonrullning pågå utan att ingripa på ett mycket tidigare stadium. Det tyder dessvärre på att min uppfattning om hans kapacitet tycks ha varit felaktig. Kommunen skulle bidra till utvecklingen på P10-området - inte ta över det! F.n. tycks majoriteten av de gamla regementsbyggnaderna härbärgera kommunal verksamhet.
Bl.a. visar det sig att man från projektgruppens sida "glömt bort" eller "inte förstått" att all fast inredning inte ingick i hyresvärdens (Vasallen AB) åtagande utan låg på hyresgästen. Att inte klarlägga en sådan sak på ett tidigt stadium är synnerligen anmärkningsvärt. Totalt sätt ligger avvikelsen från budgeten (drygt 64 miljoner) på närmare 30 miljoner! Med en slutnota på drygt 94 miljoner!
Om vi politiker redan från början fått klart för oss (nu låter jag som Wanja Lundby-Wedin, jag vet) att man från förvaltningens sida "missat" närmare 20 miljoner i sin kalkyl, kan jag med visshet säga att det politiska beslutet kanske inte alls hade blivit att flytta Thomasgymnasiet. Jag känner mig lurad (jag vet... - Wanja...)!
Utredningen kryllar av formuleringar som "kommunen har inte lyckas i sitt planeringsarbete", "kommunen har löpande haft ett behov av att göra ändringar", "kommunen har genomgående underskattat behovet av resurser", "den omfattande avvikelsen är en kombination dels av misstag vid budgeteringstillfällena dels de ändringar som uppstått löpande under projektet", "konstaterades att en stor del av utrustningen inte kunde återanvändas samt att utrustning var i sämre skick än vad som bedömdes vid budgeteringstillfället".
De slutsatser som Kommunchefen själv drar:
"Underskattning av det faktiska behovet av inredning och utrustning"
"Brister i kommunens organisation för lokalprojekt och otydlig rollfördelning för de individer som deltar i ett lokalprojekt, trots att kommunen dokumenterat både organisation och rollfördelning."
"Generellt låg insikt hos organisationen om vilka konsekvenser som uppstår när ändringar görs i ett lokalprojekt"
visar på en sund självinsikt. Frågan är bara vad Kommunchefen drar för slutsatser av denna sent påkomna insikt.
När beslutet fattades om Thomasgymnasiets flytt till gamla P10, så var det ett sätt för kommunen att i ett läge då P10 hade lagts ner och hela regementsområdet skulle omvandlas till en ny stadsdel, dra vårt strå till stacken för att hjälpa till med denna omvandling.
Vi stod inför ett alternativ då det gamla Thomasgymnasiet behövde stora ombyggnadsinsatser. Valet blev därför ganska lätt. En hyra på 27 miljoner jämfördes med en uppräknad hyra för ett ombyggt gammalt gymnasium och med tanke på de moderna lokaler vi då skulle få, var det väl få som tvekade.
Det är vad som sedan sker som ger anledning till eftertanke och självrannsakan.
Jag har varit en stark tillskyndare till vår Kommunchef som anställdes för att vara en effektiv ledare av en sammanslagen kommunal förvaltning. Jag har försökt propagera för de åtskilda rollerna som beslutare och utförare, mellan politik och förvaltning. "Slussen" i förvaltningen däremellan blev Kommunchefen. Jag har sett honom som en kompetent och stark ledare av sin organisation. För ja, förvaltningen är "hans" organisation och ingenting som vi politiker kan ge oss in i och peta.
Felet blev dock att politiken inte ville organisera om sig på ett sådant sätt att en matchning mellan en vässad förvaltning och en skärpt politik kunde uppnås. Ingen "sluss" uppstod på politikersidan.
Istället för en styrelse för den sammanslagna förvaltningen, har vi fortsatt med ett antal sidosstyrelser i form av olika nämnder med politiker som stundtals står i opposition mot sina egna i andra nämnder eller Kommunstyrelse.
Det här har skapat en otydlig och oklar politisk ledning. Det har därmed också lämnat förvaltningschefen hängande utan den här klara styrningen som han hade rätt att förvänta sig.
Det är möjligt att detta spillt av sig på andra i organisationen.
När jag nu läser efterkalkylen måste jag tyvärr till del omvärdera min syn på Förvaltningschefen.
Att vi hade en projektledning som brast, insåg vi redan för länge sedan. Vi trodde på den dåvarande projektledaren som var en av Kommunchefens hitplockade handgångne män, när han sa att "vi kommer att ta igen underskottet som uppstod i etapp 1 i etapp 2" och lät oss nöja.
När så inte skedde fortsatte vi att tro på projektledaren och hans chef när de sa att slutresultatet ändå kommer att bli ett "obetydligt överdrag".
Vi fick oroande brev från projektledaren som pekade på utomordentliga samarbetssvårigheter med andra i gruppen där ledamöter ständigt uteblev från projektmöten för att sedan beställa saker på egen hand.
Vi fick oroande rapporter om lokalsamordningens brister och vi fick till sist ett fyndigt formulerat avskedsbrev från den avgångne rektorn för Thomasgymnasiet som till allra största delen motsade vad vi tidigare fått veta.
Allt detta andas bristande styrning! Inte bara från projektledaren (som väl drog sina egna slutsatser och slutade i kommunen) utan kanske framförallt från den ytterst ansvarige, Kommunchefen.
Som låtit denna exempellösa miljonrullning pågå utan att ingripa på ett mycket tidigare stadium. Det tyder dessvärre på att min uppfattning om hans kapacitet tycks ha varit felaktig. Kommunen skulle bidra till utvecklingen på P10-området - inte ta över det! F.n. tycks majoriteten av de gamla regementsbyggnaderna härbärgera kommunal verksamhet.
Bl.a. visar det sig att man från projektgruppens sida "glömt bort" eller "inte förstått" att all fast inredning inte ingick i hyresvärdens (Vasallen AB) åtagande utan låg på hyresgästen. Att inte klarlägga en sådan sak på ett tidigt stadium är synnerligen anmärkningsvärt. Totalt sätt ligger avvikelsen från budgeten (drygt 64 miljoner) på närmare 30 miljoner! Med en slutnota på drygt 94 miljoner!
Om vi politiker redan från början fått klart för oss (nu låter jag som Wanja Lundby-Wedin, jag vet) att man från förvaltningens sida "missat" närmare 20 miljoner i sin kalkyl, kan jag med visshet säga att det politiska beslutet kanske inte alls hade blivit att flytta Thomasgymnasiet. Jag känner mig lurad (jag vet... - Wanja...)!
Utredningen kryllar av formuleringar som "kommunen har inte lyckas i sitt planeringsarbete", "kommunen har löpande haft ett behov av att göra ändringar", "kommunen har genomgående underskattat behovet av resurser", "den omfattande avvikelsen är en kombination dels av misstag vid budgeteringstillfällena dels de ändringar som uppstått löpande under projektet", "konstaterades att en stor del av utrustningen inte kunde återanvändas samt att utrustning var i sämre skick än vad som bedömdes vid budgeteringstillfället".
De slutsatser som Kommunchefen själv drar:
"Underskattning av det faktiska behovet av inredning och utrustning"
"Brister i kommunens organisation för lokalprojekt och otydlig rollfördelning för de individer som deltar i ett lokalprojekt, trots att kommunen dokumenterat både organisation och rollfördelning."
"Generellt låg insikt hos organisationen om vilka konsekvenser som uppstår när ändringar görs i ett lokalprojekt"
visar på en sund självinsikt. Frågan är bara vad Kommunchefen drar för slutsatser av denna sent påkomna insikt.
"Mycket avgörs över en kopp kaffe och en whisky!"
Kommunalrådet Jens Persson beskriver hur beslutsfattandet går till!
På dagens KSAU rapporterade Kommunchefen från den beramade Cannes-resan i Stockholm Business Alliances regi vilket föranledde Kommunstyrelsens ordförande att yttra rubricerade aforism kring värdet av att delta i slika arrangemang.
Som tidigare är jag positiv till kommunens deltagande i Stockholms Business Alliance och även dess deltagande vid MIPIM-mässan i Cannes. Jag tror att för Strängnäs som växande kommun är det väsentligt att finnas med vid dessa gemensamma kraftsamlingar för att locka investeringar och entreprenörer.
I dagsläget har jag dock uttryckt att det kunde räckt med näringslivschefen. Att skicka tre spanare redan första gången i ett läge då ekonomin går på knäna tycker jag fortfarande var mycket otaktiskt.
Kommunchefen antydde att de flesta andra av våra grannkommuner i "affärsalliansen" även företräddes av just Kommunstyrelsens ordförande. Kanske var det det som föranledde Kommunalrådets entusiastiska formulering.
Så övergick vi till den ekonomiska situationen och fick veta att vårt elände "är ett driftsproblem - inte ett låneproblem"! Nej men det var väl bra! Vi kan alltså fortsätta att låna oss genom krisen! Vad väntar oss då på andra sidan?
Kommunalrådet initierade en mycket bra sak tidigare som redovisades idag och det är att man nu gör en hårdkoll på vilka lokaler man faktiskt kan vara utan. Sparmöjligheten visar sig ligga på nivån 16 miljoner per år! Som jag sa, ett utmärkt initiativ som väl borde ingå i den löpande tankegången hos vår förvaltning. Att man varje år genomlyser det aktuella lokalbehovet för att optimera vårt lokalutnyttjande och att komma ur externa förhyrningar. Jag ställde frågan om vi därmed - efter 30 år (?) - äntligen faktiskt ska komma ur det gamla Hotell Drott! Detta har beslutats åtskilliga gånger men alltid fallerat på att förvaltningen missat uppsägningsdatum med långa förlängningar som följd. Trots det goda initiativet har vi således inte sett resultatet än.
När det gällde besparingsbetingen så är det tyngsta lagt på Barn- & Utbildningsnämnden. Visserligen har BUN fått ett lägre sparmål än t.ex. Socialnämnden men samtidigt har man p.g.a. tidigare misskötsamhet ett eftersläpande besparingskrav på 24 miljoner med sig in i årets verksamhet. Sammanlagt således 28 miljoner.
Vi vet att det fortfarande finns besparingsmöjligheter inom BUNs verksamhet - utan att behöva minska personal (rektorerna förordar att man håller ner på underhåll och investeringar). Däremot finns inte mycket för Socialnämnden att plocka ihop 9 miljoner på. Man tittar på en personaltäthet på 0,48 personal per brukare. Vid 0,46 vidtar inlåsning av många äldre som enda alternativ.
Det känns svårt att ett kontor som den senaste perioden vänt underskott till överskott och som på ett proffsigt sätt fått ordning på ekonomin, nu ska straffas för detta med ett såpass kraftigt sparbeting.
Så diskuterades Svealandsbanans dubbelspår genom staden, Man beslöt att inhämta Banverkets syn på det tredje förslag som inlämnats av en grupp boende på Tornstigen. Beslutet tas sedan på KS.
Innan jag blev avlöst hann vi också prata en hel del om det fullständigt okänsliga förslag till byggnation på gamla Församlingshemmets plats.
Mitt parti har länge hävdat att vår kommun är usel på det här med markanvisningstävlingar o.dyl. Vi har protesterat mot de tävlingar som under vintern pytsats ut till höger och vänster.
Vi vet vilka protester det blev när det vinnande förslaget i Sidöparken fått specialbehandling av samhällsbyggnadskontoret, d.v.s. de personer som var satta att bedöma de inlämnade tävlingsbidragen.
Vi vet att när det gällde Arrendatorn i Mariefred kunde ingen vinnare koras då endast två förslag inkommit.
Vi vet att när det gällde Fågelsången i Mariefred hade 8 förslag inkommit varav 7 innehöll "lådbebyggelse" och endast ett förslag var gestaltningsmässigt godtagbart men tyvärr för låg exploateringsgrad. Ingen vinnare kunde utses!
Nu gällde det alltså fastigheten gamla Församlingshemmet. Endast ett förslag hade lämnas in! Och detta okänsliga förslag ville vår "kompetenta" (när det gäller att bedöma gestaltning när man inte vill ha ett Skönhetsråd) förvaltning att KSAU skulle ge dem uppdrag att skriva avtal om detta "vinnande" förslag!
Jag vet inte vad det slutliga beslutet blev, men inom oppositionen var vi överens om att avsluta tävlingen med att ingen vinnare utses. Vad som sedan ska ske med fastigheten får vi prata vidare om. Många tyckte också att priset 2,6 miljoner var för lågt.
Frågan är nu om detta ändå till slut får alla tävlingstillskyndare att tänka om. 23 företag hade bjudits in till tävlingen. Endast EN lämnade ett förslag! Det borde säga någonting. Vår kommun har förlorat trovärdighet som "tävlingsarrangör".
Så fick vi den fördjupade skolutredningen på bordet. Mer därom senare, liksom utvärderingen av Campusprojektet.
På dagens KSAU rapporterade Kommunchefen från den beramade Cannes-resan i Stockholm Business Alliances regi vilket föranledde Kommunstyrelsens ordförande att yttra rubricerade aforism kring värdet av att delta i slika arrangemang.
Som tidigare är jag positiv till kommunens deltagande i Stockholms Business Alliance och även dess deltagande vid MIPIM-mässan i Cannes. Jag tror att för Strängnäs som växande kommun är det väsentligt att finnas med vid dessa gemensamma kraftsamlingar för att locka investeringar och entreprenörer.
I dagsläget har jag dock uttryckt att det kunde räckt med näringslivschefen. Att skicka tre spanare redan första gången i ett läge då ekonomin går på knäna tycker jag fortfarande var mycket otaktiskt.
Kommunchefen antydde att de flesta andra av våra grannkommuner i "affärsalliansen" även företräddes av just Kommunstyrelsens ordförande. Kanske var det det som föranledde Kommunalrådets entusiastiska formulering.
Så övergick vi till den ekonomiska situationen och fick veta att vårt elände "är ett driftsproblem - inte ett låneproblem"! Nej men det var väl bra! Vi kan alltså fortsätta att låna oss genom krisen! Vad väntar oss då på andra sidan?
Kommunalrådet initierade en mycket bra sak tidigare som redovisades idag och det är att man nu gör en hårdkoll på vilka lokaler man faktiskt kan vara utan. Sparmöjligheten visar sig ligga på nivån 16 miljoner per år! Som jag sa, ett utmärkt initiativ som väl borde ingå i den löpande tankegången hos vår förvaltning. Att man varje år genomlyser det aktuella lokalbehovet för att optimera vårt lokalutnyttjande och att komma ur externa förhyrningar. Jag ställde frågan om vi därmed - efter 30 år (?) - äntligen faktiskt ska komma ur det gamla Hotell Drott! Detta har beslutats åtskilliga gånger men alltid fallerat på att förvaltningen missat uppsägningsdatum med långa förlängningar som följd. Trots det goda initiativet har vi således inte sett resultatet än.
När det gällde besparingsbetingen så är det tyngsta lagt på Barn- & Utbildningsnämnden. Visserligen har BUN fått ett lägre sparmål än t.ex. Socialnämnden men samtidigt har man p.g.a. tidigare misskötsamhet ett eftersläpande besparingskrav på 24 miljoner med sig in i årets verksamhet. Sammanlagt således 28 miljoner.
Vi vet att det fortfarande finns besparingsmöjligheter inom BUNs verksamhet - utan att behöva minska personal (rektorerna förordar att man håller ner på underhåll och investeringar). Däremot finns inte mycket för Socialnämnden att plocka ihop 9 miljoner på. Man tittar på en personaltäthet på 0,48 personal per brukare. Vid 0,46 vidtar inlåsning av många äldre som enda alternativ.
Det känns svårt att ett kontor som den senaste perioden vänt underskott till överskott och som på ett proffsigt sätt fått ordning på ekonomin, nu ska straffas för detta med ett såpass kraftigt sparbeting.
Så diskuterades Svealandsbanans dubbelspår genom staden, Man beslöt att inhämta Banverkets syn på det tredje förslag som inlämnats av en grupp boende på Tornstigen. Beslutet tas sedan på KS.
Innan jag blev avlöst hann vi också prata en hel del om det fullständigt okänsliga förslag till byggnation på gamla Församlingshemmets plats.
Mitt parti har länge hävdat att vår kommun är usel på det här med markanvisningstävlingar o.dyl. Vi har protesterat mot de tävlingar som under vintern pytsats ut till höger och vänster.
Vi vet vilka protester det blev när det vinnande förslaget i Sidöparken fått specialbehandling av samhällsbyggnadskontoret, d.v.s. de personer som var satta att bedöma de inlämnade tävlingsbidragen.
Vi vet att när det gällde Arrendatorn i Mariefred kunde ingen vinnare koras då endast två förslag inkommit.
Vi vet att när det gällde Fågelsången i Mariefred hade 8 förslag inkommit varav 7 innehöll "lådbebyggelse" och endast ett förslag var gestaltningsmässigt godtagbart men tyvärr för låg exploateringsgrad. Ingen vinnare kunde utses!
Nu gällde det alltså fastigheten gamla Församlingshemmet. Endast ett förslag hade lämnas in! Och detta okänsliga förslag ville vår "kompetenta" (när det gäller att bedöma gestaltning när man inte vill ha ett Skönhetsråd) förvaltning att KSAU skulle ge dem uppdrag att skriva avtal om detta "vinnande" förslag!
Jag vet inte vad det slutliga beslutet blev, men inom oppositionen var vi överens om att avsluta tävlingen med att ingen vinnare utses. Vad som sedan ska ske med fastigheten får vi prata vidare om. Många tyckte också att priset 2,6 miljoner var för lågt.
Frågan är nu om detta ändå till slut får alla tävlingstillskyndare att tänka om. 23 företag hade bjudits in till tävlingen. Endast EN lämnade ett förslag! Det borde säga någonting. Vår kommun har förlorat trovärdighet som "tävlingsarrangör".
Så fick vi den fördjupade skolutredningen på bordet. Mer därom senare, liksom utvärderingen av Campusprojektet.
Det enda kravet någon borde ställa!
Förlåt mig att jag vågar fråga!
Men är det nu - i dagens situation när Barn-& Utbildningsnämnden står inför ett sparbeting på över 30 miljoner kronor - ändå någon som kan tänka sig att erkänna att den gamla majoritetens brådska med skollokalutredningen ändå var berättigad? Och att den brådskan möjligen hade kunnat ursäkta ett och annat av de felsteg som uppenbarligen föregick beslutet om direktiven.
För vad än dåvarande Kommunalrådet må ha sagt och gjort kring köksbord och i mail, så kan man inte komma ifrån att den dåvarande styrande alliansen var helt enig om de direktiv som Kommunstyrelsen då skulle besluta om.
Vi var alla givetvis fullt medvetna om den ytterst prekära situation som väntade kommunen - även oavsett finanskrisens katastrofala uppdykande - och vårt syfte var givetvis att snabbt minska det underskott som vi redan då såg som ett alarmerande hot mot vår skolsituation.
Om inte somliga - kanske fullt adekvat - känt sig frånsprungna och trampade på uppenbarliga ömma tår, försökt mopsa till sig och istället oskickligt målat in sig i ett hörn där ingen annan utväg fanns än att springa till det stora oppositionspartiet, hade kommunens ekonomiska situation idag sett betydligt - om inte ljusare så dock - mindre mörk ut.
Sedan dess vet vi alla vad som hänt.
Den nya tuttifruttialliansen har lyckats segdra lokalutredningen in absurdum p.g.a. sin beslutsångest och allmänna brist på insikt och verklighetsförankring, vilket kostat kommunens skolbarn - och skattebetalare - ytterligare ett drygt års onödiga lokalhyror - ovanpå den oväntade finanskrisen.
Och som om detta inte var nog har majoriteten dessutom delat ut 10 ofinansierade miljoner till Barn- & Utbildningsnämnden (som man nu till största delen tvingas ta tillbaka).
Är det någon som trots allt kan visa förståelse för det krav den nuvarande oppositionen haft, nämligen att man skulle fullfölja Kommunfullmäktiges beslut om en utredning av ägarförhållandena i SEVAB med speciell inriktning på KVV (Kraftvärmeverket) så att kommunens skuldbörda kunde avlastas. Om man hade gjort detta och det hade lett till en annan fördelning av ägarskapet än idag, hade vår kommuns finanser varit betydligt mindre svarta.
Att kommunen idag har ofattbara 2.550.000.000 kronor i skuld är förödande för oss alla.
För två år sedan (december 2007) varnade jag för att om allt kommunen gjorde skulle lånefinansieras skulle kommunens skuld snart vara uppe i 2,6 miljarder. Det är inte långt kvar!
Vaxholms Komun, för att ta ett exempel, ansåg att redan 400 miljoner kronor i kommunal skuld var för mycket och började sälja av tillgångar för att hålla nere de årliga räntekostnaderna som äter upp möjligheterna till aktiv kommunal verksamhet inom kärnområdena.
Strängnäs lånar nya pengar för att kunna betala löpande kostnader - inkl. löner - trots landets högsta skattehöjning!
Ringer det INGA varningsklockor någonstans?
Det finns t.o.m. folk inom majoriteten som fortfar att resa krav på kommunala åtgärder och investeringar om än det ena än det andra.
Så länge ingen inser att kommunen MÅSTE - för sin överlevnad - svälja stoltheten och börja realisera tillgångar kan ingen med något vett i skallen ställa något annat krav än på nuvarande majoritetens avgång.
(Läs också vad Margit Urtegård, Dag Bremberg och Maria von Beetzen skriver om miljonrullning och brutalbudgetar.)
Men är det nu - i dagens situation när Barn-& Utbildningsnämnden står inför ett sparbeting på över 30 miljoner kronor - ändå någon som kan tänka sig att erkänna att den gamla majoritetens brådska med skollokalutredningen ändå var berättigad? Och att den brådskan möjligen hade kunnat ursäkta ett och annat av de felsteg som uppenbarligen föregick beslutet om direktiven.
För vad än dåvarande Kommunalrådet må ha sagt och gjort kring köksbord och i mail, så kan man inte komma ifrån att den dåvarande styrande alliansen var helt enig om de direktiv som Kommunstyrelsen då skulle besluta om.
Vi var alla givetvis fullt medvetna om den ytterst prekära situation som väntade kommunen - även oavsett finanskrisens katastrofala uppdykande - och vårt syfte var givetvis att snabbt minska det underskott som vi redan då såg som ett alarmerande hot mot vår skolsituation.
Om inte somliga - kanske fullt adekvat - känt sig frånsprungna och trampade på uppenbarliga ömma tår, försökt mopsa till sig och istället oskickligt målat in sig i ett hörn där ingen annan utväg fanns än att springa till det stora oppositionspartiet, hade kommunens ekonomiska situation idag sett betydligt - om inte ljusare så dock - mindre mörk ut.
Sedan dess vet vi alla vad som hänt.
Den nya tuttifruttialliansen har lyckats segdra lokalutredningen in absurdum p.g.a. sin beslutsångest och allmänna brist på insikt och verklighetsförankring, vilket kostat kommunens skolbarn - och skattebetalare - ytterligare ett drygt års onödiga lokalhyror - ovanpå den oväntade finanskrisen.
Och som om detta inte var nog har majoriteten dessutom delat ut 10 ofinansierade miljoner till Barn- & Utbildningsnämnden (som man nu till största delen tvingas ta tillbaka).
Är det någon som trots allt kan visa förståelse för det krav den nuvarande oppositionen haft, nämligen att man skulle fullfölja Kommunfullmäktiges beslut om en utredning av ägarförhållandena i SEVAB med speciell inriktning på KVV (Kraftvärmeverket) så att kommunens skuldbörda kunde avlastas. Om man hade gjort detta och det hade lett till en annan fördelning av ägarskapet än idag, hade vår kommuns finanser varit betydligt mindre svarta.
Att kommunen idag har ofattbara 2.550.000.000 kronor i skuld är förödande för oss alla.
För två år sedan (december 2007) varnade jag för att om allt kommunen gjorde skulle lånefinansieras skulle kommunens skuld snart vara uppe i 2,6 miljarder. Det är inte långt kvar!
Vaxholms Komun, för att ta ett exempel, ansåg att redan 400 miljoner kronor i kommunal skuld var för mycket och började sälja av tillgångar för att hålla nere de årliga räntekostnaderna som äter upp möjligheterna till aktiv kommunal verksamhet inom kärnområdena.
Strängnäs lånar nya pengar för att kunna betala löpande kostnader - inkl. löner - trots landets högsta skattehöjning!
Ringer det INGA varningsklockor någonstans?
Det finns t.o.m. folk inom majoriteten som fortfar att resa krav på kommunala åtgärder och investeringar om än det ena än det andra.
Så länge ingen inser att kommunen MÅSTE - för sin överlevnad - svälja stoltheten och börja realisera tillgångar kan ingen med något vett i skallen ställa något annat krav än på nuvarande majoritetens avgång.
(Läs också vad Margit Urtegård, Dag Bremberg och Maria von Beetzen skriver om miljonrullning och brutalbudgetar.)
Staffan, Staffan Stollevän!
Det handlar mycket om Selma Lagerlöf just nu. På TV, i böcker och press. Givetvis med anledning av att det är hundra år sedan författarinnan fick Nobelpriset som den första kvinnliga författaren. Hon bröt ett antal vallar under sitt liv då hon bl.a. framträdde under sitt eget namn när hon skrev. Det vanliga var att kvinnliga författare dolde sig under manliga pseudonymer då det "inte passade sig" att kvinnor ägnade sig åt någon form av verksamhet.
Ågust Strindberg på damtoan under Nobelbanketten som han inte var inbjuden till.
Stockholms Stadteater låter Staffan Westerberg, av sig själv framförd i full frihet, på Klarascenen dra sitt strå till hyllningsstacken i form av Staffans eget skådespel "Selma och Ågust", med undertiteln "Vad som hände när Selma Lagerlöf hittade Strindberg på damtoan i Royals Vinterträdgård år 1909".
Det blir en kväll i den uppspelta galenskapens tecken. Fars och allvar blandas med Staffan Westerbergs underfundiga humor. Här finns alluderingar på allt från Ture Sventon till Vilse i Pannkakan ("Nämn inte den maträtten" utbrister då Westerberg som Strindbergs spöke i igelkottsform).
Poesin har alltid funnits som en mycket varm och röd tråd i hela Staffans livsproduktion. Hans fantastiska och fantasifulla uppsättningar av t.ex. "Brösten på Tiresias" och "Sweeney Agonistes" på dåvarande Munkbroteatern/Pistolteatern kan man aldrig glömma om man sett dem. Den känslighet med vilken han behandlade sitt material och sina dockor rörde strängar i publikens sinnen som inget annat.
Så småningom vågade han träda fram på scenen i egen person. Både som författare, skådespelare och regissör.
Staffans fantasi har alltid legat åt det burleska, galna och infallsrika. Runt om sig har han denna gång samlat ett gäng fullt kongeniala skådespelare. Som förstår Staffans intentioner och kan förverkliga dem på ett stundtals mästerligt sätt.
Per Sandberg som tjuren Sintram på Mårbacka. Ferdinand - släng Dig i väggen!
Anita Dahl som en genuint varmlandsk Selma. Per Sandberg i roller som Majorskan på Ekeby, Doktor Munthe, Tjuren Sintram m.fl. visar en exceptionell mångsidighet och känsla för det komiska. Men kanske imponeras man ändå främst av den unge Jens Nilsson (Lägg det namnet på minnet). Det är inte utan att man ser Robert Gustafsson för ett tjugotal år sedan framför sig. Och den här unge mannen har mycket framför sig! Måtte han bara inte gå vilse som Robert Gustafsson.
Jens Nilsson som påfågeln Farao i "De sju slöjornas dans"
Här spelar han framförallt den lille gåsapågen Nils och Påfågeln Farao. Hans "De sju slöjornas dans" med fotboll torde kunna gå till teaterhistorien inte bara för hans skicklighet utan också för den humor han visar i hela sitt framträdande.
Och så Staffan! Obetalar i de skepnader han framträder i. Först som den åldrade struttande Strindberg - som aldrig fick något Nobelpris utan fick se sig "omsprungen" av - en kvinna! Sedan som Strindbergs ande som flyttat in på Mårbacka i form av en osynlig igelkott och sist som Selmas allt-i-allo (!) Valborg Olander. Utvecklad galenskap på hög nivå som hela tiden håller oss på tå som publik. Men en galenskap fylld av glädje, lust och värme.
Staffan Westerberg som Strindbergs taggige ande och Anita Dahl som Selma Lagerlöf
Också Eva Gröndahl gör väl ifrån sig som en Silvialik Drottning Victoria och som Sofie Elkan.
Och inte att förglömma en grupp ruskigt duktiga musikanter som får ta mycket aktiv del i spelet.
Missa inte denna fantastiska föreställning!
"Och något skönhetsråd behövs inte!"
På nästa KSAU ska förvalningens förslag till vinnare av ännu en av dessa markanvisningstävlingar som vi är så dåliga på i vår kommun, presenteras.
Den här gången gäller det fastigheten där det f.d. Församlingshemmet ligger. Således i korsningen mellan Järnvägsgatan, Hospitalsgatan och "Sveriges vackraste gata" - Gyllenhjelmsgatan. Med andra ord inte vilken skitkorsning som helst.
En av centralortens verkliga knutpunkter. En identifikationspunkt med utsikt mot det nya stadscentrumet med det gamla Tingshuset, mot hamnen och Ugglans park och mot Domkyrkan. Ett redigt turiststråk.
En rätt så delikat plats ur stadsbyggnadssynpunkt borde man tycka. Ett ställe där extra känslighet är - eller borde vara - på sin plats.
Jag vet inte om jag tycker att bedömningsgruppen har hamnat rätt:
Arkitektfirman Whites förslag till byggnation på gamla Församlingshemmets tomt.
Jag kan inte heller bedöma vad alternativen har varit eftersom endast detta av de inkomna och bedömda förslagen redovisas inför tisdagens möte. Utgår från att en fullständig redovisning kommer att ske också av övriga förslag och vilket bedömningsunderlag man haft.
Spontant tycker jag förslaget visar en genomtänkt byggnation med många fina kvalitéer - på helt fel plats!
Mitt parti har motionerat i fullmäktige om införande av ett särskilt Skönhetsråd efter modell från många andra städer och kommuner. D.v.s. en grupp representanter från exempelvis Strängnäs Gille, Hembygdsföreningar m.fl. organisationer.
Detta skönhetsråd skulle dels granska bygglov och detaljplaner i känsliga stadsmiljöer men dels också leta upp de planer av äldre datum som behöver förnyas för att undvika fler fadäser av typ Jägmästaren. Ett namn som blev så illa anfrätt att byggherren valde att döpa om sin fastighet till "Södra Trädgården" för att undvika att bli hopkopplad med detta fatala kommunala misslyckande.
Är det någon som tror att ett Skönhetsråd hade släppt fram denna kolosskollision?
Förvaltningen har slagit ifrån sig och avstyrkt förslaget om ett Skönhetsråd. Man säger sig ha full kompetens inom sitt kontor för att rätt kunna bedöma bygglov och gestaltningsfrågor.
F-n trot!
Hade då Jägmästaren släppts fram? Hade då det s.k. Holmsäterska huset i Mariefred fått byggas?
Hade nedanstående - i och för sig eleganta funkiskåk - fått byggas på just den platsen?
Och hade då den tänkta vinnaren av Fågelsången i Mariefred sett ut så här?
Hade inte snarare Förslag nummer 8 varit det som borde ha vunnit bedömningsgruppens gehör - om nu kompetensen finns som man vill påstå?
Den här gången gäller det fastigheten där det f.d. Församlingshemmet ligger. Således i korsningen mellan Järnvägsgatan, Hospitalsgatan och "Sveriges vackraste gata" - Gyllenhjelmsgatan. Med andra ord inte vilken skitkorsning som helst.
En av centralortens verkliga knutpunkter. En identifikationspunkt med utsikt mot det nya stadscentrumet med det gamla Tingshuset, mot hamnen och Ugglans park och mot Domkyrkan. Ett redigt turiststråk.
En rätt så delikat plats ur stadsbyggnadssynpunkt borde man tycka. Ett ställe där extra känslighet är - eller borde vara - på sin plats.
Jag vet inte om jag tycker att bedömningsgruppen har hamnat rätt:
Arkitektfirman Whites förslag till byggnation på gamla Församlingshemmets tomt.
Jag kan inte heller bedöma vad alternativen har varit eftersom endast detta av de inkomna och bedömda förslagen redovisas inför tisdagens möte. Utgår från att en fullständig redovisning kommer att ske också av övriga förslag och vilket bedömningsunderlag man haft.
Spontant tycker jag förslaget visar en genomtänkt byggnation med många fina kvalitéer - på helt fel plats!
Mitt parti har motionerat i fullmäktige om införande av ett särskilt Skönhetsråd efter modell från många andra städer och kommuner. D.v.s. en grupp representanter från exempelvis Strängnäs Gille, Hembygdsföreningar m.fl. organisationer.
Detta skönhetsråd skulle dels granska bygglov och detaljplaner i känsliga stadsmiljöer men dels också leta upp de planer av äldre datum som behöver förnyas för att undvika fler fadäser av typ Jägmästaren. Ett namn som blev så illa anfrätt att byggherren valde att döpa om sin fastighet till "Södra Trädgården" för att undvika att bli hopkopplad med detta fatala kommunala misslyckande.
Är det någon som tror att ett Skönhetsråd hade släppt fram denna kolosskollision?
Förvaltningen har slagit ifrån sig och avstyrkt förslaget om ett Skönhetsråd. Man säger sig ha full kompetens inom sitt kontor för att rätt kunna bedöma bygglov och gestaltningsfrågor.
F-n trot!
Hade då Jägmästaren släppts fram? Hade då det s.k. Holmsäterska huset i Mariefred fått byggas?
Hade nedanstående - i och för sig eleganta funkiskåk - fått byggas på just den platsen?
Och hade då den tänkta vinnaren av Fågelsången i Mariefred sett ut så här?
Hade inte snarare Förslag nummer 8 varit det som borde ha vunnit bedömningsgruppens gehör - om nu kompetensen finns som man vill påstå?
Kvaak, kvaak.....
Hur många grodor ska vi behöva höra komma ur majoritetens munnar?
Senast i raden är att Kommunalrådet Tord Tjernström i tider då kommunen ska spara in sammanlagt 182 miljoner på en treårsperiod, då vi just lånat ytterligare 100 miljoner för att klara kommunens löneutbetalningar, säger att
"vi måste hålla igång tjänstemännen så de får se sig om lite" !!!!
Detta pinsamma yttrande fällde han i samband med att Strengnäs Tidning ifrågasatt det lämpliga i att skicka tre av kommunens toppchefer till "Sunny Cannes" för 60000 kronor av skattemedel. Eller rättare - lånade skattemedel!
Man må ha synpunkter på resan och antalet deltagare, men visst har vi i gott samförstånd ingått i det nätverk som heter Stockholm Business Alliance för att kunna dra nytta av de fördelar nätverket kan ge vår kommun till fromma för vår gemensamma framtid. Det är rimligt att vi som deltagare i nätverket också i någon mån bidrar och inte alltid bara suger ut det "göttaste". Hélène Brodin Rheindorf var i vanlig ordning den som uppmärksammade Kommunstyrelsen vad resan egentligen innebar eftersom KS endast beslutade om Kommunchefens deltagande. De båda tjänstemännens resa hade redan beslutats av Kommunchefen! KS borde låtit Kommunchefen stanna hemma.
Så ur min synpunkt är det OK att också Strängnäs finns med när nätverket gemensamt deltar i en mässa för internationella fastighetsinvesterare. Kanske det dock hade räckt med en eller två deltagare med tanke på de dåliga tiderna.
Och någon fråga om att "se sig om lite" är det sannerligen inte! Vi förutsätter - liksom Kommunalrådet borde - att de tre tjänstemännen arbetar hårt för det syfte deltagandet har. Det är således arbete och inte någon fråga om att "hålla dem igång".
Men det värsta är att läsa hur dåligt påläst han, som ett av våra tre kommunalråd är. Han borde skämmas som kan sitta som representant för Socialdemokraterna i Kommunstyrelsen och besluta om denna resa och sedan uttala:
"...jag har ingen koll på vad den här resan går ut på mer än att det är en bostadsmässa"
Hur kan man delta i ett beslut på den nivån och med hans uppdrag och "inte ha koll"? Är det så han resonerar om alla beslut som ligger utanför "hans område"? Att "inte ha koll"? Att bara rösta som de övriga inom tuttifruttialliansen?
Jag vet att de stora partierna ofta har "experter" på olika frågor, men det kan inte gälla om man är heltidsbetalt Kommunalråd - då ska man veta vad man är med om att besluta!
Det går inte att säga att "man inte kan sätta sig in i allt". Tord behöver bara titta över på andra sidan sammanträdesbordet.
Där sitter en ledamot som heter Hélène Brodin Rheindorf och som företräder ett mycket mindre parti än Tord Tjernströms. Som med andra ord har "mindre ansvar" (för om inflytandet räknas i antal mandat måste ju även ansvaret göra det) och inga stora skaror av "experter" runt om sig utan som själv måste sätta sig in i varje ärende och inte kan "lita på Björn"!
Jag upprepar vad jag sagt tidigare: när jag kom in i Kommunstyrelsen blev jag höggradigt imponerad över hur påläst Hélène alltid har varit i alla ärenden som legat på styrelsens bord och samtidigt förbluffad över att hon förefaller vara näst intill ensam om att vara det!
Tords uttalanden i tidningen idag, stärker min uppfattning.
Apropås att inte ha koll! Hans framträdande på KF i måndags blev ju näst intill patetiskt när han frågade oppositionen om hur de tänkt sig att klara Socialnämndens budget på en dryg miljon lägre kostnader än vad majoritetens budget visade - "för han hade ju inga egna förslag till hur man skulle klara sina besparingar"!
Enkelt, Tord! Ge tillbaka ordförandestolen till Hélène Brodin Rheindorf! Då blir det åter disciplin och ordning på Socialnämnden. Socialkontoret har hela tiden varit ett under av professionalism, men nämnden har alltid slirat, utom under den period då Héléne var ordförande. Då fanns ett tydligt ledarskap, en klar och tydligt "befälsordning" och en lika klar riktning.Resultatet av detta ledarskap har även kommunens revisorer särskilt noterat.
Man frågar sig onekligen - och oroligt - om det förhåller sig så att nuvarande Socialnämndsordföranden "inte har koll" ens på sin egen nämnd!
Senast i raden är att Kommunalrådet Tord Tjernström i tider då kommunen ska spara in sammanlagt 182 miljoner på en treårsperiod, då vi just lånat ytterligare 100 miljoner för att klara kommunens löneutbetalningar, säger att
"vi måste hålla igång tjänstemännen så de får se sig om lite" !!!!
Detta pinsamma yttrande fällde han i samband med att Strengnäs Tidning ifrågasatt det lämpliga i att skicka tre av kommunens toppchefer till "Sunny Cannes" för 60000 kronor av skattemedel. Eller rättare - lånade skattemedel!
Man må ha synpunkter på resan och antalet deltagare, men visst har vi i gott samförstånd ingått i det nätverk som heter Stockholm Business Alliance för att kunna dra nytta av de fördelar nätverket kan ge vår kommun till fromma för vår gemensamma framtid. Det är rimligt att vi som deltagare i nätverket också i någon mån bidrar och inte alltid bara suger ut det "göttaste". Hélène Brodin Rheindorf var i vanlig ordning den som uppmärksammade Kommunstyrelsen vad resan egentligen innebar eftersom KS endast beslutade om Kommunchefens deltagande. De båda tjänstemännens resa hade redan beslutats av Kommunchefen! KS borde låtit Kommunchefen stanna hemma.
Så ur min synpunkt är det OK att också Strängnäs finns med när nätverket gemensamt deltar i en mässa för internationella fastighetsinvesterare. Kanske det dock hade räckt med en eller två deltagare med tanke på de dåliga tiderna.
Och någon fråga om att "se sig om lite" är det sannerligen inte! Vi förutsätter - liksom Kommunalrådet borde - att de tre tjänstemännen arbetar hårt för det syfte deltagandet har. Det är således arbete och inte någon fråga om att "hålla dem igång".
Men det värsta är att läsa hur dåligt påläst han, som ett av våra tre kommunalråd är. Han borde skämmas som kan sitta som representant för Socialdemokraterna i Kommunstyrelsen och besluta om denna resa och sedan uttala:
"...jag har ingen koll på vad den här resan går ut på mer än att det är en bostadsmässa"
Hur kan man delta i ett beslut på den nivån och med hans uppdrag och "inte ha koll"? Är det så han resonerar om alla beslut som ligger utanför "hans område"? Att "inte ha koll"? Att bara rösta som de övriga inom tuttifruttialliansen?
Jag vet att de stora partierna ofta har "experter" på olika frågor, men det kan inte gälla om man är heltidsbetalt Kommunalråd - då ska man veta vad man är med om att besluta!
Det går inte att säga att "man inte kan sätta sig in i allt". Tord behöver bara titta över på andra sidan sammanträdesbordet.
Där sitter en ledamot som heter Hélène Brodin Rheindorf och som företräder ett mycket mindre parti än Tord Tjernströms. Som med andra ord har "mindre ansvar" (för om inflytandet räknas i antal mandat måste ju även ansvaret göra det) och inga stora skaror av "experter" runt om sig utan som själv måste sätta sig in i varje ärende och inte kan "lita på Björn"!
Jag upprepar vad jag sagt tidigare: när jag kom in i Kommunstyrelsen blev jag höggradigt imponerad över hur påläst Hélène alltid har varit i alla ärenden som legat på styrelsens bord och samtidigt förbluffad över att hon förefaller vara näst intill ensam om att vara det!
Tords uttalanden i tidningen idag, stärker min uppfattning.
Apropås att inte ha koll! Hans framträdande på KF i måndags blev ju näst intill patetiskt när han frågade oppositionen om hur de tänkt sig att klara Socialnämndens budget på en dryg miljon lägre kostnader än vad majoritetens budget visade - "för han hade ju inga egna förslag till hur man skulle klara sina besparingar"!
Enkelt, Tord! Ge tillbaka ordförandestolen till Hélène Brodin Rheindorf! Då blir det åter disciplin och ordning på Socialnämnden. Socialkontoret har hela tiden varit ett under av professionalism, men nämnden har alltid slirat, utom under den period då Héléne var ordförande. Då fanns ett tydligt ledarskap, en klar och tydligt "befälsordning" och en lika klar riktning.Resultatet av detta ledarskap har även kommunens revisorer särskilt noterat.
Man frågar sig onekligen - och oroligt - om det förhåller sig så att nuvarande Socialnämndsordföranden "inte har koll" ens på sin egen nämnd!
Knappast någon publik höjdartillställning!
Kvällens allmänpolitiska debatt i Strängnäs kommunfullmäktige blev väl knappast den vitaliserande och förlösande medborgarförlustelse som väl vi i Demokratiberedningen hoppats på.
Till största delen beroende på samma usla marknadsföring som gällde för "Strängnäs Open".
Här har givetvis fullmäktiges ordförande Anders Svensson ett stort ansvar. Som "chef" för det fullmäktige som beslutat att genomföra en för Strängnäs helt unik allmänpolitisk debattkväll, borde han axlat sitt uppdrag med större allvar och inte som nu bara förvänta sig att folk ska komma.
Han hade tillsett att partierna kommit överens om tidsuppdelningen för de olika inläggen för att sedan redan låta det första, Kommunalrådet Jens Perssons, dra över tiden med mer än 10 minuter mot de 9 som var avsatta. Det angav inte riktigt rätt ton för fortsättningen.
Sedan låter han BUNs ordförande fullständigt sanslöst omdömeslöst och pompöst tillkännage att "eftersom hon nu är chef för den där största och mest betydelsefulla nämnden så tänker hon faktiskt dra över 15 sekunder". Hon blev mycket välförtjänt utbuad. Det avslöjande uppträdandet från hennes sida var väl egentligen kvällens behållning.
Att sedan Leif Lindström inte inser att när han går upp i talarstolen i KF gör han det som fullmäktigeledamot och inte som styrelseordförande i SEVAB, det får väl anses vara symptomatiskt. Men alla hans OH-bilder var sannerligen helt malplacerade här. Och inte kunde han släppa sin felaktiga roll heller, utan framhärdade. Insiktsfull är kanske inte en beskrivning jag skulle använda om honom.
Men som sagt - den största bristen med kvällen var väl just bristen på åhörare. Demokratiberedningen hade nog utgått från en mer genomtänkt lansering av denna exceptionella möjlighet för oss politiker att debattera utan dagordning inför ett tänkt auditorium av betydligt större omfång än vad som var fallet.
Kommunen har en informationsavdelning, men nu undrar jag över dess effektivitet och kompetens.
I helgen genomfördes "Strängnäs Open". Jag kunde själv konstatera att man inte direkt kunde tala om någon anstormning av "allmänhet" till seminarierna på fredagseftermiddagen. De som ändå kom var ganska omedvetna om vad det hela handlade om, vad syftet var och vad som hade föregått det hela.
Om denna okunskap kunde vi idag också läsa i Strengnäs Tidning.
På samma sida fanns den enda lilla annons om fullmäktigeevenemanget som jag sett. "Nej den handlar om Mariefredsnämnden" sa Margit Urtegård när jag visade den för henne. Nej, den handlar också om kvällens tillställning. Men vad de övriga nämnderna har i annonsen att göra anna än för att förvirra begriper jag inte. Dessutom - den enda tiden som anges ges därmed bäring för alla de angivna sammnträdena vilket är helt galet. De övriga sammanträder kl. 19.00.
Hur många uppmärksammar en sådan annons för vad den borde vara?
Miljöpartiets Monica Stålborg Billberg, föreslog i sitt inledningsanförande en nedläggning av kommunens informationstidning. Såväl mitt parti som Strängnäspartiet är beredda att hålla med henne. Alldeles särskilt i dessa besparingstider. Om informationsavdelningen gjort ett strålande jobb och fyllt såväl Campus i fredags som fullmäktigesalen ikväll tror jag inte vi hade ställt oss bakom Miljöpartiets förslag, men istället har man ju gjort ett synnerligen svagt jobb.
Till största delen beroende på samma usla marknadsföring som gällde för "Strängnäs Open".
Här har givetvis fullmäktiges ordförande Anders Svensson ett stort ansvar. Som "chef" för det fullmäktige som beslutat att genomföra en för Strängnäs helt unik allmänpolitisk debattkväll, borde han axlat sitt uppdrag med större allvar och inte som nu bara förvänta sig att folk ska komma.
Han hade tillsett att partierna kommit överens om tidsuppdelningen för de olika inläggen för att sedan redan låta det första, Kommunalrådet Jens Perssons, dra över tiden med mer än 10 minuter mot de 9 som var avsatta. Det angav inte riktigt rätt ton för fortsättningen.
Sedan låter han BUNs ordförande fullständigt sanslöst omdömeslöst och pompöst tillkännage att "eftersom hon nu är chef för den där största och mest betydelsefulla nämnden så tänker hon faktiskt dra över 15 sekunder". Hon blev mycket välförtjänt utbuad. Det avslöjande uppträdandet från hennes sida var väl egentligen kvällens behållning.
Att sedan Leif Lindström inte inser att när han går upp i talarstolen i KF gör han det som fullmäktigeledamot och inte som styrelseordförande i SEVAB, det får väl anses vara symptomatiskt. Men alla hans OH-bilder var sannerligen helt malplacerade här. Och inte kunde han släppa sin felaktiga roll heller, utan framhärdade. Insiktsfull är kanske inte en beskrivning jag skulle använda om honom.
Men som sagt - den största bristen med kvällen var väl just bristen på åhörare. Demokratiberedningen hade nog utgått från en mer genomtänkt lansering av denna exceptionella möjlighet för oss politiker att debattera utan dagordning inför ett tänkt auditorium av betydligt större omfång än vad som var fallet.
Kommunen har en informationsavdelning, men nu undrar jag över dess effektivitet och kompetens.
I helgen genomfördes "Strängnäs Open". Jag kunde själv konstatera att man inte direkt kunde tala om någon anstormning av "allmänhet" till seminarierna på fredagseftermiddagen. De som ändå kom var ganska omedvetna om vad det hela handlade om, vad syftet var och vad som hade föregått det hela.
Om denna okunskap kunde vi idag också läsa i Strengnäs Tidning.
På samma sida fanns den enda lilla annons om fullmäktigeevenemanget som jag sett. "Nej den handlar om Mariefredsnämnden" sa Margit Urtegård när jag visade den för henne. Nej, den handlar också om kvällens tillställning. Men vad de övriga nämnderna har i annonsen att göra anna än för att förvirra begriper jag inte. Dessutom - den enda tiden som anges ges därmed bäring för alla de angivna sammnträdena vilket är helt galet. De övriga sammanträder kl. 19.00.
Hur många uppmärksammar en sådan annons för vad den borde vara?
Miljöpartiets Monica Stålborg Billberg, föreslog i sitt inledningsanförande en nedläggning av kommunens informationstidning. Såväl mitt parti som Strängnäspartiet är beredda att hålla med henne. Alldeles särskilt i dessa besparingstider. Om informationsavdelningen gjort ett strålande jobb och fyllt såväl Campus i fredags som fullmäktigesalen ikväll tror jag inte vi hade ställt oss bakom Miljöpartiets förslag, men istället har man ju gjort ett synnerligen svagt jobb.
Allmänpolitiska debatten i fullmäktige!
Följ ´mina kommentarer på http://twitter.com/matswerner
Strängnäs Open!
Ja - det handlar inte om någon tennismatch utan om ett större tvådagarsarrangemang som Strängnäs Kommun (med lånade pengar)*) arrangerar på Campus Strängnäs. Anledningen var att den nya majoriteten - tuttifruttialliansen - ville "vässa visionen".
Från början har jag trott att socialdemokraternas och centerns tanke var att sänka ambitionsnivåerna. Man har uttalat sig skeptiskt och raljant över våra möjligheter att bli 40000 invånare 2020, vilket är det mål som Kommunfullmäktige har beslutat ska gälla.
Vi har tidigare upplevt tilfällen då förvaltning och politiker arbetat med skilda mål och det är ingen lustig situation. Skapar osäkerhet och olust.
Det finns tecken på att somliga kontor också arbetar med lägre tillväxtmål och det är en ren katastrof om kontoren arbetar med olika tillväxtmål. Det är då vi hamnar i den situation vi har idag med brister inom förskoleverksamheten.
Men, under hela gårdagen fanns ingen sådan sänkningstanke manifesterad i någon form. Istället var det någon slags miniversion av Solbackakonferensen för två år sedan. Denna gång gick man dock ut med en öppen inbjudan till alla invånare till skillnad från Solbacka då deltagarna var noga utvalda för att spegla hela spektrat av invånare och näringsidkare i kommunen.
Det blev i stort sett en intressant eftermiddag. Mycket tack vare vår eminente invånare, trendgurun Göran Adlén som inledde eftermiddagen med att skaka om oss i skrattparoxysmer.
Däremot kan man ha synpunkter på rubricering och information. Det framgick av samtal vi hade vid det efterföljande seminariepasset, att de kommunbor som kommit dit nog inte riktigt förstått syftet (hade vi det själva?) och i vart fall inte seminarierubrikerna.
Själv tillhörde jag "Det Kompletta Samhället" men det var sannerligen ingen adekvat rubrik eftersom det i vår grupps fall (indelade åldersmässigt!) avsågs behandla boende "för oss mitt i livet".
Flera av seminariedeltagarna kände sig uppenbarligen lurade av rubriken och gick nog besvikna därifrån. En lärdom att dra inför kommande arrangemang.
Men vår grupp kom också mycket olyckligt att domineras av en synnerligen påfrestande kvinnlig arkitekt som tog kommandot redan ute i korridoren med högljudda frågor. Väl vid bordet grep hon in redan innan seminarieledaren ens fått berätta vad vi skulle prata om. Aggresivt och pockande. En redig besserwisser som knappast lät någon prata till punkt innan hon tog ordet. Fick hon inte ordet kommenterade hon dock varje stavelse från någon annan med hummanden som hon antagligen inte själv var medveten om. En sällsynt självcentrerad varelse som bara ville prata om sin kommundel.
Jag kan inte begripa en sådan människa. Uppenbarligen hade hon en äkta känd vilja att uppmärksamma oss politiker och tjänstemännen på att hennes kommundel finns, som om vi inte skulle ha en aning om det!
Men hur tror hon att vi ska lyssna på henne om hon beter sig så katastrofalt illa? Istället för att ta till oss hennes åsikter gjorde hon allt för att täppa till våra öron av ren ovilja.
En av de övriga deltagarna som också nog var besvikna på seminarieupplägget såsom representant för båtsporten instämde idag när vi sågs och kände att hela seminariet sänktes till botten av denna kvinnas uppträdande.
En klar nackdel vid denna typ av arrangemang för medborgarna är att det blir någon form av kravlistning av saker som Idag i det rådande finansiella läget känns alldeles omöjliga och istället kan slå tillbaka på kommunen. Det framgick också av den intervjufilm som man hade låtit göra "på stan" med hjälp av Willy Snickare från Bygglov att alltför många inte har klart för sig vad vi politiker faktiskt kan råda över. Vi har t.ex. ingen möjlighet "att få hit en Hennes & Mauritz-affär". Det hör liksom inte till kommunens kompetensområde.
Idag - lördag - fullföljs det hela med diverse utställningar om vad olika avdelningar och skolor sysslar med. Intressant och ambitiöst. Men det som lockade mest var nog ändå Tobbe Trollkarl som drog dit stora barnaskaror.
Dagen slutar så med en hejdundrandes personalfest.
Vi har en fantastisk och mycket lojal personal inom alla områden. De är värda all uppmuntran vi kan ge dem. Somliga menar att det är just nu - då det ser som dystrast ut - som vi ska ge dem denna uppmuntran. Och förmodligen roa alla de små i trollkarlspubliken.
Kanske har de rätt. Och jag vill som sagt inte på något sätt missunna dem denna kväll men jag kan ändå inte låta bli att undra över om trollkarlar för barnen och en stor fest för personalen är vad kommunen egentligen har råd med i ett läge då vi måste låna pengar för att betala våra anställdas löner.
Med tanke på att det tydligen inte ens fanns någon riktig avsikt bakom hela arrangemanget (i varje fall har jag inte kunnat finna någon) måste jag ändå ifrågasätta "Strängnäs Open".
Man säger att man vill "vässa visionen". Det ska bli intressant att se om det som kommer ut från dessa två dagar verkligen kan antas motivera kostnaden för arrangemanget.
Bland de saker som jag själv fångade upp som goda tankar var en utbildning inom Lärcentrum för unga nyblivna föräldrar. Har på nära håll insett behovet av en sådan för många unga som i vår tid bor långt från föräldrar som kan överföra erfarenheter och kunskaper i föräldraskap. Och även om de bor nära så är de unga idag självstaändigare och "kan själva"!
Ytterligare en tänkvärd sak (även om jag ofta är skeptisk till alla de "planer" kommunen arbetar fram till stora kostnader för att sedan oftast lägga på hyllan) var att göra ytterligare en "plan" - nämligen en "båtplan" eller en "marin strategi". Det kan trots allt vara vettigt att vi pratar igenom vad vi vill med våra vatten, stränder och sjönära områden.
Jag är dock rädd för att när vi väl antagit en sådan plan och föreslagit en och annan åtgärd, så blir det ändå folkresning mot varje försök att genomföra de åtgärder planen kan tänkas komma fram med. Så brukar det vara i Strängnäs Kommun.
"På punschmagarnas tid!"
På Nybrovikens is runt 1890. Då befann vi oss i en "liten istid" och vintrarna var bistra. På viken iordningställdes en rundbana för skridskoåkare och mitt på fanns en paviljong som man får förmoda då och då innehöll en mässingsorkester. Säkert också ett försäljningsställe för värmande drycker av allehanda slag.
Runt 2050 är vi åter i botten på temperaturkurvan med en liten istid och åter med stränga vintrar. Säkert kommer Nybroviken att frysa igen då också. Eller har Stockholm väckt liv i sin gamla stadsisbrytare S:t Erik eller rent av inköpt en ny för att kunna hålla igång skärgårdstrafiken? Annars lär det bli svårt för befolkningen ute på Sockholms skärgårdsöar.
Nedanstående tidningsklipp från 1943 visar hur skridskobanan såg ut från andra hållet. Tydligen hörde den store Ulrich Salchov (med "trippeln") till dem som hängde här.
Det här slår den lilla banan i Kungsan med hästlängder! Vilken häftig anläggning, och likt Ishotellet i Juukasjärvi smälter allt bort till våren!
Zetterlunden på gång! / Uppdaterad!
Monica Zetterlunds park i Stockholm - gemenligen kallad Zetterlunden - en grön lunga bakom den gamla 1700-talskrogen Claes på Hörnet, d.v.s. mellan Birger Jarlsgatan, Roslagsgatan och Surbrunnsgatan, har länge varit i behov att att någon pratar med den. Förfallet har märkts mer och mer och Stockholms stad har nu bestämt sig för att parken ska rustas upp.
Tillsammans med Monica Zetterlundsällskapet ville man också skapa ett minnesmärke över Monica och beslöt att ta hjälp av konstnären Fredrik Wretman.
Eftersom det tidigt stod klart att Monica inte skulle gillat att bli byst, stod eller staty skrev jag så här till sällskapets ordförande:
"Ingen bildstod! Men förhoppningsvis inte heller några bronskorvar på marken. Vad är det vi vill minnas av Monica? Vad vill vi förmedla till parkens besökare vare sig de är gamla Monkan-fans eller totalt obekanta med henne? Jo, hennes musik. Den måste alltså som jag ser det vara en väsentlig del av ett minnesmärke.
Kan Du inte plantera tanken hos Fredrik Wretman. Kanske kunde han rita ett par sköna sittbänkar med inbyggda högtalare som aktiveras när någon sätter sig på dem och som då låter den som sitter njuta av några av Monicas inspelningar. Det går med modern teknik att så styra och avgränsa ljudet att det inte blir störande för andra än dem som just sitter på bänken."
Inte nog med det, också belysningslyktorna i parken får Monicas silhuett som inverterad form.
Hela projektet ska nu ut på samråd och tisdagen den 10 mars klockan 18.00 hålls ett samrådsmöte på Norrmalms stadsdelsförvaltning Kungstensgatan 21A, dit allmänheten är inbjuden. Då kommer förslaget att presenteras i sin helhet. Men redan nu kan man läsa mer här.
Tillsammans med Monica Zetterlundsällskapet ville man också skapa ett minnesmärke över Monica och beslöt att ta hjälp av konstnären Fredrik Wretman.
Eftersom det tidigt stod klart att Monica inte skulle gillat att bli byst, stod eller staty skrev jag så här till sällskapets ordförande:
"Ingen bildstod! Men förhoppningsvis inte heller några bronskorvar på marken. Vad är det vi vill minnas av Monica? Vad vill vi förmedla till parkens besökare vare sig de är gamla Monkan-fans eller totalt obekanta med henne? Jo, hennes musik. Den måste alltså som jag ser det vara en väsentlig del av ett minnesmärke.
Kan Du inte plantera tanken hos Fredrik Wretman. Kanske kunde han rita ett par sköna sittbänkar med inbyggda högtalare som aktiveras när någon sätter sig på dem och som då låter den som sitter njuta av några av Monicas inspelningar. Det går med modern teknik att så styra och avgränsa ljudet att det inte blir störande för andra än dem som just sitter på bänken."
Det visade sig att det inte behövdes någon "plantering" för detta var ett exempel på "själarnas harmoni"! Så här skriver Fredrik:
"Faktum är att jag först träffade Per Axelsson (landskapsarkitekten) av en händelse på gatan.
Han undrade i förbigående om jag kunde tänka mig att föreslå en konstnärlig utsmyckning till Monica Zetterlundparken.
– Visst, sa jag på stående fot, men jag vill i så fall inte göra någon bronsklump, det skulle vara mycket roligare att göra en permanent ljudinstallation med Monicas musik!
– Det låter spännande, sa Per, jag ska vidarebefordra dina idéer så får vi se...
En, eller ett par månader senare ringde Bengt och undrade om det var sant att jag var intresserad av att göra något.
Han frågade vad jag hade tänkt mig och då berättade jag om mitt möte med Per och vad jag hade föreslagit.
Han tände direkt och sa att MZ- sällskapets styrelse skulle stödja mitt förslag och såg fram emot ett möte.
Att det sedan blev en bänk och ett par gatlyktor i parken föll sig helt naturligt! Det är ju en park.
Att det nu visar sig att du har haft samma idéer är ju helt fantastiskt samtidigt som det ju också är helt naturligt!
Det måste betyda att det finns något självklart och bra i idéen..."
Fredrik Wretman har nu skapat en mjukt rundad sittbänk i betong som innehåller en ljudanläggning som går igång några sekunder efter det att någon satt sig på bänken.
Inte nog med det, också belysningslyktorna i parken får Monicas silhuett som inverterad form.
Hela projektet ska nu ut på samråd och tisdagen den 10 mars klockan 18.00 hålls ett samrådsmöte på Norrmalms stadsdelsförvaltning Kungstensgatan 21A, dit allmänheten är inbjuden. Då kommer förslaget att presenteras i sin helhet. Men redan nu kan man läsa mer här.
Microbloggen!
Vill bara påminna om att jag under pågående Kommunstyrelsemöte rapporterar på http://twitter.com/matswerner min microblogg.
"Missnöje med Thomasgymnasiets renovering"
Strengnäs Tidnings rubriksättare utmärker sig på nytt. De sitter väl i Eskilstuna och vet inte att "Thomasgymnasiet" numera ligger i det s.k. Campus. Artikeln däremot handlar om "Thomasbadet", "Thomashallen" och "Thomasaulan". Tre enheter som ligger kvar intill den gamla seminarie/gymnasiebyggnaden.
Håller med om att namnsättningen här måste man nog fundera kring.
Emellertid handlar artikeln om att kommunen, genom sin lokalsamordnare, är "missnöjd" med den "renovering" dessa tre enheter påstås ha gått igenom. Hyran har höjts från fem till tio miljoner med hänvisning till att fastighetsägaren skulle ha rustat upp.
"Vi trodde vi skulle få en viss nivå på upprustningen, men det fick vi inte" säger lokalsamordnaren!
"Vi trodde"!
Personligen (jag seniorbadar en gång i veckan på det gamla Thomasbadet) har jag inte märkt att det har hänt ett dyft mer än att man satt upp en vägg i den gamla hallen utanför aulan. Det finns fortfarande inga duschhandtag med slang i de duschar som ska ha sådana i herrarnas omklädningsrum t.ex. De gamla avskiljarbanden för stora bassängen som förr drogs ner i därför avsedda utrymmen under golvet, upptar numer istället golvyta med ett par jätterullar. Entrén till omklädningsrummen är fortfarande lika murrigt sunkig som förr.
"Vi trodde"!
Var det inte just detta som fullmäktige hade en sådan debatt om helt nyligen när det gällde gardering mot oskäliga hyreshöjningar för de f.d. kommunala båtplatserna? När det gällde att specificera och på något sätt i avtalet manifestera de många miljoner som ansvarig tjänsteman påstod att den nye hamnarrendatorn tänkte investera.
Är det inte just det som är vitsen med att man tecknar avtal om saker och ting: att man ska veta - och inte behöva tro.
Majoriteten ville uppenbarligen inte ta lärdom av de misstag som det nu visar sig att vi i den gamla majoriteten gjorde när avtalen med Culmen skrevs.
Den här gången var vi många som höjde rösten i fullmäktige och krävde mer än "tro".
Men vi var ju inga "avtalsexperter" tyckte t.o.m. Oppositionsrådet. Pigga och uppfriskande kanske - men inga "avtalsexperter".
Nej, kanske det! Men vad ska vi göra när kommunens förvaltning fortfar att underlåta att utnyttja den juridiska expertis som finns i huset i form av Kommunjuristen och istället sitter på sina respektive kammare och fnular med avtalstexter som de "tror" innehåller allt de själva "tror".
Medan motparterna i allmänhet företräds av slipade avtalsjurister, sitter på vår sida således små markingenjörer, fastighetstjänstemän och lokalsamordnare.
Inte undra på att det slutar med "vi trodde"!
Håller med om att namnsättningen här måste man nog fundera kring.
Emellertid handlar artikeln om att kommunen, genom sin lokalsamordnare, är "missnöjd" med den "renovering" dessa tre enheter påstås ha gått igenom. Hyran har höjts från fem till tio miljoner med hänvisning till att fastighetsägaren skulle ha rustat upp.
"Vi trodde vi skulle få en viss nivå på upprustningen, men det fick vi inte" säger lokalsamordnaren!
"Vi trodde"!
Personligen (jag seniorbadar en gång i veckan på det gamla Thomasbadet) har jag inte märkt att det har hänt ett dyft mer än att man satt upp en vägg i den gamla hallen utanför aulan. Det finns fortfarande inga duschhandtag med slang i de duschar som ska ha sådana i herrarnas omklädningsrum t.ex. De gamla avskiljarbanden för stora bassängen som förr drogs ner i därför avsedda utrymmen under golvet, upptar numer istället golvyta med ett par jätterullar. Entrén till omklädningsrummen är fortfarande lika murrigt sunkig som förr.
"Vi trodde"!
Var det inte just detta som fullmäktige hade en sådan debatt om helt nyligen när det gällde gardering mot oskäliga hyreshöjningar för de f.d. kommunala båtplatserna? När det gällde att specificera och på något sätt i avtalet manifestera de många miljoner som ansvarig tjänsteman påstod att den nye hamnarrendatorn tänkte investera.
Är det inte just det som är vitsen med att man tecknar avtal om saker och ting: att man ska veta - och inte behöva tro.
Majoriteten ville uppenbarligen inte ta lärdom av de misstag som det nu visar sig att vi i den gamla majoriteten gjorde när avtalen med Culmen skrevs.
Den här gången var vi många som höjde rösten i fullmäktige och krävde mer än "tro".
Men vi var ju inga "avtalsexperter" tyckte t.o.m. Oppositionsrådet. Pigga och uppfriskande kanske - men inga "avtalsexperter".
Nej, kanske det! Men vad ska vi göra när kommunens förvaltning fortfar att underlåta att utnyttja den juridiska expertis som finns i huset i form av Kommunjuristen och istället sitter på sina respektive kammare och fnular med avtalstexter som de "tror" innehåller allt de själva "tror".
Medan motparterna i allmänhet företräds av slipade avtalsjurister, sitter på vår sida således små markingenjörer, fastighetstjänstemän och lokalsamordnare.
Inte undra på att det slutar med "vi trodde"!
Flygande smörgåsbord - igen!
Jag har tidigare berättat om min härlige och underbara farfar Oscar som började som järnvägsingenjör, avancerade till SJs förste Baningenjör, grundade Järnvägsmuseum och blev "Sveriges Reklamchef".
Det sista epitetet fick han av sin måg, Tom Björklund, lika legendarisk reklamchef och vice VD på NK och den som tog amerikansk detaljhandel till Sverige på 20-talet, när denne efter sin pensionering ägnade ett tiotal år åt att skriva den svenska reklamens historia i två tjocka band. I den berör han farfars uppdrag från Järnvägsstyrelsen att organisera och genomföra svenskt deltagande i olika internationella mässor och utställningar från tjugotalet och framåt. Sverige som nation hade ingen organiserad marknadsföring, inget Turistråd el. motsv. utan det var person- och turisttransporterande SJ som skötte detta. När Farfar gick i pension ansåg sig SJ nödsakat att för första gången inrätta en reklamavdelning!
En rolig detalj är då just detta med hur svenskt smörgåsbord kom att bli ett begrepp också utomlands. Smörgåsbord i sig är ju inget speciellt för Sverige egentligen. De flesta länder har någon form av buffétradition. Vårt smörgåsbord har sitt ursprung ur 1500-talets brännvinsbord som via SOS (smör, ost och sill) blev till Smörgåsbordet för den burgnare borgarklassen under 1800-talet.
Jag har tidigare trott att första gången Smörgåsbordet fick sin internationella lansering var vid den internationella världsutställningen i New York 1939 då farfar beordrade farbror Tom att se till att NK flög över ett komplett smörgåsbord till den svenska paviljongens invigning.
Så här skriver Wikipedia om detta : "Smörgåsbordet slog igenom internationellt på världsutställningen i New York 1939 där den svenska paviljongen hade ett roterande smörgåsbord i paviljongrestaurangen "Three Crowns Restaurant". Det var i New York som ordet förlorade sina prickar och ringar för att istället uttalas "smorgasbord"."
Men den första gången var faktiskt redan 1926 vid en stor utställning i Grenoble.
Jag läser i det tidningklipp från tiden som jag just funnit:
"Rensadel per flygmaskin till Grenoble!
Nästa onsdag komma enligt DN, generaldirektör Granholms (oläsligt) att bjuda på bankett i Grenoble, en verkligt svensk måltid, som till på köpet skall tillagas i kungliga huvudstaden och sedan delvis nedsändas pr flygmaskin till ort och ställe. Enligt vad man berättar hos NK utgöras gästerna av ett tjugotal utlänningar, fransmän, italienare, spanjorer m.fl. representanter vid Grenobleutställningen vars officiella svenska representant och generalkommissarie för Sverige, Kapten Oscar Werner, skall fungera som värd vid banketten.
Först upptager matsedeln ett hejdundrande svenskt smörgåsbord vars olika rätter kommer att förses med små kort, som på franska tala om deras beståndsdelar och var i Sverige de mest förekomma. Bordet kommer att upptaga sill i olika former, strömming i olika former, massor av svensk ost, bl.a. Västerbottens och Jämtlands mesost, kaviar och en del delikatesser m.m. varav en del redan nedsänts per järnväg till Grenoble. ..... Till efterrätt serveras äkta skånsk spettekaka, likaså framställd på NK. Spettekakan blir så stor att den måste tas itu i två delar vid transporten - pr tåg - vilka sedan hopsättas vid framkomsten. ..... Bordet ska dekoreras med grenljus i blått och gult, rönnbär och andra svenska prydnader. Som placeringskort blir det ballonger från NK som fasthålles vid bordet av små ankare. På varje ballong skall gästens namn stå tryckt, och snöret skall vara prytt med respektive länders flaggor. .... Det är den första större måltid NK skickar utomlands, men i somras levererade firman kokta kräftor pr flygmaskin till Paris."
Oscar Werner i någon temporärt uppbyggd paviljongentré med nordisk touch.
UPPDATERAT 15 Februari 2010:
Fann också den stiliga menyn från tillfället ifråga:
Bak- och framsida.
Insidan med den historiska smörgåsbordsmenyn.
"Digitala Mats"
En kort förklaring till månadens profilbild.
Hustrun och jag tog med oss tre av våra barnbarn till Tom Tit i Södertälje. Ett fantastiskt ställe. Jag minns min barndoms Tekniska Museum. Ganska trist och händelsefattigt. Då var gamla Järnvägsmuseet på Torsgatan betydligt roligare. Inte bara för att farfar hade grundat det och ”stod byst” där utan för att han också förstått interaktionens möjligheter. Men så var han en man som behöll sitt leklynne och barnasinne livet ut.
För på Järnvägsmuseum fanns modelltåg som rörde sig. Lok man kunde få hjulen och axlarna att snurra på. Liksom de båda lokmodeller Farfar satt upp i stora hallen på Centralstationen där man kunde lägga i en tioöring så satte ”hela maskineriet” igång. De båda modellerna drog in stora pengar till museet under den tid de fick stå kvar och tills kommers och så småningom McDonalds tog över.
Alltnog, Tekniska Museet insåg så småningom behovet av ett mer levande museum och skapade då Teknorama som var ett embryo till dagens Tom Tit kan man säga.
Tom Tit är ett ”Sommarland” för barn och vuxna. Du betalar Din entré och sedan är hela huset Ditt (och på sommaren också en stor uteavdelning).
Klara - min "ängel" I
Har ni barn och/eller barnbarn - åk dit! Spännande upplevelser med en slags naturvetenskaplig ambition. Något av ett ”Så funkar det” live.
Bland upplevelserna finner man det digitala rummet. Ett kolsvart rum vars ena vägg lyses upp av Dina egna rörelser i olika fantastiska färgexplosioner.
Klara - min "ängel" II
Här några ”änglastudier” av dotterdottern Klara samt två bilder där jag ställt mig mitt i rummet för att fotografera med kameran höjd över huvudet. Plätsligt blir barnbarnet dubblerat för att göra bilden centrisk. Märkliga effekter som kontinuerligt förändras till form och färg alltefter hur Du rör Dig i rummet.
Klara - min "ängel" III
När jag såg bilden med mig själv i mitten var det inte utan att jag fick associaioner till Carl Larssons stora målning Midvinterblot, men istället för en höjd offerkniv (som på den färdiga målningen faktiskt hålls dold bakom ryggen på översteprästen) är det kameran jag håller i.
Midvinterblot?
