Bröllopsbesvär
Detta borde vara en icke-debatt. I realiteten är det en semantisk debatt. Jag förstår inte problematiken. Äktenskapet fyller idag trots allt i huvudsak en skatterättslig funktion. Med andra ord en samhällsfunktion. Vilka det är som gifter sig borde vara ointressant ur samhällets synpunkt. Förutom att det inte är fråga om underåriga eller närbesläktade, där samhället än så länge dragit en gräns.
I övrigt är kyrkan skild från staten sedan många år. Ett faktum som somliga tycks ha glömt. Vi har som samhällspolitiker således ingenting att göra med vad man beslutar i dessa frågor inom Svenska eller Katolska kyrkan, Baptistsamfundet, Pingstvännerna eller Muslimska församlingar. De beslutar alldeles själva hur man vill förhålla sig till sina medlemmar.
Det är inte någon rättighet idag att få sin begravningsakt genomförd i en kyrka om man inte är medlem. Varför skulle inte samma legala resonemang gälla i andra sammanhang, t.ex. bröllopsceremonier. Avgörande borde vara stadgar och medlemskap.
I de flesta andra länder som inte har statskyrka är själva äktenskapet en borgerlig angelägenhet. Man genomför en kort ceremoni på Rådhuset/Stadshuset eller på annan lämplig plats och uppfyller därmed samhällets krav på äktenskapets ingående.
Om man därefter vill komplettera denna juridiska akt med en religiös sådan, är det upp till var och en att avgöra om man vill ha eller kan få t.ex. en kyrklig välsignelseakt av det äktenskap som samhället registrerat.
Det självklara förslaget från regeringen till riksdagen borde således vara att avskaffa den kyrkliga vigselrätten.
Därmed har man skapat förutsättningar för att också hålla ihop alliansregeringen och låta Kristdemokraterna komma ur sitt interna trista dilemma.
I övrigt är kyrkan skild från staten sedan många år. Ett faktum som somliga tycks ha glömt. Vi har som samhällspolitiker således ingenting att göra med vad man beslutar i dessa frågor inom Svenska eller Katolska kyrkan, Baptistsamfundet, Pingstvännerna eller Muslimska församlingar. De beslutar alldeles själva hur man vill förhålla sig till sina medlemmar.
Det är inte någon rättighet idag att få sin begravningsakt genomförd i en kyrka om man inte är medlem. Varför skulle inte samma legala resonemang gälla i andra sammanhang, t.ex. bröllopsceremonier. Avgörande borde vara stadgar och medlemskap.
I de flesta andra länder som inte har statskyrka är själva äktenskapet en borgerlig angelägenhet. Man genomför en kort ceremoni på Rådhuset/Stadshuset eller på annan lämplig plats och uppfyller därmed samhällets krav på äktenskapets ingående.
Om man därefter vill komplettera denna juridiska akt med en religiös sådan, är det upp till var och en att avgöra om man vill ha eller kan få t.ex. en kyrklig välsignelseakt av det äktenskap som samhället registrerat.
Det självklara förslaget från regeringen till riksdagen borde således vara att avskaffa den kyrkliga vigselrätten.
Därmed har man skapat förutsättningar för att också hålla ihop alliansregeringen och låta Kristdemokraterna komma ur sitt interna trista dilemma.
Telia ett telefonföretag?
På något sätt undrar jag ändå om inte Telia borde fundera lite på det här med kontakt med kunden.
Att försöka få kontakt med Telia per telefon är något jag har gett upp för länge sedan. Jag har som mikroföretagare inte möjlighet att avsätta den tid som åtgår för att använda den kontaktväg som borde varit den snabbaste och enklaste .
Det märkliga är att när det gäller att sälja in Telias tjänster, då är telefonen ett uppenbart arbetsredskap för Telia som används flitigt (tillsammans med andra telefonoperatörer skall givetvis erkännas) för att trakassera oss kunder i tid men framförallt otid.
Jag kan som kund inte värja mig bakom en barrikad av hitochditkopplande knappval. Framförallt skulle inte Telias uppringare bry sig om några knappval i min telefon utan bara lägga på luren.........
Därför är e-postmöjligheten välkommen. Den kan jag både skicka och läsa när det passar mig som kund. Men för oss kunder skulle det vara så oändligt mycket enklare om kommunikationen verkligen utnyttjade e-postens smidighet. Det är verkligen inte heller fallet!
Låt mig ge ett exempel:
Jag hade en supportfråga som jag skrev in på Telias hemsidas kontaktformulär. På den tiden hade jag inte begripit att jag inte ska begära ytterligare en omväg över SMS till min mobiltelefon.
Så först kom en pingeliping i min mobiltelefon som talade om att jag fått ett e-postmeddelande.
E-postmeddelandet hänvisade till en länk på Telias hemsida.
Där läser jag meddelandet: "Jag har skickat Dig ett mail som svar på Din fråga"
Varpå jag öppnar min mail och läser e-postmeddelandet!!!!
Vore det inte helt enkelt enklare för alla parter om Telia lärde sig svara effektivt i telefon istället för dessa märkliga kringelkrokar! Eller åtminstone nöjde sig med att skriva svaret på ett ställe - det första!
Att försöka få kontakt med Telia per telefon är något jag har gett upp för länge sedan. Jag har som mikroföretagare inte möjlighet att avsätta den tid som åtgår för att använda den kontaktväg som borde varit den snabbaste och enklaste .
Det märkliga är att när det gäller att sälja in Telias tjänster, då är telefonen ett uppenbart arbetsredskap för Telia som används flitigt (tillsammans med andra telefonoperatörer skall givetvis erkännas) för att trakassera oss kunder i tid men framförallt otid.
Jag kan som kund inte värja mig bakom en barrikad av hitochditkopplande knappval. Framförallt skulle inte Telias uppringare bry sig om några knappval i min telefon utan bara lägga på luren.........
Därför är e-postmöjligheten välkommen. Den kan jag både skicka och läsa när det passar mig som kund. Men för oss kunder skulle det vara så oändligt mycket enklare om kommunikationen verkligen utnyttjade e-postens smidighet. Det är verkligen inte heller fallet!
Låt mig ge ett exempel:
Jag hade en supportfråga som jag skrev in på Telias hemsidas kontaktformulär. På den tiden hade jag inte begripit att jag inte ska begära ytterligare en omväg över SMS till min mobiltelefon.
Så först kom en pingeliping i min mobiltelefon som talade om att jag fått ett e-postmeddelande.
E-postmeddelandet hänvisade till en länk på Telias hemsida.
Där läser jag meddelandet: "Jag har skickat Dig ett mail som svar på Din fråga"
Varpå jag öppnar min mail och läser e-postmeddelandet!!!!
Vore det inte helt enkelt enklare för alla parter om Telia lärde sig svara effektivt i telefon istället för dessa märkliga kringelkrokar! Eller åtminstone nöjde sig med att skriva svaret på ett ställe - det första!
"A good read!"
Jonas Thente skrev i lördags i sin bokkrönika i DN:"Jag har läst många romaner som burit etiketten 'a good read' men kan inte minnas en enda av dem."
"En bra läsning. Det är lika hopplöst att översätta till svenska som tidigare engelska värderande nyckelord - 'page turner' till exempel, som har översatts till det insektslika bladvändare".
Sant! Dåliga översättningar. Vad engelsmännen gör är att "subjektisera" verb medan vi översatt på ett mer "språkligt korrekt sätt". Men trist!
"Jag förmodar att 'a good read' ska få oss att associera till en länstol, en brasa, kanske en god konjak och så den där romanen som får oss att mjukt glida in i fiktionens värld"
Jag kommer osökt att tänka på min egen beskrivning av den "goda lässtunden". Brasan finns där och den sköna mjuka djupa fåtöljen, men bredvid mig ligger en egentillverkad marsipanlimpa med övervägande mandel och ett stort inslag av valnötter plus ett uns bittermandel, dränkt i mörk choklad. Skuren i lagom skivor...(ack det vattnas i munnen!). Till detta en Loka Naturell och DEN GODA BOKEN.
Varför inte skapa svenska nya uttryck utifrån samma känslomässiga grund precis som engelsmännen gjort.
Varför inte till exempel kalla den goda boken för "en riktig stolsjunkare". Och boken som man inte kan lägga från sig "en ren merläsa". Det finns säkert massor med fyndiga idéer om detta om vi bara släpper greppet om grammatiken!
"En bra läsning. Det är lika hopplöst att översätta till svenska som tidigare engelska värderande nyckelord - 'page turner' till exempel, som har översatts till det insektslika bladvändare".
Sant! Dåliga översättningar. Vad engelsmännen gör är att "subjektisera" verb medan vi översatt på ett mer "språkligt korrekt sätt". Men trist!
"Jag förmodar att 'a good read' ska få oss att associera till en länstol, en brasa, kanske en god konjak och så den där romanen som får oss att mjukt glida in i fiktionens värld"
Jag kommer osökt att tänka på min egen beskrivning av den "goda lässtunden". Brasan finns där och den sköna mjuka djupa fåtöljen, men bredvid mig ligger en egentillverkad marsipanlimpa med övervägande mandel och ett stort inslag av valnötter plus ett uns bittermandel, dränkt i mörk choklad. Skuren i lagom skivor...(ack det vattnas i munnen!). Till detta en Loka Naturell och DEN GODA BOKEN.
Varför inte skapa svenska nya uttryck utifrån samma känslomässiga grund precis som engelsmännen gjort.
Varför inte till exempel kalla den goda boken för "en riktig stolsjunkare". Och boken som man inte kan lägga från sig "en ren merläsa". Det finns säkert massor med fyndiga idéer om detta om vi bara släpper greppet om grammatiken!
Apotekare - förenen Eder!
Jag har i några inlägg ondgjort mig över det vansinne som råder när det gäller läkemedelsförpackningar och Apoteksmonopolet.
Man kan dra paralleller med utvecklingen inom den övriga handeln, där "forntidens" farmaceuter och apotekare stod vid sina "officiner" och blandade pulver som förpackades i små sinnrikt vikta papperskuvert efter de recept som en läkare skrivit ut. Sedermera tog läkemedelsindustrin över makten och fabrikspackade alla läkemedel. Apoteken togs över av staten och farmaceuter och apotekare berövades den egna möjligheten att framställa de läkemedel som efterfrågades. Därmed försvann också möjligheten till individuell medicinering.
I dagens samhälle innebär detta att många människor sitter där med alla sina piller för olika krämpor och ska komma ihåg att ta allihop vid rätt tidpunkter. De måste oftast utrustas med vad mina barn kallar för en "dödsdosa", d.v.s. en plastask med små fack för tre-fyra medicintillfällen per dag under en hel vecka. Man kan m.a.o. ladda asken med en patients veckobehov.
Apotekare och farmaceuter tycks stillatigande ha funnit sig i att fråntas makten över kunden och sitt eget arbete. Förmodligen har också deras utbildning sackat efter så att de idag helt enkelt inte ens skulle kunna blanda ett enkelt "Ernbergspulver" och vika det sinnrika lilla papperskuvertet.
Jag tycker det är skrämmande att ingen vidare utveckling har skett ur kund- och brukarperspektiv. Även vi kunder finner oss snällt i att hålla reda på alla dessa små burkar och askar och samla ihop den lilla pillerhögen för att svälja ner på kvällen.
ISTÄLLET FÖR ATT MAN FORSKAT FRAM EN MÖJLIGHET ATT GÖRA MEDICINSKA KOMBINATIONSPILLER!
Så att vi kunde gå med våra recept för de olika krämporna till ett Apotek där kunniga yrkesmänniskor kunde blanda just de substanser som just jag behöver och sedan pressa ihop dessa i lämpliga små piller!
Ett piller om dagen - som innehåller alla de mediciner just jag behöver. Då skulle vi också slippa det förpackningsvansinne som Apoteksbranschen visat prov på. Där uttjänta förpackningsmaskiner säljs billigt till generikatillverkare som med hjälp av volymkrävande och därmed miljöskadliga, men billiga förpackningar kan konkurrera ut mer effektivt förpackade läkemedel.
Apotekare - förenen Eder! Tag tillbaka makten över er profession! Gör vad just ni kan!
EPOD - ett piller om dagen (OPAD- one pill a day)!!!
Man kan dra paralleller med utvecklingen inom den övriga handeln, där "forntidens" farmaceuter och apotekare stod vid sina "officiner" och blandade pulver som förpackades i små sinnrikt vikta papperskuvert efter de recept som en läkare skrivit ut. Sedermera tog läkemedelsindustrin över makten och fabrikspackade alla läkemedel. Apoteken togs över av staten och farmaceuter och apotekare berövades den egna möjligheten att framställa de läkemedel som efterfrågades. Därmed försvann också möjligheten till individuell medicinering.
I dagens samhälle innebär detta att många människor sitter där med alla sina piller för olika krämpor och ska komma ihåg att ta allihop vid rätt tidpunkter. De måste oftast utrustas med vad mina barn kallar för en "dödsdosa", d.v.s. en plastask med små fack för tre-fyra medicintillfällen per dag under en hel vecka. Man kan m.a.o. ladda asken med en patients veckobehov.
Apotekare och farmaceuter tycks stillatigande ha funnit sig i att fråntas makten över kunden och sitt eget arbete. Förmodligen har också deras utbildning sackat efter så att de idag helt enkelt inte ens skulle kunna blanda ett enkelt "Ernbergspulver" och vika det sinnrika lilla papperskuvertet.
Jag tycker det är skrämmande att ingen vidare utveckling har skett ur kund- och brukarperspektiv. Även vi kunder finner oss snällt i att hålla reda på alla dessa små burkar och askar och samla ihop den lilla pillerhögen för att svälja ner på kvällen.
ISTÄLLET FÖR ATT MAN FORSKAT FRAM EN MÖJLIGHET ATT GÖRA MEDICINSKA KOMBINATIONSPILLER!
Så att vi kunde gå med våra recept för de olika krämporna till ett Apotek där kunniga yrkesmänniskor kunde blanda just de substanser som just jag behöver och sedan pressa ihop dessa i lämpliga små piller!
Ett piller om dagen - som innehåller alla de mediciner just jag behöver. Då skulle vi också slippa det förpackningsvansinne som Apoteksbranschen visat prov på. Där uttjänta förpackningsmaskiner säljs billigt till generikatillverkare som med hjälp av volymkrävande och därmed miljöskadliga, men billiga förpackningar kan konkurrera ut mer effektivt förpackade läkemedel.
Apotekare - förenen Eder! Tag tillbaka makten över er profession! Gör vad just ni kan!
EPOD - ett piller om dagen (OPAD- one pill a day)!!!
Solstickan åsså?
Så har också Strängnäs drabbats av fyrverkerivåldet! Där raketerna har upphört att vara redskap för att skapa ett feeri i skyn för att istället användas som ett rent vapen!
En idiot (förmodligen inte särskilt lastgammal) sätter in en fyrverkeripjäs mellan maskorna på ett fönstergaller på kiosk-, omklädnings- och sammankomstbyggnaden på idrottsplatsen i Mariefred och tänder på! Raketen krossar fönstret och far in och antänder lokalen som får kraftiga skador. Ett rent mordbrandsattentat. Rent kriminellt. Fullständig idioti!
Då drabbas kommunens säkerhetschef av det som en allianskollega kallade "paniksyndrom" och kräver ett omgående förbud mot fyrverkeripjäsers avskjutande inom tättbebyggt område.
Jag säger att man må besinna sig och ställa sig följande frågor:
1. Hade det gjort någon skillnad i det aktuella fallet om det rått ett sådant förbud som säkerhetschefen föreslår?
Svar: Troligen inte! Idioten hade nog tänt på ändå. Möjligen i tro att idrottsplatsen knappast kunde bedömas som "tättbebyggd".
2. Om man ser till just risken för att anlägga mordbrand, är det då verkligen raketpjäsen man borde förbjuda?
Svar: Nej givetvis inte!
3. Är det inte i själva verket den i sammanhanget många gånger farligare tändstickan som användes för att antända pjäsen som man borde förhindra användandet av inom tättnebyggt omåde?
Svar: Just precis!
Är någon beredd att besluta om ett förbud att använda Solstickan inom tättbebyggt område i Strängnäs Kommun?
Svar: Knappast!
Vi ska inte införa förbud som vi inte förmår att övervaka på ett effektivt sätt.
Och så länge fyrverkeripjäser uppfyller gällande EU-normer och således får saluföras och användas, har vi som enskild kommun väldigt lite att säga till om.
Fyrverkeripjäser har i tusentals år förnöjt mänskligheten med fantastiska upplevelsemöjligheter. Under alla dessa år har det givetvis förekommit olyckor. Det har säkerligen också förekommit att idioter tänt på raketer på olämpliga ställen, men i stort sett har människor haft vett att använda pjäserna på ett korrekt sätt.
Där vill jag säga att det brister något idag! Det verkar i större utsträckning än förr som om människor inte begriper att dessa pjäser måste hanteras på det sätt som tillverkarna faktiskt påbjuder.
Här råder en uppenbar brist på information och kunskapsöverförande.
T.ex. kunde konstateras att flera lokalpolitiker på kommunstyrelsenivå inte ens visste att det redan idag råder förbud mot uppskjutande av fyrverkerier utan tillstånd inom Mariefreds och Strängnäs gamla stadskärnor.
Att döma av enkätsvar i tidningen tycks inte heller medvetenheten om att smällare redan är ett svunnet fenomen vara särskilt utbredd.
Senare i tiden (14 januari) står det klart att varken vi kommunstyrelsepolitiker (inkl. jag själv), säkerhetschefen eller någon annan berörd ens visste att den nationella lgstiftningen faktiskt förbjuder avskjutande av fyrverkerier inom tättbebyggt område utan särskilt tillstånd! Hela förbudsdiskussionen - inkl. detta inlägg - är således onödig.
Kanske därför säkerhetschefen istället borde koncentrera sig på att informera dem som använder och framförallt dem som säljer fyrverkeripjäser inom kommunen om vad som gäller och även föreslå dem som säljer att också informera sina kunder.
Alla försäljningsställen borde skicka med varje köpare de regler som gäller lokalt och de allmänna säkerhetsåtgärder som måste iakttas.
Så kan man fråga sig om inte polisen kunde inskränka sitt tillståndsgivande. Det är kanske inte nödvändigt att varje liten kiosk (eller som tidigare, godisaffären inne i Präntaren) måste få sälja fyrverkeripjäser. Det kunde kanske räcka med de järn- och byggaffärer som även har tillstånd att sälja andra explosiva varor. Så var det förr (Ack - nu är jag där igen!). Då vet man också att försäljningen sker av kompetent personal. För vad kan egentligen den unge man bakom det tillfälligt uppfällda campingbordet i butiksentrén om de varor han säljer och de risker dessa är förknippade med? Han är ju många gånger knappt äldre än dem som just har åldern inne för att få börja köpa!
Då kommer nästa argument: miljöaspekten! Fyrverkerier innebär att vi "pumpar ut" tungmetaller i naturen. Visst, det är säkert ett problem. Men återigen, vi talar om kanske tre allmänna tidpunkter på året då detta förekommer. Det är knappast så att just fyrverkeripjäsernas miljöpåverkan torde vara den mest angelägna att förhindra. Människor måste också kunna uppleva fyrverkeriets skönhet ur en livskvalitetsaspekt.
Som någon sa, om vi verkligen vill spara miljön, ska vi utrota korna! Är vi beredda på ett liv utan nötkött?
Argumentet med skotträdda hundar etc. har jag redan bemött alltför många gånger. Det finns brukshundsklubbar att gå med i. Men det verkar tyvärr alltför ofta vara så att människor som har hund är av samma slag som dem som tror att man sticker ner en fyrverkeriraket i snödrivan och skjuter av.
MATS WERNER
En idiot (förmodligen inte särskilt lastgammal) sätter in en fyrverkeripjäs mellan maskorna på ett fönstergaller på kiosk-, omklädnings- och sammankomstbyggnaden på idrottsplatsen i Mariefred och tänder på! Raketen krossar fönstret och far in och antänder lokalen som får kraftiga skador. Ett rent mordbrandsattentat. Rent kriminellt. Fullständig idioti!
Då drabbas kommunens säkerhetschef av det som en allianskollega kallade "paniksyndrom" och kräver ett omgående förbud mot fyrverkeripjäsers avskjutande inom tättbebyggt område.
Jag säger att man må besinna sig och ställa sig följande frågor:
1. Hade det gjort någon skillnad i det aktuella fallet om det rått ett sådant förbud som säkerhetschefen föreslår?
Svar: Troligen inte! Idioten hade nog tänt på ändå. Möjligen i tro att idrottsplatsen knappast kunde bedömas som "tättbebyggd".
2. Om man ser till just risken för att anlägga mordbrand, är det då verkligen raketpjäsen man borde förbjuda?
Svar: Nej givetvis inte!
3. Är det inte i själva verket den i sammanhanget många gånger farligare tändstickan som användes för att antända pjäsen som man borde förhindra användandet av inom tättnebyggt omåde?
Svar: Just precis!
Är någon beredd att besluta om ett förbud att använda Solstickan inom tättbebyggt område i Strängnäs Kommun?
Svar: Knappast!
Vi ska inte införa förbud som vi inte förmår att övervaka på ett effektivt sätt.
Och så länge fyrverkeripjäser uppfyller gällande EU-normer och således får saluföras och användas, har vi som enskild kommun väldigt lite att säga till om.
Fyrverkeripjäser har i tusentals år förnöjt mänskligheten med fantastiska upplevelsemöjligheter. Under alla dessa år har det givetvis förekommit olyckor. Det har säkerligen också förekommit att idioter tänt på raketer på olämpliga ställen, men i stort sett har människor haft vett att använda pjäserna på ett korrekt sätt.
Där vill jag säga att det brister något idag! Det verkar i större utsträckning än förr som om människor inte begriper att dessa pjäser måste hanteras på det sätt som tillverkarna faktiskt påbjuder.
Här råder en uppenbar brist på information och kunskapsöverförande.
T.ex. kunde konstateras att flera lokalpolitiker på kommunstyrelsenivå inte ens visste att det redan idag råder förbud mot uppskjutande av fyrverkerier utan tillstånd inom Mariefreds och Strängnäs gamla stadskärnor.
Att döma av enkätsvar i tidningen tycks inte heller medvetenheten om att smällare redan är ett svunnet fenomen vara särskilt utbredd.
Senare i tiden (14 januari) står det klart att varken vi kommunstyrelsepolitiker (inkl. jag själv), säkerhetschefen eller någon annan berörd ens visste att den nationella lgstiftningen faktiskt förbjuder avskjutande av fyrverkerier inom tättbebyggt område utan särskilt tillstånd! Hela förbudsdiskussionen - inkl. detta inlägg - är således onödig.
Kanske därför säkerhetschefen istället borde koncentrera sig på att informera dem som använder och framförallt dem som säljer fyrverkeripjäser inom kommunen om vad som gäller och även föreslå dem som säljer att också informera sina kunder.
Alla försäljningsställen borde skicka med varje köpare de regler som gäller lokalt och de allmänna säkerhetsåtgärder som måste iakttas.
Så kan man fråga sig om inte polisen kunde inskränka sitt tillståndsgivande. Det är kanske inte nödvändigt att varje liten kiosk (eller som tidigare, godisaffären inne i Präntaren) måste få sälja fyrverkeripjäser. Det kunde kanske räcka med de järn- och byggaffärer som även har tillstånd att sälja andra explosiva varor. Så var det förr (Ack - nu är jag där igen!). Då vet man också att försäljningen sker av kompetent personal. För vad kan egentligen den unge man bakom det tillfälligt uppfällda campingbordet i butiksentrén om de varor han säljer och de risker dessa är förknippade med? Han är ju många gånger knappt äldre än dem som just har åldern inne för att få börja köpa!
Då kommer nästa argument: miljöaspekten! Fyrverkerier innebär att vi "pumpar ut" tungmetaller i naturen. Visst, det är säkert ett problem. Men återigen, vi talar om kanske tre allmänna tidpunkter på året då detta förekommer. Det är knappast så att just fyrverkeripjäsernas miljöpåverkan torde vara den mest angelägna att förhindra. Människor måste också kunna uppleva fyrverkeriets skönhet ur en livskvalitetsaspekt.
Som någon sa, om vi verkligen vill spara miljön, ska vi utrota korna! Är vi beredda på ett liv utan nötkött?
Argumentet med skotträdda hundar etc. har jag redan bemött alltför många gånger. Det finns brukshundsklubbar att gå med i. Men det verkar tyvärr alltför ofta vara så att människor som har hund är av samma slag som dem som tror att man sticker ner en fyrverkeriraket i snödrivan och skjuter av.
MATS WERNER
Apotekstövan!
Läser i tidningen att min partiledare tycks vackla i sin hållning när det gäller privatiseringen av apoteken!
GÖR INTE DET!
Håll fast vid vad ni lovat! Visa den handlingskraft som ni vann valet med. Börjar ni nu töva och vimsa är vi tillbaka i det slappa träsk vi genom valresultatet trodde oss ha sluppit.
Brittiska Boots m.fl. uppges vara intresserade av att gå in på den svenska marknaden om Apoteksbolagets monopol upphävs. Vi borde alla välkomna detta!
Då kanske äntligen Apoteket lär sig vem som går först - kunden eller kafferasten!
Det heter ju att "Kunden är Kung"!
Inte hos Apoteket.
Detta hände sig vid ett tillfälle då det var det mycket folk på stan i Strängnäs. Också inne på Apoteket. Med andra ord en vanlig fredag eftermiddag.
Två kontantkassor var igång och bemannade. I receptdelen fanns tre kassor öppna. När jag kommer in har jag 12 nummer framför mig så jag hinner göra en del ärenden på sta'n under tiden. När jag kommer tillbaka är det fortfarande 8 nummer kvar och en hel del nya efter mig har tillkommit. De som inte lyckats få någon sittplats häckar trött lutade mot någon gondol (!).
En receptarie avslutar just en expediering. Men istället för att ta in nästa kund från kön, sätter hon sig och expedierar recept som berör en kund som uppenbarligen inte finns i lokalen. Framme vid disken!! Hon har inte ens vett att "gå bakom"!
Vi väntar tålmodigt i vår kö, för sådana är vi ju, vi svenskar - tålmodiga! Vi finner oss! "Gillar läget" gu?bevars!
Strax efter blir nästa receptarie ledig, men vad gör då hon? Jo: "då tar jag min kafferast" - säger människan högt till sin kollega - och försvinner!
Kvar är en köaktiv receptarie och säkert uppåt 15 väntande kunder!
Skulle detta ha varit i ett kundorienterat privat företag, skulle det företaget snart vara borta från marknaden.
Det är på tiden att Apoteksbolaget lär sig veta på vilken sida om disken som "Kungen" befinner sig!
SÄLJ UT APOTEKSBOLAGET!
GÖR INTE DET!
Håll fast vid vad ni lovat! Visa den handlingskraft som ni vann valet med. Börjar ni nu töva och vimsa är vi tillbaka i det slappa träsk vi genom valresultatet trodde oss ha sluppit.
Brittiska Boots m.fl. uppges vara intresserade av att gå in på den svenska marknaden om Apoteksbolagets monopol upphävs. Vi borde alla välkomna detta!
Då kanske äntligen Apoteket lär sig vem som går först - kunden eller kafferasten!
Det heter ju att "Kunden är Kung"!
Inte hos Apoteket.
Detta hände sig vid ett tillfälle då det var det mycket folk på stan i Strängnäs. Också inne på Apoteket. Med andra ord en vanlig fredag eftermiddag.
Två kontantkassor var igång och bemannade. I receptdelen fanns tre kassor öppna. När jag kommer in har jag 12 nummer framför mig så jag hinner göra en del ärenden på sta'n under tiden. När jag kommer tillbaka är det fortfarande 8 nummer kvar och en hel del nya efter mig har tillkommit. De som inte lyckats få någon sittplats häckar trött lutade mot någon gondol (!).
En receptarie avslutar just en expediering. Men istället för att ta in nästa kund från kön, sätter hon sig och expedierar recept som berör en kund som uppenbarligen inte finns i lokalen. Framme vid disken!! Hon har inte ens vett att "gå bakom"!
Vi väntar tålmodigt i vår kö, för sådana är vi ju, vi svenskar - tålmodiga! Vi finner oss! "Gillar läget" gu?bevars!
Strax efter blir nästa receptarie ledig, men vad gör då hon? Jo: "då tar jag min kafferast" - säger människan högt till sin kollega - och försvinner!
Kvar är en köaktiv receptarie och säkert uppåt 15 väntande kunder!
Skulle detta ha varit i ett kundorienterat privat företag, skulle det företaget snart vara borta från marknaden.
Det är på tiden att Apoteksbolaget lär sig veta på vilken sida om disken som "Kungen" befinner sig!
SÄLJ UT APOTEKSBOLAGET!
33000 Kb!
Förstår ni vad jag skriver?
33000 kilobytes! Vet ni hur oääääääändligt lång tid det tar att ladda hem Ray Charles 6 minuter och 30 sekunder långa "What'd I say" från iTunes med bara 33000 - 56000 KILOBYTES tillgängliga för överföringen?
3 timmar 12 minuter och 41 sekunder!!!!!
Förstår ni! ÖVER TRE TIMMAR!
Detta drabbade mig alldeles före jul. Den antenn som det lokala energibolaget satte upp för 6-8 år sedan på det lokala vattentornet och som från början fösörjde fyra abonnenter med bredband drabbades av ett öde värre än döden! Teknikförändring!
Banverket fick tydligen tillbaka en kabel utmed järnvägen Katrineholm-Södertälje och plösligt måste hela Mälarnätet läggas om och matas från Västerås. Detta klarade inte "min" antenn och inte heller det fåtal andra som energibolaget satt upp här och var. Utrustningen var ju "gammal" och man fann inte ekonomi i att byta till ny utrustning för - i mitt antennfall - numera en enda kund = jag!
Man kastade ut mig i telefonmodemskylan! Och alldeles före Julafton!
Nu måste jag ju tillstå att eftersom jag sitter som suppleant i energisbolagets styrelse kan jag ju inte annan än hålla med om att det var ett kommersiellt rimligt beslut - även om det drabbade just mig.
Så nu går jag och väntar på Telias ADSL!
Därför är jag inte alltför flitig på bloggen. Det tar ju sådan tiiiiiid!
33000 kilobytes! Vet ni hur oääääääändligt lång tid det tar att ladda hem Ray Charles 6 minuter och 30 sekunder långa "What'd I say" från iTunes med bara 33000 - 56000 KILOBYTES tillgängliga för överföringen?
3 timmar 12 minuter och 41 sekunder!!!!!
Förstår ni! ÖVER TRE TIMMAR!
Detta drabbade mig alldeles före jul. Den antenn som det lokala energibolaget satte upp för 6-8 år sedan på det lokala vattentornet och som från början fösörjde fyra abonnenter med bredband drabbades av ett öde värre än döden! Teknikförändring!
Banverket fick tydligen tillbaka en kabel utmed järnvägen Katrineholm-Södertälje och plösligt måste hela Mälarnätet läggas om och matas från Västerås. Detta klarade inte "min" antenn och inte heller det fåtal andra som energibolaget satt upp här och var. Utrustningen var ju "gammal" och man fann inte ekonomi i att byta till ny utrustning för - i mitt antennfall - numera en enda kund = jag!
Man kastade ut mig i telefonmodemskylan! Och alldeles före Julafton!
Nu måste jag ju tillstå att eftersom jag sitter som suppleant i energisbolagets styrelse kan jag ju inte annan än hålla med om att det var ett kommersiellt rimligt beslut - även om det drabbade just mig.
Så nu går jag och väntar på Telias ADSL!
Därför är jag inte alltför flitig på bloggen. Det tar ju sådan tiiiiiid!
Fyrverkeriet - skönhet eller tragedi?
Liksom efter varje Nyår och Valborg svämmar tidningarnas insändarspalter över av harmfulla insändare som vill ha stopp på "raketterrorn". När inte längre skraja hundar tycks bita har man börjat fokusera på miljöbiten.
Så här svarade jag den skotträdda hunden "Isor" som med sitt "skrivna" (!) inlägg ville ha stopp på eländet och ställde ett antal frågor till läsekretsens fyrverkare (ni förstår säkert av mitt svar hur frågorna lät):
"Som vanligt på Nyår måste det smällas till de flesta människors förnöjelse.
Till hunden Isor vill jag ställa följande frågor:
Jag vill veta varför:
man tar sig friheten att skita på trottoarer, i parker och på andra platser vilket stör alla människor
man skäller högt och gör utfall mot människor som blir/är rädda för hundar
man pinkar ner gathörn och lyktstolpar med lukt- och saneringskonsekvenser
man slafsar och dreglar ner människors kläder till allmän irritation.
Allt detta är saker som, om det var en människa som gjorde det, absolut skulle leda till polisanmälan.
Jag tycker Isor ska dämpa skallet och se till att husse/matte gör det han/hon borde gjort för länge sedan - gå på kurs med dig så att du lär dig att skarpa ljud inte alltid är farliga. Att efter varje Valborg och Nyår gnälla och gny i pressen säger mer om din husses/mattes inkompetens som hundägare än om dig.
Ett fantastiskt fyrverkeri kan vara ett feeri. En skönhetsupplevelse långt bortom vardagen. Ett professionellt hanterat fyrverkeri startar inga bränder i hem eller på marker.
Sluta nu att skälla och gå och göm dig i din koja. Stanna där så hårar du inte ner och irriterar din omgivning. Det tål sannerligen att upprepas! Låt oss andra njuta av vackra fyrverkerier i fred!
Husse Oscar"
Håller ni med?
Så här svarade jag den skotträdda hunden "Isor" som med sitt "skrivna" (!) inlägg ville ha stopp på eländet och ställde ett antal frågor till läsekretsens fyrverkare (ni förstår säkert av mitt svar hur frågorna lät):
"Som vanligt på Nyår måste det smällas till de flesta människors förnöjelse.
Till hunden Isor vill jag ställa följande frågor:
Jag vill veta varför:
man tar sig friheten att skita på trottoarer, i parker och på andra platser vilket stör alla människor
man skäller högt och gör utfall mot människor som blir/är rädda för hundar
man pinkar ner gathörn och lyktstolpar med lukt- och saneringskonsekvenser
man slafsar och dreglar ner människors kläder till allmän irritation.
Allt detta är saker som, om det var en människa som gjorde det, absolut skulle leda till polisanmälan.
Jag tycker Isor ska dämpa skallet och se till att husse/matte gör det han/hon borde gjort för länge sedan - gå på kurs med dig så att du lär dig att skarpa ljud inte alltid är farliga. Att efter varje Valborg och Nyår gnälla och gny i pressen säger mer om din husses/mattes inkompetens som hundägare än om dig.
Ett fantastiskt fyrverkeri kan vara ett feeri. En skönhetsupplevelse långt bortom vardagen. Ett professionellt hanterat fyrverkeri startar inga bränder i hem eller på marker.
Sluta nu att skälla och gå och göm dig i din koja. Stanna där så hårar du inte ner och irriterar din omgivning. Det tål sannerligen att upprepas! Låt oss andra njuta av vackra fyrverkerier i fred!
Husse Oscar"
Håller ni med?
Sälj SEVAB!
Strängnäs kommun befinner sig i en sällsynt expansiv fas. Vi ska på relativt kort tid växa med en tredjedel av dagens invånarantal. Från nästan 32000 till 40000 på elva år. Det är 727 nya invånare varje år. Mer än en fördubbling av tidigare gällande takt.
Detta ställer stora krav på kommunens kapacitet i olika sammanhang. Nya bostadsområden, nya skolor, nya förskolor och daghem, nya idrottsanläggningar, nya gator och vägar, nya vatten- och avloppsledningar, nya el- och teledragningar o.s.v.
Vi vet vad en snabb ökningstakt brukar innebära: högre kostnader för alla delelement i expansionen. Högre kostnader för att snabbt få fram byggklara detaljplaner. Högre byggkostnader för att snabbt bygga o.s.v.
Vi är en attraktiv kommun som ligger väl till kommunikationsmässigt från huvudstadsregionens arbetsmarknad och vi kommer att ha lätt att fylla upp våra mål så länge vi också kan leverera ett bra boende med en bra kommunal service. Det är vårt ansvar som politiker.
En mycket viktig del i attraktiviteten är givetvis också en låg kommunalskatt och den styrande alliansen har ingen avsikt att höja några skatter.
En kort titt på vad vi vet ligger i kommunens aktuella investeringsplaner:
Diverse vägar, idrottsanläggningar, ny vattenledning från Stockholm m.m.
Sammanlagt under perioden 2007-2010: över 300 miljoner kronor.
Härtill kommer ett antal nya redan planerade förskolor: ca. 100 miljoner. Ombyggnad av äldreboende ca. 100 miljoner.
Kommunen har beslutat att den gamla lokalbron mellan staden och Tosterö ska ersättas med en ny förbindelse. Ett projekt som om det blir av inte lär komma under 250 miljoner.
750.000.000 kronor!
Då har jag redan bortsett från den tänkta kulturanläggningen på Visholmen!
750 miljoner att lägga till den miljardskuld vi redan tidigare har för kommunhus, äldreboenden etc. som investerats tidigare med hjälp av upplånade pengar.
Hur kan detta rimligtvis få ske utan en skattehöjning? Som vi inte vill ha och som vi alla vet är kontraproduktiv och skadlig i längden.
Min revisor frågade mig vid ett besök idag vad vi håller på med i kommunen. Han hade läst nästa års budget och funnit att kommunens soliditet snart är under 0! Han kallade det en skrämmande läsning. Och gör han det - så gör andra samma bedömning hur väl kommunens ekonomichef än formulerar sig.
Förra mandatperioden ingick i den då styrande fyrpartialliansens program att man skulle "pröva SEVAB (Strängnäs energibolag) på marknaden". D.v.s. undersöka förutsättningarna för en försäljning av företaget.
Därav blev intet. Det var omöjligt att då få en majoritet för detta när det kom till kritan. De hägrande vinsterna i bolaget förhindrade somliga att se klart på situationen.
Det är rätt att SEVAB är ett företag med stor vinstpotential. Men för att nå dit måste också detta företag göra stora investeringar under kort tid. Dels för att möta just den expansion som kommunen står inför. Men också för att man beslutat sig för att bygga ett Kraftvärmeverk som kommer att kosta 470 miljoner (mot planerade 450). Man bygger ut sitt fiberoptiska stadsnät. Härutöver måste man p.g.a. statliga beslut, investera många miljoner i form av nya elmätare och för att stormsäkra nätet genom nergrävning. Investeringar som inte ger ett öre tillbaka annat än på mycket lång sikt. Bara under det kommande året rör det sig om ett par hundra miljoner. Pengar som varken bolaget - eller dess ägare Strängnäs (80%) och Eskilstuna (20%) har, utan också bolaget måste låna upp dessa medel på marknaden.
Eftersom bolaget ingår i "koncernen" Strängnäs blir den ammanlagda lånebördan (långt över 2 miljarder) oerhört betungande för Strängnäs framtida invånare.
Är det vettigt?
Är det inte dags att åter börja fundera på att sälja SEVAB.
Följande synpunkter bör särskilt beaktas:
Kommunen skall enligt Kommunallagen få sina intäkter genom skatter och avgifter och inte genom kommersiella vinster i ägda bolag. Att därför använda SEVABs framtida vinstpotential som argument för att behålla bolaget i kommunal ägo är helt fel.
SEVAB är ingen "kommunal angelägenhet"! Om det vore så att SEVABs nät nådde alla kommunens hushåll skulle man möjligen kunna betrakta bolaget som en "kommunal angelägenhet". Men så är det ju inte. Det räcker med att titta på kartan här nedanför för att förstå hur liten andel av vår kommun som bolaget förser med elnät och hur stor andel av Eskilstuna kommun som bolaget förser med elnät. SEVABs elnät är således ingen anledning att behålla bolaget i kommunal ägo eftersom det är Vattenfall som äger nätet i den största delen av vår kommun.
De gula fälten är SEVABs nät medan de ljusblå är VATTENFALLs. Kommungränsen är den kraftiga svarta linjen.
Det finns inte heller längre något skäl att behålla bolaget för att det ska förse kommunens invånare med billig energi eftersom priset på energi idag sätts av marknaden och inte av en enskild liten (och SEVAB är liten i detta sammanhang) operatör. Det finns givetvis inte heller någon strävan för Strängnäs Kommun att förse skattebetalare i en grannkommun med billig energi.
Samma resonemang kan anläggas när det gäller det fiberoptiska s.k. Stadsnätet. Om detta varit heltäckande för kommunen hade det kunnat finnas ett motiv att behålla själva nätet i skattebetalarnas ägo. Men idag försörjer Stadsnätet bara en liten del av kommunens yta i form av små öar här och var. Varför skulle då det vara en angelägenhet för alla kommuninvånare? Här ute på västra landsbygden är vi i vart fall långt från möjlighet till bredband från det kommunala bolaget.
Hos SEVAB finns såväl vinstpotentialer som möjligheter som kan locka det fria näringslivet att satsa de miljoner som fortfarande återstår för att vi ska nå målet med bredband åt alla.
Vid en försäljning av Stadsnätet kan ett villkor vara att köparen också måste lösa tillgängligheten för den landsbygd som idag lämnats vind för våg genom kommunens och regionförbundets misslyckade satsning på SB Broadband.
Åter till den samlade skuldbördan.
Denna får givetvis också återverkan på SEVAB. Någon frågade varför bolagets tänkta investeringarna var ett problem. Där fanns stora vinstmöjligheter, där fanns villiga banker som kunde låna ut det erforderliga kapitalet. Vari låg problemet?
Svaret var givetvis att problemet inte alls ligger i bolaget utan hos ägaren!
Ett bolag i stark expansion behöver precis som en kommun, kapitalstarka ägare. Ägare som kan skjuta till de medel som bolaget behöver för att kunna växa sig starkare och generera just de vinster man visar kan komma.
Varför ska då SEVAB ens behöva komma i den situationen att man tvingas välja bort någon angelägen investering eller verksamhetsgren för att ägaren är finansiellt svag?
Förstår då inte ansvariga politiker att det bästa för bolaget OCH det bästa för kommunen vore en försäljning av SEVAB.
Detta skulle lösa problemen såväl för kommunen som för bolaget.
Bolaget skulle med rätt ägare kunna växa av egen kraft och expandera på alla de områden man gett sig in på och därmed också bli den lönsamma rörelse som vi alla förutser.
Genom en försäljning som skulle ge kommunen en bra köpeskilling lösgörs en stor del av det kapitalbehov som finns för de investeringar som är kommunens kärnansvar, samtidigt som den kommunala skuldbördan avsevärt minskas.
Här finns bara en win-win-situation.
De invändningar som förekommer går bl.a. ut på att det är viktigt att kommunen äger "sitt" elnät. Det räcker med att titta på kartan härovanför över elnätet för att förstå att den invändningen inte är särskilt relevant eftersom SEVABs nät endast täcker en del av kommunens yta.
En annan invändning är att det är viktigt att vi har "kontroll" över vad det nya kraftverket eldas med så att det inte blir "vad skit som helst". Det är heller inte en relevant invändning eftersom bolaget inte självt har kontroll över vilken typ av bränsle som man får använda. Det är de olika miljömyndigheterna som ger bolaget tillstånd att elda viss typ av fraktioner (f.n. returvirke, träflis och pelletts huvudsakligen i SEVABs fall) och det kan inte förändras utan stora investeringar i verket.
Vi ska inte heller glömma att även om prognoserna talar om stora vinster framöver, finns fortfarande givetivs orosmoln och osäkra faktorer som i all affärsverksamhet. Ett risktagande som det inte är en kommuns uppgift att ägna sig åt.
Vårt ansvar som politiker är att se till kommuninvånarnas behov av basservice. Bra boende, bra skolor, bra vägar etc.
Det är INTE att hålla en del kommuninvånare med fiberoptik och el medan andra lämnas utanför. Det är heller INTE att förse annan kommuns invånare med el.
Valet borde vara solklart!
Detta ställer stora krav på kommunens kapacitet i olika sammanhang. Nya bostadsområden, nya skolor, nya förskolor och daghem, nya idrottsanläggningar, nya gator och vägar, nya vatten- och avloppsledningar, nya el- och teledragningar o.s.v.
Vi vet vad en snabb ökningstakt brukar innebära: högre kostnader för alla delelement i expansionen. Högre kostnader för att snabbt få fram byggklara detaljplaner. Högre byggkostnader för att snabbt bygga o.s.v.
Vi är en attraktiv kommun som ligger väl till kommunikationsmässigt från huvudstadsregionens arbetsmarknad och vi kommer att ha lätt att fylla upp våra mål så länge vi också kan leverera ett bra boende med en bra kommunal service. Det är vårt ansvar som politiker.
En mycket viktig del i attraktiviteten är givetvis också en låg kommunalskatt och den styrande alliansen har ingen avsikt att höja några skatter.
En kort titt på vad vi vet ligger i kommunens aktuella investeringsplaner:
Diverse vägar, idrottsanläggningar, ny vattenledning från Stockholm m.m.
Sammanlagt under perioden 2007-2010: över 300 miljoner kronor.
Härtill kommer ett antal nya redan planerade förskolor: ca. 100 miljoner. Ombyggnad av äldreboende ca. 100 miljoner.
Kommunen har beslutat att den gamla lokalbron mellan staden och Tosterö ska ersättas med en ny förbindelse. Ett projekt som om det blir av inte lär komma under 250 miljoner.
750.000.000 kronor!
Då har jag redan bortsett från den tänkta kulturanläggningen på Visholmen!
750 miljoner att lägga till den miljardskuld vi redan tidigare har för kommunhus, äldreboenden etc. som investerats tidigare med hjälp av upplånade pengar.
Hur kan detta rimligtvis få ske utan en skattehöjning? Som vi inte vill ha och som vi alla vet är kontraproduktiv och skadlig i längden.
Min revisor frågade mig vid ett besök idag vad vi håller på med i kommunen. Han hade läst nästa års budget och funnit att kommunens soliditet snart är under 0! Han kallade det en skrämmande läsning. Och gör han det - så gör andra samma bedömning hur väl kommunens ekonomichef än formulerar sig.
Förra mandatperioden ingick i den då styrande fyrpartialliansens program att man skulle "pröva SEVAB (Strängnäs energibolag) på marknaden". D.v.s. undersöka förutsättningarna för en försäljning av företaget.
Därav blev intet. Det var omöjligt att då få en majoritet för detta när det kom till kritan. De hägrande vinsterna i bolaget förhindrade somliga att se klart på situationen.
Det är rätt att SEVAB är ett företag med stor vinstpotential. Men för att nå dit måste också detta företag göra stora investeringar under kort tid. Dels för att möta just den expansion som kommunen står inför. Men också för att man beslutat sig för att bygga ett Kraftvärmeverk som kommer att kosta 470 miljoner (mot planerade 450). Man bygger ut sitt fiberoptiska stadsnät. Härutöver måste man p.g.a. statliga beslut, investera många miljoner i form av nya elmätare och för att stormsäkra nätet genom nergrävning. Investeringar som inte ger ett öre tillbaka annat än på mycket lång sikt. Bara under det kommande året rör det sig om ett par hundra miljoner. Pengar som varken bolaget - eller dess ägare Strängnäs (80%) och Eskilstuna (20%) har, utan också bolaget måste låna upp dessa medel på marknaden.
Eftersom bolaget ingår i "koncernen" Strängnäs blir den ammanlagda lånebördan (långt över 2 miljarder) oerhört betungande för Strängnäs framtida invånare.
Är det vettigt?
Är det inte dags att åter börja fundera på att sälja SEVAB.
Följande synpunkter bör särskilt beaktas:
Kommunen skall enligt Kommunallagen få sina intäkter genom skatter och avgifter och inte genom kommersiella vinster i ägda bolag. Att därför använda SEVABs framtida vinstpotential som argument för att behålla bolaget i kommunal ägo är helt fel.
SEVAB är ingen "kommunal angelägenhet"! Om det vore så att SEVABs nät nådde alla kommunens hushåll skulle man möjligen kunna betrakta bolaget som en "kommunal angelägenhet". Men så är det ju inte. Det räcker med att titta på kartan här nedanför för att förstå hur liten andel av vår kommun som bolaget förser med elnät och hur stor andel av Eskilstuna kommun som bolaget förser med elnät. SEVABs elnät är således ingen anledning att behålla bolaget i kommunal ägo eftersom det är Vattenfall som äger nätet i den största delen av vår kommun.
De gula fälten är SEVABs nät medan de ljusblå är VATTENFALLs. Kommungränsen är den kraftiga svarta linjen.
Det finns inte heller längre något skäl att behålla bolaget för att det ska förse kommunens invånare med billig energi eftersom priset på energi idag sätts av marknaden och inte av en enskild liten (och SEVAB är liten i detta sammanhang) operatör. Det finns givetvis inte heller någon strävan för Strängnäs Kommun att förse skattebetalare i en grannkommun med billig energi.
Samma resonemang kan anläggas när det gäller det fiberoptiska s.k. Stadsnätet. Om detta varit heltäckande för kommunen hade det kunnat finnas ett motiv att behålla själva nätet i skattebetalarnas ägo. Men idag försörjer Stadsnätet bara en liten del av kommunens yta i form av små öar här och var. Varför skulle då det vara en angelägenhet för alla kommuninvånare? Här ute på västra landsbygden är vi i vart fall långt från möjlighet till bredband från det kommunala bolaget.
Hos SEVAB finns såväl vinstpotentialer som möjligheter som kan locka det fria näringslivet att satsa de miljoner som fortfarande återstår för att vi ska nå målet med bredband åt alla.
Vid en försäljning av Stadsnätet kan ett villkor vara att köparen också måste lösa tillgängligheten för den landsbygd som idag lämnats vind för våg genom kommunens och regionförbundets misslyckade satsning på SB Broadband.
Åter till den samlade skuldbördan.
Denna får givetvis också återverkan på SEVAB. Någon frågade varför bolagets tänkta investeringarna var ett problem. Där fanns stora vinstmöjligheter, där fanns villiga banker som kunde låna ut det erforderliga kapitalet. Vari låg problemet?
Svaret var givetvis att problemet inte alls ligger i bolaget utan hos ägaren!
Ett bolag i stark expansion behöver precis som en kommun, kapitalstarka ägare. Ägare som kan skjuta till de medel som bolaget behöver för att kunna växa sig starkare och generera just de vinster man visar kan komma.
Varför ska då SEVAB ens behöva komma i den situationen att man tvingas välja bort någon angelägen investering eller verksamhetsgren för att ägaren är finansiellt svag?
Förstår då inte ansvariga politiker att det bästa för bolaget OCH det bästa för kommunen vore en försäljning av SEVAB.
Detta skulle lösa problemen såväl för kommunen som för bolaget.
Bolaget skulle med rätt ägare kunna växa av egen kraft och expandera på alla de områden man gett sig in på och därmed också bli den lönsamma rörelse som vi alla förutser.
Genom en försäljning som skulle ge kommunen en bra köpeskilling lösgörs en stor del av det kapitalbehov som finns för de investeringar som är kommunens kärnansvar, samtidigt som den kommunala skuldbördan avsevärt minskas.
Här finns bara en win-win-situation.
De invändningar som förekommer går bl.a. ut på att det är viktigt att kommunen äger "sitt" elnät. Det räcker med att titta på kartan härovanför över elnätet för att förstå att den invändningen inte är särskilt relevant eftersom SEVABs nät endast täcker en del av kommunens yta.
En annan invändning är att det är viktigt att vi har "kontroll" över vad det nya kraftverket eldas med så att det inte blir "vad skit som helst". Det är heller inte en relevant invändning eftersom bolaget inte självt har kontroll över vilken typ av bränsle som man får använda. Det är de olika miljömyndigheterna som ger bolaget tillstånd att elda viss typ av fraktioner (f.n. returvirke, träflis och pelletts huvudsakligen i SEVABs fall) och det kan inte förändras utan stora investeringar i verket.
Vi ska inte heller glömma att även om prognoserna talar om stora vinster framöver, finns fortfarande givetivs orosmoln och osäkra faktorer som i all affärsverksamhet. Ett risktagande som det inte är en kommuns uppgift att ägna sig åt.
Vårt ansvar som politiker är att se till kommuninvånarnas behov av basservice. Bra boende, bra skolor, bra vägar etc.
Det är INTE att hålla en del kommuninvånare med fiberoptik och el medan andra lämnas utanför. Det är heller INTE att förse annan kommuns invånare med el.
Valet borde vara solklart!
Dansanta BM
Om Mina två äldsta syskon gjort en del väsen av sig genom åren, har syster yster - Brittmarie, gemenligen kallad bara BM (B-M eller BEM) jobbat mer i det fördolda. Icke desto mindre har hon på många områden åstadkommit mer än vad någon av oss andra lyckats få till.
Bl.a. är hon den enda av oss syskon som faktiskt lyckats få till en akademisk examen! Sveriges första Fil.Kand. med dans som huvudämne.
Och dansen har också styrt hennes liv från start. Hennes längd satte dock stopp för en karriär som balettdansös. Istället utbildade hon sig till sjukgymnast i Danmark men gick dock länge och dansade för paret Koslovski och för Lilian Karina. Så småningom blev det Balettakademien, där hon också kom att undervisa.
Liksom syster Karin och lilla jag fick Brittmarie också en duvning på Holger Rosenqvists Dansskola. Holger var Stockholms främste undervisare i sällskapsdans. Dels hade han sin skola på Humlegårdsgatan (i hörnet av Sturegatan) dels undervisade han också i grupper som ambulerade mellan deltagarnas hem på lördagskvällarna.
Holger såg tidigt BMs kapacitet och möjligheter och hon kom att bli hans speciella danspartner och sedermera assistent, vilket hon förblev till skolans nedläggning.
Hos Holger gick ALLA för att lära sig hur man för sig på dansgolvet. Hur man uppför sig mot sin danspartner och givetvis hur man dansar olika sällskapsdanser. Lika viktigt som ren dansskola var den nog som stilskola. Man fick helt enkelt lära sig vett och etikett - om man nu inte kunde det redan!
Ovanstående dedikation är från den biografi som BM skrivit om sin läromästare: "Får jag lov? Om Holger Rosenqvist - Dansmästaren", där hon också låter många andra elever komma till tals.
Vännen Olov Svedelid skrev till mig i höstas sedan jag skickat honom ett ex som födelsedagspresent:
"Mats, min käre Broder!
Ett stort och varmt tack för din uppmärksamhet om min födelsedag att skaffa din systers bok om Holger Rosenqist och förse mig med den. Det var ytterligt påpassligt och välkommet. Elli och jag har ofta undrat vad det blev av Holger och hur hans liv var och blev.
Boken var högintressant och gav inblick i hans karaktär. Jag fann honom distanserad, en smula högdragen, men kunnig och skoningslöst ärlig: "Rör dig inte som en kamel!" Tyvärr blev jag trots hans pedagogik en usel dansör, 'to say the least'. En gång när jag var på femtioårsfest hos en gammal kompis blev det till min fasa dans och jag måste bjuda upp hans dansanta hustru. När vi sprattlat en stunds frågade hon kallt: "Ska vi dansa efter musiken eller på ditt vis?"
I alla fall har jag och Elli kämpat tillsammans i sextio är och har varit gifta i femtiotre."
Olov träffade sin Elli just på Holgers skola och hade därför givetvis en speciell känsla för den och för Dansmästaren.
Den gode Holger var ju förvisso också min lärare. Jag gick dock aldrig på skolan utan i en av de ambulerande grupper han hade där man anordnade "lördagsskutt med undervisning" hos varandra. Jag kan inte heller säga att det satte några våldsammare spår hos mig. Då lärde jag mig mera på diskoteken på Rivieran under sommarkurserna hos Jan-Eric Löwenadler (Ferieskolan Suecia - eller "Svejsan") och naturligtvis av syrran. Jag blev nog något av dansgolvskung i de övre tonåren (när jag rockade loss till Marie Dieke och Arne Söderlunds orkester på Strand, eller ännu hellre till en eldig cha-cha-cha, tömdes golvet......). Men när dansen började bli artighetsdans med - 1, bordsdamen, 2, bordsdamen till höger o.s.v. tröttnade jag och nu är det längesedan jag beträdde ett dansgolv.
Däremot kom jag att träffa Holger i mer vuxen ålder då han var en stående gäst hos mina föräldrar såväl i sta'n som ute på landet i Vaxholm. Till Vaxholm kom han med båt. Jag mötte honom ofta då och vi stannade alltid på vägen för att handla ett antal burkar öl på systemet för han gillade öl och visste att Mamma och Pappa mest hade vin, om något på landet.
Holger med vår förstfödda, Filippa, 1969.Ibland kom han ut även när det bara var Ann och jag där och satt och pratade. Han var under sina sista år en ganska ensam herre och uppskattade samtalen vi hade och visiterna i Vaxholm. Han hade ju egen stuga ute på Lidingö men där var han ju helt utlämnad till sig själv och han var inte någon läsande människa som jag minns det så samtalen och mötena var nog det han behövde.
Han fick vid ett tillfälle för sig att lansera mig som efterträdare till Bengt Häger som Dansfrämjandets ordförande. Han jobbade en hel del för att få Bengt petad men lyckades gudskelov inte. Jag gissar att han och Bengt H kommit ihop sig om något. Främjandet var ju Holgers eget skötebarn.
Att vara en god dansör var det sätt på vilket jag som ung attraherade brudar! Det, plus att jag med mycken vånda och oerhörda repetitioner, höll roliga middagstal!
Såväl BM som jag själv var engagerade i Jan-Eric Löwenadlers ferieskola. Första sommarens vistelse i Österrike var väl ingen höjdare men somrarna i Menton på Franska Rivieran, där skolan var inrymd i det gamla Hotel Brittania alldeles vid stranden och senare ute på Cap Martin/Roqubrune var en livets skola som hette duga.
Framförallt naturligtvis eftersom man där lärde sig alla de senaste danserna: Twist, Hully-Gully, Cha-Cha, Madison och allt vad de hette. Diskoteken i Antibes, Monaco och Juan-les-Pins var våra andra hem. När man sedan kom hem till hösten var man ju kung på dansgolven på Strand och Club Opera.
Jag började som elev och arbetade mig upp till fritidsledare medan BM (som gammal kompis med Jan-Eric) gick direkt på fritidsledarskapet! Sedermera hjälpte jag Jan-Eric under många år att göra hans kataloger innan han övergick till sin säkerligen mer lukrativa internationella konsthandlarbusiness.
För att ni ska få ett hum om hur det gick till när man lärde sig de nya danserna och turerna, återger jag här några skisser "från tiden":
"Banana" hette denna tur som förmodligen ingick i dansen Madison som var en ren line-dance då alla stod på rad och gjorde allting samtidigt efter en "utropares" ordergivning. Vid ett givet ögonblick vände raderna ett kvarts varv och gick vidare. Det var riktigt kul! Minns ni?
"Beatles" hette denna variant! Jag får väl erkänna att jag idag inte har en aning om hur man skulle få till ovanstående! Begriper ni?
Vilken "Bernard" som gett namn åt denna tur anar jag inte!
På höstkanterna hände det sig att BM och jag blev ombedda att visa upp dessa "nymodigheter" vid allehanda fester.
Här med vännen Kjerstin Dellert som villig men något brydd elev:
Förhållandet mellan syskonen har växlat med åren. Medan jag från början och länge hade den bästa kontakten med Karin blev det sedan Lasse som tog över. Lasse gick så upp i sitt eget att han väl inte förrän han blev äldre riktig "såg" oss andra. Och då var det jag som fanns till hands och kunde hjälpa honom till rätta i tillvaron med deklarationer, hyresfrågor o.s.v. Karin och BM delade rum under hela sin uppväxt. De gick båda i samma skolor och var länge som ler och långhalm. Men sedan hände något dem emellan och numer är kontakterna få. Och detsamma måste jag dessvärre säga också om mina egna kontakter med Karin. Det beror inte heller bara på att vi bor långt ifrån varandra. Vi har helt enkelt utvecklats åt olika håll och har inte längre så mycket gemensamt. Icke desto mindre finns fortfarande alla starka känslor kvar.
BM och jag demonstrerar någon ny tur i Madison?BM däremot har jag återfått en väldigt fin kontakt med. Jag vill inte säga att vi någonsin har haft en dålig relation, men kanske lite neutral. Jag älskar BM precis som mina andra båda syskon och hon förtjänar varje uns av kärlek genom att vara sina syskons syster, sin mors dotter, sina barns mamma, sin mans hustru och sina vänners bästa vän. Hon är helt enkelt en underbar oförstörbar urkraft!
Genom en suverän lösning i samband med att BM och hennes man sålde sitt hus och flyttade åter till sta'n, övertog de våra föräldrars ursprungliga lägenhet medan vår Mamma flyttade ihop sig i den tvåa som på 50-talet slogs ihop med den första våningen då familjen växte. Därigenom har också Mamma kunnat bo kvar i delar av sitt hem och får dessutom diskret övervakning från "vägg-i-vägg".
BM har även skrivit om Lilian Karina och andra koreografer och danspedagoger. Hon har författat läroböcker om barnrytmik och undervisat i hur barn uppfattar rytmer och hur det kan tas tillvara i barnens utveckling.
Hon har varit en mångårig ordförande i Danspedagogförundet.
Länge arbetade hon också tillsammans med den legendariska Elisabeth Nordenfeldt med att just undervisa barn i dans och rytmik. När bror Lasse gjorde sin "raggaropera" "Nobborna" var det naturligt att Lasse bad syrran att göra den stundtals vådligt komplicerade koreografin. Pappa och jag fick utgöra "försökskaniner" hemma på vardagsrumsgolvet när det gällde att konstruera dansturer efter ett invecklat schema där det gällde att inte släppa varandras händer. Jag minns ännu hur vi rullade i skrattkramper på golvet!
Mats, Pappa Einar och BM på Oscarspremiär på 60-talet.
Så har nu alla syskonen Werner fått sin presentation och det är dags att kliva vidare på släktträdets grenar!
