Mats Werner

Under 2005 och 2006 rådde i stort sett enighet bland de gamla allianspartierna kring ett av de tre förslag till en framtida Visholme som Samhällsbyggnadskontoret tagit fram. Detta förslag inrymde den kulturbyggnad för scen och Jazzens museum , en rustad badplats och en måttfull exploatering för bostadsbyggande på holmens östra del. Denna "måttfulla exploatering" skulle innebära att de övriga satsningarna kunde finansieras utan att andra och väsentligare kommunala åtaganden skulle bli lidande.

Så kom valrörelsen och några ledande allianspolitiker satte upp fingret i luften kring valstugorna på Gyllenhjelmstorget och plötsligt var det helt otänkbart med bostäder på Visholmen. Men resten skulle vara kvar! 

Men var skulle i det läget pengarna tas till den satsningen?

Vårt parti var det enda som höll fast vid tanken på just den "måttfulla exploateringen". Vi såg det som den enda möjliga finansieringslösningen för ett så stort projekt. 

Vår tanke var att kulturanläggningen skulle vara en eller flera byggnader med en spetsarkitektur som skulle kunna utgöra ett landmärke för Strängnäs och i sig bli en attraktion. Söder om Mälaren finns ingen konsertsal av betydelse. Därför finns här ett tomrum som en anläggning på Visholmen skulle kunna fylla för ett stort omland.

Jazzens Museum med sin aktivitet och stora attraktionskraft skulle kunna bli den vardagsverksamhet som kunde utgöra en ekonomisk bas för den löpande verksamheten.

Att tro att finansiering av en sådan framstående anläggning skulle kunna ske endast genom sponsorpengar, är väl optimistiskt. Vi har inget lokalt företag stort nog att kunna/vilja bära kostnaden för en stor konsertsal m.m. Pfizer i all ära, men för dem är trots allt Strängnäs blott en mindre enhet i ett globalt sammanhang. 

En osäkerhetsfaktor har också uppstått på senare tid. Ponera att Mälarforum blir en succé som mäss- och konserthall i Svenska Hems händer och blir kvar som sådan! Vem tror då att det finns utrymme för ytterligare en stor anläggning på Visholmen?

Vårt parti - och alliansen - har i samband med att Visholmsärendet återförvisades till Samhällsbyggnadskontoret efter valet, pekat på möjligheten av en överdäckning av den stora parkeringsytan vid Västerviken för att där skapa en attraktiv trästad med sjöläge. Det skulle kunna ge den önskvärda finansieringsmöjligheten utan att inkräkta på själva Visholmen.

I nu gällande strategisk plan, nämns lustigt nog fortfarande den "måttliga exploateringen" som ska finansiera alla de goda åtgärderna, men vari den består vete gudarne eftersom ingen exploatering mig veterligen skall ske.

Samhällsbyggnadskontoret formulerar sig i fördjupningen av Översiktsplanen för Mariefred betr. förbifartstrafiken på väg 978: "Genom att öppna upp fler gator för genomfartstrafiken och fördela trafikflödet på fler gator så att den nuvarande trafiken och den tillkommande trafiken i takt med utbyggnad inte koncentreras till en gata." Man talar om det som ett "absolut krav både ur miljö- och trafiksäkerhetssynpunkt att avlasta" gatorna vid skolan genom fördelning av trafiken på flera gator till och från skolan.

Först och främst: Planen talar tvärtemot "öppnande av nya gator för genomfart" om att den idag helt öppna Nyponvägen (som är det enda existerande alternativet till skolhörnet) tvärtom "inte skall öppnas för genomfart förrän den nya förbifartsgatan byggts". D.v.s. man avser tydligen att istället stänga Nyponvägen och koncentrera all förbifartstrafik till skolhörnet!

Den "förbifart" som planen talar om är ju i själva verket ingenting annat en en ny lokalgata som skall försörja ett nytt bostadsområde (om vars tillkomst vi idag inte vet ett dyft!). En lokalgata med fler tomtpåfarter än vad den befintliga Nyponvägen har. Hur skulle den - med protesterande barnfamiljer utmed sig - kunna utgöra en "förbifartslösning"?

Visst låter detta med "genomsilning" bra, men hur tänker sig kontoret att "fördelningen" av denna genomsilning ska ske? Ska vi ha en trafikpolis i korsningen vid Grafikens Hus?

För vilka bilister tror kontoret kommer självmant att välja att köra vidare mot Stallarholmen, ta höger vid Solvändan, vänta för en buss som står i hållplatsförträngningen, svänga höger på Hammarvägen (eller i en avlägsen framtid - till vänster upp mot den tänkta nya lokalgatan), svänga vänster igen på Nyponvägen och köra bort mot Ärnäsvägen?

Och varför tror kontoret att tillräckligt få kommer att fortsätta att köra antingen Gripsholmsvägen-Strandvägen-Ärnäsvägen eller Kärnbogatan-Slottsträdgårdsgatan-Ärnäsvägen? Har man överhuvudtaget kontrollerat varifrån de 2500-2800 bilarna som passerar skolan kommer och vart de är på väg? Hur har man tänkt sig att kunna påverka dem att ta en längre omväg?

Det står att "genom dessa åtgärder bedöms skolområdet avlastas betydligt". Vem har bedömt det? Och på vlka grunder? Det talas om "beräkningar" som skulle visa på en "markant avlastning". Kan vi få dessa "beräkningar" redovisade och verifierade?

"Kärnbogatan kommer även i fortsättningen vara huvudgatan in i och genom Mariefred" - alltså ingen större förändring i realiteten.

För mig framstår förslaget som rena önsketänkandet. Eller i realiteten som ett fortsatt försök att genom blå dunster leda oss politiker in i ett hörn där Tredje Backe trots alla våra tidigare politiska beslut, byggs utan att en enda bil behöver försvinna från korsningen Slottsträdgårdsgatan-Ärnäsvägen.

Tredje Backe står fortfarande som Nummer Ett bland tillkommande bebyggelse och "Detaljplaneprogrammet är godkänt, första detaljplaneetappen påbörjad".

Vad nyttar politiska ställningstaganden till om vi ständigt låter oss ledas in i återvändsgränder?