Förvirringen är total?
I dagens Strengnäs Tidning (endast i pappersupplagan) finns en notis som ska "klargöra" tidigare artikel om den nu åter aktuella försäljningen av fastigheterna Jägmästaren 1 och 2. I artikeln påstods att kommunen genom sin ansvarige mark- och exploateringschef, Ulf Crichton, avstått från att utöva den kommunala förköpsrätten då fastigheterna försåldes till den nybildade bostadsrättsföreningen för 19,6 miljoner.
De flesta politiker insåg givetvis att det var ytterligt oskickligt att inte förvaltningen i en så pass infekterad fråga lät politiken avgöra även om det formellt sätt kunde ske på delegation. Samtidigt var givetvis den angivna köpeskillingen avskräckande för varje försök att ställa till rätta det som tidigare hantering så kapitalt misslyckats med.
Nu visar det sig att de 19,6 miljonerna ingalunda avsåg fastigheterna utan aktierna i det av S-O Ersmarker bildade aktiebolaget Gradängen till vilket han överförde fastigheterna och genom vilken transaktion han sedan kunde sälja aktierna vidare till Byggnadsfirman Insulander AB utan att kommunen kunde göra något.
Kommunal förköpsrätt avser endast fast egendom och ej lös - vilket aktier i ett bolag är.
Den nybildade bostadsrättsföreningen har således till att börja med köpt ett bolag vars enda reella tillgång var fastigheterna Jägmästaren 1 och 2. Med detta har inte kommunen ett smack att göra.
Trots det fattar nämnde Crichton ett beslut att avstå från ett köp som han - eller kommunen - aldrig haft rätten att göra och avsänder ett formellt brev därom till (förmodligen) Bostadsrättsföreningens advokat.
DÄREMOT:
Samma dag fattar han ett i och för sig formellt korrekt beslut att för kommunens räkning avstå från kommunalt förköp då AB Gradängen säljer de båda fysiska fastigheterna till Bostadsrättsföreningen (som således redan äger aktierna i bolaget ifråga. Följer ni med?) för 2,1 miljoner kronor!
Här var han - och kommunen - i sin fulla rätt att utnyttja förköpsrätten eftersom detta avsåg ett rent utköp av de fysiska fastigheterna!
Crichton avstod utan att på något sätt förankra sitt beslut politiskt!
Cricthon må vara hur kompetent han vill inom sitt gebit, men han saknar uppenbarligen fullständigt kompetensen att avgöra vad som borde vara ett politiskt avgörande och därför bör hans delegation begränsas.
Kommunen hade således kunnat förköpa fastigheterna för den köpeskilling som angetts för dem (2.124.435 kronor) och därmed åter haft en möjlighet att ställa till rätta det elände som skapats under tidigare skeden.
Detta om något visar också på nytt behovet av att kommunens juridiska frågor och avtal SKALL passera den kommunjurist som anställts för ändamålet.
De flesta politiker insåg givetvis att det var ytterligt oskickligt att inte förvaltningen i en så pass infekterad fråga lät politiken avgöra även om det formellt sätt kunde ske på delegation. Samtidigt var givetvis den angivna köpeskillingen avskräckande för varje försök att ställa till rätta det som tidigare hantering så kapitalt misslyckats med.
Nu visar det sig att de 19,6 miljonerna ingalunda avsåg fastigheterna utan aktierna i det av S-O Ersmarker bildade aktiebolaget Gradängen till vilket han överförde fastigheterna och genom vilken transaktion han sedan kunde sälja aktierna vidare till Byggnadsfirman Insulander AB utan att kommunen kunde göra något.
Kommunal förköpsrätt avser endast fast egendom och ej lös - vilket aktier i ett bolag är.
Den nybildade bostadsrättsföreningen har således till att börja med köpt ett bolag vars enda reella tillgång var fastigheterna Jägmästaren 1 och 2. Med detta har inte kommunen ett smack att göra.
Trots det fattar nämnde Crichton ett beslut att avstå från ett köp som han - eller kommunen - aldrig haft rätten att göra och avsänder ett formellt brev därom till (förmodligen) Bostadsrättsföreningens advokat.
DÄREMOT:
Samma dag fattar han ett i och för sig formellt korrekt beslut att för kommunens räkning avstå från kommunalt förköp då AB Gradängen säljer de båda fysiska fastigheterna till Bostadsrättsföreningen (som således redan äger aktierna i bolaget ifråga. Följer ni med?) för 2,1 miljoner kronor!
Här var han - och kommunen - i sin fulla rätt att utnyttja förköpsrätten eftersom detta avsåg ett rent utköp av de fysiska fastigheterna!
Crichton avstod utan att på något sätt förankra sitt beslut politiskt!
Cricthon må vara hur kompetent han vill inom sitt gebit, men han saknar uppenbarligen fullständigt kompetensen att avgöra vad som borde vara ett politiskt avgörande och därför bör hans delegation begränsas.
Kommunen hade således kunnat förköpa fastigheterna för den köpeskilling som angetts för dem (2.124.435 kronor) och därmed åter haft en möjlighet att ställa till rätta det elände som skapats under tidigare skeden.
Detta om något visar också på nytt behovet av att kommunens juridiska frågor och avtal SKALL passera den kommunjurist som anställts för ändamålet.