Förvirringen är total?
I dagens Strengnäs Tidning (endast i pappersupplagan) finns en notis som ska "klargöra" tidigare artikel om den nu åter aktuella försäljningen av fastigheterna Jägmästaren 1 och 2. I artikeln påstods att kommunen genom sin ansvarige mark- och exploateringschef, Ulf Crichton, avstått från att utöva den kommunala förköpsrätten då fastigheterna försåldes till den nybildade bostadsrättsföreningen för 19,6 miljoner.
De flesta politiker insåg givetvis att det var ytterligt oskickligt att inte förvaltningen i en så pass infekterad fråga lät politiken avgöra även om det formellt sätt kunde ske på delegation. Samtidigt var givetvis den angivna köpeskillingen avskräckande för varje försök att ställa till rätta det som tidigare hantering så kapitalt misslyckats med.
Nu visar det sig att de 19,6 miljonerna ingalunda avsåg fastigheterna utan aktierna i det av S-O Ersmarker bildade aktiebolaget Gradängen till vilket han överförde fastigheterna och genom vilken transaktion han sedan kunde sälja aktierna vidare till Byggnadsfirman Insulander AB utan att kommunen kunde göra något.
Kommunal förköpsrätt avser endast fast egendom och ej lös - vilket aktier i ett bolag är.
Den nybildade bostadsrättsföreningen har således till att börja med köpt ett bolag vars enda reella tillgång var fastigheterna Jägmästaren 1 och 2. Med detta har inte kommunen ett smack att göra.
Trots det fattar nämnde Crichton ett beslut att avstå från ett köp som han - eller kommunen - aldrig haft rätten att göra och avsänder ett formellt brev därom till (förmodligen) Bostadsrättsföreningens advokat.
DÄREMOT:
Samma dag fattar han ett i och för sig formellt korrekt beslut att för kommunens räkning avstå från kommunalt förköp då AB Gradängen säljer de båda fysiska fastigheterna till Bostadsrättsföreningen (som således redan äger aktierna i bolaget ifråga. Följer ni med?) för 2,1 miljoner kronor!
Här var han - och kommunen - i sin fulla rätt att utnyttja förköpsrätten eftersom detta avsåg ett rent utköp av de fysiska fastigheterna!
Crichton avstod utan att på något sätt förankra sitt beslut politiskt!
Cricthon må vara hur kompetent han vill inom sitt gebit, men han saknar uppenbarligen fullständigt kompetensen att avgöra vad som borde vara ett politiskt avgörande och därför bör hans delegation begränsas.
Kommunen hade således kunnat förköpa fastigheterna för den köpeskilling som angetts för dem (2.124.435 kronor) och därmed åter haft en möjlighet att ställa till rätta det elände som skapats under tidigare skeden.
Detta om något visar också på nytt behovet av att kommunens juridiska frågor och avtal SKALL passera den kommunjurist som anställts för ändamålet.
De flesta politiker insåg givetvis att det var ytterligt oskickligt att inte förvaltningen i en så pass infekterad fråga lät politiken avgöra även om det formellt sätt kunde ske på delegation. Samtidigt var givetvis den angivna köpeskillingen avskräckande för varje försök att ställa till rätta det som tidigare hantering så kapitalt misslyckats med.
Nu visar det sig att de 19,6 miljonerna ingalunda avsåg fastigheterna utan aktierna i det av S-O Ersmarker bildade aktiebolaget Gradängen till vilket han överförde fastigheterna och genom vilken transaktion han sedan kunde sälja aktierna vidare till Byggnadsfirman Insulander AB utan att kommunen kunde göra något.
Kommunal förköpsrätt avser endast fast egendom och ej lös - vilket aktier i ett bolag är.
Den nybildade bostadsrättsföreningen har således till att börja med köpt ett bolag vars enda reella tillgång var fastigheterna Jägmästaren 1 och 2. Med detta har inte kommunen ett smack att göra.
Trots det fattar nämnde Crichton ett beslut att avstå från ett köp som han - eller kommunen - aldrig haft rätten att göra och avsänder ett formellt brev därom till (förmodligen) Bostadsrättsföreningens advokat.
DÄREMOT:
Samma dag fattar han ett i och för sig formellt korrekt beslut att för kommunens räkning avstå från kommunalt förköp då AB Gradängen säljer de båda fysiska fastigheterna till Bostadsrättsföreningen (som således redan äger aktierna i bolaget ifråga. Följer ni med?) för 2,1 miljoner kronor!
Här var han - och kommunen - i sin fulla rätt att utnyttja förköpsrätten eftersom detta avsåg ett rent utköp av de fysiska fastigheterna!
Crichton avstod utan att på något sätt förankra sitt beslut politiskt!
Cricthon må vara hur kompetent han vill inom sitt gebit, men han saknar uppenbarligen fullständigt kompetensen att avgöra vad som borde vara ett politiskt avgörande och därför bör hans delegation begränsas.
Kommunen hade således kunnat förköpa fastigheterna för den köpeskilling som angetts för dem (2.124.435 kronor) och därmed åter haft en möjlighet att ställa till rätta det elände som skapats under tidigare skeden.
Detta om något visar också på nytt behovet av att kommunens juridiska frågor och avtal SKALL passera den kommunjurist som anställts för ändamålet.
Exit Jägmästaren
"Södra trädgården" heter numera de två fastigheter som betecknas Jägmästaren 1 och 2 och som varit ordentligt debatterade och omskrivna de senaste åren i Strängnäs. Inte minst nu på Margit Urtegårds blogg. Måhända har begreppet "Jägmästaren" solkats så pass att nuvarande ägaren funnit för gott att ge det hela en "ansiktslyftning" med ett nytt namn. Kanske just "Södra trädgården" ändå blir lite förvirrande eftersom "Södra staden" med "Drottning Kristinas Trädgårdar" ligger på ett helt annat och kanske mer väderstrecksriktigt ställe.
Jag har själv starkt kritiserat såväl tjänstemäns som politikers hantering av denna infekterade fråga alltsedan jag blev fullmäktigeledamot, kommunstyrelsesuppleant och senare ledamot av Plan-&Byggnämnden (Se tidigare inlägg under kategorin "Jägmästaren"). Men ärendet började redan före min tid och jag hade att fullfölja det ställningstagande som mitt parti gjort redan i samband med beslutet i Kommunfullmäktige att beröva en privatperson hans inköpta fastighet genom att utnyttja sin förköpsrätt. Detta är ett stark rättighetsbrytande instrument som får användas ytterst restriktivt och endast då samhälleliga intressen anses föreligga.
Hur mycket jag än vrider och vänder på saken kan jag inte finna att de 22 bostadsrätter som nu kommer till är att anse som så samhällsnyttiga att det motiverat inte bara ett kommunalt förköpsbeslut (som förvisso dessutom skedde med en helt annan motivering) utan dessutom ett frångående av allt som vi politiker beslutat ska gälla för bebyggelse i det aktuella området.
För att inte tala om den totalt regelvidriga förmögenhetsöverföring som först skett från en privatperson till kommunen. Därefter från kommunen - och skattebetalarna - till en annan privatperson/privat företag.
Genom ett schabbel utan like från såväl inblandade tjänstemän som ansvariga politiker befann sig kommunen plötsligt i en position där man först och främst berövat en kommuninvånare dennes egendom under falska premisser, därefter avhänt sig fastigheterna till ett pris som vida understeg marknadsvärdet och till råga på allt inte längre hade någon möjlighet att påverka situationen annat än genom att använda de instrument som plan- och bygglagen ger.
Vi politiker har dels i tidigare Översiktsplan för Strängnäs dels också i den nu högst aktuella fördjupningen av densamma klart och tydligt uttalat vilken typ av bebyggelse som skulle kunna komma i fråga för fastigheterna i kvarteret Jägmästaren.
När Plan- och Bygnämnden den 17 oktober förra året beviljade ett bygglov för de två mastodonthusen var alla ledamöter utom undertecknad och ytterligare två beredda att helt bortse från dessa övergripande viljeyttringar vi alla tidigare ställt oss bakom.
Man måste ju då onekligen ställa sig frågan: Vad nyttar dessa översiktsplaner, om vi politiker är beredda att när som helst överge de tankar som styrt oss när vi sett allt lite "uppifrån" och uttryckt hur vi vill att vår stad/kommun ska se ut i framtiden?
Är det verkligen värt all den möda, all den tid och alla de skattepengar vi lägger ner på dessa översiktsplaner och viljeyttringar när vi så enkelt struntar i dem senare?
Jag har vid många tillfällen kritiserat många av dessa "policies", "planer" etc. som oftast bara verkar bli hyllvärmare från den sekund orförandeklubban i fullmäktige dundrat i bordet. De ser säkert väldigt bra ut när kommunen ska redovisa vad man gör i plansammanhang, men betyder i realiteten inte ett smack för den verkliga utvecklingen.
Ursprungligen tre grannar överklagade bygglovet. Två har senare hoppat av av okända skäl. Den tredje har nu köpts ut av Byggnadsfirman Insulander.
Vi kommer således aldrig att få en slutlig juridisk bedömning av hanteringen av Jägmästaren och bygglovet för de två mastodonthusen.
Länsstyrelsen gick på byggnadsfirmans (och kommunens) linje i sin dom som dock överklagades till Kammarrätten.
Grannarnas argumentation var synnerligen stark och juridiskt oklanderligt välgrundad.
Givetvis kan man inte förutspå ett utslag i en domstol - i all synnerhet som målet inte kommer att tas upp där. Men att grannarnas skäl för sitt överklagande med all sannolikhet hade haft större genomslag vid en kvalificerad juridisk bedömning i Kammarrätten än vad de fick på länsstyrelsenivå är nog inte helt osannolikt. Vissa delar av Länsstyrelsens resonemang var inte ens relevanta i målet.
Att byggnadsfirman nu köpt de överklagande grannarnas fastighet och därmed träffat uppgörelse som innebär att dessa dragit tillbaka sitt överklagande, är naturligtvis säkert en lättnad för alla inblandade, men samtidigt en stor förlust för samhället i stort. Inte minst politiken och förvaltningen i Strängnäs hade genom ett slutligt utslag i högsta rätt kunnat få värdefull vägledning för kommande ärendens hantering.
En av de frågor som var aktuella samtidigt, var huruvida kommunen skulle anställa en ny kommunjurist när den tidigare slutat. För många av oss politiker var just frågan om Jägmästaren en starkt bidragande orsak till att vi vidhöll att kommunen ska ha en egen jurist just för att granska och följa de avtal och kontrakt kommunen ingår (vilket inte skett när det gällde Jägmästaren).
Vi ville också ha en bättre tingens ordning när det gällde hur och vem som uttalade sig "på kommunens vägnar". Det skulle inte längre gå att hänvisa till att "Kommunalrådet har sagt" eller "Jag blev lovad av tjänstemannen...".
Vi har sett skrämmande exempel på hur saker avgjorts informellt utan protokoll eller annan dokumentering. Det räcker med att nämna uppgiften om att dåvarande kommunalrådet på egen hand och utan någon politisk behandling eller beslut, avböjde en återgång av affären Jägmästaren då man blev erbjuden en sådan, eller att den kände korvhandlaren Vegi Caglayan inte utan stöd hävdade att han "lovats" ersättningslokal, utan att någon protokollfört beslut om detta stod att finna.
Jag måste nog tillstå att jag tycks vara fortsatt vådligt naiv som trott att det skett något härvidlag med vår nye unge kommunjurist.
Men häromdagen fick jag veta med all önskvärd tydlighet att det fortfarande är så att det sitter tjänstemän med helt andra kvalifikationer och kompetenser och skriver komplicerade och svårgenomträngliga avtal om kommunens fastighetsaffärer utan att dessa ens granskas av kommunjuristen. Sedan detta klargjorts av vice kommunchefen (läs min kommentar den 19 juni 15:27 till Margit Urtegårds inlägg ) kommer i vart fall mitt parti hädanefter inte att godkänna något avtal som föreläggs för beslut i kommunstyrelse och fullmäktige utan att det genomgåtts, godkänts och kontrasignerats av kommunjuristen.
Men som sagt - Jägmästaren lägger vi nu med stor bedrövelse bakom oss och önskar de nya invånarna i Södra Trädgården allt gott för framtiden. Samtidigt är naturligtvis Byggnadsingenjören Sven-Olof Ersmarker och Byggnadsfirman Insulander AB bara att gratulera till goda affärer - om än på kommunens ungdomars och skattebetalares bekostnad. Ingen skugga må falla över dem - de har handlat enligt givna förutsättningar och i enlighet med fullt affärsmässiga normer. Misstagen och den bristande kompetensen får sökas på annat håll.
Jag har själv starkt kritiserat såväl tjänstemäns som politikers hantering av denna infekterade fråga alltsedan jag blev fullmäktigeledamot, kommunstyrelsesuppleant och senare ledamot av Plan-&Byggnämnden (Se tidigare inlägg under kategorin "Jägmästaren"). Men ärendet började redan före min tid och jag hade att fullfölja det ställningstagande som mitt parti gjort redan i samband med beslutet i Kommunfullmäktige att beröva en privatperson hans inköpta fastighet genom att utnyttja sin förköpsrätt. Detta är ett stark rättighetsbrytande instrument som får användas ytterst restriktivt och endast då samhälleliga intressen anses föreligga.
Hur mycket jag än vrider och vänder på saken kan jag inte finna att de 22 bostadsrätter som nu kommer till är att anse som så samhällsnyttiga att det motiverat inte bara ett kommunalt förköpsbeslut (som förvisso dessutom skedde med en helt annan motivering) utan dessutom ett frångående av allt som vi politiker beslutat ska gälla för bebyggelse i det aktuella området.
För att inte tala om den totalt regelvidriga förmögenhetsöverföring som först skett från en privatperson till kommunen. Därefter från kommunen - och skattebetalarna - till en annan privatperson/privat företag.
Genom ett schabbel utan like från såväl inblandade tjänstemän som ansvariga politiker befann sig kommunen plötsligt i en position där man först och främst berövat en kommuninvånare dennes egendom under falska premisser, därefter avhänt sig fastigheterna till ett pris som vida understeg marknadsvärdet och till råga på allt inte längre hade någon möjlighet att påverka situationen annat än genom att använda de instrument som plan- och bygglagen ger.
Vi politiker har dels i tidigare Översiktsplan för Strängnäs dels också i den nu högst aktuella fördjupningen av densamma klart och tydligt uttalat vilken typ av bebyggelse som skulle kunna komma i fråga för fastigheterna i kvarteret Jägmästaren.
När Plan- och Bygnämnden den 17 oktober förra året beviljade ett bygglov för de två mastodonthusen var alla ledamöter utom undertecknad och ytterligare två beredda att helt bortse från dessa övergripande viljeyttringar vi alla tidigare ställt oss bakom.
Man måste ju då onekligen ställa sig frågan: Vad nyttar dessa översiktsplaner, om vi politiker är beredda att när som helst överge de tankar som styrt oss när vi sett allt lite "uppifrån" och uttryckt hur vi vill att vår stad/kommun ska se ut i framtiden?
Är det verkligen värt all den möda, all den tid och alla de skattepengar vi lägger ner på dessa översiktsplaner och viljeyttringar när vi så enkelt struntar i dem senare?
Jag har vid många tillfällen kritiserat många av dessa "policies", "planer" etc. som oftast bara verkar bli hyllvärmare från den sekund orförandeklubban i fullmäktige dundrat i bordet. De ser säkert väldigt bra ut när kommunen ska redovisa vad man gör i plansammanhang, men betyder i realiteten inte ett smack för den verkliga utvecklingen.
Ursprungligen tre grannar överklagade bygglovet. Två har senare hoppat av av okända skäl. Den tredje har nu köpts ut av Byggnadsfirman Insulander.
Vi kommer således aldrig att få en slutlig juridisk bedömning av hanteringen av Jägmästaren och bygglovet för de två mastodonthusen.
Länsstyrelsen gick på byggnadsfirmans (och kommunens) linje i sin dom som dock överklagades till Kammarrätten.
Grannarnas argumentation var synnerligen stark och juridiskt oklanderligt välgrundad.
Givetvis kan man inte förutspå ett utslag i en domstol - i all synnerhet som målet inte kommer att tas upp där. Men att grannarnas skäl för sitt överklagande med all sannolikhet hade haft större genomslag vid en kvalificerad juridisk bedömning i Kammarrätten än vad de fick på länsstyrelsenivå är nog inte helt osannolikt. Vissa delar av Länsstyrelsens resonemang var inte ens relevanta i målet.
Att byggnadsfirman nu köpt de överklagande grannarnas fastighet och därmed träffat uppgörelse som innebär att dessa dragit tillbaka sitt överklagande, är naturligtvis säkert en lättnad för alla inblandade, men samtidigt en stor förlust för samhället i stort. Inte minst politiken och förvaltningen i Strängnäs hade genom ett slutligt utslag i högsta rätt kunnat få värdefull vägledning för kommande ärendens hantering.
En av de frågor som var aktuella samtidigt, var huruvida kommunen skulle anställa en ny kommunjurist när den tidigare slutat. För många av oss politiker var just frågan om Jägmästaren en starkt bidragande orsak till att vi vidhöll att kommunen ska ha en egen jurist just för att granska och följa de avtal och kontrakt kommunen ingår (vilket inte skett när det gällde Jägmästaren).
Vi ville också ha en bättre tingens ordning när det gällde hur och vem som uttalade sig "på kommunens vägnar". Det skulle inte längre gå att hänvisa till att "Kommunalrådet har sagt" eller "Jag blev lovad av tjänstemannen...".
Vi har sett skrämmande exempel på hur saker avgjorts informellt utan protokoll eller annan dokumentering. Det räcker med att nämna uppgiften om att dåvarande kommunalrådet på egen hand och utan någon politisk behandling eller beslut, avböjde en återgång av affären Jägmästaren då man blev erbjuden en sådan, eller att den kände korvhandlaren Vegi Caglayan inte utan stöd hävdade att han "lovats" ersättningslokal, utan att någon protokollfört beslut om detta stod att finna.
Jag måste nog tillstå att jag tycks vara fortsatt vådligt naiv som trott att det skett något härvidlag med vår nye unge kommunjurist.
Men häromdagen fick jag veta med all önskvärd tydlighet att det fortfarande är så att det sitter tjänstemän med helt andra kvalifikationer och kompetenser och skriver komplicerade och svårgenomträngliga avtal om kommunens fastighetsaffärer utan att dessa ens granskas av kommunjuristen. Sedan detta klargjorts av vice kommunchefen (läs min kommentar den 19 juni 15:27 till Margit Urtegårds inlägg ) kommer i vart fall mitt parti hädanefter inte att godkänna något avtal som föreläggs för beslut i kommunstyrelse och fullmäktige utan att det genomgåtts, godkänts och kontrasignerats av kommunjuristen.
Men som sagt - Jägmästaren lägger vi nu med stor bedrövelse bakom oss och önskar de nya invånarna i Södra Trädgården allt gott för framtiden. Samtidigt är naturligtvis Byggnadsingenjören Sven-Olof Ersmarker och Byggnadsfirman Insulander AB bara att gratulera till goda affärer - om än på kommunens ungdomars och skattebetalares bekostnad. Ingen skugga må falla över dem - de har handlat enligt givna förutsättningar och i enlighet med fullt affärsmässiga normer. Misstagen och den bristande kompetensen får sökas på annat håll.
Att sticka huvudet i sanden
I måndags beslöt Strängnäs Kommunstyrelses ledamöter att för gott sticka huvudet i sanden, som tisdagens ledare i Eskilstuna-Kuriren/Strengnäs Tidning uttryckte saken. För att komma från den kanten var berömmet för min insats högst oväntat men givetvis inte ovälkommet. Det är skönt att då och då få bekräftelse på att man inte är helt "ute och cyklar". (Ytterligare bekräftelse i onsdagens ledarinpass!)
Med stor besvikelse konstaterade jag vid Kommunstyrelsesammanträdet att också Socialdemokraterna föll undan för enkla argument som att
"vi ska inte belasta skattebetalarna med 3000 i timmen för dyra advokater",
"vi har lärt oss och kommer att strama upp detta" och
"kommunchefen återkommer med en redogörelse om vilka åtgärder som vidtagits för att förhindra ett upprepande", och därmed drog de tillbaka sitt krav på en oberoende ansvarsutredning.
Affären Jägmästaren torde kunna betraktas som ett unikt exempel på hur illa man kan sköta en affär från början till slut. Det är en misslyckad affär av en storleksordning, ekonomiskt sett, som inte motsvaras av något annat i vår kommuns historia.
Historien om hur vi fick dyra bostadsrätter för höginkomsttagare istället för de billiga hyreslägenheter för ungdomar som Kommunfullmäktige beslutat och som var orsaken till att kommunen fick förköpa fastigheten och därmed beröva en enskild person hans tänkta bostad.
Här finns anklagelser om "riggad tävling". Här har avtal missats och felformuleringar förekommit. Här har möjligheter inte utnyttjats och erbjudanden om återgång avvisats. Här finns fullmäktigebeslut som överprövats av underställd nämnd - en nämnd som dessutom fattade sitt beslut i full vetskap om att alternativ fanns och att beslutet gick emot ett fullmäktigebeslut. Här finns beslut och åtgärder som går stick i stäv mot de planer som gäller och anvisningar som beslutats.
Kort sagt: omfattningen av misstag och underlåtenheter är så stor i ett och samma ärende att bara detta borde få varje ansvarskännande politiker att inte bara höja på ögonbrynen utan också att begära alla kort på bordet, en fullständig genomlysning och ett totalt klarläggande av var misstag och underlåtelser begåtts, hur de kunnat begås och vad som kan göras för att förhindra - inte undvika - en framtida upprepning.
Socialdemokraterna säger i sin skrivelse:
"Idag så kan man konstatera att hela ärendet hamnat fel men vi vet inte riktigt varför och på vilka grunder"
"Syftet med (den begärda) utredningen ska naturligtvis vara att undersöka hur ärendet behandlats"
Jag har utomordentligt svårt att förstå vad i KS presidiums "försäkringar" som kan ha lugnat Socialdemokraterna så pass att man drog tillbaka sin begäran om denna opartiska utredning.
För mig är det självklart att ett ärende som inte är någon slags "kommunhusintern" historia utan som berör såväl enskilda personer som kommunens invånare och skattebetalare och omfattar icke obetydliga förmögenhetsöverföringar från enskild kommuninvånare till kommunens skattebetalare och därefter vidare till en annan enskild företagare, utsätts för en grundlig och professionell granskning av oberoende part för att kommunens skattebetalare dels ska kunna känna att inget sopats under mattan och dels att det finns absoluta hinder för en upprepning.
Att som Kommunalrådet föreslå att den utomordentliga utredning fastighetsjuristen Anne-Christine Johnsson skulle vara just den efterfrågade utredningen, är helt obegripligt. Så obegripligt att man undrar om vederbörande politiker som fattade beslut på det förslaget, ens har läst igenom utredningen som berör de förhållanden som rådde före fattandet av bygglovbeslutet och vilka alternativ som då stod till buds och vad de skulle kunna ha "kostat". Den berör på intet sätt de frågor Socialdemokraterna - och jag - ställde om hur vi kom att överhuvudtaget hamna i den situation vi då befann oss i.
Att ev. ansvar som kan framkomma i utredningen skulle utkrävas tycker jag är en självklarhet. Vi är alldeles för dåliga på att utkräva ansvar från dem vi sätter i vårt ställe för att bevaka våra intressen som skattebetalare.
Nu har de närmast berörda grannarna överklagat det givna bygglovet och begärt inhibition av Plan- och Byggnämndens beslut. D.v.s. man vill att fastighetsägaren inte får påbörja någon verksamhet p.g.a. bygglovet förrän detta vunnit laga kraft.
De argument som framförs är mycket starka och det skulle förvåna mig om de inte rönte framgång. De har samtliga sagt att de avser att gå till absolut högsta instans om nödvändigt. Det är bara att önska dem lycka till och att beklaga kommunens invånare som får stå ut med politiker som av någon anledning verkar rädda för sanningen.
Och inte minst - lär få stå ut med den trista galleromgärdade byggtomten än i många år..........
Med stor besvikelse konstaterade jag vid Kommunstyrelsesammanträdet att också Socialdemokraterna föll undan för enkla argument som att
"vi ska inte belasta skattebetalarna med 3000 i timmen för dyra advokater",
"vi har lärt oss och kommer att strama upp detta" och
"kommunchefen återkommer med en redogörelse om vilka åtgärder som vidtagits för att förhindra ett upprepande", och därmed drog de tillbaka sitt krav på en oberoende ansvarsutredning.
Affären Jägmästaren torde kunna betraktas som ett unikt exempel på hur illa man kan sköta en affär från början till slut. Det är en misslyckad affär av en storleksordning, ekonomiskt sett, som inte motsvaras av något annat i vår kommuns historia.
Historien om hur vi fick dyra bostadsrätter för höginkomsttagare istället för de billiga hyreslägenheter för ungdomar som Kommunfullmäktige beslutat och som var orsaken till att kommunen fick förköpa fastigheten och därmed beröva en enskild person hans tänkta bostad.
Här finns anklagelser om "riggad tävling". Här har avtal missats och felformuleringar förekommit. Här har möjligheter inte utnyttjats och erbjudanden om återgång avvisats. Här finns fullmäktigebeslut som överprövats av underställd nämnd - en nämnd som dessutom fattade sitt beslut i full vetskap om att alternativ fanns och att beslutet gick emot ett fullmäktigebeslut. Här finns beslut och åtgärder som går stick i stäv mot de planer som gäller och anvisningar som beslutats.
Kort sagt: omfattningen av misstag och underlåtenheter är så stor i ett och samma ärende att bara detta borde få varje ansvarskännande politiker att inte bara höja på ögonbrynen utan också att begära alla kort på bordet, en fullständig genomlysning och ett totalt klarläggande av var misstag och underlåtelser begåtts, hur de kunnat begås och vad som kan göras för att förhindra - inte undvika - en framtida upprepning.
Socialdemokraterna säger i sin skrivelse:
"Idag så kan man konstatera att hela ärendet hamnat fel men vi vet inte riktigt varför och på vilka grunder"
"Syftet med (den begärda) utredningen ska naturligtvis vara att undersöka hur ärendet behandlats"
Jag har utomordentligt svårt att förstå vad i KS presidiums "försäkringar" som kan ha lugnat Socialdemokraterna så pass att man drog tillbaka sin begäran om denna opartiska utredning.
För mig är det självklart att ett ärende som inte är någon slags "kommunhusintern" historia utan som berör såväl enskilda personer som kommunens invånare och skattebetalare och omfattar icke obetydliga förmögenhetsöverföringar från enskild kommuninvånare till kommunens skattebetalare och därefter vidare till en annan enskild företagare, utsätts för en grundlig och professionell granskning av oberoende part för att kommunens skattebetalare dels ska kunna känna att inget sopats under mattan och dels att det finns absoluta hinder för en upprepning.
Att som Kommunalrådet föreslå att den utomordentliga utredning fastighetsjuristen Anne-Christine Johnsson skulle vara just den efterfrågade utredningen, är helt obegripligt. Så obegripligt att man undrar om vederbörande politiker som fattade beslut på det förslaget, ens har läst igenom utredningen som berör de förhållanden som rådde före fattandet av bygglovbeslutet och vilka alternativ som då stod till buds och vad de skulle kunna ha "kostat". Den berör på intet sätt de frågor Socialdemokraterna - och jag - ställde om hur vi kom att överhuvudtaget hamna i den situation vi då befann oss i.
Att ev. ansvar som kan framkomma i utredningen skulle utkrävas tycker jag är en självklarhet. Vi är alldeles för dåliga på att utkräva ansvar från dem vi sätter i vårt ställe för att bevaka våra intressen som skattebetalare.
Nu har de närmast berörda grannarna överklagat det givna bygglovet och begärt inhibition av Plan- och Byggnämndens beslut. D.v.s. man vill att fastighetsägaren inte får påbörja någon verksamhet p.g.a. bygglovet förrän detta vunnit laga kraft.
De argument som framförs är mycket starka och det skulle förvåna mig om de inte rönte framgång. De har samtliga sagt att de avser att gå till absolut högsta instans om nödvändigt. Det är bara att önska dem lycka till och att beklaga kommunens invånare som får stå ut med politiker som av någon anledning verkar rädda för sanningen.
Och inte minst - lär få stå ut med den trista galleromgärdade byggtomten än i många år..........
Ansvar Jägmästaren
Nu har två presidieledamöter i Kommunstyrelsen använt ordet "hämd" när de har frågat mig om min inställning till en ansvarsutredning i fallet Jägmästaren.
Jag vet inte varför ordet överhuvudtaget kommit in i resonemangen hos dem. Jag har inget eget intresse i detta. Jag har därför ingen anledning att hämnas och jag känner ingen av dem som blivit drabbade av kommunens bristfälliga hantering av ärendet. Inte heller har jag något otalt med någon av dem som skulle kunna bli föremål för en ansvarsutredning. Snarare tvärtom.
Det är alltså ett fullständigt ovidkommande ord i sammanhanget.
Vi sitter inte i Kommunstyrelsen eller på andra stolar för att göra "egna piruetter". Vi sitter där som representanter för kommunens invånare och skattebetalare.
Och för dessa är det inte orimligt att man går till botten med frågan hur det kan komma sig att det som en följd av en mängd misstag och genom Plan-&Byggnämndens bygglovsbeslut nyligen, kommer att ske en högst betydande förmögenhetsöverföring från i första hand en privatperson via kommunen till en annan privat företagare - och i andra hand från kommunens skattebetalare till densamme privata företagaren.
Och hur det kan komma sig att de som skattebetalarna har tillsatt som sina representanter i Kommunfullmäktige, kan besluta en sak medan en av fullmäktiges nämnder beslutar något helt annat.
Det är ju inte så att jag helt handlar på egen hand. Jag har en partigrupp bakom mig och jag har - sedan jag började ge luft åt min uppfattning - fått åtskilliga påringningar från enskilda invånare som instämmer i denna uppfattning och som önskar ett slutligt och oberoende klarläggande av turerna i detta ärende.
Bl.a. har jag kontaktats av en av deltagarna i den arkitekttävling som föregick hela proceduren. Han antydde att det dessutom skulle finnas tveksamheter i själva tävlingshanteringen. För mig framstår det som en allvarlig anklagelse i sig som kanske också borde få ett klarläggande. Den delen ligger dock utanför den nu aktuella frågan.
På Kommunstyrelsen på måndag ska en begäran från Socialdemokraterna om just en extern ansvarsutredning i frågan tas upp. Fyra av den styrande alliansens ledamöter stöder Kommunalrådets förslag till beslut: att förslaget från Socialdemokraterna ska avslås med hänvisning till den utredning som fastighetsjuristen Ann-Christine Johnsson gjort på Kommunjuristens begäran.
Felet är bara att den utredningen på inga sätt berör de frågor som Socialdemokraterna (och jag) vill ha svar på. Den fokuserar helt på vad Kommunen kunde/borde gjort istället för att bevilja bygglovet.
Man efterlyser från mina allianskamrater ett avslut av denna trista affär, men eftersom vi vet att Plan-&Byggnämndens beslut nu överklagats med begäran om inhibition (d.v.s. att byggherren inte ska få påbörja några arbeten förrän frågan slutligt avgjorts), lär vi ändå få leva med frågan under ett antal år framöver.
Hade man däremot gjort "rätt" från början hade chansen funnits att avslutet redan förelegat.
Jag vet inte varför ordet överhuvudtaget kommit in i resonemangen hos dem. Jag har inget eget intresse i detta. Jag har därför ingen anledning att hämnas och jag känner ingen av dem som blivit drabbade av kommunens bristfälliga hantering av ärendet. Inte heller har jag något otalt med någon av dem som skulle kunna bli föremål för en ansvarsutredning. Snarare tvärtom.
Det är alltså ett fullständigt ovidkommande ord i sammanhanget.
Vi sitter inte i Kommunstyrelsen eller på andra stolar för att göra "egna piruetter". Vi sitter där som representanter för kommunens invånare och skattebetalare.
Och för dessa är det inte orimligt att man går till botten med frågan hur det kan komma sig att det som en följd av en mängd misstag och genom Plan-&Byggnämndens bygglovsbeslut nyligen, kommer att ske en högst betydande förmögenhetsöverföring från i första hand en privatperson via kommunen till en annan privat företagare - och i andra hand från kommunens skattebetalare till densamme privata företagaren.
Och hur det kan komma sig att de som skattebetalarna har tillsatt som sina representanter i Kommunfullmäktige, kan besluta en sak medan en av fullmäktiges nämnder beslutar något helt annat.
Det är ju inte så att jag helt handlar på egen hand. Jag har en partigrupp bakom mig och jag har - sedan jag började ge luft åt min uppfattning - fått åtskilliga påringningar från enskilda invånare som instämmer i denna uppfattning och som önskar ett slutligt och oberoende klarläggande av turerna i detta ärende.
Bl.a. har jag kontaktats av en av deltagarna i den arkitekttävling som föregick hela proceduren. Han antydde att det dessutom skulle finnas tveksamheter i själva tävlingshanteringen. För mig framstår det som en allvarlig anklagelse i sig som kanske också borde få ett klarläggande. Den delen ligger dock utanför den nu aktuella frågan.
På Kommunstyrelsen på måndag ska en begäran från Socialdemokraterna om just en extern ansvarsutredning i frågan tas upp. Fyra av den styrande alliansens ledamöter stöder Kommunalrådets förslag till beslut: att förslaget från Socialdemokraterna ska avslås med hänvisning till den utredning som fastighetsjuristen Ann-Christine Johnsson gjort på Kommunjuristens begäran.
Felet är bara att den utredningen på inga sätt berör de frågor som Socialdemokraterna (och jag) vill ha svar på. Den fokuserar helt på vad Kommunen kunde/borde gjort istället för att bevilja bygglovet.
Man efterlyser från mina allianskamrater ett avslut av denna trista affär, men eftersom vi vet att Plan-&Byggnämndens beslut nu överklagats med begäran om inhibition (d.v.s. att byggherren inte ska få påbörja några arbeten förrän frågan slutligt avgjorts), lär vi ändå få leva med frågan under ett antal år framöver.
Hade man däremot gjort "rätt" från början hade chansen funnits att avslutet redan förelegat.
Jägmästarbeslut
Igår fattade Plan-&Byggnämnden i Strängnäs beslut att bevilja bygglov i enlighet med ansökan. Jag argumenterade - inte minst på basis av den externa juristutredning som kommunjuristen initierat och som stämde med min uppfattning - för att ansökan skulle bordläggas och en ny detaljplan utarbetas.
Stöd för min uppfattning fick jag av centerpartisten och miljöpartisten. Övriga var märkbart tysta.
Mötet hade föregåtts av en uppvaktning från några av grannfastigheterna inför sittande nämnd. Av den sakliga föredragning som skedde av ett ombud till en av grannarna, framgick att även grannarnas synpunkter till fullo överensstämde med mina. Därutöver påpekade ombudet att om lov beviljades skulle detta omgående överklagas ända upp i högsta instans. Processen fram till att spaden kunde sättas i marken, skulle därmed förmodligen förlängas med flera år. En ny detaljplan skulle ta max 2 år. Överklagandehantering kan dra ut på hur många år som helst.
Eftersom ingen (utöver en moderat som stödde bygglovet och vi tre opponenter) gjorde sina röster hörda vid omröstningen och ordföranden ändå valde att besluta för bygglov, var en votering ofrånkomlig. Därvid tvangs de övriga partierna visa sina kort.
Utslaget blev 8-3. Dock hade såväl en moderat som en folkpartistisk ersättare röstat med mig om de fått tjänstgöra.
Min reservation lyder som följer:
Först och främst: PÅ FÖREKOMMEN ANLEDNING: Jag är inte bekant med Herrskapet Berg eller någon annan granne. Jag har inte överhuvudtaget träffat någon av dem. Jag har en gång tidigare hälsat på Lena Linderholm. Mig veterligt är ingen av dem medlem i mitt parti. Mitt ställningstagande grundar sig således inte på några vänskaps- eller medlemsband utan uteslutande på sakförhållanden.
När fastigheten Jägmästaren 2 förköptes av kommunen var skälet att man ville bygga "billiga hyreslägenheter". Så småningom utvecklades detta till "billiga ungdomsbostäder".
Hela tiden handlade det om två till tre huskroppar av stadsvillekaraktär.
Detta framgår inte minst av de olika tävlingsbidragen inkl. det vinnande.
Detta stämde också väl överens med den trädgårdsstadstanke som var - och är - förhärskande för kvarteret ifråga och i enlighet med ännu gällande FÖP och med riktlinjerna för den nya FÖPen.
Nu har vi fått denna ansökan som avser två rejäla lägenhetskuber av föga nyskapande slag som varken motsvarar de krav som hittills gällt beträffande den tänkta bebyggelsen på fastigheterna, eller tillför någon nyskapande spetsarkitektur som hade kunnat vara ett skäl till att se annorlunda på ansökan.
Hittills har det "goda syftet" fått styra vår behandling av hur denna 40 år gamla detaljplan skall användas på de kvarvarande två bebyggelsebara tomterna.
Men nu råder ett annat läge. Vi talar inte längre om någon form av subventionerade billiga hyreslägenheter i två till tre mindre huskroppar av stadsvillekaraktär som hade kunnat motivera viss överexploatering, utan om två stora bostadsrättshus - i realiteten byggda med skattebetalarnas olagliga subventioner. Husvolymer som knappast är av den stadsvillekaraktär som hittills varit vår ledstjärna.
Det som jag finner rent stötande i sammanhanget är att vi har en 40 år gammal stadsplan i botten som gjordes på den tiden tanken var att bygga "Graflundslimpor" i hela kvarteret som en fortsättning på 70-talsbebyggelsen i kvarteret Åkern.
Därför gavs kvarteret en samlad byggrätt eftersom tanken var att samtliga fastigheter skulle bygga ungefär lika stora huskroppar utmed gatulinjerna.
Så har det inte blivit - tack och lov. Istället finns 11 st villatomter som tillsammans utnyttjar en bråkdel av kvarterets samlade byggrätt. Resterande outnyttjad byggrätt skulle således helt och hållet kunna utnyttjas på de två återstående tomterna om denna gamla plan får gälla.
Vi måste fråga oss om det är rimligt att en gammal stadsplan med så föråldrade regler att medan 80% av tomtmarken utnyttjar kanske 20% av den samlade byggrätten skall vi på de återstående 20% tomtmark följaktligen tillåta att 80% av kvarterets samlade gamla byggrätt får utnyttjas!
Bygglovansökan för Jägmästaren 1 och 2 utnyttjar mer byggrätt än vi förmodligen skulle ha tillåtit i en modernt utformad detaljplan genom att man använder sig av grannfastigheternas outnyttjade byggrätter.
Återigen - allt detta hade kunnat vara motiverat om det hade gällt att bygga billiga hyreslägenheter för ungdomar. Men är det motiverat när det gäller bostadsrätter för medelålders höginkomsttagare?
Om den person som kommunens förköp berövade fastigheten, hade kunnat fullfölja sitt köp och kommit in med en bygglovansökan för ett av dessa två schabrak - hade vi då beviljat ett bygglov utan planändring?
Jag tror inte det. Därför måste detaljplanen omarbetas för att motsvara moderna krav på utnyttjandet av marken och anpassningen till omgivningen och gällande FÖP. Idag finns t.ex. prickmark som inte längre behöver vara prickmark men som hindrar ett mer adekvat utnyttjande av marken för bebyggelse.
Vid samtal med den av kommunjuristen Oscar Arnell anlitade externa juristen, Ann--Christine Johnsson, framkommer att även om hävningsmöjligheten inte längre finns och villkoret från det utlöpta köpekontraktet inte längre gäller, så gäller trots allt kommunens överenskommelse med vinnaren av arkitekttävlingen om hur och med vad fastigheterna skall bebyggas liksom vinnaren av arkitekttävlingens skyldighet att överflytta denna överenskommelse till dem han säljer till.
Kommunen har heller aldrig gjort några utfästelser betr. detaljplanens möjligheter för annat än den avtalade byggnationen, utan har full möjlighet att utnyttja sitt planmonopol utan risk för några skadeståndskrav. Snarare är det kommunen som skulle kräva vinnaren av arkitekttävlingen på skadestånd om han inte fullföljer sin del av överenskommelsen.
Att därför ta tillfället i akt och göra det möjligt att få till en byggnation som överensstämmer med kommunens intentioner borde varit Plan- & Byggnämndens uppgift.
Häradsvik den 18.10.2007
MATS WERNER
I och med detta sätter jag politisk punkt för mitt engagemang i Jägmästarfrågan. Ärendet kommer nu att leva vidare många år i andras händer och jag kommer att följa det med intresse, kanske även med kommentarer på bloggen.
Däremot har den kommuninterna ansvarsfrågan ännu inte kommit längre, men även där hoppas jag att någon ska vakna till liv och se till att en sådan utredning kommer till, för att kommunen hamnat i denna helt oacceptabla sits bär någon ansvar för och det ansvaret borde utkrävas.
Stöd för min uppfattning fick jag av centerpartisten och miljöpartisten. Övriga var märkbart tysta.
Mötet hade föregåtts av en uppvaktning från några av grannfastigheterna inför sittande nämnd. Av den sakliga föredragning som skedde av ett ombud till en av grannarna, framgick att även grannarnas synpunkter till fullo överensstämde med mina. Därutöver påpekade ombudet att om lov beviljades skulle detta omgående överklagas ända upp i högsta instans. Processen fram till att spaden kunde sättas i marken, skulle därmed förmodligen förlängas med flera år. En ny detaljplan skulle ta max 2 år. Överklagandehantering kan dra ut på hur många år som helst.
Eftersom ingen (utöver en moderat som stödde bygglovet och vi tre opponenter) gjorde sina röster hörda vid omröstningen och ordföranden ändå valde att besluta för bygglov, var en votering ofrånkomlig. Därvid tvangs de övriga partierna visa sina kort.
Utslaget blev 8-3. Dock hade såväl en moderat som en folkpartistisk ersättare röstat med mig om de fått tjänstgöra.
Min reservation lyder som följer:
Först och främst: PÅ FÖREKOMMEN ANLEDNING: Jag är inte bekant med Herrskapet Berg eller någon annan granne. Jag har inte överhuvudtaget träffat någon av dem. Jag har en gång tidigare hälsat på Lena Linderholm. Mig veterligt är ingen av dem medlem i mitt parti. Mitt ställningstagande grundar sig således inte på några vänskaps- eller medlemsband utan uteslutande på sakförhållanden.
När fastigheten Jägmästaren 2 förköptes av kommunen var skälet att man ville bygga "billiga hyreslägenheter". Så småningom utvecklades detta till "billiga ungdomsbostäder".
Hela tiden handlade det om två till tre huskroppar av stadsvillekaraktär.
Detta framgår inte minst av de olika tävlingsbidragen inkl. det vinnande.
Detta stämde också väl överens med den trädgårdsstadstanke som var - och är - förhärskande för kvarteret ifråga och i enlighet med ännu gällande FÖP och med riktlinjerna för den nya FÖPen.
Nu har vi fått denna ansökan som avser två rejäla lägenhetskuber av föga nyskapande slag som varken motsvarar de krav som hittills gällt beträffande den tänkta bebyggelsen på fastigheterna, eller tillför någon nyskapande spetsarkitektur som hade kunnat vara ett skäl till att se annorlunda på ansökan.
Hittills har det "goda syftet" fått styra vår behandling av hur denna 40 år gamla detaljplan skall användas på de kvarvarande två bebyggelsebara tomterna.
Men nu råder ett annat läge. Vi talar inte längre om någon form av subventionerade billiga hyreslägenheter i två till tre mindre huskroppar av stadsvillekaraktär som hade kunnat motivera viss överexploatering, utan om två stora bostadsrättshus - i realiteten byggda med skattebetalarnas olagliga subventioner. Husvolymer som knappast är av den stadsvillekaraktär som hittills varit vår ledstjärna.
Det som jag finner rent stötande i sammanhanget är att vi har en 40 år gammal stadsplan i botten som gjordes på den tiden tanken var att bygga "Graflundslimpor" i hela kvarteret som en fortsättning på 70-talsbebyggelsen i kvarteret Åkern.
Därför gavs kvarteret en samlad byggrätt eftersom tanken var att samtliga fastigheter skulle bygga ungefär lika stora huskroppar utmed gatulinjerna.
Så har det inte blivit - tack och lov. Istället finns 11 st villatomter som tillsammans utnyttjar en bråkdel av kvarterets samlade byggrätt. Resterande outnyttjad byggrätt skulle således helt och hållet kunna utnyttjas på de två återstående tomterna om denna gamla plan får gälla.
Vi måste fråga oss om det är rimligt att en gammal stadsplan med så föråldrade regler att medan 80% av tomtmarken utnyttjar kanske 20% av den samlade byggrätten skall vi på de återstående 20% tomtmark följaktligen tillåta att 80% av kvarterets samlade gamla byggrätt får utnyttjas!
Bygglovansökan för Jägmästaren 1 och 2 utnyttjar mer byggrätt än vi förmodligen skulle ha tillåtit i en modernt utformad detaljplan genom att man använder sig av grannfastigheternas outnyttjade byggrätter.
Återigen - allt detta hade kunnat vara motiverat om det hade gällt att bygga billiga hyreslägenheter för ungdomar. Men är det motiverat när det gäller bostadsrätter för medelålders höginkomsttagare?
Om den person som kommunens förköp berövade fastigheten, hade kunnat fullfölja sitt köp och kommit in med en bygglovansökan för ett av dessa två schabrak - hade vi då beviljat ett bygglov utan planändring?
Jag tror inte det. Därför måste detaljplanen omarbetas för att motsvara moderna krav på utnyttjandet av marken och anpassningen till omgivningen och gällande FÖP. Idag finns t.ex. prickmark som inte längre behöver vara prickmark men som hindrar ett mer adekvat utnyttjande av marken för bebyggelse.
Vid samtal med den av kommunjuristen Oscar Arnell anlitade externa juristen, Ann--Christine Johnsson, framkommer att även om hävningsmöjligheten inte längre finns och villkoret från det utlöpta köpekontraktet inte längre gäller, så gäller trots allt kommunens överenskommelse med vinnaren av arkitekttävlingen om hur och med vad fastigheterna skall bebyggas liksom vinnaren av arkitekttävlingens skyldighet att överflytta denna överenskommelse till dem han säljer till.
Kommunen har heller aldrig gjort några utfästelser betr. detaljplanens möjligheter för annat än den avtalade byggnationen, utan har full möjlighet att utnyttja sitt planmonopol utan risk för några skadeståndskrav. Snarare är det kommunen som skulle kräva vinnaren av arkitekttävlingen på skadestånd om han inte fullföljer sin del av överenskommelsen.
Att därför ta tillfället i akt och göra det möjligt att få till en byggnation som överensstämmer med kommunens intentioner borde varit Plan- & Byggnämndens uppgift.
Häradsvik den 18.10.2007
MATS WERNER
I och med detta sätter jag politisk punkt för mitt engagemang i Jägmästarfrågan. Ärendet kommer nu att leva vidare många år i andras händer och jag kommer att följa det med intresse, kanske även med kommentarer på bloggen.
Däremot har den kommuninterna ansvarsfrågan ännu inte kommit längre, men även där hoppas jag att någon ska vakna till liv och se till att en sådan utredning kommer till, för att kommunen hamnat i denna helt oacceptabla sits bär någon ansvar för och det ansvaret borde utkrävas.
Ansvar?
I Eskilstuna-Kuriren/Strengnäs Tidning häromdagen gav Karl Yngve Åkerström mig heder för min hållning i frågan om att utkräva någon form av ansvar för den inkompetens som berövat såväl en privatperson som Strängnäs kommuns skattebetalare stora värden som istället "skänkts" till en annan privatperson. Stödet tackar jag för. Det behöver jag, för bland kommunens ledande politiker har jag - utöver från mina egna partikollegor - inget sådant.
En anonym Plan-&Byggnämndskollega konstaterade skadeglatt i E-kurirens nätupplaga att jag minsann inte agerat på förra nämndsammanträdet utan förmodligen bara "spelade för gallerierna".
Till vederbörande vill jag säga: Ärendet fanns inte på dagordningen förra mötet. Vi fick en information och vi ställde några frågor. Det var en del av den information jag efterlyst som grundval för ett slutligt ställningstagande.
Efter över 20 år i kommunalpolitiken har jag lärt mig att det finns tillfällen då man ska lyssna och tillfällen då man ska agera. Förra mötet gällde att lyssna. Nu kommer vi till agerandet.
Här följer mitt ställningstagande i frågan inför nämndens möte nästa vecka:
Problematiken när det gäller Jägmästaren 1 och 2 är som jag ser det:
1. Kommunen har genom att ange avsikten att bygga billiga hyreslägenheter kunnat genomdriva ett förköp till men för en enskild kommuninvånare.
Det är inte vilken lättvindig åtgärd som helst när samhället tar ifrån en enskild hans egendom. Det krävs starka skäl. Moderaterna och Kristdemokraterna var emot denna åtgärd, men röstades ner i fullmäktige.
2. Kommunens förköp berövade en privatperson inte blott hans egendom utan också den möjlighet och rättighet som var hans - nämligen att själv - om han så önskat - kunna göra den förtjänst på fastigheten som kommunen genom sin hantering istället överfört till en annan. Vilka möjligheter har den förfördelade personen att kräva kommunen på skadestånd?
3. Den ytterligt bristfälliga kommunala hanteringen av ärendet som följde har de facto i nästa steg också avhänt kommunens skattebetalare den möjliga vinst som vinnaren av arkitekttävlingen istället kunnat göra (minst 5 miljoner kronor enligt uppgift om aktuell värdering).
4. Denna vinstmöjlighet, som kommunen härigenom berövat såväl en enskild kommuninvånare som i nästa led, skattebetalarna, är av den storleksordningen att den ytterligt bristfälliga hanteringen - alldeles oavsett att någon sådan vinst någonsin varit kommunens avsikt med förköpet av fastigheterna - enligt min uppfattning inte bara kan förbigås utan att något ansvar utkrävs.
Men denna fråga måste lösas på annat håll än i Plan- & Byggnämnden.
5. Vinnaren av arkitekttävlingen ifråga kan i sig inte juridiskt anklagas för något i sammanhanget. Han har på ett affärsmässigt sätt gjort de bedömningar av situationen som han har all rätt att göra som enskild affärsman. Den moraliska delen faller utanför vårt kompetensområde. Kommunjuristen har dock antytt att det möjligen kan finnas någon anledning och möjlighet för kommunen att agera gentemot vinnaren av arkitekttävlingen i skadeståndshänseende.
-----
Som Plan-&Byggnämndens ordförande påpekat gäller att om en bygglovansökan stämmer överens med detaljplanen, skall lov beviljas.
Men Bygglovschefen har också pekat på möjligheten att göra på samma sätt som vi beslutat göra i kvarteret Astrea i Mariefred (utan några jämförelser i övrigt), nämligen att bordlägga bygglovsansökan för att göra en ny detaljplan.
Jag har bl.a. tidigare sagt att man nästan hellre skulle vilja se en park på platsen än att godkänna den hantering som frågan om Jägmästaren fått.
Jag inser dock att detta vore en befängd tanke. Inte blott skulle det leda till skadeståndskrav från den nuvarande fastighetsägaren som helt oförskyllt skulle ställas inför situationen, utan dessutom vill vi ju faktiskt ha byggnation av bostäder på fastigheterna.
Däremot har Bygglovchefen påpekat möjligheten att en detaljplaneförändring skulle kunna innebära att man tar bort en hel del numera onödig prickmark mot rondellen. Därvid skulle de nya och större huskropparna kunna förskjutas österut vilket skulle ge kvarteret en bättre arkitektonisk ordning och gestaltning. En sådan ändring skulle också ge större möjligheter att lösa skuggningsproblematiken mot grannfastigheterna.
Efter att ha inhämtat information från Bygglovchefen och Kommunjuristen framstår det som helt klart att en sådan åtgärd inte skulle kunna leda till några anspråk från fastighetsägarens sida eftersom ingen inskränkning i byggrätter kommer i fråga, kanske rentav tvärtom.
Mitt förslag är därför
att P&B beslutar bordlägga bygglovsansökan och
att uppdra åt SBK att påbörja arbete med en ny detaljplan för fastigheten innebärande att prickmarksområdet i fastighetens östra del minskas så att den tänkta byggnationen kan förskjutas österut på fastigheterna.
Vad vinner vi på detta?
När vi nu ändå sitter i den situation vi gör kan vi åtminstone se till att den byggnation som blir av, gör minsta möjliga "skada". D.v.s. kvarterets byggnation kan ges bättre förutsättningar och konflikten kring skuggning av de båda grannfastigheterna kan minimeras.
Att exploatören får vänta några år med att sätta igång, kan inte betraktas som skadeståndsgrundande.
En anonym Plan-&Byggnämndskollega konstaterade skadeglatt i E-kurirens nätupplaga att jag minsann inte agerat på förra nämndsammanträdet utan förmodligen bara "spelade för gallerierna".
Till vederbörande vill jag säga: Ärendet fanns inte på dagordningen förra mötet. Vi fick en information och vi ställde några frågor. Det var en del av den information jag efterlyst som grundval för ett slutligt ställningstagande.
Efter över 20 år i kommunalpolitiken har jag lärt mig att det finns tillfällen då man ska lyssna och tillfällen då man ska agera. Förra mötet gällde att lyssna. Nu kommer vi till agerandet.
Här följer mitt ställningstagande i frågan inför nämndens möte nästa vecka:
Problematiken när det gäller Jägmästaren 1 och 2 är som jag ser det:
1. Kommunen har genom att ange avsikten att bygga billiga hyreslägenheter kunnat genomdriva ett förköp till men för en enskild kommuninvånare.
Det är inte vilken lättvindig åtgärd som helst när samhället tar ifrån en enskild hans egendom. Det krävs starka skäl. Moderaterna och Kristdemokraterna var emot denna åtgärd, men röstades ner i fullmäktige.
2. Kommunens förköp berövade en privatperson inte blott hans egendom utan också den möjlighet och rättighet som var hans - nämligen att själv - om han så önskat - kunna göra den förtjänst på fastigheten som kommunen genom sin hantering istället överfört till en annan. Vilka möjligheter har den förfördelade personen att kräva kommunen på skadestånd?
3. Den ytterligt bristfälliga kommunala hanteringen av ärendet som följde har de facto i nästa steg också avhänt kommunens skattebetalare den möjliga vinst som vinnaren av arkitekttävlingen istället kunnat göra (minst 5 miljoner kronor enligt uppgift om aktuell värdering).
4. Denna vinstmöjlighet, som kommunen härigenom berövat såväl en enskild kommuninvånare som i nästa led, skattebetalarna, är av den storleksordningen att den ytterligt bristfälliga hanteringen - alldeles oavsett att någon sådan vinst någonsin varit kommunens avsikt med förköpet av fastigheterna - enligt min uppfattning inte bara kan förbigås utan att något ansvar utkrävs.
Men denna fråga måste lösas på annat håll än i Plan- & Byggnämnden.
5. Vinnaren av arkitekttävlingen ifråga kan i sig inte juridiskt anklagas för något i sammanhanget. Han har på ett affärsmässigt sätt gjort de bedömningar av situationen som han har all rätt att göra som enskild affärsman. Den moraliska delen faller utanför vårt kompetensområde. Kommunjuristen har dock antytt att det möjligen kan finnas någon anledning och möjlighet för kommunen att agera gentemot vinnaren av arkitekttävlingen i skadeståndshänseende.
-----
Som Plan-&Byggnämndens ordförande påpekat gäller att om en bygglovansökan stämmer överens med detaljplanen, skall lov beviljas.
Men Bygglovschefen har också pekat på möjligheten att göra på samma sätt som vi beslutat göra i kvarteret Astrea i Mariefred (utan några jämförelser i övrigt), nämligen att bordlägga bygglovsansökan för att göra en ny detaljplan.
Jag har bl.a. tidigare sagt att man nästan hellre skulle vilja se en park på platsen än att godkänna den hantering som frågan om Jägmästaren fått.
Jag inser dock att detta vore en befängd tanke. Inte blott skulle det leda till skadeståndskrav från den nuvarande fastighetsägaren som helt oförskyllt skulle ställas inför situationen, utan dessutom vill vi ju faktiskt ha byggnation av bostäder på fastigheterna.
Däremot har Bygglovchefen påpekat möjligheten att en detaljplaneförändring skulle kunna innebära att man tar bort en hel del numera onödig prickmark mot rondellen. Därvid skulle de nya och större huskropparna kunna förskjutas österut vilket skulle ge kvarteret en bättre arkitektonisk ordning och gestaltning. En sådan ändring skulle också ge större möjligheter att lösa skuggningsproblematiken mot grannfastigheterna.
Efter att ha inhämtat information från Bygglovchefen och Kommunjuristen framstår det som helt klart att en sådan åtgärd inte skulle kunna leda till några anspråk från fastighetsägarens sida eftersom ingen inskränkning i byggrätter kommer i fråga, kanske rentav tvärtom.
Mitt förslag är därför
att P&B beslutar bordlägga bygglovsansökan och
att uppdra åt SBK att påbörja arbete med en ny detaljplan för fastigheten innebärande att prickmarksområdet i fastighetens östra del minskas så att den tänkta byggnationen kan förskjutas österut på fastigheterna.
Vad vinner vi på detta?
När vi nu ändå sitter i den situation vi gör kan vi åtminstone se till att den byggnation som blir av, gör minsta möjliga "skada". D.v.s. kvarterets byggnation kan ges bättre förutsättningar och konflikten kring skuggning av de båda grannfastigheterna kan minimeras.
Att exploatören får vänta några år med att sätta igång, kan inte betraktas som skadeståndsgrundande.
En kommun i förfall?
För ett antal år sedan beslöt sig Strängnäs Kommun för att det skulle byggas fler billiga hyreslägenheter centralt. Man fann att just då hade en stor gammal dubbelvillatomt bytt ägare efter att många år ha stått tom och öde efter en brand.
En stor byggfirma gav upp sina egna planer och sålde tomten till en privatperson som tänkte bygga sig ett hem på platsen.
Kommunen fick då för sig att gå in och förköpa fastigheten år 2002. Det är en rätt som kommuner har att helt enkelt sno fastigheter från enskilda människor. De får visserligen betala samma pris som vederbörande gett men vederbörande har i det läget väldigt lite - för att inte säga intet - att säga till om.
Men kommunen får bara förköpa om det föreligger ett allmänt behov av att komma över just den fastigheten. I det här fallet anfördes behovet av billiga centralt belägna hyresrätter som skäl för kommunen att få förköpa.
Man kom på att det borde vara ännu mer gångbart om det blev tal om små billiga hyreslägenheter för ungdomar! Så utlystes en tävling bland hugade byggfirmor om vem som gav det bästa förslaget till just billiga ungdomsbostäder.
Tävlingen vanns av Vinnaren, en lokalt verksam byggkonsult. Hans förslag kallat "Egen lya" vann juryns gillande.
Vinnaren fick år 2003 köpa fastigheten för priset 1.750.000:- (den är idag fyra år senare och lika oåtgärdad, värderad till runt 7,5 miljoner) på villkor att det inom två år från tillträdesdagen uppfördes billiga hyreslägenheter för ungdomar.
Det första formfelet kommunen begick - som gjorde köpekontraktet ogiltigt - var att man skrev att två-årsperioden skulle börja löpa från tillträdesdagen istället för från köpekontraktets datum.
Det andra felet var att man sedan utfärdade ett köpebrev där villkoren från Köpekontraktet inte bekräftades, vilket gjorde att det ogiltiga Köpekontraktet blev helt frånsprunget. Vinnaren var nu i princip fri att göra vad han ville med tomten med den generösa mycket gamla byggrätten.
När det så småningom (eftersom tiden redan sprungit ifrån den möjligen en gång upprättade kalkylen) uppdagades att det vinnande förslaget stred mot nu gällande bygglånebestämmelser gick kommunen med på justeringar i projektet så att istället för ettor skulle man nu bygga tvåor som skulle kunna hyras rumsvis med delat kök av de hugade ungdomarna.
Men det hände ändå ingenting på tomten.
Vinnaren - som väl från första stund insett det lönlösa i att ens försöka bygga billiga hyreslägenheter - sökte nu och fick lov att bygga en tredje huskropp på tomten som skulle innehålla bostadsrätter som skulle hjälpa till att finansiera de "billiga ungdomsbostäderna".
När jag någon gång under våren 2006 ställer frågan till kommunens chefstjänsteman på det aktuella kontoret om det verkligen inte fanns några villkor i samband med försäljningen till Vinnaren, får jag svaret: "Nej, vi försökte tala om för politikerna att när ni väl skriver på kontraktet förlorar kommunen möjligheten att styra utvecklingen". Tjänstemannen måste - har jag i efterhand förstått - ha talat mot bättre vetande. Det fanns ursprungligen villkor och om man inte utfärdat ett befriande köpebrev hade kommunen ända till våren 2006 kunnat häva köpet och återta fastigheten.
Nåväl, befriad från alla bojor tar nu Vinnaren nästa steg. Han säljer fastigheten till sitt eget aktiebolag - utan att kommunen än en gång utnyttjar sin förköpsrätt. Det hade man i det skedet (hösten 2006?) återigen kunnat göra men underlät alltså.
När väl denna transaktion är genomförd återstår bara att finna en köpare som kan exploatera fastigheten till fullo med endast bostadsrätter för bättre bemedlade "icke-ungdomar". Sagt och gjort!
Men denna gång är det inte fastigheten som säljs - utan aktierna i bolaget! Finessen med detta är - förutom att den faktiska köpeskillingen för fastigheten kan döljas och att man ej behöver erlägga lagfartskostnad - också att kommunen inte längre har någon förköpsrätt!
Så långt det historiska skeendet.
Nu återstår den kommunala "uppstädningen". Om det moderata Kommunalrådet med flera får råda, så sker det genom en lätt lyftning av matthörnet och så vips in under mattan med otrevligheterna.
Den nye kommunjuristen har levererat en utredning kring alla turer i denna trista affär som presenterades på senaste Kommunstyrelsesammanträdet. Det är en beklämmande läsning som på fem A4-sidor radar upp alla de fatala misstag och underlåtelser som kommunförvaltningen har lyckats med genom åren.
Den logiska följden av denna utredning borde vara ytterligare en utredning - denna gång utförd av en extern expert - som går igenom ansvarsfrågorna.
Vem eller vilka inom den kommunala förvaltningen och/eller inom den politiska ledningen har haft ansvaret för att dessa klantigheter kunnat ske utan att någon reagerat?
Kommunen har begått ett jättesvek!
Ett svek emot den privatperson som man tog fastigheten ifrån.
Ett svek mot alla de ungdomar som räknat med att här skulle de utlovade billiga hyreslägenheterna bli en realitet
Och ett jättesvek mot alla skattebetalare som ju i realiteten är de som får betala den vinst som Vinnaren nu istället gjort på kommunens klantighet.
Men även här sviker den nuvarande kommunledningen! - Nej, vi har lärt oss att alltid skriva Exploateringsavtal nu, så varför ska vi rota i det som varit! Låt oss skratta och vara glada och gå vidare - är den anda som tycks råda.
Jag blir bara så beklämd.
Hur skulle vi som politiker kunna låta bli att rikta anmärkningar? Är det inte vår uppgift som kommuninvånarnas och skattebetalarnas representanter? Har det här samhället gått så långt i förfall att man ska kunna vara hur klantig och ansvarslös som helst utan att behöva räkna med någon form av påföljder?
Nästa vecka ska Plan&Byggnämnden besluta om nytt bygglov för de numera två stora huskroppar med bostadsrätter (som alla är sålda), med utsikt över Domkyrka och Mälarvik. Vi är ett antal politiker som inte tycker att ärendet borde gå på sådan räls men vi kämpar mot ett kompakt motstånd från dagens "låt-gå"-politiker.
Lagen säger att om ansökan följer detaljplanen så ska lov beviljas. Det är inställningen från nämndens ordförande m.fl.
Den ansvarige bygglovchefen har pekat på möjligheten att åtminstone få till en bättre gestaltning och en bättre arkitektonisk ordning i kvarteret genom att bordlägga bygglovet och göra om den sedan länge utgångna detaljplanen så att marken på fastigheten bättre kan utnyttjas.
Vi har utnyttjat den möjligheten i Mariefred i kvarteret Astrea. Låt oss också göra det i Jägmästaren!
En stor byggfirma gav upp sina egna planer och sålde tomten till en privatperson som tänkte bygga sig ett hem på platsen.
Kommunen fick då för sig att gå in och förköpa fastigheten år 2002. Det är en rätt som kommuner har att helt enkelt sno fastigheter från enskilda människor. De får visserligen betala samma pris som vederbörande gett men vederbörande har i det läget väldigt lite - för att inte säga intet - att säga till om.
Men kommunen får bara förköpa om det föreligger ett allmänt behov av att komma över just den fastigheten. I det här fallet anfördes behovet av billiga centralt belägna hyresrätter som skäl för kommunen att få förköpa.
Man kom på att det borde vara ännu mer gångbart om det blev tal om små billiga hyreslägenheter för ungdomar! Så utlystes en tävling bland hugade byggfirmor om vem som gav det bästa förslaget till just billiga ungdomsbostäder.
Tävlingen vanns av Vinnaren, en lokalt verksam byggkonsult. Hans förslag kallat "Egen lya" vann juryns gillande.
Vinnaren fick år 2003 köpa fastigheten för priset 1.750.000:- (den är idag fyra år senare och lika oåtgärdad, värderad till runt 7,5 miljoner) på villkor att det inom två år från tillträdesdagen uppfördes billiga hyreslägenheter för ungdomar.
Det första formfelet kommunen begick - som gjorde köpekontraktet ogiltigt - var att man skrev att två-årsperioden skulle börja löpa från tillträdesdagen istället för från köpekontraktets datum.
Det andra felet var att man sedan utfärdade ett köpebrev där villkoren från Köpekontraktet inte bekräftades, vilket gjorde att det ogiltiga Köpekontraktet blev helt frånsprunget. Vinnaren var nu i princip fri att göra vad han ville med tomten med den generösa mycket gamla byggrätten.
När det så småningom (eftersom tiden redan sprungit ifrån den möjligen en gång upprättade kalkylen) uppdagades att det vinnande förslaget stred mot nu gällande bygglånebestämmelser gick kommunen med på justeringar i projektet så att istället för ettor skulle man nu bygga tvåor som skulle kunna hyras rumsvis med delat kök av de hugade ungdomarna.
Men det hände ändå ingenting på tomten.
Vinnaren - som väl från första stund insett det lönlösa i att ens försöka bygga billiga hyreslägenheter - sökte nu och fick lov att bygga en tredje huskropp på tomten som skulle innehålla bostadsrätter som skulle hjälpa till att finansiera de "billiga ungdomsbostäderna".
När jag någon gång under våren 2006 ställer frågan till kommunens chefstjänsteman på det aktuella kontoret om det verkligen inte fanns några villkor i samband med försäljningen till Vinnaren, får jag svaret: "Nej, vi försökte tala om för politikerna att när ni väl skriver på kontraktet förlorar kommunen möjligheten att styra utvecklingen". Tjänstemannen måste - har jag i efterhand förstått - ha talat mot bättre vetande. Det fanns ursprungligen villkor och om man inte utfärdat ett befriande köpebrev hade kommunen ända till våren 2006 kunnat häva köpet och återta fastigheten.
Nåväl, befriad från alla bojor tar nu Vinnaren nästa steg. Han säljer fastigheten till sitt eget aktiebolag - utan att kommunen än en gång utnyttjar sin förköpsrätt. Det hade man i det skedet (hösten 2006?) återigen kunnat göra men underlät alltså.
När väl denna transaktion är genomförd återstår bara att finna en köpare som kan exploatera fastigheten till fullo med endast bostadsrätter för bättre bemedlade "icke-ungdomar". Sagt och gjort!
Men denna gång är det inte fastigheten som säljs - utan aktierna i bolaget! Finessen med detta är - förutom att den faktiska köpeskillingen för fastigheten kan döljas och att man ej behöver erlägga lagfartskostnad - också att kommunen inte längre har någon förköpsrätt!
Så långt det historiska skeendet.
Nu återstår den kommunala "uppstädningen". Om det moderata Kommunalrådet med flera får råda, så sker det genom en lätt lyftning av matthörnet och så vips in under mattan med otrevligheterna.
Den nye kommunjuristen har levererat en utredning kring alla turer i denna trista affär som presenterades på senaste Kommunstyrelsesammanträdet. Det är en beklämmande läsning som på fem A4-sidor radar upp alla de fatala misstag och underlåtelser som kommunförvaltningen har lyckats med genom åren.
Den logiska följden av denna utredning borde vara ytterligare en utredning - denna gång utförd av en extern expert - som går igenom ansvarsfrågorna.
Vem eller vilka inom den kommunala förvaltningen och/eller inom den politiska ledningen har haft ansvaret för att dessa klantigheter kunnat ske utan att någon reagerat?
Kommunen har begått ett jättesvek!
Ett svek emot den privatperson som man tog fastigheten ifrån.
Ett svek mot alla de ungdomar som räknat med att här skulle de utlovade billiga hyreslägenheterna bli en realitet
Och ett jättesvek mot alla skattebetalare som ju i realiteten är de som får betala den vinst som Vinnaren nu istället gjort på kommunens klantighet.
Men även här sviker den nuvarande kommunledningen! - Nej, vi har lärt oss att alltid skriva Exploateringsavtal nu, så varför ska vi rota i det som varit! Låt oss skratta och vara glada och gå vidare - är den anda som tycks råda.
Jag blir bara så beklämd.
Hur skulle vi som politiker kunna låta bli att rikta anmärkningar? Är det inte vår uppgift som kommuninvånarnas och skattebetalarnas representanter? Har det här samhället gått så långt i förfall att man ska kunna vara hur klantig och ansvarslös som helst utan att behöva räkna med någon form av påföljder?
Nästa vecka ska Plan&Byggnämnden besluta om nytt bygglov för de numera två stora huskroppar med bostadsrätter (som alla är sålda), med utsikt över Domkyrka och Mälarvik. Vi är ett antal politiker som inte tycker att ärendet borde gå på sådan räls men vi kämpar mot ett kompakt motstånd från dagens "låt-gå"-politiker.
Lagen säger att om ansökan följer detaljplanen så ska lov beviljas. Det är inställningen från nämndens ordförande m.fl.
Den ansvarige bygglovchefen har pekat på möjligheten att åtminstone få till en bättre gestaltning och en bättre arkitektonisk ordning i kvarteret genom att bordlägga bygglovet och göra om den sedan länge utgångna detaljplanen så att marken på fastigheten bättre kan utnyttjas.
Vi har utnyttjat den möjligheten i Mariefred i kvarteret Astrea. Låt oss också göra det i Jägmästaren!
