Flytta inte Kulturskolan i Strängnäs!
Gå med i Facebook-gruppen genom att klicka på länken:
Protest mot att flytta ut Strängnäs Kulturskola till campus
SJs tidtabeller ger 12,5 timmars arbetsdagar för småbarn.
"Persson uppmanar SJ-kunder att protestera"
Kommunstyrelsens Ordförande Jens Persson - liksom för övrigt en tågvärd på ett tåg mellan Läggesta och Stockholm idag - uppmanar till protester direkt hos SJ om de indragna tågtiderna och följden därav - omöjligheten att få sittplats.
Det är skamligt att Eskilstuna - som har färre totala Stockholmspendlare än Strängnäs kommun har ska ha ett eget morgontåg till Stockholm. Nu har SJ tvingats acceptera att det tåget också stannar i Strängnäs. Givetvis skulle det också stanna i Läggesta.
Eskilstunaresenärer är alltid garanterade sittplats på tåget. Läggestaresenärer får det sällan eller aldrig. Ändå betalar såväl Läggesta- som Eskiltunaresenärer samma taxa för sträckan Läggesta-Stockholm.
Jag tror säkert att Jens Persson och övriga ansvariga inom kommunledningen på alla tänkbara sätt framfört sina åsikter.
Men det är nog som Persson säger - det är först när resenärerna själva reser sig som en man och tågar till SJs högkvarter som det hela kan få någon verklig effekt.
Min son som bor i Marielund vid Läggesta station berättade för mig att det var 8 killar i området som spelade innebandy tillsammans. Alla var inflyttade från Stockholm eller andra orter. Flertalet av dem övervägde dock att flytta tillbaka till Stockholm p.g.a. två anledningar:
1. Vårdcentralen i Mariefred. Dit går man bara inte med sina barn. Man åker hellre till Nacka eller andra ställen, bara inte Mariefreds vårdcentral.
2. Tågpendlingen, som visat sig inte hålla måttet. Tidtabellerna ger åtskilliga barn 12,5-timmars dagisdag vid förskolan i Marielund!!!
Inte ens personalen får vara där så länge!
Barnen upplever dagis som hemmet och hemmet som något slags främmande övernattningssställe!
En gång i tiden fanns en tågpendlarförening i Strängnäs som blev en stark motpart till SJ. Det är dags för en ny sådan som kan organisera alla pendlare bakom sina krav på ett helt annat sätt än vad kommunen någonsin kan så länge man är bunden vid just SJ.
För det första bör krav resas på att regeringen omgående ger Svealandsbanan samma fria status som Uven fick i våras. Då kunde trafiken upphandlas i konkurrens. Plötsligt kunde SJ köra t.o.m. fler turer för mindre pengar än man några månader tidigare sagt sig inte kunna klara utan omfattande prishöjningar.
För det andra kan en tågpendlarförening för att backa upp sina krav, gemensamt handla upp en konkurrenskraftig busstrafik för att få SJ att begripa vad saken handlar om.
Kommunstyrelsens Ordförande Jens Persson - liksom för övrigt en tågvärd på ett tåg mellan Läggesta och Stockholm idag - uppmanar till protester direkt hos SJ om de indragna tågtiderna och följden därav - omöjligheten att få sittplats.
Det är skamligt att Eskilstuna - som har färre totala Stockholmspendlare än Strängnäs kommun har ska ha ett eget morgontåg till Stockholm. Nu har SJ tvingats acceptera att det tåget också stannar i Strängnäs. Givetvis skulle det också stanna i Läggesta.
Eskilstunaresenärer är alltid garanterade sittplats på tåget. Läggestaresenärer får det sällan eller aldrig. Ändå betalar såväl Läggesta- som Eskiltunaresenärer samma taxa för sträckan Läggesta-Stockholm.
Jag tror säkert att Jens Persson och övriga ansvariga inom kommunledningen på alla tänkbara sätt framfört sina åsikter.
Men det är nog som Persson säger - det är först när resenärerna själva reser sig som en man och tågar till SJs högkvarter som det hela kan få någon verklig effekt.
Min son som bor i Marielund vid Läggesta station berättade för mig att det var 8 killar i området som spelade innebandy tillsammans. Alla var inflyttade från Stockholm eller andra orter. Flertalet av dem övervägde dock att flytta tillbaka till Stockholm p.g.a. två anledningar:
1. Vårdcentralen i Mariefred. Dit går man bara inte med sina barn. Man åker hellre till Nacka eller andra ställen, bara inte Mariefreds vårdcentral.
2. Tågpendlingen, som visat sig inte hålla måttet. Tidtabellerna ger åtskilliga barn 12,5-timmars dagisdag vid förskolan i Marielund!!!
Inte ens personalen får vara där så länge!
Barnen upplever dagis som hemmet och hemmet som något slags främmande övernattningssställe!
En gång i tiden fanns en tågpendlarförening i Strängnäs som blev en stark motpart till SJ. Det är dags för en ny sådan som kan organisera alla pendlare bakom sina krav på ett helt annat sätt än vad kommunen någonsin kan så länge man är bunden vid just SJ.
För det första bör krav resas på att regeringen omgående ger Svealandsbanan samma fria status som Uven fick i våras. Då kunde trafiken upphandlas i konkurrens. Plötsligt kunde SJ köra t.o.m. fler turer för mindre pengar än man några månader tidigare sagt sig inte kunna klara utan omfattande prishöjningar.
För det andra kan en tågpendlarförening för att backa upp sina krav, gemensamt handla upp en konkurrenskraftig busstrafik för att få SJ att begripa vad saken handlar om.
"Hög vinstutdelning till ägarna ger höga taxor för brukarna"
Eskilstuna Energi & Miljös (EEM) nye VD Adam Brännström har uttalat de förlösande orden enligt dagens ledare i Eskilstuna-Kuriren/Strengnäs Tidning: "Hög vinstutdelning till ägarna ger höga taxor för brukarna".
Kommunallagen förutsätter att de taxor som kommunen tar ut (vare sig direkt eller via bolag) för de nyttigheter som ska betalas genom en taxa, återspeglar de verkliga kostnader som kommunen haft för just den åtgärd som avses med taxebetalningen.
Ideligen har jag kunnat konstatera att i Strängnäs Kommun, taxan för t.ex. att ansöka om enskilt avlopp innehåller kostnader för medborgarkontor! Dessa medborgarkontor är knappast en förutsättning för att en miljötjänsteman ska kunna bedöma behovet och utförandet av det enskilda avloppet och skall således inte vara en del av kostnadsunderlaget. Det finns en uppsjö av motsvarande invändningar.
Men så länge alla inblandade håller varandra om ryggen och gör som alla andra gör eller som SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) rekommenderar så blir det ingen ändring.
De flesta av landets kommunala taxor sätts överhuvudtaget inte utifrån vad den enskilda kommunen har för faktiska kostnader för taxeåtgärden utan de sätts utifrån just SKLs rekommendationer (och då väljer man givetvis det högsta beloppet i det rekommenderade intervallet) eller från hur grannkommunerna eller jämförbara kommuner gör.
Samma resonemang förs när det gäller höjningar av taxor.
Vinstuttag för ägare är definitivt ingen relevant kostnad när det gäller taxeunderlag för t.ex. den VA- och renhållningsverksamhet som ligger inom EEM liksom numer också inom Strängnäs energibolag SEVAB och vars ansvarsmotpart egentligen inte är kommunen utan taxekollektivet, d.v.s. de som är anslutna till det kommunala VA-nätet eller som drar nytta av den kommunala sophämtningen.
Jag ser fram emot hur SEVABs taxesättning kommer att se ut jämfört med den tidigare som sattes inom den kommunala förvaltningen.
När det gäller energitaxorna är läget lite annorlunda. Här är bolagens frihet större. Men vad de ansvariga politiskt tillsatta styrelseledamöterna och ansvariga kommunpolitiker måste inse är ju att anledningen till att kommunen överhuvudtaget äger ett kommersiellt bolag inom energisektorn är för att erbjuda de egna kommuninvånarna lägsta möjliga taxor.
Annars finns ju inget egentligt berättigande för ett kommunalt energibolag.
När det gäller SEVAB kan man ifrågasätta att bolaget är kommunalägt även ur den synpunkten att bolaget ingalunda förser alla kommuninvånare med elektricitet. Minst hälften av invånarna har andra elleverantörer såväl på nät- som på el-sidan. Vattenfall är en stor operatör i vår kommun.
SEVAB är dock ett duktigt bolag på många sätt och synnerligen välskött. Men det har under några år investerat över en halv miljard kronor i bl.a. ett eget kraftvärmeverk (KVV). Ett KVV som hittills inte levererat särskilt mycket el eftersom priset på el har sjunkit medan kostnaderna för att producera denna el har ökat kraftigt.
De dollartecken som snurrade i vissa kommunpampars ögonvitor när de talade om de hägrande storvinsterna i SEVAB har fått sig en törn och snurrar inte lika fort, för varje nedskrivning av resultatförväntningar och för varje rapport om ökade bränslekostnader.
Från vårt parti hävdar vi att en kommun ska få sina inkomster från skatt och avgifter - inte från aktieutdelningar.
Men här råder en gråzon där väldigt mycket mer än vad kommunallagens anda säger, tillåts av en tystlåten politikerkår för att bättra på den kommunala resultaträkningen.
När SEVAB redan har investerat så kraftigt och står inför fortsatta stora investeringar - för att gräva ner elnätet, för att installera nya mätare och andra nödvändiga åtgärder - skulle det i mina ögon vara ytterst anstötligt om bolagets ägare dessutom krävde någon form av utdelning (utöver den redan specialhöga ränta ägarna kräver på sina insatslån till bolaget. Lån som bolaget inte tillåts byta ut mot billigare banklån). Detta har jag framfört till bolagets VD inför de överläggningar om nya ägardirektiv som förs med ägarna.
I all synnerhet som varenda investerad krona till KVV och elnät är upplånad! Och därmed spär på den redan alltför dåliga soliditeten både hos bolaget och dess ägare.
Att då genom aktieutdelningar (vare sig direkt eller via förhöjda tvingande räntor) skaffa sig inkomster är ett motbjudande sätt att i smyg straffbeskatta de kommuninvånare som anlitar det "egna" energibolaget.
Möjligen hade man kunnat se mellan fingrarna om det vore så att SEVAB vore bland de allra billigaste elleverantörerna i landet, men så är det ju inte.
Jag gjorde själv i somras en test hos elskling.se och fann att av 98 möjliga elleverantörer för min del återfanns SEVAB på plats nummer 95
94 elbolag av 98 hade alltså ett BÄTTRE erbjudande till mig än SEVAB.
Sedan dess har SEVAB rört sig uppåt på listan och ligger idag på 79e plats!
EEM är det enda bolag som belägger ett antal platser (44-48) genom att där klara fem olika debiteringslaternativ.
Listan toppas av Göteborg, Skellefteå och Borås som alltså kan leverera elen till min mätare för ett betydligt lägre pris än vårt eget SEVAB kan.
Finns då verkligen något reellt motiv att behålla ett energibolag i kommunens ägo?
EEMs Adam Brännström sitter också i SEVABs styrelse som representant för delägaren EEM. Det ska bli intressant att höra hans ställningstagande betr. "Hög vinstutdelning till ägarna ger höga taxor för brukarna", när han ikläder sig aktieägarrollen i SEVABs styrelse!
Kommunallagen förutsätter att de taxor som kommunen tar ut (vare sig direkt eller via bolag) för de nyttigheter som ska betalas genom en taxa, återspeglar de verkliga kostnader som kommunen haft för just den åtgärd som avses med taxebetalningen.
Ideligen har jag kunnat konstatera att i Strängnäs Kommun, taxan för t.ex. att ansöka om enskilt avlopp innehåller kostnader för medborgarkontor! Dessa medborgarkontor är knappast en förutsättning för att en miljötjänsteman ska kunna bedöma behovet och utförandet av det enskilda avloppet och skall således inte vara en del av kostnadsunderlaget. Det finns en uppsjö av motsvarande invändningar.
Men så länge alla inblandade håller varandra om ryggen och gör som alla andra gör eller som SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) rekommenderar så blir det ingen ändring.
De flesta av landets kommunala taxor sätts överhuvudtaget inte utifrån vad den enskilda kommunen har för faktiska kostnader för taxeåtgärden utan de sätts utifrån just SKLs rekommendationer (och då väljer man givetvis det högsta beloppet i det rekommenderade intervallet) eller från hur grannkommunerna eller jämförbara kommuner gör.
Samma resonemang förs när det gäller höjningar av taxor.
Vinstuttag för ägare är definitivt ingen relevant kostnad när det gäller taxeunderlag för t.ex. den VA- och renhållningsverksamhet som ligger inom EEM liksom numer också inom Strängnäs energibolag SEVAB och vars ansvarsmotpart egentligen inte är kommunen utan taxekollektivet, d.v.s. de som är anslutna till det kommunala VA-nätet eller som drar nytta av den kommunala sophämtningen.
Jag ser fram emot hur SEVABs taxesättning kommer att se ut jämfört med den tidigare som sattes inom den kommunala förvaltningen.
När det gäller energitaxorna är läget lite annorlunda. Här är bolagens frihet större. Men vad de ansvariga politiskt tillsatta styrelseledamöterna och ansvariga kommunpolitiker måste inse är ju att anledningen till att kommunen överhuvudtaget äger ett kommersiellt bolag inom energisektorn är för att erbjuda de egna kommuninvånarna lägsta möjliga taxor.
Annars finns ju inget egentligt berättigande för ett kommunalt energibolag.
När det gäller SEVAB kan man ifrågasätta att bolaget är kommunalägt även ur den synpunkten att bolaget ingalunda förser alla kommuninvånare med elektricitet. Minst hälften av invånarna har andra elleverantörer såväl på nät- som på el-sidan. Vattenfall är en stor operatör i vår kommun.
SEVAB är dock ett duktigt bolag på många sätt och synnerligen välskött. Men det har under några år investerat över en halv miljard kronor i bl.a. ett eget kraftvärmeverk (KVV). Ett KVV som hittills inte levererat särskilt mycket el eftersom priset på el har sjunkit medan kostnaderna för att producera denna el har ökat kraftigt.
De dollartecken som snurrade i vissa kommunpampars ögonvitor när de talade om de hägrande storvinsterna i SEVAB har fått sig en törn och snurrar inte lika fort, för varje nedskrivning av resultatförväntningar och för varje rapport om ökade bränslekostnader.
Från vårt parti hävdar vi att en kommun ska få sina inkomster från skatt och avgifter - inte från aktieutdelningar.
Men här råder en gråzon där väldigt mycket mer än vad kommunallagens anda säger, tillåts av en tystlåten politikerkår för att bättra på den kommunala resultaträkningen.
När SEVAB redan har investerat så kraftigt och står inför fortsatta stora investeringar - för att gräva ner elnätet, för att installera nya mätare och andra nödvändiga åtgärder - skulle det i mina ögon vara ytterst anstötligt om bolagets ägare dessutom krävde någon form av utdelning (utöver den redan specialhöga ränta ägarna kräver på sina insatslån till bolaget. Lån som bolaget inte tillåts byta ut mot billigare banklån). Detta har jag framfört till bolagets VD inför de överläggningar om nya ägardirektiv som förs med ägarna.
I all synnerhet som varenda investerad krona till KVV och elnät är upplånad! Och därmed spär på den redan alltför dåliga soliditeten både hos bolaget och dess ägare.
Att då genom aktieutdelningar (vare sig direkt eller via förhöjda tvingande räntor) skaffa sig inkomster är ett motbjudande sätt att i smyg straffbeskatta de kommuninvånare som anlitar det "egna" energibolaget.
Möjligen hade man kunnat se mellan fingrarna om det vore så att SEVAB vore bland de allra billigaste elleverantörerna i landet, men så är det ju inte.
Jag gjorde själv i somras en test hos elskling.se och fann att av 98 möjliga elleverantörer för min del återfanns SEVAB på plats nummer 95
94 elbolag av 98 hade alltså ett BÄTTRE erbjudande till mig än SEVAB.
Sedan dess har SEVAB rört sig uppåt på listan och ligger idag på 79e plats!
EEM är det enda bolag som belägger ett antal platser (44-48) genom att där klara fem olika debiteringslaternativ.
Listan toppas av Göteborg, Skellefteå och Borås som alltså kan leverera elen till min mätare för ett betydligt lägre pris än vårt eget SEVAB kan.
Finns då verkligen något reellt motiv att behålla ett energibolag i kommunens ägo?
EEMs Adam Brännström sitter också i SEVABs styrelse som representant för delägaren EEM. Det ska bli intressant att höra hans ställningstagande betr. "Hög vinstutdelning till ägarna ger höga taxor för brukarna", när han ikläder sig aktieägarrollen i SEVABs styrelse!
Malmöutflykt!
Andlöst vacker solnedgång över Öresundsbron.
Hustrun och jag bilade ner till Malmö för en långhelg. Vi skulle hälsa på mellandotra med sambo och passa på att överlämna lite "arkivrens" till storasyster Karin (vars utsikt från Ön i Limhamn syns ovan).
Första kvällen ägnades åt "Svensson, Svensson" på Nöjesteatern. Den föreställning som gjort succé hela sommaren på Krusenstiernska gården i Kalmar men som nu flyttat in i värmen till vintern. Gustaf och Lena Svensson är på barnfri semester på landsortspang för att lappa ihop äktenskapet och för att fira bröllopsdag. Förutsättningen är att Gustaf dyrt och heligt lovat att inte ens andas ordet "fotboll" under hela vistelsen.
När en legendarisk landslagsspelare flyttar in i rummet bredvid och bjuder in Gustaf att sitta i spelarbåset under en match med alla de STORA fotbollslegendarerna, uppstår problemen! Det springs i dörrar och smids intriger. Det förväxlas och det sprids vita lögner till höger och vänster. Att pensionatsvärdinnan håller på att gå i konkurs och att hennes dotter synes ha förlovat sig med en sol- och vårare (i Lenas ögon) gör inte det hela lättare.
Föreställningen är sevärd men man kunde lagt lite mer krut på slutet.
Suzanne Reuter och Allan Svensson är lika härliga som alltid.
Här gör Lena och Gustaf sin entré på strejkande moped på väg till sommarpanget.
Så var vi på världens näst största IKEA-varuhus, just invigt vid Svågertorp, nära Öresundsbron. En maffig anläggning som vi givetvis inte kom tomhänta från!
Vi hann också med en titt på några av dotterns aktuella "stagings" (hon introducerade "homestaging" eller "homestyling" i Sverige efter att ha jobbat fem år i San Francisco med detta) och döm om min förvåning när jag i en lägenhet finner mina och mammas gamla sångnoter, vackert inramade som väggdekorationer! Kul!
Notbladen till "Det vore väl f'runderbart" från My fair lady och "Civilization" som Svend Asmussens gäng spelade, m.fl. har blivit konst!
Katrinetorps Herrgård
Så tog dottern med oss till Katrinetorps gård där vi skulle dricka kaffe och äta smetiga bakelser (vilket vi gjorde i det gamla stallet) men där vi också fick se en fantastisk stolsutställning (från barock till empire) och göra en runda i parken innan det bar hemåt igen.
Vacker prydnadskål
Färgglada rabattrester
Gräs i rader. Här Svansfjäder!
På slänten bakom denna vingudinna har man planterat vinstockar!
En glimt mellan flygel och huvudbyggnad mot den andra flygeln.
Novembers profilbild!
Den föreställer förvisso mig i form av aposteln Paulus (med svärdet). Jag står bredvid Petrus (i form av Göran Klintberg) i Strängnäs kommunvapen. Bilden är från en gammal Mariefredsrevy där Göran och jag förmodligen avlevererade någon redig känga riktad mot överheten i centralorten Strängnäs. Om i form av en sketch eller en kuplett minns jag inte.
Paulus avbildas med ett svärd som ett martyrtecken. Han blev avrättad med ett svärd. Jag ser det hellre så att (om jag nu ska ikläda mig hans roll) svärdet symboliserar ordets makt. Ordet med vilken man kan skada men också förädla.
Hårsvallet i förgrunden är revyns sufflös, Görans dotter Barbro.
Gotska Djävulssandön?
På AFTONBLADETs insändarsida kunde man läsa ovanstående någon gång kring förra sekelskiftet.
"Det bör ju vara med tidningsartiklar som det heter i grundlagsmotioner att däri icke böra sammanblandas ärenden av olika beskaffenhet....."
Det är Emil Svensén som skriver detta för att sedan direkt göra det själv! Hans insändare handlar om Centralbangården, Långholmen och Gotska Sandön!
Han berör en diskussion som redan hade pågått en längre tid och som fortsätter än idag, nämligen "getingmidjan" - järnvägsbron över Riddarholmen. Innan den kom till var ju Stockholms Norra (vid Norra bantorget) en säckbangård dit alla linjer norrifrån kom in. De som kom väster- och söderifrån fick sin ändstation i Stockholms Södra.
I diskussionerna kring sammanbindningsbanan kan särskilt noteras prästerskapets ställningstagande:
"På de fantastiska förslagen om anläggande af en jordvall öfver Riddarholmsfjärden, en stor bangårdsbyggnad med pålar och fyllning i Klara sjö och dess sumpiga trakter, en under Södermalm gräfd och sprängd underjordisk väg till Fatburssjön med mera af dylik vidunderlig beskaffenhet, kan jag för min del icke fästa något afseende".
1871 invigdes till slut sammanbindningsbanan så som Nils Eriksson hade planerat den. Men först 1908 blev dubbelspåret klart för användning. Det var redan då Sveriges dyraste järnvägsprojekt. Få se om den nya Citytunneln slår sin föregångar!
Diskussionsämnet därefter kan väl kanske närmast betecknas som "Tegelbackseländet".
I Svenséns insändare handlar det om en av arkitekten Cyrillus Johansson "tillämnad jättebro över Riddarfjärden med sin enorma kostnad och sin skämmande och skrämmande utsikt åt väster"
Själv förespråkar han en dragning över Långholmen (parallellt med den senare tillkomna Västerbron) och över till Kungsholmen. Ett på sin tid mycket diskuterat förslag som oftast innebar tågspår antingen utmed Norr Mälarstrand och över till Centralbangården, eller tunnel under Kungholmen.
Hur kommer han nu in på Gotska sandön? Jo, genom att förlägga den nya järnvägsförbindelsen på dåvarande Centralfängelsets mark på Långholmen måste han söka en ny plats för denna inrättning ("Sveriges största - eftersom det rymdes så mycket där...:"). Och si - det gör han ute i Östersjön!
Med inspiration från Alcatraz, Djävulsön och andra fängelser runt om i världen som förlagts till ödsligt belägna öar som ansågs mer lättövervakade och mer rymningssäkra, föreslår han på fullt allvar att Gotska Sandön med sina 36 kvadratkilometer, ska inrättas till Statsfängelse. Ön tillhör ju redan statsverket och "befolkas allenast av betjäningen vid de där belägna fyrarna och dess familjer. Så gott som hela ytan upptages av småskog och flygsand, och i privaträttsligt hänseende är den helt och hållet att anse som herrelöst land".
Svensén tänker sig här en utvidgad straffanstalt som kunde motta fångar också från andra städer med fängelser i centrala lägen som istället kunde frigöras för annan och mer angelägen exploatering. "Måhända är det icke uteslutet att även kronoarbetskåren på Svartsjö kunde förläggas dit, varefter det forna kungaslottet med sitt natursköna läge borde kunna bli en frestande smakbit för köplystna och köpstarka miljonärer."
Svensén påpekar de goda förbindelserna med Fårösund och Nynäshamn, de lättare bevakningsförutsättningarna.
"Istället borde fångarna i ganska stor utsträckning kunna sysselsättas med hälsosamt och stärkande, men icke klemande arbete i det fria, såsom stenhuggeri och dylikt".
Tänk om dessa tankar fått gehör!
Värsta järnvägsolyckan
En bild från olycksplatsen med ramponerade och urbrända järnvägsvagnar.
Lilla bilden är från begravningen av offren. Min farfar Oscar står i andra ledet tvåa från höger (med synlig vit krage)
Järnvägsolyckan som inträffade den 1 oktober 1918 i Getå i nuvarande Norrköpings kommun blev den hittills svåraste olyckan i svensk järnvägshistoria då minst 42 personer dog. Det exakta antalet omkomna har inte fastställts.
Olyckan skedde på grund av ett jordskred i ler- och gruslager i en brant sluttning ned mot Bråviken där järnvägen hade anlagts. Strax efter jordskredet kom ett tåg bestående av lok med tio vagnar som spårade ur och föll ned på en landsväg bredvid banvallen. Det stora antalet omkomna berodde inte främst på urspårningen i sig utan på att glödande kol satte eld på vagnarna där många passagerare satt fastklämda. Den geotekniska undersökningen av olycksplatsen som gjordes hade stor betydelse för utvecklingen av geotekniken i Sverige.
Läs gärna mer om olyckan på Wikipedia.
Här framgår skredets omfattning och konsekvenser med all tydlighet.
Warnhems klosterkyrka anno dazumal
Sedan en tid håller jag på att gå igenom ett antal kartonger som innehåller minnen från min farfar och farmor och från mina föräldrar. Det tar tid! Man kan inte bara slänga gamla brev utan att åtminstone läsa igenom dem! Särskilt om det är från andra släktningar.
Men så plötsligt kommer man på små lustiga saker. Som en liten miniatyrbåtboj med ett ankare i ena ändan av en kedja. Jag visste inte vad jag skulle göra med den. Jag hade sett den förr och då flyttat den från en låda till en annan.
Jag fruktar att jag slängde den denna gång!
Givetvis skulle jag inte ha gjort det! Någon månad senare hittar jag ett tidningsurklipp om det första svenska smörgåsbord som serverats utomlands. Det skedde 1926 i Grenoble. Också dukningen av bordet hade man lagt ner stor möda på. Bland annat så var "placeringkorten" särdeles speciella. De bestod av heliumfyllda ballonger på vilka de inbjudnas namn hade tryckts. Ballongerna hölls på plats med hjälp av en liten "kedja med båtboj och ankare"!!!
"Pappa" till denna måltid var min käre Farfar Oscar och givetvis skulle den lilla bojen ha förpassats till Järnvägsmuseum.
Man ska aldrig slänga något!
Alltnog, nu dök jag på en liten handskriven men bunden vägledning genom Warnhems klosterkyrka från 1800-talet.
Här några smakprov ur skriften:
'Å vestra gafveln, på stenen till venster om ingången läses:
"Åhr efter Christi bördh 1050 ähr denna Warnhems Kyrka tillijka medh Klostret först funderadt vordet af då i Sverige regerande Konungh Ingone den Trijdje medh deth nampnet, hvilken ohrt föruthan all annan härligheet, däraf högt berömdh blefven är, att fyra Konungar, som är Konung Ingo den Trijdje, Konung Knut, Konung Erik den Tijonde och Konung Erik den Elfte, såsom och Drottningh Rechisa, äro här begrafne, föruthom månge flere tappre och förnähme Svenske Män, af hvilka några fåås Monumenter ännu finnes"
"På den tijd var Axevaldh Slåt förnembsta Konungasäte i Wästergöthland, som här tverdt öfver ligger, hvarest Konungh Ingo och mäst residerade."
Så får vi veta om klostrets och kyrkans vidare öden fram till Erik XIVs fejd med dansken.
Vi får veta att kyrkan återuppbyggdes efter bränder och förfall under andra hälften av 1600-talet av Karl XI och Magnus Gabriel De la Gardie (som residerade på Läckö Slott).
Hans titulatur är fantastisk! Läs bara:
"...den Högvälbohrne Herre H Magnus Gabriel De la Gardie, Sveriges Rijkes Råd, Rijkz-Cantzler, så och Laghman öfver Wästergöthland och Dahl, Grefve till Läcköö oc Ahrensborgh, Frijherre till Ekholmen, Herre till Hapsahl, Magnushof, Höentorp och Wennegarn etc."
Frun hans var inte sämre hon:
"Så och dess högelskeliga Gemål, den Durchleuchtete (Genomlysta) Högtborne Furstinna och Fru, Fru Maria Euphrosina, bohren Phaltz-Grefvinna till Rhein i Beijeren,...."
Om Birger Jarl, vars grav finns i Varnhems klosterkyrka (och inte alls i den falska graven vid Stadshustornets bas i Stockholm) kan vi läsa följande:
"Han förbättrade Landsens Lagar, lade grunden till Svea Rikes Hufvudstad Stockholm. Flyttade Domkyrkian från gamla Upsala till Östra Aros eller Nya Upsala. Byggde åtskillige fästen till Rikets försvar vid fiendtlige anfall, och gjorde begynnelse med landsvägars anläggande samt allmänna Herbergens inrättande öfver hela Riket. Dödde ändteligen på Hjälmbolund, åhr 1266 och vardt begrafven i Warnhems Kloster".
På en annan sten till höger läses:
"Här ligger begrafven Ingo, Svea och Götha Konung, med thet namnet then Trijdja. Han älskades storligen af sina undersåtare, efter han styrde Sverige med drängskap, och bröt aldrig Sveriges Lag, the i hvarje landskap vedertgana voro. Han vant Skåne med fem strider under Sverige igen, och hade thet i Try år under sina hand. ena natt vardt han mördat av Skåningarna, åhr MLXIV. Då gingo Wästgötha till, och bure honom till Axavald, och sade sig aldrig förvinna then skadan; han jordades i Warnhem, och under sin sten här fridoger hvilar".
Om konung Knut kan vi läsa följande:
"Här hvila Konung Cnut, hin helige Eriks Son. Han vardt i förstone fördrefven af riket, och vandt det igen med svärdi, och drap Konung Carl på Wisingsö, Konung Cool och Burslef. Och fick öfver alla sina ovänner seger, han stridde många strider och vandt mycken seger i allom them, han hade mangen oro vid Sverige, innan han fick det med roo. Sedan vardt han goder Konunger, och regerade väl i XXIII åhr. omsider blef han dräpen i Gäsinge Härad i Wäster Gothland åhr MCXCII och jordades i Warnhem under sin steen."
Vilken historielektion!
För flera år sedan gjorde hustrun och jag en tredagarstur runt Östergötland och lovade att vi skulle fortsätta landskapen igenom. Hittills har vi inte lyckats! Men någon sommar ska det väl bli av och då får jag ta med vägledningen och se om den stämmer och sedan lämna den i klosterkyrkans vård.
Warnhems ålderdomliga kyrka. Torde vara vårt lands näst Riddarholmskyrkan kungagravstätaste begravningskyrka.
Strängnäs och skolorna
Dagens Strengnäs Tidnings debattsida upptas till 90% av skolproblematiken i Strängnäs Kommun.
Det är intressant att läsa Johan Anderssons inlägg under rubriken "Osaklig debatt om friskolorna". Johan som är lärare på en för mig okänd skola som han kallar "Strängnäs Nya Skola" (det måste ju vara Roggeskolan då, för det är väl Strängnäs nyaste skola. Han kan ju inte gärna mena en av de allra äldsta, nämligen Paulinska, ....eller?
För den skolan har ju uppenbarligen problem just nu att döma av en annan artikel som talar om att skolan måste hålla stängt nu på fredag för att lärare och personal ska kunna gå igenom hur man ska tackla den "nya problematiken".
Det som är intressantast i Johan Anderssons artikel är inte hans bitvis helt oriktiga jämförelse med friskolorna utan det faktum att hans inlägg antyder att problemen hänger samman med "antalet utländska elevnamn".
David Aronsson ger i sitt inlägg uttryck för samma felsyn när det gäller friskolorna som Johan Andersson och Lasse Pettersson (också i dagens tidning). Man menar att friskolorna skulle ha så mycket bättre villkor än de kommunala.
Så är ju inte fallet! Friskolorna får exakt samma elevpeng som de kommunala. Dock har de kommunala den nackdelen att de inte själva kan styra över sina lokalkostnader. DET är en nackdel som de kommunala skolorna har jämfört med friskolorna. Och detta har flera oppositionspartier motionerat om att få en viss om ej fullständig förändring till stånd. Själv har jag sedan länge velat ge rektorerna sina skolfastigheter tillbaka. Jag tror att det är enda möjligheten, att de också får rådighet över sina lokaler.
Man kan ju då fråga sig varför man inte hör dessa klagorop från de "fria skolorna". I motsats till Johan Andersson tror jag inte att det i grunden är så att det har att göra med "utländska namn" eller ej. Det har att göra med föräldrarnas intresse och aktivitet när det gäller de egna barnen. Om det är så att de föräldrar med "utländska namn" skulle ha ett större ointresse av sina barns skolgång än andra, så är det synnerligen olyckligt och kanske bottnar i att information om barnens möjligheter inte har nått fram till föräldrarna.
För det är ju inte så att dessa barn med "utländska namn" inte också kan välja att gå i friskolor. När Lasse Pettersson menar att just detta att friskolorna kan säga nej till vissa elever skulle vara den stora villkorsskillnaden, så vill jag ställa en motfråga: kan någon säga att detta har skett? D.v.s. är det någon/några elever som nekats plats i en friskola trots att där funnits lediga platser? Jag är tveksam till att så vore fallet.
De lärare som fortfarande skriar efter mer resurser borde fundera en omgång till. Varför skriar inga lärare vid friskolorna om mera resurser? OM politikerna trots allt skulle fördela mer resurser till de kommunala skolorna så innebär ju det per automatik att också friskolorna får samma påslag per elev oavsett om de bett om det eller ej! Är det ett mer rättvist system? Absolut inte.
Vi vet ju att det inte finns någon direkt korrelation mellan bättre skolresultat och mer resurser. Felet ligger alltså på annat håll.
Det ligger i pedagogiken, det ligger i lärarnas engagemang i sin gärning och det ligger i den utbildning som dagens lärare har fått.
Någon annan reell förklaring finns inte till att det är en skillnad mellan kommunala och "fria" skolor.
Margit Urtegård och Erik Berg har också skrivit en insändare som berör skolan. Den mest berättigade frågan de ställer är "Har man helt givit upp tron på den kommunala skolan?"
Det är själva kärnfrågan. De lärare som skriar efter mer resurser och klagar över mängden av barn med "utländska namn", har de samma inställning till sitt jobb som de lärare jag själv en gång hade och som definitivt hade betydligt knappare resurser att röra sig med än dagens lärare?
Eller är de "bara" kommunalarbetare?
Det är intressant att läsa Johan Anderssons inlägg under rubriken "Osaklig debatt om friskolorna". Johan som är lärare på en för mig okänd skola som han kallar "Strängnäs Nya Skola" (det måste ju vara Roggeskolan då, för det är väl Strängnäs nyaste skola. Han kan ju inte gärna mena en av de allra äldsta, nämligen Paulinska, ....eller?
För den skolan har ju uppenbarligen problem just nu att döma av en annan artikel som talar om att skolan måste hålla stängt nu på fredag för att lärare och personal ska kunna gå igenom hur man ska tackla den "nya problematiken".
Det som är intressantast i Johan Anderssons artikel är inte hans bitvis helt oriktiga jämförelse med friskolorna utan det faktum att hans inlägg antyder att problemen hänger samman med "antalet utländska elevnamn".
David Aronsson ger i sitt inlägg uttryck för samma felsyn när det gäller friskolorna som Johan Andersson och Lasse Pettersson (också i dagens tidning). Man menar att friskolorna skulle ha så mycket bättre villkor än de kommunala.
Så är ju inte fallet! Friskolorna får exakt samma elevpeng som de kommunala. Dock har de kommunala den nackdelen att de inte själva kan styra över sina lokalkostnader. DET är en nackdel som de kommunala skolorna har jämfört med friskolorna. Och detta har flera oppositionspartier motionerat om att få en viss om ej fullständig förändring till stånd. Själv har jag sedan länge velat ge rektorerna sina skolfastigheter tillbaka. Jag tror att det är enda möjligheten, att de också får rådighet över sina lokaler.
Man kan ju då fråga sig varför man inte hör dessa klagorop från de "fria skolorna". I motsats till Johan Andersson tror jag inte att det i grunden är så att det har att göra med "utländska namn" eller ej. Det har att göra med föräldrarnas intresse och aktivitet när det gäller de egna barnen. Om det är så att de föräldrar med "utländska namn" skulle ha ett större ointresse av sina barns skolgång än andra, så är det synnerligen olyckligt och kanske bottnar i att information om barnens möjligheter inte har nått fram till föräldrarna.
För det är ju inte så att dessa barn med "utländska namn" inte också kan välja att gå i friskolor. När Lasse Pettersson menar att just detta att friskolorna kan säga nej till vissa elever skulle vara den stora villkorsskillnaden, så vill jag ställa en motfråga: kan någon säga att detta har skett? D.v.s. är det någon/några elever som nekats plats i en friskola trots att där funnits lediga platser? Jag är tveksam till att så vore fallet.
De lärare som fortfarande skriar efter mer resurser borde fundera en omgång till. Varför skriar inga lärare vid friskolorna om mera resurser? OM politikerna trots allt skulle fördela mer resurser till de kommunala skolorna så innebär ju det per automatik att också friskolorna får samma påslag per elev oavsett om de bett om det eller ej! Är det ett mer rättvist system? Absolut inte.
Vi vet ju att det inte finns någon direkt korrelation mellan bättre skolresultat och mer resurser. Felet ligger alltså på annat håll.
Det ligger i pedagogiken, det ligger i lärarnas engagemang i sin gärning och det ligger i den utbildning som dagens lärare har fått.
Någon annan reell förklaring finns inte till att det är en skillnad mellan kommunala och "fria" skolor.
Margit Urtegård och Erik Berg har också skrivit en insändare som berör skolan. Den mest berättigade frågan de ställer är "Har man helt givit upp tron på den kommunala skolan?"
Det är själva kärnfrågan. De lärare som skriar efter mer resurser och klagar över mängden av barn med "utländska namn", har de samma inställning till sitt jobb som de lärare jag själv en gång hade och som definitivt hade betydligt knappare resurser att röra sig med än dagens lärare?
Eller är de "bara" kommunalarbetare?
Upprörda känslor mot kvotering.
Lätt skrattretande är det trots allt att läsa i Dagens Nyheter, dels på ledarsidan, dels också på nyhetsplats (endast papperstidning, om tjejerna som tar strid mot kvotering på universitet.
En av tjejerna säger "Kuggad för att ha fel kön upprör mig"
Var fanns alla dessa upprörda känslor i den tidigare och långdragna debatt som förekommit i kvoteringsfrågan.
Varför har ingen tjej upprörts när Mona Sahlin eldat på om kvotering till styrelsplatser, eller när andra talat om kvotering till "typiska" killinjer på gymnasier och högskolor? Eller när kvotering tillämpats vid tjänstetillsättningar på områden där ett av könen haft klar övervikt.
Nej, Beate Magnusson är ärg! Därför att nu har kvoteringen drabba henne! En tjej!
Hur löser Gudrun Schyman och andra kvoteringsförespråkare detta?
En av tjejerna säger "Kuggad för att ha fel kön upprör mig"
Var fanns alla dessa upprörda känslor i den tidigare och långdragna debatt som förekommit i kvoteringsfrågan.
Varför har ingen tjej upprörts när Mona Sahlin eldat på om kvotering till styrelsplatser, eller när andra talat om kvotering till "typiska" killinjer på gymnasier och högskolor? Eller när kvotering tillämpats vid tjänstetillsättningar på områden där ett av könen haft klar övervikt.
Nej, Beate Magnusson är ärg! Därför att nu har kvoteringen drabba henne! En tjej!
Hur löser Gudrun Schyman och andra kvoteringsförespråkare detta?
Öppet brev till Jens Persson!
Till Kommunalrådet Jens Persson
STRÄNGNÄS KOMMUN
645 80 STRÄNGNÄS Häradsvik den 13.10.09
Hej Jens!
Något som diskuterats länge bland politiker men som aldrig tycks bli åtgärdat (vilken regim som än råder) är det faktum att våra tjänstemän på alla nivåer behöver utbildning i hur man föredrar ärenden på ett effektivt sätt.
Många av dem gör det utmärkt, andra inte så bra. Genomgående är att de älskar sina ämnen och har svårt att sluta prata om dem. Detta är i och för sig positivt, men det kostar på!
Det kostar kommunen sammanträdestid och det kostar på tålamoddet många gånger hos oss politiker även om vi alltför ofta är artiga nog att avstå från att kommentera detta.
Så om Du är snäll och ser till att ett utbildningsprojekt skulle komma igång är jag inte den enda som kommer att vara Dig tacksam.
Än mer tacksam vore jag - och många med mig - om Du i samma veva såg till att Dina "ordföringar" får en duvning i konsten att vara orförande. För där finns åtskilligt att önska!
Med tanke på min första önskan så är en av de saker en ordförande bör lära sig är att duktigt förbereda de sammanträden vederbörande ska leda. I det arbetet ingår att avsätta tid för varje ämne och föredragande. Det är inte bara att komma in och säga "varsegod" till nästa föredragande utan att först ha gått igenom vad vederbörande tänker säga och hur lång tid vederbörande har tänkt sig och därefter sätta en rimlig tid för föredragningen. Håller sig inte den föredragande inom tiden så ska ordföranden avbryta. Allt annat är en ren oförskämdhet mot skattebetalarna och mot oss andra som avsätter tid för våra uppdrag. Att inte hushålla med sammanträdestiden är som någon socialdemokratisk finansminister sa - att stjäla från skattebetalaren.
Jag fick en kommentar att man kanske skulle göra som i landstinget - ha ett sammanträdesarvode som inte är tidsrelaterat. Då kanske fler ledamöter skulle skruva på sig lite tydligare och sammanträdena bli kortare och effektivare!
Ikväll hade Mariefredsnämnden en föredragning av FÖP Hedlandet som är ute på samråd. Det hör till saken att nämnden anordnat ett par offentliga specialinformationsträffar där jag utgår från att också nämndledamöterna varit närvarande och tagit del av materialet i sina olika stadier. Nämndens ledamöter borde m.a.o. vara väl pålästa på denna FÖP som starkt berör dess "revir".
När ärendet således ska föredragas för nämnden är det ju inte fråga om ytterligare en informationskväll med fullständig information om varje detalj i ärendet. Det ska räcka med en kortare föredragning om vad som ev. skiljer samrådsmaterialet från det som tidigare informerats kring.
Meningen måste väl ändå vara att ledamöter som får ersättning för sitt uppdrag inklusive inläsning och som får ersättning när de deltar i informationsmöten för uppdragets räkning ska vara tillräckligt väl pålästa när de kommer till sammanträdet att det inte ska behövas ännu en detaljföredragning av ärendet!
Detta borde Ordförande ha haft klart för sig innan sammanträdet och gjort klart för den föredragande. Det hade besparat kommunen åtminstone en dryg timmes sammanträdeskostnader, vilket inte är en obetydlig summa med tanke på alla tjänstemän som dessutom tvangs sitta kvar för att vänta på sin tur. Vår ekonomiansvarige tjänsteman var t.ex. tvungen att sitta från 19.00 till 21.35 trots att hans egen föredragning inskränkte sig till ett tiotal minuter. Det är i mina ögon ett väldigt oklokt ordförandeskap som innebär onödiga kostnader för kommunen.
Att sedan "ordföringarna" behöver en och annan duvning i hur man ställer proposition etc. är inte konstigt. Det är något som man ständigt behöver öva upp.
Lycka till!
MATS
STRÄNGNÄS KOMMUN
645 80 STRÄNGNÄS Häradsvik den 13.10.09
Hej Jens!
Något som diskuterats länge bland politiker men som aldrig tycks bli åtgärdat (vilken regim som än råder) är det faktum att våra tjänstemän på alla nivåer behöver utbildning i hur man föredrar ärenden på ett effektivt sätt.
Många av dem gör det utmärkt, andra inte så bra. Genomgående är att de älskar sina ämnen och har svårt att sluta prata om dem. Detta är i och för sig positivt, men det kostar på!
Det kostar kommunen sammanträdestid och det kostar på tålamoddet många gånger hos oss politiker även om vi alltför ofta är artiga nog att avstå från att kommentera detta.
Så om Du är snäll och ser till att ett utbildningsprojekt skulle komma igång är jag inte den enda som kommer att vara Dig tacksam.
Än mer tacksam vore jag - och många med mig - om Du i samma veva såg till att Dina "ordföringar" får en duvning i konsten att vara orförande. För där finns åtskilligt att önska!
Med tanke på min första önskan så är en av de saker en ordförande bör lära sig är att duktigt förbereda de sammanträden vederbörande ska leda. I det arbetet ingår att avsätta tid för varje ämne och föredragande. Det är inte bara att komma in och säga "varsegod" till nästa föredragande utan att först ha gått igenom vad vederbörande tänker säga och hur lång tid vederbörande har tänkt sig och därefter sätta en rimlig tid för föredragningen. Håller sig inte den föredragande inom tiden så ska ordföranden avbryta. Allt annat är en ren oförskämdhet mot skattebetalarna och mot oss andra som avsätter tid för våra uppdrag. Att inte hushålla med sammanträdestiden är som någon socialdemokratisk finansminister sa - att stjäla från skattebetalaren.
Jag fick en kommentar att man kanske skulle göra som i landstinget - ha ett sammanträdesarvode som inte är tidsrelaterat. Då kanske fler ledamöter skulle skruva på sig lite tydligare och sammanträdena bli kortare och effektivare!
Ikväll hade Mariefredsnämnden en föredragning av FÖP Hedlandet som är ute på samråd. Det hör till saken att nämnden anordnat ett par offentliga specialinformationsträffar där jag utgår från att också nämndledamöterna varit närvarande och tagit del av materialet i sina olika stadier. Nämndens ledamöter borde m.a.o. vara väl pålästa på denna FÖP som starkt berör dess "revir".
När ärendet således ska föredragas för nämnden är det ju inte fråga om ytterligare en informationskväll med fullständig information om varje detalj i ärendet. Det ska räcka med en kortare föredragning om vad som ev. skiljer samrådsmaterialet från det som tidigare informerats kring.
Meningen måste väl ändå vara att ledamöter som får ersättning för sitt uppdrag inklusive inläsning och som får ersättning när de deltar i informationsmöten för uppdragets räkning ska vara tillräckligt väl pålästa när de kommer till sammanträdet att det inte ska behövas ännu en detaljföredragning av ärendet!
Detta borde Ordförande ha haft klart för sig innan sammanträdet och gjort klart för den föredragande. Det hade besparat kommunen åtminstone en dryg timmes sammanträdeskostnader, vilket inte är en obetydlig summa med tanke på alla tjänstemän som dessutom tvangs sitta kvar för att vänta på sin tur. Vår ekonomiansvarige tjänsteman var t.ex. tvungen att sitta från 19.00 till 21.35 trots att hans egen föredragning inskränkte sig till ett tiotal minuter. Det är i mina ögon ett väldigt oklokt ordförandeskap som innebär onödiga kostnader för kommunen.
Att sedan "ordföringarna" behöver en och annan duvning i hur man ställer proposition etc. är inte konstigt. Det är något som man ständigt behöver öva upp.
Lycka till!
MATS
Kan man älska ett reningsverk?
En provokativ fråga?
Givetvis tillspetsad, men fullt adekvat.
I våras var jag tillsammans med en grupp bestående av styrelse- och ledningsgrupper från de kommunalägda miljöbolagen i Eskilstuna och Strängnäs, på studiebesök på Göteborgs samlade avloppsreningsanläggning, Ryaverket.
Imponerande!
Vi välkomnades i anläggningens besökscentrum med ett informativt bildspel och en film.
GRYAB som kommunens VA- och avloppsföretag heter har lyckats med det omöjliga - att göra sitt reningsverk till ett av Göteborgs främsta besöksmål!
Det är inte illa för lite skit!
Här får vi en visning av anläggningens första del. Vi står under en av de fyra stora förtjockningstankarna där allt avloppsvatten samlas och blir av med första mängden vatten.
Det finns ett hermetiskt tillslutet laboratorium där processens delar hela tiden övervakas genom provtagningar.
Från förtjockningstankarna förs slammet nu igenom en torkningsprocessor. I rummet där detta skedde hände något egendomligt! Det luktade lite skit! Man ursäktade sig med att man haft ett litet läckage. Annars var det märkbart och rätt så fantastiskt att vi kunde gå igenom hela anläggningen utan att egentligen känna någon avloppslukt.
Jag har kallat dessa två bilder "Skit in" resp. "Jord ut". En sanning med modifikation. På den övre bilden ser ni den högra delen av processorn. Vad ni ser här ovanför är vad som skett sedan slammet passerat under de torkingsrör som syns till vänster på den övre bilden. Slammet har nu befriats från ytterligare mängd vätska och pumpas ut för att beredas till jordersättning. Och fort som sjuttom gick det. Fyra slika "bandgravitationsförtjockare" med en bredd på 2,6 meter vardera tar hand om 100 kubikmeter avloppsslam i timmen!
Vad har nu Strängnäs gamla stolthet "S/S Strengnäs Express" i Göteborg och med detta att göra? Och vad har man kladdat för namn på hennes brygga? Ja inte vet jag, men hon ingår i världens längsta oljemålning!
Något ljushuvud lät konstnären Pontus Andersson dekorera en jättelång trist kulvert som sträcker sig i lite vindlingar under anläggningen. Det blev en fantastisk målning där Du går med Göta Älvs stränder och kajer på var sida. 250 meter lång är målningen och täcker en yta av 696 kvadratmeter! Vilket gör den till Världens längsta målning enligt Guinness Rekordbok. Här ovan syns Ostindefararen "Göteborgh" på väg in mot staden.
Hela anläggningen är oerhört genomtänkt. Med en så koncentrerad anläggning kan ett besök göras pedagogiskt och överskådligt. Varje år tar anlänggningen emot över 4000 besökare! Vilket gör den till ett av Göteborgs mesta besökmål!
Inte illa för lite skit som sagt!
Men vi gjorde också annat! Vi tittade på Göteborgs första egna vindkraftverk som just invigts när vi var där.
Vindkraft är just nu på allas läppar. I vår kommun har vi dock en opponent som med en rättshaversist hela envisa och skygglappsförsedda artilleri gör ständiga utfall mot allt som har med vindkraft att göra.
Jag har full förståelse för att man inte vill ha ett vindkraftverk inpå knuten. Inte för att det låter för det gör det inte särskilt mycket numer. Däremot var den stroboskopeffekt som uppstår när rotorbladens skugga rör sig emot Dig på marken en oerhört otäck och obehaglig upplevelse.
Att vi lär få ett antal stora kommersiella vindkraftverk också i vår kommun och dess närhet går knappast att undvika så länge vi har av staten utpekade riksintresseområden för vindkraft inom kommungränserna. Däremot tror jag den verkliga utvecklingen kommer med små gårdsverk som man kan ha på hustaket och som också kan leverera elkraft till nätet.
Däremot är vindkraftindustrin föga marknadsanpassad. När Göteborgs Energi gick ut med en upphandling som iallafall handlade om en halv miljard kronor, möttes man i stort sett av ett antal gäspningar! Vilket fick till följd att man tog kontakt med ett mindre och oprövat företag med en egen ny teknik. Verket man byggt är 120 meter högt. Det tog ett år från beslut tills verket stod klart.
Infästningen går 9 meter ner i berget. Den nedersta ringen är i 2m epoxy därefter är ringarna i vanlig valsad plåt.
Jag hör nog till dem som ändå tycker att ett vindkraftverk kan vara riktigt vackert!
Givetvis tillspetsad, men fullt adekvat.
I våras var jag tillsammans med en grupp bestående av styrelse- och ledningsgrupper från de kommunalägda miljöbolagen i Eskilstuna och Strängnäs, på studiebesök på Göteborgs samlade avloppsreningsanläggning, Ryaverket.
Imponerande!
Vi välkomnades i anläggningens besökscentrum med ett informativt bildspel och en film.
GRYAB som kommunens VA- och avloppsföretag heter har lyckats med det omöjliga - att göra sitt reningsverk till ett av Göteborgs främsta besöksmål!
Det är inte illa för lite skit!
Här får vi en visning av anläggningens första del. Vi står under en av de fyra stora förtjockningstankarna där allt avloppsvatten samlas och blir av med första mängden vatten.
Det finns ett hermetiskt tillslutet laboratorium där processens delar hela tiden övervakas genom provtagningar.
Från förtjockningstankarna förs slammet nu igenom en torkningsprocessor. I rummet där detta skedde hände något egendomligt! Det luktade lite skit! Man ursäktade sig med att man haft ett litet läckage. Annars var det märkbart och rätt så fantastiskt att vi kunde gå igenom hela anläggningen utan att egentligen känna någon avloppslukt.
Jag har kallat dessa två bilder "Skit in" resp. "Jord ut". En sanning med modifikation. På den övre bilden ser ni den högra delen av processorn. Vad ni ser här ovanför är vad som skett sedan slammet passerat under de torkingsrör som syns till vänster på den övre bilden. Slammet har nu befriats från ytterligare mängd vätska och pumpas ut för att beredas till jordersättning. Och fort som sjuttom gick det. Fyra slika "bandgravitationsförtjockare" med en bredd på 2,6 meter vardera tar hand om 100 kubikmeter avloppsslam i timmen!
Vad har nu Strängnäs gamla stolthet "S/S Strengnäs Express" i Göteborg och med detta att göra? Och vad har man kladdat för namn på hennes brygga? Ja inte vet jag, men hon ingår i världens längsta oljemålning!
Något ljushuvud lät konstnären Pontus Andersson dekorera en jättelång trist kulvert som sträcker sig i lite vindlingar under anläggningen. Det blev en fantastisk målning där Du går med Göta Älvs stränder och kajer på var sida. 250 meter lång är målningen och täcker en yta av 696 kvadratmeter! Vilket gör den till Världens längsta målning enligt Guinness Rekordbok. Här ovan syns Ostindefararen "Göteborgh" på väg in mot staden.
Hela anläggningen är oerhört genomtänkt. Med en så koncentrerad anläggning kan ett besök göras pedagogiskt och överskådligt. Varje år tar anlänggningen emot över 4000 besökare! Vilket gör den till ett av Göteborgs mesta besökmål!
Inte illa för lite skit som sagt!
Men vi gjorde också annat! Vi tittade på Göteborgs första egna vindkraftverk som just invigts när vi var där.
Vindkraft är just nu på allas läppar. I vår kommun har vi dock en opponent som med en rättshaversist hela envisa och skygglappsförsedda artilleri gör ständiga utfall mot allt som har med vindkraft att göra.
Jag har full förståelse för att man inte vill ha ett vindkraftverk inpå knuten. Inte för att det låter för det gör det inte särskilt mycket numer. Däremot var den stroboskopeffekt som uppstår när rotorbladens skugga rör sig emot Dig på marken en oerhört otäck och obehaglig upplevelse.
Att vi lär få ett antal stora kommersiella vindkraftverk också i vår kommun och dess närhet går knappast att undvika så länge vi har av staten utpekade riksintresseområden för vindkraft inom kommungränserna. Däremot tror jag den verkliga utvecklingen kommer med små gårdsverk som man kan ha på hustaket och som också kan leverera elkraft till nätet.
Däremot är vindkraftindustrin föga marknadsanpassad. När Göteborgs Energi gick ut med en upphandling som iallafall handlade om en halv miljard kronor, möttes man i stort sett av ett antal gäspningar! Vilket fick till följd att man tog kontakt med ett mindre och oprövat företag med en egen ny teknik. Verket man byggt är 120 meter högt. Det tog ett år från beslut tills verket stod klart.
Infästningen går 9 meter ner i berget. Den nedersta ringen är i 2m epoxy därefter är ringarna i vanlig valsad plåt.
Jag hör nog till dem som ändå tycker att ett vindkraftverk kan vara riktigt vackert!
Gissa var!
I mitt grävande i pappas och farfars minneslådor fann jag detta foto (och det nedanstående). Först var jag tvungen att stirra en stund på allt som var bekant och ändå inte!
Ser ni varifrån bilden är tagen och vad som är motivet?
Bilden är tagen från kajen nedanför det gamla Bondeska Palatset (nuvarande Högsta Domstolen) på Stadsholmen mot Helgeandsholmen. Gyttret av hus på holmen mitt emot är där Riksdagens plenisal idag är belägen (tidigare Riksbanken). T.v. det Lorentzska badinrättningen.
Bortom holmen syns den gamla Gustaf IIIs Operahus vilket var en pendang till Sofia Albertinas Palats (Arvfurstens palats nuvarande UD) på andra sidan Gustaf Adolfs Torg (då Norrmalmstorg) vars gavel syns t.v.
Jacobs Kyrka i fonden.
Gustaf IIIs Operahus. Här blev Gustaf III skjuten på den beramade Maskeradbalen som t.o.m. Verdi gjorde en opera om.
Bilderna är tagna någon gång mellan 1880 och 1891. De första hästspårvagnarna gjorde sin entré 1878 och den gamla operabyggnaden revs 1891.
STIM(MUNG)?
Paneldebatt om en musikbransch i förändring. Fr.v. Per Kviman, Ben Malén, Anders Johansson, Johan Hargeby, Maria Molin Ljunggren, Jonas Kullhammar, Magnus Bjerkert och Ola Håkansson. Per Kviman skyms av "moderatorn" Petra Markgren Wangler.
Häromdagen var jag på STIM MUSIC EXPO. Varför man valt beteckningen "expo" är obegripligt för mig. "Forum" hade varit en mycket mer adekvat beskrivning.
Arrangemanget gick av stapeln på Nalen i Stockholm och bestod av en räcka seminarier och större paneldebatter. Allt kring musikbranschen, upphovsrättsfrågor och information om hur STIM fungerar.
Att jag hamnade där har sin enkla förklaring i att jag är registrerad som upphovman för 24 musikaliska "verk". Inte så att jag kan leva på några feta STIM-pengar, men en och annan krona droppar faktiskt in.
Vi är totalt 50000 registrerade medlemmar! Det är väldigt många människor som ägnar tid åt musikskapande verksamhet i vårt land. Men det är bara 5000 av dessa som får intäktsavräkningar. Och det är bara 500 av dessa som kan leva på sin musikskapande verksamhet. Och bland dessa 500 är det 20 personer som aldrig mer behöver skriva en not!
Intressant statistik!
Men som i de flesta branscher finns här också ett könsproblem.
"Män styr - kvinnor sjunger"!
Det fick vi veta i paneldebatten kring en musikbransch i förändring. 19% av STIMs låtskrivare är kvinnor. Men i panelen var det sju män och en kvinna!
Varför är det på detta sättet?
Erikssons avgående VD, Carl-Henrik Swanberg, talade i DN om att svårigheten för det teknikdominerade företaget att värva kvinnor till styrelsen är att så få kvinnor söker sig till de tekniska utbildningarna. Följden blir att det inte heller finns några kandidater till styrelseposter.
Men det kan knappast gälla musikbranschen. Här är en mycket stor andel kvinnor vilket jag kunde konstatera under dagen på Nalen. Och förvånansvärt många av dem är unga. Så hoppet finns väl att också kvinnorna lär sig att man måste ta del också av trista styrelsesammanträden och annat i tillvaron.
P.g.a. försenad ankomst missade jag en del av morgonens paneldebatt mellan kulturpolitiker från alla partierna. Bl.a. hade debatten tydligen hettat till kring IPRED-lagen (är det inte ett gräddersättningsmedel?) vilket hade varit intressant att höra. Denna lagstiftning är ju fullständigt absurd!
Varför ska enskilda företag kunna gå till domstol och få ut ditt namn (gm din IP-adress) och sedan kunna ta med sig Kronofogden och i värsta fall bryta sig in i ditt hem och bära iväg din dator utan någon rättegång och dom?
Det är rena Gestapo-tänket. Och som sagt av många - i längden helt verkningslöst. Tekniken har som vanligt sprungit ifrån juristerna för länge sedan.
Ingen ifrågasätter upphovsmäns rätt att bestämma över sina verk och att också kunna få ersättning för dessa när de används, men det måste kunna ske på ett praktiskt och hanterbart sätt. STIM har länge pekat på det system man sedan länge tillämpar för t.ex. krogar, butiker, varuhus och hotell som vill kunna spela musik för sina kunder. En schablonersättning som sedan fördelas bland upphovsmännen. Låt serverföretagen debitera ut en schablonavgift till sina kunder, som går till STIM. Sedan kan man ladda ner vad och hur mycket man vill.
Den illegala nedladdningen har minskat drastiskt sedan IPRED-lagen kom till och tillskyndare har pekat på detta för att visa på lagens effektivitet. Nu fick jag klart för mig att det kanske är helt andra aspekter som har resulterat i färre nedladdningar och ökade försäljningssiffror för singlar.
Men det går ju faktiskt väldigt enkelt att ladda ner låtar helt lagligt från t.ex. iTunes. Nio spänn för ett spår är väl ingenting. Och enkelt som sjutton är det. Du har föranmält ett konto där iTunes drar kostnaden så snart Du godkänt köpet. Att göra laglig nedladdning enkel och billig gör ju att färre får anledning att göra det illegalt.
Men skivbolagen är oerhört stockkonservativa och har haft svårt att följa med utvecklingen. De har blivit kolosser på lerfötter och kommer att implodera så småningom.
Det är en gåta för mig att de t.ex. inte lägger ut äldre musik på nätet. Sådan som i form av LP, EP eller CD-skivor är slutsåld på marknaden. Den finns i bolagens arkiv och där ligger den och gör ingen nytta alls. Att göra den tillgänglig i digital form på nätet innebär en ringa kostnad men en jättemöjlighet att åter kunna tjäna pengar på dessa äldre och sedan länge betalda musikinspelningar. Och man slipper bränna skivor och trycka konvolut! Kunden gör hela jobbet och betalar dessutom för det.
När vaknar den branschen?
Gardell och Telia!
Den nedanstående sedelärande historien om hur Telia beter sig, kan jag inte nog understryka är fullständigt korrekt. precis så här går det till när man anlitar Telia också för bredband. Tyvärr tror jag inget annat telebolag är ett uns bättre!
"Intressant läsning om hur samhället av idag fungerar
av J Gardell
Jag lät installera en ny telefon, fick sedan en skyhög telefonräkning, ringde upp Telia och frågade...
- Jag har en förfrågan angående en teleräkning jag har fått. Ni har varit hos mig och kopplat in ett nytt abonnemang och debiterat 310 kronor i resekostnad. Varifrån har man åkt för att det ska kosta så mycket?
- De har åkt från Arbetscentralen, svarade Telia.
- Var ligger Arbetscentralen?
- Det vet jag inte.
- Ligger Arbetscentralen i innerstan?
- Ja, det gör den.
- Själv bor jag vid Slussen, som du vet är absoluta innerstan, hur kan det kosta 310 kronor att resa den sträckan?
- Det bara gör det, svarar Telia.
- Sedan har ni debiterat "teleuttag" 140 kronor...
- Det är för själva jacket.
- Men jag har ju mitt gamla jack kvar, ska jag betala för det en gång till?
- Varför frågar du allt detta?
- Jag heter Jonas Gardell och ...
- Du ska få tala med någon annan.
Så går ännu en stund och sedan säger en röst: - Debiteringen!
- God dag, säger jag, jag har blivit debiterad resekostnad 310 kronor på min teleräkning, och jag skulle vilja veta var den här Arbetscentralen ligger som man har rest ifrån.
- På Norrlandsgatan ligger den.
- Nu är det så att jag bor vid Slussen. Det är ju bara fem minuters resväg.
- Det kostar det.
- Får jag fråga hur man har rest?
- Hur menar du?
- Har man cyklat, åkt taxi...
- Man har åkt bil.
- Hur kan det kosta 310 kronor att fara en kilometer med bil? För 310 kronor kommer man nästan till Arlanda i taxi, tur och retur. För 310 kronor kommer man till Norrköping med tåg.
- Det har regeringen bestämt.
- Har regeringen bestämt att det ska kosta 310 kronor att resa mellan Norrlandsgatan och Slussen? Med tunnelbana kostar det tolv spänn.
- Vad vill du egentligen?
- Jo, jag heter Jonas Gardell och...
- Du ska få prata med Klas Gustafsson, han har hand om sånt här.
Lite senare blir jag uppring, inte av Klas Gustafsson utan av en kvinna som vi kan kalla Sonja. Sonja säger att Arbetscentralen inte ligger på Norrlandsgatan utan på Söder där jag bor. Då säger jag att det ju i så fall är ännu närmre till mig. Sonja svarar att 310 kronor plus moms är Minimipris för en resa, en restimme 310 kronor.
- Men han har ju bara rest i fem minuter.
- Gör ingen skillnad.
- Det gör det väl. Ni har debiterat arbetskostnad också, en timme, 310 kronor.
- Det gör vi alltid.
- Men han arbetade ju bara i femton minuter.
- Gör ingen skillnad.
- Snälla ni, ni har ju inklusive resa och arbete bara ägnat er tjugo minuter åt mig, ändå ska jag betala för två timmar.
- Man måste ju skilja på resa och arbete. Såna är reglerna. Man betalar för varje påbörjad timme.
- Fast man bara har arbetat och rest i tjugo minuter?
- Visst.
Nu börjar en otäck tanke mala i mig, jag måste fråga: -
Förlåt, om ni påbörjar arbetet 10.55 och avslutar det 11.05, får man betala för två timmar då?
- Ja, det är ju två timmar.
- Nej, det är tio minuter, men ni menar alltså att ett arbete som utförs mellan 10.45 och 10.55 räknas som en timme medan ett arbete som utförs mellan 10.55 och 11.05 räknas som två, fast den faktiska arbetstiden i båda fallen är lika lång.
- Ja. Så menar vi. Ja.
Jag vill poängtera att citaten är ordagranna. Till slut betalade jag 310 kronor för fem minuters resa med bil. 310 kronor för femton minuters arbete och 140 kronor för ett jack jag redan hade. Plus moms.
Det här är det Nya Telia. Ett Telia som har gått på charmkurs. De är trevliga som fan. Och riktiga lurendrejare. Och nästa gång Telia kommer till er, begär att de stannar i en timme, för det har ni betalt för. Åk sedan runt i deras bil en timme, det har ni också betalt för!
Hälsa från mig
Jonas Gardell"
"Intressant läsning om hur samhället av idag fungerar
av J Gardell
Jag lät installera en ny telefon, fick sedan en skyhög telefonräkning, ringde upp Telia och frågade...
- Jag har en förfrågan angående en teleräkning jag har fått. Ni har varit hos mig och kopplat in ett nytt abonnemang och debiterat 310 kronor i resekostnad. Varifrån har man åkt för att det ska kosta så mycket?
- De har åkt från Arbetscentralen, svarade Telia.
- Var ligger Arbetscentralen?
- Det vet jag inte.
- Ligger Arbetscentralen i innerstan?
- Ja, det gör den.
- Själv bor jag vid Slussen, som du vet är absoluta innerstan, hur kan det kosta 310 kronor att resa den sträckan?
- Det bara gör det, svarar Telia.
- Sedan har ni debiterat "teleuttag" 140 kronor...
- Det är för själva jacket.
- Men jag har ju mitt gamla jack kvar, ska jag betala för det en gång till?
- Varför frågar du allt detta?
- Jag heter Jonas Gardell och ...
- Du ska få tala med någon annan.
Så går ännu en stund och sedan säger en röst: - Debiteringen!
- God dag, säger jag, jag har blivit debiterad resekostnad 310 kronor på min teleräkning, och jag skulle vilja veta var den här Arbetscentralen ligger som man har rest ifrån.
- På Norrlandsgatan ligger den.
- Nu är det så att jag bor vid Slussen. Det är ju bara fem minuters resväg.
- Det kostar det.
- Får jag fråga hur man har rest?
- Hur menar du?
- Har man cyklat, åkt taxi...
- Man har åkt bil.
- Hur kan det kosta 310 kronor att fara en kilometer med bil? För 310 kronor kommer man nästan till Arlanda i taxi, tur och retur. För 310 kronor kommer man till Norrköping med tåg.
- Det har regeringen bestämt.
- Har regeringen bestämt att det ska kosta 310 kronor att resa mellan Norrlandsgatan och Slussen? Med tunnelbana kostar det tolv spänn.
- Vad vill du egentligen?
- Jo, jag heter Jonas Gardell och...
- Du ska få prata med Klas Gustafsson, han har hand om sånt här.
Lite senare blir jag uppring, inte av Klas Gustafsson utan av en kvinna som vi kan kalla Sonja. Sonja säger att Arbetscentralen inte ligger på Norrlandsgatan utan på Söder där jag bor. Då säger jag att det ju i så fall är ännu närmre till mig. Sonja svarar att 310 kronor plus moms är Minimipris för en resa, en restimme 310 kronor.
- Men han har ju bara rest i fem minuter.
- Gör ingen skillnad.
- Det gör det väl. Ni har debiterat arbetskostnad också, en timme, 310 kronor.
- Det gör vi alltid.
- Men han arbetade ju bara i femton minuter.
- Gör ingen skillnad.
- Snälla ni, ni har ju inklusive resa och arbete bara ägnat er tjugo minuter åt mig, ändå ska jag betala för två timmar.
- Man måste ju skilja på resa och arbete. Såna är reglerna. Man betalar för varje påbörjad timme.
- Fast man bara har arbetat och rest i tjugo minuter?
- Visst.
Nu börjar en otäck tanke mala i mig, jag måste fråga: -
Förlåt, om ni påbörjar arbetet 10.55 och avslutar det 11.05, får man betala för två timmar då?
- Ja, det är ju två timmar.
- Nej, det är tio minuter, men ni menar alltså att ett arbete som utförs mellan 10.45 och 10.55 räknas som en timme medan ett arbete som utförs mellan 10.55 och 11.05 räknas som två, fast den faktiska arbetstiden i båda fallen är lika lång.
- Ja. Så menar vi. Ja.
Jag vill poängtera att citaten är ordagranna. Till slut betalade jag 310 kronor för fem minuters resa med bil. 310 kronor för femton minuters arbete och 140 kronor för ett jack jag redan hade. Plus moms.
Det här är det Nya Telia. Ett Telia som har gått på charmkurs. De är trevliga som fan. Och riktiga lurendrejare. Och nästa gång Telia kommer till er, begär att de stannar i en timme, för det har ni betalt för. Åk sedan runt i deras bil en timme, det har ni också betalt för!
Hälsa från mig
Jonas Gardell"
Ska Polanski utvisas?
Sofia Curman skriver idag en artikel i DN om Roman Polanski. Artikeln ifrågasätter om Polanskis livsgärning, bakgrund, berömdhet eller kvalifikationer skulle ursäkta hans brott och/eller förhindra att han skulle få sitt straff.
Man pekar på att brottsoffret önskar lägga detta bakom sig och inte längre behöva påminnas om saken.
Allt detta är ju helt irrelevant i frågan!
Vår svenska rättsuppfattning stipulerar en bortre gräns för hur länge samhället kan lagföra en människa för ett specifikt brott. Det kallas preskription.
Man må ha vilken uppfattning man vill om det skäliga och rimliga i att en brottsling ska kunna hålla sig undan rättvisans arm under en viss tid för att sedan gå fri, men nu är det så vår uppfattning är. Lyckas inte samhället gripa och döma en brottsling inom en viss tid så är chansen försutten.
Man må ha vilken uppfattning som helst om Polanski eller hans påstådda brott.
Inte ens mord har en så lång preskriptionstid som 32 år eller mer här i Sverige. Inte ens mordet på Palme har kunnat påverka vår syn på detta.
Däremot finns ett förslag om anpassning till Romstadgan som skulle innebära att preskriptionstiden för folkrättsbrott, mord, dråp och terroristdåd skulle slopas. Men även om det förslaget blir lag så omfattas inte våldtäktsbrott av denna förändring. Idag kan en person dömas till max. 10 års fängelse för ett våldtäktsbrott. Det innebär att om Polanski skulle begått brottet i Sverige 1977 och sedan lyckats hålla sig undan lagens arm skulle hans brott ha varit preskriberat 1992 och han skulle därefter ha betraktats som en fri man.
Inte kan vi väl ha en annan uppfattning för att Polanski är "känd", "Polack", "Fransman" eller för att brottet begicks i ett annat land. Visst - USA har måhända inte samma humana uppfattning som vi i denna fråga och självklart är det dess rätt att försöka lagföra alla dem som fortfarande enligt amerikansk lagstiftning kan komma att fällas.
Men för oss i Sverige, kan vi ju inte gärna med bevarad självkänsla ställa oss bakom ett sådant förfarande. Det skulle ju innebära att vi underkänner vårt eget rättssystem och att vi inte skulle dela den rätsuppfattning som vilar på ett humanistiskt tänkesätt som vi gjort till lag i vårt land.
Man pekar på att brottsoffret önskar lägga detta bakom sig och inte längre behöva påminnas om saken.
Allt detta är ju helt irrelevant i frågan!
Vår svenska rättsuppfattning stipulerar en bortre gräns för hur länge samhället kan lagföra en människa för ett specifikt brott. Det kallas preskription.
Man må ha vilken uppfattning man vill om det skäliga och rimliga i att en brottsling ska kunna hålla sig undan rättvisans arm under en viss tid för att sedan gå fri, men nu är det så vår uppfattning är. Lyckas inte samhället gripa och döma en brottsling inom en viss tid så är chansen försutten.
Man må ha vilken uppfattning som helst om Polanski eller hans påstådda brott.
Inte ens mord har en så lång preskriptionstid som 32 år eller mer här i Sverige. Inte ens mordet på Palme har kunnat påverka vår syn på detta.
Däremot finns ett förslag om anpassning till Romstadgan som skulle innebära att preskriptionstiden för folkrättsbrott, mord, dråp och terroristdåd skulle slopas. Men även om det förslaget blir lag så omfattas inte våldtäktsbrott av denna förändring. Idag kan en person dömas till max. 10 års fängelse för ett våldtäktsbrott. Det innebär att om Polanski skulle begått brottet i Sverige 1977 och sedan lyckats hålla sig undan lagens arm skulle hans brott ha varit preskriberat 1992 och han skulle därefter ha betraktats som en fri man.
Inte kan vi väl ha en annan uppfattning för att Polanski är "känd", "Polack", "Fransman" eller för att brottet begicks i ett annat land. Visst - USA har måhända inte samma humana uppfattning som vi i denna fråga och självklart är det dess rätt att försöka lagföra alla dem som fortfarande enligt amerikansk lagstiftning kan komma att fällas.
Men för oss i Sverige, kan vi ju inte gärna med bevarad självkänsla ställa oss bakom ett sådant förfarande. Det skulle ju innebära att vi underkänner vårt eget rättssystem och att vi inte skulle dela den rätsuppfattning som vilar på ett humanistiskt tänkesätt som vi gjort till lag i vårt land.
