Spindelväv eller frisk luft?
I dagens Strengnäs Tidning finns dels en artikel om Kristdemokraternas, Moderaternas och Stärngnäspartiets skuggbudget, dels också en debattartikel från samtliga oppositionspartier. (Margit Urtegård kommenterar! Maria von Beetzen likaså på två ställen!)
Det intressanta i dagens politiska konstellationer i Strängnäs är ju att de tre partier som bildar den s.k. tuttifruttikartellen, d.v.s. Socialdemokraterna, Folkpartiet och Centerpartiet är de verkligt konservativa partierna i vår kommun.
De vurmar för oförändring!
De gör visserligen en massa märkliga karusellomflyttningar, men dessa döljer bara det faktum att de inte vill förändra och förnya utan att allt skall bli vid det gamla. Jag tror Moderaternas Maria von Beetzen brukar använda ordet "gammelkommunala" om dessa tre partiers företrädare.
Nu ska sägas att det finns ett visst hopp bland i vart fall Folkpartisterna, där några yngre verkar ha anammat det egna partiets centrala värderingar och även ha en annnan syn på just förändring och utveckling än vad deras övriga lokala partibröder och -systrar tycks ha.
Den samlade oppositionen dock, må ha olika uppfattningar i många frågor eftersom det rör sig om normalt sett disparata partier och ideologier, men en sak har de gemensamt i motsats till den sittande majoriteten (låt oss inte kalla den för Strängnäsmajoriteten eller Strängnäsalliansen), nämligen synen på att saker och ting behöver förändras och utvecklas i kommunen.
Att misstag inte ska upprepas utan att vi ska lära oss av dessa och andra erfarenheter för att göra saker annorlund och bättre än tidigare.
Det är riktigt att hänvisa till de stora misstag som begåtts i kommunen de senaste mandatperioderna och benämna dessa Campus, Culmen, Mariefredsskolan och Selaöhemmet (om Stockholmsvattnet ska räknas dit är för tidigt att uttala sig om).
För Campus och Culmen bär den dåvarande majoriteten (M+FP+C+KD+SP) ansvaret utan tvekan. Men den direkta skulden för det som gick snett i dessa fall kan inte politiken lastas. Vi befann oss i en situation där kommunen just slagit samman förvaltningen till en enhet med en Kommunchef i spetsen. Denne var ansvarig för hela förvaltningen och dess åtgärder. Hans var ansvaret att tillsätta projektledning för Campus och med vetskap om storleken av projektet, tror jag att jag talar för alla politiker när jag säger att vi kände en trygghet i att Kommunchefen tillsatte sin ekonomichef som ansvarig projektledare. En man som vid sina dragningar inför politiken framstod som både kunnig och ambitiös. Vi litade helt enkelt på det han berättade.
Att politiken i detta nya scenario inte avsågs vara inne och "peta i verksamheten" gjorde kanske att vi blev extra försiktiga med just detta.
Sett i backspegeln kan man givetvis säga att det skulle vi inte ha gjort, men säg den människa som skulle haft anledning att se på detta annorlunda än vi alla politiker gjorde.
Det hela förvärrades av att Kommunchefen så länge lät vederbörande hållas innan han till slut avbröt katastrofen.
Båda dessa personer har sedan dess fått lämna sina anställningar i kommunen.
Men återigen, det politiska ansvaret för tillsättningen av Kommunchefen ifråga, bär givetvis den dåvarande politiska majoriteten.
Samma sak gäller Culmen, där det i efterhand visat sig att ekonomichefen ifråga varit inne och träffat egna uppgörelser som bundit upp kommunen i avtal som gick utanför de urspungliga planerna.
En av konsekvenserna av Campus och Culmen var att politiken insåg att kommunen saknade kompetens att driva stora projekt av detta slag. Därför beslöts att det istället skulle vara kommunens fastighetsbolag som skulle ansvara för projektledning så att vi skulle i framtiden undvika att saker gick över styr.
Jag kan inte säga att Fastighetsbolaget lyckats särskilt väl heller om man ser på Mariefredsskolans renovering.
Selaöhemmet är en obegriplig panikåtgärd från nuvarande majoritets sida.
Stockholmsvattnet är ännu inte slutkalkylerat vad jag vet. Det må ha blivit dyrare än det ursprungligen var tänkt. Det är ju inte något ovanligt i sig med stora projekt. Även bygget av ett nytt eget vattenverk torde ha visat på överdragen budget. Frågan är bara i vilken utsträckning. Och det vet vi ännu inte.
Jag kan säga att oppositionen om den får väljarnas förtroende efter höstens val i vart fall inte kommer att upprepa de misstag som begåtts när det gäller projekthantering. Till skillnad från den sittande majoriteten som tror att det nu finns pengar att fördela, att vi har balans i ekonomin och att allt är frid och fröjd, kan jag säga att oppositionen lärt sig och dragit nytta av de erfarenheter också misstag och felsteg ger.
Det lär ge resultat under den kommande mandatperioden!
Det intressanta i dagens politiska konstellationer i Strängnäs är ju att de tre partier som bildar den s.k. tuttifruttikartellen, d.v.s. Socialdemokraterna, Folkpartiet och Centerpartiet är de verkligt konservativa partierna i vår kommun.
De vurmar för oförändring!
De gör visserligen en massa märkliga karusellomflyttningar, men dessa döljer bara det faktum att de inte vill förändra och förnya utan att allt skall bli vid det gamla. Jag tror Moderaternas Maria von Beetzen brukar använda ordet "gammelkommunala" om dessa tre partiers företrädare.
Nu ska sägas att det finns ett visst hopp bland i vart fall Folkpartisterna, där några yngre verkar ha anammat det egna partiets centrala värderingar och även ha en annnan syn på just förändring och utveckling än vad deras övriga lokala partibröder och -systrar tycks ha.
Den samlade oppositionen dock, må ha olika uppfattningar i många frågor eftersom det rör sig om normalt sett disparata partier och ideologier, men en sak har de gemensamt i motsats till den sittande majoriteten (låt oss inte kalla den för Strängnäsmajoriteten eller Strängnäsalliansen), nämligen synen på att saker och ting behöver förändras och utvecklas i kommunen.
Att misstag inte ska upprepas utan att vi ska lära oss av dessa och andra erfarenheter för att göra saker annorlund och bättre än tidigare.
Det är riktigt att hänvisa till de stora misstag som begåtts i kommunen de senaste mandatperioderna och benämna dessa Campus, Culmen, Mariefredsskolan och Selaöhemmet (om Stockholmsvattnet ska räknas dit är för tidigt att uttala sig om).
För Campus och Culmen bär den dåvarande majoriteten (M+FP+C+KD+SP) ansvaret utan tvekan. Men den direkta skulden för det som gick snett i dessa fall kan inte politiken lastas. Vi befann oss i en situation där kommunen just slagit samman förvaltningen till en enhet med en Kommunchef i spetsen. Denne var ansvarig för hela förvaltningen och dess åtgärder. Hans var ansvaret att tillsätta projektledning för Campus och med vetskap om storleken av projektet, tror jag att jag talar för alla politiker när jag säger att vi kände en trygghet i att Kommunchefen tillsatte sin ekonomichef som ansvarig projektledare. En man som vid sina dragningar inför politiken framstod som både kunnig och ambitiös. Vi litade helt enkelt på det han berättade.
Att politiken i detta nya scenario inte avsågs vara inne och "peta i verksamheten" gjorde kanske att vi blev extra försiktiga med just detta.
Sett i backspegeln kan man givetvis säga att det skulle vi inte ha gjort, men säg den människa som skulle haft anledning att se på detta annorlunda än vi alla politiker gjorde.
Det hela förvärrades av att Kommunchefen så länge lät vederbörande hållas innan han till slut avbröt katastrofen.
Båda dessa personer har sedan dess fått lämna sina anställningar i kommunen.
Men återigen, det politiska ansvaret för tillsättningen av Kommunchefen ifråga, bär givetvis den dåvarande politiska majoriteten.
Samma sak gäller Culmen, där det i efterhand visat sig att ekonomichefen ifråga varit inne och träffat egna uppgörelser som bundit upp kommunen i avtal som gick utanför de urspungliga planerna.
En av konsekvenserna av Campus och Culmen var att politiken insåg att kommunen saknade kompetens att driva stora projekt av detta slag. Därför beslöts att det istället skulle vara kommunens fastighetsbolag som skulle ansvara för projektledning så att vi skulle i framtiden undvika att saker gick över styr.
Jag kan inte säga att Fastighetsbolaget lyckats särskilt väl heller om man ser på Mariefredsskolans renovering.
Selaöhemmet är en obegriplig panikåtgärd från nuvarande majoritets sida.
Stockholmsvattnet är ännu inte slutkalkylerat vad jag vet. Det må ha blivit dyrare än det ursprungligen var tänkt. Det är ju inte något ovanligt i sig med stora projekt. Även bygget av ett nytt eget vattenverk torde ha visat på överdragen budget. Frågan är bara i vilken utsträckning. Och det vet vi ännu inte.
Jag kan säga att oppositionen om den får väljarnas förtroende efter höstens val i vart fall inte kommer att upprepa de misstag som begåtts när det gäller projekthantering. Till skillnad från den sittande majoriteten som tror att det nu finns pengar att fördela, att vi har balans i ekonomin och att allt är frid och fröjd, kan jag säga att oppositionen lärt sig och dragit nytta av de erfarenheter också misstag och felsteg ger.
Det lär ge resultat under den kommande mandatperioden!
Är det Jens eller Janne Persson som styr Strängnäs?
I dagens Strengnäs Tidning kan vi läsa att Janne Persson slår ifrån sig med "Nej, Nej, Nej. Jag är inte intresserad av att köpa skolor". Anledningen till frågan är vissa rykten som nått tidningens reporter.
Nej, det är det säkert ingen som tror att Janne Persson tänker sig en rektorsbana. Men frågan är felställd! Fastigheten som skolbyggnaden står på - helst med denna riven och bortforslad - den är måhända nämnde Persson intresserad av!
För det var flera fullmäktigeledamöter som vid senaste sammanträdet i måndags fick rastkaffet i vrångstrupen när vi fick veta - från flera samstämmiga håll - vad som förekommit vid senaste mötet med styrelsen i Strängnäs Kommuns fastighetsbolag.
Visserligen var det tidigare svårt att tro på de förklaringar som angavs för att alla Långbergsskolans elever plötsligt skulle bussas till Karinslundsskolan bara för att det nu var 9 elever för många, anmälda till hösten!
Redan tidigare har Rektor Borg knökat in för många elever i sin skola år efter år, så det var svårt att förstå varför just nio till skulle utgöra ett så oöverstigligt problem att man bara såg lösningen att flytta på alla elever till en annan kommundel. Alldenstund det fanns lediga platser vid såväl Vasaskolan som Finningeskolan.
Nej! Det måste ligga något annat bakom! Och plötsligt kröp det fram: Förskolan Storken måste rivas och dess barn flyttas till andra lokaler omgående.
Märkligt!
I den noggranna utredning kring förskolesituationen i Strängnäs stad med omgivningar, daterad våren 2010, som bilades ärendet om nedläggning av skolutredningen (av någon outgrundlig anledning) går man igenom alla förskolor och listar de åtgärdskrav som finns. Och det finns ett antal här och var vilka specificeras.
Inte ett ord om att Storken stod inför sådant dödligt hot som senare kommentarer tycks vilja göra gällande. För bara några månader sedan!
Att det finns impregnerade syllar under Storkens förskola är ju ingen direkt nyhet. Detta faktum har varit känt länge och problemet löstes på ett tidigt stadium genom att man satte byggnaden under övertryck för att därigenom eliminera eventuellt insipprande obehagligheter från dessa syllar. Ett vanligt sätt att t.ex. lösa radonproblematik. Föga dramatiskt i dagens samhälle.
Rivning var alltså inte tekniskt eller miljömässigt nödvändig enligt fastighetsbolagets VDs utsago vid styrelsemötet. Istället hade denne velat hyra ut byggnaden till hemtjänsten om förskolan försvann. Hemtjänsten fann lokalerna lämpliga för sin verksamhet.
Men vad händer då enligt samme VD?
Jo - "STOPPORDER FRÅN HÖGSTA ORT"!
Högsta ort kunde i detta fall knappast vara styrelsens ordförande Torgny Jonsson eftersom denne var närvarande, utan den högsta orten måste sökas utanför styrelserummets väggar. Och vem annars kan då avses om inte styrelseordförandens partikollega och efterträdare, Kommunalrådet Jens Persson, som representant för bolagets ägare? Denne "högste ort" skulle alltså ha satt stopp för annan användning av Storkens lokaler eftersom "Kilenkrysset vill köpa den fastigheten".
Alltså! Man baxnar! Att tappa hakan är ett klassiskt uttryck som nu fick ett ansikte! Visserligen lär VDn förneka allt detta vilket är fullt begripligt. Men eftersom jag hörde det ordagrannt och likalydande från flera personer som varit närvarande när han uttalade sig, har jag ingen anledning att betvivla uppgifterna.
Kommunallagen påtalar uttryckligen att Jens Persson inte ens får delta i handläggningen av något ärende som berör hans farbror eller dennes företag utan att bli jävig.
Och varför får jag känslan av att det är detta som i grunden ligger bakom Lotta Grönblads flytt av Långbergsskolan. En flytt som så idealiskt motsvarar just vad hon ville ha från början: Karinslundsskolan kvar och Långbergsskolan som förskolelokaler.
Nej, det är det säkert ingen som tror att Janne Persson tänker sig en rektorsbana. Men frågan är felställd! Fastigheten som skolbyggnaden står på - helst med denna riven och bortforslad - den är måhända nämnde Persson intresserad av!
För det var flera fullmäktigeledamöter som vid senaste sammanträdet i måndags fick rastkaffet i vrångstrupen när vi fick veta - från flera samstämmiga håll - vad som förekommit vid senaste mötet med styrelsen i Strängnäs Kommuns fastighetsbolag.
Visserligen var det tidigare svårt att tro på de förklaringar som angavs för att alla Långbergsskolans elever plötsligt skulle bussas till Karinslundsskolan bara för att det nu var 9 elever för många, anmälda till hösten!
Redan tidigare har Rektor Borg knökat in för många elever i sin skola år efter år, så det var svårt att förstå varför just nio till skulle utgöra ett så oöverstigligt problem att man bara såg lösningen att flytta på alla elever till en annan kommundel. Alldenstund det fanns lediga platser vid såväl Vasaskolan som Finningeskolan.
Nej! Det måste ligga något annat bakom! Och plötsligt kröp det fram: Förskolan Storken måste rivas och dess barn flyttas till andra lokaler omgående.
Märkligt!
I den noggranna utredning kring förskolesituationen i Strängnäs stad med omgivningar, daterad våren 2010, som bilades ärendet om nedläggning av skolutredningen (av någon outgrundlig anledning) går man igenom alla förskolor och listar de åtgärdskrav som finns. Och det finns ett antal här och var vilka specificeras.
Inte ett ord om att Storken stod inför sådant dödligt hot som senare kommentarer tycks vilja göra gällande. För bara några månader sedan!
Att det finns impregnerade syllar under Storkens förskola är ju ingen direkt nyhet. Detta faktum har varit känt länge och problemet löstes på ett tidigt stadium genom att man satte byggnaden under övertryck för att därigenom eliminera eventuellt insipprande obehagligheter från dessa syllar. Ett vanligt sätt att t.ex. lösa radonproblematik. Föga dramatiskt i dagens samhälle.
Rivning var alltså inte tekniskt eller miljömässigt nödvändig enligt fastighetsbolagets VDs utsago vid styrelsemötet. Istället hade denne velat hyra ut byggnaden till hemtjänsten om förskolan försvann. Hemtjänsten fann lokalerna lämpliga för sin verksamhet.
Men vad händer då enligt samme VD?
Jo - "STOPPORDER FRÅN HÖGSTA ORT"!
Högsta ort kunde i detta fall knappast vara styrelsens ordförande Torgny Jonsson eftersom denne var närvarande, utan den högsta orten måste sökas utanför styrelserummets väggar. Och vem annars kan då avses om inte styrelseordförandens partikollega och efterträdare, Kommunalrådet Jens Persson, som representant för bolagets ägare? Denne "högste ort" skulle alltså ha satt stopp för annan användning av Storkens lokaler eftersom "Kilenkrysset vill köpa den fastigheten".
Alltså! Man baxnar! Att tappa hakan är ett klassiskt uttryck som nu fick ett ansikte! Visserligen lär VDn förneka allt detta vilket är fullt begripligt. Men eftersom jag hörde det ordagrannt och likalydande från flera personer som varit närvarande när han uttalade sig, har jag ingen anledning att betvivla uppgifterna.
Kommunallagen påtalar uttryckligen att Jens Persson inte ens får delta i handläggningen av något ärende som berör hans farbror eller dennes företag utan att bli jävig.
Och varför får jag känslan av att det är detta som i grunden ligger bakom Lotta Grönblads flytt av Långbergsskolan. En flytt som så idealiskt motsvarar just vad hon ville ha från början: Karinslundsskolan kvar och Långbergsskolan som förskolelokaler.
Skuldsanering för Strängnäs Kommun!
Kristdemokraterna, Moderaterna och Strängnäspartiet går idag ut med en gemensam viljeyttring att ta krafttag mot den extremt stora skuld Strängnäs kommun har arbetat upp. Vi vill få ned räntekostnaderna som äter ur välfärdens resurser. Vi har, jämfört med andra kommuner, en mycket låg lärartäthet, stora barngrupper på förskolorna och alldeles för få medarbetare ute på äldrehemmen. Kommunen betalar idag 80 miljoner kronor i räntor per år.
Att återställa lärartätheten till rikssnittet i grundskolan skulle kosta 13 miljoner. Det är mycket realistiskt att få ner räntekostnaderna så att vi får en normal situation i kommunen.
MEN DÅ MÅSTE MAN VILJA !
Här är vårt gemensamma programm !
Kommunkoncernens skuld på 3.5 miljarder skall nedbringas under nästa mandatperiod genom att:
Under 2011 förbereds försäljning av åtminstone delar av SEVAB.
Mark och fastigheter som inte är av strategisk betydelse bjuds ut till försäljning.
Den politiska organisationen moderniseras och minskas. Antal större nämnder reduceras från 7 till ca 3 stycken. KS/AU avskaffas och ersätts med en utökad information inom KS ram.
Förvaltningens overheadkostnader reduceras med ca 10 %. = minst 10 mkr
Valfrihet genomförs inom hemtjänsten och äldrevården och delar av kommunal verksamhet konkurrensutsätts.
Nyinvesteringar hålls inom avskrivningsvärdet eller lägre, idag ca 40 miljoner.
Resultatet skall vara på minst 2 % (30 mkr) och en reserv om ca 1 %. (15 mkr) Huvuddelen av eventuellt tillkommande pengar från regeringen förs till resultatet och därmed avbetalning på skulden.
Skatteintäkter är säkra intäkter som kommer till kommunen varje år! Aktieutdelningar från kommunala bolag är inte några säkra inkomster! Om bolagen först måste uppnå en fullständig självfinansieringsgrad så lär inga utrymmen finnas för några aktieutdelningar till ägaren=kommunen under lång tid. Att således genom försäljning av tillgångar där försäljningssumman används till att amortera bort skulden är det säkraste sättet för kommunen att skapa regelbundna skatteintäkter som kan användas till verksamhet! Till att höja lärartäthet, minska barngrupperna, ge våra äldre kvalitet på livets höst.
Att återställa lärartätheten till rikssnittet i grundskolan skulle kosta 13 miljoner. Det är mycket realistiskt att få ner räntekostnaderna så att vi får en normal situation i kommunen.
MEN DÅ MÅSTE MAN VILJA !
Här är vårt gemensamma programm !
Kommunkoncernens skuld på 3.5 miljarder skall nedbringas under nästa mandatperiod genom att:
Under 2011 förbereds försäljning av åtminstone delar av SEVAB.
Mark och fastigheter som inte är av strategisk betydelse bjuds ut till försäljning.
Den politiska organisationen moderniseras och minskas. Antal större nämnder reduceras från 7 till ca 3 stycken. KS/AU avskaffas och ersätts med en utökad information inom KS ram.
Förvaltningens overheadkostnader reduceras med ca 10 %. = minst 10 mkr
Valfrihet genomförs inom hemtjänsten och äldrevården och delar av kommunal verksamhet konkurrensutsätts.
Nyinvesteringar hålls inom avskrivningsvärdet eller lägre, idag ca 40 miljoner.
Resultatet skall vara på minst 2 % (30 mkr) och en reserv om ca 1 %. (15 mkr) Huvuddelen av eventuellt tillkommande pengar från regeringen förs till resultatet och därmed avbetalning på skulden.
Skatteintäkter är säkra intäkter som kommer till kommunen varje år! Aktieutdelningar från kommunala bolag är inte några säkra inkomster! Om bolagen först måste uppnå en fullständig självfinansieringsgrad så lär inga utrymmen finnas för några aktieutdelningar till ägaren=kommunen under lång tid. Att således genom försäljning av tillgångar där försäljningssumman används till att amortera bort skulden är det säkraste sättet för kommunen att skapa regelbundna skatteintäkter som kan användas till verksamhet! Till att höja lärartäthet, minska barngrupperna, ge våra äldre kvalitet på livets höst.
Andra prioriteringar!
Moderaterna, Kristdemokraterna och Strängnäspartiet lade idag fram en gemensam s.k."skuggbudget".
Det är ett par mindre men signifikativa omprioriteringar i majoritetens budgetförslag för 2011.
Vi fann det inte meningsfullt att föreslå några större förändringar i nästa års budget, då det i mång och mycket för betraktas som ett förlorat år. Majoritetens åtgärder - eller brist på åtgärder försätter den blivande majoriteten i ett ganska låst läge för nästa år.
En ny budgetprocess har dessutom införts av majoriteten vilket innebär att den nya majoriteten efter valet - vilken den nu blir - förväntas lägga en egen fyrårig strategisk plan. Något vi oppositionspartier finner det mer värt att förbereda ordentligt.
De förändringar vi nu föreslår i 2011 års budget fokuserar på barn och ungdomar för att förebygga utanförskap :
7 miljoner lyfts från kommunchefens budget( administrationen) för satsning på de unga ( 7.2 % av KS budget )
Reduceringen inom Kommunstyrelsen kan ske t.ex. på följande poster:
Ständiga förbättringar ( 4.6 miljoner behövs fn inte)
Omorganisation och nya chefer
Externa konsulter
Hushållstidningen
Omprioriteringar enligt nedan:
4,0 mkr till BUN läggs på elevpengen till F – 4 för att kunna höja andelen vuxna och lärare i de tidigaste åldrarna och klasserna.
1,5 mkr läggs på ett arbetsmarknadsprojekt för ungdomar utanför arbetsmarknadens reguljära åtgärder.
1,5 mkr till kulturområdet för ungdomsprojekt för skapande av meningsfulla och utvidgade fritidssysselsättningar.
Det är ett par mindre men signifikativa omprioriteringar i majoritetens budgetförslag för 2011.
Vi fann det inte meningsfullt att föreslå några större förändringar i nästa års budget, då det i mång och mycket för betraktas som ett förlorat år. Majoritetens åtgärder - eller brist på åtgärder försätter den blivande majoriteten i ett ganska låst läge för nästa år.
En ny budgetprocess har dessutom införts av majoriteten vilket innebär att den nya majoriteten efter valet - vilken den nu blir - förväntas lägga en egen fyrårig strategisk plan. Något vi oppositionspartier finner det mer värt att förbereda ordentligt.
De förändringar vi nu föreslår i 2011 års budget fokuserar på barn och ungdomar för att förebygga utanförskap :
7 miljoner lyfts från kommunchefens budget( administrationen) för satsning på de unga ( 7.2 % av KS budget )
Reduceringen inom Kommunstyrelsen kan ske t.ex. på följande poster:
Ständiga förbättringar ( 4.6 miljoner behövs fn inte)
Omorganisation och nya chefer
Externa konsulter
Hushållstidningen
Omprioriteringar enligt nedan:
4,0 mkr till BUN läggs på elevpengen till F – 4 för att kunna höja andelen vuxna och lärare i de tidigaste åldrarna och klasserna.
1,5 mkr läggs på ett arbetsmarknadsprojekt för ungdomar utanför arbetsmarknadens reguljära åtgärder.
1,5 mkr till kulturområdet för ungdomsprojekt för skapande av meningsfulla och utvidgade fritidssysselsättningar.
Lokal demokrati!
I kölvattnet av de separationsrörelser som tidigare fanns i Mariefred och nu poppar upp i Stallarholmen kan man fundera över var finns den verkliga påverkansmöjligheten?
Inte har det ju varit i kommundelsråden som i samtliga fall visat missnöje med att aldrig få något reellt inflytande ens över frågor i den egna kommundelen.
Inte heller Mariefredsnämnden har varit nöjd med det inflytande man fått i olika kommunala frågor.
Självklart är det i Kommunstyrelsen (och f.n. i dess arbetsutskott) den reella politiska makten manifesteras.
Och är det så som Mariefredsbor och Stallarholmsbor och Åkersbor ständigt gnäller om: att de ständigt blir överkörda av Strängnäsborna som bestämmer över deras huvuden.
En snabbtitt på sammansättningen av Kommunstyrelsen i Strängnäs kommun ger vid handen att av 13 ordinarie ledamöter är 4 (FYRA) mantalsskrivna inom Strängnäs stad. 6 (SEX) är mantalsskrivna inom gamla Mariefreds stad. 2 kommer från Åkers Styckebruk och 1 från Vårfruberga kommundel.
Bland ersättarna (som sällan deltar särskilt mangrannt) är fördelningen följande: 10 från Strängnäs, 4 från Mariefred, 2 från Åker, 2 från Stallarholmen och 1 från Härad.
Med tanke på det missnöje som nu finns i Stallarholmen borde dess invånare istället verka för att fler politiker från den kommundelen nomineras för poster i Kommunstyrelsen. Det vore ett mycket effektivare sätt att nå inflytande än att försöka inrätta en särskild Stallarholmsnämnd som inte blir annat än en missnöjeshärd.
Inte har det ju varit i kommundelsråden som i samtliga fall visat missnöje med att aldrig få något reellt inflytande ens över frågor i den egna kommundelen.
Inte heller Mariefredsnämnden har varit nöjd med det inflytande man fått i olika kommunala frågor.
Självklart är det i Kommunstyrelsen (och f.n. i dess arbetsutskott) den reella politiska makten manifesteras.
Och är det så som Mariefredsbor och Stallarholmsbor och Åkersbor ständigt gnäller om: att de ständigt blir överkörda av Strängnäsborna som bestämmer över deras huvuden.
En snabbtitt på sammansättningen av Kommunstyrelsen i Strängnäs kommun ger vid handen att av 13 ordinarie ledamöter är 4 (FYRA) mantalsskrivna inom Strängnäs stad. 6 (SEX) är mantalsskrivna inom gamla Mariefreds stad. 2 kommer från Åkers Styckebruk och 1 från Vårfruberga kommundel.
Bland ersättarna (som sällan deltar särskilt mangrannt) är fördelningen följande: 10 från Strängnäs, 4 från Mariefred, 2 från Åker, 2 från Stallarholmen och 1 från Härad.
Med tanke på det missnöje som nu finns i Stallarholmen borde dess invånare istället verka för att fler politiker från den kommundelen nomineras för poster i Kommunstyrelsen. Det vore ett mycket effektivare sätt att nå inflytande än att försöka inrätta en särskild Stallarholmsnämnd som inte blir annat än en missnöjeshärd.
Stallarholmsnämnd?
Från Kommundelsrådet i Stallarholmen har det kommit ett utförligt förslag om att rådet skall omvandlas till en kommundelsnämnd efter Mariefredsnämnens mönster.
Eftersom jag en gång i tiden på 70-talet var den som motionerade om införande av direktvalda kommundelsråd i Strängnäs kommun, känner jag givetvis en hel del för frågan.
De kommundelsråd som sedermera kom att bli verklighet med Mariefred som första, blev ju inte direktvalda, men sammansättningen av råden kom ändå att spegla den politiska fördelningen i resp. kommundel.
Tanken var givetvis att öka det demokratiska deltagandet.
Kommundelsråd kom senare att finnas i såväl Mariefred, Stallarholmen, Åkers styckebruk, Strängnäs stad, Härad, Vårfruberga och Tosterö.
För ett par år sedan fick Kommunfullmäktiges demokratiberedning i uppdrag att göra en uppföljning av hur råden fungerat i praktiken.
Beredningen fann då att dessa råd på intet sätt ökat medborgarinflytandet eller det demokratiska deltagandet. Råden hade utvecklats till små institutioner för interna diskussioner som sällan ledde någon vart.
Råden hade t.ex. möjlighet att väcka förslag i fullmäktige, en rätt som innan beredningens genomgång igångsattes inte något råd använt sig av överhuvudtaget.
Antalet åhörare från allmänheten var ständigt synnerligen lågt eller t.o.m. obefintligt.
Kort sagt, råden fyllde inte den uppgift som fullmäktige hade tänkt sig när man inrättade dem.
Konsekvensen av detta var då givet: råden behövde ersättas av någon annan form för medborgardialog. Demokratiberedningen presenterade en palett av alternativa former för att öka det demokratiska deltagandet.
Inget råd fann det ens mödan värt att välja eller ens kommentera dessa alternativ. Narcissistiskt stirrade man i sin egen förträfflighet i naveln och förordade ett status quo.
Efter valet beslöt den dåvarande majoriteten först att alla kommundelsråd skulle bort men att en Mariefredsnämnd skulle inrättas på försök under en mandatperiod. Senare i förhandlingarna skulle först Åkers Styckebruks kommundelsråd få vara kvar som referensobjekt. Ytterligare senare kom Stallarholmens och ett sammanslaget Vårfruberga-Häradsråd att få finnas kvar som en kompromiss. I övriga kommundelar skulle Kommunstyrelsen ansvara för att pröva olika samrådsformer, sockenstämmor, rådslag etc.
Alla dessa former skulle sedan utvärderas i slutet av mandatperioden för att man därefter skulle kunna ta ställning till om någon form var bättre än andra och vad man isåfall skulle satsa på för framtiden.
Nu har endast Mariefredsnämnden utvärderats, men ej de tre kommundelsråden eller de tre sockenstämmor som trots allt genomförts under mandatperioden.
Utvärderingen av nämnden är ingen tröst för dem som trott på ett ökat demokratiskt deltagande. 30% av invånarna i Mariefred visste fortfarande inte ens att nämnden finns!
Åhörarantalet har generellt varit lika lågt som för kommundelsråden.
Kort sagt, nämnden har inte tillfört någonting av det man förväntat sig från politiken. Däremot finns fördelar på förvaltningssidan som bör tas tillvara också i framtiden.
Och utan att det finns någon utvärdering, kan man ändå konstatera att något behov av att förändra inställningen till de tre kommundelsråden inte visat sig. Stallarholmens råd har fått ett litet aktivitetsuppsving på slutet efter det att den nuvarande majoriteten beslöt lägga ner Selaöhemmet, men det verkar mest ha skett för att inte helt tappa initiativet till Stallarholmens Nätverk som hela tiden varit aktivt på olika fronter.
Åkers Styckebruks kommundelsråd liksom Vårfruberga-Härads har inte avhörts i någon omfattning.
Det finns alltså ingen anledning att vare sig förlänga Mariefredsnämndens resp. de tre kommundelsrådens mandat.
Andra former måste få ta över. Sockenstämmorna har faktiskt ändå visat sig ge lite direktresultat, vilket ju är meningen med dem. Också andra dialogformer är värda att pröva.
Rent generellt är det nu dags att försegla det förbund som slöts för 40 år sedan då Strängnäs Kommun bildades, och aktivt verka för och inse att Strängnäs Kommun är en enhet. Att vi alla är medborgare i en kommun oavsett var vi bor inom dess gränser.
Att tillmötesgå Stallarholmsbornas berättigade men trots allt temporära vrede över ett förlorat äldreboende genom att underblåsa de separationsönskemål som står bakom missnöjesyttringen, vore ren dumhet.
Se och lär av erfarenheten: vreden över att förlora Vita Skolan i Mariefred på 70-talet ledde till Föreningen Fria Mariefreds bildande och inrättandet av det första kommundelsrådet och senare till Mariefredsnämnden. Såväl föreningen, som rådet och nu nämnden är i grunden eftergifter till ett lokal missnöje, inte aktiv medborgardemokrati.
Föreningen, liksom rådet är nedlagda. Nämnden väntar på sitt beslut.
Men gör inte om samma dumheter i Stallarholmen!
Det finns andra sätt att ta tillvara människors önskemål om inflytande och deltagande utan att skapa stela institutioner.
Eftersom jag en gång i tiden på 70-talet var den som motionerade om införande av direktvalda kommundelsråd i Strängnäs kommun, känner jag givetvis en hel del för frågan.
De kommundelsråd som sedermera kom att bli verklighet med Mariefred som första, blev ju inte direktvalda, men sammansättningen av råden kom ändå att spegla den politiska fördelningen i resp. kommundel.
Tanken var givetvis att öka det demokratiska deltagandet.
Kommundelsråd kom senare att finnas i såväl Mariefred, Stallarholmen, Åkers styckebruk, Strängnäs stad, Härad, Vårfruberga och Tosterö.
För ett par år sedan fick Kommunfullmäktiges demokratiberedning i uppdrag att göra en uppföljning av hur råden fungerat i praktiken.
Beredningen fann då att dessa råd på intet sätt ökat medborgarinflytandet eller det demokratiska deltagandet. Råden hade utvecklats till små institutioner för interna diskussioner som sällan ledde någon vart.
Råden hade t.ex. möjlighet att väcka förslag i fullmäktige, en rätt som innan beredningens genomgång igångsattes inte något råd använt sig av överhuvudtaget.
Antalet åhörare från allmänheten var ständigt synnerligen lågt eller t.o.m. obefintligt.
Kort sagt, råden fyllde inte den uppgift som fullmäktige hade tänkt sig när man inrättade dem.
Konsekvensen av detta var då givet: råden behövde ersättas av någon annan form för medborgardialog. Demokratiberedningen presenterade en palett av alternativa former för att öka det demokratiska deltagandet.
Inget råd fann det ens mödan värt att välja eller ens kommentera dessa alternativ. Narcissistiskt stirrade man i sin egen förträfflighet i naveln och förordade ett status quo.
Efter valet beslöt den dåvarande majoriteten först att alla kommundelsråd skulle bort men att en Mariefredsnämnd skulle inrättas på försök under en mandatperiod. Senare i förhandlingarna skulle först Åkers Styckebruks kommundelsråd få vara kvar som referensobjekt. Ytterligare senare kom Stallarholmens och ett sammanslaget Vårfruberga-Häradsråd att få finnas kvar som en kompromiss. I övriga kommundelar skulle Kommunstyrelsen ansvara för att pröva olika samrådsformer, sockenstämmor, rådslag etc.
Alla dessa former skulle sedan utvärderas i slutet av mandatperioden för att man därefter skulle kunna ta ställning till om någon form var bättre än andra och vad man isåfall skulle satsa på för framtiden.
Nu har endast Mariefredsnämnden utvärderats, men ej de tre kommundelsråden eller de tre sockenstämmor som trots allt genomförts under mandatperioden.
Utvärderingen av nämnden är ingen tröst för dem som trott på ett ökat demokratiskt deltagande. 30% av invånarna i Mariefred visste fortfarande inte ens att nämnden finns!
Åhörarantalet har generellt varit lika lågt som för kommundelsråden.
Kort sagt, nämnden har inte tillfört någonting av det man förväntat sig från politiken. Däremot finns fördelar på förvaltningssidan som bör tas tillvara också i framtiden.
Och utan att det finns någon utvärdering, kan man ändå konstatera att något behov av att förändra inställningen till de tre kommundelsråden inte visat sig. Stallarholmens råd har fått ett litet aktivitetsuppsving på slutet efter det att den nuvarande majoriteten beslöt lägga ner Selaöhemmet, men det verkar mest ha skett för att inte helt tappa initiativet till Stallarholmens Nätverk som hela tiden varit aktivt på olika fronter.
Åkers Styckebruks kommundelsråd liksom Vårfruberga-Härads har inte avhörts i någon omfattning.
Det finns alltså ingen anledning att vare sig förlänga Mariefredsnämndens resp. de tre kommundelsrådens mandat.
Andra former måste få ta över. Sockenstämmorna har faktiskt ändå visat sig ge lite direktresultat, vilket ju är meningen med dem. Också andra dialogformer är värda att pröva.
Rent generellt är det nu dags att försegla det förbund som slöts för 40 år sedan då Strängnäs Kommun bildades, och aktivt verka för och inse att Strängnäs Kommun är en enhet. Att vi alla är medborgare i en kommun oavsett var vi bor inom dess gränser.
Att tillmötesgå Stallarholmsbornas berättigade men trots allt temporära vrede över ett förlorat äldreboende genom att underblåsa de separationsönskemål som står bakom missnöjesyttringen, vore ren dumhet.
Se och lär av erfarenheten: vreden över att förlora Vita Skolan i Mariefred på 70-talet ledde till Föreningen Fria Mariefreds bildande och inrättandet av det första kommundelsrådet och senare till Mariefredsnämnden. Såväl föreningen, som rådet och nu nämnden är i grunden eftergifter till ett lokal missnöje, inte aktiv medborgardemokrati.
Föreningen, liksom rådet är nedlagda. Nämnden väntar på sitt beslut.
Men gör inte om samma dumheter i Stallarholmen!
Det finns andra sätt att ta tillvara människors önskemål om inflytande och deltagande utan att skapa stela institutioner.
Har Jens en egen kristallkula?
I dagens Strengnäs Tidning uttalar sig Kommunalrådet om den stora kommunalskulden. TRE OCH EN HALV MILJARD KRONOR som han inte tycker är någon fara för kommunen.
Han poängterar också att huvuddelen ligger i bolagen som "är självbärande", men glömmer i vanlig ordning att förtälja att också bolagens skulder till största delen är till kommunen som i sin tur lånat upp pengarna. Det ÄR således såväl formellt som reellt kommunen och därmed dess invånare som står för HELA skulden.
Kommunalrådet och oppositionsrådet är eniga om att det krävs plusresultat för kommunen för att lätta på bördan.
Under förutsättning att dessa plusresultat används till att amortera på skulden.
Men än har inga formella beslut fattats om amortering. Istället är risken stor att alla ev. överskottspengar går till nya djärva valfläskprojekt medan skulden får växa.
Kommunalrådet upprepar återigen sin förutsägelse om 50 miljoner i överskott i år. I vilken kristallkula har han sett dessa 50 miljoner?
Läser man ekonomiavdelningens prognos som är den enda officiellla prognos vi andra har att förhålla oss till så är det överskott vi kan hoppas på dryga 30 miljoner.
Det skiljer 20 miljoner mellan dessa förutsägelser!
Jag ha tidigare frågat vad Kommunalrådet stöder sin uppfattning på men inte fått svar. Är han lika rundhänt i alla sina uttalanden så kan man onekligen börja undra över hans "saklighet".
Och även om det faktiskt skulle bli ett överskott på 50 miljoner och även om majoriteten beslöt sig för att använda alla 50 miljonerna till amorteringar och även om vi gjorde ett lika stort överskott varje år framöver så har moderaten Sixten Skullman räknat ut att det tar FJORTON år att amortera bort de 700 miljoner som kommunskulden ökat med under den nuvarande majoritetens två år vid makten.
Som tur är kommer valresultatet med all sannolikhet att ge en ny majoritet som förhoppningsvis kan enas om att faktiskt genomföra konkreta åtgärder för att snabbt amortera bort den kommunala skulden.
Förmår vi betala bort hela skulden innebär det ju att kommunen varje år slipper betala 80 miljoner kronor i räntor. Pengar som är stabila och kontinuerliga skattepengar. Till skillnad från högst osäkra aktieutdelningar från ett energibolag som ännu är långt ifrån stabilt och vars utdelningar kan komma att dröja många år ännu.
Han poängterar också att huvuddelen ligger i bolagen som "är självbärande", men glömmer i vanlig ordning att förtälja att också bolagens skulder till största delen är till kommunen som i sin tur lånat upp pengarna. Det ÄR således såväl formellt som reellt kommunen och därmed dess invånare som står för HELA skulden.
Kommunalrådet och oppositionsrådet är eniga om att det krävs plusresultat för kommunen för att lätta på bördan.
Under förutsättning att dessa plusresultat används till att amortera på skulden.
Men än har inga formella beslut fattats om amortering. Istället är risken stor att alla ev. överskottspengar går till nya djärva valfläskprojekt medan skulden får växa.
Kommunalrådet upprepar återigen sin förutsägelse om 50 miljoner i överskott i år. I vilken kristallkula har han sett dessa 50 miljoner?
Läser man ekonomiavdelningens prognos som är den enda officiellla prognos vi andra har att förhålla oss till så är det överskott vi kan hoppas på dryga 30 miljoner.
Det skiljer 20 miljoner mellan dessa förutsägelser!
Jag ha tidigare frågat vad Kommunalrådet stöder sin uppfattning på men inte fått svar. Är han lika rundhänt i alla sina uttalanden så kan man onekligen börja undra över hans "saklighet".
Och även om det faktiskt skulle bli ett överskott på 50 miljoner och även om majoriteten beslöt sig för att använda alla 50 miljonerna till amorteringar och även om vi gjorde ett lika stort överskott varje år framöver så har moderaten Sixten Skullman räknat ut att det tar FJORTON år att amortera bort de 700 miljoner som kommunskulden ökat med under den nuvarande majoritetens två år vid makten.
Som tur är kommer valresultatet med all sannolikhet att ge en ny majoritet som förhoppningsvis kan enas om att faktiskt genomföra konkreta åtgärder för att snabbt amortera bort den kommunala skulden.
Förmår vi betala bort hela skulden innebär det ju att kommunen varje år slipper betala 80 miljoner kronor i räntor. Pengar som är stabila och kontinuerliga skattepengar. Till skillnad från högst osäkra aktieutdelningar från ett energibolag som ännu är långt ifrån stabilt och vars utdelningar kan komma att dröja många år ännu.
Å en "neger" till!
Återigen har David Brolin, min specielle "negeremissarie" spanat in en målning föreställande "Negern Pettersson", alias Pierre Louis Alexandre, den från Franska Guyana hitrymde svarte mannen som levde som kollossare och till slut spannmålssjåare i Stockholms hamn men som också satt modell på Konstakademiens modellskola.
Innan jag började leta, var få av de säkerligen många elevmålningar, -teckningar, -akvareller och -skulpturer som borde finnas av denne modell, kända.
Nu "poppar" de upp den ena efter den andra. Ovanstående oljemålning är signerad "GH 1889". På spännramens baksida har någon skrivit med kulspets: "Gustaf Hellqvist" men den attributionen kan vi glömma eftersom Gustaf Hellqvist långt före 1889 hade lämnat akademiens modellskola.
Vid tillfälle ska jag åter sätta mig i Akademiens arkiv och leta efter vilka elever som gick när, eftersom jag nu börjat samla på mig åtskilliga "negerporträtt".
Och möjligen kan det bli en till snart om jag förstått min emissarie rätt!
Sommar'n är kommen!
En gråmulen Pingstdag med blixt och dunder i bakgrunden så kommer hon ändå - vår "Maja" med sommaren!
Årets viktigaste dag i Mariefred har nog alltid varit den dagen då ångfartyget MARIEFRED anländer från huvudstaden för första gången på säsongen. Det har hon nu gjort i ETTHUNDRASJU år! Ett världsrekord i sig!
Nyfejad och med nya toatankar försedd, är hon nu rustad för att åter befara Riddarfjärd, Prästfjärd och Gripsholmsvik, sex dagar i veckan tills sommaren åter tar slut.
"Sätt maskinen igång, Herr Kapten!" sjöng Mariefreds Ångkör från bryggan till Kaptenen på den andra bryggan. Claes Insulander, fartygets mångårige kapten hade fått ta till kompassen i åsk- och regndiset.
Det har numer blivit tradition att det ärevördiga Gripsholms-Mariefreds Ångfartygsaktiebolag som är några år äldre än fartyget (närmare bestämt 110 år) avhåller sin årsstämma (som det numera heter som om det vore vilken liten dassförening som helst) i Rådhussalen i Mariefred.
Vi aktieägare bestods denna gång överraskande nog av en lätt buffé med ostrullar, köttbullar, pesto och lite sötsaker! Det var en nyhet och ingav förhoppningar om att bolaget nu kanske gått bra under 2009! Men dessa förhoppningar kom snabbt på skam! Detta bolag lär inte ha gett utdelning sedan 1926! Skärskådade man siffrorna i årsredovisningen kunde man raskt konstatera att det inte finns särskilt mycket hopp om någon utdelning - någonsin! Att driva ett musealt ångfartyg låter sig inte göras med modern teknik och bränsle. Det kostar!
Sedan aktiemajoriteten i bolaget övertogs av Stiftelsen Skärgårdsbåten på 50-talet - och för övrigt redan dessförinnan - har fartygets drift och underhåll varit föremål för ideella insatser. Dessa ovärderliga insatser har varit själva förutsättningen för fartygets och rederiets överlevnad.
Sedan några år har aktiemajoriteten övertagits av K G Knuttsons Stiftelse för Ångfartyget Mariefred och Den Svenska Ångbåtskulturen vars stiftare är Ingenjören K G Knutsson, Stiftelsen Skärgårdsbåten och Ångfartyget Mariefreds Vänner, varigenom framtiden för fartyget fick en stadga som tidigare saknats. Fortfarande är rederiet i årligt behov av stödinsatser av alla sina vänner och uppbackare, men en viss trygghet finns i ägarstiftelsen.
På årsstämman valdes - för fyrtifemte gången! - förre Landstingsrådet Stig Dingertz, Stockholm, till ordförande i styrelsen. Han aviserade att det var sista gången för hans del och att bolaget således vid nästa stämma måste ha funnit en ny ordförande med samma brinnande intresse för ångfartyget Mariefred.
Medan Kapten Insulander stirrar i fjärran och undrar om det ska gå en säsong till, så leder Stig Dingertz med van hand stämmoförhandlingarna.
Men så håller han sig på tå också!
30% visste inte att Mariefredsnämnden finns!
I dagens Strengnäs Tidning läser jag att "Mariefredsnämnden riskerar att försvinna".
Mariefredsnämnden tillkom som ett försök. En del av den "palett" av former Demokratiberedningen föreslog att kommunen skulle pröva, för att öka det demokratiska deltagandet.
Mariefred fick en nämnd, Stallarholmen och Åker fick behålla sina kommundelsråd. Åker för att man egentligen inte riktigt vaknat i sin roll tidigare och man ville de Åkersborna en chans till. Stallarholmen, liksom det sammanslagna Vårfruberga-Härads kommundelsråd som ett resultat av alliansförhandlingar efter förra valet.
I övriga delar fick Kommunstyrelsen ett uppdrag att pröva, samrådsförfaranden, sockenstämmor och andra former av medborgardialog.
Vid slutet av denna mandatperiod skulle SAMTLIGA dessa utvärderas!
Således inte alls endast Mariefredsnämnden!
Betr. Kommundelsråden verkar ingen förändring ha skett, möjligen med undantag av Stallarholmen där nedläggningen av Selaöhemmet gett rådet en ny vitalitet verkar det som. Åkers kommundelsråd verkar möjligen i tysthet och från kommunens västra del har inte ett knyst hörts under mandatperioden.
Den förra majoriteten hann genomföra två stämmor. En i Länna och en på Aspö-Tosterö. Med ganska gott resultat. Där politiken i sin helhet fick möjlighet att möta invånarna.
Den nya majoriteten däremot har endast genomfört en stämma - i Strängnäs stad. Och där var bara majoritetens ledamöter med så den vet vi inte mer om än vad de knapphändiga minnesanteckningarna på hemsidan visar.
Och inget av detta ha man alltså utvärderat!
Den ursprungliga tanken, som alla partier var överens om, var således att politiken efter den utvärdering som skulle ha omfattat alla de försök med medborgarinflytande och - deltagande som gjorts under mandatperioden, skulle kunna välja om det var någon av formerna som visat sig vara en framkomlig väg för att öka medborgardeltagandet.
Nu har man således utvärderat Mariefredsnämnden och funnit att 30% av invånarna i Mariefred är tillfreds med nämnden.
Vad man inte kunde läsa i dagens tidning var att lika många - 30% - kände inte ens till att nämnden finns!
Min egen uppfattning är att försöket med en lokal nämnd i Mariefred inte har gett den effekt som eftersträvas.
De fortsatta försöken med Kommundelsråd har inte heller lett till något ökat deltagande från medborgarna. Att Stallarholmens KDR fått ett uppsving är resultatet av det berättigade missnöje som Stallarholmsborna visat sedan den nya majoriteten lagt ner Selaöhemmet, och inte någon varaktig ökning av medborgarintresset för ett deltagande i politiken.
Situationen i Stallarholmen kan jämföras med den missnöjesvåg som påbörjades 1978 då Vita Skolan i Mariefred revs och som ledde till bildandet av föreningen Fria Mariefred och som var orsaken till att just Mariefred fick kommunens första kommundelsråd och sedermera också fick pröva nämndformen.
Det handlar alltså inte om något genuint intresse för att delta i det kommunala politiska arbetet utan bottnar snarare i en separatistisk missnöjesaktion.
Och det är ingen god grund för inrättandet av en ny lokal nämnd i Stallarholmen.
Avsikten är ju inte att splittra kommunen i sina gamla beståndsdelar utan att kitta ihop dem till en helhet - efter fyrtio år!
Jag ser inte vare sig en fortsättning med lokala nämnder eller fasta råd som någon framkomlig väg. Dessa har inte gett eftersträvat resultat.
Istället måste medborgardialogen i framtiden ske med hjälp av andra och nya former. Demokratiberedningen förordar just nu försök med s.k. e-petitioner (Snälla! Hitta på ett bättre namn!). Detta är en form som framgångsrikt praktiseras av bl.a. Malmö.
Medborgare - och även sommargäster - kan lägga ett förslag på hemsidan. Sedan är det upp till andra medborgare att stödja eller förkasta förslaget. När ett visst antal har uttalat sitt stöd för förslaget, lyfts det för politisk behandling.
Införandet av e-petitioner innebär att medborgarförslag i framtiden måste ha stöd från ett visst antal andra invånare innan politiken låter förslagen gå igenom den kostsamma handläggningsproceduren. Det måste i sin tur innebära att den nuvarande formen av medborgarförslag försvinner. Dessa har ju inneburit att människor som vill något med sin omgivning inte har behövt engagera sig politiskt men ändå fått samma möjligheter som varje folkvald ledamot av fullmäktige, att få sina förslag utredda och prövade.
Mariefredsnämnden tillkom som ett försök. En del av den "palett" av former Demokratiberedningen föreslog att kommunen skulle pröva, för att öka det demokratiska deltagandet.
Mariefred fick en nämnd, Stallarholmen och Åker fick behålla sina kommundelsråd. Åker för att man egentligen inte riktigt vaknat i sin roll tidigare och man ville de Åkersborna en chans till. Stallarholmen, liksom det sammanslagna Vårfruberga-Härads kommundelsråd som ett resultat av alliansförhandlingar efter förra valet.
I övriga delar fick Kommunstyrelsen ett uppdrag att pröva, samrådsförfaranden, sockenstämmor och andra former av medborgardialog.
Vid slutet av denna mandatperiod skulle SAMTLIGA dessa utvärderas!
Således inte alls endast Mariefredsnämnden!
Betr. Kommundelsråden verkar ingen förändring ha skett, möjligen med undantag av Stallarholmen där nedläggningen av Selaöhemmet gett rådet en ny vitalitet verkar det som. Åkers kommundelsråd verkar möjligen i tysthet och från kommunens västra del har inte ett knyst hörts under mandatperioden.
Den förra majoriteten hann genomföra två stämmor. En i Länna och en på Aspö-Tosterö. Med ganska gott resultat. Där politiken i sin helhet fick möjlighet att möta invånarna.
Den nya majoriteten däremot har endast genomfört en stämma - i Strängnäs stad. Och där var bara majoritetens ledamöter med så den vet vi inte mer om än vad de knapphändiga minnesanteckningarna på hemsidan visar.
Och inget av detta ha man alltså utvärderat!
Den ursprungliga tanken, som alla partier var överens om, var således att politiken efter den utvärdering som skulle ha omfattat alla de försök med medborgarinflytande och - deltagande som gjorts under mandatperioden, skulle kunna välja om det var någon av formerna som visat sig vara en framkomlig väg för att öka medborgardeltagandet.
Nu har man således utvärderat Mariefredsnämnden och funnit att 30% av invånarna i Mariefred är tillfreds med nämnden.
Vad man inte kunde läsa i dagens tidning var att lika många - 30% - kände inte ens till att nämnden finns!
Min egen uppfattning är att försöket med en lokal nämnd i Mariefred inte har gett den effekt som eftersträvas.
De fortsatta försöken med Kommundelsråd har inte heller lett till något ökat deltagande från medborgarna. Att Stallarholmens KDR fått ett uppsving är resultatet av det berättigade missnöje som Stallarholmsborna visat sedan den nya majoriteten lagt ner Selaöhemmet, och inte någon varaktig ökning av medborgarintresset för ett deltagande i politiken.
Situationen i Stallarholmen kan jämföras med den missnöjesvåg som påbörjades 1978 då Vita Skolan i Mariefred revs och som ledde till bildandet av föreningen Fria Mariefred och som var orsaken till att just Mariefred fick kommunens första kommundelsråd och sedermera också fick pröva nämndformen.
Det handlar alltså inte om något genuint intresse för att delta i det kommunala politiska arbetet utan bottnar snarare i en separatistisk missnöjesaktion.
Och det är ingen god grund för inrättandet av en ny lokal nämnd i Stallarholmen.
Avsikten är ju inte att splittra kommunen i sina gamla beståndsdelar utan att kitta ihop dem till en helhet - efter fyrtio år!
Jag ser inte vare sig en fortsättning med lokala nämnder eller fasta råd som någon framkomlig väg. Dessa har inte gett eftersträvat resultat.
Istället måste medborgardialogen i framtiden ske med hjälp av andra och nya former. Demokratiberedningen förordar just nu försök med s.k. e-petitioner (Snälla! Hitta på ett bättre namn!). Detta är en form som framgångsrikt praktiseras av bl.a. Malmö.
Medborgare - och även sommargäster - kan lägga ett förslag på hemsidan. Sedan är det upp till andra medborgare att stödja eller förkasta förslaget. När ett visst antal har uttalat sitt stöd för förslaget, lyfts det för politisk behandling.
Införandet av e-petitioner innebär att medborgarförslag i framtiden måste ha stöd från ett visst antal andra invånare innan politiken låter förslagen gå igenom den kostsamma handläggningsproceduren. Det måste i sin tur innebära att den nuvarande formen av medborgarförslag försvinner. Dessa har ju inneburit att människor som vill något med sin omgivning inte har behövt engagera sig politiskt men ändå fått samma möjligheter som varje folkvald ledamot av fullmäktige, att få sina förslag utredda och prövade.
Lite skryt.....
Nu har jag två gånger påmints om en sak. Först var det min polske vän Jacek som vid vårt möte i Prag för några månader sedan berättade att han blivit ordförande i den polska "chaptern" av POPAI (the Point Of Purchase Advertising Institute), en ursprungligen amerikansk organisation kring allt som heter butiksmarknadsföring eller på fint språk: "below-the-line-advertising". D.v.s.den reklam som normalt inte uppmärksammas, som av annonsbyråvärlden där vita lokaler befolkas av svartklädda människor som vinner Guldägg och annat, betraktas som något man inte vill syssla med.
Vad dessa människor heller inte vill erkänna är att ur effektivitetssynpunkt, alltså hur mycket man driver försäljning, är den reklam som förekommer närmast själva köptillfället - i butiken, på hyllan, vid produkten - oändligt mycket effektivare än den som lämnar annonsbyråernas eleganta ateljéer. Vad som där åstadkoms är förvisso gott varumärkesbyggande, men knappast försäljningsstimulerande alla gånger.
80% av alla köpbeslut! Så viktig är butiken. För mellan 60 och 95% av varje avgörande val mellan två varumärken fattas när konsumenten står framför butikshyllan.
Detta faktum har varit POPAIs drivkraft. Och den förändring av synen på hur en reklambudget ska fördelas som skett under de senare årtiondena är POPAIs förtjänst. Förändringen hos de svenska företagen hade jag själv del i genom de artiklar jag skrev i ämnet i tidskriften Quo Vadis (salig i åminnelse) vilka jag senare fick veta användes som undervisningsmaterial på Handelshögskolan.
Jag berättade då för Jacek att jag faktiskt hade två "indianer", varvid han tappade hakan och fick en helt annan och vördnadsfull attityd gentemot mig....
"Har Du TVÅ INDIANER!"
Jag blev POPAIs första svenska medlem på 70-talet. På den tiden kunde man bli det. Numer är man hänvisad till att bli medlem i den närmaste "chaptern", för oss svenskars del i Köpenhamn.
På 80-talet hade jag börjat tillverkning av ett antal egendesignade försäljningsställ. 1987 beslöt jag mig för att anmäla tre ställ som jag gjort för och sålt till Barnängen, Substral och Wella, till den årliga tävling som POPAI anordnade. Priserna "Outstanding Merchandising Award (OMA)" utgjordes av en Oscarsliknande statyett i form av en indian. Priset är det förnämsta man kan få inom sales promotion-världen.
Av de tre bidragen fick jag pris för två! Inte så illa för att vara första och enda gången jag gjorde försöket.
Efter mig finns det en hel del svenskar som fått både en och flera Indianer, men det var jag som var den sämskinnsfotade spejaren........
Andra påminnelsen kom häromdagen då jag just återfunnit min gamle vän Bob Azzams dotter Sherine i New York. Sherine som jag inte sett sedan hon var runt 8-10 år mindes fortfarande sina somrar i Stockholm på 60-talet och flera av de "sagohus" som jag ordnat för dem under Bobs och Mamma Minys sejourer på Club Opera.
Jag fick anledning att berätta om mitt enda besök i the Big Apple 1987. Alltför stor del av tiden gick åt till att sitta i varuintaget på Javits Center där POPAI-utställningen och tävlingen gick av stapeln och vänta på mina tre kollin.
Eftersom mina ställ var fyllda med kundernas produkter visade det sig vara ett litet helsike att få dem genom tullen eftersom tullen krävde fullständig innehållsdeklaration för varje flaska Substral och varje flaska Barnängens flytande tvål och varje flaska av Wellas hårvårdsprodukt. Det tog lång tid att få till ett specialtillstånd sedan jag lyckats övertyga tullen om att det knappast var möjligt att dessa företag skulle göra hemliga "formler" officiella. Det blev att intyga med livet som insats att varorna skulle lämna landet efter utställningen utan att vara öppnade......
När så till slut mina kartonger kom, så vidtog en fullständigt skrattretande ceremoni.
Jag fick givetvis inte själv bära in kartongerna till utställningshallen. Facket förbjude!
Utan plötsligt blev det liv bland de 14 rockklädda män som stått och rökt och pratat hela eftermiddagen. Två stycken avdelades för uppdraget. Kartongerna lyftes över på en hjulförsedd platta. En av männen sköt på bakifrån och en gick vid sidan av och idkade handpåläggning på en av kartongerna! Inte vet jag om han gjorde något eller möjligen skulle ropa varningar åt folk som kom i vägen eller om han skulle styra. Själv fick jag gå ett par steg bakom!
Skolbarnen offras då fastighetsbolaget inte gör vad det ska!
Vid kvällens sammanträde med Barn- och Utbildningsnämnden stod ett par saker fullständigt klart:
!. Hela denna föreslagna och nu beslutade flyttcirkus handlar om att rädda ansiktet på de, främst socialdemokrater, som inte kunnat tänka sig att sälja Karinslundsskolan. Vad som helst är man villig att offra för att motivera att ha den byggnaden kvar i kommunal ägo.
2. Den handlar också om att vårt fastighetsbolag inte gör vad det ska. Förskolan Storken som inte har ett dyft med Långbergsskolan att göra, har några "syllar" som inte får finnas och därför måste byggnaden rivas. Fastighetsbolaget, som kommunens skolkontor hyr lokalerna av, är givetvis skyldigt att åtgärda dessa lagstridiga fel. Men man är också skyldig att tillse att hyresgästen då får rimliga ersättningslokaler under den tid som behövs för att riva och nybygga förskolan. Det gör man inte utan låter skolkontoret använda Storkens behov för att ytterligare motivera varför man behöver komma åt Långbergsskolan för förskoleverksamhet istället. Återigen en av Lotta Grönblads babies.
SFABs ordförande Torgny Jonsson som också sitter i BUN medgav att detta är SFABs egentliga ansvar.
3. Jag har under mina närmare fyrtio år i Strängnäspolitiken lärt mig känna igen en manipulerad kalkyl. En kalkyl som ställs iordning i ett visst syfte, det som majoriteten vill ska leda till "rätt" beslut.
Ikväll fick BUN se en sådan kalkyl. En där tre alternativa lösningar "jämfördes". Ett av alternativen hade dessutom ett antal underalternativ.
Genom att inte klargöra vilken tidsrymd som flytten av Långbergsskolan ska beräknas pågå och genom att blanda engångsbelopp med årskostnader fick man den önskade effekten: det alternativ som man vill ha fick den lägsta kostnaden och de alternativ man inte önskar genomförda får väsentligt högre kostnader.
En flytt av Långsbergsskolan kommer om nuvarande förhållanden kvarstår att pågå under minst tio år. Hade kalkylerna gjorts för denna tidsymd och på ett fullt jämförbart sätt, hade de säkerligen sett helt annorlunda ut mellan alternativen.
4. Någon av åhörarna påpekade mycket riktigt det anmärkningsvärda i att kostnaden för att hyra baracker för att lösa förskolan Storkens problem belastades de oönskade alternativen för Långbergsskolans flytt! Därigenom blev dessa alternativ flera miljoner dyrare. Varför? Det handlar ju inte om Storken utan om Långbergsskolan som "blivit för trång" (9 elever för mycket = två klassrum! Tala om lyxytor!).
5. Stora bussar ska nu köra 24 gånger per skoldag fram och tillbaka över Strängnäsbron för att tillfredsställa Lotta Grönblads och hennes lokalkramande partikollegors önskan att få behålla Karinslundsskolan i kommunal ägo.
Det må kosta vad det vill. Man är alltså t.o.m. beredda att offra små skolbarns behov av den nära skolan - den skola alla dessas föräldrar för mindre än ett år sedan var beredda att ta till stridsåtgärder för!
Sannerligen märkligt!
Kolla Margit Urtegårds och Maria von Beetzens, Dag Brembergs, Patrick aka Bees, Terese Holmbergs, David Aronssons, Stefan Holms, Christer Alvins och David Bergströms bloggar och läs vad tidningen rapporterar.
!. Hela denna föreslagna och nu beslutade flyttcirkus handlar om att rädda ansiktet på de, främst socialdemokrater, som inte kunnat tänka sig att sälja Karinslundsskolan. Vad som helst är man villig att offra för att motivera att ha den byggnaden kvar i kommunal ägo.
2. Den handlar också om att vårt fastighetsbolag inte gör vad det ska. Förskolan Storken som inte har ett dyft med Långbergsskolan att göra, har några "syllar" som inte får finnas och därför måste byggnaden rivas. Fastighetsbolaget, som kommunens skolkontor hyr lokalerna av, är givetvis skyldigt att åtgärda dessa lagstridiga fel. Men man är också skyldig att tillse att hyresgästen då får rimliga ersättningslokaler under den tid som behövs för att riva och nybygga förskolan. Det gör man inte utan låter skolkontoret använda Storkens behov för att ytterligare motivera varför man behöver komma åt Långbergsskolan för förskoleverksamhet istället. Återigen en av Lotta Grönblads babies.
SFABs ordförande Torgny Jonsson som också sitter i BUN medgav att detta är SFABs egentliga ansvar.
3. Jag har under mina närmare fyrtio år i Strängnäspolitiken lärt mig känna igen en manipulerad kalkyl. En kalkyl som ställs iordning i ett visst syfte, det som majoriteten vill ska leda till "rätt" beslut.
Ikväll fick BUN se en sådan kalkyl. En där tre alternativa lösningar "jämfördes". Ett av alternativen hade dessutom ett antal underalternativ.
Genom att inte klargöra vilken tidsrymd som flytten av Långbergsskolan ska beräknas pågå och genom att blanda engångsbelopp med årskostnader fick man den önskade effekten: det alternativ som man vill ha fick den lägsta kostnaden och de alternativ man inte önskar genomförda får väsentligt högre kostnader.
En flytt av Långsbergsskolan kommer om nuvarande förhållanden kvarstår att pågå under minst tio år. Hade kalkylerna gjorts för denna tidsymd och på ett fullt jämförbart sätt, hade de säkerligen sett helt annorlunda ut mellan alternativen.
4. Någon av åhörarna påpekade mycket riktigt det anmärkningsvärda i att kostnaden för att hyra baracker för att lösa förskolan Storkens problem belastades de oönskade alternativen för Långbergsskolans flytt! Därigenom blev dessa alternativ flera miljoner dyrare. Varför? Det handlar ju inte om Storken utan om Långbergsskolan som "blivit för trång" (9 elever för mycket = två klassrum! Tala om lyxytor!).
5. Stora bussar ska nu köra 24 gånger per skoldag fram och tillbaka över Strängnäsbron för att tillfredsställa Lotta Grönblads och hennes lokalkramande partikollegors önskan att få behålla Karinslundsskolan i kommunal ägo.
Det må kosta vad det vill. Man är alltså t.o.m. beredda att offra små skolbarns behov av den nära skolan - den skola alla dessas föräldrar för mindre än ett år sedan var beredda att ta till stridsåtgärder för!
Sannerligen märkligt!
Kolla Margit Urtegårds och Maria von Beetzens, Dag Brembergs, Patrick aka Bees, Terese Holmbergs, David Aronssons, Stefan Holms, Christer Alvins och David Bergströms bloggar och läs vad tidningen rapporterar.
Saxofonasternas saxofonast!
Jan Bruér väntar på sitt pris och Bernt Rosengren ber i bakgrunden att han ska få sitt.
Vid Jazzriksdagens kongressmiddag delades det ut diverse priser. Till Årets Jazzkommun utsågs Karlskrona vars Inger Persson mottog utmärkelsen.
"Basisten" ett pris som delas ut till personer som gjort insatser för jazzen utanför scenen. I år prisades Jan Bruér, tidigare på Rikskonserter för det unika utgivandet av Svensk Jazzhistoria i CD-form.
Jan har sitt finger med i det mesta som ges ut i bok- eller skivfrom när det gäller svensk jazz.
Jan Bruér mottar "Basisten"
"Jazzkannan": Saxofonisten, kompositören, arrangören, orkesterledaren professor Helge Albin tilldelades Svenska Jazzriksförbundets pris, Jazzkannan år 2010 för nydanande insatser i jazzen.
Och slutligen, årets mottagare av förbundets "Lifetime achievement award" till tenorsaxofonisten Bernt Rosengren. En mer välförtjänt utmärkelse kan man inte tänka sig. Vi har i det här landet haft några internationellt "kvalificerade" saxofonister - eller med min bror Lasses språkbruk: saxofonaster. Lasse Gullin har väl ansetts som den främste, men också sådana namn som Börje Fredriksson, Carl-Henrik Norin, Bosse Wärmell och Christer Boustedt räknas till dessa. Men den som kanske främst gör Lasse Gullins förstaplats osäker är faktiskt Bernt Rosengren.
Bernt Rosengren mottar sitt "Lifetime Achievement Award" inför en välbesatt konserthussalong och spelade sedan ett par nummer med storbandet.
Hans egentliga debut inför den svenska jazzpubliken skedde med JazzClub-57, med Claes-Göran Fagerstedt, Torbjörn Hultcrantz, Sune Spångberg och Nannie Porres. En bättre skola är svår att tänka sig. I nätverket kring Claes-Göran, Fager kallad, fanns också min bror Lasse och Bernt och Lasse kom också att samarbeta under många år, manifesterat inte minst i den gemensamma "The Werner-Rosengren Quartet" och den i USA utgivna LPn "Bombastica".
Att jag därför kommit att följa Bernt och lyssna till hans spel under många år är naturligt. Ett njutningsfyllt spel, ett kärleksförhållande till instrumentet. En känsla för dess nyanser. Att lyssna till Bernt är att släpppa kontakten med marken och sväva fritt en stund.
Underbart välförtjänt pris! Grattis Bernt!
Västerås fantastiska ungdomsstorband i full aktion. 15-25-åringar med en professionalitet som förvånade och överraskade. Leds av familjen Oleanderson, med pappa vid trombonen, brorsan och sonen på trumpet och mamma vid flygeln!
Bobo Stenson på hemmaplan
Bobo Stenson och basisten Anders Jormin
Jazzriksdagen i Västerås inleddes med en kvällskonsert med Bobo Stenson Trio, Bobo Stenson piano, Anders Jormin bas och Jon Fält på trummor.
För mig var det första gången jag upplevde denna trio. Man alls icke den sista. Insåg efter några takter vad jag missat.
Bobo gjorde två av sina första skivor tillsammans med min bror Lasse Werner och Janne Wallgren. Tre pianister som tog tjuren vid hornen och hyrde Grünewaldsalen på Konserthuset och gav gemensam konsert. Konserten spelades in och resulterade i två LP-skivor under beteckningen Triple Play.
Nu var Bobo utan konkurrens på pianot i Lilla Salen på Aros Kongresscenter. Men han spred en lika magisk känsla.
Där finns en approach till instrumentet och musiken som är fri. Nyansering och frasering Det känns att han har rötter hos Lasse även om han ingalunda går i dennes fotspår. Han skapar sig en egen väg på tangenterna och i musiken. Men han är en musikant, eller med brorsans språkbruk - en sann pianast!
Och medmusikanterna går inte av för hackor: Anders Jormin behandlar sin bas med ömsinthet och kärlek. Stundtals leker han med strängarna och bringar fram toner jag aldrig hört från en bas förr. Han gör den till sitt´eget instrument. När han spelade sin egen "M" med stråke höll auditoriet andan bokstavligt talat. Mina ögon tårades inte bara av att jag försökte hålla tillbaka en hostningsreflex (lyckades!) utan av skönheten och nyanserna i hans stråkspel.
Jon Fält tillhör en yngre generation och är en lustfylld upplevelse på scenen. Inte nog med att han spelar sitt instrument tokbra, han leker med det som ingen annan jag sett och hört. Han låter uppskurna cymbaler såga i stockarna, han kastar pinglor, trummar på fodralen, hittar en koskälla, gnisslar fram skärande ljud i mässingen. Rätt vad det är kastar han undan en cymbal och letar fram en annan ur fodralen. Han använder gamla uttjänta cymbaler som åskmaskiner, letar fram ett västindiskt minioljefat som han slår på. Det är ingen hejd på hans humoristiska och sceniska uppsluppenhet.
Men allra främst slås man som åskådare av samspelet, det ständiga utbytet av blickar och miner. Glädjen i att göra musik tillsammans.
Jag satt på min favoritplats, snett bakom pianisten. Det finns inget suveränare ställe att följa hur en pianist förhåller sig till det han gör. Hur pass engagerad och engagerande han/hon är. Man upplever som publik så oändligt mycket mer från en musikant som dansar med sitt instrument än en som introvert hukar över tangenterna och känns allt annat än närvarande.
Tack Bobo för att Du spelar så djävla vackert!
Den unge slagverkaren Jon Fält som visade prov på en härlig uppsluppen spexaranda bakom batteriet.
Slag(verks)fältet? (Foto: Olle Rådström)
Bobo Stenson Trio! WOW! (Foto Olle Rådström)
10 dagars opera = 365 dagars jazz!
Jazzriksförbundets ordförande Bengt Säve Söderberg talade i sitt öppningsanförande om jazzens villkor i Sverige.
Regeringen föreslår förändringar i medelstilldelningsprocedurerna varför Bengt haft ett flertal samtal med Kulturministern som dock var mest stolt över att ha sänkt skatten "och det är ju inte direkt vad vi inom jazzen är mest intresserade av" som Bengt svarade.
Våra unga musiker genomgår idag en gedigen musikutbildning. De som går vidare till den symfoniska musiken kan räkna med en rimlig lönenivå medan de som kommer att ägna sig åt jazzmusiken bara får en tredjedel av de symfoniska musikerna.
Så kan man ställa sig den berättigade frågan om det är rimligt att statens stöd till jazzmusiken i Sverige motsvarar 10 (TIO) dagars drift av Stockholmsoperan!
Och nu planerar man att bygga en Stockholmsopera till!
Är det rimligt?
Micke Sundvall från Ungdoms/Jämställdhetsrådet inom Jazzriksförbundet under gruppdiskussioner med Lena Åberg Frisk, chef för Jazzclub Fasching i Stockholm.
Man ska inte behöva ställa olika konstformer mot varandra, men man måste ändå fråga sig om det svenska folkets operaintresse verkligen motsvarar den kostnad som staten täcker med skattemedel i jämförelse med intresset för t.ex. jazzmusiken.
Stockholmsoperan är en historisk instutition. En vacker och historisk byggnad. Men jämfört med jazzmusiken måste man ändå betrakta operakonsten som en museal verksamhet.
Jazzmusiken är förvisso långt ifrån pop- och rockmusik, men varje län har idag ändå en eller fler livaktiga jazzklubbar som satsar de pengar man får från det allmänna till mycket stor del på utbildningsinsatser för unga musiker. Det är trots allt en landsomfattande och mycket spridd verksamhet.
"En i högsta grad levande konstform" som Bengt Säve Söderberg just sa. I hur stor utsträckning skapas ny operamusik i jämförelse med ny jazzmusik?
Motsvarar det skillnaden i skattefinansiering?
Bekymrade miner på presidiet! Sekreteraren Leif-Åke Falk och ordföranden Bengt Säve Söderberg
Västerås - here I come!
Helgen ska ägnas åt årets Jazzriksdag i Västerås. Den första för min egen del. Som nyvald ordförande i paraplyorganisationen Jazz i Sörmland är jag hitskickad för att lära mig om jazzens verklighet på det ekonomiska området inte minst.
Staten håller på att lägga om sitt kulturstöd. Det talas om "portföljmetod" och organisationer som kan bli överflödiga etc.
Mycket att sätta sig in i.
Ankom till Hotell Västerås där jag blivit inbokad, strax efter tre. Receptionen stänger klockan två på fredagar så man hämtar sin nyckel i ett säkerhetsskåp man fått koden till.
Men si, när jag öppnar min rumsdörr är allt i oordning. Sängen uppriven, möbler omflyttade. Ny lakanshög ligger på skrivbordet. Rummet visar klara tecken på att inte ha blivit städat. Vid receptionen sitter ett telefonnummer man kan ringa vilket jag gör. Jodå, "man" ska komma omgående och fixa rummet.
Under tiden tar jag min goda bok, går till ett närbeläget café i ett soligt gatuprång som ligger i lä för den ännu kalla vinden. En öl och ett antal kapitel senare kommer jag tillbaka till hotellet. Fortfarande inte städat!
Det hör till saken att hotellet verkar ägas av en landsomfattande städorganisation som i hissen erbjuder sina tjänster också i ditt hem! Inte tror jag att jag ska ringa dem hemifrån i vart fall!
Nytt samtal! Jodå man ska komma inom fem minuter. Och si! När fem minuter gått knackar det på dörren och rummet blir åtgärdat.
Under tiden sitter jag i den lilla "lobbyn" och hälsar på ankommande jazzvänner från hela landet.
Så småningom dags för registrering på Aros kongresscenter, där samma kväll Tomas Tranströmer-stipendiet delas ut i en annan lokal.
Mats i samspråk före buffén med Karin Turesson, Jeanette Gustafsson, båda sångerskor och ledamöter av Jazzriksförbundets styrelse samt Lars-Erik Lidström från Uppsala Jazzklubb, tillika välkänd jazzmusiker.(Foto: Olle Rådström)
Mer öl och trevliga samtal. Tills personalen annonserar: "Nu har vi plastat av buffén!"
Vi höll på att falla av stolarna. Plastat av! Vilket underbart uttryck. Inte "Nu mitt herskap är buffén serverad", eller "Nu har vi dukat fram buffén". Nej, "Nu har vi plastat av buffén"! Helt underbart! Detta är vår moderna tid.
Men inget fanns att anmärka på buffén i sig. Den var utomordentligt välkomponerad och välsmakande.
Klockan 20.30 öppnades så dörrarna till Lilla Salen! Forts.följer......
Staten håller på att lägga om sitt kulturstöd. Det talas om "portföljmetod" och organisationer som kan bli överflödiga etc.
Mycket att sätta sig in i.
Ankom till Hotell Västerås där jag blivit inbokad, strax efter tre. Receptionen stänger klockan två på fredagar så man hämtar sin nyckel i ett säkerhetsskåp man fått koden till.
Men si, när jag öppnar min rumsdörr är allt i oordning. Sängen uppriven, möbler omflyttade. Ny lakanshög ligger på skrivbordet. Rummet visar klara tecken på att inte ha blivit städat. Vid receptionen sitter ett telefonnummer man kan ringa vilket jag gör. Jodå, "man" ska komma omgående och fixa rummet.
Under tiden tar jag min goda bok, går till ett närbeläget café i ett soligt gatuprång som ligger i lä för den ännu kalla vinden. En öl och ett antal kapitel senare kommer jag tillbaka till hotellet. Fortfarande inte städat!
Det hör till saken att hotellet verkar ägas av en landsomfattande städorganisation som i hissen erbjuder sina tjänster också i ditt hem! Inte tror jag att jag ska ringa dem hemifrån i vart fall!
Nytt samtal! Jodå man ska komma inom fem minuter. Och si! När fem minuter gått knackar det på dörren och rummet blir åtgärdat.
Under tiden sitter jag i den lilla "lobbyn" och hälsar på ankommande jazzvänner från hela landet.
Så småningom dags för registrering på Aros kongresscenter, där samma kväll Tomas Tranströmer-stipendiet delas ut i en annan lokal.
Mats i samspråk före buffén med Karin Turesson, Jeanette Gustafsson, båda sångerskor och ledamöter av Jazzriksförbundets styrelse samt Lars-Erik Lidström från Uppsala Jazzklubb, tillika välkänd jazzmusiker.(Foto: Olle Rådström)
Mer öl och trevliga samtal. Tills personalen annonserar: "Nu har vi plastat av buffén!"
Vi höll på att falla av stolarna. Plastat av! Vilket underbart uttryck. Inte "Nu mitt herskap är buffén serverad", eller "Nu har vi dukat fram buffén". Nej, "Nu har vi plastat av buffén"! Helt underbart! Detta är vår moderna tid.
Men inget fanns att anmärka på buffén i sig. Den var utomordentligt välkomponerad och välsmakande.
Klockan 20.30 öppnades så dörrarna till Lilla Salen! Forts.följer......
Donationsnonchalans?
Måndagens Kommunstyrelssemöte var också årets "fondstyrelsemöte", d.v.s. den gången på året då det vandrar runt en kartong med papperbuntar som är årsredovisningar för de 27 donationsfonder och -stiftelser som kommunen disponerar.
Ursprungligen har det varit många fler, men med åren har gamla stiftsjungfrur, fattiga hjon och andra möjliga mottagare av medel i de ursrpungliga donationerna upphört att finnas varför dessa slagits ihop till samfonder med ändamål som ligger nära donatorernas tankar.
27 fonder och stiftelser med sammanlagt 5.333.040 kronor!
Bunten har i alla år jag varit med vandrat runt vid detta KS-sammanträde och det är sällan eller aldrig som jag sett någon ledamot ägna en blick åt vad det är man undertecknar.
Jag kastade i varje fall några blickar. Och kunde konstatera en synnerligen trist verklighet.
Av dessa 27 fonder är det bara 7 (SJU) som delat ut någonting under det gångna året!
Tillsammans 30.259 kronor. En halv procent av kapitalet!
De flesta har inte delat ut någonting på flera år.
Av årets utdelade medel går tre (2.550:-) till gravvårdsändamål. 7 stipendier har delats ut vid olika skolor om sammanlagt 25.900:- varav den s.k. Benningefonden står för merparten där tre elever vid Thomasgymnasiet fått dela på 15.900 (enligt statuterna skall det vara premier för "handvävning eller hushållsarbete"). Slutligen har en skola fått arrangera en "klättringsdag" för 1.809:-.
Man frågar sig onekligen: finns det verkligen inte fler flitiga elever, eller elever som visat gott kamaratskap eller som skulle kunnat förkovra sig i något språk eller annat favoritämne med hjälp av stipendier från någon av alla dessa fonder? Finns inga sjuklingar på "sjukhemmet" som kunnat behöva lite glädje eller åldringar överhuvudtaget som behövt lite trivsel?
Finns det inga lokaler som har behövt utsmyckas eller förskönas?
Och hur kommer det sig att inte den skulptur som Mariefred önskade för placering på Kölnholmen, men inte fick p.g.a. donationsbestämmelser, hade kunnat bekostas ur t.ex. Mariebergsfonden, Kultursamfonden II eller Häradshöfdingen Lund och Biskopen Strömbergs fond?
Alla har "kulturella ändamål" eller "förskönande i kommunen" som ändamål, utan någon geografisk begränsning.
Man kan också fråga sig om man inte borde göra en permutation betr. en fond vars ändamål är att "inköpa teologisk litteratur och teologiskt värdefulla bokverk".
Kanske borde det också förekomma en diskussion om vem som ska förvalta dessa fonder för att de inte som förra året ska minska i värde trots att så lite delats ut.
Att fonder gick dåligt under 2008 är helt klart, men såvitt jag vet, blev 2009 rent allmänt ett utomordentligt återhämtningsår för olika investeringar. Så icke för kommunens fonder. De gick även förra året back med 32.000:-. Trots att det fanns tre fonder som gett ett plusresultat med sammanlagt 134.815:-, vilket således hjälpte upp totalresultatet för de övriga 24 fonderna.
Förvaltare är idag SEB. Kanske borde man kika på någon som kan förvalta fonderna med ett något bättre resultat.
Men allra främst: Se för katten till att utnyttja dessa fonder! Leta rätt på duktiga, flitiga och ambitiösa elever, behövande åldringar, gravar som behöver ses om, viktiga teologiska bokverk och platser i kommunen som behöver förskönas eller få ett kulturbidrag!
Det kan aldrig vara ett självändamål vare sig för donatorerna eller för kommunen att dessa pengar ska ligga i händerna på en förvaltare. Vitsen är att de ska komma till nytta för de ändamål donator bestämt.
Ursprungligen har det varit många fler, men med åren har gamla stiftsjungfrur, fattiga hjon och andra möjliga mottagare av medel i de ursrpungliga donationerna upphört att finnas varför dessa slagits ihop till samfonder med ändamål som ligger nära donatorernas tankar.
27 fonder och stiftelser med sammanlagt 5.333.040 kronor!
Bunten har i alla år jag varit med vandrat runt vid detta KS-sammanträde och det är sällan eller aldrig som jag sett någon ledamot ägna en blick åt vad det är man undertecknar.
Jag kastade i varje fall några blickar. Och kunde konstatera en synnerligen trist verklighet.
Av dessa 27 fonder är det bara 7 (SJU) som delat ut någonting under det gångna året!
Tillsammans 30.259 kronor. En halv procent av kapitalet!
De flesta har inte delat ut någonting på flera år.
Av årets utdelade medel går tre (2.550:-) till gravvårdsändamål. 7 stipendier har delats ut vid olika skolor om sammanlagt 25.900:- varav den s.k. Benningefonden står för merparten där tre elever vid Thomasgymnasiet fått dela på 15.900 (enligt statuterna skall det vara premier för "handvävning eller hushållsarbete"). Slutligen har en skola fått arrangera en "klättringsdag" för 1.809:-.
Man frågar sig onekligen: finns det verkligen inte fler flitiga elever, eller elever som visat gott kamaratskap eller som skulle kunnat förkovra sig i något språk eller annat favoritämne med hjälp av stipendier från någon av alla dessa fonder? Finns inga sjuklingar på "sjukhemmet" som kunnat behöva lite glädje eller åldringar överhuvudtaget som behövt lite trivsel?
Finns det inga lokaler som har behövt utsmyckas eller förskönas?
Och hur kommer det sig att inte den skulptur som Mariefred önskade för placering på Kölnholmen, men inte fick p.g.a. donationsbestämmelser, hade kunnat bekostas ur t.ex. Mariebergsfonden, Kultursamfonden II eller Häradshöfdingen Lund och Biskopen Strömbergs fond?
Alla har "kulturella ändamål" eller "förskönande i kommunen" som ändamål, utan någon geografisk begränsning.
Man kan också fråga sig om man inte borde göra en permutation betr. en fond vars ändamål är att "inköpa teologisk litteratur och teologiskt värdefulla bokverk".
Kanske borde det också förekomma en diskussion om vem som ska förvalta dessa fonder för att de inte som förra året ska minska i värde trots att så lite delats ut.
Att fonder gick dåligt under 2008 är helt klart, men såvitt jag vet, blev 2009 rent allmänt ett utomordentligt återhämtningsår för olika investeringar. Så icke för kommunens fonder. De gick även förra året back med 32.000:-. Trots att det fanns tre fonder som gett ett plusresultat med sammanlagt 134.815:-, vilket således hjälpte upp totalresultatet för de övriga 24 fonderna.
Förvaltare är idag SEB. Kanske borde man kika på någon som kan förvalta fonderna med ett något bättre resultat.
Men allra främst: Se för katten till att utnyttja dessa fonder! Leta rätt på duktiga, flitiga och ambitiösa elever, behövande åldringar, gravar som behöver ses om, viktiga teologiska bokverk och platser i kommunen som behöver förskönas eller få ett kulturbidrag!
Det kan aldrig vara ett självändamål vare sig för donatorerna eller för kommunen att dessa pengar ska ligga i händerna på en förvaltare. Vitsen är att de ska komma till nytta för de ändamål donator bestämt.
Strängnäs närmar sig botten?
Var det detta som det lokala näringslivets wonder boy, mannen med verkstaden, nuvarande Kommunalrådet Jens Persson och hans bispringare Björn Lind avsåg med sin s.k. näringslivspolitik?
Att föra Strängnäs kommun från sin 77e plats på Svenskt näringslivs kommunranking under fempartialliansens tid till en 155e plats?
ETTHUNDRAFEMTIOFEM! Vår kommun har aldrig legat så lågt.
Bara sedan förra året halkar vi ner 16 platser!
Värst åker vi ner när det gäller företagande och nyföretagande.
Som framgår av enkätsvaren är det inte många punkter där vi får positivare omdömen än förra året. Två för att vara exakt, av tolv faktorer.
Och det gäller att kommunen inte konkurrerar med det privata näringslivet (hur skulle den kunna det med den ekonomin?) och tillgången till kompetent arbetskraft.
Däremot på alla de områden där kommunen och politiken kan påverka, som t.ex. politikernas attityd till företagande, tjänstemännens attityd till företagande, skolans attityd till företagande, kommunens service till företagen, kommunens tillämpning av lagar och regler får kommunen sjunkande betyg i enkäten.
Värst sjunker uppfattningen om politikens, tjänstmännens och skolans attityd på företagande. Övriga kriterier ligger ungefär som förut.
Detta är allvarligt men inte oväntat. Har man ett Kommunalråd (Björn Lind) som anser att näringslivsfrågorna inte behöver något särskilt utskott, utan dem kan han ta hand om själv (på lunchrasten?). Då blir det så här.
Att tro att man kan sköta dessa för kommunen vitala frågor med vänster hand samtidigt som man säger sig värna om den stora kommunskulden genom att envisas med att sälja en markplätt för några miljoner, då är man inte seriös.
Kommunalskatten är en rankingpåverkande faktor.
NU HAR OCKSÅ TIDNINGEN VAKNAT OCH HAR NYHETEN MED!
"Öppenhet" à la Tuttifruttikartellen!
När endast ett extraärende återstod vid dagens Kommunstyrelsemöte tröt tålamodet åter för oppositionen och i praktiskt taget samlad tropp tågade vi ut från sammanträdet.
En av de avtågande sa att det inte fanns anledning att sitta här och kosta skattebetalarna pengar när man inte ens kan får svar på en fråga.
De tre moderaterna valde att sitta kvar. Oppositionsrådet Maria von Beetzen tyckte inte att hon i egenskap av just oppositionsråd kunde lämna sammanträdet och hennes partikamrater hängde på. Efter sammanträdet tillstod hon dock att hon hyste full förståelse för vår reaktion. Läs mer i Strengnäs Tidning idag. Läs också vad Jens Persson säger om "ansvar" och att vara "rak och tydlig". Patetiskt i sammanhanget! Läs också tidningens rapport om vad majoriteten säger och som man alltså sade direkt efter Kommunstyrelsens möte till pressen, men inte ville svara på när Margit frågade under mötet.
Margit Urtegård hade anmält två extraärenden på dagordningen. Det första gällde Långbergsskolan och hennes fråga var enkelt uttryckt: vem ska avgöra vad som händer med Långbergsskolan?
Frågan ställdes m.a.a. att kontorschefen Tor-Erik Lillsebbas skrivit på Margit Urtegårds blogg att frågan om Långbergsskolan skulle komma att avgöras av tjänstemännen men att Barn- & Utbildningsnämnden skulle "bli informerad"!
Kommunalrådet Jens Persson (C) säger då att Margit inte kommer att få svar på frågan eftersom den inte hör hemma på Kommunstyrelsens bord.
Jag ställde då frågan till Jens om Förvaltningschefen Peter Lundberg, som var närvarande, kunde försäkra oss om att frågan skulle få en politisk behandling innan den avgjordes. Detta eftersom Lundberg är Lillsebbas chef och dessutom underställd Kommunstyrelsen som förvaltningschef.
Något svar fick jag inte.
Redan i ett tidigare ärende uppstod diskussion. Ärrendet avsåg att lägga ner den Skolutredning som den gamla majoriteten initierade för att få ett samlat grepp om lokalbehovet för skolorna under den kommande tio-årsperioden. Denna utredning som sedan misskötts så till den milda grad genom tilläggsdirektiv och långbänkar av den nuvarande majoriteten, att man nu bara vill begrava liket.
Diskussionten handlade om att oppositionen inte fann anledning att lägga ner utredningen förrän man visste vad som kommer i stället. Den "lokalförsörjningsprocess" som den nya majoriteten vill införa skulle det bara fattas beslut om att utreda.
Det handlar dessutom om två skilda saker: en utredning som skulle ta reda på behov och resurser å ena sidan och ett sätt att arbeta å den andra. Varför tuttifruttikartellen valt att avgöra dessa två helt disparata frågor i ett och samma beslut, är och förblir en gåta.
Min övertygelse är att det är viktigt för den nya majoriteten att bli av med skolutredningen för att därigenom flytta lokalfrågorna från politiken till förvaltningen. Lotta Grönblad (S) lär ha yttrat efter vårt avtåg att hon kunde ha låtit "sin förvaltningschef (?) avgöra frågan". Fru Grönblad har inte ens koll på Barn- och Utbildningskontorets chefstitel men hon är beredd att släppa ifrån sig avgörandet i en fråga som är så starkt infekterad och politisk som Långbergsskolans framtid, till denne kontorschef!
Kommunalrådet pratar gärna och vitt och brett om vikten av öppenhet och att vi alla ska vara med. Men när det kommer till kritan så flagnar fasaden: "Ja, ni kan tycka vad ni vill, men det blir ändå som majoriteten bestämt".
Eller som Henry Ford så mycket vitsigare uttryckte saken: "Ni kan välja vilken färg ni vill på denna T-Ford, så länge ni väljer svart"
Förstår ni kanske nu varför oppositionen lämnade Demokratiberdningen!
Vi kunde alltså inte få svar på vilken nivå frågan om Långbergsskolans öde skulle komma att avgöras. Lotta Grönblad menade att det skulle komma att ske på ett extrainsatt sammanträde med Barn- och Utbildningsnämnden vid ett datum som hon först inte hade riktig kläm på, men som Margit Urtegård kunde upplysa var den 10 maj.
"Jag svarar inte på den frågan för om jag gjorde det skulle svaret vara hugget i sten på alla bloggar i morgon" svarade Jens Persson.
Tänk om han varit förnuftig nog att istället svara: 'Jag vill inte gärna svara eftersom jag inte satt mig in i frågan och vi inte hunnit diskutera den inom majoriteten. Så snart vi gjort det föreslår jag att vi gruppledare träffas och pratar igenom frågan'
Tänk! Då hade vi inte behövt bli chockade över den arroganta behandlingen och inte behövt tåga ut och allt hade kunnat komma till en förhoppningsvis god lösning i samförstånd.
Nu gällde provokation från Kommunalrådets sida. Det står klart.
En socialdemokrat lär också ha yttrat efter vårt uttåg: "När vi satt i opposition i alla år och inte fick vår vilja igenom, inte lämnade vid några sammanträden för det".
Mitt omedelbara svar är givetvis att den socialdemokratiska oppositionen aldrig hade anledning att lämna några sammanträden, för de blev aldrig så arrogant behandlade av Torgny Jonsson som hans partibroder nu behandlar den nuvarande oppositionen. Detta intygades av Mariefredspartiets Dag Bremberg som suttit i opposition under såväl den gamla som den nya majoriteten.
Det hör till saken att den s.k. enkät som gjorts av föräldraföreningen vid Långbergsskolan visat sig vara starkt vinklad. Föräldrarna har i praktiken endast kunnat säga ja eller nej till lärarnas förslag och inget annat. De har fått veta att alla övriga alternativ "splittrar skolan" eller på andra sätt är omöjliga. Att därför bygga en beslut på resultatet av den "enkäten" vore politiskt självmord.
Vårt ansvar som politiker är att se till helheter och inte till vad ett gäng lärare vid en skola anser vara bäst för dem.
Frågan om Långbergsskolan ska avgöras av högsta politiska instans - Kommunfullmäktige!
Läs också Kerstin Svenssons kloka kommentar! Liksom Dag Brembergs! Nu ( 5/5) har också David Aronsson skrivit i frågan. Han radar upp en hel rad riktiga och bra argument mot flytt, men drar sedan av någon anledning ändå slutsatsen att det är OK att flytta. Han får tänka en gång till!
Tillägg: Läs följande kommentar på Strengnäst Tidnings websida. En kommentar som uppenbarligen är från en förälder på Långbergsskolan och kolla sedan Lotta Grönblads självgoda utropande av vilken stor "majoritet" som vill flytta till Karinslund! I sin iver att försvara sin änskan att till varje pris ha kvar Karinslundsskolan lägger hon t.o.m. på ett par procent!
Så här lyder kommentaren:
"Att visa upp en enkätundersökning och påstå att det är detta vi vill är ganska patetiskt, vi fick ett val mellan pest eller kolera och vi valde ett av dem!
Vi fick valet att placera våra barn i en skola som rent geografiskt är missanpassad, en fin lokal med bra lekområde men på andra sidan en bro som oftast inte är i bruk.
Förhoppningsvis får barnen det bra i slutändan..
Föräldrarnas vilja är att vi ska ha våra barn på Långbergsskolan annars hade vi inte sökt dit."
En av de avtågande sa att det inte fanns anledning att sitta här och kosta skattebetalarna pengar när man inte ens kan får svar på en fråga.
De tre moderaterna valde att sitta kvar. Oppositionsrådet Maria von Beetzen tyckte inte att hon i egenskap av just oppositionsråd kunde lämna sammanträdet och hennes partikamrater hängde på. Efter sammanträdet tillstod hon dock att hon hyste full förståelse för vår reaktion. Läs mer i Strengnäs Tidning idag. Läs också vad Jens Persson säger om "ansvar" och att vara "rak och tydlig". Patetiskt i sammanhanget! Läs också tidningens rapport om vad majoriteten säger och som man alltså sade direkt efter Kommunstyrelsens möte till pressen, men inte ville svara på när Margit frågade under mötet.
Margit Urtegård hade anmält två extraärenden på dagordningen. Det första gällde Långbergsskolan och hennes fråga var enkelt uttryckt: vem ska avgöra vad som händer med Långbergsskolan?
Frågan ställdes m.a.a. att kontorschefen Tor-Erik Lillsebbas skrivit på Margit Urtegårds blogg att frågan om Långbergsskolan skulle komma att avgöras av tjänstemännen men att Barn- & Utbildningsnämnden skulle "bli informerad"!
Kommunalrådet Jens Persson (C) säger då att Margit inte kommer att få svar på frågan eftersom den inte hör hemma på Kommunstyrelsens bord.
Jag ställde då frågan till Jens om Förvaltningschefen Peter Lundberg, som var närvarande, kunde försäkra oss om att frågan skulle få en politisk behandling innan den avgjordes. Detta eftersom Lundberg är Lillsebbas chef och dessutom underställd Kommunstyrelsen som förvaltningschef.
Något svar fick jag inte.
Redan i ett tidigare ärende uppstod diskussion. Ärrendet avsåg att lägga ner den Skolutredning som den gamla majoriteten initierade för att få ett samlat grepp om lokalbehovet för skolorna under den kommande tio-årsperioden. Denna utredning som sedan misskötts så till den milda grad genom tilläggsdirektiv och långbänkar av den nuvarande majoriteten, att man nu bara vill begrava liket.
Diskussionten handlade om att oppositionen inte fann anledning att lägga ner utredningen förrän man visste vad som kommer i stället. Den "lokalförsörjningsprocess" som den nya majoriteten vill införa skulle det bara fattas beslut om att utreda.
Det handlar dessutom om två skilda saker: en utredning som skulle ta reda på behov och resurser å ena sidan och ett sätt att arbeta å den andra. Varför tuttifruttikartellen valt att avgöra dessa två helt disparata frågor i ett och samma beslut, är och förblir en gåta.
Min övertygelse är att det är viktigt för den nya majoriteten att bli av med skolutredningen för att därigenom flytta lokalfrågorna från politiken till förvaltningen. Lotta Grönblad (S) lär ha yttrat efter vårt avtåg att hon kunde ha låtit "sin förvaltningschef (?) avgöra frågan". Fru Grönblad har inte ens koll på Barn- och Utbildningskontorets chefstitel men hon är beredd att släppa ifrån sig avgörandet i en fråga som är så starkt infekterad och politisk som Långbergsskolans framtid, till denne kontorschef!
Kommunalrådet pratar gärna och vitt och brett om vikten av öppenhet och att vi alla ska vara med. Men när det kommer till kritan så flagnar fasaden: "Ja, ni kan tycka vad ni vill, men det blir ändå som majoriteten bestämt".
Eller som Henry Ford så mycket vitsigare uttryckte saken: "Ni kan välja vilken färg ni vill på denna T-Ford, så länge ni väljer svart"
Förstår ni kanske nu varför oppositionen lämnade Demokratiberdningen!
Vi kunde alltså inte få svar på vilken nivå frågan om Långbergsskolans öde skulle komma att avgöras. Lotta Grönblad menade att det skulle komma att ske på ett extrainsatt sammanträde med Barn- och Utbildningsnämnden vid ett datum som hon först inte hade riktig kläm på, men som Margit Urtegård kunde upplysa var den 10 maj.
"Jag svarar inte på den frågan för om jag gjorde det skulle svaret vara hugget i sten på alla bloggar i morgon" svarade Jens Persson.
Tänk om han varit förnuftig nog att istället svara: 'Jag vill inte gärna svara eftersom jag inte satt mig in i frågan och vi inte hunnit diskutera den inom majoriteten. Så snart vi gjort det föreslår jag att vi gruppledare träffas och pratar igenom frågan'
Tänk! Då hade vi inte behövt bli chockade över den arroganta behandlingen och inte behövt tåga ut och allt hade kunnat komma till en förhoppningsvis god lösning i samförstånd.
Nu gällde provokation från Kommunalrådets sida. Det står klart.
En socialdemokrat lär också ha yttrat efter vårt uttåg: "När vi satt i opposition i alla år och inte fick vår vilja igenom, inte lämnade vid några sammanträden för det".
Mitt omedelbara svar är givetvis att den socialdemokratiska oppositionen aldrig hade anledning att lämna några sammanträden, för de blev aldrig så arrogant behandlade av Torgny Jonsson som hans partibroder nu behandlar den nuvarande oppositionen. Detta intygades av Mariefredspartiets Dag Bremberg som suttit i opposition under såväl den gamla som den nya majoriteten.
Det hör till saken att den s.k. enkät som gjorts av föräldraföreningen vid Långbergsskolan visat sig vara starkt vinklad. Föräldrarna har i praktiken endast kunnat säga ja eller nej till lärarnas förslag och inget annat. De har fått veta att alla övriga alternativ "splittrar skolan" eller på andra sätt är omöjliga. Att därför bygga en beslut på resultatet av den "enkäten" vore politiskt självmord.
Vårt ansvar som politiker är att se till helheter och inte till vad ett gäng lärare vid en skola anser vara bäst för dem.
Frågan om Långbergsskolan ska avgöras av högsta politiska instans - Kommunfullmäktige!
Läs också Kerstin Svenssons kloka kommentar! Liksom Dag Brembergs! Nu ( 5/5) har också David Aronsson skrivit i frågan. Han radar upp en hel rad riktiga och bra argument mot flytt, men drar sedan av någon anledning ändå slutsatsen att det är OK att flytta. Han får tänka en gång till!
Tillägg: Läs följande kommentar på Strengnäst Tidnings websida. En kommentar som uppenbarligen är från en förälder på Långbergsskolan och kolla sedan Lotta Grönblads självgoda utropande av vilken stor "majoritet" som vill flytta till Karinslund! I sin iver att försvara sin änskan att till varje pris ha kvar Karinslundsskolan lägger hon t.o.m. på ett par procent!
Så här lyder kommentaren:
"Att visa upp en enkätundersökning och påstå att det är detta vi vill är ganska patetiskt, vi fick ett val mellan pest eller kolera och vi valde ett av dem!
Vi fick valet att placera våra barn i en skola som rent geografiskt är missanpassad, en fin lokal med bra lekområde men på andra sidan en bro som oftast inte är i bruk.
Förhoppningsvis får barnen det bra i slutändan..
Föräldrarnas vilja är att vi ska ha våra barn på Långbergsskolan annars hade vi inte sökt dit."
Brinn, brasa! Brinn! Brinn ut det gamla! Släpp fram det nya!
Elden tänds den 2 maj!
Valborg kunde ingen vara med och vädret var trist. 1 maj blåste bort men idag vågade vi - och alla kunde vara med!
Vinterns skräp från trädgård och förråd kunde antändas i god ordning. Som gammal v.ordf. i kommunens Miljö- och räddningsnämnd och därmed ansvarig för den lokala räddningstjänsten hade jag givetvis dragit fram vatten och utrustat barn och blomma med metallkrattor. Vattenbegjutit omgivningarna i förväg. Allt var klart!
Det brann alldeles strålande lungt och fint. Vi kunde avnjuta grillkorven på behörigt avstånd utan oro.
En härlig dag i solen! Farfar/Morfar tog varje tillfälle att delegera uppgifter till den närvarande barna- och barnbarnsskaran ivrigt förebärande sin onda höft......
Nästan hela brandvaktstyrkan.
Sonen Pontus ser till att elden inte sprider sig.
Korven grillas!
Minsta barnbarnet Elsa ska "ha så'n"!
Sedan förlustade sonens sambo Linnea de fyra småbarnen med traktorutfärd.
Lägg Valborg på lönn!
Av någon anledning låg brasan på land i år i Mariefred. Det har bara skett vid ett fåtal tillfällen. (foto: Eliot Freed)
Jag har hållit några vårtal i livet. Jag tror att i alla har jag pratat om att rensa ut skräp för att kunna gå in "renad" i framtiden. En metaforisk skärseld då man gör sig av med gammal sur ballast och öppnar sinnena mot en ny och ljusare framtid.
Är det det jag håller på med när jag "dödsstädar"? Har gått igenom en mängd kartonger med allsköns släktminnen. Kastat, skickat till kusiner, museer, scoutförbund och annat. Decimerat det stora antalet till ett mindre med ett innehåll som jag ändå hoppas något eller några av mina barn och/eller barnbarn en gång kommer att tycka innehåller intressant kunskap om familjens bakgrund och historia.
"Vi tänker inte ta hand om Din sk-t" är yttranden som fällts inför hyllorna med kartonger ute i vår lada....
"Din skit"! Är det den kommande generationens uppfattning om tider som har flytt? Om grunderna för vilka vi är och var vi kommer ifrån?
Är de så "renade" att det inte finns något bakåt att bry sig om eller lära av?
Jag har i mina vårtal också pratat om återbruk! Att vårda och bevara istället för att slänga och köpa nytt.
Tillhör en generation som föddes innan Lena Larsson kom och vände den svenska världen upp och ner. Lena var en härlig kvinna, duktig arkitekt och hade en frustande livsglädje och massor med idéer. Visst föll vi för det här med engångsbestick och papperstallrikar.
Men Mamma, som satt med alla släktens vita stora underbart vackra linnedukar. Dukar som aldrig mer skulle användas eftersom vi inte bjuder på den sortens middagar och kalas längre. Vad skulle ske med dessa fantastiska konsthantverksprodukter?
Jo, hon delade på de allra största så att de blev flera. Så lämnade hon ett antal till omfärgning och fick på det sättet röda, blå och gröna dukar som passade bättre till de moderna bjudningarna. Dukarna fick ett fortsatt liv än idag.
Själv fick jag min första kostym efter en gammal farbror. Den syddes om för att passa mig. Tjock kritstrecksranding flanell av bästa sort. Morfar och hans bror var i branschen. Det företaget han arbetade för finns fortfarande kvar. Om de också idag levererar den höga kvalitén på tyger som då efterfrågades vet jag dock inte.
Att vi fyra syskon skulle ärva varandras kläder var givet. Kanske slapp jag som sladdbarn en del arv, men omsorgen om kläder och annat var betydligt större då än idag.
Det var självklart att en uttjänt tandborste lades till bruk vid silverputsning. Idag är det väl ingen som putsar silver ens.
När cognacs- eller brännvinsflaskan var tom lades den på lönn. D.v.s. på sidan. Efter en stund hade det samlats några milliiter ytterligare som kunde tas tillvara innan flaskan lämnades till återfyllning.
Idag talar Miljöpartiet vitt och brett om att vi ska dra ner på rovdriften av jordens resurser. Mitt eget parti talar istället om förvaltandet av dessa resurser.
Att inte ta för självklart att man ska slänga tandborsttuben bara för att det kommer "för lite". Jag kan upplysa om att vid det ställningstagandet från de flesta, så finns en persons månadsbehov av tandkräm fortfarande kvar i tuben. Börja med att använda den tandkrämen innnan ni talar om att vi ska dra ner på vår livskvalitét!
Stormflaggan piskar på Kumla Gård den 1 maj 2010.
