Spindelväv eller frisk luft?
I dagens Strengnäs Tidning finns dels en artikel om Kristdemokraternas, Moderaternas och Stärngnäspartiets skuggbudget, dels också en debattartikel från samtliga oppositionspartier. (Margit Urtegård kommenterar! Maria von Beetzen likaså på två ställen!)
Det intressanta i dagens politiska konstellationer i Strängnäs är ju att de tre partier som bildar den s.k. tuttifruttikartellen, d.v.s. Socialdemokraterna, Folkpartiet och Centerpartiet är de verkligt konservativa partierna i vår kommun.
De vurmar för oförändring!
De gör visserligen en massa märkliga karusellomflyttningar, men dessa döljer bara det faktum att de inte vill förändra och förnya utan att allt skall bli vid det gamla. Jag tror Moderaternas Maria von Beetzen brukar använda ordet "gammelkommunala" om dessa tre partiers företrädare.
Nu ska sägas att det finns ett visst hopp bland i vart fall Folkpartisterna, där några yngre verkar ha anammat det egna partiets centrala värderingar och även ha en annnan syn på just förändring och utveckling än vad deras övriga lokala partibröder och -systrar tycks ha.
Den samlade oppositionen dock, må ha olika uppfattningar i många frågor eftersom det rör sig om normalt sett disparata partier och ideologier, men en sak har de gemensamt i motsats till den sittande majoriteten (låt oss inte kalla den för Strängnäsmajoriteten eller Strängnäsalliansen), nämligen synen på att saker och ting behöver förändras och utvecklas i kommunen.
Att misstag inte ska upprepas utan att vi ska lära oss av dessa och andra erfarenheter för att göra saker annorlund och bättre än tidigare.
Det är riktigt att hänvisa till de stora misstag som begåtts i kommunen de senaste mandatperioderna och benämna dessa Campus, Culmen, Mariefredsskolan och Selaöhemmet (om Stockholmsvattnet ska räknas dit är för tidigt att uttala sig om).
För Campus och Culmen bär den dåvarande majoriteten (M+FP+C+KD+SP) ansvaret utan tvekan. Men den direkta skulden för det som gick snett i dessa fall kan inte politiken lastas. Vi befann oss i en situation där kommunen just slagit samman förvaltningen till en enhet med en Kommunchef i spetsen. Denne var ansvarig för hela förvaltningen och dess åtgärder. Hans var ansvaret att tillsätta projektledning för Campus och med vetskap om storleken av projektet, tror jag att jag talar för alla politiker när jag säger att vi kände en trygghet i att Kommunchefen tillsatte sin ekonomichef som ansvarig projektledare. En man som vid sina dragningar inför politiken framstod som både kunnig och ambitiös. Vi litade helt enkelt på det han berättade.
Att politiken i detta nya scenario inte avsågs vara inne och "peta i verksamheten" gjorde kanske att vi blev extra försiktiga med just detta.
Sett i backspegeln kan man givetvis säga att det skulle vi inte ha gjort, men säg den människa som skulle haft anledning att se på detta annorlunda än vi alla politiker gjorde.
Det hela förvärrades av att Kommunchefen så länge lät vederbörande hållas innan han till slut avbröt katastrofen.
Båda dessa personer har sedan dess fått lämna sina anställningar i kommunen.
Men återigen, det politiska ansvaret för tillsättningen av Kommunchefen ifråga, bär givetvis den dåvarande politiska majoriteten.
Samma sak gäller Culmen, där det i efterhand visat sig att ekonomichefen ifråga varit inne och träffat egna uppgörelser som bundit upp kommunen i avtal som gick utanför de urspungliga planerna.
En av konsekvenserna av Campus och Culmen var att politiken insåg att kommunen saknade kompetens att driva stora projekt av detta slag. Därför beslöts att det istället skulle vara kommunens fastighetsbolag som skulle ansvara för projektledning så att vi skulle i framtiden undvika att saker gick över styr.
Jag kan inte säga att Fastighetsbolaget lyckats särskilt väl heller om man ser på Mariefredsskolans renovering.
Selaöhemmet är en obegriplig panikåtgärd från nuvarande majoritets sida.
Stockholmsvattnet är ännu inte slutkalkylerat vad jag vet. Det må ha blivit dyrare än det ursprungligen var tänkt. Det är ju inte något ovanligt i sig med stora projekt. Även bygget av ett nytt eget vattenverk torde ha visat på överdragen budget. Frågan är bara i vilken utsträckning. Och det vet vi ännu inte.
Jag kan säga att oppositionen om den får väljarnas förtroende efter höstens val i vart fall inte kommer att upprepa de misstag som begåtts när det gäller projekthantering. Till skillnad från den sittande majoriteten som tror att det nu finns pengar att fördela, att vi har balans i ekonomin och att allt är frid och fröjd, kan jag säga att oppositionen lärt sig och dragit nytta av de erfarenheter också misstag och felsteg ger.
Det lär ge resultat under den kommande mandatperioden!
Det intressanta i dagens politiska konstellationer i Strängnäs är ju att de tre partier som bildar den s.k. tuttifruttikartellen, d.v.s. Socialdemokraterna, Folkpartiet och Centerpartiet är de verkligt konservativa partierna i vår kommun.
De vurmar för oförändring!
De gör visserligen en massa märkliga karusellomflyttningar, men dessa döljer bara det faktum att de inte vill förändra och förnya utan att allt skall bli vid det gamla. Jag tror Moderaternas Maria von Beetzen brukar använda ordet "gammelkommunala" om dessa tre partiers företrädare.
Nu ska sägas att det finns ett visst hopp bland i vart fall Folkpartisterna, där några yngre verkar ha anammat det egna partiets centrala värderingar och även ha en annnan syn på just förändring och utveckling än vad deras övriga lokala partibröder och -systrar tycks ha.
Den samlade oppositionen dock, må ha olika uppfattningar i många frågor eftersom det rör sig om normalt sett disparata partier och ideologier, men en sak har de gemensamt i motsats till den sittande majoriteten (låt oss inte kalla den för Strängnäsmajoriteten eller Strängnäsalliansen), nämligen synen på att saker och ting behöver förändras och utvecklas i kommunen.
Att misstag inte ska upprepas utan att vi ska lära oss av dessa och andra erfarenheter för att göra saker annorlund och bättre än tidigare.
Det är riktigt att hänvisa till de stora misstag som begåtts i kommunen de senaste mandatperioderna och benämna dessa Campus, Culmen, Mariefredsskolan och Selaöhemmet (om Stockholmsvattnet ska räknas dit är för tidigt att uttala sig om).
För Campus och Culmen bär den dåvarande majoriteten (M+FP+C+KD+SP) ansvaret utan tvekan. Men den direkta skulden för det som gick snett i dessa fall kan inte politiken lastas. Vi befann oss i en situation där kommunen just slagit samman förvaltningen till en enhet med en Kommunchef i spetsen. Denne var ansvarig för hela förvaltningen och dess åtgärder. Hans var ansvaret att tillsätta projektledning för Campus och med vetskap om storleken av projektet, tror jag att jag talar för alla politiker när jag säger att vi kände en trygghet i att Kommunchefen tillsatte sin ekonomichef som ansvarig projektledare. En man som vid sina dragningar inför politiken framstod som både kunnig och ambitiös. Vi litade helt enkelt på det han berättade.
Att politiken i detta nya scenario inte avsågs vara inne och "peta i verksamheten" gjorde kanske att vi blev extra försiktiga med just detta.
Sett i backspegeln kan man givetvis säga att det skulle vi inte ha gjort, men säg den människa som skulle haft anledning att se på detta annorlunda än vi alla politiker gjorde.
Det hela förvärrades av att Kommunchefen så länge lät vederbörande hållas innan han till slut avbröt katastrofen.
Båda dessa personer har sedan dess fått lämna sina anställningar i kommunen.
Men återigen, det politiska ansvaret för tillsättningen av Kommunchefen ifråga, bär givetvis den dåvarande politiska majoriteten.
Samma sak gäller Culmen, där det i efterhand visat sig att ekonomichefen ifråga varit inne och träffat egna uppgörelser som bundit upp kommunen i avtal som gick utanför de urspungliga planerna.
En av konsekvenserna av Campus och Culmen var att politiken insåg att kommunen saknade kompetens att driva stora projekt av detta slag. Därför beslöts att det istället skulle vara kommunens fastighetsbolag som skulle ansvara för projektledning så att vi skulle i framtiden undvika att saker gick över styr.
Jag kan inte säga att Fastighetsbolaget lyckats särskilt väl heller om man ser på Mariefredsskolans renovering.
Selaöhemmet är en obegriplig panikåtgärd från nuvarande majoritets sida.
Stockholmsvattnet är ännu inte slutkalkylerat vad jag vet. Det må ha blivit dyrare än det ursprungligen var tänkt. Det är ju inte något ovanligt i sig med stora projekt. Även bygget av ett nytt eget vattenverk torde ha visat på överdragen budget. Frågan är bara i vilken utsträckning. Och det vet vi ännu inte.
Jag kan säga att oppositionen om den får väljarnas förtroende efter höstens val i vart fall inte kommer att upprepa de misstag som begåtts när det gäller projekthantering. Till skillnad från den sittande majoriteten som tror att det nu finns pengar att fördela, att vi har balans i ekonomin och att allt är frid och fröjd, kan jag säga att oppositionen lärt sig och dragit nytta av de erfarenheter också misstag och felsteg ger.
Det lär ge resultat under den kommande mandatperioden!
Hej Mats!
Jag vet att du har rätt. M, Kd och Sp kan se sina misstag i backspegeln och har tagit lärdom av dessa. Aldrig har Strängnäs haft en sådan enad opposition, med en sådan vilja och styrka att få kommunen till den Dynamiska idyll den bör vara. Oppositionen har gjort skillnad i politiken, betänk viljen skillnad vi kan göra som majoritet.
Kerstin