Öppet brev till ledamöterna i Strängnäs Kommunfullmäktige den 27 juni 2020
Hej!
I januari skrev jag en reflexion till kommunfullmäktiges alla ledamöter med anledning av den skandalaktiga behandlingen av fastigheten Munken 7 i Mariefred. Några av ledamöterna svarade. Någon med speciell inblick i ärendets hantering gav dessutom oroväckande information om hur illa frågan faktiskt behandlats inom ansvarig nämnd och ansvarigt kontor.
Sedan dess har ärendet utvecklats och ligger just nu med tre ärenden i Mark- och Miljööverdomstolen och ett i Mark- och Miljödomstolen. När jag har påpekat vikten av att fullmäktige instiftar regler för hur dess beslut ska följas så har jag fått svar från några att man ”måste avvakta den rättsliga processen”. Detta är helt fel. Fullmäktige kan inget göra när det gäller det aktuella fallet. Däremot kan – och skall – fullmäktige tillse att en sådan fadäs inte åter upprepas. Därför skrev jag en artikel i senaste MÅSEN om detta som alla ledamöter bör läsa och handla efter. För dem som inte har tillgång till MÅSEN, kommer här texten in extenso:
Strängnäs Kommun har i enlighet med Plan och Bygglagen, år 2014 beslutat och antagit en Översiktsplan med fördjupning och bilagor.
”Översiktsplan (tidigare generalplan) är ett begrepp inom fysisk planering i Sverige och som avser ett dokument som varje kommun tar fram för att ange inriktningen för den långsiktiga utvecklingen av den fysiska miljön. Översiktsplanen omfattar hela kommunen och ska ge vägledning för hur mark- och vattenområden ska användas och hur den byggda miljön ska användas, utvecklas och bevaras.” (Wikipedia).
Det är alltså kommunfullmäktige som beslutat om översiktsplanen och dess innehåll, d.v.s. kommuninvånarnas högsta beslutande organ som är tillsatt för att tillvarata våra intressen och fastställa riktlinjer för hur kommunens tjänstemän och övriga företrädare ska agera och besluta i enskilda ärenden för att allmänheten ska veta vad som gäller och kunna planera därefter.
I januari skrev jag en reflexion till kommunfullmäktiges alla ledamöter med anledning av den skandalaktiga behandlingen av fastigheten Munken 7 i Mariefred. Några av ledamöterna svarade. Någon med speciell inblick i ärendets hantering gav dessutom oroväckande information om hur illa frågan faktiskt behandlats inom ansvarig nämnd och ansvarigt kontor.
Sedan dess har ärendet utvecklats och ligger just nu med tre ärenden i Mark- och Miljööverdomstolen och ett i Mark- och Miljödomstolen. När jag har påpekat vikten av att fullmäktige instiftar regler för hur dess beslut ska följas så har jag fått svar från några att man ”måste avvakta den rättsliga processen”. Detta är helt fel. Fullmäktige kan inget göra när det gäller det aktuella fallet. Däremot kan – och skall – fullmäktige tillse att en sådan fadäs inte åter upprepas. Därför skrev jag en artikel i senaste MÅSEN om detta som alla ledamöter bör läsa och handla efter. För dem som inte har tillgång till MÅSEN, kommer här texten in extenso:
Strängnäs Kommun har i enlighet med Plan och Bygglagen, år 2014 beslutat och antagit en Översiktsplan med fördjupning och bilagor.
”Översiktsplan (tidigare generalplan) är ett begrepp inom fysisk planering i Sverige och som avser ett dokument som varje kommun tar fram för att ange inriktningen för den långsiktiga utvecklingen av den fysiska miljön. Översiktsplanen omfattar hela kommunen och ska ge vägledning för hur mark- och vattenområden ska användas och hur den byggda miljön ska användas, utvecklas och bevaras.” (Wikipedia).
Det är alltså kommunfullmäktige som beslutat om översiktsplanen och dess innehåll, d.v.s. kommuninvånarnas högsta beslutande organ som är tillsatt för att tillvarata våra intressen och fastställa riktlinjer för hur kommunens tjänstemän och övriga företrädare ska agera och besluta i enskilda ärenden för att allmänheten ska veta vad som gäller och kunna planera därefter.
I översiktsplanen ingår ett stadsbyggnads- och kulturmiljöprogram för Mariefreds innerstad. Just nu är en fastighet mellan kyrkan och Strandvägen aktuell i ett överklagat bygglovsärende. Fastigheten, som ligger i kvarteret Munken, ingår i en detaljplan som fastställdes 1947 och som i stort oförändrad går tillbaka på en tidigare plan från 1915. Det aktuella bygglovsbeslutet baserar sig med andra ord på en över ETTHUNDRA år gammal plan. Det borde inneburit att kommunen övervägt om inte den föråldrade detaljplanen borde ses över innan beslut i frågan togs. Så gjorde man tio år tidigare då gällde det Kvarteren Astra, Vesta m.fl. där det i likhet med Kvarteret Munken fanns bestämmelser som var klart föråldrade och som stred mot dagens planering för staden. Med andra ord beslöt byggnadsnämnden då om anstånd med avgörande av bygglovsfrågan till dess att detaljplaneöversynen avslutats. Då handlade man i lagstiftningens anda och kom därmed att följa de riktlinjer som översiktsplanen angav.
I det nu aktuella fallet frångick man medvetet eller omedvetet de riktlinjer som Översiktsplanen anger för kvarteret: Inga styckningar av tomter i kvarteret får ske och inga nya huvudbyggnader får tillkomma på fastigheter som inte tidigare har haft någon sådan.
Först beslutas om upphävande av gällande tomtindelningsplan, trots att det innebar att Översiktsplanens förbud mot styckning av fastigheter i kvarteret kunde överträdas. Varken nämndens ledamöter eller tjänstemän kände enligt uppgift till några ytterligare tänkta avstyckningar eller byggplaner. Men beslutet gav Lantmäteriet ”fria händer”. Berörda grannar har aldrig vare sig tillfrågats och än mindre godkänt några ytterligare avstyckningar eller bygglovsplaner, vilket är en förutsättning för att få ett bygglov i en stadsmiljö. Boverket skriver på sin hemsida att om man underlåter att informera grannar så ”ska bygglovsbeslutet upphävas” om det överklagas!
Här har hela nämnden vilseletts av såväl tjänstemän som sökanden. Men tjänstemännen eller nämndens ordförande skulle – om man alls hade läst eller känt till Översiktsplanens bestämmelser – självklart ha informerat nämnden om att ett beslut om upphävande av tomtindelningen gick emot översiktsplanens bestämmelser och intentioner. Så skedde inte och inte heller tillfrågades den instans som beslutat om dessa bestämmelser, nämligen Kommunfullmäktige.
Genom beslutet kunde sammanlagt tre nya fastigheter bildas, vilket gjorde att den lilla fastigheten Munken 7, nu plötsligt bestod av fyra fastigheter varav en obebyggd (nr 12). Och för dessa fyra fastigheter, om sammanlagt 843 kvm, hade man planerat att kunna få sammanlagt över 28 miljoner kronor att döma av redan genomförda affärer och de begärda priserna på de två återstående ännu osålda fastigheterna.
Slutligen utfärdar en tjänsteman på delegation ett bygglov för en byggnad som Översiktsplanen uttryckligen säger inte ska få komma till.
Att som tjänstemannen, den ansvarige nämndordföranden och i realiteten Mark och Miljödomstolen, säger: att man inte behöver bry sig om vad kommunfullmäktige beslutat eftersom det inte är ”juridiskt bindande” är orimligt och oacceptabelt. Om lagen föreskriver att kommunen ska besluta om en Översiktplan måste det också innebära att dess bestämmelser ska åtlydas och överträdelser beivras. Annars är den lagstiftningen obsolet och bör tas bort ur PBL. Kommunerna kan slippa lägga krafter på långtids- och översiktsplanering och istället låta kommuninvånarna samlas på torget en gång i månaden och genom handuppräckning bestämma vad tjänstemännen ska syssla med den kommande månaden.
Jag har påpekat det orimliga i den uppkomna situationen för alla ledamöter av kommunfullmäktige. Några har svarat. En ledamot av såväl fullmäktige som plan- och byggnämnden har dessutom berättat om den ofullständiga information nämnden fått om bakgrunden till de beslut de fattat. Alla har hänvisat till pågående domstolsprocesser innan de vill ta ställning till vad som eventuellt måste göras.
Jag menar att det inte har ett dugg med ett pågående enskilt fall att göra. Detta är en i högsta grad principiell fråga som måste diskuteras och beslutas om NU.
Kommunfullmäktige skall i sina nämndinstruktioner införa bestämmelser som gör att nämnderna tvingas följa de beslut som fullmäktige fattat i form av översiktsplaner och tillhörande program, så länge man inte begär att få göra ett avsteg. En enskild tjänsteman ska ALDRIG kunna sätta sig över ett beslut som fullmäktige fattat (vare sig det gäller en översiktsplan eller något annat), med hänvisning till att man kan strunta i vad fullmäktige beslutar eftersom det inte är ”juridiskt bindande”. Förvaltningen lyder under fullmäktige och ska primärt göra det som fullmäktige bestämmer vare sig det är ”juridiskt bindande” eller ej. Är vi överens om detta?
Och att tillse att det fungerar så, är alla fullmäktigeledamöters uppdrag och man behöver inte invänta någon prövning av ett enskilt bygglovsärende för att införa sådana kommuninterna regler.
MATS WERNER
Emotser således åtgärder från fullmäktiges sida.
Med vänlig hälsning
MATS WERNER
I det nu aktuella fallet frångick man medvetet eller omedvetet de riktlinjer som Översiktsplanen anger för kvarteret: Inga styckningar av tomter i kvarteret får ske och inga nya huvudbyggnader får tillkomma på fastigheter som inte tidigare har haft någon sådan.
Först beslutas om upphävande av gällande tomtindelningsplan, trots att det innebar att Översiktsplanens förbud mot styckning av fastigheter i kvarteret kunde överträdas. Varken nämndens ledamöter eller tjänstemän kände enligt uppgift till några ytterligare tänkta avstyckningar eller byggplaner. Men beslutet gav Lantmäteriet ”fria händer”. Berörda grannar har aldrig vare sig tillfrågats och än mindre godkänt några ytterligare avstyckningar eller bygglovsplaner, vilket är en förutsättning för att få ett bygglov i en stadsmiljö. Boverket skriver på sin hemsida att om man underlåter att informera grannar så ”ska bygglovsbeslutet upphävas” om det överklagas!
Här har hela nämnden vilseletts av såväl tjänstemän som sökanden. Men tjänstemännen eller nämndens ordförande skulle – om man alls hade läst eller känt till Översiktsplanens bestämmelser – självklart ha informerat nämnden om att ett beslut om upphävande av tomtindelningen gick emot översiktsplanens bestämmelser och intentioner. Så skedde inte och inte heller tillfrågades den instans som beslutat om dessa bestämmelser, nämligen Kommunfullmäktige.
Genom beslutet kunde sammanlagt tre nya fastigheter bildas, vilket gjorde att den lilla fastigheten Munken 7, nu plötsligt bestod av fyra fastigheter varav en obebyggd (nr 12). Och för dessa fyra fastigheter, om sammanlagt 843 kvm, hade man planerat att kunna få sammanlagt över 28 miljoner kronor att döma av redan genomförda affärer och de begärda priserna på de två återstående ännu osålda fastigheterna.
Slutligen utfärdar en tjänsteman på delegation ett bygglov för en byggnad som Översiktsplanen uttryckligen säger inte ska få komma till.
Att som tjänstemannen, den ansvarige nämndordföranden och i realiteten Mark och Miljödomstolen, säger: att man inte behöver bry sig om vad kommunfullmäktige beslutat eftersom det inte är ”juridiskt bindande” är orimligt och oacceptabelt. Om lagen föreskriver att kommunen ska besluta om en Översiktplan måste det också innebära att dess bestämmelser ska åtlydas och överträdelser beivras. Annars är den lagstiftningen obsolet och bör tas bort ur PBL. Kommunerna kan slippa lägga krafter på långtids- och översiktsplanering och istället låta kommuninvånarna samlas på torget en gång i månaden och genom handuppräckning bestämma vad tjänstemännen ska syssla med den kommande månaden.
Jag har påpekat det orimliga i den uppkomna situationen för alla ledamöter av kommunfullmäktige. Några har svarat. En ledamot av såväl fullmäktige som plan- och byggnämnden har dessutom berättat om den ofullständiga information nämnden fått om bakgrunden till de beslut de fattat. Alla har hänvisat till pågående domstolsprocesser innan de vill ta ställning till vad som eventuellt måste göras.
Jag menar att det inte har ett dugg med ett pågående enskilt fall att göra. Detta är en i högsta grad principiell fråga som måste diskuteras och beslutas om NU.
Kommunfullmäktige skall i sina nämndinstruktioner införa bestämmelser som gör att nämnderna tvingas följa de beslut som fullmäktige fattat i form av översiktsplaner och tillhörande program, så länge man inte begär att få göra ett avsteg. En enskild tjänsteman ska ALDRIG kunna sätta sig över ett beslut som fullmäktige fattat (vare sig det gäller en översiktsplan eller något annat), med hänvisning till att man kan strunta i vad fullmäktige beslutar eftersom det inte är ”juridiskt bindande”. Förvaltningen lyder under fullmäktige och ska primärt göra det som fullmäktige bestämmer vare sig det är ”juridiskt bindande” eller ej. Är vi överens om detta?
Och att tillse att det fungerar så, är alla fullmäktigeledamöters uppdrag och man behöver inte invänta någon prövning av ett enskilt bygglovsärende för att införa sådana kommuninterna regler.
MATS WERNER
Emotser således åtgärder från fullmäktiges sida.
Med vänlig hälsning
MATS WERNER
En fullmäktigeledamot sände mig ett långt och utförligt svar. Jag saxar ur detta bland annat:
Förvisso har du rätt i din analys att kommunfullmäktige, såsom varande det enda direkt folkvalda beslutsorganet i en kommunal organisation, utgör dess högsta beslutsinstans. Men det innebär naturligtvis inte att denna församling kan sätta sig över av Riksdagen stiftad lag. Som du också så riktigt påpekar utgör ju enligt Plan- och bygglagen en översiktsplan, inte ett juridiskt bindande dokument utan enbart en allmän inriktning för kommande planbeslut.
Ej heller innebär kommunfullmäktiges höga ställning i den kommunala organisationen att all intelligens och välvilja enkom samlats där. Det är tvärtom högst rimligt att även andra demokratiskt sammansatta nämnder kan utgöra grogrund för en och annan god idé från tid till annan.
Förvisso har du rätt i din analys att kommunfullmäktige, såsom varande det enda direkt folkvalda beslutsorganet i en kommunal organisation, utgör dess högsta beslutsinstans. Men det innebär naturligtvis inte att denna församling kan sätta sig över av Riksdagen stiftad lag. Som du också så riktigt påpekar utgör ju enligt Plan- och bygglagen en översiktsplan, inte ett juridiskt bindande dokument utan enbart en allmän inriktning för kommande planbeslut.
Ej heller innebär kommunfullmäktiges höga ställning i den kommunala organisationen att all intelligens och välvilja enkom samlats där. Det är tvärtom högst rimligt att även andra demokratiskt sammansatta nämnder kan utgöra grogrund för en och annan god idé från tid till annan.
----
Man kan anta att lagstiftaren i detta har velat stimulera löpande kompetens- och intellektuell utveckling i de beslutande organen. Som alla välbildade personer, --- vet är kontakt och utbyte mellan olika människors tankevärldar och åsikter en oumbärlig grund för mänsklig utveckling.
----
Men får jag också sträcka mig till att vädja till din välvilja och vänlighet och även förtydliga för oss vad det rent konkret är som i den uppkomna situationen bekymrar dig. På vilket sätt har det fattade besluten, vilka nu är föremål för överklaganden, stört dig i din livsföring eller önskat välbefinnande? I vilka avseenden, utöver de rent formella grunder som du så vältaligt ägnar ditt inlägg åt att beskriva, har det aktuella beslutet orsakat dig skada, inskränkning eller obehag?
Men får jag också sträcka mig till att vädja till din välvilja och vänlighet och även förtydliga för oss vad det rent konkret är som i den uppkomna situationen bekymrar dig. På vilket sätt har det fattade besluten, vilka nu är föremål för överklaganden, stört dig i din livsföring eller önskat välbefinnande? I vilka avseenden, utöver de rent formella grunder som du så vältaligt ägnar ditt inlägg åt att beskriva, har det aktuella beslutet orsakat dig skada, inskränkning eller obehag?
Jag tvingas konstatera att ditt inlägg i denna del inte utgör tillräcklig grund för min ambition att även för egen del uppfylla de legitima krav på omdöme och insikt som väljarna har rätt att ställa på sina representanter i fullmäktige. Något jag självfallet inte håller dig ansvarig för utan tvärtom helt skyller på egen bristande förmåga. Naturligtvis begriper jag också att det inte är din skyldighet att vara mig till hjälp i uppbyggnad av intellektuell förmåga, men enär du uppenbarligen förväntar dig att jag ska agera i den riktning du föreslår, skulle det i just detta fall på ett högst påtagligt sätt kunna tjäna också ditt eget intresse. Jag vore mycket tacksam om du vore vänlig nog att gå oss till mötes även på denna punkt.
Så här svarade jag vederbörande (och hela partigruppen eftersom den fått del av ledamotens mail till mig (Saxar även i mitt svar):
----
----
Ska efter bästa förmåga försöka klargöra vad mitt engagemang bottnar i och – även om jag inte förstår vad det har med saken att göra – vad som ”rent konkret bekymrar mig” och om det ”orsakat mig skada, inskränkning eller obehag” (var fann Du dessa kriterier för att ställa ett förslag till min kommuns fullmäktigeförsamling?).
----
En av mina ständiga käpphästar under åren i kommunpolitiken var hur lätt vi alla hade att så snart ambitiöst framarbetade långtidsplaner klubbats, så lades de på hyllan och fick samla damm. Att påpeka att man var på väg att bryta mot tidigare tankar, planer och uppgörelser var aldrig populärt. Det saknades uthållighet och konsekvens hos de allra flesta av kommunens politiker. Jag brukade säga att vi skulle strunta i att ödsla energi och resurser på alla dessa översikts- och långtidsplaner och istället låta invånarna samlas i Västerviken en gång per månad och meddelst handuppräckning rösta om vad förvaltningen skulle syssla med nästkommande månad. För det var ju så det ändå fungerade många gånger. Alldeles för mycket ad hoc i mina ögon.
Jag har aldrig föreslagit att KF skulle sätta sig över av Riksdagen stiftad lag. Jag har bara begärt att den översiktsplanering som kommunen utfört i enlighet med stiftad lag, ska vara att betrakta som en ”kommunal lag”. Den är inte som Du skriver ”enkom fattad i avsikt att ge vägledning”. Planen ”ska utgöra utgångspunkten vid lämplighetsbedömningar och är vägledande för beslut i plan- och lovärenden”. Inte i något av de berörda aktuella besluten redogörs för att någon som helst resonemang ens förts rörande beslutens korrelation med översiktsplanens bestämmelser. Och av ett mail från en av Dina fullmäktigekollegor och tillika ledamot av berörd nämnd, framgår att inga sådana informationer eller resonemang gavs till eller fördes vid behandlingen av upphävandet av tomtindelningsplanen. Några ytterligare avstyckningar var det aldrig tal om och definitivt inget bygglov.
Jag har anfört exempel på hur det borde ha gått till. Ett byggbolag ville sätta upp ett större flerbostadshus på en villafastighet i kvarteret Astrea på Öster i Mariefred och ”stjäla” byggrätt från alla andra fastigheter i kvarteret. Precis som skett i kvarteret Jägmästaren i Strängnäs där byggherren kunde uppföra två flerbostadshus tack vare att de stal byggrätt från alla grannarna i kvarteret. Alltså ett av kommunen sanktionerat förmögenhetsöverförande från dessa till de nya husen, p.g.a. att den gamla detaljplanen angav en byggnadsvolym för hela kvarteret och inte för varje fastighet. Men när ett liknande ärende blev aktuellt i Mariefred gjorde dåvande byggnadsnämnden helt rätt då man lade ett moratirium och meddelade att inget beslut om detta bygge skulle fattas förrän man sett över den gamla detalj(stads)planen från 1947. För övrigt samma plan som den nu aktuella fastigheten ligger i. Så gjorde man en ny detaljplan för kvarteren Vesta, Astrea m.fl. och tog bort de bestämmelser som skulle gjort byggrättsstölden och flerbostadsbyggnaden möjlig. Man insåg att det inte var rimligt att en idag i princip över etthundra år gammal plan som inte var i överensstämmelse med de kommunala planer som fattats under åren, skulle kunna utgöra beslutsunderlag.
Så borde den nu ansvariga nämnden/kontoret också denna gång resonerat (jag kan bara hänvisa till min egen övertygelse – då leddes kontoret av en kvalificerad stadsarkitekt, idag av en mycket trevlig och säkert duktig men dock blott byggnadsingenjör). Framförallt borde frågan ordentligt ha diskuterats i nämnden med en grundlig genomgång av det fastställda stadsbyggnads- och kulturhistoriska programmet och övriga relevanta delar av gällande översiktsplan och hur begäran om upphävande av tomtindelningen förhöll sig i förhållande till dessa övergripande bestämmelser/viljeyttringar från fullmäktige och vilka konsekvenser som skulle kunna uppstå. Därutöver borde frågan bollats till KF för rådgivande beslut. Det hade varit en kompetent och kvalificerad behandling när den situationen uppstod. Inte otroligt att nämnden med all den kunskapen (som den enligt utsago inte hade vid beslutstillfället) hade vägrat att upphäva tomtindelningen med hänvisning till översiktsplanens bestämmelser om styckningsförbud inom området. Särskilt om nämndens ordförande eller ansvarig tjänsteman hade pekat på möjligheten att besluta om anstånd med beslut i frågan med hänvisning till behovet av uppdatering av den gamla detaljplanen.
Det är ingen rättighet för en fastighetsägare att få en gällande detaljplan/tomtindelningsplan upphävd och ett ”riktigt” beslut hade förhindrat den situation som vi nu har hamnat i.
Hur bekymrar mig då det som hänt?
----
En av mina ständiga käpphästar under åren i kommunpolitiken var hur lätt vi alla hade att så snart ambitiöst framarbetade långtidsplaner klubbats, så lades de på hyllan och fick samla damm. Att påpeka att man var på väg att bryta mot tidigare tankar, planer och uppgörelser var aldrig populärt. Det saknades uthållighet och konsekvens hos de allra flesta av kommunens politiker. Jag brukade säga att vi skulle strunta i att ödsla energi och resurser på alla dessa översikts- och långtidsplaner och istället låta invånarna samlas i Västerviken en gång per månad och meddelst handuppräckning rösta om vad förvaltningen skulle syssla med nästkommande månad. För det var ju så det ändå fungerade många gånger. Alldeles för mycket ad hoc i mina ögon.
Jag har aldrig föreslagit att KF skulle sätta sig över av Riksdagen stiftad lag. Jag har bara begärt att den översiktsplanering som kommunen utfört i enlighet med stiftad lag, ska vara att betrakta som en ”kommunal lag”. Den är inte som Du skriver ”enkom fattad i avsikt att ge vägledning”. Planen ”ska utgöra utgångspunkten vid lämplighetsbedömningar och är vägledande för beslut i plan- och lovärenden”. Inte i något av de berörda aktuella besluten redogörs för att någon som helst resonemang ens förts rörande beslutens korrelation med översiktsplanens bestämmelser. Och av ett mail från en av Dina fullmäktigekollegor och tillika ledamot av berörd nämnd, framgår att inga sådana informationer eller resonemang gavs till eller fördes vid behandlingen av upphävandet av tomtindelningsplanen. Några ytterligare avstyckningar var det aldrig tal om och definitivt inget bygglov.
Jag har anfört exempel på hur det borde ha gått till. Ett byggbolag ville sätta upp ett större flerbostadshus på en villafastighet i kvarteret Astrea på Öster i Mariefred och ”stjäla” byggrätt från alla andra fastigheter i kvarteret. Precis som skett i kvarteret Jägmästaren i Strängnäs där byggherren kunde uppföra två flerbostadshus tack vare att de stal byggrätt från alla grannarna i kvarteret. Alltså ett av kommunen sanktionerat förmögenhetsöverförande från dessa till de nya husen, p.g.a. att den gamla detaljplanen angav en byggnadsvolym för hela kvarteret och inte för varje fastighet. Men när ett liknande ärende blev aktuellt i Mariefred gjorde dåvande byggnadsnämnden helt rätt då man lade ett moratirium och meddelade att inget beslut om detta bygge skulle fattas förrän man sett över den gamla detalj(stads)planen från 1947. För övrigt samma plan som den nu aktuella fastigheten ligger i. Så gjorde man en ny detaljplan för kvarteren Vesta, Astrea m.fl. och tog bort de bestämmelser som skulle gjort byggrättsstölden och flerbostadsbyggnaden möjlig. Man insåg att det inte var rimligt att en idag i princip över etthundra år gammal plan som inte var i överensstämmelse med de kommunala planer som fattats under åren, skulle kunna utgöra beslutsunderlag.
Så borde den nu ansvariga nämnden/kontoret också denna gång resonerat (jag kan bara hänvisa till min egen övertygelse – då leddes kontoret av en kvalificerad stadsarkitekt, idag av en mycket trevlig och säkert duktig men dock blott byggnadsingenjör). Framförallt borde frågan ordentligt ha diskuterats i nämnden med en grundlig genomgång av det fastställda stadsbyggnads- och kulturhistoriska programmet och övriga relevanta delar av gällande översiktsplan och hur begäran om upphävande av tomtindelningen förhöll sig i förhållande till dessa övergripande bestämmelser/viljeyttringar från fullmäktige och vilka konsekvenser som skulle kunna uppstå. Därutöver borde frågan bollats till KF för rådgivande beslut. Det hade varit en kompetent och kvalificerad behandling när den situationen uppstod. Inte otroligt att nämnden med all den kunskapen (som den enligt utsago inte hade vid beslutstillfället) hade vägrat att upphäva tomtindelningen med hänvisning till översiktsplanens bestämmelser om styckningsförbud inom området. Särskilt om nämndens ordförande eller ansvarig tjänsteman hade pekat på möjligheten att besluta om anstånd med beslut i frågan med hänvisning till behovet av uppdatering av den gamla detaljplanen.
Det är ingen rättighet för en fastighetsägare att få en gällande detaljplan/tomtindelningsplan upphävd och ett ”riktigt” beslut hade förhindrat den situation som vi nu har hamnat i.
Hur bekymrar mig då det som hänt?
----
Ska inte varje kommuninvånare reagera som ser att riktlinjer och ”vägledningar", som det representantskap som företräder mig och andra invånare, nonchaleras av nämnder och tjänstemän? Vad är Din uppfattning? Ska vi alla tyst åse vad ”överheten” har för sig och inte kommentera eller opponera? Din fråga bekymrar mig faktiskt mer än det nu aktuella ärendet.
Min ”livsföring” och eventuella önskemål om ”välbefinnande” torde knappast utgöra grund för kommunala beslut varför jag lämnar den delen tillsammans med ”inskränkningar, skador och obehag" åt sidan. Det är knappast relevant.
Däremot är det relevant att kommunen sätter sig över t.ex. den grundläggande skyldigheten att informera sakägare om tänkta åtgärder i form av ett bygglov, vilket skett i det aktuella fallet. Man har hänvisat till att lovet överensstämde med den gällande byggrätten, men bortser från att informationsskyldigheten enligt lagen även gäller då en åtgärd strider mot gällande översiktsplaner. Den underlåtelsen skall enligt Boverkets anvisningar leda till att lovet upphävs om det överklagas. Precis som skedde vid Länsstyrelsens behandling. Man har även bortsett från att äldre bestämmelser om avstånd mellan nybyggnation och tomtgräns gäller i det aktuella fallet eftersom detaljplanen man stöder sig på är av äldre datum. Det saknas således kompetens bland ansvariga handläggare.
Dessa saker bekymrar mig – liksom de borde bekymra Dig och Dina kollegor i fullmäktige som blivit desauverade på detta flagranta sätt.
Men som sagt – min drapa till er har i praktiken inte med det aktuella tomtindelnings- eller bogglovsärendet att göra. Dessa frågor kommer att avgöras av domstol. Istället vill jag att fullmäktige hävdar sin egen rätt som våra företrädare, att de bestämmelser som ni fattar beslut om också skall följas. Detta måste vara huvudinriktningen. Och kanske är det som Du säger att det också i nämnder och förvaltning kan poppa upp intelligenta tankar och förslag. Min uppfattning är då givetvis att detta i grunden är berömligt. Samtidigt ska det finnas enkla anvisningar som säger att om någon av dessa intelligenta tankar och förslag innebär att man skulle frångå något som kommuninvånarna genom sitt fullmäktige beslutat, då skall fullmäktige inte bara informeras utan tillfrågas. KF skall i varje sådan fråga besluta och yttra sig till berörd nämnd om sin inställning till uppkommen fråga. Och den delegationsrätt till tjänstemän att avgöra olika frågor måste alltid begränsas så att ärenden som berör av fullmäktige fattade översiktsplaner och som innebär brott mot dessa planer alltid måste behandlas av en politisk instans.
Har jag därmed tillgodogjort Ditt behov av att få legitima skäl för att låta Ditt omdöme agera på ett för kommuninvånarna korrekt och rimligt sätt? Jag hoppas det!
Min ”livsföring” och eventuella önskemål om ”välbefinnande” torde knappast utgöra grund för kommunala beslut varför jag lämnar den delen tillsammans med ”inskränkningar, skador och obehag" åt sidan. Det är knappast relevant.
Däremot är det relevant att kommunen sätter sig över t.ex. den grundläggande skyldigheten att informera sakägare om tänkta åtgärder i form av ett bygglov, vilket skett i det aktuella fallet. Man har hänvisat till att lovet överensstämde med den gällande byggrätten, men bortser från att informationsskyldigheten enligt lagen även gäller då en åtgärd strider mot gällande översiktsplaner. Den underlåtelsen skall enligt Boverkets anvisningar leda till att lovet upphävs om det överklagas. Precis som skedde vid Länsstyrelsens behandling. Man har även bortsett från att äldre bestämmelser om avstånd mellan nybyggnation och tomtgräns gäller i det aktuella fallet eftersom detaljplanen man stöder sig på är av äldre datum. Det saknas således kompetens bland ansvariga handläggare.
Dessa saker bekymrar mig – liksom de borde bekymra Dig och Dina kollegor i fullmäktige som blivit desauverade på detta flagranta sätt.
Men som sagt – min drapa till er har i praktiken inte med det aktuella tomtindelnings- eller bogglovsärendet att göra. Dessa frågor kommer att avgöras av domstol. Istället vill jag att fullmäktige hävdar sin egen rätt som våra företrädare, att de bestämmelser som ni fattar beslut om också skall följas. Detta måste vara huvudinriktningen. Och kanske är det som Du säger att det också i nämnder och förvaltning kan poppa upp intelligenta tankar och förslag. Min uppfattning är då givetvis att detta i grunden är berömligt. Samtidigt ska det finnas enkla anvisningar som säger att om någon av dessa intelligenta tankar och förslag innebär att man skulle frångå något som kommuninvånarna genom sitt fullmäktige beslutat, då skall fullmäktige inte bara informeras utan tillfrågas. KF skall i varje sådan fråga besluta och yttra sig till berörd nämnd om sin inställning till uppkommen fråga. Och den delegationsrätt till tjänstemän att avgöra olika frågor måste alltid begränsas så att ärenden som berör av fullmäktige fattade översiktsplaner och som innebär brott mot dessa planer alltid måste behandlas av en politisk instans.
Har jag därmed tillgodogjort Ditt behov av att få legitima skäl för att låta Ditt omdöme agera på ett för kommuninvånarna korrekt och rimligt sätt? Jag hoppas det!
Ärendet fortlöper!
LÅT INTE DUMHETEN BESEGRA FÖRNUFTET – EN GÅNG TILL!
"Låt Stå!" heter Hasse Frooms litografi från 1980 där dåvarande kommunalrådet Thure Wargloo försedd med oförtjänt helgongloria försöker rättfärdiga det kommunala rivningsbeslutet inför en uppretad, sjungande och skanderande åskådarkör av Mariefredsbor. Den skäggige är de protesterandes anförare Keramikern och konstnären Bror Börsum. Bakom honom står Mats Werner och bakerst Lasse Börjesson. Bakom Thure Wargloo står kommunstyrelsens arbetsutstkott i form av Willy Nilsson (s), Anneka Andersson (m) och Lasse Thor (c), alla försedda med välförtjänta djävulshorn
1980 revs den Vita Skolan i Mariefred. Det började i nattens mörker inför påsklovet och man hade räknat med att kunna göra en grushög av den fina byggnaden innan morgonen grydde för att Mariefredsborna skulle tas på sängen när de vaknade och inte kunna protestera.
Men tack och lov fanns det grannar till skolan som hörde och såg vad som skedde och väckte upp staden som mer eller mindre gick man ur huse för att stoppa det hela. Det lyckades man också med och skolan fick stå kvar – om än stympad – i ytterligare några veckor innan den slutligen ändå revs.
Den gången byggde de kommunala besluten dels på vad som senare visade sig vara rena lögner och dels på avskräckande ekonomiska kalkyler. Skolstyrelsens ordförande påstod att Skolöverstyrelsen krävde att byggnaden måste bort för att skoleleverna skulle få tillräcklig uteyta när nya högstadiet byggts intill. Det visade sig vara en ren lögn! Och idag är uteytan mindre än någonsin på skolfastigheten. De tendentiösa kalkylerna sa att det skulle kosta 2,8 miljoner att rusta upp byggnaden. Då visade det sig vid sakkunnig kontroll att man räknat på att rusta till dåtida modernaste skolstandard – inte till vad de protesterande pekade på: lokaler för fritidsverksamhet som saknades stort. En av ledamöterna i Byggnadsnämnden, tillika stadsingenjör i Södertälje räknade istället fram siffran 250.000:- för att få just de fungerande fritidsytorna som behövdes.
Nu verkar kommunen vara på gång att upprepa detta fatala misstag och den här gången gäller det Biohuset – Mötesplatsen – i Mariefred. En samlingspunkt för Mariefredsbor alltsedan Mariefreds Arbetareförening den 30 november 1902 kunde inviga huset som såväl inrymde samlingslokaler som ett antal mindre lägenheter som skulle hjälpa till att bära kostnaderna för fastigheten. Oscar II skänkte den vackra takkronan i papier maché. Det var en av de tre kronor som hängt i Rikssalen på Gripsholm och som kan ses på C J Billmarks bild av Rikssalen.
Bild av Rikssalen på 1850-talet publicerad i C J Billmarks planschverk "Gripsholm"
1963 skänkte Arbetarföreningen huset till dåvarande Mariefreds stad på villkor att ”hålla lokalerna tillgängliga för föreningslivet”. Och det har fungerat väl! Som bio, som teater, som hem för Mariefredsrevyn, som festlokal, som studielokaler och som möteslokaler. Människor har bidragit med möbler, arbete och engagemang.
Men nu har det lagts fram en utredning där det klassiska fantasikalkylen åter kommit till heders. Nu ska det kosta 20 miljoner kronor att sätta det i stånd!! Även den här gången krävs en professionell granskning av hur man nått fram till denna hårresande siffra vars enda syfte kan vara att förmå kommunens politiker att istället välja ett ”billigare” alternativ som då antagligen dessutom skulle gå Derome till viljes, nämligen att få en ny Mötesplats i Stadsparken. Något företaget har lobbat för länge.
Men hur tänker man då? Vad jag förstår är meningen att den gamla byggnaden ska säljas. Hur då? Det är fråga om en villkorad donation. Arbetarföreningen existerar måhända inte längre och kan återkräva byggnaden av kommunen men säkert finns någon rättsinnehavare med berättigat intresse av att villkoren upprätthålls. Under alla omständigheter skulle detta bli en komplicerad affär med många svårlösta problem. Byggnaden lär på grund av sitt kulturhistoriska skyddsvärde knappast kunna förvandlas till ett bostadshus utan kommer bara att kunna utnyttjas för i stort sett det ändamål för vilken den är byggd. Med andra ord, bygger kommunen ett nytt hus för Mötesplatsen så lär man ändå på något sätt bli sittande med Biohuset och dess kostnader i knät. Så vad är då vitsen? I synnerhet som det i högsta grad skulle gå emot invånarnas önskemål beträffande Biohusets framtid.
En starkt uppmaning till kommunens politiker: släng utredningen i papperskorgen där den hör hemma och se till att göra det som era uppdragsgivare önskar av er: Bevara Biohuset som Mötesplats för Mariefreds förenings- och kulturliv. Det har huset byggts för och skall fortsätta som.
Skolfrågan i Strängnäs Kommun – en ödesfråga?
Så här personligt ritade Fröken Ebba Moselius till varje barn i hennes och kollegan Fru Svea Fagerlinds skola inför varje terminsstart! En skola där barnen blev sedda som individer. Är inte detta vad varje förälder önskar att deras små barn ska mötas av?
Hade idag ett trevligt samtal under en timme med vårt Kommunalråd Jacob Högfeldt. Han hade bjudit in mig för att prata om skolsituationen eftersom han, smickrande nog, ansåg mig vara en klok person.
Själv har jag gått i tre olika skolor under varsitt stadium. Två av dem var privatskolor och den mellersta en kommunal realskola. Båda privatskolorna ansågs progressiva. I den ena, som var en s.k. förberedande skola, vilken drevs av två kvinnliga pedagoger, gick samtidigt som jag nio barn till Nobelpristagare och en blivande ordförande för Nobelstiftelsen. Den andra, en gymnasieskola, grundades av förebilden för Fröken Friman, Anna Whitlock. De båda privatskolorna startades och drevs av entusiasm och eldsjälar. Lärarna höll hög klass och brann även de för sin uppgift. Klasserna var inte alltid små. Min första klass bestod av 41 elever, 19 flickor och 22 pojkar. Min studentklass bestod av 29 elever varav 14 pojkar och 15 flickor. Det är klart att detta har format min syn på "den goda skolan".
Bakgrunden till mötet är att Barn- och Utbildningsnämnden på grundval av en i mina ögon alltför snäv utredning, beslutat att lägga ner tre lågstadieskolor på landsbygden, och en i Strängnäs, samt att lägga ner högstadiet i Stallarholmen och sprida ut eleverna i Mariefrad och Strängnäs.
Min kommunalpolitiska bana började i Skolstyrelsen i Strängnäs kommun på 70-talet. En av mina kloka och goda kollegor i styrelsen var nuvarande kommunalrådets farmor Marianne, som jag hyste den största aktning och respekt för. En klok och insiktsfull kvinna trots att vi inte tillhörde samma parti.
Jag kan absolut inte säga att Jacob vansläktas som politiker även om vi i dagens samtal inte kom varandra närmare. Det enda vi kunde enas om är att detta är en mycket svår fråga och en fråga som potentiellt väcker mycken misstro och ilska också bland dem som röstar med Jacobs parti. Vi kunde också enas om att det i grunden inte har ett dugg med kommunens ekonomi att göra.
Den svåraste motsättningen mellan oss i frågan, är att Jacob ser det hela ur professionens synvinkel. Han hyser stor tilltro till utbildningschefen och dennes kompetens och menar att det är svårt för en liten kommun nära huvudstaden och mitt i Mälardalen att hävda sig tillräckligt för att locka kompetent lärarpersonal också till små landsbygdsskolor. Det blir inte ens en lönefråga.
Jag har märkt det här sättet att resonera utifrån personalsynpunkt vilket jag finner olyckligt. En lärare vid en av de berörda skolorna yttrade att hon såg fram emot att dessa små skolor lades ner för att hon då skulle få fler kollegor att samtala med vid kafferasterna. Den typen av argument gör mig faktiskt ursinnig. Men det är så det tycks vara. Större sammanslutningar eftersträvas för tanke- och kompetensutbyte. Facklig makt stödjer.
Det hjälper numera föga att hävda att Albert Einstein och alla Nobelpristagare efter honom, till största delen lär ha startat sina skolbanor just i små landsbygdsskolor där lärare verkade som kände sitt kall och som kunde entusiasmera sina elever att intressera sig för vidare studier i litteratur, språk, fysik, kemi, geografi etc. Men Jacob och jag var också överens om att just bristen på denna typ av lärare, de som brinner för undervisningen och elevkontakten snarare än för kafferaster och kollegierum, blivit alltmer sällsynta. Kanske har han rätt.
Men för mig – och säkert många av dagens unga föräldrar – är det snarare den lilla, nära skolenheten som hägrar när de egna telningarna skall sättas i sin första skola, än en utbildningsanstalt på långa bussresors avstånd. Hur kompetent denna anstalts personal än må vara.
I den första skolan ska inget barn bli osynligt. Inga skolgårdar med hundratals barn som skymmer dem. Inga långa mataköer. Alla lärare på skolan ska veta deras namn, känna igen deras utseenden, veta deras styrkor, svagheter och egenheter. Allt för att på ett mycket personligt sätt kunna lotsa dem vidare i skolsystemet. Så fungerar inga stora skolenheter.
Det är barnets – och deras föräldrars – perspektiv som borde styra beslutet om skolornas framtid i Strängnäs kommun, inte personalens krav på kollegor att umgås med. Lågstadiets uppgift är lika mycket att lära barnen grundfärdigheterna som att öppna deras sinnen för läsande och lärande, stimulera deras fantasi och skaparlusta.
Bakgrunden till mötet är att Barn- och Utbildningsnämnden på grundval av en i mina ögon alltför snäv utredning, beslutat att lägga ner tre lågstadieskolor på landsbygden, och en i Strängnäs, samt att lägga ner högstadiet i Stallarholmen och sprida ut eleverna i Mariefrad och Strängnäs.
Min kommunalpolitiska bana började i Skolstyrelsen i Strängnäs kommun på 70-talet. En av mina kloka och goda kollegor i styrelsen var nuvarande kommunalrådets farmor Marianne, som jag hyste den största aktning och respekt för. En klok och insiktsfull kvinna trots att vi inte tillhörde samma parti.
Jag kan absolut inte säga att Jacob vansläktas som politiker även om vi i dagens samtal inte kom varandra närmare. Det enda vi kunde enas om är att detta är en mycket svår fråga och en fråga som potentiellt väcker mycken misstro och ilska också bland dem som röstar med Jacobs parti. Vi kunde också enas om att det i grunden inte har ett dugg med kommunens ekonomi att göra.
Den svåraste motsättningen mellan oss i frågan, är att Jacob ser det hela ur professionens synvinkel. Han hyser stor tilltro till utbildningschefen och dennes kompetens och menar att det är svårt för en liten kommun nära huvudstaden och mitt i Mälardalen att hävda sig tillräckligt för att locka kompetent lärarpersonal också till små landsbygdsskolor. Det blir inte ens en lönefråga.
Jag har märkt det här sättet att resonera utifrån personalsynpunkt vilket jag finner olyckligt. En lärare vid en av de berörda skolorna yttrade att hon såg fram emot att dessa små skolor lades ner för att hon då skulle få fler kollegor att samtala med vid kafferasterna. Den typen av argument gör mig faktiskt ursinnig. Men det är så det tycks vara. Större sammanslutningar eftersträvas för tanke- och kompetensutbyte. Facklig makt stödjer.
Det hjälper numera föga att hävda att Albert Einstein och alla Nobelpristagare efter honom, till största delen lär ha startat sina skolbanor just i små landsbygdsskolor där lärare verkade som kände sitt kall och som kunde entusiasmera sina elever att intressera sig för vidare studier i litteratur, språk, fysik, kemi, geografi etc. Men Jacob och jag var också överens om att just bristen på denna typ av lärare, de som brinner för undervisningen och elevkontakten snarare än för kafferaster och kollegierum, blivit alltmer sällsynta. Kanske har han rätt.
Men för mig – och säkert många av dagens unga föräldrar – är det snarare den lilla, nära skolenheten som hägrar när de egna telningarna skall sättas i sin första skola, än en utbildningsanstalt på långa bussresors avstånd. Hur kompetent denna anstalts personal än må vara.
I den första skolan ska inget barn bli osynligt. Inga skolgårdar med hundratals barn som skymmer dem. Inga långa mataköer. Alla lärare på skolan ska veta deras namn, känna igen deras utseenden, veta deras styrkor, svagheter och egenheter. Allt för att på ett mycket personligt sätt kunna lotsa dem vidare i skolsystemet. Så fungerar inga stora skolenheter.
Det är barnets – och deras föräldrars – perspektiv som borde styra beslutet om skolornas framtid i Strängnäs kommun, inte personalens krav på kollegor att umgås med. Lågstadiets uppgift är lika mycket att lära barnen grundfärdigheterna som att öppna deras sinnen för läsande och lärande, stimulera deras fantasi och skaparlusta.
Firman gick visst inte så bra, trots allt!
Centerpartiet gillade uppenbarligen inte att förlora sin Kommunalrådspost efter valet 2006, då Strängnäs kom att få en borgerlig fempartiallians och föll för argumentationen att det räckte med ett kommunalråd istället för de fyra som funnits hittills och som möjliggjort att den tidigare fyrpartialliansen lyckades hålla samman.
Tillsammans med Folkpartiet hade man många gånger trilskats i frågor som bl.a. rörde finansieringen av det nya kraftvärmeverket och annat. Många gånger hade mindre lyckade överenskommelser träffats inom alliansen och andra gånger hade angelägna frågor skjutits på framtiden för att blidka de båda spretarna.
Inom den fempartiallians som uppstod efter valet 2006 och som också kom att innefatta Strängnäspartiet var alla vintern 2007-2008 rörande överens om att man skulle lösa det lokalöverskott som tyngde barn- och utbildningsnämnden genom att avyttra kommunens dyraste skollokaler, Karinslundsskolan. Det fanns också en intresserad och intressant spekulant, nämligen den expansiva Europaskolan. Hade denna åtgärd kunnat genomföras och även den tänkta omvandlingen av Vasaskolans fastighet för bostadsändamål i kombination med en utbyggd Långbergsskola, hade alla de senare bekymren med fortsatta kostnader för Karinslundsskolan, bussandet av barn från Långbergsskolan och annat elände kunnat besparas skolbarn, föräldrar. politiker och tjänstemän.
Men här fann Centerpartiet en öppning i det olyckliga faktum att kommunalrådet Ann Landerholm råkade vara gift med Europaskolans styrelseordförande och – ve och fasa – hade diskuterat Karinslundsskolan framtid med sin make vid frukostbordet. Tillsammans med Folkpartiet kunde man nu under förebärande av bristande förtroende för Ann Landerholm gå till attack och genom att lämna alliansen och göra gemensam sak med det stora men politiskt/personellt ganska svaga socialdemokratiska partiet kunde Centerpartiet återigen trots sin litenhet, erövra den eftertraktade Kommunalrådesposten som nu besattes med ”entreprenören” Jens Persson, vars pappa Rolf sedan länge haft en stark position i såväl parti som kommunpolitik och vars farbror Jan var kommunens störste och viktigaste entreprenör inom fastighets- och byggbranschen.
Jag vill bara erinra om vad Jens Perssons första "kraftfulla" åtgärd var när han intog kommunalrådsstolen: Han skulle spara 10% på kommunens lokalkostnader för det var ju fullt möjligt och manifesterades i nedskrivna siffror. Detta var 2008. (matswerner.blogg.se 27/5-2011).
En av de viktigaste uppgifterna Jens Persson själv också såg med sitt uppdrag när han tillträdde 2008 var att förbättra kommunens soliditet och finansiella situation.
(matswerner.blogg.se 18/11-2012)
Jens Persson har med skicklig demagogisk förmåga framställt sig som den duktige entreprenören och fått sin omgivning att tro att han minsann är så handlingskraftig och att ”det händer” saker när han ”griper in”. Något han fortsätter med också sedan den politiska karriären avslutats och han släntrat vidare i tillvaron:
”Det ska bli spännande. Jag är ju entreprenör i grund och botten, och om man ska vara helt uppriktig mer entreprenör än politiker. Jag vill ju få saker och ting gjorda och tycker det är kul att driva saker, säger han.” (Eskilstuna-Kuriren/Strengnäs Tidning den 25/3-2015).
”Min styrka är att leda, fördela och utveckla, betonar ex-politikern.” (Eskilstuna-Kuriren/Strengnäs Tidning den 7/3-2015).
Under sin tid som kommunalråd kläckte han ur sig flera ”bevingade ord” varav kanske detta ändå var det mest verklighetsfrämmande:
”Firman går bra, säger kommunalråd Jens Persson (C).” (Eskilstuna-Kuriren/Strengnäs Tidning den 5/10-2012)
Och han får som sagt andra att tro på dessa saker också:
”Han har goda ledaregenskaper, säger Eva Hallenfeldt-Ahlin, valberedningens ordförande. ”(Om JP sedan han valts till fotbollsordförande. Eskilstuna-Kuriren/Strengnäs Tidning den 4/3 2015).
Om man dock ställer dessa tvärsäkra uttalanden mot den revisionsrapport som utgör slutfacit över Jens Perssons sexåriga välde så framtonar en annan bild. Revisionsordförande Bertil Stensgård skriver (jag citerar relevanta stycken):
”Av vår revisionsskrivelse, som är vår samlade bedömning av 2014, framgår följande:
-----
• Vi konstaterar att endast ett av fullmäktiges tio övergripande mål är uppfyllt och att kommunstyrelsens målbedömning vilar på subjektiva mätmetoder.
Tillsammans med Folkpartiet hade man många gånger trilskats i frågor som bl.a. rörde finansieringen av det nya kraftvärmeverket och annat. Många gånger hade mindre lyckade överenskommelser träffats inom alliansen och andra gånger hade angelägna frågor skjutits på framtiden för att blidka de båda spretarna.
Inom den fempartiallians som uppstod efter valet 2006 och som också kom att innefatta Strängnäspartiet var alla vintern 2007-2008 rörande överens om att man skulle lösa det lokalöverskott som tyngde barn- och utbildningsnämnden genom att avyttra kommunens dyraste skollokaler, Karinslundsskolan. Det fanns också en intresserad och intressant spekulant, nämligen den expansiva Europaskolan. Hade denna åtgärd kunnat genomföras och även den tänkta omvandlingen av Vasaskolans fastighet för bostadsändamål i kombination med en utbyggd Långbergsskola, hade alla de senare bekymren med fortsatta kostnader för Karinslundsskolan, bussandet av barn från Långbergsskolan och annat elände kunnat besparas skolbarn, föräldrar. politiker och tjänstemän.
Men här fann Centerpartiet en öppning i det olyckliga faktum att kommunalrådet Ann Landerholm råkade vara gift med Europaskolans styrelseordförande och – ve och fasa – hade diskuterat Karinslundsskolan framtid med sin make vid frukostbordet. Tillsammans med Folkpartiet kunde man nu under förebärande av bristande förtroende för Ann Landerholm gå till attack och genom att lämna alliansen och göra gemensam sak med det stora men politiskt/personellt ganska svaga socialdemokratiska partiet kunde Centerpartiet återigen trots sin litenhet, erövra den eftertraktade Kommunalrådesposten som nu besattes med ”entreprenören” Jens Persson, vars pappa Rolf sedan länge haft en stark position i såväl parti som kommunpolitik och vars farbror Jan var kommunens störste och viktigaste entreprenör inom fastighets- och byggbranschen.
Jag vill bara erinra om vad Jens Perssons första "kraftfulla" åtgärd var när han intog kommunalrådsstolen: Han skulle spara 10% på kommunens lokalkostnader för det var ju fullt möjligt och manifesterades i nedskrivna siffror. Detta var 2008. (matswerner.blogg.se 27/5-2011).
En av de viktigaste uppgifterna Jens Persson själv också såg med sitt uppdrag när han tillträdde 2008 var att förbättra kommunens soliditet och finansiella situation.
(matswerner.blogg.se 18/11-2012)
Jens Persson har med skicklig demagogisk förmåga framställt sig som den duktige entreprenören och fått sin omgivning att tro att han minsann är så handlingskraftig och att ”det händer” saker när han ”griper in”. Något han fortsätter med också sedan den politiska karriären avslutats och han släntrat vidare i tillvaron:
”Det ska bli spännande. Jag är ju entreprenör i grund och botten, och om man ska vara helt uppriktig mer entreprenör än politiker. Jag vill ju få saker och ting gjorda och tycker det är kul att driva saker, säger han.” (Eskilstuna-Kuriren/Strengnäs Tidning den 25/3-2015).
”Min styrka är att leda, fördela och utveckla, betonar ex-politikern.” (Eskilstuna-Kuriren/Strengnäs Tidning den 7/3-2015).
Under sin tid som kommunalråd kläckte han ur sig flera ”bevingade ord” varav kanske detta ändå var det mest verklighetsfrämmande:
”Firman går bra, säger kommunalråd Jens Persson (C).” (Eskilstuna-Kuriren/Strengnäs Tidning den 5/10-2012)
Och han får som sagt andra att tro på dessa saker också:
”Han har goda ledaregenskaper, säger Eva Hallenfeldt-Ahlin, valberedningens ordförande. ”(Om JP sedan han valts till fotbollsordförande. Eskilstuna-Kuriren/Strengnäs Tidning den 4/3 2015).
Om man dock ställer dessa tvärsäkra uttalanden mot den revisionsrapport som utgör slutfacit över Jens Perssons sexåriga välde så framtonar en annan bild. Revisionsordförande Bertil Stensgård skriver (jag citerar relevanta stycken):
”Av vår revisionsskrivelse, som är vår samlade bedömning av 2014, framgår följande:
-----
• Vi konstaterar att endast ett av fullmäktiges tio övergripande mål är uppfyllt och att kommunstyrelsens målbedömning vilar på subjektiva mätmetoder.
• Vi bedömer att resultatet enligt årsredovisningen inte är förenligt med de av fullmäktige fastställda verksamhetsmålen och god ekonomisk hushållning.
• Vi konstaterar att målen till vissa delar inte överensstämmer med de politiska prioriteringar som antagits i den strategiska planen.
• Vi konstaterar att några nämnder underlåtit att i sin verksamhet implementera samtliga fullmäktiges mål. Vi finner detta anmärkningsvärt.
• Vi konstaterar att nämnderna i vissa fall valt målindikatorer som inte är direkt mätbara.
• Vi bedömer att resultatet inte är förenligt med de av fullmäktige fastställda verksamhetsmålen då endast ett övergripande mål är måluppfyllt.
• Vi konstaterar att endast en av tre finansiella indikatorer är uppnådd. Varken resultatmålet och budgetföljsamheten når fastställda mål.
Vår samlade bedömning är att kommunen inte har en ekonomi i balans och att resultatet inte är förenligt med en långsiktig god ekonomisk hushållning. Sammantaget bedömer vi att resultatet enligt årsredovisningen inte är förenligt med de av fullmäktige fastställda finansiella målen.
Kommunens nettokostnadsutveckling under de senaste åren visar en negativ utveckling. Kostnadsökningen är större än ökningen av skattenettot. Denna utveckling måste vändas. Vi poängterar att en fortsatt utveckling med högre nettokostnadsökning än skattenettoökning resulterar i att balanskravet även fortsatt ej kommer att uppfyllas samt att upplåningen kommer att öka vid oförändrad investeringsnivå.
De långfristiga skulderna uppgick per årsskiftet till totalt 2.245 mkr.
Kommunkoncernens låneskuld har på sju år ökat med över 1 mdr. (Total kommunskuld närmare 3,4 miljarder inkl. pensionsskulden. Augusti 2014, MW:s anm.)
----
Revisorerna riktar åter allvarlig kritik mot Kommunstyrelsen:
----
Revisorerna riktar åter allvarlig kritik mot Kommunstyrelsen:
- Styrelsen brister i sin styrning, ledning och uppföljning av nämnder.
- Hanteringen av lokalutnyttjandet är inte tillfredsställande och ändamålsenlig
.
- Avsaknaden av uppföljning och utvärdering gällande investeringsprojektet 100 mkr.
- Avsaknaden av en långsiktig analys av skolprojektets ekonomiska påverkan på skolpengens utveckling och konsekvenserna gällande ramtilldelning för Barn-och utbildningsnämnden.
- Bristande efterlevnad av fullmäktiges övergripande mål.”
Allvarlig kritik!
Jag citerar Jens Persson igen: ”Min styrka är att leda, fördela och utveckla” och konstaterar att han inte lyckades särskilt väl i det här fallet. "Firman" går visst inte så bra trots allt.
Läs gärna mer HÄR, HÄR, HÄR, HÄR, HÄR och HÄR
Allvarlig kritik!
Jag citerar Jens Persson igen: ”Min styrka är att leda, fördela och utveckla” och konstaterar att han inte lyckades särskilt väl i det här fallet. "Firman" går visst inte så bra trots allt.
Läs gärna mer HÄR, HÄR, HÄR, HÄR, HÄR och HÄR
Vart tog 1,6 miljarder vägen, Jens Persson?
Vart tog 1,6 miljarder vägen, Jens Persson?
I en insändare i lokaltidningen den 20 augusti fortsätter kommunalråden Terese Askerstedt (MP), Fredrik Lundgren (FP), Jens Persson (C) och Tord Tjernström (S) – eller med andra ord: Persson Inc. i Strängnäs – att slå sig för bröstet över ”den starka ekonomi” man har åstadkommit under de sex år rödklövern suttit på kommunalrådsposterna. Tidigare var det utspelet med de sänkta taxorna från SEVAB.
Varje år har Jens Persson inför fullmäktige och press orerat om det goda resultat han åstadkommit. Att det är ”ordning och reda”, överskott i kommunens ekonomi och att ”firman går bra”!
Men hur förhåller det sig egentligen?
Kommunalrådet Persson tillträdde i maj 2008. Den sista december 2007 hade kommunkoncernen (inkl. SEVAB, SFAB och SBAB) en total extern skuld på lite mer än 2 miljarder kronor eller drygt 63.000 kronor på varje kommuninvånare.
Det är en ganska dyster siffra i sig. Men redan efter två och ett halvt år vid makten hade Persson Inc. lyckats ta sig till 18e platsen i kommunskuldligan med 102.753 kronor per invånare. Alltså en ökning av kommunskulden med drygt 63%!
Katrineholms kommun som ur storleks- och lägessynpunkt är jämförbar med Strängnäs hade år 2008 en kommunskuld per invånare på 59.171 kronor och hamnade därmed på 199e plats av landets 290 kommuner. Med andra ord bättre än snittet. Hur klarade sig Katrineholm 2010 då? Jovisst man hade också där ökat sin kommunskuld. Till 67.877 kronor per invånare och hade därmed ”avancerat” till 176e plats.....
Vad säger detta om hur kommunekonomin i Strängnäs sköts?
Sedan Persson Inc. tillträdde har Strängnäs kommunkoncerns totala skuld ökat med 1.313 miljoner kronor till närmare 3,4 miljarder (inkl. pensionsskuld).
En ökning med 1,3 miljarder!
I en kommun vars intäkter är 746 miljoner inkl. skatter, taxor och avgifter (inkl. bolagen).
1,3 miljarder lånade EXTRAKRONOR har alltså rödklövern kunnat röra sig med. Man kan också säga att genom att låna mer än man ”behövde”, så har ett överskott kunnat uppnås på resultatsidan som man kan skryta med för fullmäktige och press.
Hur har dessa 1,3 miljarder använts då? Svårt att säga. Där det verkligen behövdes, på skollokalsidan verkar inte de ilskna ropen efter åtgärder och resurser ha tystnat direkt.
Men är detta de enda extrapengarna Persson Inc. haft att röra sig med utöver sina tidigare årliga koncernintäkter runt halvmiljarden?
Nej, vi får inte glömma att man redan hösten 2008 beslöt slå till med Sveriges alla tiders högsta skattehöjning! 90 öre!!! Absolut värst i riket!
Denna nittioöring har under dessa år inneburit att Persson Inc. haft YTTERLIGARE 330 miljoner kronor att spendera på sin verksamhet (55 extra miljoner per år)! Det borde väl ha räckt till en del ökade lärarkostnader inom skolan och vårdbiträden inom den sociala omsorgen! Särskilt med tanke på att Fredrik Lundgren säger sig klara sig med en tredjedel av dessa 55 årliga miljoner för att kunna ge alla skollärarna 3000 kronor mer i månaden!
När skattehöjningen tillkännagavs angavs följande: 20 miljoner ska användas till satsningar inom skola och förskola. Något bättre personaltäthet i äldreomsorgen och första etappen på nya Larslunda idrottsplats ligger också i budgeten.
Nu har man haft dessa årliga 55 miljoner i snart sex år! Är det någon som sett en högre personaltäthet i äldreomsorgen eller den aviserade satsningen på skolan?
Nej, nu hoppas Folkpartiet att vi väljare ska ha glömt att det var just bl.a. lärarsituationen som skulle förbättras med de nya miljonerna och vill höja skatten med 30 öre och plocka in ytterligare 18 miljoner för ”samma ändamål” medan Tord Tjernström i TV kräver en höjning med 40 öre för att klara äldreomsorgen! Således en skattehöjning med 70 öre totalt!
Alltså: trots att man årligen tar in 55 miljoner EXTRA för just skolan och äldreomsorgen, kräver man nu att ytterligare drygt 40 miljoner kronor ska tas in från skattebetalarna!
Men vad gör de med alla pengar?
Persson Inc. skryter nu också om att man nu ska sänka taxorna inom VA-sidan! Jamen det borde man ha gjort för länge sedan! Kommunen har ju fått 50 miljoner kronor för mycket av SEVAB vid överlåtelsen av VA-verksamheten och på detta dessutom en orimligt hög ränta. Dåvarande vd för SEVAB, Lena Lundberg redovisade inför bolagsstyrelsen 2011, att denna ränta plus kapitalkostnadseffekten av de felaktiga 50 miljonerna utgjorde ca 5 årliga miljoner i för hög VA-taxa för taxekollektivets medlemmar. Med andra ord sänker inte Persson Inc. några taxor alls utan han tvingas bara avstå från överdebiteringar. Men det är ju bra i valtider att försöka framstå som Jultomten.
Låt tomten fastna i skorstenen den 14 september!
I en insändare i lokaltidningen den 20 augusti fortsätter kommunalråden Terese Askerstedt (MP), Fredrik Lundgren (FP), Jens Persson (C) och Tord Tjernström (S) – eller med andra ord: Persson Inc. i Strängnäs – att slå sig för bröstet över ”den starka ekonomi” man har åstadkommit under de sex år rödklövern suttit på kommunalrådsposterna. Tidigare var det utspelet med de sänkta taxorna från SEVAB.
Varje år har Jens Persson inför fullmäktige och press orerat om det goda resultat han åstadkommit. Att det är ”ordning och reda”, överskott i kommunens ekonomi och att ”firman går bra”!
Men hur förhåller det sig egentligen?
Kommunalrådet Persson tillträdde i maj 2008. Den sista december 2007 hade kommunkoncernen (inkl. SEVAB, SFAB och SBAB) en total extern skuld på lite mer än 2 miljarder kronor eller drygt 63.000 kronor på varje kommuninvånare.
Det är en ganska dyster siffra i sig. Men redan efter två och ett halvt år vid makten hade Persson Inc. lyckats ta sig till 18e platsen i kommunskuldligan med 102.753 kronor per invånare. Alltså en ökning av kommunskulden med drygt 63%!
Katrineholms kommun som ur storleks- och lägessynpunkt är jämförbar med Strängnäs hade år 2008 en kommunskuld per invånare på 59.171 kronor och hamnade därmed på 199e plats av landets 290 kommuner. Med andra ord bättre än snittet. Hur klarade sig Katrineholm 2010 då? Jovisst man hade också där ökat sin kommunskuld. Till 67.877 kronor per invånare och hade därmed ”avancerat” till 176e plats.....
Vad säger detta om hur kommunekonomin i Strängnäs sköts?
Sedan Persson Inc. tillträdde har Strängnäs kommunkoncerns totala skuld ökat med 1.313 miljoner kronor till närmare 3,4 miljarder (inkl. pensionsskuld).
En ökning med 1,3 miljarder!
I en kommun vars intäkter är 746 miljoner inkl. skatter, taxor och avgifter (inkl. bolagen).
1,3 miljarder lånade EXTRAKRONOR har alltså rödklövern kunnat röra sig med. Man kan också säga att genom att låna mer än man ”behövde”, så har ett överskott kunnat uppnås på resultatsidan som man kan skryta med för fullmäktige och press.
Hur har dessa 1,3 miljarder använts då? Svårt att säga. Där det verkligen behövdes, på skollokalsidan verkar inte de ilskna ropen efter åtgärder och resurser ha tystnat direkt.
Men är detta de enda extrapengarna Persson Inc. haft att röra sig med utöver sina tidigare årliga koncernintäkter runt halvmiljarden?
Nej, vi får inte glömma att man redan hösten 2008 beslöt slå till med Sveriges alla tiders högsta skattehöjning! 90 öre!!! Absolut värst i riket!
Denna nittioöring har under dessa år inneburit att Persson Inc. haft YTTERLIGARE 330 miljoner kronor att spendera på sin verksamhet (55 extra miljoner per år)! Det borde väl ha räckt till en del ökade lärarkostnader inom skolan och vårdbiträden inom den sociala omsorgen! Särskilt med tanke på att Fredrik Lundgren säger sig klara sig med en tredjedel av dessa 55 årliga miljoner för att kunna ge alla skollärarna 3000 kronor mer i månaden!
När skattehöjningen tillkännagavs angavs följande: 20 miljoner ska användas till satsningar inom skola och förskola. Något bättre personaltäthet i äldreomsorgen och första etappen på nya Larslunda idrottsplats ligger också i budgeten.
Nu har man haft dessa årliga 55 miljoner i snart sex år! Är det någon som sett en högre personaltäthet i äldreomsorgen eller den aviserade satsningen på skolan?
Nej, nu hoppas Folkpartiet att vi väljare ska ha glömt att det var just bl.a. lärarsituationen som skulle förbättras med de nya miljonerna och vill höja skatten med 30 öre och plocka in ytterligare 18 miljoner för ”samma ändamål” medan Tord Tjernström i TV kräver en höjning med 40 öre för att klara äldreomsorgen! Således en skattehöjning med 70 öre totalt!
Alltså: trots att man årligen tar in 55 miljoner EXTRA för just skolan och äldreomsorgen, kräver man nu att ytterligare drygt 40 miljoner kronor ska tas in från skattebetalarna!
Men vad gör de med alla pengar?
Persson Inc. skryter nu också om att man nu ska sänka taxorna inom VA-sidan! Jamen det borde man ha gjort för länge sedan! Kommunen har ju fått 50 miljoner kronor för mycket av SEVAB vid överlåtelsen av VA-verksamheten och på detta dessutom en orimligt hög ränta. Dåvarande vd för SEVAB, Lena Lundberg redovisade inför bolagsstyrelsen 2011, att denna ränta plus kapitalkostnadseffekten av de felaktiga 50 miljonerna utgjorde ca 5 årliga miljoner i för hög VA-taxa för taxekollektivets medlemmar. Med andra ord sänker inte Persson Inc. några taxor alls utan han tvingas bara avstå från överdebiteringar. Men det är ju bra i valtider att försöka framstå som Jultomten.
Låt tomten fastna i skorstenen den 14 september!
Kampen mot Plåtschabraket fortsätter – utan mig!
Gyllenhjelmstorgets framtida gestaltning om Teknik- och Fritidskontoret och dito nämnden står på sig!
Under ett antal år verkade det som om jag var den enda i Strängnäs Kommun som faktiskt tyckte att de regler som politiker, dittills i stor enighet, hade fattat beslut om, skulle gälla alla torghandlare! Och att det inte skulle finnas några undantag vare sig de var trevliga, gav hundar morötter, var invandrare, hade en bakgrund i krigshärjade länder eller kunde det här med torghandel så mycket bättre eftersom deras länder var mycket äldre!!
Jag det var ingen måtta på vilka tokigheter man fick höra. Men trots att som sagt alla partier dittills ställt sig bakom ett stort antal revideringar av torgstadgan och trots att orsaken till alla dessa revideringar hela tiden var att såväl fastighetsägare, butiksinnehavare och politiker ville ha bort det plåtschabrak som ändå alltid likt gubben i lådan poppade upp så snart vårsolen började komma, så var det ingen annan än jag som ställde sig upp och försvarade de regler som gällde. Det kändes många gånger ensamt och jag blev även sedan jag lämnat politiken under våren 2011, måltavla för denne tidigare invånare i Strängnäs som i insändare utmålade mig som rasist, mentalt sjuk, invandrarfientlig m.m. tills tidningen efter ett utslag i Pressens Opinionsnämnd slutade ta in hans alster. Han har efter detta ägnat ett år åt att trakassera mig på olika sätt. Jag har tillsammans med några andra namngivna Strängnäsbor beskyllts för knarksmuggling, narkotikahandel och kokainmissbruk och jag vet inte allt. Med tanke på den yrkesbeteckning som "leg.psykolog", han använder sig av måste man dock betvivla hans kompetens.
Vid varje revidering av torgstadgan så var teknik- och fritidsnämndens ordförande lika övertygad om att man nu hade kommit fram till en skrivning som skulle omöjliggöra att plåtschabraket återkom.
Men icke! Torghandlaren ifråga (som – vilket jag gärna upprepar igen – på alla andra sätt säkerligen är en duktig och hederlig affärsman) lyckades alltid till slut genom utmattning vara kvar och till och med få nya dispenser.
Nu säger stadsmiljöchefen Hans Axelsson i tidningen Måsen att "Det kommer att bli snyggt och fint på torget och en trevlig del av stadsbilden".
Nu säger stadsmiljöchefen Hans Axelsson i tidningen Måsen att "Det kommer att bli snyggt och fint på torget och en trevlig del av stadsbilden".
Det som är intressant är att politikerna nu också stöder sig, inte bara på de fastighetsägare och rörelseidkare som deltog i finansieringen av ombyggnaden av Gyllenhjelmstorget, utan också på medborgardialoger i stadsutvecklingsprogrammet som planavdelningen jobbade med i höstas då det framkom att många Strängnäsbor önskade "ordning och reda" på torget!
Det är skönt att veta att den här gången har jag överhuvudtaget inte varit inblandad i framtagandet av ny torgstadga och nya riktlinjer. Så förhoppningsvis ska jag slippa dåraktiga påhopp.
Och det är bara att önska kommunen lycka till med den nya ordningen på Gyllenhjelmstorget. Däremot är jag inte hundraprocentigt övertygad om att plåtschabraket inte gör ett nytt försök i sommar. Om inte – så beror det nog snarare på att torghandlaren ifråga pensionerat sig.
Vill ni läsa mer om bakgrunden så kan ni göra det här och i den artikeln finns också länkar bakåt till hela den mycket långdragna historien.
Vill ni läsa mer om bakgrunden så kan ni göra det här och i den artikeln finns också länkar bakåt till hela den mycket långdragna historien.
GOD JUL och GOTT NYTT 2014!
GOD JUL och GOTT NYTT ÅR önskar jag alla mina många läsare under det gångna året, som inneburit såväl sorger som glädjeämnen. Måtte de senare överväga under 2014 för oss alla!
Strängnäs ödeläggs!
Nyligen antydde Kommunalråden Jens Persson (C) vid ett frukostmöte att man kanske ändå skulle kunna tänkas tänka om när det gällde den förödande förändringen av Trädgårdsgatan. Vid kontakt med stadens myndigheter finns dock inga sådana signaler. Här gäller fortfarande det bilfientliga Miljöpartiets linje för att göra stadens centrum till en öken.
Nu har vi fått veta att ytterligare en butik vid Trädgårdsgatan flyttar. Nu gäller det färgbutiken Colorama, som drabbats hårt av förändringarna. Tidigare har en matbutik tröttnat efter kort tid och så även stadens äldsta "vanliga" resebyrå som nu slagit igen och hänvisar till Eskilstuna. Det betyder att bara utmed denna gatstump kommer sex butikslokaler att gapa tomma snart! På stadens viktigaste affärsstråk!
En rundkörning på de kommersiella huvudgatorna Trädgårdsgatan, Storgatan, Järnvägsgatan och Nygatan ger vid handen att inte mindre än 22 lokaler gapar tomma! TJUGOTVÅ!
Nu har vi fått veta att ytterligare en butik vid Trädgårdsgatan flyttar. Nu gäller det färgbutiken Colorama, som drabbats hårt av förändringarna. Tidigare har en matbutik tröttnat efter kort tid och så även stadens äldsta "vanliga" resebyrå som nu slagit igen och hänvisar till Eskilstuna. Det betyder att bara utmed denna gatstump kommer sex butikslokaler att gapa tomma snart! På stadens viktigaste affärsstråk!
En rundkörning på de kommersiella huvudgatorna Trädgårdsgatan, Storgatan, Järnvägsgatan och Nygatan ger vid handen att inte mindre än 22 lokaler gapar tomma! TJUGOTVÅ!
Hur många butiksoffer till krävs det för att Jens Persson ska våga skärpa tonen mot sin "allianspolare"?
Men det är klar, kanske är det till fördel för familjen eftersom ett par av de butiker som lämnat centrum gjort det för att bli hyresgäster i det bolag som delägs av farbror Jan!
Beckmans har flyttat runt hörnet.
Modehuset Svea har stått tomt länge. Det verkar pågå ombyggnad i lokalen.
Dataettan har lämnat sin lokal på hörnet och flyttat ner i Bok&Forms gamla lokal. Den gamla står ännu tom.
Här står en skylt som talar om att butiken upphör! (förlåt oskärpan)
Den här lokalen på Storgatan har ekat tom sedan Eurostore lade ner.
Tomt efter gamla Djurmagazinet som flyttat till Solberga.
En tom till på Storgatan.
Och en till....!
Här är det som en gång var Coops ena halva. Nu går vi genom Präntarens inomhuscenter:
Och det som var COOPs entrébutik och parfymeri.
En enslig hink är vad som finns kvar efter den senaste datortillbehörsbutiken.
Att Phone House nu slagit igen var en nyhet men inte oväntad.
Baby & Juniors gamla butik vid ICA-parkeringen.
Och en minst lika stor lokal tvärs över entrén. Tidigare Skattemyndigheten.
Gamla uraffären som temporärt var cykel- och jaktaffär (den senare har flyttat längre ner på gatan.
Här döljer sig två tomma butikslokaler!
Resia hänvisar till butiken i Eskilstuna!
Var det senaste försöket en liten delikatessbutik?
Halva gamla Hemköpsbutiken blev till Audio-Video under några år.
Och nu flyttar Colorama!
Också i korsningen Nygatan-Eskilstunavägen gapar en lokal tom. Den andra har kommunen gjort till anhörigcentrum.
Nu får det väl ändå bli ett slut på dessa dårskaper!
Tidigare i år slog sig Kommunalrådet Jens Persson för bröstet och talade om att "firman går bra" och att "firman" gjort ett överskott 2011 på över 20 miljoner.
Det var ju då – och är än idag – en sanning med stark modifikation! Att tala om att man gör vinst på mer än 20 miljoner när man samtidigt ökar kommunens belåning med 187 miljoner är enligt min mening att slå blå dunster i skattebetalarnas ögon!
Det var ju då – och är än idag – en sanning med stark modifikation! Att tala om att man gör vinst på mer än 20 miljoner när man samtidigt ökar kommunens belåning med 187 miljoner är enligt min mening att slå blå dunster i skattebetalarnas ögon!
Den totala skuld som belastade skattekollektivet förra årsskiftet var alltså nästan ofattbara 3 miljarder 129 miljoner kronor /3.129.000.000 kronor/! Eller ca. NITTIOFEMTUSEN kronor per invånare!
Det är en ökning med närmare EN OCH EN HALV MILJARD KRONOR sedan årsskiftet 2006-2007.
Närmast en FÖRDUBBLING av kommunens skuld (+89%).
Och under huvudparten (fyra) av dessa fem år har kommunalrådet hetat Jens Persson, Centerpartist.
"Firman" går ju inte alls särskilt bra! Skattenivån är inget att skryta med. Taxor och avgifter hör till landets högsta. Skolresultaten är katastrofala. Personaltätheten i äldreomsorgen har aldrig varit lägre. Affärslokaler gapar tomma, liksom snart de avstängda och ogästvänliga centrumgatorna. Handeln ser sig motarbetad. Det går allt trögare att sälja bostäder i kommunen, byggandet avstannar.
Men det är klart att resultatet för Jens Persson som företagare (tre företag har Jens Persson som VD) är inte heller särskilt lysande jämfört med de företag där han "bara" sitter i styrelsen. Kanske hade det varit bättre om Jens Persson fått en mindre framträdande roll i kommunstyrelsen i Strängnäs Kommun också.
Det hela måste ju även ses i ljuset av att en av de viktigaste uppgifterna Jens Persson själv såg med sitt uppdrag när han tillträdde 2008 var att förbättra kommunens soliditet och finansiella situation. Man kan knappast säga att han lyckats särskilt väl, för att uttrycka saken på ett "positivt" sätt.
Och mitt i detta finansiella och politiska moras, så tänker Persson Inc. lägga minst ÅTTA MILJONER kronor på att bygga om Paulinska Konsertsalen till ny plenisal för kommunfullmäktige! Ett fullmäktige som träffas några timmar, nio-tio gånger per år!
Samtidigt som ytterligare taxehöjningar planeras för invånarna! Samtidigt som stora nödvändiga investeringar ligger framför kommunen i form av nytt reningsverk, delaktighet i inköp av tågset till järnvägen, ombyggnad av resecentrum m.m!
Vad säger detta om omdömet hos den styrande rödklövern? Att det är tappat, eller hur!
Att denna uppfattning också delas av andra märktes passande nog, inte minst vid invigningen av utställningen "Fest och Protest" på Multeum den gångna lördagen. Det allmänna samtalsämnet bland besökarna var att det är dags att på nytt skapa en proteströrelse mot det vansinniga i Lotta Grönblads och Jens Perssons planer för Paulinska Konsertsalen. Någon feststämning förelåg därmed knappast!
Det saknas ännu kraftfulla protester från oppositionshåll. Det nya oppositionsrådet Jakob Högfeldt från Moderaterna, tillsammans med Catharina S:t Cyr från Kristdemokraterna, Strängnäspartiets Jan Eriksson, Vänsterns David Aronsson och Mariefredspartiets Dag Bremberg får nog lov att börja visa att de verkligen står i opposition till dessa galenskaper!
Tyvärr verkar oppositionen också lite trött numer och det är inte att undra på! Hur länge ska de orka studsa upp och protestera när allt de ständigt möts av är nonchalans, arrogans och ovilja att ens lyssna. De enda oppositionspolitiker som fortfarande ständigt uppdaterar sina bloggar är Margit Urtegård och Dag Bremberg. Margit skrev nyligen så här om plenisalsfrågan.
Konsten att informera! Inget som Marianne Andersson (C) riktigt behärskar?
När kritiken mot det vansinniga tilltaget att stänga av hela norra sidan av Trädgårdsgatan för bilparkering blåste igång, försvarade sig ordföranden i den ansvariga Teknik- & Fritidsnämnden, Marianne Andersson, med att man hade informerat på de sätt som stod kommunen till buds:
"Spadenskyltar, kommunens webbplats, Facebook och Twitter är våra huvudsakliga informationskanaler i ärendet under processens gång."
Spadenskyltar, det är ett riktigt bra sätt att nå berörda intressenter – OM dessa skyltar sätts på flera platser vid en tänkt förändring. I fallet med Trädgårdsgatan, skulle man givetvis ha satt upp en skylt vid gatans infart från Enköpingsvägen, väl synlig för ankommande bilar. Så skulle man satt upp minst tre-fyra skyltar utmed hela gatan, på rimliga platser som t.ex. utanför Apoteket, Systembolaget och ICA, d.v.s, där också de bilister som lämnat sina bilar passerar och har möjlighet att läsa och ta till sig informationen. Där de affärsinnehavare som finns utmed gatan också skulle ha en chans att förstå att någonting var på gång som de kanske ville reagera emot.
Jag har nu tagit en bättre bild och kunde vid direkt besiktning konstatera att denna skylt överhuvudtaget inte handlar om Trädgårdsgatan utan om Källgatans förändring. Någon skylt om Trädgårdsgatan finns inte överhuvudtaget, så den måste man – om den alls funnits – redan ha avlägsnat. Men inte heller denna skylt är särskilt informativ.
Marianne Andersson vill komma undan kritiken genom att peka på att man informerat via Spadenskyltar (OBS! Pluralform). I det aktuella fallet har man placerat Spadenskylten på EN plats, nämligen vid korsningen Trädgårdsgatan – Källgatan. På bilden ser man att skylten torde vara riktad mot fotgängare som är på väg från ICA/Systemet mot Präntaren. Men flertalet av de bilister som gärna parkerar på Trädgårdsgatan och som kommer ut från ICA/Systemet etc. lär inte ha anledning att passera denna skylt. Affärsinnehavarna utmed gatan tycks inte heller ha lagt märke till skylten och som bilist är det i den korsningen knappast ens möjligt att upptäcka skylten även om man inte då har fullt upp med att hålla koll på korsande bil- cykel- och gångtrafik.
Hur är det då med de andra informationskanalerna Marianne hänvisar till: På kommunens hemsida kunde jag efter en hel del klickande leta mig fram till "Pågående projekt" och där läsa om planerna på att göra om Trädgårdsgatan, men man kan inte med bästa vilja i världen läsa ut vilka de faktiska konsekvenserna blir. Där finns också en "parkeringsutredning" som man kan ladda ner som talar om att det minsann "bara" blir sju P-rutor mindre än det varit hittills när allt är klart. Men att börja med att ta bort de 18 mest frekventerade parkeringsplatserna istället för att börja med att iordningsställa de 12 nya utmed Källgatan, måste betraktas om ren och skär dumhet. Anmärkningsvärt är också att man i parkeringsutredningen tar med de två lastplatserna utanför Expert/Beckmans/Roggekonditoriet som en parkeringsresurs! Och redovisar att de endast utnyttjas till 25%!!
Hemsidan är alltså ingen bra informationskanal. I synnerhet inte för de 32.518 kommunbor som inte ser denna hemsida som sin käraste nyhetskanal enligt statistiken.
Patrick Blatatzis har på ett förtjänstfullt sätt visat på det obefintliga informationsvärdet för kommunen i de övriga kanaler som Marianne Andersson hänvisar till: Facebook och Twitter (jag skrattade onekligen när jag läste detta). Twitter! Ja, ja! Då är det inte mycket man begriper. Som Patrick påpekar:
"Som ganska bevandrad i digitala medier förstår jag att informationspridning genom digitala medier tenderar att bli till brus snarare än till dialog. Idag har Strängnäs kommun 581 gillare på Facebook och 424 följare på Twitter och Teknik- och servicekontoret som har tjänstemanna- och utföraransvaret 19 gillare på Facebook. Strängnäs kommuns webbplats har enligt urlspion.se 364 besökare per dag och sjunkande.
Om man genom att göra ett inlägg på Facebook och Twitter, eller för den delen en artikel på kommunens hemsida, eller till och med blivit rapporterad i tidningen, anser sig ha uppfyllt sitt informationsansvar tror jag inte man har förstått de utmaningar som organisationer och företag står inför i dagens informationssamhälle."
Onekligen måste man också som ständig kritiker av det slöseri med skattemedel som det s.k. magasinet "Från Strängnäs Kommun Aktuellt" utgör, åter ställa sig den berättigade frågan: Har inte ens Marianne Andersson och hennes kontor upptäckt att denna informationskanal direkt ner i kommunens samtliga hushålls brevlådor finns?
Hon har den inte ens med i sin uppräkning! Från hennes utgångspunkt vore väl ändå detta "magasin", den mest naturliga och i sammanhanget effektivaste informationskanalen som teoretiskt når ALLA kommuninvånare!
Så till slut en kommentar till vad chefen för teknik- & fritidskontoret säger på kommunens hemsida:
– Självklart kommer vi att inhämta medborgarnas synpunkter längs vägen, säger László Némedi, chef för teknik- och servicekontoret.
Så särskilt sjävklart är det ju tydligen inte, eftersom detta "inhämtande" av synpunkter inte tycks ha ägt rum överhuvudtaget.
Unga tar initiaitiv för parkeringen på Trädgårdsgatan.
Här intervjuas de båda unga initiativtagarna till den "civila olydnaden" av tidningen Måsens reporter.
Igår dök det upp en uppmaning på Facebook att samlas idag på Västerviksparkeringen för en manifestation mot nyordningen på Trädgårdsgatan, bakom de nya järnpållarna.
Sagt och gjort! Eftersom jag – för min egen och andra kommuninvånares bästa – insett och alltid motarbetat varje tanke på att försämra för cityhandelns möjligheter att överleva, var det självklart att ställa upp.
Jag brukar berätta om när jag som ung och grön flyttade till Mariefred 1970 och omgående började propagera för ett bilfritt torg med springbrunn, planteringar och bänkar. Jag var som sagt naiv och oerfaren och helt oförberedd på den anstormning av vedersakare som kastade sig över mig.
Ett femtontal bilar dök alltså upp som en följd av de båda killarnas blänkare på Facebook i går, och körde i procession in bakom de uppsatta järnpollarna på Trädgårdsgatan. Där stod de sedan parkerade någon timme i tyst protest mot nyordningen.
Så blev jag själv handlare vid torget i Mariefred och började inse den verkliga problematiken. Jag studerade gågator och trafikrestriktioner i olika delar av Sverige. Jag tog del av det digra utredningsmaterial som fanns på Handelns Utredningsinstitut (HUI), kring gågators utformning, fördelar, nackdelar och problem. Och jag lyckades då iallafall få till en förlängning över torget av den gågata , som ändå kom till p.g.a. ICA-butikens expansion. Detta för att ge gågatan en mer optimal längd. Bredden är helt idealisk och nu är den också lång nog. Butikerna har lösningar för varutransporter via intilliggande tvärgator. Gågatan i Mariefred fungerar med andra ord utmärkt.
En gågata – nu är förvisso inte Trädgårdsgatan någon gågata och är väl inte heller tänkt att bli sådan, men bara för att försöka få t.ex. de två aggresiva kvinnor (utan bil) som gav sig på oss demonstranter i kväll, att förstå att det inte är så enkelt som gemene man kan tro att få en gågata att fungera både för konsumenter och handlare. Människor som tror att det bara är att stänga av biltrafiken och som tror att konsumenter kommer att välja att parkera på avstånd för att bära tunga kassar längre sträckor, istället för att åka någon annanstans där de kan stå utanför butiksdörren, är tyvärr helt okunniga om hur tillräckligt många av oss människor fungerar för att påverka butiksomsättningar. Dessa människor är lika okunniga om hur ekonomin fungerar för de handlare vars framtid man utan hänsyn till och respekt för, leker med på detta sätt.
För att fungera som en effektiv handelsgågata, krävs det att den har en viss bredd, en viss längd och ett varierat butiksutbud på båda sidor om gatan. Absolut inte så bred som Trädgårdsgatan. Den skulle aldrig kunna fungera som gågata ur handelssynpunkt eftersom en effektiv gågatas båda sidor enkelt måste kunna bedömas från en mittposition. Butiksutbudet utmed gatan är allt annat än varierat sett till fördelningen mellan norr- och sydsida. Varje tanke på att göra Trädgårdsgatan till gågata, vore helt vansinnig om man vill behålla handeln och folklivet på gatan. Hospitalsgatan – OM den varit bebyggd på båda sidor hela sin sträckning, hade kunnat vara en idealisk gågata, men aldrig Trädgårdsgatan.
Det patetiska försök att från majoritetens sida tillmötesgå detta naiva önskemål från Miljöpartiets sida (som verkligen ville ha en ren gågata här) genom den halvmesyr som nu förstör den hittills så välfungerande gårdsgatan (en gata där fotgängare alltid har företräde) kan vara helt förödande för verksamheterna utmed gatan.
Medan vår protest pågick kunde vi beskåda ett praktexempel på hur det kan bli: en bilist hämtade saker på Röda Korset och hade helt sonika parkerat mitt i körbanan med uppfälld baklucka där saker lastades in i lugn och ro medan bilarna samlades i kö där bakom. Hur länge kommer man ens att försöka? Hur länge dröjer det innan man beslutar sig för att alltid i första hand åka direkt till Solberga?
Dessa verksamheter lever i många fall på marginalen och kan inte riskera att ens ett tiotal kunder om dagen försvinner utan att det får negativa konsekvenser för deras omsättning.
Enligt uppgifter från Företagarförbundet (baserade på utredningar inom HUI) är en parkeringsplats värd inte mindre än två miljoner omsättningskronor för den angränsande handeln. Per parkeringsruta! Med andra ord innebär förlusten av de 19 platser som nu försvunnit från gatan risk för en omsättningsminskning av 38 miljoner kronor!
Om kommunen på detta sätt försämrar för en handel som redan befinner sig i kris p.g.a. av de många tomma butikslokalerna i stadens kärna, så står det inte på förrän det blir fler tomma lokaler. Vi som bor utanför Strängnäs inser snart att det är enklare för oss att ta motorvägen direkt till Solberga och handla merparten där. Systembolagetoch apoteken kan för en tid locka oss att återvända åtminstone då och då till centrum, men risken finns också att Systembolaget till slut väljer att etablera sig i Solberga – där konsumenterna då kommer att finnas!
För det är så det fungerar! Trots den idealistiska övertron på att människor skulle handla mer i centrum om det gick lättare att gå och cykla där, som de båda ilskna damerna utan bil uppenbarligen hade. Slutet blir att de lär få skaffa sig bil för att kunna handla också sina dagliga livsmedel, då all handel finns i Solberga. Det finns åtskilliga exempel på hur stadskärnor utarmats just med denna typ av inadekvata kommunala åtgärder – som vanligt utan några konsekvensanalyser – och där man fått se butikslokaler förvandlas i bästa fall till sommaröppna klädboutiquer. Läs här om t.ex. Falköping.
Att handla i en död stad med gapande tomma och oputsade skyltfönster! Finns det något mer deprimerande? Är det vad vi vill ha?
Titta ordentligt på den här bilden! Är det bilden av en attraktiv handelsgata? En gata som sprudlar av liv och lust? Fylld av flanörer och shoppare? Nej, det jag ser är en trist asfaltsgata utan liv som aldrig kan utgöra en lockelse för någon. Hur länge dröjer det innan Bengtssons och Systemet börjar vända sina entréer mot övre planet istället. Där finns dessutom idag lediga lokaler som de kan överta. Då blir Trädgårdsgatan på allvar en bakgata utan hopp.
Demokratin till papperskvarnen!
De sista fyra årens arbete med demokratifrågor går i papperskvarnen!
Sju år satt jag i den kommunala demokratiberedningen inom kommunfullmäktige innan jag tillsammans med samtliga övriga oppositionsledamöter, tog mitt pick och pack och helt sonika lämnade rådet såväl fysiskt som formellt.
Demokratiberedningens uppdrag var att tillse att den kommunala demokratin fungerade, att medborgare fick den insyn och påverkansmöjlighet som de har rätt till. Som det utvecklades under den nuvarande regimen blev det istället den form, som inte är tillåten enligt kommunallagen, men som praktiseras i Strängnäs Kommun sedan 2008, nämligen rent majoritetsstyre. Detta tog vi konsekvenserna av och lämnade våra uppdrag. Inga efterträdare utsågs och Demokratiberedningen lades ner. Man kan säga att verkligheten hann ifatt demokratin.
Jag började med demokratifrågor och medborgardialogfrågor dock redan dessförinnan, först genom en motion i fullmäktige på 70-talet om direktvalda kommundelsråd som ledde till inrättandet av de första kommundelsråden i Strängnäs.
Men mer intensifierat den 15 september 1999 då jag som nyvald vice ordförande i det likaledes alldeles nyinrättade Härads Kommundelsråd, var med om att tacka ja till att delta i ett pilotprojekt som Kommunförbundet (som det då hette, numer Sveriges Kommuner och Landsting, SKL) ville genomföra för att pröva en ny form av medborgardialog (också en splitter ny term då), nämligen något som till att börja med kallades "sökkonferens" men som blev "stordialog".
Idén hade prövats utomlands med goda resultat och nu ville man se hur det kunde fungera i Sverige. Christina Nilsson Löw, Mats Enblom och jag utsågs till projektgrupp som tillsammans med två "experter" från Kommunförbundet ledde hela projektet.
Redan som första beslut i vårt nybildade kommundelsråd beslöt vi att vi skulle använda ett "möjlighetsspråk" snarare än ett "missnöjesspråk" vilket hittills varit den känsla som befintliga kommundelsråd i andra kommundelar gav.
"Stordialog" beskrevs som ett sätt att på kort tid, med mångas medverkan, formulera gemensamma slutsatser som ger ett lärande med bestående verkan. All nödvändig kompetens inom och utom den utvärderade verksamheten utnyttjas för att förstå verksamheten, få en allsidig belysning av den och värdera den. Genom att samla "hela systemet" i ett rum, kan man skapa en gemensam vision, utnyttja den samlade kompetensen, engagera många och lösa frågor som berör de flesta.
Den 4 mars år 2000 samlades 61 förväntansfulla Häradsbor, inbjudna så att ett tvärsnitt av lokalbefolkningen och deras organisationer och grupperingar fanns representerade.
Det var högt i tak och stor entusiasm.
Under dagen framkom en mängd förslag på större och mindre åtgärder i de olika grupperingar som deltagarna fick växla emellan och efteråt kände vi inom projektgruppen att det varit en fantastisk dag som ingav stora förhoppningar om framtiden för vår lilla ort.
Hur gick det då?
Ja, vi redovisade förstås för kommnfullmäktige hur det gått till och vad man gemensamt kommit fram till. Men inte bara det, vi fick åka på konferenser som Kommunförbundet höll kring demokratifrågor i såväl Vadstena som Göteborg, där jag redogjorde för förloppet, hur vi tänkt, vad som kom ut och vad som dittills skett i form av uppföljning.
Stordialogen gav givetvis upphov till en hel del direkta framstötar till Kommunfullmäktige i flera frågor.
Alla centralt placerade politiker nickade uppskattande till oss och tyckte att det var jätteintressant och att det måste ha varit mycket givande – och sedan återgick man till dagordningen!
Det vill säga – i stort sett kom inte någonting bestående eller påtagligt ut av alla de förslag som Stordialogen utmynnat i. Allt återgick till vardagen och alla rapporterna lades på hyllan!
Faktiskt inte ens det!
För när jag fick en förfrågan från en kommuntjänsteman om jag hade några rapporter kring medborgardialog inom Strängnäs kommun, framkom att inte ens slutrapporterna och de utvärderingar som Kommunförbundet gjort fanns i kommunens arkiv!
Jag har många gånger hävdat att vi politiker ägnar alldeles för mycket tid åt storvulna långtidsplaner som vi så fort printerbläcket torkat, lägger på en hylla och glömmer bort. I det här fallet hade rapporterna inte ens lagts på hyllan!
Återrapportering?
Det är vanligt att ledamöter av olika nämnder och styrelser skickas på olika konferenser, seminarier och kurser. Men det är ytterligt ovanligt att de som varit iväg ens klämmer ur sig en kort muntlig rapport. Än mindre i skriftlig form.
Tillsammans med vänsterpartisten Rosy Leksell fick jag Demokratiberedningens uppdrag att ingå i ett nätverk med ett tjugotal kommuner och landsting, kring medborgardialogfrågor som SKL satt ihop. Tanken var att också minst en tjänsteman från varje deltagande kommun skulle ingå i ett motsvarande nätverk på förvaltningsnivå. Jag tror aldrig att Strängnäs Kommun utsåg någon. Rosy slutade dock efter kort tid med politiken och fick ingen efterträdare!
Själv åkte jag på mina årliga två nätverksträffar i åtskilliga år. Dessa innehöll såväl intressanta föredrag som givande gruppdiskussioner och erfarenhetsutbyte. Efter varje träff avgav jag till Demokratiberedningen och Kommunstyrelsen en hyggligt gedigen sammanställning av de dagslånga träffarna.
Och varje gång tillade jag egna reflektioner kring det faktum att samtliga övriga kommuner och landsting som deltog i nätverket lät sig representeras av antingen Kommunfullmäktiges eller Kommunstyrelsens ordförande eller vice ordförande och i några fall även av ordförande i den nämnd eller utskott som hade demokratifrågorna på sitt bord.
Med andra ord – alla andra nätverksdeltagare hade funnit att demokratifrågor var en så central och viktig fråga att man lät sig representeras på allra högsta nivå.
Så icke Strängnäs kommun! Under den förra mandatperioden var jag blott en enkel ersättare i kommunstyrelse och fullmäktige!
Det var på den nivån Strängnäs Kommun tydligen ansåg att demokratifrågor hörde hemma!
Och jag kan lugnt påstå att allt det värdefulla och intressanta som jag fick ta del av genom dessa nätverksträffar och som jag delgav kommunen och dess politiker inte lämnade det minsta spår efter sig i den politiska agendan eller mentaliteten. Tror knappt att någon ens läste mina rapporter!
Idag fungerar den kommunala demokratin sämre än någonsin tidigare i Strängnäs kommun. Om man inte vill använda termen envälde så är majoritetsstyre den enda adekvata beskrivningen på dagens förhållanden.
Att oppositionen inte drar konsekvenserna av detta och gör som oppositionsledamöterna i Demokratiberedningen gjorde, utan stillatigande låter sig vara "demokratins gisslan" i nämnder och styrelser där de totalt saknar inflytande och verklig insyn, är dessvärre bara ytterligare ett bevis på politikens och demokratins misslyckande.
Det är det sorgliga eftermälet av totalt 39 års arbete för min del med kommunal demokrati!
Gästhamnarna – och ProMarina – igen!
I samma FOLKET från 1987 som jag fann det tidigare inlägget står också att läsa om att uppgörelse då hade träffats mellan kommunen och Jan-Åke Eriksson genom företaget Gripshamn AB om arrendet av Mariefreds gästhamn.
Ett enkelt och okomplicerat avtal där två parter avtalar om specifika åtgärder från vardera partens sida. Den stora skillnaden, mot det – inte minst av mig själv – kritiserade avtal med företaget ProMarina AB om alla kommunens hamnar, som kommunens kulturgeograf för några år sedan träffade å skattebetalarnas vägnar, är att Eriksson den gången omgående verkställde vad han i avtalet utfäste sig att göra och tillhandahöll de tjänster som avtalet stipulerade. Han lät bygga den servicebyggnad som fortfarande står och som används och han lade ut de pontonbryggor som han lovat. Han lade dessa i det läge och den omfattning som han redan fått klartecken från slottsförvaltning och länsantikvarie at få göra.
ProMarina däremot lovade stort. Visade oss stiliga skisser på hamnbyggnader och brygganläggningar och påstod att dessa utförts under löpande kontakter med slottsförvaltning och antikvariska myndigheter och att de skulle fått klartecken för såväl byggnationer på kajen som bryggor i enlighet med de vackra skisserna. Jag var själv med och lyssnade vid deras presentation och förundrades över deras uppgift att de redan inhämtat och fått klartecken från berörda myndigheter.
På basis av detta träffade således kulturgeografen (som blivit tillförordnad mark- och exploateringschef) utan att ens lyfta sin telefonlur och fråga den för ändamålet anställde kommunjuristen om råd, ett femtonårigt avtal med ProMarina, ett företag som redan utlovat mångmiljonsatsningar i ett antal andra kommuner med blott några egna ynka miljoner i omsättning och tillgångar!
Det ska sägas att kulturgeografen inte handlade utan politisk uppbackning. Han var ivrigt påhejad av det lika aningslösa dåvarande kommunalrådet Björn Lind som till och med tog sig före att driva på beslutet i fullmäktige genom att under pågående möte ringa till ProMarina och få en lika lögnaktig uppgift om att de redan hade en Blå Flagg som kunde användas också i Strängnäs- och Mariefredshamnarna.
Ni förstår på vilken nivå de flesta fullmäktigeledamöterna funderade i denna stora och omfattande affär! Färgen på en flagga!
Tänk om Jan-Åke Eriksson fått ta hand om kommunens hamnar istället! Då hade vi sluppit det elände som nu råder och som vi är bundna av i femton år! Inga nysatsningar! Bara höjda avgifter!
ProMarina skyller ifrån sig på att de antikvariska myndigheterna förhindrat dem att göra som man planerat! Men det visste ju företaget redan innan! Man hade ju redan – mot bättre vetande (= lögnaktigt) – påstått att man hade klartecken för alla de åtgärder man föreslog och som säkert var det som fick många politiker att falla i farstun (inklusive kulturgeografen och kommunalrådet Lind).
ProMarina lurade alltså till sig detta guldkontrakt under falska förespeglingar. Med slipade juristers på företagets sida om bordet, står sig en enkel – i avtalsammanhang av detta slag obevandrad – kulturgeograf ganska slätt.
Men Kommunalrådet Lind borde vetat bättre! Och den fullmäktigemajoritet som stod bakom beslutet borde skämmas!
Ett enkelt och okomplicerat avtal där två parter avtalar om specifika åtgärder från vardera partens sida. Den stora skillnaden, mot det – inte minst av mig själv – kritiserade avtal med företaget ProMarina AB om alla kommunens hamnar, som kommunens kulturgeograf för några år sedan träffade å skattebetalarnas vägnar, är att Eriksson den gången omgående verkställde vad han i avtalet utfäste sig att göra och tillhandahöll de tjänster som avtalet stipulerade. Han lät bygga den servicebyggnad som fortfarande står och som används och han lade ut de pontonbryggor som han lovat. Han lade dessa i det läge och den omfattning som han redan fått klartecken från slottsförvaltning och länsantikvarie at få göra.
ProMarina däremot lovade stort. Visade oss stiliga skisser på hamnbyggnader och brygganläggningar och påstod att dessa utförts under löpande kontakter med slottsförvaltning och antikvariska myndigheter och att de skulle fått klartecken för såväl byggnationer på kajen som bryggor i enlighet med de vackra skisserna. Jag var själv med och lyssnade vid deras presentation och förundrades över deras uppgift att de redan inhämtat och fått klartecken från berörda myndigheter.
På basis av detta träffade således kulturgeografen (som blivit tillförordnad mark- och exploateringschef) utan att ens lyfta sin telefonlur och fråga den för ändamålet anställde kommunjuristen om råd, ett femtonårigt avtal med ProMarina, ett företag som redan utlovat mångmiljonsatsningar i ett antal andra kommuner med blott några egna ynka miljoner i omsättning och tillgångar!
Det ska sägas att kulturgeografen inte handlade utan politisk uppbackning. Han var ivrigt påhejad av det lika aningslösa dåvarande kommunalrådet Björn Lind som till och med tog sig före att driva på beslutet i fullmäktige genom att under pågående möte ringa till ProMarina och få en lika lögnaktig uppgift om att de redan hade en Blå Flagg som kunde användas också i Strängnäs- och Mariefredshamnarna.
Ni förstår på vilken nivå de flesta fullmäktigeledamöterna funderade i denna stora och omfattande affär! Färgen på en flagga!
Tänk om Jan-Åke Eriksson fått ta hand om kommunens hamnar istället! Då hade vi sluppit det elände som nu råder och som vi är bundna av i femton år! Inga nysatsningar! Bara höjda avgifter!
ProMarina skyller ifrån sig på att de antikvariska myndigheterna förhindrat dem att göra som man planerat! Men det visste ju företaget redan innan! Man hade ju redan – mot bättre vetande (= lögnaktigt) – påstått att man hade klartecken för alla de åtgärder man föreslog och som säkert var det som fick många politiker att falla i farstun (inklusive kulturgeografen och kommunalrådet Lind).
ProMarina lurade alltså till sig detta guldkontrakt under falska förespeglingar. Med slipade juristers på företagets sida om bordet, står sig en enkel – i avtalsammanhang av detta slag obevandrad – kulturgeograf ganska slätt.
Men Kommunalrådet Lind borde vetat bättre! Och den fullmäktigemajoritet som stod bakom beslutet borde skämmas!
"Heta repliker på fullmäktige om hemlighetsmakeri!"
Skriker rubriken i lokaltidningen om det senaste kommunfullmäktigemötet.
Kommunalrådet anklagades för hemlighetsmakeri och för att agera på egen hand. Debatten var stundtals hetsig och handlade bl.a. om en markbytesaffär där kommunalrådet anklagades för att ha gått i i en affär som innebar en miljonförlust för kommunen.
Kommunalrådet hade dessutom gjort affären utan något uppdrag från Kommunstyrelsen. Kommunalrådet i sin tur bedyrade att allt gått rätt till och att det var hans uppgift att sköta dessa affärer. Han anklagade i sin tur oppositionsledaren för att läcka uppgifter till pressen och att om så inte skett kunde informationen till de övriga partierna varit mer fullständig.
Oppositionsledaren menade att det ju ändå är klart att Kommunalrådet frångått den öppna attityd gentemot andra partier som kännetecknade hans företrädares regim. Idag informeras varken oppositionen eller ens de egna allianspartierna om viktiga överläggningar. Ibland agerar dessutom Kommunalrådet utan uppdrag från Kommunstyrelsen. Kommunala verksamheter säljs ut till underpris!
"Strängnäsandan" är bortblåst hävdar oppositionsledaren och efterlyser mer lagarbete.
En politiker, känd för sina bombastiska utbrott, höjer rösten ordentligt mot oppositionen: "Hur kan ni påstå att kommunen har gjort en dålig affär, när ni erkänner att ni inte förstår er på markvärdering? Ni är väl också dåliga oppositionspolitiker om ni inte försökt att hindra denna påstått dåliga affär!"
Känns tongångarna bekanta? Trodde ni det gällde det senaste fulmäktigemötet? Det kunde mycket väl ha gjort det, men referatet är (något omstuvat) faktiskt från tidningen FOLKET den 28 april 1987!
Kommunalråd den gången var folkpartisten (tveksamt) Thure Wargloo. Oppositionsledaren var socialdemokraternas Kenneth Nilsson och den bombastiske politikern, kommunfullmäktiges förre ordförande Anders Svensson, som redan då gjorde sig hörd när han blev upprörd.
Allt går igen! Lär vi oss någonsin något? Svaret är dessvärre NEJ! Vi lär oss aldrig!
Alla måste jämt själva uppfinna hjulet och göra samma misstag som sina företrädare.
I högsta grad tycks det gälla de som är satta att värna om den institution i samhället som är till för att överföra kunskap och erfarenhet - vår skola!
Kommunalrådet anklagades för hemlighetsmakeri och för att agera på egen hand. Debatten var stundtals hetsig och handlade bl.a. om en markbytesaffär där kommunalrådet anklagades för att ha gått i i en affär som innebar en miljonförlust för kommunen.
Kommunalrådet hade dessutom gjort affären utan något uppdrag från Kommunstyrelsen. Kommunalrådet i sin tur bedyrade att allt gått rätt till och att det var hans uppgift att sköta dessa affärer. Han anklagade i sin tur oppositionsledaren för att läcka uppgifter till pressen och att om så inte skett kunde informationen till de övriga partierna varit mer fullständig.
Oppositionsledaren menade att det ju ändå är klart att Kommunalrådet frångått den öppna attityd gentemot andra partier som kännetecknade hans företrädares regim. Idag informeras varken oppositionen eller ens de egna allianspartierna om viktiga överläggningar. Ibland agerar dessutom Kommunalrådet utan uppdrag från Kommunstyrelsen. Kommunala verksamheter säljs ut till underpris!
"Strängnäsandan" är bortblåst hävdar oppositionsledaren och efterlyser mer lagarbete.
En politiker, känd för sina bombastiska utbrott, höjer rösten ordentligt mot oppositionen: "Hur kan ni påstå att kommunen har gjort en dålig affär, när ni erkänner att ni inte förstår er på markvärdering? Ni är väl också dåliga oppositionspolitiker om ni inte försökt att hindra denna påstått dåliga affär!"
Känns tongångarna bekanta? Trodde ni det gällde det senaste fulmäktigemötet? Det kunde mycket väl ha gjort det, men referatet är (något omstuvat) faktiskt från tidningen FOLKET den 28 april 1987!
Kommunalråd den gången var folkpartisten (tveksamt) Thure Wargloo. Oppositionsledaren var socialdemokraternas Kenneth Nilsson och den bombastiske politikern, kommunfullmäktiges förre ordförande Anders Svensson, som redan då gjorde sig hörd när han blev upprörd.
Allt går igen! Lär vi oss någonsin något? Svaret är dessvärre NEJ! Vi lär oss aldrig!
Alla måste jämt själva uppfinna hjulet och göra samma misstag som sina företrädare.
I högsta grad tycks det gälla de som är satta att värna om den institution i samhället som är till för att överföra kunskap och erfarenhet - vår skola!
Har Miljöpartiet något berättigande?
Gårdagens kommunfullmäktigemöte nådde nya bottenrekord i manipulation, arrogans och meningslösheter från Rödklöverns sida.
Oppositionsrådet Maria von Beetzen gjorde äntligen skäl för sin titel och avgav några tydliga markeringar! Bra! Efterlängtat!
Dag Bremberg, Sixten Skullman och Kerstin Svensson är fortfarande en tröst som sanningssägare, men de är rätt så ensamma.
Men priset igår togs ändå nästan av Miljöpartiets nästan osannolika representant Lilian Sjölund som mitt i den praktiskt taget avklarade debatten kring folkinitiativet för folkomröstning, då det stor klart för alla att det fanns ett tillräckligt röstunderlag för att driva igenom folkomröstningskravet, begär att ärendet ska återremitteras!
Hon skruvade sig både länge och väl för att förklara att Miljöpartiet ju är FÖR folkomröstningar MEN – hon ville ju veta vad man skulle rösta om och vilka som skulle få delta i omröstningen, hela kommunen eller bara delar av den?
Det hjälpte inte att man förklarade för Sjölund att man först ska besluta om det överhuvudtaget ska bli en folkomröstning, därefter är det valnämndens sak att ta fram underlag för frågeställning och att ev. avgränsa omröstningen till bara vissa valkretsar – eller inte – och återkomma till fullmäktige med förslag.
Under tiden insåg majoriteten att de här fick en chans att försinka hela frågan ännu en tid och den ene efter den andre tog tillbaka sina tillstyrkanden av det egna beslutet i Kommunstyrelsen och anslöt sig till Sjölunds återremisskrav. Just den metod som majoriteten så ofta häcklat oppositionen för att använda sig av för att försena frågor.
Kanske var det också en hämnd för att ärendet om den tveksamma försäljningen av fastigheten vid Kvitten återremitterades tidigare under sammanträdet genom att oppositionen gick samman i krav på att få alla fakta om turerna mellan kommunen och Kilenkrysset AB/Jan Persson innan man ville ge klartecken till en försäljning av fastigheten med det av Kilenkrysset fuskbyggda huset på.
Men visst var det intressant att höra en Miljöpartist överhuvudtaget yttra sig en längre stund i fullmäktige. Det har jag inte upplevt sedan den kloke Erik Frostegren försvann, eller tidigare Lena Toribio och Monica Stålborg Billberg. Duktiga, pålästa och aktiva politiker.
Den nuvarande styrande familjen i Miljöpartiet: Terese och Mattias Askerstedt hör man inte mycket av. Från att ha varit ett framsynt och aktivt oppositionsparti under förra valperioden har man förvandlats till ett följsamt, tystlåtet och stillasittande stöd för de båda kommunalråden Persson Inc. och Fredrik Lundgren.
Mattias Askerstedt har pacificerats i rollen som förste vice ordförande i fullmäktige medan Terese köptes upp till priset av en kommunalrådspost och ordförandeskapet i en fullständigt meningslös nämnd: "Nämnden för ett hållbart samhälle".
Skrämmande rapporter om nämndorförandens overksamhet och ofömåga att ta itu med saker och ting når oss. Senast vid fullmäktigemötet igår fick vi höra av en av ledamöterna från Moderaterna att nämnden närmast är att betrakta som ett rundningsmärke. En annan berättade att hon helt slutat gå på sammanträdena eftersom hon ansåg det helt meningslöst och ett uppenbart slöseri med skattepengar.
Är Miljöpartiet verkligen så lättköpt! Att man till och med lånar sig till att frångå sitt "oreserverade stöd" till folkomröstningar för att ställa sig in hos de stora farbröderna?
Små fristående förskolor ska tvingas bort i Strängnäs?
I november beslutade Barn- och Utbildningsnämnden som en del av ett större policydokument kallat "Välkommen till förskolan och skolbarnomsorgen i Strängnäs kommun, riktlinjer och taxor", att alla fristående förskolor skall hålla samma öppettider som de kommunala. Detta var ett tjänstemannaförslag där man tolkat skollagens text om att de fristående skolorna också ska vara "öppna för alla" som att det också gäller öppethållandetider. Man påstår sig ha fått stöd av Skolverket för denna tolkning! Har man kollat förarbetena till skollagen? Knappast!
Och i vanlig ordning har man "glömt" att dels göra en barnkonsekvensanalys kring detta och man har "glömt" att överhuvudtaget efterhöra de fristående förskolornas eller föräldrarnas uppfattning innan man tog sitt beslut. Inte ens sedan beslutet togs har dessa fått någon information om detta – förrän helt nyligen då förskolorna anmodades att ändra sina öppettider för att få fortsatt skolpeng!
Maken till arrogans och nonchalans får man nog leta efter. Inte bara gentemot de företag, privatpersoner och organisationer som driver dessa förskolor – trots tidningsuppgifter om räntesnurror och annat – oftast med mycket små, om ens några marginaler. Också nonchalant mot de föräldrar som aktivt valt dessa förskolor – inklusive de öppettider som gällt på respektive skola och som nu i andra hand får vetskap om denna förändring som för ett antal av dessa förskolor skulle bli helt förödande och innebära att de tvingas stänga.
Är det helt enkelt så att just det är tjänstemännens önskan? Att genom en åtgärd som man vet framtvingar nedläggningar kunna komma över de skolpengar som idag går till dessa fristående förskolor?
Man måste också ställa sig frågan hur detta ärende behandlats i nämnden. Hur har ärendet presenterats för ledamöterna? Har dessa förstått och insett frågans vidd? Vilken motivering framfördes och vilka frågor ställdes från ledamotshåll? Några alls?
Av en av de närvarande ledamöterna har jag fått veta att det hela huvudsakligen presenterades som en fråga om införande av ett gemensamt webbaserat system kallat ”Dexter” som även de fristående förskolorna skulle tvingas in i. Frågan om gemensamma öppettider avfärdades kort med att det var tvingande enligt nya skollagen. Därför valde de oppositionspolitiker som argumenterat för att också de fristående skolorna skulle få yttra sig, ändå att inte begära votering eller att reservera sig.
Om Fredrik Lundgren vill visa allvar med sitt partis positiva inställning till fristående förskoleverksamhet så måste han ju tänka om här! En BUN-ledamot säger:
”Fredrik har svängt i synen på småskaligt och nära, och av vad han nu säger så tolkar jag att han ser på friskolor som konkurrens. ’Vi är kommunala skolkoncernens styrelse’, har han vid flera tillfällen sagt”.
De fristående förskolorna är oftast de enda som motsvarar det som vi politiker under den tid jag var engagerad, efterfrågat, nämligen den lilla, bostadsnära förskolan.
För länge sedan fattade politiken ett policybeslut om att det i varje större bostadsexploatering i kommunen skulle planeras för en förskola. En förskola av en karaktär som allteftersom den demografiska sammansättningen i bostadsområdet skulle kunna förvandlas till privatbostad och avyttras eller uthyras. Att detta policybeslut efterlevts så erbarmeligt dåligt beror på att skolkontoret varje gång sagt att det inte finns behov, eller att det blir för litet. I t.ex. fallet med Fårhushagen hette det att skolkontoret krävde 6 hektar mark för att vara intresserad av att sätta upp en förskola! 60.000 kvadratmeter!
Men när det var dags för att detaljplanera Jagbacken i Läggesta, så satte Plan- och Byggnämnden tack vare starkt argumenterande från Sten Diurlins och min sida, ner foten och krävde att policybeslutet skulle beaktas. Följden blev att det faktiskt skrevs in en förskoletomt i detaljplanen. Att denna sedan genom förhandlingar ändå blev till en ny mastodontisk förskolefabrik är en beklagansvärd utveckling.
De enda som alltså motsvarar den bild av den lilla nära förskolan som vi politiker så gärna omhuldar – det är dessa fristående förskolor! Se bara på den lilla förskolan Växthuset inklämd mellan en grekisk restaurang och en bilglasfirma i Västerviken! Se på Montessori i bottenvåningen på ett hyreshus vid Nygatan i Mariefred.
Små enheter där små barn kan känna sig trygga och sedda. De kan fungera därför att man disponerar personalens tid på ett optimalt sett i samklang med önskemålen från de föräldrar som valt att ha sina barn på dessa fristående förskolor. Ska man tvingas till ökade öppettider som – märk väl – inte har efterfrågats från föräldrahåll, så innebär det att personal i stor utsträckning måste fördubblas p.g.a. arbetstidslängd vilket skulle få till följd att kostnaderna, vare sig skolorna ägs av privatpersoner, kooperativ eller andra typer av organisationer eller företag, skulle omöjliggöra fortsatt drift.
Och barnen skulle tvingas in i de kommunala förskolefabrikerna! Är det vad vi vill som invånare, som föräldrar som skattebetalare? Eller är det bara vad Styrelseordföranden i Kommunala Skolkoncernen vill?
Att slå sig för bröstet med lånade sekiner!
"Jag är väldigt, väldigt nöjd" säger kommunalrådet Persson Inc till Strengnäs Tidning apropås det "bästa resultatet någonsin" som Strängnäs Kommun uppnådde förra året (underförstått: tack vare det kloka velourbefriade ledarskap som Persson Inc. bidrar med).
Det är väl visst alldeles utmärkt att kommunen visar på ett positivt resultat, men faktum är ju att det reella resultatet är negativt!
Detta eftersom kommunen som ägare till sina bolag fortsätter att underlåta att ställa tillräckligt kapital till förfogande för att dessa skall kunna verka i enlighet med politikens förväntningar.
I själva verket har istället Persson Inc. belånat Strängnäs kommun med ytterligare ETT HUNDRA MILJONER KRONOR under 2011! Och därmed är kommunens totala låneskuld TRE MILJARDER ETTHUNDRATJUGONIO MILJONER!
Med en snittränta på 4% betyder det räntekostnader för kommunen på 120 miljoner kronor! Då kan man säga som förre KF-ordföranden Anders Svensson att det gör ju inte så mycket eftersom kommunen får in lika mycket i ränta från sina bolag. Men det drabbar då istället bostadsbolagets hyresgäster och SEVABs elkunder. Är det så mycket bättre?
Det är en hisnande skuld som motsvarar över 96.000 kronor för varje kommuninvånare! Redan förra året låg Strängnäs kommunskuld högre än Greklands statsskuld i förhållande till "bruttokommunalprodukten"/BNP.
I realiteten borde dessutom resultatet ha belastats med den nedskrivning av fordran på dotterbolaget SEVAB som måste bli följden av att man överdebiterat SEVAB i samband med överlåtelsen av VA-verksamheten 2009. Kommunen har helt enkelt tagit betalt för saker som inte finns och därigenom kunnat blåsa upp det kommunala resultatet.
När ska majoriteten inse att det inte går att fortsätta att låna pengar till allting? Vi lär stå inför en mångmiljoninvestering i nytt reningsverk. Den lär vi inte heller kunna finansiera med några egna medel utan lär tvingas låna upp till!
Är det inte bättre att ta skeden i vacker hand och sälja av tillgångar för att få pengar över till nödvändig verksamhet och att själva kunna stå för framtida investeringar.
Det är väl visst alldeles utmärkt att kommunen visar på ett positivt resultat, men faktum är ju att det reella resultatet är negativt!
Detta eftersom kommunen som ägare till sina bolag fortsätter att underlåta att ställa tillräckligt kapital till förfogande för att dessa skall kunna verka i enlighet med politikens förväntningar.
I själva verket har istället Persson Inc. belånat Strängnäs kommun med ytterligare ETT HUNDRA MILJONER KRONOR under 2011! Och därmed är kommunens totala låneskuld TRE MILJARDER ETTHUNDRATJUGONIO MILJONER!
Med en snittränta på 4% betyder det räntekostnader för kommunen på 120 miljoner kronor! Då kan man säga som förre KF-ordföranden Anders Svensson att det gör ju inte så mycket eftersom kommunen får in lika mycket i ränta från sina bolag. Men det drabbar då istället bostadsbolagets hyresgäster och SEVABs elkunder. Är det så mycket bättre?
Det är en hisnande skuld som motsvarar över 96.000 kronor för varje kommuninvånare! Redan förra året låg Strängnäs kommunskuld högre än Greklands statsskuld i förhållande till "bruttokommunalprodukten"/BNP.
I realiteten borde dessutom resultatet ha belastats med den nedskrivning av fordran på dotterbolaget SEVAB som måste bli följden av att man överdebiterat SEVAB i samband med överlåtelsen av VA-verksamheten 2009. Kommunen har helt enkelt tagit betalt för saker som inte finns och därigenom kunnat blåsa upp det kommunala resultatet.
När ska majoriteten inse att det inte går att fortsätta att låna pengar till allting? Vi lär stå inför en mångmiljoninvestering i nytt reningsverk. Den lär vi inte heller kunna finansiera med några egna medel utan lär tvingas låna upp till!
Är det inte bättre att ta skeden i vacker hand och sälja av tillgångar för att få pengar över till nödvändig verksamhet och att själva kunna stå för framtida investeringar.
Pressens Opinionsnämnd fällde Eskilstuna-Kuriren/Strengnäs Tidning!
När den märklige och högst oprofessionelle "f.d. psykologen" Karl-Yngve Åkerström härjade som värst på Eskilstuna-Kurirens debattsidor nådde han sådana bottenivåer att jag till slut var tvungen att säga ifrån genom ett par anmälningar till Pressombudsmannen och Pressens Opinionsnämnd.
Det började förra året då nämnde Åkerström på debattsidan välkomnade torghandlaren på Gyllenhjelmstorget tillbaka efter att denne "fått utstå" så mycket elände – inte bara i sitt forna hemland utan nu också – i sin nya hemstad där slemma politiker gjorde liver surt för honom för att han vägrade följa de bestämmelser som kommunens högsta beslutande organ fastställt och varit överens om.
Åkerström angrep med sin artikel mig som representant för dessa slemma politiker och menade att det ju i själva verket var jag som med min förödmjukande debatteknik tystat allt motstånd i fullmäktige och fritt kunnat härja med mina rasistiska och främlingsfientliga spottloskor och att jag förföljde denne stackars torghandlare som bara försökte försörja sig och inte gjorde en fluga förnär.
Utöver att Åkerström tillvitade mig en maktställning, uppfattningar och ställningstaganden som var så osanna de någonsin kunde vara, så menade han – som aldrig ens träffat mig – att jag mådde psykiskt dåligt!
För den som orkar läsa mer om bakgrunden för att bilda sig en egen uppfattning av vad jag egentligen skrivit, huruvida mina skriverier är främlingsfientliga och huruvida min psykiska hälsa framgår därav, så kan man göra det här, här och här. Där finns också länkar bakåt för att följa den sorgliga historien om det s.k. plåtschabraket på Gyllenjelmstorget.
Nu har iallafall Pressombudsmannen och Pressens Opinionsnämnd instämt i min uppfattning att Eskilstuna-Kuriren/Strengnäs Tidning gick över gränsen när de publicerade Åkerströms sista drapa. PON menade dock att den tidigare artikeln ville man inte fälla enär jag trots allt erbjudits plats för genmäle. Det fällande utslaget publicerades idag på EK/STs debattsida.
Att mina påpekanden om nämnde Åkerströms framfart – inte bara riktad mot mig utan också – mot andra Strängnäs-politiker (genom lika äreröriga skrivelser – till Kommunstyrelsen och de politiska partierna – vilka sannerligen borde vara mer berättigade att föranleda en bedömning om vederbärandes hälsotillstånd) genom min anmälan, tycks ha fått stopp på Åkerströms vidare öden och äventyr på debattsidorna genom att tidningen till slut dragit öronen år sig är en glädjande konsekvens.
Detta föranleder mig inte på något sätt att ändra mitt beslut att inte skicka in artiklar eller insändare till Eskilstuna-Kurirens/Strengnäs Tidnings debattsida så länge nuvarande politiske ledarskribent råder över densamma. Ett förhållande som gällt sedan 2008. Jag har inget otalt med Strengnäs Tidnings lokalredaktion i Strängnäs, tvärtom skulle jag vilja påstå att jag har de bästa förbindelser med den, men som sagt – debattsidan får fortsatt vara för min del.
Det började förra året då nämnde Åkerström på debattsidan välkomnade torghandlaren på Gyllenhjelmstorget tillbaka efter att denne "fått utstå" så mycket elände – inte bara i sitt forna hemland utan nu också – i sin nya hemstad där slemma politiker gjorde liver surt för honom för att han vägrade följa de bestämmelser som kommunens högsta beslutande organ fastställt och varit överens om.
Åkerström angrep med sin artikel mig som representant för dessa slemma politiker och menade att det ju i själva verket var jag som med min förödmjukande debatteknik tystat allt motstånd i fullmäktige och fritt kunnat härja med mina rasistiska och främlingsfientliga spottloskor och att jag förföljde denne stackars torghandlare som bara försökte försörja sig och inte gjorde en fluga förnär.
Utöver att Åkerström tillvitade mig en maktställning, uppfattningar och ställningstaganden som var så osanna de någonsin kunde vara, så menade han – som aldrig ens träffat mig – att jag mådde psykiskt dåligt!
För den som orkar läsa mer om bakgrunden för att bilda sig en egen uppfattning av vad jag egentligen skrivit, huruvida mina skriverier är främlingsfientliga och huruvida min psykiska hälsa framgår därav, så kan man göra det här, här och här. Där finns också länkar bakåt för att följa den sorgliga historien om det s.k. plåtschabraket på Gyllenjelmstorget.
Nu har iallafall Pressombudsmannen och Pressens Opinionsnämnd instämt i min uppfattning att Eskilstuna-Kuriren/Strengnäs Tidning gick över gränsen när de publicerade Åkerströms sista drapa. PON menade dock att den tidigare artikeln ville man inte fälla enär jag trots allt erbjudits plats för genmäle. Det fällande utslaget publicerades idag på EK/STs debattsida.
Att mina påpekanden om nämnde Åkerströms framfart – inte bara riktad mot mig utan också – mot andra Strängnäs-politiker (genom lika äreröriga skrivelser – till Kommunstyrelsen och de politiska partierna – vilka sannerligen borde vara mer berättigade att föranleda en bedömning om vederbärandes hälsotillstånd) genom min anmälan, tycks ha fått stopp på Åkerströms vidare öden och äventyr på debattsidorna genom att tidningen till slut dragit öronen år sig är en glädjande konsekvens.
Detta föranleder mig inte på något sätt att ändra mitt beslut att inte skicka in artiklar eller insändare till Eskilstuna-Kurirens/Strengnäs Tidnings debattsida så länge nuvarande politiske ledarskribent råder över densamma. Ett förhållande som gällt sedan 2008. Jag har inget otalt med Strengnäs Tidnings lokalredaktion i Strängnäs, tvärtom skulle jag vilja påstå att jag har de bästa förbindelser med den, men som sagt – debattsidan får fortsatt vara för min del.
De lokala kungligheterna?
Strengnäs Tidnings ledare tar idag upp den brännande fråga om den s.k. konsultskandalen igen. Det är utmärkt. Skandalen – eller rättare sagt skandalerna – ska inte kunna sopas under mattan på det sätt som den politiska majoriteten nu försöker göra.
"Vi vänder blad!" – Har man hört på maken! Företrädrana för rödklöverpartierna tog i en insändare ett kungligt citat som förevändning för att slippa prata om eländet mer.
Är det så man ser på sig i den styrande majoriteten? Som lokala kungligheter med immunitet mot anklagelser?
Förhoppningsvis kommer de lika litet undan en fortsatt granskning och press, som kungen gjorde. Trots att det i fallet kungen, bara var luft i anklagelserna vilket inte är fallet i Strängnäs där fadäserna är klart och otvetydigt belagda.
Det borde fortfarande vara pinsamt för alla de partiföreträdare som häcklade och förbannade Ann Landerholm men som nu utan tvekan tycks godta väsentligt grövre övertramp när det gäller de egna.
Man påstår att "det inte förekommit någon enskild vinning" och att det skulle vara skäl för att låta saken bero! Men begriper man inte att hela upplägget är gjort för en personlig vinning för dem som tagit konsultjobb istället för att låta sig anställas. Det om något är just personlig vinning. Och därtill understödd av kommunalrådet! Utgår ifrån att det är just denna aspekt som ledarartikeln förutskickar att man kommer att återkomma till.
Fortsätt, Strengnäs Tidning! Bra så!
"Vi vänder blad!" – Har man hört på maken! Företrädrana för rödklöverpartierna tog i en insändare ett kungligt citat som förevändning för att slippa prata om eländet mer.
Är det så man ser på sig i den styrande majoriteten? Som lokala kungligheter med immunitet mot anklagelser?
Förhoppningsvis kommer de lika litet undan en fortsatt granskning och press, som kungen gjorde. Trots att det i fallet kungen, bara var luft i anklagelserna vilket inte är fallet i Strängnäs där fadäserna är klart och otvetydigt belagda.
Det borde fortfarande vara pinsamt för alla de partiföreträdare som häcklade och förbannade Ann Landerholm men som nu utan tvekan tycks godta väsentligt grövre övertramp när det gäller de egna.
Man påstår att "det inte förekommit någon enskild vinning" och att det skulle vara skäl för att låta saken bero! Men begriper man inte att hela upplägget är gjort för en personlig vinning för dem som tagit konsultjobb istället för att låta sig anställas. Det om något är just personlig vinning. Och därtill understödd av kommunalrådet! Utgår ifrån att det är just denna aspekt som ledarartikeln förutskickar att man kommer att återkomma till.
Fortsätt, Strengnäs Tidning! Bra så!
Dags att revidera kommunrevisionen?
Strengnäs Tidning tar idag på ledarplats under rubriken "Den slappt granskade" upp svagheten i det system som idag råder för den formella granskningen av våra olika kommunalpolitiska organ.
Kommunrevisionen, kallas den nämnd som består av ledamöter som utses av Kommunfullmäktige efter samma ordning som övriga nämnder, d.v.s. den i fullmäktige rådande majoriteten får också majoritet i det granskande organet.
Dock med en skillnad mot övriga kommunala nämnder: i revisionen tillsätts orförandeposten alltid av oppositionspartierna.
Denna ordning gör det hart när omöjligt att få fram en verksam kritik mot en enad majoritet i fullmäktige. Det nu aktuella fallet är ett praktexempel på detta.
Kommunrevisionen i Strängnäs Kommun har sedan den nuvarande ordföranden tillträdde skärpt till sig oerhört jämfört med tidigare revisionsnämnder. Inte för inte kallades revisorernas plats i fullmäktigelokalen tidigare för "geriatrikerhyllan". Förr tävlade partierna om att tillsätta sina till åren mest komna medlemmar. Att ha "varit med länge" var en större merit för att sitta i revisionen och granska den aktuella majoritetens handlande, än kompetens och adekvat erfarenhet.
Den nvarande revisionen har på flera platser väsentligt föryngrats. Men fortfarande är medelåldern hög. Det har måhända också att göra med att de ledamöter som kan utses inte får sitta i några andra kommunala organ, vilket gör att personer som antingen har ett aktivt politiskt intresse eller som är nyttiga för sina resp. partier aldrig blir aktuella för poster i revisionen. Därför är det de avdankade politikerna, eller de som själva tycker att de "gjort sitt" men ändå vill "hjälpa till" eller de som partierna av en eller annan orsak inte vill ha på andra poster, som hamnar i revisionen.
Samtidigt pågår i samhället en debatt kring de politiskt tillsatta nämndemännen vid landets tingsrätter, där kritiken gäller dessas bristande juridiska kompetens och erfarenhet.
De icke-professionella nämndemännens uppgift har ju alltid varit att företräda "den allmänna rättsuppfattningen" i samhället – det sunda förnuftet. Det har flera gånger lett till att detta "sunda förnuft" – eller med vårt eget kommunalråds terminologi: "bondförstånd" – kunnat överrösta den juridiska sakkunskapen i form av rättens ordförande.
Kanske vore en enkel lösning att man istället överförde dagens domstolsordning också till kommunernas revisionsorgan. D.v.s. att kommunrevisionens ordförande alltid ska vara en professionell yrkesman som dessutom har utslagsröst.
En annan lösning för såväl tingsrätter som kommunala revisionsorgan vore att anamma det amerikanska systemet med en samhällsplikt för enskilda medborgare att tjänstgöra. D.v.s. medborgare kallas i slumpvis ordning till en obligatorisk tjänstgöring som nämndeman eller kommunrevisor under en begränsad tid (lämpligtvis för en mandatperiod som sammanfaller med de allmänna valen).
Det står helt klart att någonting måste göras för att kommunrevisionen ska kunna bli en självständig kraft och verka effektivt som medborgarnas kontrollorgan. Det duger inte att dessa granskare utses av dem som ska granskas.
Det är inte rimligt att sådana konstellationer som Persson & Lundberg Inc. (läs Margit Urtegårds roliga historia om Persson och hans hovnarr!) opåtalat ska kunna fortsätta sitt härjningståg på demokratins slagfält.
Kommunrevisionen, kallas den nämnd som består av ledamöter som utses av Kommunfullmäktige efter samma ordning som övriga nämnder, d.v.s. den i fullmäktige rådande majoriteten får också majoritet i det granskande organet.
Dock med en skillnad mot övriga kommunala nämnder: i revisionen tillsätts orförandeposten alltid av oppositionspartierna.
Denna ordning gör det hart när omöjligt att få fram en verksam kritik mot en enad majoritet i fullmäktige. Det nu aktuella fallet är ett praktexempel på detta.
Kommunrevisionen i Strängnäs Kommun har sedan den nuvarande ordföranden tillträdde skärpt till sig oerhört jämfört med tidigare revisionsnämnder. Inte för inte kallades revisorernas plats i fullmäktigelokalen tidigare för "geriatrikerhyllan". Förr tävlade partierna om att tillsätta sina till åren mest komna medlemmar. Att ha "varit med länge" var en större merit för att sitta i revisionen och granska den aktuella majoritetens handlande, än kompetens och adekvat erfarenhet.
Den nvarande revisionen har på flera platser väsentligt föryngrats. Men fortfarande är medelåldern hög. Det har måhända också att göra med att de ledamöter som kan utses inte får sitta i några andra kommunala organ, vilket gör att personer som antingen har ett aktivt politiskt intresse eller som är nyttiga för sina resp. partier aldrig blir aktuella för poster i revisionen. Därför är det de avdankade politikerna, eller de som själva tycker att de "gjort sitt" men ändå vill "hjälpa till" eller de som partierna av en eller annan orsak inte vill ha på andra poster, som hamnar i revisionen.
Samtidigt pågår i samhället en debatt kring de politiskt tillsatta nämndemännen vid landets tingsrätter, där kritiken gäller dessas bristande juridiska kompetens och erfarenhet.
De icke-professionella nämndemännens uppgift har ju alltid varit att företräda "den allmänna rättsuppfattningen" i samhället – det sunda förnuftet. Det har flera gånger lett till att detta "sunda förnuft" – eller med vårt eget kommunalråds terminologi: "bondförstånd" – kunnat överrösta den juridiska sakkunskapen i form av rättens ordförande.
Kanske vore en enkel lösning att man istället överförde dagens domstolsordning också till kommunernas revisionsorgan. D.v.s. att kommunrevisionens ordförande alltid ska vara en professionell yrkesman som dessutom har utslagsröst.
En annan lösning för såväl tingsrätter som kommunala revisionsorgan vore att anamma det amerikanska systemet med en samhällsplikt för enskilda medborgare att tjänstgöra. D.v.s. medborgare kallas i slumpvis ordning till en obligatorisk tjänstgöring som nämndeman eller kommunrevisor under en begränsad tid (lämpligtvis för en mandatperiod som sammanfaller med de allmänna valen).
Det står helt klart att någonting måste göras för att kommunrevisionen ska kunna bli en självständig kraft och verka effektivt som medborgarnas kontrollorgan. Det duger inte att dessa granskare utses av dem som ska granskas.
Det är inte rimligt att sådana konstellationer som Persson & Lundberg Inc. (läs Margit Urtegårds roliga historia om Persson och hans hovnarr!) opåtalat ska kunna fortsätta sitt härjningståg på demokratins slagfält.
