Öppet brev till ledamöterna i Strängnäs Kommunfullmäktige den 27 juni 2020

Hej!

I januari skrev jag en reflexion till kommunfullmäktiges alla ledamöter med anledning av den skandalaktiga behandlingen av fastigheten Munken 7 i Mariefred. Några av ledamöterna svarade. Någon med speciell inblick i ärendets hantering gav dessutom oroväckande information om hur illa frågan faktiskt behandlats inom ansvarig nämnd och ansvarigt kontor.

Sedan dess har ärendet utvecklats och ligger just nu med tre ärenden i Mark- och Miljööverdomstolen och ett i Mark- och Miljödomstolen. När jag har påpekat vikten av att fullmäktige instiftar regler för hur dess beslut ska följas så har jag fått svar från några att man ”måste avvakta den rättsliga processen”. Detta är helt fel. Fullmäktige kan inget göra när det gäller det aktuella fallet. Däremot kan – och skall – fullmäktige tillse att en sådan fadäs inte åter upprepas. Därför skrev jag en artikel i senaste MÅSEN om detta som alla ledamöter bör läsa och handla efter. För dem som inte har tillgång till MÅSEN, kommer här texten in extenso:

Strängnäs Kommun har i enlighet med Plan och Bygglagen, år 2014 beslutat och antagit en Översiktsplan med fördjupning och bilagor.

”Översiktsplan (tidigare generalplan) är ett begrepp inom fysisk planering i Sverige och som avser ett dokument som varje kommun tar fram för att ange inriktningen för den långsiktiga utvecklingen av den fysiska miljön. Översiktsplanen omfattar hela kommunen och ska ge vägledning för hur mark- och vattenområden ska användas och hur den byggda miljön ska användas, utvecklas och bevaras.” (Wikipedia).

Det är alltså kommunfullmäktige som beslutat om översiktsplanen och dess innehåll, d.v.s. kommuninvånarnas högsta beslutande organ som är tillsatt för att tillvarata våra intressen och fastställa riktlinjer för hur kommunens tjänstemän och övriga företrädare ska agera och besluta i enskilda ärenden för att allmänheten ska veta vad som gäller och kunna planera därefter.
 
I översiktsplanen ingår ett stadsbyggnads- och kulturmiljöprogram för Mariefreds innerstad. Just nu är en fastighet mellan kyrkan och Strandvägen aktuell i ett överklagat bygglovsärende. Fastigheten, som ligger i kvarteret Munken, ingår i en detaljplan  som fastställdes 1947 och som i stort oförändrad går tillbaka på en tidigare plan från 1915. Det aktuella bygglovsbeslutet baserar sig med andra ord på en över ETTHUNDRA år gammal plan. Det borde inneburit att kommunen övervägt om inte den föråldrade detaljplanen borde ses över innan beslut i frågan togs. Så gjorde man tio år tidigare då gällde det Kvarteren Astra, Vesta m.fl. där det i likhet med Kvarteret Munken fanns bestämmelser som var klart föråldrade och som stred mot dagens planering för staden. Med andra ord beslöt byggnadsnämnden då om anstånd med avgörande av bygglovsfrågan till dess att detaljplaneöversynen avslutats. Då handlade man i lagstiftningens anda och kom därmed att följa de riktlinjer som översiktsplanen angav.

I det nu aktuella fallet frångick man medvetet eller omedvetet de riktlinjer som Översiktsplanen anger för kvarteret: Inga styckningar av tomter i kvarteret får ske och inga nya huvudbyggnader får tillkomma på fastigheter som inte tidigare har haft någon sådan.

Först beslutas om upphävande av gällande tomtindelningsplan, trots att det innebar att Översiktsplanens förbud mot styckning av fastigheter i kvarteret kunde överträdas. Varken nämndens ledamöter eller tjänstemän kände enligt uppgift till några ytterligare tänkta avstyckningar eller byggplaner. Men beslutet gav Lantmäteriet ”fria händer”. Berörda grannar har aldrig vare sig tillfrågats och än mindre godkänt några ytterligare avstyckningar eller bygglovsplaner, vilket är en förutsättning för att få ett bygglov i en stadsmiljö. Boverket skriver på sin hemsida att om man underlåter att informera grannar så ”ska bygglovsbeslutet upphävas” om det överklagas!
Här har hela nämnden vilseletts av såväl tjänstemän som sökanden. Men tjänstemännen eller nämndens ordförande skulle – om man alls hade läst eller känt till Översiktsplanens bestämmelser – självklart ha informerat nämnden om att ett beslut om upphävande av tomtindelningen gick emot översiktsplanens bestämmelser och intentioner. Så skedde inte och inte heller tillfrågades den instans som beslutat om dessa bestämmelser, nämligen Kommunfullmäktige.

Genom beslutet kunde sammanlagt tre nya fastigheter bildas, vilket gjorde att den lilla fastigheten Munken 7, nu plötsligt bestod av fyra fastigheter varav en obebyggd (nr 12). Och för dessa fyra fastigheter, om sammanlagt 843 kvm, hade man planerat att kunna få sammanlagt över 28 miljoner kronor att döma av redan genomförda affärer och de begärda priserna på de två återstående ännu osålda fastigheterna.
Slutligen utfärdar en tjänsteman på delegation ett bygglov för en byggnad som Översiktsplanen uttryckligen säger inte ska få komma till.
Att som tjänstemannen, den ansvarige nämndordföranden och i realiteten Mark och Miljödomstolen, säger: att man inte behöver bry sig om vad kommunfullmäktige beslutat eftersom det inte är ”juridiskt bindande” är orimligt och oacceptabelt. Om lagen föreskriver att kommunen ska besluta om en Översiktplan måste det också innebära att dess bestämmelser ska åtlydas och överträdelser beivras. Annars är den lagstiftningen obsolet och bör tas bort ur PBL. Kommunerna kan slippa lägga krafter på långtids- och översiktsplanering och istället låta kommuninvånarna samlas på torget en gång i månaden och genom handuppräckning bestämma vad tjänstemännen ska syssla med den kommande månaden.

Jag har påpekat det orimliga i den uppkomna situationen för alla ledamöter av kommunfullmäktige. Några har svarat. En ledamot av såväl fullmäktige som plan- och byggnämnden har dessutom berättat om den ofullständiga information nämnden fått om bakgrunden till de beslut de fattat. Alla har hänvisat till pågående domstolsprocesser innan de vill ta ställning till vad som eventuellt måste göras.

Jag menar att det inte har ett dugg med ett pågående enskilt fall att göra. Detta är en i högsta grad principiell fråga som måste diskuteras och beslutas om NU.
Kommunfullmäktige skall i sina nämndinstruktioner införa bestämmelser som gör att nämnderna tvingas följa de beslut som fullmäktige fattat i form av översiktsplaner och tillhörande program, så länge man inte begär att få göra ett avsteg. En enskild tjänsteman ska ALDRIG kunna sätta sig över ett beslut som fullmäktige fattat (vare sig det gäller en översiktsplan eller något annat), med hänvisning till att man kan strunta i vad fullmäktige beslutar eftersom det inte är ”juridiskt bindande”. Förvaltningen lyder under fullmäktige och ska primärt göra det som fullmäktige bestämmer vare sig det är ”juridiskt bindande” eller ej. Är vi överens om detta?

Och att tillse att det fungerar så, är alla fullmäktigeledamöters uppdrag och man behöver inte invänta någon prövning av ett enskilt bygglovsärende för att införa sådana kommuninterna regler.

MATS WERNER

Emotser således åtgärder från fullmäktiges sida.

Med vänlig hälsning
MATS WERNER
 
En fullmäktigeledamot sände mig ett långt och utförligt svar. Jag saxar ur detta bland annat:
Förvisso har du rätt i din analys att kommunfullmäktige, såsom varande det enda direkt folkvalda beslutsorganet i en kommunal organisation, utgör dess högsta beslutsinstans. Men det innebär naturligtvis inte att denna församling kan sätta sig över av Riksdagen stiftad lag. Som du också så riktigt påpekar utgör ju enligt Plan- och bygglagen en översiktsplan, inte ett juridiskt bindande dokument utan enbart en allmän inriktning för kommande planbeslut.

Ej heller innebär kommunfullmäktiges höga ställning i den kommunala organisationen att all intelligens och välvilja enkom samlats där. Det är tvärtom högst rimligt att även andra demokratiskt sammansatta nämnder kan utgöra grogrund för en och annan god idé från tid till annan.
----
Man kan anta att lagstiftaren i detta har velat stimulera löpande kompetens- och intellektuell utveckling i de beslutande organen. Som alla välbildade personer, --- vet är kontakt och utbyte mellan olika människors tankevärldar och åsikter en oumbärlig grund för mänsklig utveckling.
----
Men får jag också sträcka mig till att vädja till din välvilja och vänlighet och även förtydliga för oss vad det rent konkret är som i den uppkomna situationen bekymrar dig. På vilket sätt har det fattade besluten, vilka nu är föremål för överklaganden, stört dig i din livsföring eller önskat välbefinnande? I vilka avseenden, utöver de rent formella grunder som du så vältaligt ägnar ditt inlägg åt att beskriva, har det aktuella beslutet orsakat dig skada, inskränkning eller obehag?
 
Jag tvingas konstatera att ditt inlägg i denna del inte utgör tillräcklig grund för min ambition att även för egen del uppfylla de legitima krav på omdöme och insikt som väljarna har rätt att ställa på sina representanter i fullmäktige. Något jag självfallet inte håller dig ansvarig för utan tvärtom helt skyller på egen bristande förmåga. Naturligtvis begriper jag också att det inte är din skyldighet att vara mig till hjälp i uppbyggnad av intellektuell förmåga, men enär du uppenbarligen förväntar dig att jag ska agera i den riktning du föreslår, skulle det i just detta fall på ett högst påtagligt sätt kunna tjäna också ditt eget intresse. Jag vore mycket tacksam om du vore vänlig nog att gå oss till mötes även på denna punkt.
 
Så här svarade jag vederbörande (och hela partigruppen eftersom den fått del av ledamotens mail till mig (Saxar även i mitt svar):

----
Ska efter bästa förmåga försöka klargöra vad mitt engagemang bottnar i och – även om jag inte förstår vad det har med saken att göra – vad som ”rent konkret bekymrar mig” och om det ”orsakat mig skada, inskränkning eller obehag” (var fann Du dessa kriterier för att ställa ett förslag till min kommuns fullmäktigeförsamling?).
----

En av mina ständiga käpphästar under åren i kommunpolitiken var hur lätt vi alla hade att så snart ambitiöst framarbetade långtidsplaner klubbats, så lades de på hyllan och fick samla damm. Att påpeka att man var på väg att bryta mot tidigare tankar, planer och uppgörelser var aldrig populärt. Det saknades uthållighet och konsekvens hos de allra flesta av kommunens politiker. Jag brukade säga att vi skulle strunta i att ödsla energi och resurser på alla dessa översikts- och långtidsplaner och istället låta invånarna samlas i Västerviken en gång per månad och meddelst handuppräckning rösta om vad förvaltningen skulle syssla med nästkommande månad. För det var ju så det ändå fungerade många gånger. Alldeles för mycket ad hoc i mina ögon.

Jag har aldrig föreslagit att KF skulle sätta sig över av Riksdagen stiftad lag. Jag har bara begärt att den översiktsplanering som kommunen utfört i enlighet med stiftad lag, ska vara att betrakta som en ”kommunal lag”. Den är inte som Du skriver ”enkom fattad i avsikt att ge vägledning”. Planen ”ska utgöra utgångspunkten vid lämplighetsbedömningar och är vägledande för beslut i plan- och lovärenden”. Inte i något av de berörda aktuella besluten redogörs för att någon som helst resonemang ens förts rörande beslutens korrelation med översiktsplanens bestämmelser. Och av ett mail från en av Dina fullmäktigekollegor och tillika ledamot av berörd nämnd, framgår att inga sådana informationer eller resonemang gavs till eller fördes vid behandlingen av upphävandet av tomtindelningsplanen. Några ytterligare avstyckningar var det aldrig tal om och definitivt inget bygglov.

Jag har anfört exempel på hur det borde ha gått till. Ett byggbolag ville sätta upp ett större flerbostadshus på en villafastighet i kvarteret Astrea på Öster i Mariefred och ”stjäla” byggrätt från alla andra fastigheter i kvarteret. Precis som skett i kvarteret Jägmästaren i Strängnäs där byggherren kunde uppföra två flerbostadshus tack vare att de stal byggrätt från alla grannarna i kvarteret. Alltså ett av kommunen sanktionerat förmögenhetsöverförande från dessa till de nya husen, p.g.a. att den gamla detaljplanen angav en byggnadsvolym för hela kvarteret och inte för varje fastighet. Men när ett liknande ärende blev aktuellt i Mariefred gjorde dåvande byggnadsnämnden helt rätt då man lade ett moratirium och meddelade att inget beslut om detta bygge skulle fattas förrän man sett över den gamla detalj(stads)planen från 1947. För övrigt samma plan som den nu aktuella fastigheten ligger i. Så gjorde man en ny detaljplan för kvarteren Vesta, Astrea m.fl. och tog bort de bestämmelser som skulle gjort byggrättsstölden och flerbostadsbyggnaden möjlig. Man insåg att det inte var rimligt att en idag i princip  över etthundra år gammal plan som inte var i överensstämmelse med de kommunala planer som fattats under åren, skulle kunna utgöra beslutsunderlag.

Så borde den nu ansvariga nämnden/kontoret också denna gång resonerat (jag kan bara hänvisa till min egen övertygelse – då leddes kontoret av en kvalificerad stadsarkitekt, idag av en mycket trevlig och säkert duktig men dock blott byggnadsingenjör). Framförallt borde frågan ordentligt ha diskuterats i nämnden med en grundlig genomgång av det fastställda stadsbyggnads- och kulturhistoriska programmet och övriga relevanta delar av gällande översiktsplan och hur begäran om upphävande av tomtindelningen förhöll sig i förhållande till dessa övergripande bestämmelser/viljeyttringar från fullmäktige och vilka konsekvenser som skulle kunna uppstå. Därutöver borde frågan bollats till KF för rådgivande beslut. Det hade varit en kompetent och kvalificerad behandling när den situationen uppstod. Inte otroligt att nämnden med all den kunskapen (som den enligt utsago inte hade vid beslutstillfället) hade vägrat att upphäva tomtindelningen med hänvisning till översiktsplanens bestämmelser om styckningsförbud inom området. Särskilt om nämndens ordförande eller ansvarig tjänsteman hade pekat på möjligheten att besluta om anstånd med beslut i frågan med hänvisning till behovet av uppdatering av den gamla detaljplanen.

Det är ingen rättighet för en fastighetsägare att få en gällande detaljplan/tomtindelningsplan upphävd och ett ”riktigt” beslut hade förhindrat den situation som vi nu har hamnat i.

Hur bekymrar mig då det som hänt?

----
Ska inte varje kommuninvånare  reagera som ser att riktlinjer och ”vägledningar", som det representantskap som företräder mig och andra invånare, nonchaleras av nämnder och tjänstemän? Vad är Din uppfattning? Ska vi alla tyst åse vad ”överheten” har för sig och inte kommentera eller opponera? Din fråga bekymrar mig faktiskt mer än det nu aktuella ärendet.

Min ”livsföring” och eventuella önskemål om ”välbefinnande” torde knappast utgöra grund för kommunala beslut varför jag lämnar den delen tillsammans med ”inskränkningar, skador och obehag" åt sidan. Det är knappast relevant.

Däremot är det relevant att kommunen sätter sig över t.ex. den grundläggande skyldigheten att informera sakägare om tänkta åtgärder i form av ett bygglov, vilket skett i det aktuella fallet. Man har hänvisat till att lovet överensstämde med den gällande byggrätten, men bortser från att informationsskyldigheten enligt lagen även gäller då en åtgärd strider mot gällande översiktsplaner. Den underlåtelsen skall enligt Boverkets anvisningar leda till att lovet upphävs om det överklagas. Precis som skedde vid Länsstyrelsens behandling. Man har även bortsett från att äldre bestämmelser om avstånd mellan nybyggnation och tomtgräns gäller i det aktuella fallet eftersom detaljplanen man stöder sig på är av äldre datum. Det saknas således kompetens bland ansvariga handläggare.

Dessa saker bekymrar mig – liksom de borde bekymra Dig och Dina kollegor i fullmäktige som blivit desauverade på detta flagranta sätt.

Men som sagt – min drapa till er har i praktiken inte med det aktuella tomtindelnings- eller bogglovsärendet att göra. Dessa frågor kommer att avgöras av domstol. Istället vill jag att fullmäktige hävdar sin egen rätt som våra företrädare, att de bestämmelser som ni fattar beslut om också skall följas. Detta måste vara huvudinriktningen. Och kanske är det som Du säger att det också i nämnder och förvaltning kan poppa upp intelligenta tankar och förslag. Min uppfattning är då givetvis att detta i grunden är berömligt.  Samtidigt ska det finnas enkla anvisningar som säger att om någon av dessa intelligenta tankar och förslag innebär att man skulle frångå något som kommuninvånarna genom sitt fullmäktige beslutat, då skall fullmäktige inte bara informeras utan tillfrågas. KF skall i varje sådan fråga besluta och yttra sig till berörd nämnd om sin inställning till uppkommen fråga. Och den delegationsrätt till tjänstemän att avgöra olika frågor måste alltid begränsas så att ärenden som berör av fullmäktige fattade översiktsplaner och som innebär brott mot dessa planer alltid måste behandlas av en politisk instans.

Har jag därmed tillgodogjort Ditt behov av att få legitima skäl för att låta Ditt omdöme agera på ett för kommuninvånarna korrekt och rimligt sätt? Jag hoppas det!
 
Ärendet fortlöper!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0