Konsekvenser?
I dagens Strengnäs Tidning kan vi läsa om den utredning som nu också kommunen gjort om vad som skett i hanteringen av Strängnäs vatten- och avloppsfrågor.
Utredningen, som är en i raden av sådana som gjorts av diverse revisionsnivåer under det senaste året, bekräftar blott den fullständigt oacceptabla inkompetens och släpphänthet som fått råda i den förvaltning/det kontor som haft dessa frågor om hand.
Kommunchefen pratar om att det "sneddats ordentligt" i kurvorna och grunnar på hur man ska gå vidare. Utredningsarbetet har ju faktiskt kostat ett antal hundratusen för kommunen.
Menar då Lundberg att han funderar på att stämma de försumliga tjänstemännen på skadestånd för att täcka dessa i sammanhanget försumbara kostnader?
Vem stämmer då de försumliga tjänstemännen på den merkostnad som detta har förorsakat de verkliga huvudmännen?
För det är ju inte så att deras orimliga slarv har kostat kommunen något egentligen. Däremot har det kostat de vatten- och avloppskunder som ingår i det s.k. VA-kollektivet åtskilliga tiotals miljoner. Det kollektiv som äger och bekostar allting som har med det kommunala VA-systemen att göra. Det gör alltså inte kommunens skattebetalare, märk väl!
Vem för kollektivets talan?
För det är ju inte bara i samband med överföringsledningen från Stockholm det måste ha slarvats. Redan innan kommunen ens började fundera på ett nytt vattenverk eller annan lösning, låg kollektivets kostnader skyhögt över alla andra sörmlandskommuner!
Den inkompetens och de slappa förhållanden som nu har uppdagats måste ha funnits redan långt tidigare. Och det ska bli ytterst intressant att få veta vad Strängnäs VA-kostnader egentligen borde ligga på. Den saken är också föremål för en utredning inom SEVAB tillsammans med några jämbördiga kommuner med ungefär samma problembild som Strängnäs brottats med.
När den föreligger får VA-kollektivet veta mer exakt hur mycket de faktiskt blivit överdebiterade p.g.a. denna tjänstemannainkompetens. Och då lär inte skadeståndsbelopp ens i 30-miljonersklassen räcka till. Och kollektivets motpart är ju faktiskt Strängnäs Kommun och då drabbar tjänstemannahandläggandet skattebetalarna på ett mycket allvarligt sätt.
DN = tabloidpress?
Undrar om Dagens Nyheter är på väg att bli s.k. "kvällstidning"? D.v.s. en mindre seriös skvallerblaska? Eller hur ska man tyda utvecklingen av tidningens framsida?
För många år sedan utgjordes Svenska Dagbladets "Etta" av en helsidesannons, medan den verkliga tidningen började på sidan 3. Sedan insåg man att det var nyheterna som sålde och man flyttade den stora annonsen till sidan 3 för att låta Ettan visa de senaste nyheterna.
Så har det också alltid varit på DN.
Ända tills nyligen. Idag på morgonen konstaterade både hustrun och jag med viss förvåning att vi inte längre läser Ettan!
Varför? Förmodligen för att där inte längre finns något läsvärt! Mest stora intetsägande foton, diverse rubriker och korta bildtexter. Och det som verkligen tillhör de väsentliga nyheterna utgörs av en liten ruta på 5 x 10,5 cm om Khaddafi och Libyen. Resten handlar om "Medaljchanserna", "Tävlingstiderna", "Nu börjar vallakriget", "Kan Du skinorsk" och liknande hisnande nyheter.
Jag roade mig att mäta upp Ettan och fann att tidningshuvudet och annonsstripen i botten utgör ca. 10 % av den tryckta totalytan.
Bilder och bildtexter (antingen dessa ligger utanför bilden eller integrerade i) utgör närmare 53% av ytan. Det lämnar ca. 38% för bokstäver och text! Varav alltså merparten utgörs av ovan exemplifierade texter och liknande.
Ska vi sluta vara ett läsande folk?
Ska våra seriösa dagstidningar förfalla för att kunna möta de elever som vi ser exempel på i tv-serien om klasserna 9A?
Är det vad DN strävar efter?
Borde det inte vara tvärtom?
Moderat vattentramp?
I dagens Strengnäs Tidning finns en debattartikel undertecknad av Maria von Beetzen och Ingvar Lundborg från moderaterna, ang. Strängnäs energibolag SEVAB.
Ingvar Lundborg kommer efter årets bolagsstämma (eller årsstämma som det numera heter) att gå in i styrelsen som vice ordförande. Han må därför som okunnig nykomling i sammanhanget ursäktas, men Maria von Beetzen borde veta bättre än att skriva en så slarvig debattartikel.
De båda skribenterna anser helt korrekt att bolaget måste bygga en sund ekonomisk bas. Man skriver att många kritiska röster höjts mot SEVABs prissättning på bl.a. vatten och elnätet.
Men skriver att detta är en följd av att den ekonomiska basen i SEVAB är urholkad.
Men snälla Maria von Beetzen! Du om någon, borde väl veta bättre än att påstå att vare sig SEVABs prissättning på vatten eller på elnätet skulle bero på SEVAB eller dess styrelse.
För det första: Strängnäs vatten har varit dyrare än någon annan Sörmlandskommuns vatten sedan MÅNGA år. Långt innan SEVAB sommaren 2009 fick ansvaret för vatten och avlopp i Strängnäs.
I själva verket är det SEVABs styrelse som tidigt anlitade en konsult för att göra det Strängnäs Kommun borde gjort för länge sedan - nämligen att ta reda på VARFÖR vårt vatten var så mycket dyrare än andra kommuners.
Om man hade gjort det, och här har idel centerpartistiska och moderata kommunalråd det enda ansvaret , så hade man funnit att den dåvarande förvaltnings- resp. kontorsansvarige varit oacceptabelt släpphänt i sin chefsroll och dessutom gett den för VA-sidan ansvarige ett rent Carte Blanche! Denna hade alltså OBEGRÄNSAD ATTESTRÄTT! Han kunde sålt hela kommunen billigt utan att någon kunnat göra ett dugg åt saken!
Den utredning SEVAB låtit göra har äntligen visat på dessa anmärkningsvärda missförhållanden, som - om man gör som alltid annars - kommer att sopas under mattan och begravas, istället för att ansvariga personer - androm till varnagel - avkrävs ansvar för sina misstag.
På våren innan SEVAB övertog ansvaret för kommunens VA, så fattade först kommunens Teknik- och Fritidsnämnd och därefter Kommunfullmäktige beslut om den nya högre taxan.
Det är alltså inte - Maria von Beetzen - SEVAB som sätter sina priser i detta sammanhang.
Dessutom är VA-intäkterna pengar som tillhör någon annan än kommunen, nämligen VA-kollektivet. Och detta borde vara höggradigt upprört över hur kommunen hanterat deras pengar. De borde - med rätta - återkräva av kommunen den merkostnad som man tvingas betala p.g.a. den kommunala misskötsamheten inom Samhällsbyggnadsförvaltningen resp. -kontoret. När SEVABs benchmarking-utredning presenterats måste det som jag ser det leda till återkrav från VA-kollektivet som borde innebära dels en reglering av taxan retroaktivt och en lägre taxa framöver.
När det sedan gäller elnätstaxan, så är det mycket riktigt SEVABs ansvar. Men också den enda inkomstpost som bolaget själva egentligen kan någorlunda påverka.
Maria von Beetzen vet mycket väl att det inte är SEVABs "fel" att bolaget har en usel finansiering!
Att kraftvärmeverket byggdes helt i egen regi kan vi bara lasta Folkpartiets agerande, Centerpartiets följsamhet och Moderaternas och Kristdemokraternas påtvingade acceptans för. Det var - och är - ett vansinnigt beslut av en liten kommun att låta ett kommunalt bolag ikläda sig en sådan skuldpost som det innebar att själva finansiera hela kraftverksbygget.
Strängnäs Kommun är en usel bolagsägare. En ägare som blott beslutar om utdelning till ägarna och aldrig ikläder sig den ansvarsfulle ägarens roll och låter bolaget bygga upp ett eget kapital som kan användas för de nödvändiga investeringar som bolaget nu gör och står inför att göra. En ägare som totalt saknar förutsättningar att vara den ägare som ett välskött och potentiellt expansivt företag som SEVAB, borde ha. En ägare som kan se till bolagets förutsättningar och bästa och agera därefter och själv bära det kommersiella ansvar som är förknippat med den verksamhet bolaget idag bedriver.
Att därför skriva en debattartikel som lägger ansvaret för den nuvarande ekonomiska situationen i bolaget på dess ledning och styrelse är otillständigt!
Ansvaret för den situationen vilar uteslutande och ensidigt på Strängnäs kommuns politiker.
Maria von Beetzens och Ingvar Lundborgs artikel är ett lågvattenmärke i oppositionspolitik och torde inte utgöra en god start för Lundborgs roll i SEVABs styrelse.
Ingvar Lundborg kommer efter årets bolagsstämma (eller årsstämma som det numera heter) att gå in i styrelsen som vice ordförande. Han må därför som okunnig nykomling i sammanhanget ursäktas, men Maria von Beetzen borde veta bättre än att skriva en så slarvig debattartikel.
De båda skribenterna anser helt korrekt att bolaget måste bygga en sund ekonomisk bas. Man skriver att många kritiska röster höjts mot SEVABs prissättning på bl.a. vatten och elnätet.
Men skriver att detta är en följd av att den ekonomiska basen i SEVAB är urholkad.
Men snälla Maria von Beetzen! Du om någon, borde väl veta bättre än att påstå att vare sig SEVABs prissättning på vatten eller på elnätet skulle bero på SEVAB eller dess styrelse.
För det första: Strängnäs vatten har varit dyrare än någon annan Sörmlandskommuns vatten sedan MÅNGA år. Långt innan SEVAB sommaren 2009 fick ansvaret för vatten och avlopp i Strängnäs.
I själva verket är det SEVABs styrelse som tidigt anlitade en konsult för att göra det Strängnäs Kommun borde gjort för länge sedan - nämligen att ta reda på VARFÖR vårt vatten var så mycket dyrare än andra kommuners.
Om man hade gjort det, och här har idel centerpartistiska och moderata kommunalråd det enda ansvaret , så hade man funnit att den dåvarande förvaltnings- resp. kontorsansvarige varit oacceptabelt släpphänt i sin chefsroll och dessutom gett den för VA-sidan ansvarige ett rent Carte Blanche! Denna hade alltså OBEGRÄNSAD ATTESTRÄTT! Han kunde sålt hela kommunen billigt utan att någon kunnat göra ett dugg åt saken!
Den utredning SEVAB låtit göra har äntligen visat på dessa anmärkningsvärda missförhållanden, som - om man gör som alltid annars - kommer att sopas under mattan och begravas, istället för att ansvariga personer - androm till varnagel - avkrävs ansvar för sina misstag.
På våren innan SEVAB övertog ansvaret för kommunens VA, så fattade först kommunens Teknik- och Fritidsnämnd och därefter Kommunfullmäktige beslut om den nya högre taxan.
Det är alltså inte - Maria von Beetzen - SEVAB som sätter sina priser i detta sammanhang.
Dessutom är VA-intäkterna pengar som tillhör någon annan än kommunen, nämligen VA-kollektivet. Och detta borde vara höggradigt upprört över hur kommunen hanterat deras pengar. De borde - med rätta - återkräva av kommunen den merkostnad som man tvingas betala p.g.a. den kommunala misskötsamheten inom Samhällsbyggnadsförvaltningen resp. -kontoret. När SEVABs benchmarking-utredning presenterats måste det som jag ser det leda till återkrav från VA-kollektivet som borde innebära dels en reglering av taxan retroaktivt och en lägre taxa framöver.
När det sedan gäller elnätstaxan, så är det mycket riktigt SEVABs ansvar. Men också den enda inkomstpost som bolaget själva egentligen kan någorlunda påverka.
Maria von Beetzen vet mycket väl att det inte är SEVABs "fel" att bolaget har en usel finansiering!
Att kraftvärmeverket byggdes helt i egen regi kan vi bara lasta Folkpartiets agerande, Centerpartiets följsamhet och Moderaternas och Kristdemokraternas påtvingade acceptans för. Det var - och är - ett vansinnigt beslut av en liten kommun att låta ett kommunalt bolag ikläda sig en sådan skuldpost som det innebar att själva finansiera hela kraftverksbygget.
Strängnäs Kommun är en usel bolagsägare. En ägare som blott beslutar om utdelning till ägarna och aldrig ikläder sig den ansvarsfulle ägarens roll och låter bolaget bygga upp ett eget kapital som kan användas för de nödvändiga investeringar som bolaget nu gör och står inför att göra. En ägare som totalt saknar förutsättningar att vara den ägare som ett välskött och potentiellt expansivt företag som SEVAB, borde ha. En ägare som kan se till bolagets förutsättningar och bästa och agera därefter och själv bära det kommersiella ansvar som är förknippat med den verksamhet bolaget idag bedriver.
Att därför skriva en debattartikel som lägger ansvaret för den nuvarande ekonomiska situationen i bolaget på dess ledning och styrelse är otillständigt!
Ansvaret för den situationen vilar uteslutande och ensidigt på Strängnäs kommuns politiker.
Maria von Beetzens och Ingvar Lundborgs artikel är ett lågvattenmärke i oppositionspolitik och torde inte utgöra en god start för Lundborgs roll i SEVABs styrelse.
Har regeringen en kulturpolitik?
Jag gillar inte Moderat kulturpolitik! Om den nu finns?
Växte upp i ett klart ”högerhem” och fick med mig de borgerliga värderingarna med modersmjölken. Men också en hel del värderingar som jag inte alltid senare förknippat med högerpolitiken: tolerans, vidsynthet, hänsyn, nyfikenhet, öppenhet, lojalitet, uthållighet, medkänsla och omtanke.
Men också en stark känsla för kulturens värde i vårt liv. Teatern, operan, filmen, litteraturen, konsten, cirkus och musiken var sådant som hade ett reellt värde för oss i tillvaron. Viktiga för att göra oss till hela människor och därigenom kunna förverkliga oss själva och kunna bidra till samhällets vidareutveckling.
Jag fick lära mig det klassiska: att lära av andras erfarenheter. Att ta vara på det som andra genom sitt arbete, sina umbäranden eller sina idéer kunnat skapa.
De flesta av de dagens moderater jag kommit i kontakt med känns mer som revanschistiska och maktfokuserade teknokrater. Tack och lov finns undantag, men dessvärre verkar dessa ha satts just på - undantag.
Min son gick på 90-talet i en högstadieskola där hans klassföreståndare vid första terminsstarten deklarerade att när hans elever gick ut nian så skulle det vara som kulturbärare! Hans elever fick tidigt stifta bekantskap med Strindbergs, Ibsens, Voltaires och andras skrifter och tankar. Det är så jag tycker att vi alla borde vara - kulturbärare!
Vem som helst som ser, eller såg, programmen om de två niondeklasserna förstår ju att min sons lärare är något av ett unikum i svensk skola. Den som ser dessa program måste ju också inse att alla de som försvarar hur vår skolundervisning bedrivs och som med emfas avvisar beteckningen "flumskola" egentligen inte begriper vad de talar om.
Att inte större kraft lagts av vår regering att komma till rätta med undervisningssituationen i vårt land är skamligt. För skolan ska också lägga grunden för kulturen och dess tillväxt. Och hur kan något växa i en situation som den som skildras i tv-serien?
Häromdagen skrev Mats Svegfors och Cilla Benkö, VD resp. vVD på Sveriges Radio en utomordentlig artikel om hur våra public service-företag urholkas.
Den moderata kulturministern Lena Liljeroth-Adelsohn vill skära ner anslagen till Sveriges Radio (SR), Sveriges Television (SVT) och Utbildningsradion (UR).
Wikipedia beskriver begreppet "public service":
"Public service (i allmänhetens tjänst, allmännyttig, allmänradio eller allmän-TV) är radio- eller TV-verksamhet som syftar till att ge allmänheten en särskild sorts berikande programutbud genom att företaget i fråga har ett avtal med staten rörande bolagets innehåll."
Avtalet med staten verkar hittills mer ha gått ut på att låta SVT få bli "nästan" ett reklamtv-företag men ändå inte riktigt. Inte ens i SVTs kanaler slipper vi ifrån reklamen även om den inte bryter i programmen. Och är det inte "sponsorreklam" så är det reklam för egna produktioner.
Licensfinansieringen infördes då en radioapparat - och senare också TV-apparat - inte var var mans egendom. Det ansågs då rättvisare att de som inte hade dessa apparater, heller inte skulle drabbas av kostnaden för programmen som sändes.
Idag är ju situationen en helt annan. Varje hem har idag någon form av mottagningsmöjlighet för såväl radio- som TV-sändningar. Att därför hålla fast vid en ålderdomlig finansieringsform är obegripligt.
De kanaler som utgör "public service" och som idag kan nå varje hushåll borde finansieras över den gemensamma skatten. Alla andra kan reklamfinansieras. Lyssnare och tittare slipper då Radiotjänst - en byråkratisk organisation som då kan avvecklas.
Såväl SVT som SR och UR borde tillföras tillräckliga resurser för att fylla åtminstone sin nuvarande sändningstid utan att behöva tillgripa sponsorlösningar och inköp av billiga och ofta undermåliga externa produktioner.
Ge bolagen i uppdrag att producera, inköpa och sända just "berikande" produktioner. Ge dem finansiella möjligheter att kunna avstå från produktioner som inte motsvarar kravet på berikande upplevelser av tillräcklig kvalitet. Jag tror inte att svårigheter att avgöra vad som är eller inte är "tillräcklig kvalitet" i realiteten skulle vara någon svårighet.
Tillhåll också bolagen att otyget att vid tidsöverdrag (detta gäller framförallt, för att inte säga utelsutande, sportsändningar) möblera om i programtablåer måste upphöra. Ge istället möjligheten för bolagen att inrätta dotterbolag med särskilda kanaler som kan operera och konkurrera på den reklamfinansierade marknaden och därigenom lösa t.ex. sportsändningars krav på obegränsade sändningstider vid större evenemang.
Vinster i dotterbolagen kan tillföras moderbolaget och därigenom tillföra public serviceverksamheten ytterligare medel.
Kristallklart måste dock vara att skattemedel endast får användas i de kanaler som ingår i public service-utbudet.
En politik som går ut på att också public service mer och mer ska göras beroende av sponsorsintäkter eller inköp av billiga utfyllnadsproduktioner av tveksam kvalitet, kan aldrig klassas som kulturpolitik. Det blir en rännstensprodukt.
Jag omfattar uppfattningen att också kulturinstitutioner borde motivera sin existens genom att publik och besökare är beredda att betala en biljett eller en inträdesavgift som täcker institutionens kostnader. Dock finns vissa undantag i denna min uppfattning. Vårt land har institutioner som är av nationell och kulturhistorisk specialkaraktär som måste kunna vidmakthållas även om normala intäkter inte räcker till. Hit hör t.ex. Drottningholmsteatern. Vi har också unika nationella föremålssamlingar som givetvis måste bekostas av skattemedel.
Dock finns fortfarande mycket att göra inom såväl Operan som Dramaten och olika museer. Dessa har ett ansvar också för att öka intresset för verksamheten. Att utveckla och förhindra att det blir en statisk "museal" verksamhet. Att förändra sättet att presentera verksamhet eller samlingar måste alltid vara A och O. Är det t.ex. ett måste att vara "repertoar-teater" för Operan och Dramaten?
Jag frågade en gång ordföranden i en lokal hembygdsförening hur hembygdsgården skulle komma att se ut om 50-100 år? Hon tittade oförstående på mig och svarade: "Som nu, förstås!". "Så Du menar att om 100 år så visas fortfarande ett burget 1890-talshem upp för våra skolbarn över hela landet som exempel på hur 'man levde förr'?" För det är ju så de flesta hembygdsgårdar ser ut. Burgna borgarhem från slutet av förrförra seklet. Vem tar hand om 1950-talet? 30-talet? 60-talet?
Dammiga föremål är inte framtidens sätt att visa forntiden. Här måste det tänkas om.
Men framförallt - vår regering måste skaffa sig en verklig kulturpolitik som visar att man faktiskt också är just - kulturbärare!
Växte upp i ett klart ”högerhem” och fick med mig de borgerliga värderingarna med modersmjölken. Men också en hel del värderingar som jag inte alltid senare förknippat med högerpolitiken: tolerans, vidsynthet, hänsyn, nyfikenhet, öppenhet, lojalitet, uthållighet, medkänsla och omtanke.
Men också en stark känsla för kulturens värde i vårt liv. Teatern, operan, filmen, litteraturen, konsten, cirkus och musiken var sådant som hade ett reellt värde för oss i tillvaron. Viktiga för att göra oss till hela människor och därigenom kunna förverkliga oss själva och kunna bidra till samhällets vidareutveckling.
Jag fick lära mig det klassiska: att lära av andras erfarenheter. Att ta vara på det som andra genom sitt arbete, sina umbäranden eller sina idéer kunnat skapa.
De flesta av de dagens moderater jag kommit i kontakt med känns mer som revanschistiska och maktfokuserade teknokrater. Tack och lov finns undantag, men dessvärre verkar dessa ha satts just på - undantag.
Min son gick på 90-talet i en högstadieskola där hans klassföreståndare vid första terminsstarten deklarerade att när hans elever gick ut nian så skulle det vara som kulturbärare! Hans elever fick tidigt stifta bekantskap med Strindbergs, Ibsens, Voltaires och andras skrifter och tankar. Det är så jag tycker att vi alla borde vara - kulturbärare!
Vem som helst som ser, eller såg, programmen om de två niondeklasserna förstår ju att min sons lärare är något av ett unikum i svensk skola. Den som ser dessa program måste ju också inse att alla de som försvarar hur vår skolundervisning bedrivs och som med emfas avvisar beteckningen "flumskola" egentligen inte begriper vad de talar om.
Att inte större kraft lagts av vår regering att komma till rätta med undervisningssituationen i vårt land är skamligt. För skolan ska också lägga grunden för kulturen och dess tillväxt. Och hur kan något växa i en situation som den som skildras i tv-serien?
Häromdagen skrev Mats Svegfors och Cilla Benkö, VD resp. vVD på Sveriges Radio en utomordentlig artikel om hur våra public service-företag urholkas.
Den moderata kulturministern Lena Liljeroth-Adelsohn vill skära ner anslagen till Sveriges Radio (SR), Sveriges Television (SVT) och Utbildningsradion (UR).
Wikipedia beskriver begreppet "public service":
"Public service (i allmänhetens tjänst, allmännyttig, allmänradio eller allmän-TV) är radio- eller TV-verksamhet som syftar till att ge allmänheten en särskild sorts berikande programutbud genom att företaget i fråga har ett avtal med staten rörande bolagets innehåll."
Avtalet med staten verkar hittills mer ha gått ut på att låta SVT få bli "nästan" ett reklamtv-företag men ändå inte riktigt. Inte ens i SVTs kanaler slipper vi ifrån reklamen även om den inte bryter i programmen. Och är det inte "sponsorreklam" så är det reklam för egna produktioner.
Licensfinansieringen infördes då en radioapparat - och senare också TV-apparat - inte var var mans egendom. Det ansågs då rättvisare att de som inte hade dessa apparater, heller inte skulle drabbas av kostnaden för programmen som sändes.
Idag är ju situationen en helt annan. Varje hem har idag någon form av mottagningsmöjlighet för såväl radio- som TV-sändningar. Att därför hålla fast vid en ålderdomlig finansieringsform är obegripligt.
De kanaler som utgör "public service" och som idag kan nå varje hushåll borde finansieras över den gemensamma skatten. Alla andra kan reklamfinansieras. Lyssnare och tittare slipper då Radiotjänst - en byråkratisk organisation som då kan avvecklas.
Såväl SVT som SR och UR borde tillföras tillräckliga resurser för att fylla åtminstone sin nuvarande sändningstid utan att behöva tillgripa sponsorlösningar och inköp av billiga och ofta undermåliga externa produktioner.
Ge bolagen i uppdrag att producera, inköpa och sända just "berikande" produktioner. Ge dem finansiella möjligheter att kunna avstå från produktioner som inte motsvarar kravet på berikande upplevelser av tillräcklig kvalitet. Jag tror inte att svårigheter att avgöra vad som är eller inte är "tillräcklig kvalitet" i realiteten skulle vara någon svårighet.
Tillhåll också bolagen att otyget att vid tidsöverdrag (detta gäller framförallt, för att inte säga utelsutande, sportsändningar) möblera om i programtablåer måste upphöra. Ge istället möjligheten för bolagen att inrätta dotterbolag med särskilda kanaler som kan operera och konkurrera på den reklamfinansierade marknaden och därigenom lösa t.ex. sportsändningars krav på obegränsade sändningstider vid större evenemang.
Vinster i dotterbolagen kan tillföras moderbolaget och därigenom tillföra public serviceverksamheten ytterligare medel.
Kristallklart måste dock vara att skattemedel endast får användas i de kanaler som ingår i public service-utbudet.
En politik som går ut på att också public service mer och mer ska göras beroende av sponsorsintäkter eller inköp av billiga utfyllnadsproduktioner av tveksam kvalitet, kan aldrig klassas som kulturpolitik. Det blir en rännstensprodukt.
Jag omfattar uppfattningen att också kulturinstitutioner borde motivera sin existens genom att publik och besökare är beredda att betala en biljett eller en inträdesavgift som täcker institutionens kostnader. Dock finns vissa undantag i denna min uppfattning. Vårt land har institutioner som är av nationell och kulturhistorisk specialkaraktär som måste kunna vidmakthållas även om normala intäkter inte räcker till. Hit hör t.ex. Drottningholmsteatern. Vi har också unika nationella föremålssamlingar som givetvis måste bekostas av skattemedel.
Dock finns fortfarande mycket att göra inom såväl Operan som Dramaten och olika museer. Dessa har ett ansvar också för att öka intresset för verksamheten. Att utveckla och förhindra att det blir en statisk "museal" verksamhet. Att förändra sättet att presentera verksamhet eller samlingar måste alltid vara A och O. Är det t.ex. ett måste att vara "repertoar-teater" för Operan och Dramaten?
Jag frågade en gång ordföranden i en lokal hembygdsförening hur hembygdsgården skulle komma att se ut om 50-100 år? Hon tittade oförstående på mig och svarade: "Som nu, förstås!". "Så Du menar att om 100 år så visas fortfarande ett burget 1890-talshem upp för våra skolbarn över hela landet som exempel på hur 'man levde förr'?" För det är ju så de flesta hembygdsgårdar ser ut. Burgna borgarhem från slutet av förrförra seklet. Vem tar hand om 1950-talet? 30-talet? 60-talet?
Dammiga föremål är inte framtidens sätt att visa forntiden. Här måste det tänkas om.
Men framförallt - vår regering måste skaffa sig en verklig kulturpolitik som visar att man faktiskt också är just - kulturbärare!
Sälj Allt Snabbt!
I Norge uttyddes SAS ett tag för "Svenskt AlltSammans". Sedan blev det "Smaller And Smaller" och nu har det landat på "Sälj AlltSammans". Tänkvärt!
Bolaget lyckas på något sätt alltid framhålla när man gör vinst något kvartal, och får stora rubriker för detta. Tillräckligt stora för att överglänsa den lilla notisen att helåret innebar nya kraftiga förluster.
Bolaget har under senaste åren sålt dotterbolag och verksamheter för runt 60 MILJARDER KRONOR! Hur kan man då vara utan kapital? Vad har man gjort med pengarna?
Man har 25 st MD80-flygplan som om något år uppnår den ålder då de helt enkelt får flygförbud. Vem ska betala de ca. 500 miljoner x 25 som det kostar att ersätta dessa?
Lufthansa har nu sagt sig vara klar över att SAS inte är ett uppköpsobjekt för att det finns "för många dolda skulder"?? Vad är detta? "Dolda skulder"? Vad är det vi som sekundoägare inte vet?
Spanair - vars huvuddel SAS lyckades bli av med för 1 euro - har man fortfarande kvar en ägarandel på 12% i - och därmed ett motsvarande ansvar! Vad kommer det att kosta? Bolaget lär behöva ett miljardtillskott för att undvika konkurs! Och EU lär förbjuda spanska staten att subventionera.
Vad är det för dold pay-off som Huset Wallenberg kan utnyttja när man år efter år går med på att pytsa in miljarder efter miljarder i ett företag som inte visat vinst på åtskilliga år! Vari ligger den affärsmässighet som - om inte staten visar den - åtminstone borde ligga i det privata näringslivets intresse. Det är ju iallafall där som halva den svenska ägarandelen ligger.
Är det för att dessa industrijättar ska kunna utnyttja SAS förlustavdrag som vi skattebetalare ska behöva hålla detta sjunkande luftskepp under vingarna?
Nej, jag gör som norrmännen: Sälj Allt Snabbt!
Är Du dum i huvet, eller?
Jag är övertygad om att min grundinställning till Ingvar Kamprad delas av de flesta svenskar. Han är en gedigen, duglig, driftig och på sitt sätt genial entreprenör som har byggt ett världsomspännande företag som jag själv på fullt allvar föreslagit att staten borde överlämna sin utrikes ambassadverksamhet till.
IKEA är ett oerhört "svenskt" företag som tillför vårt land otroligt stor goodwill.
Allt detta är oomtvistligt. Trots att "Sveriges största möbelföretag" inte ingår i den framgångsrika svenska möbelexportstatistiken eftersom knappt en enda IKEA-möbel faktiskt tillverkas här i landet!
Kamprad är värd varje krona han har förtjänat genom sin verksamhet och vad han gör med den kronan är hans egen ensak.
MEN - så kommer det där lilla "menet". Hade han varit lika rak med informationen om vad han gör med sina pengar, eller åtminstone sagt att "det har ni inte med att göra", då hade saken varit frid och fröjd. Kamprad hade kunnat rita små stiftelsekvadrater på ett organisationsschema till han dör utan att någon behövt rynka på ögonbrynen.
Men eftersom han upprepade gånger velat framställa sig som mindre förmögen än han är och dessutom påstått att "hela IKEA" ägs av en stiftelse för välgörande ändamål i Holland, vilket fått mänskligheten - och IKEAs anställda - att tro att alla pengarna som tjänats i företaget (utom då möjligen rejält tilltagna och välförtjänta årslöner till Kamprad och sönerna) hamnat i denna välgörande stiftelse.
Så visar det sig att denna "ödmjuka" framtoning från Kamprads sida är en chimär! Resultatet av envis upprepning av dimridåer. Och då får min grundinställning definitivt en knäck.
Kamprad är inte vad han velat framstå som - utan en annan! En som tappar omdömet när han blir tillfrågad om sanningen. En som anser att en sanning ska gälla för honom och en annan för alla andra.
Ytterligare en person som också velat framstå som en mänsklighetens välgörare - och lyckats därmed - är Julian Assange. Det är ingen ände på människor som velat ställa upp till hans försvar. Onekligen har han och hans Wikileaks lyckats med att slå nödvändiga hål på mycket onödigt hemilghetsmakeri, men rättfärdigar det allt?
När Wikileaks publicerar säkerhetsklassat underrättelsematerial tycks Assange vara beredd att också offra enskilda människors personliga säkerhet på "öppenhetens altare".
T.ex. finns människor i Afghanistan som motarbetat terrorismen och därmed riskerar sina liv. De hotas av halshuggning från talibanernas sida och exempel finns på afghanska informatörer som genom Wikileaks avslöjanden också mist sina liv.
Men Assange förklarar i en bok om Wikileaks, helt frankt:
"Tja, de är informatörer, så om de blir mördade är det deras eget fel. De förtjänar det"
Men i allsin da'r! Inte gäller det väl informatören Assange, som är så rädd för att bli utlämnad till USA att han lär klä sig i kvinnoperuker för att ej bli upptäckt.
Inte den beundrade Assange. En person som när han får ett nej av en kvinna som inte vill ha oskyddat samlag med honom, erkänner att han blivit avvisad men har mage att säga att det "inte skett på något sätt som var betydelsefullt".
Inte den oövervinnlige Assange. Som oroar sig för vad som kan komma att bli offentligt i en svensk rättegång och som inte drar sig för att begära garantier för att det han säger i fallet med de kvinnor han förgripit sig mot, inte ska komma ut i t.ex. Expressen.
Patetiskt! Denna öppenhetens vapendragare som ser till att läcka konfidentiellt material utan urskillning har synpunkter på svensk grundlagsskyddad offentlighet!
En sanning gäller tydligen för Assange! En annan för alla andra!
Läs också Hanne Kjöllers tänkvärda signerade ledare i DN den 22 februari 2011
IKEA är ett oerhört "svenskt" företag som tillför vårt land otroligt stor goodwill.
Allt detta är oomtvistligt. Trots att "Sveriges största möbelföretag" inte ingår i den framgångsrika svenska möbelexportstatistiken eftersom knappt en enda IKEA-möbel faktiskt tillverkas här i landet!
Kamprad är värd varje krona han har förtjänat genom sin verksamhet och vad han gör med den kronan är hans egen ensak.
MEN - så kommer det där lilla "menet". Hade han varit lika rak med informationen om vad han gör med sina pengar, eller åtminstone sagt att "det har ni inte med att göra", då hade saken varit frid och fröjd. Kamprad hade kunnat rita små stiftelsekvadrater på ett organisationsschema till han dör utan att någon behövt rynka på ögonbrynen.
Men eftersom han upprepade gånger velat framställa sig som mindre förmögen än han är och dessutom påstått att "hela IKEA" ägs av en stiftelse för välgörande ändamål i Holland, vilket fått mänskligheten - och IKEAs anställda - att tro att alla pengarna som tjänats i företaget (utom då möjligen rejält tilltagna och välförtjänta årslöner till Kamprad och sönerna) hamnat i denna välgörande stiftelse.
Så visar det sig att denna "ödmjuka" framtoning från Kamprads sida är en chimär! Resultatet av envis upprepning av dimridåer. Och då får min grundinställning definitivt en knäck.
Kamprad är inte vad han velat framstå som - utan en annan! En som tappar omdömet när han blir tillfrågad om sanningen. En som anser att en sanning ska gälla för honom och en annan för alla andra.
Ytterligare en person som också velat framstå som en mänsklighetens välgörare - och lyckats därmed - är Julian Assange. Det är ingen ände på människor som velat ställa upp till hans försvar. Onekligen har han och hans Wikileaks lyckats med att slå nödvändiga hål på mycket onödigt hemilghetsmakeri, men rättfärdigar det allt?
När Wikileaks publicerar säkerhetsklassat underrättelsematerial tycks Assange vara beredd att också offra enskilda människors personliga säkerhet på "öppenhetens altare".
T.ex. finns människor i Afghanistan som motarbetat terrorismen och därmed riskerar sina liv. De hotas av halshuggning från talibanernas sida och exempel finns på afghanska informatörer som genom Wikileaks avslöjanden också mist sina liv.
Men Assange förklarar i en bok om Wikileaks, helt frankt:
"Tja, de är informatörer, så om de blir mördade är det deras eget fel. De förtjänar det"
Men i allsin da'r! Inte gäller det väl informatören Assange, som är så rädd för att bli utlämnad till USA att han lär klä sig i kvinnoperuker för att ej bli upptäckt.
Inte den beundrade Assange. En person som när han får ett nej av en kvinna som inte vill ha oskyddat samlag med honom, erkänner att han blivit avvisad men har mage att säga att det "inte skett på något sätt som var betydelsefullt".
Inte den oövervinnlige Assange. Som oroar sig för vad som kan komma att bli offentligt i en svensk rättegång och som inte drar sig för att begära garantier för att det han säger i fallet med de kvinnor han förgripit sig mot, inte ska komma ut i t.ex. Expressen.
Patetiskt! Denna öppenhetens vapendragare som ser till att läcka konfidentiellt material utan urskillning har synpunkter på svensk grundlagsskyddad offentlighet!
En sanning gäller tydligen för Assange! En annan för alla andra!
Läs också Hanne Kjöllers tänkvärda signerade ledare i DN den 22 februari 2011
Bristen på politiskt genomslag i verkligheten !
Vems ansvar är det när den politiska viljan i kommunen inte får genomslag i verkligheten? I min värld - Kommunstyrelsens ordförande.
Han är den som ska tillse att tjänstemän och förvaltning omsätter den politiska vilja i praktiken.
Ett av områdena där han gravt misslyckats är hanteringen av den mat som vår kommun serverar till barn och gamla.
Det fanns i den gamla alliansen och senare i den samlade oppositionen med stöd av flera politiker i den då styrande tuttifruttikartellen en uttalad vilja att komma bort från storskaligheten i mathanteringen. Att inga nya förskolor skulle utrustas endast med mottagningskök, att det gamla centralköket skulle förflyttas till marknaden varvid det också kunde fungera som en utomordentligt bra restaurang för hela Campusområdet, vilket förhindrades så länge det var en kommunal institution.
Jag bedömer alltså att det sedan länge funnits en klar majoritet bland fullmäktiges partier att vi ska bort från storskaligheten och den opersonliga hanteringen av den mat som vi serverar våra barn och gamla.
Kommunalrådet Jens Persson hade sin partikollega jordbruksministern på besök och man talade sig varm för den närproducerade och ekologiska maten. Den nya (gamla) majoriteten gick oppositionen till mötes och tillsåg att hela matsidan och centralkökens framtid skulle utredas.
Allt andades ett gott och framtidsinriktat ansvar för att genom en decentraliserad hantering kunna minimera det enorma svinn som idag finns på matsidan. Att slippa ifrån brunbeiga obestämbara maträtter i trista plastbunkar och med siktet inställt på en gladare och positivare måltidssituation för alla, helt i tidens anda.
Men "Måltidschefen" (tillika fastighetschefen m.m.) Lázlo Némédi - han verkar inte ha nåtts av alla dessa signaler. Trots att han bor i kommunen (ett stort PLUS!) och borde läsa lokaltidningen om inte annat.
Han har nu hastigt och lustigt stängt ner ett tillagningskök i Pelikanens förskola trots att miljökontoret nöjt sig med att låta verksamheten fortgå i nuvarande lokaler tills renovering sker. Det är ju också så att de EU-regler som man är så mån om att skylla på i tid och otid klart tillåter varje befintligt kök att fortsätta så länge man kan påvisa att den mat man serverar är OK och att ingen tredje part kommit till skada.
De tillfrågade tjänstemännen skyller alla på varandra och trots att de alla sitter i samma byggnad tycks de inte veta hur interntelefoner eller personliga samtal kan fungera. "Jag kan inte ha koll på allt, jag ha mängder av ärenden" säger Némédi! Dags för avlastning verkar det som, eller hur!
Som ärendet redovisas i dagens papperstidning (se också Strengnäs Tidning på nätet) är det inte utan att man åter får klart för sig hur lite Kommunalrådet Persson verkligen vet, kan och sätter sig in i hur hans förvaltning fungerar - eller snarare - inte fungerar.
Det är hans ansvar! Ingen annan politiker har rätt att lägga sig i förvaltningens och tjänstemännens arbete utom Kommunstyrelsens ordförande vars uppgift det faktiskt är. Och han verkar inte ha någon kontakt eftersom de varma orden om den goda matkvaliteten som han gärna använder utåt inte verkar ha uppfattats inåt.
Hur länge ska våra barn och gamla hanteras så nonchalant?
Trådlös energi?
Ovanstående bild är en del av golvet mellan borden vid energibolaget SEVABs styrelsemöte. Det är ledamöternas laptops som ansluts till ett antal kontakter.
Jag ställde frågan: "Detta är ett energibolag. När ska vi få fram trådlös elström?". Samtliga skrattade överseende.
Häromdagen var det jag som skrattade när man i TV demonstrerade hur man genom att föra en vagn med lampor över en induktionsplatta på golvet fick lamporna att lysa - starkt! Och utan en tråduschling så lång ögat såg.
Vi gamla energibolag i Sverige är alltför trådbundna. Vi är uppbyggda runt gamla elstolpar med hängande kablar och har svårt att tänka oss något annat sätt att överföra energin. Är det tjärdoften från stolparna som lockar? Länge än får vi nog lita till dessa kablar trots allt för vårt energibehov, men vi måste vara beredda att se framtidens möjligheter och behov.
Idag gräver vi visserligen ner kablarna för att undvika att stormen fäller stolparna. Samtidigt gräver vi ner fiberkablar och annat trots att marknaden allt tydligare talar om trådlösa och mobila lösningar.
Jag har länge varit emot att kommunens energibolag ska vara engagerad i det s.k. stadsnätet. Det är och förblir en jättelik förlustaffär. Trots försök att lägga över själva innehållet på en s.k. kommunikationsoperatör, kvarligger det viktigaste och svåraste hos SEVAB, nämligen att sälja in denna tjänst hos människor som numera är allt vanare att få sin kommunikation uppifrån.
Allt mer av våra kommunikationsvägar går genom mobila system, mobiltelefonen och läsplattan är numera fullfjädrade kommunikationsdatorer. Kapaciteten i dessa nät är under ständig utveckling. Folk gör sig idag av med sina fasta telefonabonnemang. Telebolagen drar konsekvenserna av ökande underhållskostnader och lägger ner sina gamla kopparnät och erbjuder kunderna mobila lösningar istället.
Samtidigt fortsätter SEVAB att gräva ner fibertrådar runt om i kommunen. Är det förnuftigt? Jag tror inte det.
En som dagligen arbetar med framtidens kommunikationsvärld på Ericsson säger: "I framtiden finns det säkert fortfarande de som har behov av en fiberuppkoppling p.g.a. kapacitetskrav. Det gäller stora internationella företagkontor, men för den enskilda människan och de mindre och medeltora företagen kommer det att vara mobila lösningar som gäller".
Knappast den angelägnaste av åtgärder tycks då vara att gräva ner fiberkablar till höger och vänster i kommunen om det kanske är ett eller ett par större företag och organisationer i centrum som har behovet i framtiden.
Dags att tänka framåt?
