"God Jul och Gott Nytt År!"
Mattias Askerstedt gjorde sin debut som "talman" (som några valde att kalla kommunfullmäktiges tjänstgörande ordförande) med den äran. I talarstolen framför podiet Mariefredspartiets Dag Bremberg
God Jul och Gott Nytt år, var väl i stort sett det enda som nästan alla talare vid Kommunfullmäktiges sista sammanträde för året, sade gemensamt. Eftersom den icke tjänstgörande ordföranden Lotta Grönblad hade målat in fullmäktige i ett hörn när hon ställde in augustisammanrädet trots att hon visste att det både fanns önskemål och beslut om en allmänpolitisk debatt, så blev det bara decembermötet kvar för denna "debatt".
Ett tristare arrangemang får man nog leta efter! Talare efter talare går fram till talarstolen och läser långa anföranden innantill! Talare efter talare rabblade upp sina önskelistor för 2025 utan några som helst tankar på realiteter eller rimlighet. Det värsta är att det är så som politik oftast formas i den här kommunen. Partierna lanserar sina önskelistor och ser sig sedan tvungna att försöka realisera dem – no matter what it costs! Så har Centern och Folkpartiet gjort i årtionden och nu har de dessutom lierat sig med de verkliga önsketänkarna i Socialdemokratiska partiet och Miljöpartiet. Anade Vänsterpartiet utvecklingen eftersom man valde att mangrannt lämna salen innan debatten tog sin början?
Det är ingen hejd på hur bra det kommer att vara att bo i Strängnäs kommun 2025 om bara den nuvarande Rödklövern får hållas. Ja, helst då förstås bara Socialdemokrater när de får egen majoritet, för då försvinner "fiaskot" LOV 2018 enligt Tord Tjernström.
Det var först med Strängnäspartiets Jan Eriksson som förnuftet gjorde entré i salen. Han påpekade det orimliga i att "debattera" partiers olika framtidsvisioner. Han följdes sedan av Kristdemokraten Catharina S:t Cyr som gav ett lysande anförande där hon liksom Eriksson visade på vad som är just politikernas ansvar och roll i den situation Strängnäs Kommn befinner sig i. Hon påtalade den gigantiska snöboll man rullar framför sig. Påpekade att bollen måste smältas för att det alls ska bli något kvar att diskutera 2025. Man efterlyste besinning och pekade på kommunens gigantiska skuld som idag närmar sig 3 miljardersstrecket.
Om vi leker med önsketanken att man gemensamt kom överens om att ha betalat ner skulden till en mer rimlig miljard (mycket pengar ändå!) år 2025, skulle det innebära att över 150 miljoner måste amorteras VARJE ÅR fram tills dess. Vad blir det då kvar till att "bygga" all denna godhet som ska finnas då enligt majoritetens luftiga visioner? När Centern fortfarande ligger kvar och stampar på 50-talets samhällsbyggnadsideal för stadens växande trots att man för länge sedan övergett detta sätt att planera, inte minst p.g.a. dess dåliga miljöpåverkan. När Folkpartiet fortfarande vurmar för en Äldreombudsman (som väl beslutades för många år sedan. Som vanligt ser tjänstemännen till att besluten inte genomförs och som vanligt är det ingen politiker som faktiskt kollar att så sker!).
Dag Bremberg var den ende av de lottade partiföreträdarna i inledningsronden som övergav sitt manus och började kommentera vad han just hört från de föregående talarna. Han gjorde helt rätt! Inte ens när ordet släpptes fritt blev det – med ett par undantag – något som kunde kallas debatt. Också de andra talarna rapade upp innantillläxor! Övermåttan trist! Detta får inte upprepas. Formerna för en allmänpolitisk debatt måste vitaliseras. Sätt gruppledarna på podiet och skaffa en extern och fräck debattledare och se till att få lite liv i luckan. Då kommer säkert åhörarna som denna kväll inte var särskilt många. När en timme återstod av mötet fanns inte en enda utomstående åhörare kvar. Inte ens pressen orkade stanna!
Kanske borde vi i själva verket se till att förverkliga Centerns Thomas Fors inledningsvision: att vi säljer kommunen till Enköping och låter dem få SEVAB på köpet!
Bokhandlaren Aestan Orstadius från Moderaterna företrädde denna kväll ett "särintresse" och var en av de väldigt få som tog upp en handfast punkt där politikerna nu kan fatta rätt beslut för att situationen 2025 åtminstone inte ska bli värre. Han tog upp handelns problem och beskrev hur våra stadskärnor och externa köpcentra kommer att se ut om inte rätt beslut fattas. Tiden räckte inte för honom att beskriva hur en sådan utveckling kommer att påverka vårt liv som enskilda konsumenter och invånare. Kommunen har en handelspolicy som borde vara fullt tillräcklig för att skydda oss mot en sådan utveckling. Varför håller man på att ta fram en ny? Är det för att den nuvarande alltför enkelt kan ses som en ren "teknkalitet" av vårt "flexibla" kommunalråd, vars farbror f.ö. är hälftenägare av kommunens största externa köpcentrum.
Sverigedemokraternas Stefan Jacobsson hade fullt sjå att med en lugn och kontrollerad framställnings försöka övertyga om sitt partis förträfflighet, när partikollegans alltför lättantända humör gjorde att diskussionerna i talarstolen alltför mycket kom att avlägsna sig från ämnet för att istället hamna på Sverigedemokraternas planhalva.
Oppositionsrådet gjorde inte mycket väsen av sig. Ett hyggligt anförande minns jag att jag tänkte, men jag har inte noterat ett ord från det, och kommer heller inte ihåg något. Tyvärr höll sig Moderaterna gruppledare borta från talarstolen. Bara partiets Kerstin Svensson deltog under kvällen med kloka inlägg som vanligt. Finns det någon egentlig opposition i Strängnäs fullmäktige? Den som finns kommer från de små partierna eller vildarna som får kämpa hårt och i motvind. Det känns inte bra.
Innnan den s.k. allmänpolitiska debatten tog sin början hade vi fått uppleva Kommunalrådets oförmåga att hålla ordning på saker och ting. Han gick upp och häcklade Margit Urtegård för att hon tydligen inte läst i den lilla bilagan till kommunstyrelsehandlingarna där en rapport om ett s.k. delegationsbeslut insmugit sig. Margit hade – i likhet med flera andra ks-ledamöter påstått sig ej ha fått information om att kommunchefen inte blivit anställd i enlighet med det beslut som kommunstyrelsen fattat, utan istället anlitad som konsult. Jens Persson, vårt heltidsanställda kommunalråd kläcker ur sig något så fullständigt galet som: "För det stod ju i delegationsbeslutet att kommunchefen anställts som konsult"!!!
"Anställts som konsult" – en ren teknikalitet med andra ord. Hur kan man blotta sin okunnighet på detta flagranta sätt? Snälle Jens! En konsult anlitar man – inte anställer! Men det visar ju att Du inte begripit varför ingen annan begripit eftersom Du inte heller begripit att det är skillnad hur flexibel man än är. Maria von Beetzens undran om inte kommunstyrelseledamöterna ska kunna förvänta sig att de beslut man fattar också följs av ordföranden var fullt berättigad. Att denne istället tror sig kunna smita undan ansvar genom att begrava sin faktiska åtgärd i en bilagd delegationslista. Strengnäs Tidnings ledare idag ansluter sig till kören som ropar på att Jens Perssons parti- och alliansklamrater måste vakna och inse det omöjliga i situaionen.
Nu avser jag att låta julefriden sänka sig över denna blogg. Den lär råda tills jag begravt min älskade Mamma i mitten på januari. Hon dog tio dagar före sin hundraårsdag nu på fredag, så jag gör som alla fullmäktigeledamöterna: jag tillönskar alla läsare en riktigt GOD JUL och ett GOTT NYTT 2012!
Vart har "Negern Pettersson" tagit vägen?
Matilda Wigerts porträtt av "Negern Pettersson"
Det var ett tag sedan jag rapporterade om Negern Pettersson, den svarte man som hoppade av från ett amerikanskt fraktfartyg i Stockholm 1863. Mannen hette Pierre Louis Alexandre och kom från Franska Guyana, där han antingen var en frigiven eller en förrymd slav. Frankrike avskaffade slaveriet här vid just den tiden.
Namnet hade han antagligen från sin tidigare ägare. Det var ett vanligt namnskick att slavbarn namngavs efter sina ägare.
Läs historien om honom här, scrolla ner till "Historien om Negern Pettersson" och följ sedan kapitelordningen.
Konstnären Axel Kleimers "Haremsväktaren". Samma motiv från den sista modellsejouren 1903 som är känt från G. Börjesson och från det enda kända fotografiet av Pierre Louis Alexandre (utöver de atelierfotografier som finns där han figurerar i bakgrunden) Se här.
Mitt intresse för denne man började tidigt. Redan i barndomen då jag fascinerades av det fantastiska porträtt av Alexandre som målats av Carl Larssons hustru Karin Bergöö under hennes år på modellskolan vid Kungliga Akademien och som hängde på vår vardagsrumsvägg. Porträttet utstrålar kraft och styrka men också ett vemod och en längtan.
Sedan dess har jag sett många målningar med Negern Pettersson, som han alltså kom att kallas på akademien (antagligen för att det var "enklare") men inget som kunnat mäta sig med Karin Bergöös.
När jag väl aktivt började intressera mig för att ta reda på mer om den man som väl borde ha lämnat fler spår efter sig än det Bergööska porträttet och den kolteckning av Emil Österman som jag vid en källarröjning efter en bekant till familjen hade funnit, fann jag till min förvåning – ingenting!
Det kan väl inte bara gjorts ett enda porträtt? Akademien hade ju under de år Alexandre extraknäckt som modell haft åtskilliga elever som alla borde ha lämnat efter sig ett eller flera verk föreställande denne man.
En gång fann jag en fråga i Antik & Auktion om en målning med Negern Pettersson av C-F von Saltza, men lyckades aldrig spåra den som frågade.
Men så plötsligt verkade det lossna och det började dyka upp målningar och skulpturer och snart var jag uppe i hela tio målningar, teckningar och skulpturer av kända konstnärer som Georg Nordensvan, Oscar Björk, Ecke Hedberg m.fl.
Så blev det tyst igen tills nästa våg kom. På auktioner och genom telefonsamtal från bekantas bekanta eller andra som läst min blogg eller hört talas om mitt intresse för Negern Pettersson, dök det upp sammanlagt elva nya porträtt, varav jag själv lyckats förvärva fem. Så min lilla samling omfattar nu totalt sex målningar och en kolteckning.
Mitt senaste förvärv! En målning av en okänd elev på Konstakademien. Det satt i en parram tillsammans med en 1700-talsherre! Köparen på Bukowskis Market var mest intresserad av den magnifikt skurna parramen och sålde gärna målningen av "Negern Pettersson" till mig. Den starkt krakelerade målningen torde vara beskuren för att passa i ramen varvid ev. signatur har fallit bort.
Mellan hägg och rondell!
Strängnäs oförmåga att sköta kommunala upphandlingar på ett riktigt och korrekt sätt går igen på flera områden. Det är inte bara kommunchefer som inte kan upphandlas korrekt utan också träd och blommor.
Vi har alla fascinerats av den prakt som den nya trafikplatsen vid Finningekorset verkar utveckla. Här ha inte sparats på de lånade slantarna!
Fint blir det onekligen. Man hade bara önskat att vi hade råd att betala kalaset med egna pengar.
Planteringarna har delats upp i flera etapper, varav jag nu kikar på den del av projektet som berör sträckan från Finningerondellen och västerut utmed väg 900.
Det anbudsunderlag som gick ut omfattade leverans av diverse träd och perenna växter samt sadelgjord till stödstörar.
Underlaget avser 13 delobjekt och anbud kan lämnas på "hela eller delar" av det efterfrågade sortimentet.
Det inkommer fyra anbud som samtliga kvalificerar sig för bedömning utifrån övriga allmänna upphandlingskrav.
Man gör en s.k. viktning av resp. anbud där det finns absoluta frågetecken när det gäller t.ex. att någon anbudsgivare ska ha fått högre betyg för att de avsåg att leverera med egen bil, trots att detta inte finns med som krav i underlaget och heller inte efterfrågats hos övriga anbudsgivare. Denna "viktning" är och förblir en rent subjektiv bedömning som görs av de upphandlingsansvariga. Och visst kan man få intryck av att viktningen görs med någon speciell avsikt.
Två av anbudsgivarna sorteras omgående bort från vidare bedömning avseende leverans av träd p.g.a. att man angett avvikelser mot önskade trädstorlekar eller -sorter.
Eftersom anbud kan avse "hela eller delar av det efterfrågade sortimentet" måste man ju då ställa sig frågan varför inte de bortsorterade kan kvarstå i bedömningen när det gälller övriga trädsorter som motsvarar de som efterfrågats av kommunen?
Till saken hör att den ena av dessa anbudsgivare anger att en av trädsorterna (Amerikanskt häggkörsbär) "ej går att uppbringa" i efterfrågad storlek (stamomfång 1 m ovan jord: 20-25 och 4 omplanteringar) och istället offererar det mindre omfånget (18-20 med 4 omplanteringar). Den andra bortsorterade anbudsgivaren har angett "Kan ej leverera" efterfrågad sort och storlek men har dessutom avvikelser betr. andra delobjekt.
Jag tror att jag – utan någon fackkunskap som upphandlare – om jag hos två anbudsgivare fann den upplysningen, skulle finna det rimligt att faktiskt fråga de båda anbudsgivare som inte angett några reservationer beträffande det amerikanska häggkörsbäret, om de faktiskt kan leverera. Trots allt är det fråga om en rätt så begränsad skara plantskolor i Europa som har kapacitet att leverera för denna typ av upphandlingar och troligt är att alla de fyra svenska anbudsgivarna på ett eller annat sätt har samma leverantörskrets att vända sig till. Särskilt som just storlekarna tycks ha varit avgörande för den landskapsarkitekt som ritat det hela.
Men icke! Istället väljer man alltså att helt sonika ta bort de två anbudsgivare som varit ärliga nog att kontrollera tillgången av trädsorten ifråga och när de funnit det svårt eller omöjligt att leverera önskad storlek/sort också öppet angett detta.
Istället antas en av de två andra anbudsgivarna som inte reserverat sig betr. just de amerikanska häggkörsbärsträden som leverantör av samtliga träd i upphandlingsetappen.
Till en kostnad som för de övriga två trädsorterna överstiger den billigaste av de två bortsorterade anbudsgivarna med 240.380:- kronor!
Så långt upphandlingen!
Så kommer vi till leveranserna som sker planenligt. Men hur förhåller det sig då med de amerikanska häggkörsbärsträden? Har man faktiskt kunnat leverera 40 stycken som man offererat – och fakturerat?
Det står klart för var och en som själv vill kontrollera de plantetiketter som följer varje träd och som fortfarande sitter kvar på de flesta, att endast 11 träd har levererats av den storlek som anbudet föreskrev!
Resterande 29 träd är av samma storlek som en av de ratade anbudsgivarna offererat istället för efterfrågad storlek (som alltså inte fanns att tillgå i tillräcklig mängd någonstans i Europa, vilket anbudsgivaren ifråga kontrollerat INNAN anbudes avgavs!).
Men dessa 29 träd som alltså den ratade anbudsgivaren offererat för 2.200:-/st, har den vinnande anbudsgivaren fakturerat med 3.246:-/träd! Alltså mer än tusen kronor dyrare per träd!
Frågorna man som kommuninvånare och skattebetalare ställer sig är:
1. Om man anger att anbud kan ges för hela eller delar av entreprenaden och denna är uppdelad i 16 delar, hur kan man då i upphandlingen göra en enda delning, nämligen mellan "träd" (till vilka man märkligt nog även för Rådhusvin som knappast är att beteckna som träd) och "perenner" istället för att plocka det lägsta/bästa anbudet för varje entreprenaddel?
2. Om man från två av fyra anbudsgivare får reservationer betr. en entreprenaddel med vetskap om den begränsade leverantörskrets som finns för den trädsort som efterfrågats i anbudsunderlaget, varför begär man inte garantier för att de anbudsgivare som inte lämnat reservationer faktiskt kan leverera. Vi vet ju att i vart fall de bortsorterade har begärt och fått reservationer genomförda hos sina resp. leverantörer för att garantera att vad man offererat kan man också leverera.
3. När så träden ankommer och planteras, hur kommer det sig då att man från kommunens ansvariga inte returnerar och reklamerar de 29 träd som alltså inte motsvarat vad entreprenadhandlingarna stipulerade. Att just storleken på dessa träd var av avgörande betydelse framgår ju av att två av anbudsgivarna sorterades bort från vidare bedömning betr. alla tre trädsorterna av just det skälet. Istället planterar man de mindre träden utan anmärkning!
Först och främst krävs nu att man inom kommunen får ordning på hur dessa upphandlingar ska ske – och genomföras!
Vidare krävs givetvis att den vinnande entreprenören ersätter kommunen för den överkostnad som man genom att – medvetet eller bara p.g.a. slarv – vilseföra kommunens upphandlare betr. tillgången på efterfrågad vara, åsamkat kommunens skattebetalare.
Och då inte bara med en mellanskillnad för de 29 felaktiga träden, och inte bara med mellanskillnaden mellan fakturerat felaktigt pris och det egna priset för den mindre trädsorten, utan faktiskt med hela den summa som utgör skillnaden mellan det vinnande anbudet för träden, 779.274:- och det anbud som om det inte hade diskvalificerats p.g.a. den mindre trädsorten, hade vunnit entreprenaden: 473.880:- eller 305.394 kronor!
För det är den summa som kommunen de facto förlorat på grund av den vinnande anbudsivarens handlande.
Efter att ha slagit ner på kommunens lagstridiga anlitande av Kommunchef, Näingslivschef och div. andra konsulter, har Strengnäs Tidning idag inlett en granskning av hur kommunen hanterar sina upphandlingar. Med all säkerhet kommer också ovan beskrivna fall att belysas av tidningen.
Vilket alltså skedde idag då tidningen bl.a. kan berätta att när man frågar den ansvarige kontorschefen László Némedi om saken så halar denne fram en icke registrerad eller diarieförd faktura avseende ETT träd till en kostnad av över 7.000 kronor som kommunen får gratis som "kompensation" för de felaktigt levererade träden! Det är ju patetiskt!
Det är alltså så man ska göra för att vinna kommunala uppdrag: säg att du kan leverera precis vad som efterfrågas och vinn upphandlingen, leverera sedan någonting helt annat och "kompensera" med en chokladask!
Som slutkläm på året 2011 gör Strengnäs tidning idag den 30 december en bra sammanfattning av alla de oerhört pinsamma övertramp som kommunalråd och kommunchef gjort sig skyldiga till. Det senaste är att maktduon nu gör sig av med den vice kommunchefen Christina Zetterström som varit en av dem som ihärdigast försökt få maktduon att inse att vad de gjorde innebar lagbrott. Vi kunde också läsa i tidningen att Konkurrensverket har till och med Nyårsafton på sig att förelägga Strängnäs kommun det straff som borde vara självklart för de flagranta lagbrott som skett.
Som jag skrev till Konkurrensverket och Justitieminsitern idag: vad sänder detta för signaler till väljare och anställda? Man kan göra vilka övertramp som helst. Bryta lagar som betraktas som "teknikaliteter", allt i flexibilitetens namn. Man kan ljuga för pressen och tysta den interna tjänstemannakritiken genom att få alla anställdda att inse att det är bäst att hålla inne med kritik om man inte vill bli av med jobbet. Ändå får man uttalat stöd av partikollegorna som jag hittills i de flesta fall betraktat som människor med stor integritet och insiktsfullhet. Det var tydligen en felbedömning från min sida.
Är det ett samhälle vi vill ha? Är det ett samhälle de som röstade på Centerpartiet, Folkpartiet, Socialdemokrater och Miljöpartister vill ha? Där makten korrumperar? Där "handslaget" är allt som behövs för att flexibelt hantera våra gemensamma tillgångar på ett närmast diktatoriskt sätt?
Jag tvivlar!
