KINDA KANAL
Två minuters lisa för själen för er som inte har tid att ägna sex timmar åt en färd på Kinda Kanal!
Så var det dags för ännu en av Sveriges många kanaler. Vi har färdats på Göta Kanal tre eller fyra gånger, Bergslagskanalen, Strömsholms, Hjälmare och nu Kinda kanal!
Vi köpte ett "paket" via Rimforsa Strand hotell dit vi anlände i tisdags kväll efter en färd utmed småvägar i Sörmland. Ska vi på utflykt gäller inga motorvägar! På småvägar tog vi oss till Rimforsa. En ort söder om Linköping som vi knappt hört talas om dessförinnan. Rimforsa Strand visade sig vara ett stort "träslott" som byggts som en folkhögskola inom Fredrika Bremer-rörelsen. Där bedrevs lanthushållningsutbildning och man hade djurbesättningar och kvinnor fick lära sig alla delar av detta yrkes- och livsområde.
Vi köpte ett "paket" via Rimforsa Strand hotell dit vi anlände i tisdags kväll efter en färd utmed småvägar i Sörmland. Ska vi på utflykt gäller inga motorvägar! På småvägar tog vi oss till Rimforsa. En ort söder om Linköping som vi knappt hört talas om dessförinnan. Rimforsa Strand visade sig vara ett stort "träslott" som byggts som en folkhögskola inom Fredrika Bremer-rörelsen. Där bedrevs lanthushållningsutbildning och man hade djurbesättningar och kvinnor fick lära sig alla delar av detta yrkes- och livsområde.
Kanalresedagen inleddes med ett härligt morgondopp i ensamt majestät från hotellets strandanläggning där endast en majestätisk häger bevittnade min lekamens värdiga nedsänkande i det svalkande vattnet.
Efter en stärkande frukost begav vi oss ner till avgångsbryggan där motorfartyget KIND bordades. Trots sin moderna framdriftsteknik och dito överbyggnad är det ett fartyg med vördnadsvärd ålder. Byggt 1890.
Här på akterdäck placerade vi oss, hustrun och jag, till en början. Det visade sig ödesdigert för mig och en medpassagerare! För att kunna sätta sig på bänken var man tvungen att kliva upp på en förhöjning av däcket och var man då inte medveten eller uppmärksam på att man skulle akta huvudet så var sammanstötningen med i mitt fall ett skyddsgaller i stål runt en takarmatur och i medpassagerarens fall ett stålstag som bär upp taket, förödande. Jag hade hår och en keps men ändå kändes det som om skallen sprack och blodvite uppstod om än mycket lindrigt i mitt fall. Mer flödande för den stackars hår- och mösslöse medpassageraren som fick hjälp att hålla ett tryckförband och sedan omplåstras av sin dotter som var läkare!
Denna incident förstörde på intet sätt vår färd men den borde kunna undvikas för framtida resenärer!
Denna incident förstörde på intet sätt vår färd men den borde kunna undvikas för framtida resenärer!
Här passerar vi under Riksväg 34s vägbro över sjön Järnlunden som är en del av Åsundens sjösystem.
Förr i tiden trafikerades sträckan av "vanliga" ångbåtar men sedan bilvägarna drogs fram i mitten av förra seklet så tvingades man skära ner höjden på båtarna för att klara broarna vilket gör att KIND ser en smula tillplattad ut!
Brokinds vackra slott vid Järnlundens strand. En gång del av Bo Jonsson Grips stora markinnehav (han ägde 1/3 av själva Sverige plus HELA Finland!), idag sedan länge ägt av familjen Falkenberg.
Första slussen på kanalfärden, Brokinds. Med sin ringa fallhöjd på 1, 6 meter så var den inte så märkvärdig men trång! Bara fyra cm luft på vardera sidan av båten!
Vår gast fick tjänstgöra också med att öppna och stänga slussportarna.
Även varma kor gillar att sommarbada. Det fanns gott om kor och får utmed kanalen.
Här närmar vi oss Hovetorps slusstrappa. Fyra slussar med totalt närmare 16 meters nivåskillnad!
Men någon expresshiss är det inte! Tack och lov!
Här är min något senare skadade medpassagerare ännu med kameran i full gång.
Även i dessa insjöar gör skarven stor skada när de slår sig ner på öarna. Efter några år återstår bara rena skeletten av träden. Man frågar sig onekligen om fridlysningen av denna marodör är nödvändig. Vore inte en fridlysning av fästingen lika önskvärd?
Vackra fjärdar, strålande sol! Var är Taube?
Sturefors vackra slott från sjösidan. Vi har en gång tidigare besökt Sturefors men då blott sett det från parksidan. Ägs idag av den grevliga familjen Bielke.
Nu har vi farit en god bit utefter kanalen och redan passerat fem andra slussar. Nu ligger vi inne i Hackefors sluss som sänker oss inte mindre än närmare sju meter medan gasten och slussvakten filosoferar ovanför våra huvuden.
"Är ni kvar där nere?"
Och nu får vi komma ut ur den högsta enskilda slussen i kanalen.
Ibland var man lite orolig för de säkerligen inte helt vana kanotisterna som plötsligt befann sig i vår väg och tvingades in till stränderna där de krampaktigt grep tag i nerhängande trädgrenar för att parera de modesta vågor som KIND lämnade bakom sig.
Åsundens sjösystem, som även sammanlänkas med Göta Kanals, lär rymma ett stort antal vackra veteranbåtar. Här passerar vi den vackra Queen Anne, ritad av C G Pettersson 1915. På den tiden förstod man också att ta sig fram med värdighet på vattnen, precis som vi gör nu!
Här badas det från kanalkanten.
Och ibland tror man att man är på väg in i en tunnel.
Vi närmar oss färdens slut tyvärr.
Här har KIND nått sin slutdestination för dagen i Linköpings hamn efter dryga sex timmars ljuvlig färd i sakta mak och ibland en underbar totaltystnad så när som på ljudet av vatten som klyvs och en och annan mås som skriar. En lisa för själen var denna färd som ingen borde kunna låta bli att göra någon gång i sitt liv.
Nu var det dags för återfärd till Rimforsa för att hämta upp bilen. Kustpilens bekväma, eleganta och snabba tåg tog oss på en halvtimme tillbaka den sträcka som per kanal tagit sex timmar!
Ett plastkort från Östgötatrafiken ingick i vårt "paket" och det visade sig att Östgötatrafiken ännu inser enkelheten och användarvänligheten i reskasse-systemet. Kortet kunde enkelt laddas med den exakta biljettkostnaden för tågresan av vår paketarrangör. Sörmlandstrafiken har just övergivit detta suveräna system vilket de påstår vara "föråldrat". Men att det har fördelar för resenärer verkar man inte bry sig om i Sörmland! Heder också åt Kalmar länstrafik som opererar Kustpilen. Personalen som tog emot oss på Linköpingsperrongen var både vänlig, tillmötesgående och hjälpsam och angivelserna på avgångsskyltarna på perrongen stämde också! Hallå Sörmlandstrafiken! Här har ni en hel del att lära!
Ett plastkort från Östgötatrafiken ingick i vårt "paket" och det visade sig att Östgötatrafiken ännu inser enkelheten och användarvänligheten i reskasse-systemet. Kortet kunde enkelt laddas med den exakta biljettkostnaden för tågresan av vår paketarrangör. Sörmlandstrafiken har just övergivit detta suveräna system vilket de påstår vara "föråldrat". Men att det har fördelar för resenärer verkar man inte bry sig om i Sörmland! Heder också åt Kalmar länstrafik som opererar Kustpilen. Personalen som tog emot oss på Linköpingsperrongen var både vänlig, tillmötesgående och hjälpsam och angivelserna på avgångsskyltarna på perrongen stämde också! Hallå Sörmlandstrafiken! Här har ni en hel del att lära!
Petterson är inte glömd!
Zorns akademistudie från 1880
Det har varit tunt med rapporter om utvecklingen på "Petterson-fronten" det senaste året. Det har främst hängt ihop med att vi genomfört en ganska långdragen flytt från vårt lantliga paradis tillbaka till staden Mariefred som vi lämnade för 20 år sedan (dock har vi bott kvar i samma kommun hela tiden).
ANDERS ZORN
Nr 38. Men visst har det dykt upp flera "nya" konstverk med "Negern Petterson" som objekt. Vi är nu uppe i 38 kända verk varav det senast funna inte är fy skam! En akvarell av Anders Zorn, som fick ett stipendium om 200 kronor för denna lilla studie, som ytterligare en månad kan beskådas på Sven Harry Karlssons konstmuseum vid Vasaparken i Stockholm där den ingår i sommarens utställning kring Zorn.
Det kanske mest spännande med denna bild var dock kanske den märkliga, och ännu outredda likheten med den tidigare kända teckningen som är signerad 1881 av Georg Nordensvan.
Nordensvans teckning.
Flera av de målningar jag hittills funnit har kunnat kopplas till Pierre Louis Alexandres perioder vid Kgl Konstakademin mellan 1878 och 1903. Jag har suttit i akademins arkiv tillsammans med intendenten Eva-Lena Bengtsson och gått igenom akademins räkenskaper från 1863 (det år som antecknats på katolska församlingens registerkort som registreringsår) till 1905 (det år Alexandre avled) och därmed kunnat avgränsa de vintrar han arbetade som modell på akademin.
Det första kvitto som återfanns i akademins räkenskaper är från 1878, samma år Alexandre också dyker upp i Rotemansarkivet i Stockholm. Notera att han signerar "P Louis Petterson", vilket antagligen är orsaken till att han kommer att kallas "Negern Petterson".
MAJA ANDERSSON WIRDE
Nr 37. Men det näst senaste porträttet (som även ledde till fyndet av Zornakvarellen) var en pastell målad av textilkonstnärinnan Maja Andersson Wirde som bevisligen aldrig gått på Konstakademin men däremot på den Högre Konstindustriella Skolan, föregångare till dagens Konstfack. Hade med andra ord Alexandre suttit modell även där. Jag visste ju att det fanns luckor i årtalen då han inte arbetat på akademin på hela vintrar och jag visste ju också att flera av de konstnärer vars målningar jag känner till inte heller genomgått akademin och framförallt finns det också genrebilder med Alexandre som knappast verkar tillkomna i akademimiljön utan förmodligen i privata ateljéer. Det fanns ju också privata målarskolor mer eller mindre hemma hos andra konstnärer där Alexandre kan ha haft uppdrag.
Maja Andersson Wirdes pastell.
Så det var häromdagen dags att sätta sig i Riksarkivets läsesal i Arninge och gå igenom Högre Konstindustriella (eller Tekniska) Skolans verifikationer mellan samma årtal. Dessvärre fann jag att han bara suttit modell under ett år, nämligen 1901, då Maja Andersson Wirde hade ett år kvar på skolan. Under mars och april kvitterade han han vid tre tillfällen ut sammanlagt 64:- för 32 timmars modellarbete. 2:- i timmen kan låta uselt, men med tanke på att en hamnarbetare vid samma tid tjänade 50 öre per timme med tio timmars arbetsdag med kol- eller spannmålslossning, så måste hans extraknäck på vintern då hamnen var stängd (mellan december och april/maj) varit en fantastisk upplevelse.
Intressant är också att vi här har svart på vitt på att han vid tiden kallade sig Peder Louis Alexanderson (även om han fortfarande bara plitade "Pierre Louis" eller "P L Alexandre" på kvittona. Två år senare sitter han för sista gången modell på akademin och är då betydligt mer märkt av sin sjukdom (TBC) än vad han verkar vara på Anddersson Wirdes pastell. 1905 avlider han. (Vill man läsa mer finns hans biografiska data liksom hans levnadshistoria i Sverige sådan den var känd fram till 2008, så finns det längre ner i denna blogg.) Då har han preis gått med i fackföreningen under namnet Alexandersson.
Första kvittensen på Tekniska Skolan den 18 mars 1901
Nu har vi gått händelserna lite i förväg med att publicera de två senaste fynden av "Petterson-bilder" så nu återgår vi till ordningen och lägger ut de konstverk jag funnit sedan senaste publiceringen av Ingeborg Westfeldt Eggerz båda genrebilder med Alexandre. Det senaste hade nummer 31 i förteckningen.
IRIS RYSTEDT
Nr 32 blev Iris Rystedts oljemålning från någon av "turbansittningarna" (ska systematisera de olika bilderna så småningom utifrån kvitton och målningar). Den dök upp på Metropol och såldes till en person som jag sedan fick kontakt med. Jag försöker hela tiden hålla koll på var de olika konstverken finns eller tar vägen. Lyckas långt ifrån alltid men har ändå pejl på hur man kan få tag på ägarna den dagen det blir aktuellt med en utställning.
Iris Rystedts oljemålning.
ALBERT ENGSTRÖM
Nr 33 var ett riktigt lyckat fynd. Någon tipsade om att också Albert Engström, vars kände Stockholmsfigur "Kolingen" ofta uppehöll sig bland Stockholms "hamnslödder" och "sjåare", skulle ha gjort en teckning med Alexandre, eller "Svarte Peder" som han kallades i hamnen. Och mycket riktigt den fanns i en av Engströms böcker och jag har försökt att finna ut var originalteckningen kan finnas. Engströms teckningar hamnade hos konstnären Sixten Lundbohm och ärvdes möjligen inom familjen Molin. Jag hoppas finna originalet.
Albert Engströms teckning med "Svarte Peder" och Kolingen.
GÖREL WIMAN
Nr 34 en oljemålning av en för mig okänd konstnärinna Görel Wiman ser ut så här:
Görel Wimans oljemålning från sent 1890-tal.
MARTIN ARONSON-LILJEGRAL
Nr 35 var ett ganska intressant fynd. Den dök upp på Bukowskis Market som "okänd konstnär". Ett helfigursporträtt i skadat och ganska dåligt skick. Det hade att döma av en notering på baksidan varit vinst i något lotteri 1906 men tillbringat sin mesta tid undanställt i en garderob på ett skånskt företag.
Signaturens första initial kunde vara något av flera alternativ medan efternamnet klart och tydligt var Aronson och daterad 1900.
Jag lyckades förvärva målningen och lät laga revor, komplettera färg och tvätta den mycket smutsiga duken.
Det tog mig inte heller så lång tid att identifiera vem konstnären var, nämligen Martin Aronson-Liljegral 1869-1954. Han började sin konstnärsutbildning sent i livet. Han var då över 30 år. Skrev också ett par böcker och har målat en del medioker religiös konst. Enligt biografiska data så organisesrade Aronson-Liljegral själv konstlotterier vilket väl antagligen var ett lukrativt och effektivt sätt att sälja sina tavlor till hyggliga priser.
Martin Aronson-Liljegrals helfigur.
Målningen efter varsam renovering.
HERMAN LUDVIG FABIAN LAGERKRANTZ
Nr 36. Det här var en rolig och spännande akvarell att hitta. Också denna hade kategoriserats som ett verk av en "okänd konstnär" av Stockholms Auktionsverks "stadsauktioner". Det fanns en signatur som dock doldes av den ovala passepartouten. Jag lyckades ropa in akvarellen och tog ut den ur ramen. Det visade sig att passepartouten var limmad mot själva akvarellen och det var således ett uppdrag för ett proffs och som tur är så finns vännen Helen Skinner, Sveriges kanske främste papperskonservator trots att hon numera är pensionär. Hennes pappa Jack var en av mina kollegor (och konkurrenter) som chef och delägare (tillsammans med Rune Tumlare) till Tourist Sightseeing på 60-talet. Vi höll till på var sin sida av Strömbrons fäste vid Karl XIIs torg/Blasieholmskajen men hade många goda stunder tillsammans. Helen lyckades separera akvarellen från passepartouten. Men klistrets skador satte fortfarande stopp för en direkt identifikation. Med hjälp av en stark lampa kunde jag dock genomlysa akvarellpapperet och därigenom uttyda signaturen som visade sig vara "H L F Lagercrantz". Och vem var då denne konstnär? Född 1859, som intvingad i en bana som brukspatron på Virsbo herrgård, diplomat men också överste i Frälsningsarmén, fick han nog aldrig blomma ut som konstnär. Han sattes att sköta familjebruket och gjorde det framgångsikt. Han var mycket god vän hela livet med en annan porträttör av "Petterson" nämligen Carl-Fredrik von Salza och jag anar att åtminstone ett av de verk vi känner av von Salza är tillkommet samtidigt som Lagercrantz akvarell. Troligen roade de sig tillsammans i en privat ateljé.
H L F Lagercrantz akvarell.
Signaturen sedan passepartouten avlägsnats......
.....och genomlyst!
Carl-Fredrik von Saltzas samtida akvarell.
