På Typealyzers site får man veta vem man är? (Tipset kommer från PeO Wågström)

Så här bekrevs jag på grund av vad jag skriver i min blogg:

"VISIONÄREN

Den charmiga och trendkänsliga typen. De är översiktsmänniskor och särskilt bra på att förutse trender. De är ofta språkbegåvade och framstår som slagfärdiga och sociala. I grund och botten så fattar de sina beslut på objektiva och pragmatiska grunder.

De gillar arbete som låter dem använda sin smarthet, utmärkta språkfärdigheter och talang för nya spännande projekt. De behöver lära sig att avsluta projekt då de lätt blir uttråkade efter att den kreativa spännande uppstartsfasen är över."

Skam till sägandes känner jag igen vissa bitar.......


PS: Margit Urtegård tillhör samma kategori! DS

Konstnären, f.d. skådespelaren m.m. Leif Ahrle och jag föddes med tio dagars mellanrum vägg i vägg på Allmänna BB. Våra mödrar var lekkamrater sedan bandomens somrar på Östra Ekudden i Vaxholm och pratar fortfarande (97 resp. 98 år gamla) dagligen med varandra på telefon.

 

Här står Leif på sin gamla arbetsplats (tvåa fr. vänster) på Stadsteaterns scen.

För några år sedan lockade Leif in mig i Föreningen 1943 Års Män! Jag var uppvuxen med de stiliga skinnbundna banden med "1866 års män" och "1899 års män" och var lite tveksam först. Men i vår förening har inte några skinnband ännu gjort sig motiverade! Däremot i digital form utan band!

 

 

Vi träffas nu och då och käkar en middag föregången av något intressant föredrag eller besök.

 

 

I går fick vi ta en tur bakom Stockholms Stadsteaters scen! En tur som jag varmt rekommenderar. Det verkar som om teatern har en visningsverksamhet med duktiga guider så hör efter om ni är intresserade.

 

Vi började (sedan vi inväntat de som fortfarande beger sig till Folkets Hus . nuv. Dansens Hus) i salongen där vår guide just berättade att det fortfarande kommer folk flåsande från Barnhusgatan vid Norra Bantorget i sista minuten till föreställningarna. Själv föreställde jag mig också den entrén när programmet presenterades men kom i tid på att det nu är "ett par år sedan" som Stadsteatern flyttades till det hus som byggdes för den men som bryskt ockuperades av Sveriges Riksdag under ett antal år.

 

Salongen är likt en gammal Shakespeare-teater, åttkantig till formen och ingenstans sitter Du längre än 20 meter från scenen.

 

Operan och Dramaten har båda sina scenverkstäder utlokaliserade och måste således transportera sina kulissbyggen till teatern från annat håll. Stadsteatern har allting i sitt eget hus vilket är oerhört imponerande.

 

Här visar vår guide upp de första tittskåpsmodellerna till en ny scenbild. Det lilla trädet i minutiöst utförd modell fanns till beskådande också i full skala. Illusionsmakeri på hög nivå!

Bakom scenen ryms scenerierna till minst två-tre olika uppsättningar som altenerar på stora scenen, just nu t.ex. "De tre musketörerna" och "Puntilla och Matti".

 

En gammal dekormålning "vilar sig" högt upp på väggen i dekorverkstaden.

Kulisser som byggs i källarens verkstäder eller som ska upp i repetitionslokalen högre upp i huset, transporteras med en i sanning imponerande hiss: dryga 20 kvm och tio meter hög!

Att ens föreställa sig att det i princip finns tre sådana höjdplan - plus flera andra med normal takhöjd - ovanför varandra i byggnaden, är svårt.

 

Vi tog oss ner i scenverkstaden där vi fick veta lite om de kreativa människor som arbetar där nere i underjorden. Bl.a. finns en scen i "Puntilla och Matti" där ett fordon körs in på scenen genom en vedstapel som splittras. När pjäsen sattes upp på 90-talet kom regissören till verkstadsfolket och sa: "Jag vill ha en bil för tre personer som kan köras snabbt in på scenen, krocka med en flaggstång och liksom "klättra" upp för denna för att sedan kunna lyftas ner av en man"...........

Naturligtvis löste kreatörerna detta som blev ett succeartat inslag i uppsättningen.

 

Hela huset omfattar ca. 37000 kvadratmeter av vilka vi väl hann se en bråkdel.

 

Varje plagg märks med namnet på den skådespelare som använt dem och dessa märkningar finns kvar, så på somliga plagg kunde man läsa upp till ett tiotal skådespelarnamn. Alla plagg tvättas i det egna tvätteriet efter varje föreställning.

Klädförrådet var imponerande (som så mycket annat, tygförrådet t.ex.). Det rymmer löpande ca. 15000 plagg. Ca. 1000 nya tillkommer varje år och vart tredje år gallras ca. 3000 plagg bort.

 

Här konstaterar en av årsbröderna vilken otrolig - men praktfull - vikt som stackars Leif Andrée tvangs släpa på som Hamlets fader.

 

 

Och att behöva vara så här uppbullad under kläderna är också rätt så svettigt! Den dagliga tvätten lär vara nödvändig.

 

En liten del av det omfattande stövelförrådet!

 

Här står vi vid "Inspirationshörnan" i klädförrådet. Modetidningar från 1900 till vår tid ger dräktmakarna möjlighet att skapa sin bit av illusionen.

 

Vi avslutade uppe i perukverkstaden. Alla peruker tillverkas av riktigt människohår. Vårt hår är alls icke så slätt och fint som vi får lära oss i TV-reklamen "för att vi är värda det"....

 

Perukstocksförrådet.

Istället är varje hårstrå fjälligt varför det är oerhört viktigt att varje hårstrå i en peruk ligger åt samma håll för att peruken ska kunna hanteras och kammas som riktigt hår. Det räcker med att ett hårstrå ligger fel för att det ska uppstå trassel som leder till rena knutar i peruken. Då måste man ta bort det partiet av peruken och börja om från början.

 

 

Kvällen avslutades med gemensam middag på intilliggande krog. Jag hamnade mellan en annan gammal barndomsvän till mig och en ny bekantskap. En glad och underhållande IT-konsult som varit med "från början" i sybehörsrymden. Bl.a. hade han ordnat det första e-postmeddelandet mellan vår ambassad i Tokyo och UD här hemma. På den tiden gällde det att avtala ihop alla telefonbolag utmed sträckan.

Efter maten tog han upp och stoppade i sig ett par piller och jag tänkte att det väl var matsmältningshjälpmedel men sade tanklöst något om "uppåttjack" tills jag såg vad det stod på pillerkartan: "Morfin". Det ledde till att min nyvunne årsbroder berättade att han opererats för prostata och blivit av med det men att man upptäckt en metastas på ryggraden. Hittills hade man kunnat hålla den i schack med cellgifter men nu gjorde de ingen verkan längre. Han väntade på besked om det fanns något annat att göra. Men pillren var han tvungen att ta för att hålla smärtorna stångna.

Man inser hur besparad man egentligen är många gånger.

En vy som visar den fulla utbredningen av eländet.


Under rubriken "Svartbygge i Jagbacken" skriver kommunens nya heltäckande nyhetstidning MÅSEN om den skandalartade utvecklingen i det område som skulle blivit en mönsterexploatering i Mariefred och Strängnäs Kommun. Tyvärr kan jag inte länka till artikeln eftersom den bara finns i pappersupplagan som dock ligger ute hela veckan. Prenumererar ni inte så läs den på biblioteken eller medborgarkontoren.

Få detaljplaner i kommunen har varit mer detaljerade när det gäller utformningen. Plan- & Byggnämnden har lärt sig vad som är juridiskt bindande inslag i en detaljplan och vad som är "önskektänkande".

I såväl texter som illustrationer beslutades en plan som tog hänsyn till naturen och som skulle innebära "anpassning till geografi och topografi" för att ge möjlighet att "bygga varierade bostäder i anpassade lägen för att ge utblickar".

Döm därför om nämndens förvåning när bygglovsansvariga rapporterar att de i samband med kontroll på platsen av ett helt annat problem får syn på den skövling av Jagbacken som exploatören Panorama Bygg AB genomfört.

Inte nog med att man skövlat området från näst intill all befintlig växtlighet och lagt upp jättelika jordmassor, man har också byggt upp jätteterrasser öster om vägen, där man redan lagt ner rör och ledningar för en tänkt bebyggelse. Allt utan bygg- och/eller marklov.


Vem vill ha den slänten alldeles bakom sitt hus?

Hur någon kan tänka sig att människor skulle vilja bo i ett hus som på baksidan har en sju meter brant slänt som en vägg, begriper jag inte. Jag kan däremot livligt föreställa mig de kontroverser som skulle uppkomma mellan dessa fastighetsägare - "upstairs- och downstairs" - om vems ansvar det är att sköta och underhålla slänten (om det ens blir tekniskt möjligt!) för att inte tala om de insyns- och rasproblem som uppstår. En gåta - det är vad det är. Framförallt som det således på alla tänkbara sätt strider mot den antagna detaljplanen.


Här ser man "slätten" för de nio typhusen.

Efter påstötningar kom exploatören in med en bygglovansökan avseende området tvärs över vägen från terrasserna. Det område man helt planat ut och skalat av. Där föreslår man två rader om totalt nio typhus - exakt likadana - uppradade i två rader! Kan någon överhuvudtaget se någon koppling till planens "varierad bebyggelse" som tar hänsyn till "terräng och natur"? Jag gör det inte. Inte heller Plan- & Byggnämnden som istället stoppade all vidare byggnation vare sig på eller ovanför marken och dessutom utdömde ett stort vitesbelopp om inte de ursprungliga marknivåerna återställdes.

Detta vitesföreläggande har Panorama Bygg inte ens besvärat sig med att lösa ut utan kommunen lär väl bli tvungen att ta till delgivningsman. Frågan är dock om det är någon större idé eftersom Panorama Bygg verkar vara ett företag på snabbt fallrep. Deras soliditet är -93,95%!!! Inte heller lär de slutbetalt köpet av marken från tidigare ägaren. De ingår i en företagsgrupp som heter CMF Group AB som enligt uppgift ska syssla med dataprogrammering. En inte heller särskilt framgångsrik koncern med eget kapital på drygt MINUS 17 miljoner, med en soliditet på -42,86% och som inte har visat vinst på i vart fall de senaste fyra åren. Den ende styrelseledamoten återfinns i 23 olika bolagsstyrelser. Bostadsrättsföreningar. Ljudinspelning, reklam och PR är andra intressen tydligen.


En praktfull gammal tall har man slaktat genom att köra på den med bulldozer eller helt enkelt slitit upp den ur marken.


Vad sker nu? Ja som jag ser det måste kommunen och den tidigare markägaren gemensamt vidta snabba åtgärder för att minimera skadorna för sig själva.

Att Panorama Bygg skulle komma fram med sådana pengar att marken skulle kunna återställas torde få anses otänkbart. Om den gamle markägaren ej fått fullt betalt finns möjlighet för denne att återta fastigheten. Men hur ska man lösa problemet med återställandet?

Någon måste ju betala detta. Det finns ett åläggande från Plan- & Byggnämnden och detta torde gälla oavsett markägare. Men om inte markägaren lyckas komma till en uppgörelse med ägarna till Panorama Bygg så drabbar kostnaden alldeles tveklöst priset på marken för dem som ska bosätta sig där i framtiden. Tragiskt!


Här ser man bakom den glesa kvarlämnade trädraden en av de jättehögar med jordmassor som lagts upp där det tidigare var en moränkulle.

Jag har några gånger efterlyst återinförande av kommunala byggnadsinspektörer. Dessa försvann i något tidigare lagstiftningsskede och ett ack så populärt men i realiteten verkningslöst "egenkontrollsystem" infördes av dåvarande regering.

Jag förstår inte att ingen har propsat på ett återinförande sedan alla dessa byggskandaler med fukt och mögel uppdagats. I Mariefred fick t.ex. JM återköpa hela sitt prestigeprojekt vid Marielundsviken och bygga om fuktspärrar m.m.

Enligt uppgift så borrade de nya hantverkarna helt enkelt nya rörgenomgångar genom de nya fuktspärrarna innan allting avslutades, husen såldes om och JM drog sig ur Strängnäs Kommun. Undrar m.a.o. när det blir dags nästa gång.

Inget av detta hade hänt om det funnits en av kommunen utsedd byggnadskontrollant. Som hade slagit larm på ett tidigare stadium innan saker och ting gått alla ur händerna.

Är det inte något som är helsjukt i vårt samhälle, då våra förskolor och skolor tvingas tacka nej till kassar med härliga knispriga, smakfulla svenska äpplen som elever eller deras föräldrar tar med sig till skolan för att barnen ska kunna äta  bra äpplen till de storknar om de så vill - under en kortare period om året?

Istället ska de hänvisas till besprutade, långtidslagrade, polerade och smaklösa saker bara för att man "ska kunna verifiera smittgången" om någon skulle bli sjuk av ett äpple intaget i skolan!!!!!!

Och hur vet man att den ev. sjukan inte uppstått av ett pallat äpple från någon trädgård på vägen till skolan?

Fullständigt vettlöst!

Häromåret ondgjorde jag mig - och flera med mig - över att EU-regler gjorde att apelsinbönder på de grekiska öarna körde lastflakslaster med fina apelsiner och tippade i raviner i bergen, för att de av olika orsaker inte kunde säljas på markanden.

Är vi ett dugg bättre?

Är det vettigare att vi importerar dessa smaklösa substitut för goda äpplen och låter våra egna ruttna i komposterna (i bästa fall) eller på marken för att tillfredsställa några "miljö- och hälsonissar" som uppenbarligen inte har något vett i skallen.

Man brukar prata om de stora långa transporterna av livsmedel som en av de verkliga bovarna. Vad är då detta utomordentliga slöseri med svenska bra råvaror för att istället transportera besprutade, preparerade och gröna importäpplen långa vägar?

Eskiltuna har beslutat avsätta en halv miljon för att köpa till några tågavgångar till och från Stockholm (tveklöst sådana som ska gå direkt och strunta i Strängnäs, Läggesta och Nykvarn).

Alex Voronov efterlyser samordning med övriga kommuner utmed sträckan, något som borde varit självklart för Eskisltunas kommunledning.

Såvitt jag minns är det Strängnäs kommun som har de flesta pendlarna mot Stockholm. Mångdubbelt fler än de som pendlar från Eskilstuna. Redan tidigare har det lyckats Eskilstuna att få ett exklusivt direkttåg 6:42 medan det flertal pendlare som finns i Strängnäs och Läggesta får se tåget svischa förbi. Halvtomt får man förmoda.

Är Eskilstunas väg verkligen rätt väg?

Är det inte precis det SJ vill?

Få mer pengar för det man faktiskt åtagit sig att göra?

Var det inte precis så man agerade när det gällde UVEN?

Om ett år löper SJs monopol på sträckan ut.

Jag UTGÅR från att våra tre kommuner redan nu förbereder en upphandling där fler anbudsgivare finns med än bara SJ.

När det gällde UVEN fick ju visserligen SJ förnyat förtroende p.g.a. att man plötsligt visst kunde köra trafiken - t.o.m. något utökad om jag inte minns fel - för mindre pengar än man påstått sig behöva några månader tidigare.

Är inte istället den logiska konsekvensen av dagens situation att våra kommuner köper till den kompletterande trafik som krävs för att klara morgon- och kvällstrafik med direkta snabbussar för att inte gå i SJs fälla.

Lägg inte fler skattekronor på SJ!

I mitt rensande av gamla familjearkivet fann jag dels ovanstående foto från hamnen i Lidköping med ångaren Motala Ström på väg ut. På kajen står min farmors morbror Gottfrid Swanström som också skickat kortet till Farmor.

Om jag förstått familjens skrönor så var denne Morbror Gottfrid en hyvens karl omtyckt av släktens alla ungdomar.

 

Om han däremot tjänade bra eller dåligt på sitt arbete vet jag inte om man kan utläsa av nedanstående skattsedel för kommunalskatten för Wings Pastorats Kommunalnämnd från 1875. Kanske var dessa 1:25 också en betungande summa på den tiden!

 

Det nya tredje förslaget i utredningen som bygger på det s.k. Tornstigsalternativet

I våras var det väldigt bråttom för kommunen att ta ställning till de två slutliga förslag som Banverkets järnvägsutredning kommit fram till att valet stod emellan.

Det var bråttom för att i juni skulle Regeringen ta beslut om vilket förslag som skulle väljas hette det. Och kunde inte regeringen ta ställning då så var risken stor att pengarna flyttades till något annat projekt.

Plötsligt hade Juni gått och hela sommaren och inget förslag lagts till Regeringen. Banverket hade istället gjort vad kommunen bett om - kikat på det förslag som ett antal boende på Tornstigen, i elfte timmen lagt fram.

Nu kommer en förnyad Järnvägsutredning med samma brådska. Nio dagar före Plan- & Byggnämndens kommande AU-sammanträde, kommer kommunen att få det slutliga förslaget. På dessa nio dagar skulle kommunens tjänstemän räkna igenom materialet för att komma fram till vilket av de nu tre förslagen som är bäst ur kommunens synpunkt.

Därefter skulle PBAU fatta ett beslut om förord för detta förslag som sedan skulle beslutas i Kommunstyrelse och Kommunfullmäktige vid respektive Decembermöten. Allt under loppet av en månad!

"För annars kan inte Regeringen fatta beslut i Januari och då vet man inte om pengarna finns kvar sedan...." Tongångarna känns igen!

Det fanns en tid i vår kommuns historia då vi hade ett "starkt Kommunalråd" som om han ville få igenom någonting snabbt och elegant och utan att oppositioner hann bildas och märkas, så förlade han ett KSAU-sammanträde på morgonen, ett KS-sammanträde på eftermiddagen följt av ett Kommunfullmäktigesammanträde på kvällen. Därigenom kunde hans beslut klubbas igenom i alla tre instanserna samma dag och innan motståndet ens hann bildas.

Så tycks Banverket agera i frågan.

Mitt ställningstagande är fortfarande detsamma: för mig är människor och människors hem ett betydligt viktigare skyddsobjekt än bergmassor. Om bergsskärningen som vi ser den idag vid järnvägsstationen flyttas 15 meter bakåt ger inte mig någon förändrad syn på bergväggen. Den ser likadan ut.

Skogshyddan behöver förvisso flyttas men det har dess brukare inget emot. Han tycker alternativet är självklart.

I det alternativet sparas i vart fall två - kanske tre - familjers hem. Utmed Mariefredsvägen söder om stationen måste i vart fall en 7-8 fastigheter försvinna i vilket alternativ man än väljer liksom Benninges annexbyggnad.

Men vare sig man kan spara 7-8 eller bara 2-3 hem är det i mina ögon väsentligare än att man ska spara 15 meter bergmassor. En människas hem är dess borg och ska inte behandlas så lättvindigt som somliga ledamöter i Plan- & Byggnämnden gjorde under onsdagskvällens förberedande diskussion i frågan. Än har vi inte nått diktaturens självklara överhöghet över invånarnas egendom.

Anledningen till den diskussionen var just begäran att nämnden skulle delegera till sitt AU (d.v.s. fem personer) att besluta för hela nämndens räkning i en fråga av denna dignitet med bäring på hela stadens framtida utveckling.

Jag fick gehör för att ärendet istället skall behandlas av hela nämnden även om det innebär att KS/KF inte kan fatta sina beslut förrän i Januari.

Vid mötet kunde t.f. stadsarkitekten ytligt redogöra för utredningen eftersom en av utredarna "glömt kvar" sitt exemplar vid ett möte.

Där finns ännu inget klart förord, men man kan nog utläsa att det s.k. "Tornstigsalternativet" fallit utredarna på läppen.

Detta ska dock inte vara kommunens utgångspunkt när vi politiker gör vår bedömning. Istället måste vi se till vilka kostnader och andra konsekvenser de olika alternativen innebär för kommunen och dess skattebetalare. Det är inte kristallklart att kommunens kostnader för att lösa t.ex. trafiksituationen runt stationsområdet är något som Banverket kommer att ersätta. Inte heller finns någon lösning för hur man ska behandla det säkra bergrum där SEVAB installerat hela stadsnätets centrala nod. En installation som inte helt enkelt kan flyttas vart som helst.

Att Södertäljevägens bro måste rivas och byggas ny står klart om man väljer "Tornstigsalternativet" eller "Sidoplattformar" som Banverket kallat alternativet. Denna nya bro kommer att bli så hög att dess norra ände hamnar en bit upp på husfasaderna utmed Södertäljevägen. Nerfartsvägen till stationsområdet, den s.k. Furuledsvägen, blir mycket brant och kommer att inkräkta på intilliggande fastigheter.

Sedan ska vi veta att vad vi än må tycka, så blir det i slutändan så som Regeringen bestämmer och vi har bara att rätta och packa oss därefter!

I februari illustrerade jag ett inlägg om Visholmsscenen med Frank Gehrys millenniescen i Chicago, "The Jay Pritzker Pavillion" vars idé med en fast anlagd salongsdel och en öppen gräsyta bakom ger en oerhört flexibel lösning. På Visholmen kunde byggnaden förses med sidoväggar och en öppningsbar bakre vägg mot en öppen gräsyta varigenom kombinationen för vinter och sommar är löst utan att man behöver göra två separata scener.


Det är inte ofta som Alex Voronov och jag är på samma linje. Vi har upplevt ett par tillfällen och nu dyker ett nytt upp!

I dagens ledare efterlyser Alex Voronov politiker som står upp för det förslag till Detaljplaneprogram för Visholmen som lagts fram.

Jag tycker - och har så tyckt hela tiden sedan jag biträdde förslaget i Plan- & Byggnämnden - att det är ett utmärkt förslag. Det enda felet med det är Anders C Ericssons illustrationsskiss över det som han kallade "Mälarfyren". Den illustrationen har låst människors tänkande under hela processen.

Det är samhällsplanerarnas stora dilemma. Ritar man bara en plan på marken och säger att så här och så här kan man få bygga om den här planen går igenom. Men man kan också bygga så där och så där. Allt sådant bestäms först när man når detaljplaneskedet. Programmet ska bara måla upp möjligheter.

Men då skriker allmänheten efter illustrationer på hur det skulle kunna se ut. När så planerarna känner sig tvingade att göra en skiss så blir det plötsligt precis så som man tror att planerarna menar att det ska bli - och så uppstår blockeringarna och ramaskriet!

För det var ett förfärligt trist torn Anders C lyckades få till. Ett riktigt avskräckande fantasilöst höghus.

Hade han istället plockat in Turning Torso på platsen hade kanske människors fantasi satts i rörelse och kanske hade man begripit att här har staden en möjlighet att få en profilbyggnad från vår tid. En byggnad som kan ritas av en riktigt bra arkitekt och som kan bli ett dragplåster i sig.

Men så invänder de vanliga nej-sägarna med att vi inte behöver en profilbyggnad till för vi har ju väderkvarnen och vi har domkyrkan. Javisst. Stockholm hade också Storkyrkan, Riddarholmskyrkan och Högloftet. Inte hade man behövt bygga de fem Hötorgsskarporna och inte heller Globen. Det var ju bara dumt, eller....?

Men man måste inte göra just en spektakulär tornbyggnad, man kan lika gärna göra en spektakulär scenbyggnad (se bilden ovan), bara man anstränger sig och låter hela projektet genomsyras av god och nydanande arkitektur.

Programförslaget utesluter inget av detta. Det ger som sagt bara möjligheter för en detaljplanering i ett senare skede som motsvarar precis det som eftersträvas.

Det finns en starkt opinion i Strängnäs, som jag bedömer det, som önskar en bra kulturbyggnad med en scen som kan användas såväl sommar som vinter för olika evenemang. Gärna ett jazzmuseum med aktiviteter året om varav ett 60-tal välbesökta sommarkonserter med våra stora artister. Det finns en stark opinion för en uppsnyggning av grönområdet på Visholmen och framförallt av bad och olika banor.

Men detta kostar givetvis pengar. Och vi vet att kommunen inga har.

Då finns också de - och de är inte så få har vi inom mitt parti kunnat konstatera - som anser att dessa investeringar ska kunna betalas genom att kommunen upplåter mark till en hotell- och konferensanläggning (som kan sambrukas med den scenbyggnad vi vill ha) och att man uppför några "packhus" utmed Västervikssidan av holmen. Packhus som i sig rymmer lokaler för olika maritima verksamheter på bottenplanet och kan inrymma ett antal kontors- och/eller bostadsrättslägenheter ovanpå.

Dels skulle finansieringen av nyttigheterna därigenom kunna lösas utan att kommunen behöver ta nya jättelån, dels skulle projektet verkligen kunna bli av och slutligen skulle det skapas det dygnet-om-liv på holmen som är en förutsättning för att människor ska kunna röra sig där även under de dunklare timmarna utan att känna oro för sin säkerhet och utan att riskera att snubbla in i A-lagets sammankomster.

Det här är ett uttryck för vad politiken önskade åstadkomma med Visholmen - inte vad några slemma exploatörer försöker tvinga på oss.

TOMOMIF-rörelsen är stark i Strängnäs! Vad är nu det för en rörelse? Jo - TOMOMIF står för "Till Och Med Oss Men Inte Fler" och arbetar aktivt mot alla nya bostadsexploateringar i centrala Strängnäs. Den är starkt besläktad med NIMBY-rörelsen som uttytt betyder Not In My Back Yard och som starkt bejakar alla former av nya förskolor och industrier - bara inte just där man tänkt sig bygga.

De senaste utslagen av TOMOMIF är dagens två svar på Folkpartisten Fredrik Lundgrens utmärkta debattartikel härförleden. Det är Strängnäspartiets militanta gren i form av Jan Eriksson som ogärna ser nya hus någonstans och det är Folkpartiets Lillemor Mundebo som åter drar en lans för sin barndoms svampställen i Bresshammarsskogen.

Det är en sak att Lillemor Mundebo skriver som hon gör eftersom hon inte är aktivt engagerad politiker, men att Jan Eriksson förfasar sig över Fredrik Lundgrens artikel är mer förvånande. För det är ju faktiskt så att Fredriks artikel på intet sätt motsäger den Fördjupning av Översiktsplanen för Strängnäs-Härad som också Strängnäspartiet ställt sig bakom, eller....?

Att det finns enskilda kommuninvånare som i kommentarer ger uttryck för såväl TOMOMIF- som NIMBY-tankar är inget som vi kan ha synpunkter på som politiker, men när aktiva politiker ger uttryck för att de tänker motarbeta de långsiktiga planer som vi politiker gemensamt ställt oss bakom (och som ju faktiskt är vår egentliga uppgift inom politiken) är mer anmärkningsvärt. Dessutom planer som inte ens bläcket torkat på. Fanns det några reservationer från Strängnäspartiets sida när det gällde FÖPen?

Såväl Lillemor Mundebo som Jan Eriksson låter antyda att kommunen låter sig styras av slemma markexploatörer som trycker på för att få bygga på varje kvadratcentimeter.

Så här skriver Jan Eriksson: "Grundläggande anser Strängnäspartiet att det är olämpligt att låta marknaden på det här sättet styra villkoren för samhällsbyggandet" och så här Lillemor Mundebo: "Det i särklass största och mest inflytelserika särintresset är i stället byggbolagen, som kräver förmåner och får de flesta av sina önskemål tillgodosedda."

Sanningen är ju knappast att det står några stora byggbolag och knackar kommunen på axeln (utom då möjligen det Kommunalrådet närstående). Istället är det ju så att t.ex. JM har övergivit kommunen och inte lär återkomma. Erfarenheterna förskräcker.

Inga av de stora svenska byggbolagen är särskilt intresserade av att etablera sig i Strängnäs, trots dess intressanta läge i Mälardalen. Vad kommer detta sig? Ja inte är det för att det saknas möjligheter, men det är kanske för mycket strul här. Men det är alltså knappast så som Jan Eriksson och Lillemor Mundebo antyder att det är någon stor press på kommunen från de slemma byggbolagen och knappast heller "fritt fram för exploatörerna att få göra vad de vill".

Istället tvingas vi importera norska byggbolag (som inte vet bättre när det gäller hur det är att bygga i Strängnäs) eller hitta små nischbolag som lyckas ta sig förbi hindren.

Villkoren för vårt samhällsbyggande har vi politiker bestämt och de står i de planer vi arbetat fram gemensamt och som utgör grund för allt som sker just nu i vår kommun. Eller kan Jan Eriksson och Lillemor Mundebo peka på något större projekt som går stick i stäv med vad vi som politiker beslutat?

Inte ens Bresshammar är emot de planer som finns! Detta projekt grundlades när kommunen en gång köpte marken för att någon gång i framtiden bygga bostäder där. De bostäder som nu kommer till omfattas alla av godkända och lagakraftvunna planer.

Harry Martinsson skrev en gång en pjäs som heter "Tre knivar från Wei" där ett centralt tema är att protester ska ske "inifrån lydnaden". Att man alltså ska göra sina protester kända i "rätt skede" och från "rätt håll". Tänk på det Janne!

Gå med i Facebook-gruppen genom att klicka på länken:

Protest mot att flytta ut Strängnäs Kulturskola till campus

"Persson uppmanar SJ-kunder att protestera"

Kommunstyrelsens Ordförande Jens Persson - liksom för övrigt en tågvärd på ett tåg mellan Läggesta och Stockholm idag - uppmanar till protester direkt hos SJ om de indragna tågtiderna och följden därav - omöjligheten att få sittplats.

Det är skamligt att Eskilstuna - som har färre totala Stockholmspendlare än Strängnäs kommun har ska ha ett eget morgontåg till Stockholm. Nu har SJ tvingats acceptera att det tåget också stannar i Strängnäs. Givetvis skulle det också stanna i Läggesta.

Eskilstunaresenärer är alltid garanterade sittplats på tåget. Läggestaresenärer får det sällan eller aldrig. Ändå betalar såväl Läggesta- som Eskiltunaresenärer samma taxa för sträckan Läggesta-Stockholm.

Jag tror säkert att Jens Persson och övriga ansvariga inom kommunledningen på alla tänkbara sätt framfört sina åsikter.
Men det är nog som Persson säger - det är först när resenärerna själva reser sig som en man och tågar till SJs högkvarter som det hela kan få någon verklig effekt.

Min son som bor i Marielund vid Läggesta station berättade för mig att det var 8 killar i området som spelade innebandy tillsammans. Alla var inflyttade från Stockholm eller andra orter. Flertalet av dem övervägde dock att flytta tillbaka till Stockholm p.g.a. två anledningar:

1. Vårdcentralen i Mariefred. Dit går man bara inte med sina barn. Man åker hellre till Nacka eller andra ställen, bara inte Mariefreds vårdcentral.

2. Tågpendlingen, som visat sig inte hålla måttet. Tidtabellerna ger åtskilliga barn 12,5-timmars dagisdag vid förskolan i Marielund!!!

Inte ens personalen får vara där så länge!

Barnen upplever dagis som hemmet och hemmet som något slags främmande övernattningssställe!

En gång i tiden fanns en tågpendlarförening i Strängnäs som blev en stark motpart till SJ. Det är dags för en ny sådan som kan organisera alla pendlare bakom sina krav på ett helt annat sätt än vad kommunen någonsin kan så länge man är bunden vid just SJ.

För det första bör krav resas på att regeringen omgående ger Svealandsbanan samma fria status som Uven fick i våras. Då kunde trafiken upphandlas i konkurrens. Plötsligt kunde SJ köra t.o.m. fler turer för mindre pengar än man några månader tidigare sagt sig inte kunna klara utan omfattande prishöjningar.

För det andra kan en tågpendlarförening för att backa upp sina krav, gemensamt handla upp en konkurrenskraftig busstrafik för att få SJ att begripa vad saken handlar om.

Eskilstuna Energi & Miljös (EEM) nye VD Adam Brännström har uttalat de förlösande orden enligt dagens ledare i Eskilstuna-Kuriren/Strengnäs Tidning: "Hög vinstutdelning till ägarna ger höga taxor för brukarna".

Kommunallagen förutsätter att de taxor som kommunen tar ut (vare sig direkt eller via bolag) för de nyttigheter som ska betalas genom en taxa, återspeglar de verkliga kostnader som kommunen haft för just den åtgärd som avses med taxebetalningen.

Ideligen har jag kunnat konstatera att i Strängnäs Kommun, taxan för t.ex. att ansöka om enskilt avlopp innehåller kostnader för medborgarkontor! Dessa medborgarkontor är knappast en förutsättning för att en miljötjänsteman ska kunna bedöma behovet och utförandet av det enskilda avloppet och skall således inte vara en del av kostnadsunderlaget. Det finns en uppsjö av motsvarande invändningar.

Men så länge alla inblandade håller varandra om ryggen och gör som alla andra gör eller som SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) rekommenderar så blir det ingen ändring.

De flesta av landets kommunala taxor sätts överhuvudtaget inte utifrån vad den enskilda kommunen har för faktiska kostnader för taxeåtgärden utan de sätts utifrån just SKLs rekommendationer (och då väljer man givetvis det högsta beloppet i det rekommenderade intervallet) eller från hur grannkommunerna eller jämförbara kommuner gör.

Samma resonemang förs när det gäller höjningar av taxor.

Vinstuttag för ägare är definitivt ingen relevant kostnad när det gäller taxeunderlag för t.ex. den VA- och renhållningsverksamhet som ligger inom EEM liksom numer också inom Strängnäs energibolag SEVAB och vars ansvarsmotpart egentligen inte är kommunen utan taxekollektivet, d.v.s. de som är anslutna till det kommunala VA-nätet eller som drar nytta av den kommunala sophämtningen.

Jag ser fram emot hur SEVABs taxesättning kommer att se ut jämfört med den tidigare som sattes inom den kommunala förvaltningen.

När det gäller energitaxorna är läget lite annorlunda. Här är bolagens frihet större. Men vad de ansvariga politiskt tillsatta styrelseledamöterna och ansvariga kommunpolitiker måste inse är ju att anledningen till att kommunen överhuvudtaget äger ett kommersiellt bolag inom energisektorn är för att erbjuda de egna kommuninvånarna lägsta möjliga taxor.

Annars finns ju inget egentligt berättigande för ett kommunalt energibolag.

När det gäller SEVAB kan man ifrågasätta att bolaget är kommunalägt även ur den synpunkten att bolaget ingalunda förser alla kommuninvånare med elektricitet. Minst hälften av invånarna har andra elleverantörer såväl på nät- som på el-sidan. Vattenfall är en stor operatör i vår kommun.

SEVAB är dock ett duktigt bolag på många sätt och synnerligen välskött. Men det har under några år investerat över en halv miljard kronor i bl.a. ett eget kraftvärmeverk (KVV). Ett KVV som hittills inte levererat särskilt mycket el eftersom priset på el har sjunkit medan kostnaderna för att producera denna el har ökat kraftigt.

De dollartecken som snurrade i vissa kommunpampars ögonvitor när de talade om de hägrande storvinsterna i SEVAB har fått sig en törn och snurrar inte lika fort, för varje nedskrivning av resultatförväntningar och för varje rapport om ökade bränslekostnader.

Från vårt parti hävdar vi att en kommun ska få sina inkomster från skatt och avgifter - inte från aktieutdelningar.

Men här råder en gråzon där väldigt mycket mer än vad kommunallagens anda säger, tillåts av en tystlåten politikerkår för att bättra på den kommunala resultaträkningen.

När SEVAB redan har investerat så kraftigt och står inför fortsatta stora investeringar - för att gräva ner elnätet, för att installera nya mätare och andra nödvändiga åtgärder - skulle det i mina ögon vara ytterst anstötligt om bolagets ägare dessutom krävde någon form av utdelning (utöver den redan specialhöga ränta ägarna kräver på sina insatslån till bolaget. Lån som bolaget inte tillåts byta ut mot billigare banklån). Detta har jag framfört till bolagets VD inför de överläggningar om nya ägardirektiv som förs med ägarna.

I all synnerhet som varenda investerad krona till KVV och elnät är upplånad! Och därmed spär på den redan alltför dåliga soliditeten både hos bolaget och dess ägare.

Att då genom aktieutdelningar (vare sig direkt eller via förhöjda tvingande räntor)  skaffa sig inkomster är ett motbjudande sätt att i smyg straffbeskatta de kommuninvånare som anlitar det "egna" energibolaget.

Möjligen hade man kunnat se mellan fingrarna om det vore så att SEVAB vore bland de allra billigaste elleverantörerna i landet, men så är det ju inte.

Jag gjorde själv i somras en test hos elskling.se och fann att av 98 möjliga elleverantörer för min del återfanns SEVAB på plats nummer 95


94 elbolag av 98 hade alltså ett BÄTTRE erbjudande till mig än SEVAB.

Sedan dess har SEVAB rört sig uppåt på listan och ligger idag på 79e plats!



EEM är det enda bolag som belägger ett antal platser (44-48) genom att där klara fem olika debiteringslaternativ.

Listan toppas av Göteborg, Skellefteå och Borås som alltså kan leverera elen till min mätare för ett betydligt lägre pris än vårt eget SEVAB kan.

Finns då verkligen något reellt motiv att behålla ett energibolag i kommunens ägo?

EEMs Adam Brännström sitter också i SEVABs styrelse som representant för delägaren EEM. Det ska bli intressant att höra hans ställningstagande betr. "Hög vinstutdelning till ägarna ger höga taxor för brukarna", när han ikläder sig aktieägarrollen i SEVABs styrelse!

Andlöst vacker solnedgång över Öresundsbron.

Hustrun och jag bilade ner till Malmö för en långhelg. Vi skulle hälsa på mellandotra med sambo och passa på att överlämna lite "arkivrens" till storasyster Karin (vars utsikt från Ön i Limhamn syns ovan).

 

Första kvällen ägnades åt "Svensson, Svensson" på Nöjesteatern. Den föreställning som gjort succé hela sommaren på Krusenstiernska gården i Kalmar men som nu flyttat in i värmen till vintern. Gustaf och Lena Svensson är på barnfri semester på landsortspang för att lappa ihop äktenskapet och för att fira bröllopsdag. Förutsättningen är att Gustaf dyrt och heligt lovat att inte ens andas ordet "fotboll" under hela vistelsen.

 

När en legendarisk landslagsspelare flyttar in i rummet bredvid och bjuder in Gustaf att sitta i spelarbåset under en match med alla de STORA fotbollslegendarerna, uppstår problemen! Det springs i dörrar och smids intriger. Det förväxlas och det sprids vita lögner till höger och vänster. Att pensionatsvärdinnan håller på att gå i konkurs och att hennes dotter synes ha förlovat sig med en sol- och vårare (i Lenas ögon) gör inte det hela lättare.

 

Föreställningen är sevärd men man kunde lagt lite mer krut på slutet.

 

Suzanne Reuter och Allan Svensson är lika härliga som alltid.

 

Här gör Lena och Gustaf sin entré på strejkande moped på väg till sommarpanget.

Så var vi på världens näst största IKEA-varuhus, just invigt vid Svågertorp, nära Öresundsbron. En maffig anläggning som vi givetvis inte kom tomhänta från!

 

Vi hann också med en titt på några av dotterns aktuella "stagings" (hon introducerade "homestaging" eller "homestyling" i Sverige efter att ha jobbat fem år i San Francisco med detta) och döm om min förvåning när jag i en lägenhet finner mina och mammas gamla sångnoter, vackert inramade som väggdekorationer! Kul!

 

Notbladen till "Det vore väl f'runderbart" från My fair lady och "Civilization" som Svend Asmussens gäng spelade, m.fl. har blivit konst!

Katrinetorps Herrgård

Så tog dottern med oss till Katrinetorps gård där vi skulle dricka kaffe och äta smetiga bakelser (vilket vi gjorde i det gamla stallet) men där vi också fick se en fantastisk stolsutställning (från barock till empire) och göra en runda i parken innan det bar hemåt igen.

 

Vacker prydnadskål

Färgglada rabattrester

Gräs i rader. Här Svansfjäder!

På slänten bakom denna vingudinna har man planterat vinstockar!

En glimt mellan flygel och huvudbyggnad mot den andra flygeln.

Den föreställer förvisso mig i form av aposteln Paulus (med svärdet). Jag står bredvid Petrus (i form av Göran Klintberg) i Strängnäs kommunvapen. Bilden är från en gammal Mariefredsrevy där Göran och jag förmodligen avlevererade någon redig känga riktad mot överheten i centralorten Strängnäs. Om i form av en sketch eller en kuplett minns jag inte.

Paulus avbildas med ett svärd som ett martyrtecken. Han blev avrättad med ett svärd. Jag ser det hellre så att (om jag nu ska ikläda mig hans roll) svärdet symboliserar ordets makt. Ordet med vilken man kan skada men också förädla.

Hårsvallet i förgrunden är revyns sufflös, Görans dotter Barbro.

På AFTONBLADETs insändarsida kunde man läsa ovanstående någon gång kring förra sekelskiftet.

"Det bör ju vara med tidningsartiklar som det heter i grundlagsmotioner att däri icke böra sammanblandas ärenden av olika beskaffenhet....."

Det är Emil Svensén som skriver detta för att sedan direkt göra det själv! Hans insändare handlar om Centralbangården, Långholmen och Gotska Sandön!

Han berör en diskussion som redan hade pågått en längre tid och som fortsätter än idag, nämligen "getingmidjan" - järnvägsbron över Riddarholmen. Innan den kom till var ju Stockholms Norra (vid Norra bantorget) en säckbangård dit alla linjer norrifrån kom in. De som kom väster- och söderifrån fick sin ändstation i Stockholms Södra.

I diskussionerna kring sammanbindningsbanan kan särskilt noteras prästerskapets ställningstagande:

"På de fantastiska förslagen om anläggande af en jordvall öfver Riddarholmsfjärden, en stor bangårdsbyggnad med pålar och fyllning i Klara sjö och dess sumpiga trakter, en under Södermalm gräfd och sprängd underjordisk väg till Fatburssjön med mera af dylik vidunderlig beskaffenhet, kan jag för min del icke fästa något afseende".

1871 invigdes till slut sammanbindningsbanan så som Nils Eriksson hade planerat den. Men först 1908 blev dubbelspåret klart för användning. Det var redan då Sveriges dyraste järnvägsprojekt. Få se om den nya Citytunneln slår sin föregångar!

Diskussionsämnet därefter kan väl kanske närmast betecknas som "Tegelbackseländet".

I Svenséns insändare handlar det om en av arkitekten Cyrillus Johansson "tillämnad jättebro över Riddarfjärden med sin enorma kostnad och sin skämmande och skrämmande utsikt åt väster"

Själv förespråkar han en dragning över Långholmen (parallellt med den senare tillkomna Västerbron) och över till Kungsholmen. Ett på sin tid mycket diskuterat förslag som oftast innebar tågspår antingen utmed Norr Mälarstrand och över till Centralbangården, eller tunnel under Kungholmen.

Hur kommer han nu in på Gotska sandön? Jo, genom att förlägga den nya järnvägsförbindelsen på dåvarande Centralfängelsets mark på Långholmen måste han söka en ny plats för denna inrättning ("Sveriges största - eftersom det rymdes så mycket där...:"). Och si - det gör han ute i Östersjön!

Med inspiration från Alcatraz, Djävulsön och andra fängelser runt om i världen som förlagts till ödsligt belägna öar som ansågs mer lättövervakade och mer rymningssäkra, föreslår han på fullt allvar att Gotska Sandön med sina 36 kvadratkilometer, ska inrättas till Statsfängelse. Ön tillhör ju redan statsverket och "befolkas allenast av betjäningen vid de där belägna fyrarna och dess familjer. Så gott som hela ytan upptages av småskog och flygsand, och i privaträttsligt hänseende är den helt och hållet att anse som herrelöst land".

Svensén tänker sig här en utvidgad straffanstalt som kunde motta fångar också från andra städer med fängelser i centrala lägen som istället kunde frigöras för annan och mer angelägen exploatering. "Måhända är det icke uteslutet att även kronoarbetskåren på Svartsjö kunde förläggas dit, varefter det forna kungaslottet med sitt natursköna läge borde kunna bli en frestande smakbit för köplystna och köpstarka miljonärer."

Svensén påpekar de goda förbindelserna med Fårösund och Nynäshamn, de lättare bevakningsförutsättningarna.

"Istället borde fångarna i ganska stor utsträckning kunna sysselsättas med hälsosamt och stärkande, men icke klemande arbete i det fria, såsom stenhuggeri och dylikt".

Tänk om dessa tankar fått gehör!