Tjänstemän och lojalitet?


Stora Ekhov i Mariefred, klassad som kulturhistoriskt intressant byggnad där Samhällsbyggnadskontorets tjänstemän missat att notera utformningen av de nya fönster som skulle sättas in. Istället för klassiska och byggnadsstilsriktiga 1800-talsfönster har de nya fönstren försetts med "gullegullspröjsar" som inte hör ihop med byggnadens karaktär. Den ansvarige slottsbyggmästaren Rahmqvist skulle vända sig i sin grav.

Under min aktiva tid som politiker har jag med två undantag alltid varit lojal mot kommunens tjänstemän. Jag har ställt mig bakom dem när de utsatts för kritik och hävdat att ansvaret alltid är politikens, inte tjänstemännen.

Så har jag också uppfattat det alltifrån den riksbekanta rivningen av Vita Skolan i Mariefred då det var skolstyrelsens dåvarande ordförande som ljög inför styrelsens ledamöter angående vilka krav som ställts på uteytor av Skolöverstyrelsen – inte tjänstemännen.

De två undantagen var givetvis dels den oacceptabla tjänstemannahanteringen av fallet Jägmästaren, som ledde till att de intentioner som politiken slagit fast för kvarteret p.g.a. klara och ovedersägliga brister i förvaltningens hantering av ärendet inte kunde förverkligas. Dels också den dåvarande ekonomichefens långtgående misstag och överträdelser av befogenheter när det gällde Campus och Culmen som också ledde till att jag tvingades ompröva mitt dittills starkt uttalade stöd för dåvarande kommunchefen som uppenbarligen inte haft tillräcklig insyn och kontroll på den viktigaste tjänsteman han själv tillsatt. Socialdemokraternas Tord Tjernström älskar att återkommande påpeka det kostsamma misslyckande som Campus- och Culmen-projekten kom att bli ur ekonomisk synpunkt och skylla dessa på den dåvarande alliansmajoriteten. Han glömmer då att berätta att hans eget parti inte på något sätt protesterade mot de beslut som avsåg Campus eller Culmen. Tvärtom. Att sedan de två högst ansvariga tjänstemännen så kapitalt misskötte sina uppdrag, kan inte rimligtvis vare sig Socialdemokraterna eller den dåvarande majoriteten lastas för. Tjänstemännen har båda fått lämna sina uppdrag. Tyvärr utan övriga påföljder.

Jägmästarens förspel inträffade under den tid då kommunen hade en splittrad tjänstemannaorganisation med flera självständiga förvaltningar under var sin chef. Dessa chefer svarade endast gentemot "sina" resp. nämnder. Och i fallet med Samhällsbyggnadsförvaltningen handlade det om tre nämnder vilket gjorde att förvaltningschefen inte hade någon effektiv kontroll från politiken. Detta i sin tur ledde till en svulstig och ohanterlig organisation med dålig insyn från politikens sida.

Jag hörde till dem som såg den sammanslagna förvaltningen under en enda chef, som en god lösning. Nu skulle man kunna nå en organisation med god insyn och kontroll och med direkt koppling till politiken. Felet – vilket jag påpekat ofta – var att vi började i fel ända. Först skulle vi organiserat om politiken så att en sammanslagen förvaltning matchade en enhetlig politisk organisation.

Den politiska organisationsförändringen har jag sedan dess och fram till jag och ett antal andra ledamöter, i protest lämnade den numera nedlagda Demokratiberedningen, slagits för. Men är det någonting som är heligt för flera politiska partier så är det mängden möjliga poster att fördela mellan sina medlemmar. Om det är optimalt för kommunen eller dess skattebetalare, är oviktigt för dessa partier.

Under många år har jag som politiker haft att göra med samhällsbyggnadsförvaltningens och senare -kontorets tjänstemän. Länge ansåg jag dessa dugliga och kompetenta. Så skedde en urlakning. Till chef för kontoret sattes plötsligt en tjänsteman vars inriktning var en helt annan än den sakkompetens som borde varit ledstjärnan vid rekryteringen. Han kunde i stort sett ingenting om just samhällsbyggnad ur någon teknisk synpunkt. Likaså tillsattes en kulturgeograf som chef för kommunens mark och exploateringsenhet med alltför långtgående befogenheter när det gällde avtalsskrivande vilket fallet ProMarina är ett sorgligt utslag av. Som tjänstgörande stadsarkitekt anlitades en fristående konsult som inte innehar de för just detta uppdrag nödvändiga kvalifikationerna, något som såväl jag som kanske framförallt nuv. Oppositionsrådet Maria von Beetzen tidigt påtalade. Till råga på allt ersattes kontorschefen senare av förre kommunalrådets dotter, som säkert är en duktig byggnadsingenjör och tillika enhetschef för bygg- och planenheten, men som inte heller har den utbildning och kompetens som krävs för ett kvalitativt och fullödigt arbete på denna post.

Att denna nedmontering av kompetens vid kommunens kanske viktigaste kontor är mer än olycklig, visar inte minst alla de misstag som kommit i dagen under de senaste åren där kommunen fått återkommande kritik från länsrätt och förvaltningsdomstolar. Det räcker med att nämna svartbygget vid Tosteröbron eller rödtjutet vid Kulturskolan, misstagen vid fönsterbyten på kulturbyggnader i Mariefred m.m.

Politikens fel här är givetvis att man accepterat denna successiva kompetenssänkning utan protester, men det går inte att komma ifrån att också de tjänstemän som iklätt sig dessa poster och sedan misslyckats gång efter annan, också måste acceptera att få utstå kritik.

Dessa tjänstemän har i åratal tutat i oss politiker att det är vad som står på detaljplanekartan som gäller juridiskt. Inte vad som står i tjusiga sidodokument.

Därför har vi politiker följaktligen utgått från att när vi varit fullständigt överens om t.ex. de intentioner för en varierad och till befintlig terräng anpassad byggnation i Jagbacken i Marielund, dessa intentioner av de närvarande tjänstemännen (vars förslag dessa tankar dessutom var) också stadfästes i det dokument de själva påpekat är det enda som gäller.

Vi politiker har varit berättigat upprörda över vad vi upplevt som flagranta överträdelser av byggherren i Jagbacken och reagerat starkt på de åtgärder denne vidtagit i klar strid mot de intentioner som såväl politiker som tjänstemän varit överens om.

Nu får vi av Förvaltningsdomstolen i Linköping veta att vi hade fel! Det är vi politiker som ska stå med skammen! Byggherren Panorama kan göra vad de vill i stort sett. De kan skala av hela backen och sätta upp samma likriktade Smålandsvilla i hela området om de vill, för inget av de intentioner som var riktmärke för hela området håller juridiskt eftersom de endast finns som illustrationer i ett till detaljplanen bifogat gestaltningsprogram.

Hela detta område påbörjades som ett projekt av dåvarande Landshövdingen Bo Holmberg. Det handlade om ett kvalitativt byggande och boende i Sörmland. Marielundsområdet med Jagbacken skulle bli ett mönsterområde för det goda livet.

Nu ser vi resultatet! Sorgligt! Och helt klart en konsekvens av bristande kompetens vid samhällsbyggnadskontoret i Strängnäs. När ska den nuvarande majoriteten inse detta och åtgärda detsamma?

Hur många gånger ska kommunen få backning för olika bygglovsfrågor i domstolar innan Jens Persson ska börja tycka att det är pinsamt?

Global warning?



Richard Muller, fyskiprofessor vid Berkley University i Californien slår hål på myter. Här kan ni se hela hans föredrag. Lyssna och reflektera! Mycket av det han säger är också mycket nedslående.

Dyra skollokaler! Fel lösning!

En fråga från en ledamot vid gårdagens fullmäktigemöte fick BUN-ordföranden Fredrik Lundgren att glädjestrålande över att han fått just den fråga han förberett sig på, studsa upp i talarstolen och lägga på en bild som visade att Strängnäs Kommun ligger väl över snittet i såväl rike som län när det gäller kostnader per elev i grundskolan. Vi lägger således inte för lite pengar på skolan som det är idag.

Däremot, vilket Fredrik nogsamt påpekade, lägger Strängnäs 3.000:- mer per elev på lokalkostnader än jämförbara kommuner och därmed lika mycket mindre per elev på undervisning.

Detta är ju just det problem som redan den gamla borgerliga alliansen påtalade och påbörjade arbetet med att försöka råda bot på. Och här var Fredrik så illa tvungen att harangera Ann Landerholm och Maria von Beetzen för att de initierat det som nu skulle leda fram till omorganisationen!

Tänk om inte Folkpartiet med Fredrik Lundgren och Centern med Jens Persson så gravt svikit den gamla alliansen och gått ihop med Socialdemokraterna, utan fullföljt det som var kärnan i den goda lösningen, nämligen att avveckla Karinslundsskolan antingen genom att sälja den till Europaskolan eller till annan köpare. Då hade aldrig denna uppslitande skolkarusell behövt äga rum. Först den infama bussningen av Långbergsskolans elever till Tosterö och nu det beslut som BUN fattat i opposition mot alla föräldragrupper. Den "barnkommun" som Strängnäs en gång vinnlade sig om att vara är nu bara så långt från verklighet man kan komma.

Men å andra sidan hade herrarna Jens och Fredrik då förstås inte fått några kommunalrådsposter!

Fredrik Lundgren var också ärlig nog att påtala det obestridliga faktum som hans kartellpolare Socialdemokraterna aldrig skulle acceptera, nämligen att det inte finns någon korrelation mellan ökade anslag och bättre skolresultat. Om Fredrik lyckas övertyga Socialdemokraterna om denna sanning så är ändå något vunnet genom Folkpartiets svek.

Men "löften" från den nuvarande majoriteten kan man nog avskriva redan från början. Sådana har inget sakinnehåll och överges omgående av den som uttalat dem. Det räcker med att säga "ny skola istället för nuvarande Långbergsskolan"!


Oinspirerande retur till fullmäktige!

Nu får det vara slut på det här långa sommaruppehållet på bloggen! Jag har ju inlägg så det räcker och blir över som ännu inte blivit skrivna. Och egentligen har jag inte tid nu heller eftersom sommarmöbler och sådant ska in för vintern idag.

Men igår kväll tog jag mig till åhörarläktaren på Djäknehallen och lyssnade till höstens första fullmäktigemöte. Det var ingen höjdare (så länge jag var kvar. Stannade bara över ärendet om Paulinskas aula) och gav inga återfallsönskemål. Debatten var tam, oppositionen snäll och vänlig. Inte ens den vanligtvis så bitske Sixten Skullman (m) gav ifrån sig något verkligt skarpt utan släppte Jens Persson trots att ingen fattade på vilken av Sixtens två frågor Jens kortfattade "Nej!" var ett svar. Om Jens hade kontrollerat om det skulle bli moms på en lokalhyra eller Om det inte skulle bli moms???
Hur kunde Du släppa det svaret med ett tack, Sixten?

Överhuvudtaget är frågeinstitutet en föråldrad form. I all synnerhet som det – som fullmäktiges ordförande på ett förtjänstfullt sätt hela tiden påpekade – ska handla om enkla, korta frågor som ska kunna besvaras lika kort. Det man som politiker och åhörare eftersträvar är ju de snabba replikskiftena i en debatt mellan flera deltagare kring en specifik och aktuell fråga. Och då är ju interpellationen den from man ska använda.

Enkla frågor  från ledamöter borde idag kunna hanteras utanför fullmäktiges dagordning. Istället skulle interpellationerna med tillhörande debatter, lyftas fram tidsmässigt i dagordningen och få en större roll. Det skulle säkert vitalisera debatten och göra sammanträdena mer intressanta ur åhörarsynpunkt.

I varje fall kunde vartannat sammanträde inledas med en interpellationsdebatt efter allmänhetens frågestund. Då skulle också behovet av den nu återigen bortglömda allmänpolitiska debatten minska.

Det borde också undersökas om interpellationshanteringen skulle kunna förkortas så att dessa inte nödvändigtvis måste inlämnas vid ett fullmäktigemöte för att besvaras vid nästkommande. Istället borde de kunna inlämnas i samma ordning som medborgarförslag, d.v.s. i så god tid att de kan komma med kallelsen till nästkommande möte. Det skulle fortfarande ge tillräcklig tid för att besvara interpellationen.

I övrigt måste jag ge Lotta Grönblad en eloge för att hon nu "lärt sig sin läxa" som fullmäktigeordförande. Hon svingade klubban med den äran även om fortfarande ett och annat "fullmäktiget" kunde anas. Och hennes åthutningar såväl till höger som till vänster när det gällde för långa frågor och svar, har aldrig ens hennes rutinerade företrädare förmått.

Kvällens – ur min synpunkt – intressantaste fråga var givetvis den om Paulinskas aula, eller som den heter idag: Paulinska konsertsal, skall förvandlas till ny plenisal för fullmäktige.

Det är en fråga som jag varit inblandad i under många år. Erik Berg ville i talarstolen minnas att vi haft frågan uppe mer eller mindre kontinuerligt i den saligen avsomnade Demokratiberedningen sedan 2006.

När jag första gången satt i fullmäktige på 70- och 80-talen så var sammanträdena förlagda till Thomasgymnasiets aula. Dit fördes en portabel högtalarnläggning, med mikrofoner vid varannan ledamotsbänk, så att man slapp från det tidsödande springet mellan bänk och talarstol. Replikskiftena blev snabbare och överhuvudtaget gick sammanträdena smidigare. Varje ledamot hade en ordentlig egen arbetsyta för handlingar.

När så det nya kommunhuset byggdes som resultat av den storvulna kartellen mellan Strängnäspartiet och Socialdemokraterna, båda med storhetsambitioner, inrymdes en alltför liten sal på vindsvåningen för fullmäktiges sammanträden. Där satt jag också sedan jag återinträtt på 2000-talet. Alla insåg att salen var för liten för att rymma också de åhörarskaror som då och då befolkade de bakre bänkarna. Möjligheten som öppnade sig när kommunen hyrde ut Djäknehallen till Europaskolan och denna kostade på en stor ombyggnad av densamma, var det självklart att utnyttja.

Tyvärr får jag väl säga att ombyggnaden inte blev helt lyckad ur fullmäktiges synpunkt. De bord och stolar som valdes visade sig raskt vara otillräckliga resp. allför ljudliga. Det fanns helt enkelt inte plats för alla de handlingar som ledamöterna förväntas ha (+ ev. datorer) och svårigheterna att ta sig ur sin stol och sin bänk för att ta sig till talarstolarna var irriterande. Inte heller var pausutrymmena tillräckliga.

Men det vi främst eftersträvade var att få till en anläggning som möjliggjorde att ledamöterna kunde sitta kvar i sina bänkar och ha en egen mikrofon att tala i samt en voteringsknapp att trycka på. På så sätt skulle mycket av irritationsmomenten och den onödiga tidsspillan kring talarstolsframträdandena försvinna.

Att i dagens trängda ekonomiska läge ens börja planera för en flytt av fullmäktige som innebar stora projekterings- och ombyggnadskostnader känns inte ansvarsfullt. Därför hade Maria von Beetzen helt rätt när hon påpekade just detta att det just nu inte finns anledning att börja flytta på fullmäktige.

Framförallt inte som det höll på att ske på precis samma överrumplande sätt som så mycket annat elände som kunnat genomdrivas här i kommunen. Trots att Demokratiberedningen på sin tid avförde Paulinskas konsertsal som ett alternativ, gick fullmäktiges nya ordförande Lotta Grönblad plötsligt ut och hade beslutat att det var dit KF skulle flytta. Det blev ett ramaskri och hon fick backa. Nu skulle de olika möjliga alternativen först utredas. Lotta Grönblad och kommunchefen utlovar att inget beslut ska tas förrän alla berörda fått vara med i arbetsgrupper och göra sin åsikt hörd. Och är det så att berörda föreningar – i Paulinskas fall, två körer, orkesterföreningen, teaterföreningen, skolan själv m.fl. – inte vill ha ombyggnaden så skulle det heller inte bli någon.

Sedan gör man en egen utredning utan att överhuvudtaget blanda in föreningar och andra intressenter. Utredingen avfärdar övriga alternativ och kommer fram till att det ändå är Paulinska som ska "utredas vidare". Och NU – menar Lotta Grönblad och majoriteten – är det meningen att föreningarna etc. ska kontaktas........

Lotta Steneskog som upprätthåller ordförandeklubban i Kulturnämnden försvarar ordningen och vädjar till fullmäktige att rösta för det liggande förslaget, "för nu är projektgruppen beredd att trycka på knappen så snart vi fattat beslutet och det blir så bra så bra..:". Även Jens Persson instämmer. Han drar i sitt anförande dessutom frågan långt ifrån ärendebeskrivningen. Han tar upp att lokalen är dåligt utnyttjad och att syftet nu inte bara är att få plats för fullmäktiges 8-10 sammanträden om året, utan också företagsevents, konferenser etc. Lotta Grönblad själv håller sig tyst i frågan, trots att den är hennes i högsta grad. Hon borde ha hutat åt Kommunstyrelsens ordförande då ärendets rubrik enbart handlar om ny plenisal för fullmäktige och inget annat. Vill man göra mer så får det bli ett annat ärende. Det lättfärdiga hanteringen av formalia kännetecknar dessvärre den nuvarande majoriteten som lätt svävar ut från vad frågorna egentligen gäller. "Det är väl inte så noga!"

Christer Alvin (M) påpekar alla dessa hanteringsmissar och begär återremiss. Han får stöd av 24 av fullmäktiges ledamöter och återremissen är ett faktum.

Nu har Kommunstyrelsen uppdraget att ta in alla synpunkter från berörda föreningar och skolor, innan frågan återkommer till fullmäktige för beslut.

Jag misstänker att inhämtandet av synpunkterna kommer att ske med vänster hand, varför ett stort ansvar nu vilar på föreningarna att ta fram faktaunderlag (bokningsfrekvenser, akutsiska förhållanden, antal publikplatser etc.) och vara späckade till tänderna den dag de blir kallade till möten.

Jag är glad att jag lämnat den skrapande fullmäktigestolen.

RSS 2.0