Tjänstemän och lojalitet?


Stora Ekhov i Mariefred, klassad som kulturhistoriskt intressant byggnad där Samhällsbyggnadskontorets tjänstemän missat att notera utformningen av de nya fönster som skulle sättas in. Istället för klassiska och byggnadsstilsriktiga 1800-talsfönster har de nya fönstren försetts med "gullegullspröjsar" som inte hör ihop med byggnadens karaktär. Den ansvarige slottsbyggmästaren Rahmqvist skulle vända sig i sin grav.

Under min aktiva tid som politiker har jag med två undantag alltid varit lojal mot kommunens tjänstemän. Jag har ställt mig bakom dem när de utsatts för kritik och hävdat att ansvaret alltid är politikens, inte tjänstemännen.

Så har jag också uppfattat det alltifrån den riksbekanta rivningen av Vita Skolan i Mariefred då det var skolstyrelsens dåvarande ordförande som ljög inför styrelsens ledamöter angående vilka krav som ställts på uteytor av Skolöverstyrelsen – inte tjänstemännen.

De två undantagen var givetvis dels den oacceptabla tjänstemannahanteringen av fallet Jägmästaren, som ledde till att de intentioner som politiken slagit fast för kvarteret p.g.a. klara och ovedersägliga brister i förvaltningens hantering av ärendet inte kunde förverkligas. Dels också den dåvarande ekonomichefens långtgående misstag och överträdelser av befogenheter när det gällde Campus och Culmen som också ledde till att jag tvingades ompröva mitt dittills starkt uttalade stöd för dåvarande kommunchefen som uppenbarligen inte haft tillräcklig insyn och kontroll på den viktigaste tjänsteman han själv tillsatt. Socialdemokraternas Tord Tjernström älskar att återkommande påpeka det kostsamma misslyckande som Campus- och Culmen-projekten kom att bli ur ekonomisk synpunkt och skylla dessa på den dåvarande alliansmajoriteten. Han glömmer då att berätta att hans eget parti inte på något sätt protesterade mot de beslut som avsåg Campus eller Culmen. Tvärtom. Att sedan de två högst ansvariga tjänstemännen så kapitalt misskötte sina uppdrag, kan inte rimligtvis vare sig Socialdemokraterna eller den dåvarande majoriteten lastas för. Tjänstemännen har båda fått lämna sina uppdrag. Tyvärr utan övriga påföljder.

Jägmästarens förspel inträffade under den tid då kommunen hade en splittrad tjänstemannaorganisation med flera självständiga förvaltningar under var sin chef. Dessa chefer svarade endast gentemot "sina" resp. nämnder. Och i fallet med Samhällsbyggnadsförvaltningen handlade det om tre nämnder vilket gjorde att förvaltningschefen inte hade någon effektiv kontroll från politiken. Detta i sin tur ledde till en svulstig och ohanterlig organisation med dålig insyn från politikens sida.

Jag hörde till dem som såg den sammanslagna förvaltningen under en enda chef, som en god lösning. Nu skulle man kunna nå en organisation med god insyn och kontroll och med direkt koppling till politiken. Felet – vilket jag påpekat ofta – var att vi började i fel ända. Först skulle vi organiserat om politiken så att en sammanslagen förvaltning matchade en enhetlig politisk organisation.

Den politiska organisationsförändringen har jag sedan dess och fram till jag och ett antal andra ledamöter, i protest lämnade den numera nedlagda Demokratiberedningen, slagits för. Men är det någonting som är heligt för flera politiska partier så är det mängden möjliga poster att fördela mellan sina medlemmar. Om det är optimalt för kommunen eller dess skattebetalare, är oviktigt för dessa partier.

Under många år har jag som politiker haft att göra med samhällsbyggnadsförvaltningens och senare -kontorets tjänstemän. Länge ansåg jag dessa dugliga och kompetenta. Så skedde en urlakning. Till chef för kontoret sattes plötsligt en tjänsteman vars inriktning var en helt annan än den sakkompetens som borde varit ledstjärnan vid rekryteringen. Han kunde i stort sett ingenting om just samhällsbyggnad ur någon teknisk synpunkt. Likaså tillsattes en kulturgeograf som chef för kommunens mark och exploateringsenhet med alltför långtgående befogenheter när det gällde avtalsskrivande vilket fallet ProMarina är ett sorgligt utslag av. Som tjänstgörande stadsarkitekt anlitades en fristående konsult som inte innehar de för just detta uppdrag nödvändiga kvalifikationerna, något som såväl jag som kanske framförallt nuv. Oppositionsrådet Maria von Beetzen tidigt påtalade. Till råga på allt ersattes kontorschefen senare av förre kommunalrådets dotter, som säkert är en duktig byggnadsingenjör och tillika enhetschef för bygg- och planenheten, men som inte heller har den utbildning och kompetens som krävs för ett kvalitativt och fullödigt arbete på denna post.

Att denna nedmontering av kompetens vid kommunens kanske viktigaste kontor är mer än olycklig, visar inte minst alla de misstag som kommit i dagen under de senaste åren där kommunen fått återkommande kritik från länsrätt och förvaltningsdomstolar. Det räcker med att nämna svartbygget vid Tosteröbron eller rödtjutet vid Kulturskolan, misstagen vid fönsterbyten på kulturbyggnader i Mariefred m.m.

Politikens fel här är givetvis att man accepterat denna successiva kompetenssänkning utan protester, men det går inte att komma ifrån att också de tjänstemän som iklätt sig dessa poster och sedan misslyckats gång efter annan, också måste acceptera att få utstå kritik.

Dessa tjänstemän har i åratal tutat i oss politiker att det är vad som står på detaljplanekartan som gäller juridiskt. Inte vad som står i tjusiga sidodokument.

Därför har vi politiker följaktligen utgått från att när vi varit fullständigt överens om t.ex. de intentioner för en varierad och till befintlig terräng anpassad byggnation i Jagbacken i Marielund, dessa intentioner av de närvarande tjänstemännen (vars förslag dessa tankar dessutom var) också stadfästes i det dokument de själva påpekat är det enda som gäller.

Vi politiker har varit berättigat upprörda över vad vi upplevt som flagranta överträdelser av byggherren i Jagbacken och reagerat starkt på de åtgärder denne vidtagit i klar strid mot de intentioner som såväl politiker som tjänstemän varit överens om.

Nu får vi av Förvaltningsdomstolen i Linköping veta att vi hade fel! Det är vi politiker som ska stå med skammen! Byggherren Panorama kan göra vad de vill i stort sett. De kan skala av hela backen och sätta upp samma likriktade Smålandsvilla i hela området om de vill, för inget av de intentioner som var riktmärke för hela området håller juridiskt eftersom de endast finns som illustrationer i ett till detaljplanen bifogat gestaltningsprogram.

Hela detta område påbörjades som ett projekt av dåvarande Landshövdingen Bo Holmberg. Det handlade om ett kvalitativt byggande och boende i Sörmland. Marielundsområdet med Jagbacken skulle bli ett mönsterområde för det goda livet.

Nu ser vi resultatet! Sorgligt! Och helt klart en konsekvens av bristande kompetens vid samhällsbyggnadskontoret i Strängnäs. När ska den nuvarande majoriteten inse detta och åtgärda detsamma?

Hur många gånger ska kommunen få backning för olika bygglovsfrågor i domstolar innan Jens Persson ska börja tycka att det är pinsamt?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0