Ordlekaren CELLO
Härligt med lite påminnelser om Cello. DNs Namn och Nytt-sida har den senaste tiden återvänt till ordlekaren Cello ("Lätta tankar som lättat ankar" os.v.) Han tillhör mina absoluta favoriter med stor del av humorhyllan i biblioteket jämte PG Woodhouse, Hasse&Tage, Povel Ramel och några till.
Pappa råkade nämna min faiblesse när han vid något tillfälle träffade Olle Carle, som då raskt dedicerade en bok till mig.
Inte bara lysande ordlekar och -vändningar utan en genuin humor i det vardagliga utmärkte Cellos kåserier.
En av de absoluta pärlorna är historien om hunden Tarzans borgång.
Tarzan var familjens tax. Högt älskad av sönerna. En dag blir han påkörd och dör. Mamman vet inte hur hon ska berätta denna sorgliga nyhet för barnen, men tar mod till sig när eftermiddagsmålet intas i köket.
Sönerna äter lugnt vidare utan någon nämnvärd reaktion då modern berättat att "Jag måste berätta något mycket sorgligt för er. Tarzan har blivit överkörd. Tarzan är död".
Hon blir lite konsternerad och upprepar: "Hörde ni inte pojkar: Tarzan är död!".
Då blir det liv i pojkarna som gråtande kastar sig i moderns armar. Hulkande säger de: "Vi tyckte Du sa Farsan........."
Häng inte ut lakanen när tåget passerar!
För många år sedan nu, lades gamla järnvägen mellan Södertälje och Eskilstuna ner. Banvallen slyade igen, stationshusen avfolkades.
Östra Sörmlands Järnväg (ÖSlJ), en museiförening med livaktig verksamhet mellan Mariefred och gamla Läggesta station, insåg möjligheterna att få till en naturlig förlängning av sin bana som då också skulle komma att ge en än mer "verklig" karaktär åt trafiken, med fler stationsstopp, med möjligheter till tågmöten och "verklig" passagerartrafik genom att också kunna erbjuda de boende utmed banan en reell kommunikationsmöjlighet under sommartid.
Nu förhindrade dock statliga regler att Banverket skulle kunna överlåta den gamla banvallen direkt till ÖSlJ för den tänkta symboliska enkronan. Därför blandade man in Strängnäs och Nykvarns Kommuner som "mellanstationer".
Avsikten har hela tiden varit - vilket ingen torde vara omedveten om - att det bara var fråga om en teknikalitet, ett rent transportköp där banvallen skulle hamna i ÖSlJs ägo.
Nykvarns kommun klarade av sin hantering utan dröjsmål. Inklusive provtagningar i banvallen för att försäkra sig om att inga miljögifter doldes som skulle kunna slå tillbaka mot kommunen.
Strängnäs kommun däremot excellerar i förhalningsåtgärder.
2003 anordnade kommunen ett möte mellan ÖSlJ och de berörda fastighetsägarna utmed bansträckningen. Härvid framkom stor oro för miljö- och hälsoriskerna med ångloksdragna tåg. De tre parterna enades då skriftligen om fem villkor som skulle uppfyllas för att kommunen skulle fullfölja försäljningen till ÖSlJ.
2005 tog så äntligen Kommunfullmäktige i Strängnäs beslut i enlighet med denna uppgörelse, d.v.s. att överlåta banvallen på ÖSlJ under förutsättning av att de fem villkoren först uppfyllts.
Det väsentligaste villkoret rörde en miljökonsekvensanalys som ÖSlJ lät det fristående luft- och vattenvårdsinstitutet utföra som visade att ingen sådan påstådd hälsorisk förelåg för de kringboende.
Kommunens miljökontor intygade att analysen var seriös och kompetent genomförd och visade ett korrekt resultat.
Villkoren var därmed uppfyllda.
Men under tiden har två fastigheter bytt ägare och in har flyttat ett par ledande moderater som inte vill att deras tomter (som sträcker sig ner till Mälaren) ska delas av banvallen, och plötsligt är det moderaterna som börjar förhala och återremittera.
Senast nu i veckan (KS ska fatta det slutliga beslutet på måndag) i samband med att fastighetsägareföreningen kallat KS-ledamöterna till ett möte med anledning av Fördjupningen av Översiktplanen (FÖP) för området ifråga. Mötet inleddes helt igenom positivt och man var idel lovord över att få vara med i planarbetet. Man hade ambitiöst gått igenom möjligheterna till utbyggnad och exploateringar, trafik och gång- och cykelvägar. Men plötsligt var man inne på banvallen och där stannade vi! Detta torde också ha varit den allenarådande orsaken till mötet även om det hela förklätts till att handla om FÖPen.
Nu ville man att frågan om banvallen skulle få vila tills FÖPen behandlats.
Moderaterna tövade och började föra ett resonemang om man kunde förbjuda ÖSlJ att köra med ånglok och bara med diesellok.
Jag påpekade att just det villkor som fastighetsägareföreningen godkänt föreskriver att miljökonsekvensbeskrivningen ska behandla ev. faror med just ångdriften. Analysen har visat på att den påverkan ångdriften av de få tåg det är frågan om under sommartiden, har, är "försumbar". Nu menar fastighetsägarna att den av det välrenommerade institutet genomförda analysen är en undermålig partsinlaga. Jag blir så trött!
Hoppas Kommunstyrelsen gör rätt på måndag!
Östra Sörmlands Järnväg (ÖSlJ), en museiförening med livaktig verksamhet mellan Mariefred och gamla Läggesta station, insåg möjligheterna att få till en naturlig förlängning av sin bana som då också skulle komma att ge en än mer "verklig" karaktär åt trafiken, med fler stationsstopp, med möjligheter till tågmöten och "verklig" passagerartrafik genom att också kunna erbjuda de boende utmed banan en reell kommunikationsmöjlighet under sommartid.
Nu förhindrade dock statliga regler att Banverket skulle kunna överlåta den gamla banvallen direkt till ÖSlJ för den tänkta symboliska enkronan. Därför blandade man in Strängnäs och Nykvarns Kommuner som "mellanstationer".
Avsikten har hela tiden varit - vilket ingen torde vara omedveten om - att det bara var fråga om en teknikalitet, ett rent transportköp där banvallen skulle hamna i ÖSlJs ägo.
Nykvarns kommun klarade av sin hantering utan dröjsmål. Inklusive provtagningar i banvallen för att försäkra sig om att inga miljögifter doldes som skulle kunna slå tillbaka mot kommunen.
Strängnäs kommun däremot excellerar i förhalningsåtgärder.
2003 anordnade kommunen ett möte mellan ÖSlJ och de berörda fastighetsägarna utmed bansträckningen. Härvid framkom stor oro för miljö- och hälsoriskerna med ångloksdragna tåg. De tre parterna enades då skriftligen om fem villkor som skulle uppfyllas för att kommunen skulle fullfölja försäljningen till ÖSlJ.
2005 tog så äntligen Kommunfullmäktige i Strängnäs beslut i enlighet med denna uppgörelse, d.v.s. att överlåta banvallen på ÖSlJ under förutsättning av att de fem villkoren först uppfyllts.
Det väsentligaste villkoret rörde en miljökonsekvensanalys som ÖSlJ lät det fristående luft- och vattenvårdsinstitutet utföra som visade att ingen sådan påstådd hälsorisk förelåg för de kringboende.
Kommunens miljökontor intygade att analysen var seriös och kompetent genomförd och visade ett korrekt resultat.
Villkoren var därmed uppfyllda.
Men under tiden har två fastigheter bytt ägare och in har flyttat ett par ledande moderater som inte vill att deras tomter (som sträcker sig ner till Mälaren) ska delas av banvallen, och plötsligt är det moderaterna som börjar förhala och återremittera.
Senast nu i veckan (KS ska fatta det slutliga beslutet på måndag) i samband med att fastighetsägareföreningen kallat KS-ledamöterna till ett möte med anledning av Fördjupningen av Översiktplanen (FÖP) för området ifråga. Mötet inleddes helt igenom positivt och man var idel lovord över att få vara med i planarbetet. Man hade ambitiöst gått igenom möjligheterna till utbyggnad och exploateringar, trafik och gång- och cykelvägar. Men plötsligt var man inne på banvallen och där stannade vi! Detta torde också ha varit den allenarådande orsaken till mötet även om det hela förklätts till att handla om FÖPen.
Nu ville man att frågan om banvallen skulle få vila tills FÖPen behandlats.
Moderaterna tövade och började föra ett resonemang om man kunde förbjuda ÖSlJ att köra med ånglok och bara med diesellok.
Jag påpekade att just det villkor som fastighetsägareföreningen godkänt föreskriver att miljökonsekvensbeskrivningen ska behandla ev. faror med just ångdriften. Analysen har visat på att den påverkan ångdriften av de få tåg det är frågan om under sommartiden, har, är "försumbar". Nu menar fastighetsägarna att den av det välrenommerade institutet genomförda analysen är en undermålig partsinlaga. Jag blir så trött!
Hoppas Kommunstyrelsen gör rätt på måndag!
Gamla stötar?
Vid det heldagsseminarium kring medborgardialog som jag bevistade på Sveriges Kommuner- och Landsting förra veckan var det en av delegaterna som i samband med ett inlägg beskrev sig själv och de flesta andra närvarande som "gamla stötar". Han fick omedelbart mothugg från talaren Professor Rolf Solli som sa att även om ni är "gamla stötar" så tänker ni som 17-åringar!
Ett så uppmuntrande påstående! Men ändå säkert sant. Kanske inte just 17 men 25-åring med extra erfarenhetstillskott kan jag gå med på.
Det här med ålder är ett ständigt diskussionsämne inom politiken idag.
"Hur ska vi göra för att få ungdomen engagerad i politiken?" "Vi måste få med ungdomen". Vi gör årliga "ungdomsbokslut" (där ungdomarna i vår kommun inför nästa år har önskat sig "inflytandegrad 6" över kommunens telefonväxel!!??)
Som om det skulle vara en legitimitetsfråga. Faktum är ju att befolkningspyramiden är övertung med påföljd att det borde anses helt rätt att också merparten av de folkvalda är "äldre".
Jag tror inte att detta är något nytt i och för sig. I alla tider har vi styrts av "di äldste" eller "redelige stadens herrar". D.v.s. människor som uppnått ålder och visdom och har en erfarenhetsbank att ösa ur för att fatta visa beslut.
"Yngre" människor har sällan tidigare engagerat sig stadigvarande i kommunalpolitik förrän de har uppnått mognare ålder, bildat familj och fått barnen en bit på väg.
Just nu behöver vi som jag ser det därför inte vara så oroliga när det gäller återväxten.
Däremot ska man ta på allvar de förutsägelser som framtidsforskaren Thomas Fürth med flera gjort om att den kommande generationen inte kommer att binda sig för paketlösningar utan "shoppa åsikter" på samma sätt som de engagerar sig i enskilda frågor. D.v.s. partisystemet som vi ser det idag torde komma att dö sotdöden förr eller senare.
Kanske är det därför på tiden att vi tittar närmare på t.ex. det Kanadensiska systemet med personval i enmansvalkretsar.
Strängnäs kommun har idag ca. 30.000 invånare och styrs av ett fullmäktige med 49 ledamöter + ett antal beredningar, nämnder och styrelser.
Toronto med över 5 miljoner människor, styrs av en community board på 44 personer! Alla personvalda i enmansvalkretsar. Och en direktvald borgmästare.
Ett system som tillämpas i de flesta gamla brittiska dominions.
Till sin hjälp ha dessa bl.a. ett system för s.k. medborgarbudget som innebär att invånarna deltar i hela budgetprocessen i olika former av stordialoger, möjlighet att lämna synpunkter etc.
På så sätt får den slutligen beslutade budgeten en klar politisk legitimitet. Politikerna tvingas vara tydliga i sina syften och ramar.
Politikerna tvingas lyssna "på riktigt" och alla som deltar får en direkt återkoppling.
I Europa är det idag nästan bara Sverige som inte har någon kommun som tillämpar s.k. medborgarbudget.
Kanske är detta lösningen på våra problem med sjunkande antal aktiva politiker och medlemmar i de politiska partierna. Partierna skulle naturligtvis överleva (kanske inte alla) men i en bantad och mer tillbakadragen form. Helt enkelt mer utgöra en supportorganisation för de aktiva politikerna.
Något för oss att sträva efter?
Ett så uppmuntrande påstående! Men ändå säkert sant. Kanske inte just 17 men 25-åring med extra erfarenhetstillskott kan jag gå med på.
Det här med ålder är ett ständigt diskussionsämne inom politiken idag.
"Hur ska vi göra för att få ungdomen engagerad i politiken?" "Vi måste få med ungdomen". Vi gör årliga "ungdomsbokslut" (där ungdomarna i vår kommun inför nästa år har önskat sig "inflytandegrad 6" över kommunens telefonväxel!!??)
Som om det skulle vara en legitimitetsfråga. Faktum är ju att befolkningspyramiden är övertung med påföljd att det borde anses helt rätt att också merparten av de folkvalda är "äldre".
Jag tror inte att detta är något nytt i och för sig. I alla tider har vi styrts av "di äldste" eller "redelige stadens herrar". D.v.s. människor som uppnått ålder och visdom och har en erfarenhetsbank att ösa ur för att fatta visa beslut.
"Yngre" människor har sällan tidigare engagerat sig stadigvarande i kommunalpolitik förrän de har uppnått mognare ålder, bildat familj och fått barnen en bit på väg.
Just nu behöver vi som jag ser det därför inte vara så oroliga när det gäller återväxten.
Däremot ska man ta på allvar de förutsägelser som framtidsforskaren Thomas Fürth med flera gjort om att den kommande generationen inte kommer att binda sig för paketlösningar utan "shoppa åsikter" på samma sätt som de engagerar sig i enskilda frågor. D.v.s. partisystemet som vi ser det idag torde komma att dö sotdöden förr eller senare.
Kanske är det därför på tiden att vi tittar närmare på t.ex. det Kanadensiska systemet med personval i enmansvalkretsar.
Strängnäs kommun har idag ca. 30.000 invånare och styrs av ett fullmäktige med 49 ledamöter + ett antal beredningar, nämnder och styrelser.
Toronto med över 5 miljoner människor, styrs av en community board på 44 personer! Alla personvalda i enmansvalkretsar. Och en direktvald borgmästare.
Ett system som tillämpas i de flesta gamla brittiska dominions.
Till sin hjälp ha dessa bl.a. ett system för s.k. medborgarbudget som innebär att invånarna deltar i hela budgetprocessen i olika former av stordialoger, möjlighet att lämna synpunkter etc.
På så sätt får den slutligen beslutade budgeten en klar politisk legitimitet. Politikerna tvingas vara tydliga i sina syften och ramar.
Politikerna tvingas lyssna "på riktigt" och alla som deltar får en direkt återkoppling.
I Europa är det idag nästan bara Sverige som inte har någon kommun som tillämpar s.k. medborgarbudget.
Kanske är detta lösningen på våra problem med sjunkande antal aktiva politiker och medlemmar i de politiska partierna. Partierna skulle naturligtvis överleva (kanske inte alla) men i en bantad och mer tillbakadragen form. Helt enkelt mer utgöra en supportorganisation för de aktiva politikerna.
Något för oss att sträva efter?
Den demokratiska processen?
Under två mandatperioder har jag nu haft det tvivelaktiga nöjet att delta i vårt kommunfullmäktiges demokratiberedning.
Man kan tycka att det borde vara ett av fullmäktiges viktigaste organ. Ett organ för diskussioner kring kärnan av det vi som politiker sysslar med:
den demokratiska processen.
Hur vi som politiker rätt ska ta tillvara våra väljares förtroende och intressen. Hur vi på bästa sätt också ska förstå vad våra väljare faktiskt vill att vi beslutar.
Men är det så? Ja, knappast i vår kommun!
Ett antal partier får väl anses ha förstått vikten av frågorna som ska beredas, och satt som ledamöter, om inte sina toppolitiker så ändå sådana ur andra ledet.
Men några partier tycks inte förstå. Trots att man efter de senaste alliansförhandlingarna efter valet borde begripit att man helt enkelt missat något.
Men icke!
Vårt största borgerliga parti har dessutom från att ha haft en hög representation nedgraderat sitt deltagande.
Jag var i förra veckan på ett heldagsseminarium på Kommun- och Landstingsförbundet. Ett seminarium som ingår i SKLs stora medborgardialog-projekt. Projektet har rönt så stort intresse bland landets kommuner att man tvingats dela upp deltagandet i tre olika grupper som träffas ett par gånger per år för att diskutera hur man bäst ska handla för att förstå och tillvarata sina medborgares vilja och intressen.
En av föreläsarna, Professor Rolf Solli från Göteborg sa att han nog aldrig hade träffat på så många Kommunfullmäktigeordföranden i samma rum tidigare.
Och var de inte fullmäktigeordföranden, så var de Kommunstyrelseordföranden.
Vad gör man då i vår kommun? Jo, eftersom ingen fullmäktige- eller styrelseordföranden står i kö för att prata demokrati, så får vänsterpartisten och ersättaren för ett annat av fullmäktiges tvåmandatspartier representera kommunen!
Frågan man onekligen ställer är, har den politiska ledningen egentligen en aning om vad man sysslar med?
Är man så fokuserad på att få rotation och flöde på dagsfrågor att man inte begriper vikten av att lyfta blicken från marken och se efter vart vi är på väg?
Man kan tycka att det borde vara ett av fullmäktiges viktigaste organ. Ett organ för diskussioner kring kärnan av det vi som politiker sysslar med:
den demokratiska processen.
Hur vi som politiker rätt ska ta tillvara våra väljares förtroende och intressen. Hur vi på bästa sätt också ska förstå vad våra väljare faktiskt vill att vi beslutar.
Men är det så? Ja, knappast i vår kommun!
Ett antal partier får väl anses ha förstått vikten av frågorna som ska beredas, och satt som ledamöter, om inte sina toppolitiker så ändå sådana ur andra ledet.
Men några partier tycks inte förstå. Trots att man efter de senaste alliansförhandlingarna efter valet borde begripit att man helt enkelt missat något.
Men icke!
Vårt största borgerliga parti har dessutom från att ha haft en hög representation nedgraderat sitt deltagande.
Jag var i förra veckan på ett heldagsseminarium på Kommun- och Landstingsförbundet. Ett seminarium som ingår i SKLs stora medborgardialog-projekt. Projektet har rönt så stort intresse bland landets kommuner att man tvingats dela upp deltagandet i tre olika grupper som träffas ett par gånger per år för att diskutera hur man bäst ska handla för att förstå och tillvarata sina medborgares vilja och intressen.
En av föreläsarna, Professor Rolf Solli från Göteborg sa att han nog aldrig hade träffat på så många Kommunfullmäktigeordföranden i samma rum tidigare.
Och var de inte fullmäktigeordföranden, så var de Kommunstyrelseordföranden.
Vad gör man då i vår kommun? Jo, eftersom ingen fullmäktige- eller styrelseordföranden står i kö för att prata demokrati, så får vänsterpartisten och ersättaren för ett annat av fullmäktiges tvåmandatspartier representera kommunen!
Frågan man onekligen ställer är, har den politiska ledningen egentligen en aning om vad man sysslar med?
Är man så fokuserad på att få rotation och flöde på dagsfrågor att man inte begriper vikten av att lyfta blicken från marken och se efter vart vi är på väg?
"Hur har Du det med tarmen?"
En mycket kär författarvän och jag brukar ibland roa oss med att påminna varandra om vår dödlighet genom att fråga "Och hur har Du det med tarmen?"
Ja, skratta ni, men snart är ni där också! Kanske förr än ni anar.
Förr pratade man om senaste filmrullen, ett häftigt skivsläpp, en het konsert eller annat.
Idag rör samtalsämnena allt oftare vilken blodtrycksmedicin man tar. Om man motionerar som man ska och så vidare.
Jag vill absolut inte påstå att livet börjar krympa på något vis. Absolut inte! Jag har ännu inte blivit den jag är (som Kristina Lugn så träffande uttryckt saken). Världen ligger öppen och jag ska snart gå i pension! Herrlich!
Varför retar jag mig då på allt fler saker? Möjligen ligger det något i vad en annan kär reklamvän sa när vi diskuterade varför ingen någonsin lär sig något utan alla måste göra samma dj-a misstag i varje generation. Det måste vara en brist i utbildningen. När jag som gammal (numera erkänner jag det själv!) reklamräv ser unga människor som försöker uppfinna hjulet eller inte ser att kejsaren är naken, så blir jag så frustrerad. Lär de sig ingenting? Någonsin?
När jag fick min utbildning, fanns förvisso inte samma kunskapsutbud. Reklamens hela svenska värld rymdes på den tiden på 1039 sidor i Tom Björklunds bok om "Reklamen i Svensk Marknad 1920-1965" (Norstedts 1967).
Men ändå, det fanns människor att fråga! Och man frågade!
Idag frågar ingen! Man tror sig ha kommit på något nytt alldeles själv!
Vad trött jag blir!
Åsså detta med lurendrejeriet! Förr kunde man till nöds acceptera att man kunde köpa sin Electroluxkyl till bra mycket lägre pris bara för att det stod ElektroHelios på den, men läkemedel! Som till sådan oerhörd grad är skattefinansierad verksamhet idag. Varför i herrans namn får denna amatörmässiga hantering fortgå.
Exempel: jag har under några år ätit kolesterolsänkande simvastatin-tabletter. Första gången fick jag 100 små tabletter i en liten kompakt burk. Den tog inte mycket plats på Apotekshyllan. På alla sätt en praktisk och ändamålsenlig förpackning.
Men det varade inte länge. En dag kommer hustrun hem från Apoteket medförandes en ny förpackning. Denna gång från Copypharma [omdömeslöst namn!].
Den nya leverantören med det omdömeslösa namnet (betänk att staten i alla andra sammanhang bekämpar intrång i andras rättigheter , jagar fildelare och brännmärker begreppet "kopiera"!) har dessutom valt att kapsla in de små tabletterna i gigantiska vacuumpackade ark som sedan läggs in i en kartongkapsel som är tre gånger så stor som den burk som tidigare tillhandahållits.
Det är möjligt och förmodligen troligt att den nya tillverkaren är billigare än den gamla, men med tanke på att all transport idag beräknas på volym snarare än vikt, måste transportkostnaderna för denna tre gånger så stora förpackning ge oacceptabla konsekvenser för vårt miljötänkande. För att inte tala om apotekens egen hantering, lagring, distribution och hyllutrymme.
Men botten var inte nådd:
Copypharma blev raskt utbytt mot fabrikatet Alternova som bestod av en ännu större pappkapsel som har måtten 116 mm x 87 mm x58 mm. Till yttermera visso rymmer den bara 98 tabletter istället för 100.
Öppnar man kapseln ser man utmed ena sidan en tom luftspalt på 9 mm x 87 mm. Sedan ligger 14 kartor i formatet 109 mm x 45 mm som innehåller - inte 10 tabletter som GOTT OCH VÄL ryms, utan 7!!
Jag räknade ut volymviktskillnaden för att transportera 1000 st 100-förpackningar av Simvastatin i de tre versionerna jag fått (98-förpackningar för den senaste):
1. (original), Burk med 100 lösa tabletter: 0,096 kbm omräknat till 27 kg.
2. Copypharma, ask med 10 kartor: 0.249 kbm omräknat till 70 kg.
3. Alternova, ask med 14 kartor + luft: 0,626 kbm omräknat till 175 kg.
Från 27 kg till 175 kg!!!! Och då får Apoteket dessutom bara 98000 tabletter istället för 100000 i de båda första alternativen.
Någonstans hoppas man ju att en klok människa ska inse att detta är vansinne och stoppa hanteringen. Det är möjligt att Alternovan är billigare för att tillverkaren har köpt en gammal veckodos-förpackningsmaskin, men med hänsyn till transport- och inte minst hanteringskostnaderna i Apotekens egna lager och butikshyllor är utbytet helt enkelt mot allt sunt affärsförnuft. Det hela är en logistisk kullerbytta! T.o.m. vår lokala Apotekspersonal skakade på huvudet.
I varje kommersiellt lönsam butik inom dagligvaruhandeln jagar man hyllmillimetrar för att få in mer och fler produkter. Apoteksmonopolet tycks tänka tvärtom. Men det är klart - är det skattebetalarna som står för merytan tycks inte normal kalkylering gälla. Här tycks således även vår Riksdag ha ett och annat att tänka på när man utan hänsyn till just de logistiska och miljömässiga konsekvenserna påtvingar Apoteksbolaget skyldigheten att byta från en vettig förpackning till en vansinnig.
Som monopol utgör Apoteket dock en stor kund för varje kommersiellt arbetande läkemedelstillverkare. Att man då stillatigande skulle vara tvungna att svälja denna förpackningshysteri utan att kunna påverka tillverkarna är inte heller rimligt och troligt. Alltså är det någon hos Apoteksbolaget som inte gör vad vederbörande borde göra.
Vi gå vidare (här ska gnällas, nu när jag ändå har börjat! Hur har ni det med tarmen?):
Jag har också tvingats börja med blodtryckssänkande tabletter (förstår ni varför....?). Läkaren och jag provade oss fram till rätt dosering och minsta biverkningarna. Det blev CoAprovel 150mg.
Nästa uttag byttes den ut mot Karvezide 150mg.
Satte mig och läste bipacksedlarna för de båda märkena.
Fann ganska raskt att inte nog med att de förpackats i samma förpackningsmaskin (syntes direkt) med lite olika tryck. Samma företag hade tillverkat både CoAprovelen och Karveziden: Sanofi Winthrop Industrie i Frankrike.
Men "försäljningstillståndet" för CoAprovel innehas av: SANOFI PHARMA BRISTOL-MYERS SQUIBB SNC i Frankrike, medan "försäljningstillståndet" för Karvezide innehas av BRISTOL-MYERS SQUIBB PHARMA EEIG i England!
Är det någon som anar att det kan finnas ett samband?
CoAprovel säljs i Sverige av SANOFI-SYNTHELABO AB. Karvezide av BRISTOL-MYERS SQUIBB AB. SANOFIS telefonnummer uppges gå till ett företag vid namn AVENSIS PHARMA som av en händelse (?) ligger på samma gata (om än i olika ändar) i Bromma som BRISTOL-MYERS SQUIBB.
Varför deltar Apoteksbolaget, regeringen och vi skattebetalare i denna skojarcirkus! Gäller det asfalt är åklagare framme direkt och skriker kartellbildning, olagliga prisuppgörelser och lurendrejeri. Men läkemedel........
Jag vet, tabletter är vitare än asfalt! Det måste vara det.
Jag har placerat min blogg i <a href="http://bloggkartan.se/registrera/23631/straengnaes/">
Strängnäs</a> på bloggkartan.se
Ja, skratta ni, men snart är ni där också! Kanske förr än ni anar.
Förr pratade man om senaste filmrullen, ett häftigt skivsläpp, en het konsert eller annat.
Idag rör samtalsämnena allt oftare vilken blodtrycksmedicin man tar. Om man motionerar som man ska och så vidare.
Jag vill absolut inte påstå att livet börjar krympa på något vis. Absolut inte! Jag har ännu inte blivit den jag är (som Kristina Lugn så träffande uttryckt saken). Världen ligger öppen och jag ska snart gå i pension! Herrlich!
Varför retar jag mig då på allt fler saker? Möjligen ligger det något i vad en annan kär reklamvän sa när vi diskuterade varför ingen någonsin lär sig något utan alla måste göra samma dj-a misstag i varje generation. Det måste vara en brist i utbildningen. När jag som gammal (numera erkänner jag det själv!) reklamräv ser unga människor som försöker uppfinna hjulet eller inte ser att kejsaren är naken, så blir jag så frustrerad. Lär de sig ingenting? Någonsin?
När jag fick min utbildning, fanns förvisso inte samma kunskapsutbud. Reklamens hela svenska värld rymdes på den tiden på 1039 sidor i Tom Björklunds bok om "Reklamen i Svensk Marknad 1920-1965" (Norstedts 1967).
Men ändå, det fanns människor att fråga! Och man frågade!
Idag frågar ingen! Man tror sig ha kommit på något nytt alldeles själv!
Vad trött jag blir!
Åsså detta med lurendrejeriet! Förr kunde man till nöds acceptera att man kunde köpa sin Electroluxkyl till bra mycket lägre pris bara för att det stod ElektroHelios på den, men läkemedel! Som till sådan oerhörd grad är skattefinansierad verksamhet idag. Varför i herrans namn får denna amatörmässiga hantering fortgå.
Exempel: jag har under några år ätit kolesterolsänkande simvastatin-tabletter. Första gången fick jag 100 små tabletter i en liten kompakt burk. Den tog inte mycket plats på Apotekshyllan. På alla sätt en praktisk och ändamålsenlig förpackning.
Men det varade inte länge. En dag kommer hustrun hem från Apoteket medförandes en ny förpackning. Denna gång från Copypharma [omdömeslöst namn!].
Den nya leverantören med det omdömeslösa namnet (betänk att staten i alla andra sammanhang bekämpar intrång i andras rättigheter , jagar fildelare och brännmärker begreppet "kopiera"!) har dessutom valt att kapsla in de små tabletterna i gigantiska vacuumpackade ark som sedan läggs in i en kartongkapsel som är tre gånger så stor som den burk som tidigare tillhandahållits.
Det är möjligt och förmodligen troligt att den nya tillverkaren är billigare än den gamla, men med tanke på att all transport idag beräknas på volym snarare än vikt, måste transportkostnaderna för denna tre gånger så stora förpackning ge oacceptabla konsekvenser för vårt miljötänkande. För att inte tala om apotekens egen hantering, lagring, distribution och hyllutrymme.
Men botten var inte nådd:
Copypharma blev raskt utbytt mot fabrikatet Alternova som bestod av en ännu större pappkapsel som har måtten 116 mm x 87 mm x58 mm. Till yttermera visso rymmer den bara 98 tabletter istället för 100.
Öppnar man kapseln ser man utmed ena sidan en tom luftspalt på 9 mm x 87 mm. Sedan ligger 14 kartor i formatet 109 mm x 45 mm som innehåller - inte 10 tabletter som GOTT OCH VÄL ryms, utan 7!!
Jag räknade ut volymviktskillnaden för att transportera 1000 st 100-förpackningar av Simvastatin i de tre versionerna jag fått (98-förpackningar för den senaste):
1. (original), Burk med 100 lösa tabletter: 0,096 kbm omräknat till 27 kg.
2. Copypharma, ask med 10 kartor: 0.249 kbm omräknat till 70 kg.
3. Alternova, ask med 14 kartor + luft: 0,626 kbm omräknat till 175 kg.
Från 27 kg till 175 kg!!!! Och då får Apoteket dessutom bara 98000 tabletter istället för 100000 i de båda första alternativen.
Någonstans hoppas man ju att en klok människa ska inse att detta är vansinne och stoppa hanteringen. Det är möjligt att Alternovan är billigare för att tillverkaren har köpt en gammal veckodos-förpackningsmaskin, men med hänsyn till transport- och inte minst hanteringskostnaderna i Apotekens egna lager och butikshyllor är utbytet helt enkelt mot allt sunt affärsförnuft. Det hela är en logistisk kullerbytta! T.o.m. vår lokala Apotekspersonal skakade på huvudet.
I varje kommersiellt lönsam butik inom dagligvaruhandeln jagar man hyllmillimetrar för att få in mer och fler produkter. Apoteksmonopolet tycks tänka tvärtom. Men det är klart - är det skattebetalarna som står för merytan tycks inte normal kalkylering gälla. Här tycks således även vår Riksdag ha ett och annat att tänka på när man utan hänsyn till just de logistiska och miljömässiga konsekvenserna påtvingar Apoteksbolaget skyldigheten att byta från en vettig förpackning till en vansinnig.
Som monopol utgör Apoteket dock en stor kund för varje kommersiellt arbetande läkemedelstillverkare. Att man då stillatigande skulle vara tvungna att svälja denna förpackningshysteri utan att kunna påverka tillverkarna är inte heller rimligt och troligt. Alltså är det någon hos Apoteksbolaget som inte gör vad vederbörande borde göra.
Vi gå vidare (här ska gnällas, nu när jag ändå har börjat! Hur har ni det med tarmen?):
Jag har också tvingats börja med blodtryckssänkande tabletter (förstår ni varför....?). Läkaren och jag provade oss fram till rätt dosering och minsta biverkningarna. Det blev CoAprovel 150mg.
Nästa uttag byttes den ut mot Karvezide 150mg.
Satte mig och läste bipacksedlarna för de båda märkena.
Fann ganska raskt att inte nog med att de förpackats i samma förpackningsmaskin (syntes direkt) med lite olika tryck. Samma företag hade tillverkat både CoAprovelen och Karveziden: Sanofi Winthrop Industrie i Frankrike.
Men "försäljningstillståndet" för CoAprovel innehas av: SANOFI PHARMA BRISTOL-MYERS SQUIBB SNC i Frankrike, medan "försäljningstillståndet" för Karvezide innehas av BRISTOL-MYERS SQUIBB PHARMA EEIG i England!
Är det någon som anar att det kan finnas ett samband?
CoAprovel säljs i Sverige av SANOFI-SYNTHELABO AB. Karvezide av BRISTOL-MYERS SQUIBB AB. SANOFIS telefonnummer uppges gå till ett företag vid namn AVENSIS PHARMA som av en händelse (?) ligger på samma gata (om än i olika ändar) i Bromma som BRISTOL-MYERS SQUIBB.
Varför deltar Apoteksbolaget, regeringen och vi skattebetalare i denna skojarcirkus! Gäller det asfalt är åklagare framme direkt och skriker kartellbildning, olagliga prisuppgörelser och lurendrejeri. Men läkemedel........
Jag vet, tabletter är vitare än asfalt! Det måste vara det.
Jag har placerat min blogg i <a href="http://bloggkartan.se/registrera/23631/straengnaes/">
Strängnäs</a> på bloggkartan.se
