Mats Werner

Härligt med lite påminnelser om Cello. DNs Namn och Nytt-sida har den senaste tiden återvänt till ordlekaren Cello ("Lätta tankar som lättat ankar" os.v.) Han tillhör mina absoluta favoriter med stor del av humorhyllan i biblioteket jämte PG Woodhouse, Hasse&Tage, Povel Ramel och några till.

Pappa råkade nämna min faiblesse när han vid något tillfälle träffade Olle Carle, som då raskt dedicerade en bok till mig.

Inte bara lysande ordlekar och -vändningar utan en genuin humor i det vardagliga utmärkte Cellos kåserier.

En av de absoluta pärlorna är historien om hunden Tarzans borgång.

Tarzan var familjens tax. Högt älskad av sönerna. En dag blir han påkörd och dör. Mamman vet inte hur hon ska berätta denna sorgliga nyhet för barnen, men tar mod till sig när eftermiddagsmålet intas i köket.

Sönerna äter lugnt vidare utan någon nämnvärd reaktion då modern berättat att "Jag måste berätta något mycket sorgligt för er. Tarzan har blivit överkörd. Tarzan är död".

Hon blir lite konsternerad och upprepar: "Hörde ni inte pojkar: Tarzan är död!".

Då blir det liv i pojkarna som gråtande kastar sig i moderns armar. Hulkande säger de: "Vi tyckte Du sa Farsan........."