Alltså det här med minareter och kyrkklockor!
Antagligen ger jag mig ut på tunn is nu men jag måste ändå säga att de som hänvisar till att islamska moskeer i Sverige också ska få ha böneutrop från sina minareter bara för att de kristna kyrkorna har klockor "som stör minst lika mycket", i mina ögon gör en alldeles felaktig jämförelse. (Senast i RingP1 härommorgonen)
Långt innan Sverige blev kristnat byggdes försvarstorn eller "kastaler" här och var i landet. Deras uppgift var dubbel. Dels skulle ägarfamiljen i fästningstornet ha en tillflykt i händelse av krig och ofärd, dels kunde man från toppen hålla utkik efter eventuella fiender som smög omkring.
Också inne i städerna byggdes liknande torn (finns idag motsvarande i flera gamla italienska städer). Där höll man inte bara utkik efter fientliga framstötar utan också efter bränder som man då tidigt kunde larma om.
"Klockan är ett och allt är väl" och liknande väktarutrop var väl dåtidens "kyrkklockor" inte bara i Sverige utan också i många andra länder.
Så småningom kristnades Sverige och storbönderna började bygga kyrkor på sina gårdar. Det var inte helt ovanligt att kyrkan då byggdes ihop med den befintliga kastalen som fick tjäna som kyrkans torn vilket så småningom försågs med klockor, vars uppgift inte bara vara att ringa samman till gudstjänster, bröllop och begravningar utan att också ringa klockslagen och kanske viktigast av allt, ringa och kalla allmogen samman vare sig det gällde krig eller bränder. Flera exempel på dessa tidiga kyrkor finns runt om i landet.
Så småningom kristnades Sverige och storbönderna började bygga kyrkor på sina gårdar. Det var inte helt ovanligt att kyrkan då byggdes ihop med den befintliga kastalen som fick tjäna som kyrkans torn vilket så småningom försågs med klockor, vars uppgift inte bara vara att ringa samman till gudstjänster, bröllop och begravningar utan att också ringa klockslagen och kanske viktigast av allt, ringa och kalla allmogen samman vare sig det gällde krig eller bränder. Flera exempel på dessa tidiga kyrkor finns runt om i landet.
Här fanns ingen uppmaning till bön eller påstående om att Gud är störst. Endast sammanringningar och klockslag.
Det är trots allt lite skillnad mot den sorts böneutrop som islam praktiserar. Inget fel i dessa, men de ska inte jämföras med svenska kyrkklockor.
Så kan man ju fråga sig om effektiviteten i vårt moderna samhälle att kalla samman troende med hjälp av dessa böneutrop som i fallet vid Fittja inte ens får riktas mot de områden där det bor folk. Är det inte enklare att göra som Svenska Kyrkan och andra trossamfund gör: annonsera i tidningen. Kanske lägga upp tiderna på hemsidan eller ett anslag på mosképorten!
Det gör ju trots allt kyrkorna sedan länge.
Klockringningen har inte längre den praktiska funktionen. Sammanringning sker av tradition liksom man ringer i klockorna på nyåret, Klockslagen sker av praktiska skäl för omgivningen.
Ingen skulle nog komma på tanken att ställa klockan efter ett böneutrop.
Islamska företrädare påstår att böneutropen är viktiga för deras trosutövning och att det sker av tradition. Fullt acceptabelt. Men varför inte istället ta till en modern metod som torde vara mycket effektivare och mindre omgivningspåverkande. En metod som fyller precis samma funktion: ett enkelt sms!
Man kan ju inte säga att dessa utrop skett på detta sätt i evärderlig tid! Då hade man ju fortfarande knatat upp och ner för trapporna och ropat för full hals från balkongen. Men det kanske är skyddsombudet som förbjudit trappspringet vilket lett till att man numera sitter i en stol på markplanet och ropar in i en mikrofon kopplad till högtalare på balkongen högt däruppe.
Jag tror ingen skulle ha haft invändningar om man faktiskt velat upprätthålla samma urgamla tradition att låta en människa genomföra utropen som man gjorde förr.
Man kan ju inte säga att dessa utrop skett på detta sätt i evärderlig tid! Då hade man ju fortfarande knatat upp och ner för trapporna och ropat för full hals från balkongen. Men det kanske är skyddsombudet som förbjudit trappspringet vilket lett till att man numera sitter i en stol på markplanet och ropar in i en mikrofon kopplad till högtalare på balkongen högt däruppe.
Jag tror ingen skulle ha haft invändningar om man faktiskt velat upprätthålla samma urgamla tradition att låta en människa genomföra utropen som man gjorde förr.
Precis som våra klockor fortfarande gör som alltid förr: ringer utan någon högtalarförstärkning.
Utbilda lyssnare också!
De tre rektorerna för Thomasgymnasiet, Europaskolan och Kulturskolan i Strängnäs, slår sig för bröstet med den fina musikutbildning de erbjuder sina elever.
Och visst är det bra att den finns. Människors behov av musik är oändligt stort och Sverige har med sina musikskolor blivit en föregångare i världen.
Givetvis syns också resultatet i form av andelen svenska tonsättare som står bakom internationella framgångar inom såväl den klassiska musiken som Pop och Rock.
Sveriges framgångar i Melodifestivalsammanhang ska också ses mot den bakgrunden.
Men medaljen har en baksida! Vi utbildar varje år en mängd fina unga fantastiskt duktiga musikanter till arbetslöshet!
Varje år utexamineras mellan 60 och 70 nya jazzmusiker från våra musikhögskolor!
Samtidigt blir spelmöjligheterna för dessa och alla de som redan finns därute före dem, allt färre.
Den generation som uppehåller jazzklubbarna runt om i landet, vilka svarar för en stor del av de speltillfällen som finns, håller på att falla ifrån. Inga unga vill längre engagera sig i föreningslivet. Problemet är lite lindrigare i storstäderna men fenomenet att det blir en alltmer professionaliserad klubbverksamhet kommer man inte ifrån. Ideellt arbete är sällsynt i nästa generation, så länge det inte innebär utlandsvistelser.
Samma sak gäller publiken. När ett ungt gäng som Sean Nowell Quintet gästade Nyköping förra året frågade jag dess pianist, den unge Leo Lindberg (då 19) hur publiken såg ut när de var ute och spelade. ”Som här ungefär” svarade han. D.v.s. en visserligen fullsatt lokal men där ingen utöver musikerna var under 65 år.
Dessa unga superduktiga musiker kommer om några år inte att ha varken publik eller spelmöjligheter utanför Stockholm, Göteborg och Malmö plus kanske någon klubb som lyckas hålla sig över vattenytan ett tag till.
Jag har frågat mig vad detta beror på och funnit att svaret ligger i den fokusering på aktivt musicerande som skolan och högskolan bygger på idag.
Och visst är det bra att den finns. Människors behov av musik är oändligt stort och Sverige har med sina musikskolor blivit en föregångare i världen.
Givetvis syns också resultatet i form av andelen svenska tonsättare som står bakom internationella framgångar inom såväl den klassiska musiken som Pop och Rock.
Sveriges framgångar i Melodifestivalsammanhang ska också ses mot den bakgrunden.
Men medaljen har en baksida! Vi utbildar varje år en mängd fina unga fantastiskt duktiga musikanter till arbetslöshet!
Varje år utexamineras mellan 60 och 70 nya jazzmusiker från våra musikhögskolor!
Samtidigt blir spelmöjligheterna för dessa och alla de som redan finns därute före dem, allt färre.
Den generation som uppehåller jazzklubbarna runt om i landet, vilka svarar för en stor del av de speltillfällen som finns, håller på att falla ifrån. Inga unga vill längre engagera sig i föreningslivet. Problemet är lite lindrigare i storstäderna men fenomenet att det blir en alltmer professionaliserad klubbverksamhet kommer man inte ifrån. Ideellt arbete är sällsynt i nästa generation, så länge det inte innebär utlandsvistelser.
Samma sak gäller publiken. När ett ungt gäng som Sean Nowell Quintet gästade Nyköping förra året frågade jag dess pianist, den unge Leo Lindberg (då 19) hur publiken såg ut när de var ute och spelade. ”Som här ungefär” svarade han. D.v.s. en visserligen fullsatt lokal men där ingen utöver musikerna var under 65 år.
Dessa unga superduktiga musiker kommer om några år inte att ha varken publik eller spelmöjligheter utanför Stockholm, Göteborg och Malmö plus kanske någon klubb som lyckas hålla sig över vattenytan ett tag till.
Jag har frågat mig vad detta beror på och funnit att svaret ligger i den fokusering på aktivt musicerande som skolan och högskolan bygger på idag.
Vi utbildar väldigt många musiker, men vi utbildar inga lyssnare!
När det gäller lyssnandet är de unga hänvisade till radiostationernas och Spotifys utbud och styrs av kompistryck och andra faktorer.
Någon faktisk undervisning för att lyssna och ta till sig jazz eller klassisk eller andra musikformer utanför Melodifestivalsbruset verkar inte finnas.
Så istället för att slå sig för bröstet borde de tre rektorerna gå hem till sin kammare och fundera på den verkliga utmaningen:
När det gäller lyssnandet är de unga hänvisade till radiostationernas och Spotifys utbud och styrs av kompistryck och andra faktorer.
Någon faktisk undervisning för att lyssna och ta till sig jazz eller klassisk eller andra musikformer utanför Melodifestivalsbruset verkar inte finnas.
Så istället för att slå sig för bröstet borde de tre rektorerna gå hem till sin kammare och fundera på den verkliga utmaningen:
Hur ska vi få alla de som inte väljer att spela något instrument att lyssna på vad klasskamraterna lär sig spela.
Sedan kan de verkligen slå sig för bröstet!
MATS WERNER
Ordförande i Jazz i Sörmland, styrelsemedlem i Riksförbundet Svensk Jazz och Monica Zetterlund Sällskapet
Sedan kan de verkligen slå sig för bröstet!
MATS WERNER
Ordförande i Jazz i Sörmland, styrelsemedlem i Riksförbundet Svensk Jazz och Monica Zetterlund Sällskapet
