VAD VILL DU EGENTLIGEN, MATS WERNER?
Alarmismen anno 1978
För några månader sedan kommenterade en Facebookvän en länk i klimatfrågan som jag lagt på min sida. Det var inte första gången och jag har försökt att ge honom ett svar han borde begripit. Men jag når tydligen inte fram. Så här skrev han:
”Jag frågade dig igår Mats Werner vad du vill. Jag vet att du försökt förklara det tidigare. Att du istället för att ta in vad beprövad vetenskap säger så försöker du av outgrundliga anledningar hitta sätt att skjuta denna i sank. Lite på samma tema som naturmedecinare och vaccinmotståndare försöker angripa läkarvetenskap eller när Strålskyddsstiftelsen iförda foliehattar sprider lögner och osanningar om tex 5G. I min fråga om vad du vill ligger undran vad som ligger bakom ditt spridande av alternativa fakta. Inget annat att tala om? Påverkad av troll? Otur i tanke och analys?”
Jag var då precis på väg in i ett intensivt slutskede av ett bokprojekt varför jag bad att få återkomma med ett utförligare svar om ”vad jag vill” vid ett senare tillfälle. Under tiden föreslog jag honom att läsa Elsa Widdings bok ”Klimatkarusellen”, Staffan Mörners bok "Klimathotet", Lennart Bengtssons "Vad händer med klimatet?" och gärna Henrik Svensmarks "The Chilling Stars: A New Theory of Climate Change" för att få en bättre förståelse för vad jag skulle komma att svara. Men det verkade inte gå hem:
”Eller varför inte boken: ’Den som gräver tillräckligt djupt kommer alltid kunna hitta (på) en alternativ sanning’. Eller så tar jag helt enkelt bara utgångspunkten i vedertagen fakta och beprövad vetenskap och fortsätter från det och skippar alternativen. Om jag skall ge dig ett råd Mats så är det att försöka släppa konspirationsteorier och alternativa fakta. Häpp”.
Så det är väl bara att sätta igång. Eftersom det inte lär vara sista gången jag får frågan om ”vad jag vill” när det gäller klimatfrågan, så gör jag det här till ett blogginlägg som kanske fler kan tycka är intressant och givande. Men då det är nästan ett kvarts sekel i ålderskillnad mellan mig och frågeställaren och följaktligen lika stor skillnad i våra erfarenhets- och upplevelsebanker, kan man misstänka att han tillhör den generation som har svårt för långa texter och därmed också upplever svårigheter att sätta sig in i komplicerade sammanhang. Men jag hoppas att jag har fel och att hans intresse för vad jag vill och menar är tillräckligt starkt för att läsa hela texten och den artikel och den deklaration som det finns länkar till i texten.
Mitt intresse för klimatfrågan väcktes 2004, under en veckas tvärvetenskaplig kurs i Åkers Bergslag under ledning av Nils-Axel Mörner, en av vårt lands internationellt sett mest välmeriterade klimat- och havsnivåexperter. Ledare av det internationella Maldivprojektet med mera. Dessutom en av IPCCs ursprungliga expertgranskare.
Med en mängd olika intressanta och högt kvalificerade föreläsare fick vi oss till del mycken kunskap. Bland annat stod vi långt ute på en gungfly som flöt på en djup tjärn och borrade oss ner i lersedimenten på botten. Borrkärnorna togs sedan upp och analyserades vad beträffar klimat, växtlighet med mera. Senare fick vi i grafiska kurvor följa jordens klimatutveckling via is- och värmetider. Vi såg regelbundenheten och vi resonerade kring de faktorer som påverkade dessa cykler. Som solens aktivitet, jordaxelns lutning, molnbildningens betydelse och växthuseffekten. När det gällde den senare så var det givetvis den klart dominerande (med över 75%) växthusgasen som upptog det mesta intresset, nämligen vattenångan.
Fyra år senare deltog jag ytterligare en gång i denna tvärvetenskapliga kurs. Nu med delvis andra föreläsare. Fortfarande under Mörners ledning. Då var diskussionen givetvis ännu mer fokuserad kring klimatfrågor. Läs gärna om mina erfarenheter från den kursen HÄR!
Där finns oerhört mycket viktig information och framförallt faktiskt sådan. Alltså verifierbar information till skillnad från så mycket som sägs framförallt från agronomen (jordbrukssakkunnig) Johan Rockström som aldrig följer upp sina svepande påståenden med några källhänvisningar eller grundfakta. Titta gärna också på länkarna till den numera sorgligen bortgångne professor Bob Carters föreläsning om klimatfrågan. Här talar vi expert! Nils-Axel Mörner är sedan dess min mentor inom detta fält och vi har då och då kontakt om olika frågor som dyker upp.
Jag är uppvuxen i en upplysningsanda. Två av de tre skolor jag gått i ansågs progressiva på sin tid (40-, 50- och 60-talen). Båda startades och drevs av kvinnor som också på många andra områden var före sin tid (Av dessa två skolor finns dessvärre bara en kvar och då endast till namnet). Att undervisningen ansågs kvalificerad vittnar kanske det faktum att när jag gick där, gick samtidigt nio barn och barnbarn till fyra svenska Nobelpristagare. Bland mina klasskamrater fanns en sedermera ordförande i Nobelstiftelsen, en blivande finansminister, en framstående utrikeskorrespondent, en rikslottachef med mera. Skolan hade också producerat ett par av våra förnämsta Dramatenskådespelare, fysiker, vår kanske internationellt främsta deckarförfattare, specialistläkare, en av våra mest älskade visdiktare. Jag säger inte detta som något skryt, för det var inget man visste eller ens funderade kring när man gick där. Men för att det visar på att man medvetet lärde sina elever att utnyttja sin kreativa förmåga och att anlägga ett nyfiket och kritiskt granskande sinnelag. Man lärde sig bland annat det som jag valde till mitt motto: Öppna Sinnen! (En medveten dubbeltydighet som både är en uppmaning till mig att alltid ha mina sinnen öppna för intryck och kunskaper – men att också förmå dem i min omvärld som av en eller annan anledning slutit sig och låst sig i en uppfattning om saker och ting, att öppna sina ögon och sina öron, att ta in andra uppfattningar och intryck, se andra aspekter på problem som man upplever).
Det är förvisso kanske det enkla svaret på Facebookvännens fråga om vad jag vill. Jag vill visa på uppfattningar, erfarenheter, kunskaper och fakta som är baserade på empirisk vetenskap och inte på gissningar och datoranimerade modellberäkningar.
Det vi uppenbarligen fick lära oss i de skolor jag gick (och föralldel också i mitt föräldrahem) var att kritiskt granska, bedriva aktiv källkritik och att framförallt baserat på detta, bilda oss egna uppfattningar. Inte bara återupprepa vad andra påstår utan att själva ha granskat att det vederbörande säger faktiskt är rätt.
Jag trodde att det var just detta som var avsikten med det som senare istället kom att kallas ”flumskolan”. Att elever själva skulle söka upp och kritiskt granska olika ämnen. Men istället verkar det ha blivit tvärtom.
Någon gång på 80-talet kom en idé som vände upp och ner på hur vi skulle skriva brev, berättelser och göra framställningar. Istället för att som jag fostrats, skriva en inledning, en avhandling och en avslutning/sammanfattning alternativt bakgrund, argumentation och slutsatser/yrkanden, skulle man nu ”vända på steken”: börja med det avslutande, med yrkandena eller slutsatserna. Förespråkarna för detta nya tänkande menade att det skulle bli så mycket mer effektivt och göra det enklare för den som läste att snabbt uppfatta vad avsändaren ville uppnå. Vill minnas att Postverket var en av de stora tillskyndarna och ordnade kurser och krängde instruktionsböcker.
Detta fick dock istället till följd att mottagarna oftast bara läste yrkandena och slutsatserna och lät resten vara. En motvilja att läsa långa texter bredde ut sig under många år men verkar äntligen ha besegrats att döma av de numera ofta oerhört långa artiklarna i dagspressen.
Detta sätt att lägga upp sin kommunikation har den organisation som heter Intergovernmental Panel on Climate Change eller IPCC, upphöjt till ”naturlag”. De vetenskapligt grundande rapporterna utsätts för en förödmjukande process i händerna på IPCCs politiskt tillsatta tjänstemän som författar en ”Summary for policy-makers” (Sammanfattning för beslutsfattare) som ingalunda korrekt återger någon form av ”sammanfattning”, utan är en tolkning utifrån IPCCs uppdrag – vilket INTE är att undersöka vilka orsakerna till den så kallade globala uppvärmningen är, utan hur människan påverkar den globala uppvärmningen. Att detta faktiskt är dess uppdrag, givet av Förenta Nationernas majoritet av bidragshungrande stater, gärna av enväldeskaraktär (man ska ha i åtanke att en majoritet av FN:s medlemsstater är icke-demokratier), är ostridigt.
Glöm inte att IPCC är ett politiskt organ bestående av 196 diplomatiska representanter för FN:s medlemsstaters regeringar. IPCC har inga ledamöter som sitter där i egenskap av vetenskapsmän med klimatkunskap eller annan relevant kompetens. IPCC lägger ut forskningsuppdrag på forskare i enlighet med sitt uppdrag som alltså är att redogöra för hur människan påverkar klimatet. Dessa går inte sällan utanför uppdraget trots detta. Men alla rapporter granskas sedan av IPCCs tjänstemän som gör en ”sammanfattning” utifrån uppdraget. Med andra ord utesluts ev. andra orsaker till klimatförändringarna som kommit fram i rapporterna. Denna sammanfattning publiceras sedan medan de underliggande rapporterna först ”korrigeras” för att stämma bättre med sammanfattningen och därefter också publiceras – fast långt senare. Med andra ord är det sammanfattningarna som får genomslag i media medan ingen bryr sig om att läsa ”yesterdays news” när väl de faktiska rapporterna publiceras.
Detta har belagts av flera källor med direkta citat där originalrapportens formuleringar jämförts med den ”tillrättalagda” publikationen. Inte undra på att så många framstående klimatforskare som John Christy, Judith Curry, Richard Lindzén, Nils-Axel Mörner och andra hoppat av de uppdrag de haft för IPCCs räkning för att de ansett att deras rapporter vantolkats och gjorts om.
Under hela min skolning så var en genomgående lärdom i flera ämnen: fysik, kemi, biologi, geografi och inte minst historia: den om människans litenhet i världsalltet. Att så många människor idag på fullt allvar är så förmätna att de tror sig ha makt över universella krafter är för mig en total gåta.
Vad stöder dessa människor sin uppfattning på?
Ja, inte är det på den klassiska empiriska vetenskapen som innebär att man kommer upp med en hypotes som testas mot verklighetens faktiska skeende. Antingen blir hypotesen bekräftad och då är allt frid och fröjd. Eller också blir den – som det heter på vetenskapska: falsifierad! Och då börjar man om och anpassar sin hypotes till de nya fakta som kommit fram, och så prövar man den hypotesen och så vidare, tills man når bekräftelse.
I frågan om klimatet, så är det alltså en hypotes som lanserades för 30 år sedan av IPCC om att just den pyttelilla andel av atmosfärens koldioxid som vi människor bidragit med skulle besitta en högst egen liten extrakraft som skulle medföra en ”förstärkningseffekt” för växthusgaserna och innebära att den lilla andelen plötsligt blivit den ”dominerande faktorn” för den globala uppvärmningen!
”Jag frågade dig igår Mats Werner vad du vill. Jag vet att du försökt förklara det tidigare. Att du istället för att ta in vad beprövad vetenskap säger så försöker du av outgrundliga anledningar hitta sätt att skjuta denna i sank. Lite på samma tema som naturmedecinare och vaccinmotståndare försöker angripa läkarvetenskap eller när Strålskyddsstiftelsen iförda foliehattar sprider lögner och osanningar om tex 5G. I min fråga om vad du vill ligger undran vad som ligger bakom ditt spridande av alternativa fakta. Inget annat att tala om? Påverkad av troll? Otur i tanke och analys?”
Jag var då precis på väg in i ett intensivt slutskede av ett bokprojekt varför jag bad att få återkomma med ett utförligare svar om ”vad jag vill” vid ett senare tillfälle. Under tiden föreslog jag honom att läsa Elsa Widdings bok ”Klimatkarusellen”, Staffan Mörners bok "Klimathotet", Lennart Bengtssons "Vad händer med klimatet?" och gärna Henrik Svensmarks "The Chilling Stars: A New Theory of Climate Change" för att få en bättre förståelse för vad jag skulle komma att svara. Men det verkade inte gå hem:
”Eller varför inte boken: ’Den som gräver tillräckligt djupt kommer alltid kunna hitta (på) en alternativ sanning’. Eller så tar jag helt enkelt bara utgångspunkten i vedertagen fakta och beprövad vetenskap och fortsätter från det och skippar alternativen. Om jag skall ge dig ett råd Mats så är det att försöka släppa konspirationsteorier och alternativa fakta. Häpp”.
Så det är väl bara att sätta igång. Eftersom det inte lär vara sista gången jag får frågan om ”vad jag vill” när det gäller klimatfrågan, så gör jag det här till ett blogginlägg som kanske fler kan tycka är intressant och givande. Men då det är nästan ett kvarts sekel i ålderskillnad mellan mig och frågeställaren och följaktligen lika stor skillnad i våra erfarenhets- och upplevelsebanker, kan man misstänka att han tillhör den generation som har svårt för långa texter och därmed också upplever svårigheter att sätta sig in i komplicerade sammanhang. Men jag hoppas att jag har fel och att hans intresse för vad jag vill och menar är tillräckligt starkt för att läsa hela texten och den artikel och den deklaration som det finns länkar till i texten.
Mitt intresse för klimatfrågan väcktes 2004, under en veckas tvärvetenskaplig kurs i Åkers Bergslag under ledning av Nils-Axel Mörner, en av vårt lands internationellt sett mest välmeriterade klimat- och havsnivåexperter. Ledare av det internationella Maldivprojektet med mera. Dessutom en av IPCCs ursprungliga expertgranskare.
Med en mängd olika intressanta och högt kvalificerade föreläsare fick vi oss till del mycken kunskap. Bland annat stod vi långt ute på en gungfly som flöt på en djup tjärn och borrade oss ner i lersedimenten på botten. Borrkärnorna togs sedan upp och analyserades vad beträffar klimat, växtlighet med mera. Senare fick vi i grafiska kurvor följa jordens klimatutveckling via is- och värmetider. Vi såg regelbundenheten och vi resonerade kring de faktorer som påverkade dessa cykler. Som solens aktivitet, jordaxelns lutning, molnbildningens betydelse och växthuseffekten. När det gällde den senare så var det givetvis den klart dominerande (med över 75%) växthusgasen som upptog det mesta intresset, nämligen vattenångan.
Fyra år senare deltog jag ytterligare en gång i denna tvärvetenskapliga kurs. Nu med delvis andra föreläsare. Fortfarande under Mörners ledning. Då var diskussionen givetvis ännu mer fokuserad kring klimatfrågor. Läs gärna om mina erfarenheter från den kursen HÄR!
Där finns oerhört mycket viktig information och framförallt faktiskt sådan. Alltså verifierbar information till skillnad från så mycket som sägs framförallt från agronomen (jordbrukssakkunnig) Johan Rockström som aldrig följer upp sina svepande påståenden med några källhänvisningar eller grundfakta. Titta gärna också på länkarna till den numera sorgligen bortgångne professor Bob Carters föreläsning om klimatfrågan. Här talar vi expert! Nils-Axel Mörner är sedan dess min mentor inom detta fält och vi har då och då kontakt om olika frågor som dyker upp.
Jag är uppvuxen i en upplysningsanda. Två av de tre skolor jag gått i ansågs progressiva på sin tid (40-, 50- och 60-talen). Båda startades och drevs av kvinnor som också på många andra områden var före sin tid (Av dessa två skolor finns dessvärre bara en kvar och då endast till namnet). Att undervisningen ansågs kvalificerad vittnar kanske det faktum att när jag gick där, gick samtidigt nio barn och barnbarn till fyra svenska Nobelpristagare. Bland mina klasskamrater fanns en sedermera ordförande i Nobelstiftelsen, en blivande finansminister, en framstående utrikeskorrespondent, en rikslottachef med mera. Skolan hade också producerat ett par av våra förnämsta Dramatenskådespelare, fysiker, vår kanske internationellt främsta deckarförfattare, specialistläkare, en av våra mest älskade visdiktare. Jag säger inte detta som något skryt, för det var inget man visste eller ens funderade kring när man gick där. Men för att det visar på att man medvetet lärde sina elever att utnyttja sin kreativa förmåga och att anlägga ett nyfiket och kritiskt granskande sinnelag. Man lärde sig bland annat det som jag valde till mitt motto: Öppna Sinnen! (En medveten dubbeltydighet som både är en uppmaning till mig att alltid ha mina sinnen öppna för intryck och kunskaper – men att också förmå dem i min omvärld som av en eller annan anledning slutit sig och låst sig i en uppfattning om saker och ting, att öppna sina ögon och sina öron, att ta in andra uppfattningar och intryck, se andra aspekter på problem som man upplever).
Det är förvisso kanske det enkla svaret på Facebookvännens fråga om vad jag vill. Jag vill visa på uppfattningar, erfarenheter, kunskaper och fakta som är baserade på empirisk vetenskap och inte på gissningar och datoranimerade modellberäkningar.
Det vi uppenbarligen fick lära oss i de skolor jag gick (och föralldel också i mitt föräldrahem) var att kritiskt granska, bedriva aktiv källkritik och att framförallt baserat på detta, bilda oss egna uppfattningar. Inte bara återupprepa vad andra påstår utan att själva ha granskat att det vederbörande säger faktiskt är rätt.
Jag trodde att det var just detta som var avsikten med det som senare istället kom att kallas ”flumskolan”. Att elever själva skulle söka upp och kritiskt granska olika ämnen. Men istället verkar det ha blivit tvärtom.
Någon gång på 80-talet kom en idé som vände upp och ner på hur vi skulle skriva brev, berättelser och göra framställningar. Istället för att som jag fostrats, skriva en inledning, en avhandling och en avslutning/sammanfattning alternativt bakgrund, argumentation och slutsatser/yrkanden, skulle man nu ”vända på steken”: börja med det avslutande, med yrkandena eller slutsatserna. Förespråkarna för detta nya tänkande menade att det skulle bli så mycket mer effektivt och göra det enklare för den som läste att snabbt uppfatta vad avsändaren ville uppnå. Vill minnas att Postverket var en av de stora tillskyndarna och ordnade kurser och krängde instruktionsböcker.
Detta fick dock istället till följd att mottagarna oftast bara läste yrkandena och slutsatserna och lät resten vara. En motvilja att läsa långa texter bredde ut sig under många år men verkar äntligen ha besegrats att döma av de numera ofta oerhört långa artiklarna i dagspressen.
Detta sätt att lägga upp sin kommunikation har den organisation som heter Intergovernmental Panel on Climate Change eller IPCC, upphöjt till ”naturlag”. De vetenskapligt grundande rapporterna utsätts för en förödmjukande process i händerna på IPCCs politiskt tillsatta tjänstemän som författar en ”Summary for policy-makers” (Sammanfattning för beslutsfattare) som ingalunda korrekt återger någon form av ”sammanfattning”, utan är en tolkning utifrån IPCCs uppdrag – vilket INTE är att undersöka vilka orsakerna till den så kallade globala uppvärmningen är, utan hur människan påverkar den globala uppvärmningen. Att detta faktiskt är dess uppdrag, givet av Förenta Nationernas majoritet av bidragshungrande stater, gärna av enväldeskaraktär (man ska ha i åtanke att en majoritet av FN:s medlemsstater är icke-demokratier), är ostridigt.
Glöm inte att IPCC är ett politiskt organ bestående av 196 diplomatiska representanter för FN:s medlemsstaters regeringar. IPCC har inga ledamöter som sitter där i egenskap av vetenskapsmän med klimatkunskap eller annan relevant kompetens. IPCC lägger ut forskningsuppdrag på forskare i enlighet med sitt uppdrag som alltså är att redogöra för hur människan påverkar klimatet. Dessa går inte sällan utanför uppdraget trots detta. Men alla rapporter granskas sedan av IPCCs tjänstemän som gör en ”sammanfattning” utifrån uppdraget. Med andra ord utesluts ev. andra orsaker till klimatförändringarna som kommit fram i rapporterna. Denna sammanfattning publiceras sedan medan de underliggande rapporterna först ”korrigeras” för att stämma bättre med sammanfattningen och därefter också publiceras – fast långt senare. Med andra ord är det sammanfattningarna som får genomslag i media medan ingen bryr sig om att läsa ”yesterdays news” när väl de faktiska rapporterna publiceras.
Detta har belagts av flera källor med direkta citat där originalrapportens formuleringar jämförts med den ”tillrättalagda” publikationen. Inte undra på att så många framstående klimatforskare som John Christy, Judith Curry, Richard Lindzén, Nils-Axel Mörner och andra hoppat av de uppdrag de haft för IPCCs räkning för att de ansett att deras rapporter vantolkats och gjorts om.
Under hela min skolning så var en genomgående lärdom i flera ämnen: fysik, kemi, biologi, geografi och inte minst historia: den om människans litenhet i världsalltet. Att så många människor idag på fullt allvar är så förmätna att de tror sig ha makt över universella krafter är för mig en total gåta.
Vad stöder dessa människor sin uppfattning på?
Ja, inte är det på den klassiska empiriska vetenskapen som innebär att man kommer upp med en hypotes som testas mot verklighetens faktiska skeende. Antingen blir hypotesen bekräftad och då är allt frid och fröjd. Eller också blir den – som det heter på vetenskapska: falsifierad! Och då börjar man om och anpassar sin hypotes till de nya fakta som kommit fram, och så prövar man den hypotesen och så vidare, tills man når bekräftelse.
I frågan om klimatet, så är det alltså en hypotes som lanserades för 30 år sedan av IPCC om att just den pyttelilla andel av atmosfärens koldioxid som vi människor bidragit med skulle besitta en högst egen liten extrakraft som skulle medföra en ”förstärkningseffekt” för växthusgaserna och innebära att den lilla andelen plötsligt blivit den ”dominerande faktorn” för den globala uppvärmningen!
Professor Robert W. Wood vid John Hopkins University visade redan 1909 att koldioxiden inte kan förorsaka uppvärmning och professor Nasif S. Nahle i Monterrey, Mexico har upprepat Wood’s experiment och kommit till samma slutsats. Att molekyler av CO₂ enbart kan hålla värme i 0,0001 av en sekund, alltså en tiotusendels sekund. Det är således en fysikalisk omöjlighet att CO₂ har någon värmande effekt. Det spelar ingen större roll om vår atmosfär innehåller 300 eller 400 ppm av CO₂. Hans arbete godkändes av fakulteten för fysik vid universitetet i Nuevo Leon (Mexiko).
Trots att man alltså på 30 år inte lyckats få sin hypotes bekräftad av mätningar eller på annat sätt, trots att det snarare är så att hypotesen har motbevisats av den faktiska uppmätta temperaturutvecklingen, så gör inte IPCC som verkliga vetenskapsmän skulle gjort: formulerar om hypotesen och anpassar den till den mätbara utveckling som 30 år har visat! Nej för IPCC ”gäller fortfarande kartan över verkligheten”!
Man stöder sig på sina datorsimuleringar. Men eftersom man inte har kunskap om alla de parametrar som styr temperaturutvecklingen, så är man tvungen att gissa dessa i sådan utsträckning att jag tror att det finns över 100 olika kurvor som IPCC anser återger den framtida globala temperaturutvecklingen. På nedanstående graf är det 73 olika datorgissningar som återges och jämförs med de faktiska temperaturmätningar från
satelliter och väderballonger.
När jag tittar på denna graf så undrar jag varför man inte ser verkligheten?
Trots att man alltså på 30 år inte lyckats få sin hypotes bekräftad av mätningar eller på annat sätt, trots att det snarare är så att hypotesen har motbevisats av den faktiska uppmätta temperaturutvecklingen, så gör inte IPCC som verkliga vetenskapsmän skulle gjort: formulerar om hypotesen och anpassar den till den mätbara utveckling som 30 år har visat! Nej för IPCC ”gäller fortfarande kartan över verkligheten”!
Man stöder sig på sina datorsimuleringar. Men eftersom man inte har kunskap om alla de parametrar som styr temperaturutvecklingen, så är man tvungen att gissa dessa i sådan utsträckning att jag tror att det finns över 100 olika kurvor som IPCC anser återger den framtida globala temperaturutvecklingen. På nedanstående graf är det 73 olika datorgissningar som återges och jämförs med de faktiska temperaturmätningar från
satelliter och väderballonger.
Varför säger ingen: ”Hrmm! Det verkar som om våra datorsimuleringar kommer för långt ifrån den reella utvecklingen. Kanske får vi titta lite på om det är några parametrar vi bör ändra våra gissningar kring och göra några justeringar i datorprogrammen så vi kommer närmare den verklighet som mätningarna anger”? Hur seriösa är de som fortfarande förfäktar kartan framför verkligheten?
Det torde finnas en förklaring i IPCCs hela tillkomst och konstruktion, men jag ska försöka hålla mig från den rent politiska förklaringen som jag vet finns där och som givetvis – som så mycket annat handlar om pengar – och istället behandla de påståenden som jag finner orimliga från IPCCs och dess tillskyndares sida.
Verklighet kontra gissningar var mitt första argument.
Nästa påstående att kommentera är varför det skulle vara så farligt om det blev varmare än 2 grader i vår tid. Det har det varit tidigare i mänsklighetens historia. Homo Sapiens lär ha uppkommit under den tredje istiden. Dess föregångare fanns redan innan grafens kurva. Svaret är enkelt. Det finns inget som styrker att det skulle vara farligare i vår tid än det var under den romerska tiden eller medeltiden. Tvärtom var det ju tider i historien då samhällen blomstrade, frodades och utvecklades.
Det torde finnas en förklaring i IPCCs hela tillkomst och konstruktion, men jag ska försöka hålla mig från den rent politiska förklaringen som jag vet finns där och som givetvis – som så mycket annat handlar om pengar – och istället behandla de påståenden som jag finner orimliga från IPCCs och dess tillskyndares sida.
Verklighet kontra gissningar var mitt första argument.
Nästa påstående att kommentera är varför det skulle vara så farligt om det blev varmare än 2 grader i vår tid. Det har det varit tidigare i mänsklighetens historia. Homo Sapiens lär ha uppkommit under den tredje istiden. Dess föregångare fanns redan innan grafens kurva. Svaret är enkelt. Det finns inget som styrker att det skulle vara farligare i vår tid än det var under den romerska tiden eller medeltiden. Tvärtom var det ju tider i historien då samhällen blomstrade, frodades och utvecklades.
Bara under det förra århundradet upplevde vi dels en kraftig värmestegring under 30-talet och dels en nästan lika kraftig rekyl i form av en kallperiod efter andra världskriget och sedan åter en stigning som kulminerade runt 1998 efter vilket vi inte har haft någon signifikant ökning av den globala temperaturen (om man nu alls kan tala om en sådan). Med tanke på att de hittillsvarande mellanistiderna varat mellan 8000 och 12000 år och det nu är runt 12000 år sedan den senaste istiden, så säger väl den logik som de flesta människor med sunt förnuft och någon känsla för historiska skeenden besitter, att det snarare är dags för en långsam temperaturnedgång än tvärtom.....eller?
Korrelationen är slående. Och då man nu klart kunnat konstatera att solen är inne i en sådan period av låg solfläcksförekomst så känns förutsägelsen om ett kommande kallare klimat mer logisk och rimlig än motsatsen.....eller?
Låt oss också titta på några av de hotbilder som alarmisterna viftar med:
Öknarna som breder ut sig!
Men det gör de ju inte! Man brukar håna oss på realistsidan för att ha på oss foliehattar och inte inse ”vad vetenskapen konstaterat och vad 97% av alla vetenskapsmän är överens om”. Men vem är det som har foliehattarna på egentligen? För något halvår sedan stod en TV-reporter i Aktuellt uppe i Lapplandsfjällen och klagade över klimatförändringarna som gjorde att trädgränsen flyttats uppåt fjällsidorna! Och OJ vilka hemska konsekvenser detta skulle ha för djur- och växtliv (och säkert för mänskligheten också). Men detta är ju just också ett tecken på att växtlivet mår bättre och kan trivas på större ytor och så är det ju också. Satellitmätningar har utan tvivel visat att ”förgröningen” av jorden varit kraftig under de senaste decennierna. Tack vare högre temperatur, ökad koldioxidhalt och ökad luftfuktighet har öknarna, till exempel Sahelområdet, den remsa som sträcker sig över den afrikanska kontinenten söder om Sahara, dragit sig tillbaka till förmån för ökad beskogning och ökade odlingsmöjligheter. En FJÄRDEDEL av mänskligheten har lyfts ur svält och misär på 25 år enligt Världsbanken tack vare de ökande skördarna.
Ständigt ökande skördar på jorden kan föda en ännu växande befolkning och lyfta fler människor ur svält och fattigdom.
Vi har idag en koldioxidkoncentration i atmosfären om ca. 400 ppm vilket motsvarar runt 0,03% av atmosfärens totala innehåll. Av dessa 0,03% bidrar mänsklighetens utsläpp för 3%! TRE PROCENT! Resten sköter naturen om.
Och hur farligt kan det vara? Här är en intressant tabell över vilka koncentrationer av CO2 som vi människor stöter på varje dag i vårt liv. Ruskigt, eller hur! Att vi inte är förintade sedan länge! Det verkar ju som om det behövs en hel del mer koldioxid för att ta kål på levande varelser.
Och naturkatastroferna? Har de blivit fler och värre? Det påstår ju gärna media!
Lägg märke till att y-axeln på grafen ovan har en logaritmisk skala. Det är ett sätt att på ett rimligt sätt få in alla data i samma diagram. Det skiljer storleksordningar i antalet fall av de olika typerna. Alternativet är att multiplicera med olika faktorer för att få alla typers antal att ligga på ungefär samma nivå.
Och alltfler människor dör i dessa katastrofer, eller hur!
På 1980-talet påstod man att Maldiverna skulle vara borta om 20-30 år. Landets president använde larmrapporterna till vädjanden om omvärldens bidrag för att rädda önationen från utplånande och är en av de nationer som kapitaliserat mest på dessa översvämningshot. Bland annat fick man bidrag för ett tyfonskydd från FNs klimatfond på 38 miljoner dollar.
Nils-Axel Mörner som ledare av det internationella Maldivprojektet tvangs skriva ett öppet brev till Maldivernas president för att påpeka att denne presenterade rena lögner.
Sanningen att havsnivån kring Maldiverna varit mer eller mindre konstant de senaste 50 åren och idag bygger man nya flygplatser och hotellanläggningar på stränderna!
Ja, glaciärer smälter peridovis och växer till periodvis. De dramatiska filmklipp av kalvande glaciärer som TV-kanalerna älskar att illustrera den ”globala uppvärmningen” med visar ju tillväxande glaciärer. Inte smältande! Glaciärer växer inifrån och utåt och skjuter således ismassan framför sig ut i havet och där kalvar glaciären då den förlorar sitt landstöd. En smältande glaciär smälter däremot underifrån och drar sig istället bakåt tills den blir bara till mindre snöfält uppe på land. Detta hörde också till de basala lärdomar som jag fick i skolundervisningen men som få verkar känna till idag märkligt nog. Graferna ovan från danska motsvarigheten till SMHI, DMI, har visserligen några år på nacken men torde ändå vara fullt gångbara än idag. Där ser man att tillväxten av Grönlandsisen var mycket stor 2017. I början av 2020 mätte man till och med upp rekordkyla på Grönlandsisen: minus 60°! Det tyder definitivt på att isen är tillväxande totalt sett.
Beträffande till exempel Himalayas glaciärer så räcker det med att hänvisa till det som kallades ”Glaciergate” då IPCCs ordförande tvingades krypa till korset och erkänna att de braskande rubriker om att Himalayas glaciärer skulle vara borta om 25 år han skapat berodde på en ”felräkning på 300 år”! Och på 300 år hinner mycket hända i klimatsammanhang!
Beträffande till exempel Himalayas glaciärer så räcker det med att hänvisa till det som kallades ”Glaciergate” då IPCCs ordförande tvingades krypa till korset och erkänna att de braskande rubriker om att Himalayas glaciärer skulle vara borta om 25 år han skapat berodde på en ”felräkning på 300 år”! Och på 300 år hinner mycket hända i klimatsammanhang!
Jamen, den arktiska isen då – Arktis skulle ju vara isfritt! Eller....?
Ja, döm själv av dessa båda grafer! Det verkar ju inte direkt som om de braskande alarmistpå-ståendena har särskilt mycket på fötterna, eller....?
Polaranomalin, känner ni till den?
En annan sak som få känner till är den så kallade polaranomalin som jag tror att Fred Goldberg, ännu en annan – och saknad – mentor just när det gällde polarfrågor, lärde mig. Nämligen att när Arktis växer till och kyls ner så smälter istället Antarktis. Varför den växlingen sker vet man inte men troligen har den med jordbanans icke-cirkulära form runt solen att göra och när respektive pol utsätts för mest solstrålning.
Att människan flyger eller åker bil eller eldar sina hus eller sina kraftverk och därmed genererar fossila utsläpp som skulle vara den enda orsaken till allt detta är ju bara rent nonsens. Jag trodde Du min Facebookvän besatt tillräckligt mycket sunt förnuft att faktiskt inse att hela upplägget med en organisation som tillsatts politiskt (med starka initiala krafter också från svenskt håll) och som ges uppdraget att ta reda på hur människan påverkar jordens temperatur, förvandlar detta uppdrag till slutsatsen att just människans utsläpp från fossil förbränning är den enda faktor som gör att jordens temperatur har ökat efter den lilla istiden, ingenting annat är än rent absurt!
Ja, människan påverkar och har påverkat jorden temperatur i en värmande riktning! Det tror jag ingen faktiskt förnekar. Men det sker mer på det planet att vi blivit 4,5 miljarder fler människor på jorden under 1900-talet. Dessa kroppar värmer! Deras aktiviteter värmer! De ger upphov till verksamheter och bostäder som värmer! De ger upphov till kommunikationer och byggande av infrastrukturer – som värmer! Klart som korvspad att detta har påverkat den globala temperaturen. Utvecklingen har också gjort att fler människor bor i klimatutsatta områden men trots detta har alltså dödsfallskurvan på grund av väderfenomen fallit.
Ja, människan påverkar och har påverkat jorden temperatur i en värmande riktning! Det tror jag ingen faktiskt förnekar. Men det sker mer på det planet att vi blivit 4,5 miljarder fler människor på jorden under 1900-talet. Dessa kroppar värmer! Deras aktiviteter värmer! De ger upphov till verksamheter och bostäder som värmer! De ger upphov till kommunikationer och byggande av infrastrukturer – som värmer! Klart som korvspad att detta har påverkat den globala temperaturen. Utvecklingen har också gjort att fler människor bor i klimatutsatta områden men trots detta har alltså dödsfallskurvan på grund av väderfenomen fallit.
Och de australiska bränderna....
Jag glömde en sak som höll oss sysselsatta i vintras: de australiska buskbränderna. Dessa fick oerhörd publicitet och skylldes uteslutande på ”klimatförändringarna”. Dessa buskbränder som är vanliga och årliga på den australiska kontinenten, drabbade i år ovanligtvis den befolkningsmässigt tätaste delen av landet. Därav den påtagliga bevakningen i media. 8,4 miljoner hektar mark brändes av! Det är mycket! Det motsvarar Götalands yta minus Gotland! Men ändå inte mer än 1,1% av den australiska kontinentens yta. Tidigare år har bränder till och med tagit ännu större områden, men då i mer obefolkade områden och följaktligen inte uppmärksammats lika mycket. Genomsnittligt uppstår omkring 61.000 bränder varje år i Australien! 5-6 miljoner hektar busk- och gräsområden brinner årligen och har så gjort i tiotusentals år. Och de växer snabbt upp igen. Orsaken till att årets bränder blev så uppmärksammade var som sagt att de skedde i mer befolkade områden än vanligt och att nya miljölagar gjort att de förebyggande åtgärder som tidigare alltid vidtagits av kloka markägare inte kommit till stånd i samma utsträckning och därmed gett elden mer bränsle. Men det har föga med huruvida Du eller jag eller miljontals andra flyger, kör bil eller åker båt.
Och isbjörnarna har aldrig mått bättre i det arktiska området! Numera över 30000 björnar!
Så vem är det som har foliehatten på?
Avslutningsvis så lägger jag här en lista på 46 upplysande invändningar som av IPCC själva anlitade klimatforskare gjort mot IPCCs göranden och låtanden.
Sedan finns ju också den senaste World Climate Declaration som undertecknats av över 840 forskare inom de vetenskapliga områden som berör klimatfrågor (och till skillnad från motsvarande deklarationer från alarmistsidan så finns där inga Professor Musse Pigg eller dylikt bland undertecknarna). En deklaration som slår hål på inte bara på IPCCs dogmer utan också på påståendet om att 99,94% av världens klimatforskare skulle vara överens om det IPCC och deras tillskyndare påstår.
Här kommer de 46 kommentarerna:
Dr Robert Balling: The IPCC notes that “No significant acceleration in the rate of sea level rise during the 20th century has been detected.” This did not appear in the IPCC Summary for Policymakers.
Dr Robert Balling: The IPCC notes that “No significant acceleration in the rate of sea level rise during the 20th century has been detected.” This did not appear in the IPCC Summary for Policymakers.
Dr Lucka Bogataj: “Rising levels of airborne carbon dioxide don’t cause global temperatures to rise…. temperature changed first and some 700 years later a change in aerial content of carbon dioxide followed.”
Dr John Christy: “Little known to the public is the fact that most of the scientists involved with the IPCC do not agree that global warming is occurring. Its findings have been consistently misrepresented and/or politicized with each succeeding report.”
Dr Rosa Compagnucci: “Humans have only contributed a few tenths of a degree to warming on Earth. Solar activity is a key driver of climate.”
Dr Richard Courtney: “The empirical evidence strongly indicates that the anthropogenic global warming hypothesis is wrong.”
Dr Judith Curry: “I’m not going to just spout off and endorse the IPCC because I don’t have confidence in the process.”
Dr Robert Davis: “Global temperatures have not been changing as state of the art climate models predicted they would. Not a single mention of satellite temperature observations appears in the IPCC Summary for Policymakers.”
Dr Willem de Lange: “In 1996 the IPCC listed me as one of approximately 3000 “scientists” who agreed that there was a discernible human influence on climate. I didn’t. There is no evidence to support the hypothesis that runaway catastrophic climate change is due to human activities.”
Dr Chris de Freitas: “Government decision-makers should have heard by now that the basis for the long-standing claim that carbon dioxide is a major driver of global climate is being questioned; along with it the hitherto assumed need for costly measures to restrict carbon dioxide emissions. If they have not heard, it is because of the din of global warming hysteria that relies on the logical fallacy of ‘argument from ignorance’ and predictions of computer models.”
Dr Oliver Frauenfeld: “Much more progress is necessary regarding our current understanding of climate and our abilities to model it.”
Dr Peter Dietze: “Using a flawed eddy diffusion model, the IPCC has grossly underestimated the future oceanic carbon dioxide uptake.”
Dr John Everett: “It is time for a reality check. The oceans and coastal zones have been far warmer and colder than is projected in the present scenarios of climate change. I have reviewed the IPCC and more recent scientific literature and believe that there is not a problem with increased acidification, even up to the unlikely levels in the most-used IPCC scenarios.”
Dr Eigil Friis-Christensen: “The IPCC refused to consider the sun’s effect on the Earth’s climate as a topic worthy of investigation. The IPCC conceived its task only as investigating potential human causes of climate change.”
Dr Lee Gerhard: “I never fully accepted or denied the anthropogenic global warming concept until the furore started after NASA’s James Hansen’s wild claims in the late 1980s. I went to the [scientific] literature to study the basis of the claim, starting with first principles. My studies then led me to believe that the claims were false.”
Dr Indur Goklany: “Climate change is unlikely to be the world’s most important environmental problem of the 21st century. There is no signal in the mortality data to indicate increases in the overall frequencies or severities of extreme weather events, despite large increases in the population at risk.”
Dr Vincent Gray: “The [IPCC] climate change statement is an orchestrated litany of lies.”
Dr Mike Hulme: “Claims such as ‘2500 of the world’s leading scientists have reached a consensus that human activities are having a significant influence on the climate’ are disingenuous … The actual number of scientists who backed that claim was only a few dozen.”
Dr Kiminori Itoh: “There are many factors which cause climate change. Considering only greenhouse gases is nonsense and harmful.”
Dr Yuri Izrael: “There is no proven link between human activity and global warming. I think the panic over global warming is totally unjustified. There is no serious threat to the climate.”
Dr Steven Japar: “Temperature measurements show that the climate model-predicted mid-troposphere hot zone is non-existent. This is more than sufficient to invalidate global climate models and projections made with them.”
Dr Georg Kaser: “This number [of receding glaciers reported by the IPCC] is not just a little bit wrong, it is far out by any order of magnitude … It is so wrong that it is not even worth discussing.”
Dr Aynsley Kellow: “I’m not holding my breath for criticism to be taken on board, which underscores a fault in the whole peer review process for the IPCC: there is no chance of a chapter [of the IPCC report] ever being rejected for publication, no matter how flawed it might be.”
Dr Madhav Khandekar: “I have carefully analysed adverse impacts of climate change as projected by the IPCC and have discounted these claims as exaggerated and lacking any supporting evidence.”
Dr Hans Labohm: “The alarmist passages in the IPCC Summary for Policymakers have been skewed through an elaborate and sophisticated process of spin-doctoring.”
Dr Andrew Lacis: “There is no scientific merit to be found in the Executive Summary. The presentation sounds like something put together by Greenpeace activists and their legal department.”
Dr Chris Landsea: “I cannot in good faith continue to contribute to a process that I view as both being motivated by pre-conceived agendas and being scientifically unsound.”
Dr Richard Lindzen: “The IPCC process is driven by politics rather than science. It uses summaries to misrepresent what scientists say and exploits public ignorance.”
Dr Harry Lins: “Surface temperature changes over the past century have been episodic and modest and there has been no net global warming for over a decade now. The case for alarm regarding climate change is grossly overstated.”
Dr Philip Lloyd: “I am doing a detailed assessment of the IPCC reports and the Summaries for Policy Makers, identifying the way in which the Summaries have distorted the science. I have found examples of a summary saying precisely the opposite of what the scientists said.”
Dr Martin Manning: “Some government delegates influencing the IPCC Summary for Policymakers misrepresent or contradict the lead authors.”
Steven McIntyre: “The many references in the popular media to a ‘consensus of thousands of scientists’ are both a great exaggeration and also misleading.”
Dr Patrick Michaels: “The rates of warming, on multiple time scales, have now invalidated the suite of IPCC climate models. No, the science is not settled.”
Dr Nils-Axel Morner: “If you go around the globe, you find no sea level rise anywhere.”
Dr Johannes Oerlemans: “The IPCC has become too political. Many scientists have not been able to resist the siren call of fame, research funding and meetings in exotic places that awaits them if they are willing to compromise scientific principles and integrity in support of the man-made global-warming doctrine.”
Dr Roger Pielke: “All of my comments were ignored without even a rebuttal. At that point, I concluded that the IPCC Reports were actually intended to be advocacy documents designed to produce particular policy actions, but not a true and honest assessment of the understanding of the climate system.”
Dr Paul Reiter: “As far as the science being ‘settled,’ I think that is an obscenity. The fact is the science is being distorted by people who are not scientists.”
Dr Murry Salby: “I have an involuntary gag reflex whenever someone says the science is settled. Anyone who thinks the science is settled on this topic is in fantasia.”
Dr Tom Segalstad: “The IPCC global warming model is not supported by the scientific data.”
Dr Fred Singer: “Isn’t it remarkable that the Policymakers Summary of the IPCC report avoids mentioning the satellite data altogether, or even the existence of satellites — probably because the data show a slight cooling over the last 18 years, in direct contradiction of the calculations from climate models?”
Dr Hajo Smit: “There is clear cut solar-climate coupling and a very strong natural variability of climate on all historical time scales. Currently I hardly believe anymore that there is any relevant relationship between human CO2 emissions and climate change.”
Dr Richard Tol: “The IPCC attracted more people with political rather than academic motives. In AR4, green activists held key positions in the IPCC and they succeeded in excluding or neutralising opposite voices.”
Dr Tom Tripp: “There is so much of a natural variability in weather it makes it difficult to come to a scientifically valid conclusion that global warming is man made.”
Dr Gerd-Rainer Weber: “Most of the extremist views about climate change have little or no scientific basis.”
Dr David Wojick: “The public is not well served by this constant drumbeat of alarms fed by computer models manipulated by advocates.”
Dr Miklos Zagoni: “I am positively convinced that the anthropogenic global warming theory is wrong.”
Dr Eduardo Zorita: “Editors, reviewers and authors of alternative studies, analysis, interpretations, even based on the same data we have at our disposal, have been bullied and subtly blackmailed.”
Sant eller falskt om klimatet? Svaren finns i "Klimatkarusellen"
Ända sedan jag för rätt många år sedan nu vid två tillfällen gick veckolånga tvärvetenskapliga kurser i Åkers Bergslag under ledning av Nils-Axel ”Niklas” Mörner, landets främste oceanolog, har jag kommit att intressera mig för klimatfrågan. Med Niklas Mörner fick vi stå på en gungfly ute över en ”bottenlös” skogstjärn och borra upp lerkärnor som sedan lades upp framför oss och så visade och pekade Niklas och tog oss med genom årtusendena ”..och där ser ni att det var en svår och hård vinter. Och här växte det till”.
Entusiasmen var smittande, Mörner intensiv, oerhört kunnig och pedagogisk. Han fick oss alla att inse att människans utsläpp av fossila gaser på alla sätt blott är en droppe i havet och inte har särskilt mycket med jordens klimatförändringar att skaffa.
Genom åren har jag då och då kontaktat honom för att få en eller annan uppgift bekräftad eller förnekad och det har alltid varit givande kontakter. Jag har läst Henrik Svensmarks bok om den kosmiska strålningens betydelse för molnbildningen och därmed klimatet och jag har givetvis följt och förundrats över den allmänna klimatdebatten. Förvånat mig över hur dåligt, för att inte säga uselt, mitt eget husorgan DN sköter sitt objektiva journalistiska uppdrag i den här frågan.
Sökte länge efter en bra bok som går igenom alla påståenden om klimatet, alla teorier och hypoteser, som redovisar kunskapsläget och gör det på ett också för oss ”vanliga dödliga” begripligt sätt. Jag fann Elsa Widdings bok ”Klimatkarusellen” tack vare den balanserade sajten klimatupplysningen.se och Webkanalen swebbtv.se. Det är nog länge sedan jag läste en bok så grundligt, långsamt och eftertänksamt. Elsa Widding har lyckats i sitt uppsåt att få fram en bok som alla med intresse i frågan ska kunna läsa och förstå. Hon är lika förundrad som jag själv över hur tänkande människor som borde ha tillräckliga kunskaper och tillräckligt minne för att så fastna i vad som faktiskt bara är en hypotes som saknar all form av vetenskapligt bestyrkande och göra detta till en statsreligion. Det är helt ofattbart! Och att så många vuxna har låtit sig själva och sina barn utan eftertanke falla in i denna närmast sektliknande domedagsstämning, som lett till att ett barn sätter sig framför Riksdagshuset och skolstrejkar för att hon inte tror att det är någon mening med att lära sig något mer (underförstått för att vi alla kommer att gå under). Och vi vuxna låter det ske! Vad ska dessa ungdomar tänka om oss den dag då sanningen går upp för dem?
Elsa Widdings bok redovisar inget ”tyckande”, inga trosbekännelser utan bara rena fakta som styrks av empiriska data och mätningar. Hon visar på hur klimatet har utvecklats sedan slutet av den senaste istiden för 12000 år sedan och för hur kolidoxidhalten i atmosfären förändrats under årtusendena. Hon bemöter kunnigt alla dessa påståenden som kommer från alarmisthåll. Boken illustreras rikligt med pedagogiska grafer. Med hjälp av ett par medförfattare som biologen Morten Jødal, biokemiprofessorn Gösta Pettersson,statistikern Magnus Cederlöf och Stockholmsintitiativets professor Ingemar Nordin.
Cederlöf slår hål på klimatmodellernas tillförlitlighet och Petterssons redogörelse för IPCC:s ofattbart ohederliga hantering av sitt uppdrag är häpnadsväckande. Hur ett FN-organ kan undertrycka, förvränga, censurera och smutskasta allt och alla som inte faller in i det av organisationens kärntrupp godkända uppfattningen är helt oacceptabelt och det gör mig upprörd att detta inte har stoppats.
Vill ni lära er hur det verkligen förhåller sig med framtidens klimat är inte detta boken för er, för den slår fast just detta att eftersom det är så många parametrar och okända faktorer som påverkar jordens klimat att ingen idag med någon säkerhet kan förutsäga framtidens klimat. Det enda man väl ändå med viss sannolikhet kan förutspå är att det på lång sikt kommer att bli kallare eftersom det har varit den tydliga trenden alltsedan värmen som kom efter den förra istiden började avta.
Men vill ni lära er mer om vad som styr klimatutvecklingen och vad som inte gör det och vilka påståenden som är sanna och vilka som är falska, då ska ni köpa den. Ni kommer att förstå allt (nästan) och ni kommer sannolikt att förvånas.
En illustration ur boken visar på skillnaden mellan de klimatmodeller som IPCC använder för att skrämma oss och de faktiska temperaturmätningar som gjorts. När man ser detta undrar man hur någon kan tro på vad en politiskt och uppenbart okunnig och politiserad organisation som IPCC påstår:
Genom åren har jag då och då kontaktat honom för att få en eller annan uppgift bekräftad eller förnekad och det har alltid varit givande kontakter. Jag har läst Henrik Svensmarks bok om den kosmiska strålningens betydelse för molnbildningen och därmed klimatet och jag har givetvis följt och förundrats över den allmänna klimatdebatten. Förvånat mig över hur dåligt, för att inte säga uselt, mitt eget husorgan DN sköter sitt objektiva journalistiska uppdrag i den här frågan.
Sökte länge efter en bra bok som går igenom alla påståenden om klimatet, alla teorier och hypoteser, som redovisar kunskapsläget och gör det på ett också för oss ”vanliga dödliga” begripligt sätt. Jag fann Elsa Widdings bok ”Klimatkarusellen” tack vare den balanserade sajten klimatupplysningen.se och Webkanalen swebbtv.se. Det är nog länge sedan jag läste en bok så grundligt, långsamt och eftertänksamt. Elsa Widding har lyckats i sitt uppsåt att få fram en bok som alla med intresse i frågan ska kunna läsa och förstå. Hon är lika förundrad som jag själv över hur tänkande människor som borde ha tillräckliga kunskaper och tillräckligt minne för att så fastna i vad som faktiskt bara är en hypotes som saknar all form av vetenskapligt bestyrkande och göra detta till en statsreligion. Det är helt ofattbart! Och att så många vuxna har låtit sig själva och sina barn utan eftertanke falla in i denna närmast sektliknande domedagsstämning, som lett till att ett barn sätter sig framför Riksdagshuset och skolstrejkar för att hon inte tror att det är någon mening med att lära sig något mer (underförstått för att vi alla kommer att gå under). Och vi vuxna låter det ske! Vad ska dessa ungdomar tänka om oss den dag då sanningen går upp för dem?
Elsa Widdings bok redovisar inget ”tyckande”, inga trosbekännelser utan bara rena fakta som styrks av empiriska data och mätningar. Hon visar på hur klimatet har utvecklats sedan slutet av den senaste istiden för 12000 år sedan och för hur kolidoxidhalten i atmosfären förändrats under årtusendena. Hon bemöter kunnigt alla dessa påståenden som kommer från alarmisthåll. Boken illustreras rikligt med pedagogiska grafer. Med hjälp av ett par medförfattare som biologen Morten Jødal, biokemiprofessorn Gösta Pettersson,statistikern Magnus Cederlöf och Stockholmsintitiativets professor Ingemar Nordin.
Cederlöf slår hål på klimatmodellernas tillförlitlighet och Petterssons redogörelse för IPCC:s ofattbart ohederliga hantering av sitt uppdrag är häpnadsväckande. Hur ett FN-organ kan undertrycka, förvränga, censurera och smutskasta allt och alla som inte faller in i det av organisationens kärntrupp godkända uppfattningen är helt oacceptabelt och det gör mig upprörd att detta inte har stoppats.
Vill ni lära er hur det verkligen förhåller sig med framtidens klimat är inte detta boken för er, för den slår fast just detta att eftersom det är så många parametrar och okända faktorer som påverkar jordens klimat att ingen idag med någon säkerhet kan förutsäga framtidens klimat. Det enda man väl ändå med viss sannolikhet kan förutspå är att det på lång sikt kommer att bli kallare eftersom det har varit den tydliga trenden alltsedan värmen som kom efter den förra istiden började avta.
Men vill ni lära er mer om vad som styr klimatutvecklingen och vad som inte gör det och vilka påståenden som är sanna och vilka som är falska, då ska ni köpa den. Ni kommer att förstå allt (nästan) och ni kommer sannolikt att förvånas.
En illustration ur boken visar på skillnaden mellan de klimatmodeller som IPCC använder för att skrämma oss och de faktiska temperaturmätningar som gjorts. När man ser detta undrar man hur någon kan tro på vad en politiskt och uppenbart okunnig och politiserad organisation som IPCC påstår:
Vetenskap och medier – olika roller eller?
Riksbanksigelkotten....
Ibland blir man så glad när man öppnar morgontidningens ledarsida! I fredags (19/2) var rubriken Bekvämt utan betyg, och handlade om urvattningen av kvaliteten på högskolorna genom bristen på betygssättning, verklig kvalitetskontroll, forskningsfusk och annat. Utgångspunkten var givetvis det som hänt på Karolinska Institutet.
”Men där den verkliga sakkunskapen finns kan också kåranda eller behovet av goda relationer för att trygga egna anslag finnas” skriver ledaren. Som också våndas över att den avslöjande granskningen universiteten emellan försvinner genom ett regeringsförslag som riksdagen förväntas godta denna vecka. Nu ska man också inom universitetsvärlden övergå till den ”egenkontroll” som inte minst inom byggsidan visat sig rent katastrofal.
Som av en händelse skriver Andreas Bergström från tankesmedjan Fores, i spalten bredvid en gästkrönika under rubriken: Fel, flum, fusk även i vetenskap.
Man kunde tro att den handlade om samma sak, men icke. Istället berättar Bergström om en av de största vetenskapsnyheterna förra året, en artikel i tidskriften Science: ”Estimating the reproducibility of psykological science” vilken var ett försök att upprepa resultaten från ett hundratal publicerade psykologiska studier, Det visade sig att i de flesta fall gick det inte att få samma resultat som i originalstudierna.
”Forskarna har en tendens att publicera studier som visar positiva resultat och ignorera försök där den effekt man hade väntat sig inte uppstod”. Man kan inte heller utesluta rent fusk. Bergström exemplifierar vidare hur man kan vilseleda med ”vetenskapliga” metoder som när Riksbanken förra året publicerade ett diagram över sin ränteutvecklingsprognos och genom kraftiga uppåtkurvor visade att räntan snart skulle stiga brant uppåt. I själva verket rörde sig räntan i en helt annan bana. Bergström fortsätter: ”Det finns också hela vetenskapliga områden som i stor utsträckning arbetar med intervjuer och observationer, på ett sätt som gör att det nästan aldrig syns om forskarna, medvetet eller omedvetet ger en skev bild av resultaten.”
Och vidare: ”En rimlig tanke är att staten inte borde finansiera forskning och prognoser som mest ger okontrollerbara eller vilseledande resultat. Men vi kan inte vänta oss att forskare och prognosmakare inom en disciplin ska leda den utrensningen, de har allt att förlora på att säga att det de har hållit på med inte fungerar. Och de som inte är experter har förstås svårt att säkert avgöra vad som är värdelöst och vad som bara är svårtolkat.”
Tänk så klokt! Och tänk om medierna tillämpade den skepsis inför och kritiska granskning av olika vetenskapliga påståenden som ledarartikeln och Bergströms krönika efterlyser också i sin bedömning av t.ex. IPCCs olika alster kring klimatförändringarna!
Kanske skulle man då se att den branta uppåtgående temperaturkurva som ofta åberopas alltför mycket liknar Riksbanksigelkotten!
”Men där den verkliga sakkunskapen finns kan också kåranda eller behovet av goda relationer för att trygga egna anslag finnas” skriver ledaren. Som också våndas över att den avslöjande granskningen universiteten emellan försvinner genom ett regeringsförslag som riksdagen förväntas godta denna vecka. Nu ska man också inom universitetsvärlden övergå till den ”egenkontroll” som inte minst inom byggsidan visat sig rent katastrofal.
Som av en händelse skriver Andreas Bergström från tankesmedjan Fores, i spalten bredvid en gästkrönika under rubriken: Fel, flum, fusk även i vetenskap.
Man kunde tro att den handlade om samma sak, men icke. Istället berättar Bergström om en av de största vetenskapsnyheterna förra året, en artikel i tidskriften Science: ”Estimating the reproducibility of psykological science” vilken var ett försök att upprepa resultaten från ett hundratal publicerade psykologiska studier, Det visade sig att i de flesta fall gick det inte att få samma resultat som i originalstudierna.
”Forskarna har en tendens att publicera studier som visar positiva resultat och ignorera försök där den effekt man hade väntat sig inte uppstod”. Man kan inte heller utesluta rent fusk. Bergström exemplifierar vidare hur man kan vilseleda med ”vetenskapliga” metoder som när Riksbanken förra året publicerade ett diagram över sin ränteutvecklingsprognos och genom kraftiga uppåtkurvor visade att räntan snart skulle stiga brant uppåt. I själva verket rörde sig räntan i en helt annan bana. Bergström fortsätter: ”Det finns också hela vetenskapliga områden som i stor utsträckning arbetar med intervjuer och observationer, på ett sätt som gör att det nästan aldrig syns om forskarna, medvetet eller omedvetet ger en skev bild av resultaten.”
Och vidare: ”En rimlig tanke är att staten inte borde finansiera forskning och prognoser som mest ger okontrollerbara eller vilseledande resultat. Men vi kan inte vänta oss att forskare och prognosmakare inom en disciplin ska leda den utrensningen, de har allt att förlora på att säga att det de har hållit på med inte fungerar. Och de som inte är experter har förstås svårt att säkert avgöra vad som är värdelöst och vad som bara är svårtolkat.”
Tänk så klokt! Och tänk om medierna tillämpade den skepsis inför och kritiska granskning av olika vetenskapliga påståenden som ledarartikeln och Bergströms krönika efterlyser också i sin bedömning av t.ex. IPCCs olika alster kring klimatförändringarna!
Kanske skulle man då se att den branta uppåtgående temperaturkurva som ofta åberopas alltför mycket liknar Riksbanksigelkotten!
Se även denna länk!
Av pensionärer och dårar får man höra sanningen!
Docent Fred Goldberg föreläser på Nordens Ljus. Notera kurvan för temperatursänkning jämförd med motsvarande koldioxidutsläppsökning!
Rubrikens travestering av det gamla talesättet är betecknande för klimatfrågan. Det är bara pensionerade forskare som inte längre är beroende av att söka offentlig finansiering eller verksamma forskare som grips av sanningens dårskap som vågar prata klartext om denna politiskt så infekterade fråga. Idag var det 1943 års män som väl inte mangrannt med i tillräcklig mängd för att fylla galleriet ombord på Nordens Ljus, hade mött upp för att lyssna på Fred Goldberg, docent och klimatanalytiker, som pratade om "Klimatbluffen". Fred Goldberg har passerat pensionsåldern och kan således tala sanning!
Ett antal av IPCCs "scenarios" jämfört med faktiska observationer! Den röda och gula kurvan anger temperaturförändringar enligt IPCCs förutsägelser för två varianter av "Business as usual". Den grå kurvan motsvarar vad IPCC förutspått vid drastiska nerskärningar av CO2-utsläpp. Medan den gröna och blå kurvan visar faktiska temperaturdata. Säger en del!
Jag gjorde några spridda anteckningar som kan ha intresse för dem som fortfarande tror på IPCC, FNs klimatpanel. Om denna ska man först och främst säga att den inte är tillsatt för att med hjälp av seriösa forskare utröna OM människan bidrar till den globala uppvärmningen. Istället står det i IPCCs grundhandling att "syftet är att visa att människan påverkar klimatet". Det vill säga IPCC kan inte och skall inte återge forskning som motsäger detta. Det är den enkla förklaringen!
Men för världens politiker och därmed allmänheten framstår det som om IPCC har forskat kring huruvida människan påverkar och sedan genom forskning kommit fram till sitt resultat. Så är alltså inte fallet.
Om man sedan, som den kanadensiska feministiska forskaren, journalisten och författaren Donna Laframboise gjort, analyserar vad det är för forskare som anlitas för att skriva dessa världsavgörande yttranden så finner man t.ex. en 25-årig just utexaminerad huvudansvarig för en del av IPCCs rapport!
Vad fick vi då mer höra? Jo att den helt avgörande delen av den s.k. växthuseffekten, eller närmare bestämt 95% av den – utgörs av vattenånga! Koldioxid (CO2) svarar för 1,5% av växthuseffekten! Den andel som hänförs till mänsklig verksamhet utgör 0,06% av växthuseffekten.
Sverige släpper årligen ut 50 miljoner ton CO2 i atmosfären, samtidigt som människor andas ut 3.500 miljoner ton CO2! Mänskligheten totalt släpper ut 33.000 miljoner ton CO2 årligen – vilket alltså motsvarar 0,06% av växthuseffekten! Är det fortfarande någon som tror på Al Gore? Tyvärr är det det! Det vore underbart att få uppleva den dagen då alla dessa Klimatalarmister får lov att erkänna att de hade fel! Det är istället främst solens aktivitet som styr klimatet på jorden. T.ex. så har de stora jordbävningarna oftast sammanfallit med stora utbrott från solen vilket gett starka solvindstötar på jorden. På samma sätt är det solens aktivieteter som styr molnfrekvensen på vårt klot och därmed klimatet. Solens "wobblande" roterande, orsakas av Jupiters gravitationspåverkan och ger i sin tur upphov till 60-åriga cykler med dygnslängdsförändringar vilka i sin tur påverkar strömmarna i Stilla Havet vilket i sin tur påverkar klimatet.
Och isbjörnarna blir inte färre vad Greenpeace och andra miljöaktivister än påstår. När isbjörnarna fridlystes 1973 fanns det 3.000 registrerade isbjörnar. Nu finns det 22.000!
Global warning?
Richard Muller, fyskiprofessor vid Berkley University i Californien slår hål på myter. Här kan ni se hela hans föredrag. Lyssna och reflektera! Mycket av det han säger är också mycket nedslående.
Den stora havsytebluffen!
The Climate Scam uppmärksammar svenske havsforskaren Nils-Axel (Niklas) Mörners artikel i The New Science om de påstådda förändringar i havsytans nivå.
Niklas har länge varit min "husgud" när det gäller synen på klimatalarmismen. Han har med stor auktoritet visat på en annan och betydligt trovärdigare utveckling av vårt framtida klimat och på orsakerna till de förändringar vi sett och de vi kommer att få se.
Läs mer om Niklas under kategorin "Klimat och Tvärvetenskap". Och passa på att gå hans 17e tvärvetenskapliga kurs i Åkers Bergslag i maj. Jag kan garantera en högintressant vecka på Själens motionsslinga och i Kunskapens Lavin tillsammans med sådana eminenta föreläsare som Björn Ambrosiani, Mats G Larsson, Ann-Christine Bonnier, Svante Strandberg, Håkan Elmqvist m.fl. Läs under kategorin "Klimat och Tvärvetenskap" om kursen dag för dag.
Är ni intresserade? Skriv en kommentar och glöm inte att ange mailadress i därför avsedd ruta (visas ej på bloggen) så skickar jag information om kursen.
Kolla också gärna länkarna (Fyra delar) till Professor Bo Carters föreläsningar om klimatförändringarna. Länkarna finns i bloggens högerspalt.
"De kylande stjärnorna - en kosmisk syn på klimatförändringarna"
Min vecka i sjukhussängen på Kullbergska efter höftledsoperationen gav mig möjlighet att i lugn och ro avsluta läsningen av en oerhört intressant, men krävande bok som min kusinson Georg Hardt haft den goda smaken att leta upp på ett antikvariat för att ge mig: "De kylande stjärnorna - en kosmisk syn på klimatförändringarna" skriven av den danske klimatfysikern, moln- och atmosfärforskaren Henrik Svensmark och vetenskapsjournalisten och -författaren Nigel Calder. Boken kom ut 2008 på Anarchos förlag i svensk översättning av Peter Pettersson och faktagranskad av Henrik Lundstedt, docent i solär-terrrester fysik vid Institutet för rymdfysik i Lund.
Jag känner till Svensmark och hans välunderbyggda teorier efter ett mycket intressant och givande TV-program som också visats i Sveriges Television.
Författarnas teorier stämmer väl med den grunduppfattning jag fått via andra svenska klimat- och oceanforskare och stöder därför min uppfattning som s.k. "klimatskeptiker", d.v.s. att den numera avstannade uppvärmningen snarare är resultatet av en naturlig avslutningsfas på den klimatperiod som varit och att vi nu är på väg in i en annan och att förändringen förvisso kan vara påverkad av men ingalunda orsakad av mänsklighetens CO2-utsläpp.
Svensmark har visat att det framförallt är moln på låg höjd som avgör temperaturen på jordytan. För att bilda moln krävs en partikel på vilken vattenmolekyler kan fästa och omvandlas tlll vattenånga. Dessa partiklar bombarderar ständigt jordytan men har sitt ursprung ute i vår galax. Partikelbombardemanget är beroende av ett antal förutsättningar: solens magnetiska aktivitet (när solaktiviteten är hög begränsar den instrålningen från rymden), stjärnexplosioner i vår galax (som ger upphov till massiv kosmisk strålning) och vår position i den bana som vårt eget solsystem har i galaxen Vintergatan.
Vårt solsystem passerar upp och ner genom de olika anhopningar av partiklar, himlakroppar och stjärnor som utgör armarna i Vintergatan. Dessa passager ger i sin tur upphov till högre eller lägre strålningsaktivitet.
Olika forskare har på olika sätt kunnat binda olika händelser i jordens historiska utveckling till dessa regelbundna rörelser och händelser i solsystemets bana, vilket redogörs för i boken.
Detta gör den till en intressant läsning vare sig man är "alarmist" eller "skeptiker". Vi talar inte bara om de senaste århundradena utan blickar en miljard år tillbaka!
T.ex. befann sig jorden för ca. 2,8 miljoner år sedan i en isbollsfas. D.v.s. hela klotet, så när som på ett bälte utmed ekvatorn var i princip isklädd. Orsaken till denna nedkylning torde ha varit en supernovaexplosion i vår "närhet". Att denna nedkylningsfas också kom att innebära en häftig förändring i hominidernas evolution tycks stå klart.
"Varför blev mänskliga hjärnor mycket större än hos aporna? Medicinska forskare som undersökte ett tillstånd av försvagade muskler kallat muskulär dystrofi, rapporterade 2004 en genetisk förändring som kan ha tillåtit att hjärnan började växa. En grupp under ledning av Hansell Stedman vid University of Pennsylvania identifierade en gen som styr tjockleken och styrkan hos bitmuskelfibrer som kontrollerar käkarna hos alla apor och apmänniskor. Genen kallas myh16 och producerar en mycket kraftig bitmuskel som helt omger skallen och hindrar dess växande.
Alla människor som lever idag har en muterad form av genen och klenare bitmuskler. De svagare mänskliga käkarna passar ihop med plattare ansikten, mindre tänder och rundare skallar. Enligt Stedmans mening så frigjorde mutationen hjärnan så att den kunde växa. Och när gruppen använde genetiska bevis för att räkna ut när mutationen inträffade, så blev svaret för ungefär 2,4 miljoner år sedan!"
Alltså, under följderna av det strålnings- och asteroid-bombardemang som utlöst snöbollseffekten över jordytan. De "nya" människorna tvingades att ta hjälp av verktyg för att kunna bearbeta det kött de skulle äta och de första skär- och huggstenarna kommer från denna tid.
Åter till dagens klimatdebatt: boken slår fast följande:
"Om koldioxid, oavsett om den är naturlig eller skapad av människan, var en verklig pådrivare av klimatet, så skulle man förvänta sig att se en överensstämmelse mellan dess variationer och det föränderliga klimatet på alla tidsskalor.
* Under de senaste 500 årmiljonerna har det inte funnits något samband mellan klimat och koldioxid.
* Under de senaste årmiljonerna har det funnits en länk mellan koldioxid och temperatur, men bakvänd - koldioxidnivåerna följde efter temperaturen snarare än ledde den.
* Under de senaste 10.000 åren har det inte funnits något samband mellan koldioxid och temperatur.
* Under de senaste 100 åren har det i stora drag funnits en övergripande länk mellan ökad koldioxid och temperatur.
Bara den sista punkten kan ses som ett möjligt obesrvationsgrundat bevis på att koldioxiden driver på klimatet, men den är illa åtgången av de historiska detaljerna.
* Hälften av 1900-talets uppvärmning inträffade mellan 1905 och 1940, då koldioxidhalterna fortfarande var ganska låga.
* Ett mellanspel av global nedkylning inträffade på 1950- och 1960-talet då koldioxidhalterna ökade.
* Vid början av 2000-talet avstannade den globala uppvärmningen igen, trots en fortsatt snabb ökning i koldioxidkoncentrationerna.
* Om växthusverkan drev på uppvärmningen genom koldioxid, så skulle den övre atmosfären ha värmts upp fortare än jordytan, men observationer visar att det motsatta har varit fallet.
Om man således har svårt att finna klara samband mellan klimatvariationerna och den ökade koldioxidhalten så tycks det desto enklare att finna dessa samband när det gäller uppmätta och konstaterade variationer i kosmisk strålning som i sin tur är beroende av konstaterade variationer i solens aktivitet och vårt solsystems position i galaxen.
Och som sagt - sedan 1998 finns ingen konstaterad ökning av jordens temperatur.
IPCCs kompetens!
På The Climate Scan har idag Ingemar Nordin ett inlägg som borde vara avgörande för de som är tveksamma i klimatfrågan och ge alarmisterna en riktig tankeställare. Hittills ha vi ju fått veta vilken oerhörd kompetens som står bakom IPCCs rapport som i sin tur ligger till grund för alla de panikartade åtgärder världen vidtar. Gå gärna direkt till Nordins inlägg, men då jag finner det så angeläget, återger jag det här in extenso:
"Hur är det egentligen med IPCC:s skryt om att det är en vetenskaplig organisation och att man har engagerat världens främsta klimatforskare? En grävande journalist, som verkligen lever upp till sitt yrke, är kanadensaren Donna Laframboise. På sin blogg, No Frakking Consensus, har hon tidigare gjort en systematisk undersökning av den ”grå” litteraturen i AR4. Hennes senaste projekt är också värt att uppmärksamma. Nu handlar det om huvudförfattare till IPCC:s rapporter; om Anthony McMichael, om Jonathan Patz, om Lisa Alexander, om Laurens Bouwer, om Sari Kovats, och om Richard Klein.
Ett gemensamt drag hos dessa personer är att de varit väldigt unga huvudförfattare, har liten eller ingen meritering inom just klimatvetenskapen, samt att de varit mycket engagerade i miljöfrågor. Inget ont om att vara ung, och säkert begåvad på ett eller annat sätt. Men om man skryter med att ha de mest erfarna, etablerade toppforskarna i IPCC-gänget borde det då inte åtminstone handla om något mer etablerat än magisterstudenter på grundnivå?
Nej, uppenbarligen räcker det med att man blivit rekommenderad av någon i den inre cirkel i IPCC och att man varit oroad över hur det skall gå med klimatet. Man skall ha varit miljöaktivist helt enkelt.
Ytterligare ett exempel, som Donna Laframboise dock inte tar upp, är ju hur Michael Mann med endast en purfärsk doktorsexamen lyckades få ett så stort inflytande att det präglade hela rapporten från 2001.
Tilläggas bör att s.k. ”lead authors” inom IPCC utåt sägs vara de mest seniora och framstående forskarna inom området. Deras makt när det gäller urval av material och sammanfattningar är helt avgörande för rapportens utformning och framtoning. De har alltså ett mycket stort, indirekt, inflytande på de klimatpolitiska beslut som involverar många miljarder dollars rörande koldioxidskatter och energipolitik, och som berör vanliga människor in på bara skinnet.
Ingemar Nordin"
Skuld och förbannelse? 2
Den andra frågan jag ställde mig både med anledning av Trollets anonyma kommentar till ett tidigare blogginlägg och med anledning av en åtekommande oro i pressen kring utrotningshotade djurarter, är följande:
Är utrotningshotade arter verkligen ett problem ur jordens/mänsklighetens synpunkt? Är den biologiska mångfalden verkligen hotad?
De flesta av oss idag omfattar evolutionslärans teser snarare än bibelns. Det betyder att vi lärt oss att livet på jorden utvecklats genom många faser. Arter har uppstått och försvunnit.
Vad är det som talar för att just människan skulle vara den "sista" utvecklingsfasen?
Och vad får oss nu levande människor att så förmätet tro att alla de djurarter som just nu finns på vår jord till varje pris måste bevaras intakta?
Sätter vi oss då inte själva på någon slags "gudstron"?
När jag var barn levde jag i tron att allting nu måste vara upptäckt i djurväg. Att alla fjärilar jag då kände till var de enda som fanns just här.
Men vi läser varje dag i tidningen om nya arter som upptäckts. Idag kunde vi till och med läsa om en art som troddes vara utdöd sedan generationer men som nu återfunnits vid liv.
Att arter dör ut, vare sig det sker genom naturkatastrofer, eller genom predation p.g.a. djur eller människor, måste nog ses som en del i evolutionen. Givetvis ska mänskligheten "från sin upphöjda intelligens" kunna motverka ett utrotande, men det arbetet får inte bli ett självändamål. Naturen visar sig tillse att den biologiska mångfalden upprätthålls människan förutan.
Om mänskligheten inte tar tillvara de resurser som utvecklingen lägger i våra händer och t.ex. om X antal generationer har funnit en alternativ boplats för människosläktet, så är all vår strävan ändå helt förgäves den dag vår sol lägger sig att dö och då sväller till en omfattning som sväljer vår jord, innan den helt slocknar ut.
Och vad har då försöken att bromsa vår utveckling tjänat till?
Är utrotningshotade arter verkligen ett problem ur jordens/mänsklighetens synpunkt? Är den biologiska mångfalden verkligen hotad?
De flesta av oss idag omfattar evolutionslärans teser snarare än bibelns. Det betyder att vi lärt oss att livet på jorden utvecklats genom många faser. Arter har uppstått och försvunnit.
Vad är det som talar för att just människan skulle vara den "sista" utvecklingsfasen?
Och vad får oss nu levande människor att så förmätet tro att alla de djurarter som just nu finns på vår jord till varje pris måste bevaras intakta?
Sätter vi oss då inte själva på någon slags "gudstron"?
När jag var barn levde jag i tron att allting nu måste vara upptäckt i djurväg. Att alla fjärilar jag då kände till var de enda som fanns just här.
Men vi läser varje dag i tidningen om nya arter som upptäckts. Idag kunde vi till och med läsa om en art som troddes vara utdöd sedan generationer men som nu återfunnits vid liv.
Att arter dör ut, vare sig det sker genom naturkatastrofer, eller genom predation p.g.a. djur eller människor, måste nog ses som en del i evolutionen. Givetvis ska mänskligheten "från sin upphöjda intelligens" kunna motverka ett utrotande, men det arbetet får inte bli ett självändamål. Naturen visar sig tillse att den biologiska mångfalden upprätthålls människan förutan.
Om mänskligheten inte tar tillvara de resurser som utvecklingen lägger i våra händer och t.ex. om X antal generationer har funnit en alternativ boplats för människosläktet, så är all vår strävan ändå helt förgäves den dag vår sol lägger sig att dö och då sväller till en omfattning som sväljer vår jord, innan den helt slocknar ut.
Och vad har då försöken att bromsa vår utveckling tjänat till?
Skuld och förbannelse? 1
En av de slemmiga bloggtroll som under olika pseudonymer eller helt anonymt då och då krälar fram på de lokala Strängnäsbloggarna, skrev nyligen i en anonym kommentar (som jag faktiskt tog bort) bl.a. följande drapa:
"Tyvärr fastnar fnisset i halsen när det slår en hur allvarliga konsekvenser de ståndpunkter och den värdsbild som här framförs får om de sprider sig. För mina barn och för dina barn och barnbarn. Det är dessa barn du idag ser framför dig som så småningom kommer förbanna din generation och hålla er ansvariga för detta. Se till att du nu på något sätt kan se dem i ögonen, genom att förhindra att de framdeles också behöver förbanna era skygglappar!
Att de som genom sitt leverne under decennier bidragit till en av mänsklighetens potentiellt största katastrofer nu ifrågasätter de som försöker hindra densamma, allt i syfte att under sina sista decennier i livet få leva som de alltid gjort, det är inte annat än skamligt. Skamligt. Skamligt."
Jag besvarade hans kommentar bl.a. med:
"Om 40-talisternas livsföring vars agerande är så skamligt: Jag har sagt det förr och jag säger det gärna igen, vi ska vara rädda om jordens resurser men vi ska vara det av rätt orsaker. Säkert har vår generation överutnyttjat dessa på flera områden. Men det nu uppväxande släktet, vilket jag anar att Du tillhör kan sannerligen inte svära sig fria. Ingen tidigare generation har tillbringat 15-20 minuter i duschen varje dag och ibland flera gånger om dagen. Ingen tidigare generation har slängt fullt drickbar mjölk bara för att ett datum passerats. Ingen tidigare generation har slängt fullt ätbar mat av samma skäl. Ingen tidigare generation har överhuvudtaget slängt så mycket mat på soptippen, bara för att man inte gillar den, eller inte orkar äta, eller av andra skäl.
Ingen tidigare generation har köpt sig nya kläder för att det gått ett hål på ett plagg eller att man fått en fläck. Ingen tidigare generation har slängt fullt brukbara möbler och prydnadsföremål i den utsträckning som kan konstateras på våra återvinningscentraler. Ingen tidigare generation har slängt mobiltelefoner bara för att det kommit en ny modell.
Ska jag fortsätta uppräkningen?
Nu handlar mitt motstånd mot alarmismen inte om de saker Du försöker kollra bort frågan med utan om det faktum att vi inte ska låta oss styras av människor som medvetet förfalskar underlag för viktiga beslut som berör oss alla."
Jag skulle kunna tillägga att ingen tidigare generation har slängt kläder till tvätt efter en dags användning.
Resonemanget från bloggtrollets sida väcker två frågor (återkommer med den andra frågan):
Var börjar skulden och ansvaret - och var tar de slut?
Den yngre generation som jag beskriver i mitt svar, som agerar som de gör för att vår generation har gett dem möjligheten och gör det utan att lyssna på våra råd och förmaningar, ska alltså enligt trollet skylla på oss och förbanna oss.
Och vi då? Givetvis ska vi skylla på vår föräldrageneration som i sin tur får skylla på sin. Hur långt tillbaka ska vi gå? Adam och Eva? Eller den apa som fick för sig att börja gå på två ben? Big bang?
I vilket led finns ansvaret för att människan utnyttjar de färdigheter och resurser som hon utvecklat?
Och var ligger ansvaret för att nästa generation i en utsträckning som aldrig förr, definitivt inte tar till sig erfarenheter från vår och tidigare generationer? En historielös generation som inte erkänner tidigare lärdomar utan ska uppfinna hjulet på nytt? Är det kanske rent av bra - ur trollets synvinkel?
Och är det ett "ansvar" som behöver tas alls? De flesta av oss lever ju trots allt i en värld där ingen centralmakt-diktator säger till oss vad vi ska göra. Vi får alla vara med och bestämma om vårt liv och vår vardag. Den utveckling som trollet säkert förordar tillsammans med många andra är väl snarare en sorts centralstyrd sådan. Där mänskligheten åläggs ett visst godkänt beteende.
Är det mer eftersträvansvärt?
Med hänsyn till de rön som nu i allt större utsträckning också kommer fram i debatten och som stöder den uppfattning som många gedigna naturvetenskapare försökt att hävda länge, nämligen det överdrivna koldioxidhotet, och med hänsyn till att inte heller överbefolkningsfrågan, enligt skäl som framförts av bl.a. Hans Rosling, längre är ett överväldigande hot mot mänskiligheten, så har jag svårt att se det eftersträvansvärda i den värld trollet anser borde gälla.
"Tyvärr fastnar fnisset i halsen när det slår en hur allvarliga konsekvenser de ståndpunkter och den värdsbild som här framförs får om de sprider sig. För mina barn och för dina barn och barnbarn. Det är dessa barn du idag ser framför dig som så småningom kommer förbanna din generation och hålla er ansvariga för detta. Se till att du nu på något sätt kan se dem i ögonen, genom att förhindra att de framdeles också behöver förbanna era skygglappar!
Att de som genom sitt leverne under decennier bidragit till en av mänsklighetens potentiellt största katastrofer nu ifrågasätter de som försöker hindra densamma, allt i syfte att under sina sista decennier i livet få leva som de alltid gjort, det är inte annat än skamligt. Skamligt. Skamligt."
Jag besvarade hans kommentar bl.a. med:
"Om 40-talisternas livsföring vars agerande är så skamligt: Jag har sagt det förr och jag säger det gärna igen, vi ska vara rädda om jordens resurser men vi ska vara det av rätt orsaker. Säkert har vår generation överutnyttjat dessa på flera områden. Men det nu uppväxande släktet, vilket jag anar att Du tillhör kan sannerligen inte svära sig fria. Ingen tidigare generation har tillbringat 15-20 minuter i duschen varje dag och ibland flera gånger om dagen. Ingen tidigare generation har slängt fullt drickbar mjölk bara för att ett datum passerats. Ingen tidigare generation har slängt fullt ätbar mat av samma skäl. Ingen tidigare generation har överhuvudtaget slängt så mycket mat på soptippen, bara för att man inte gillar den, eller inte orkar äta, eller av andra skäl.
Ingen tidigare generation har köpt sig nya kläder för att det gått ett hål på ett plagg eller att man fått en fläck. Ingen tidigare generation har slängt fullt brukbara möbler och prydnadsföremål i den utsträckning som kan konstateras på våra återvinningscentraler. Ingen tidigare generation har slängt mobiltelefoner bara för att det kommit en ny modell.
Ska jag fortsätta uppräkningen?
Nu handlar mitt motstånd mot alarmismen inte om de saker Du försöker kollra bort frågan med utan om det faktum att vi inte ska låta oss styras av människor som medvetet förfalskar underlag för viktiga beslut som berör oss alla."
Jag skulle kunna tillägga att ingen tidigare generation har slängt kläder till tvätt efter en dags användning.
Resonemanget från bloggtrollets sida väcker två frågor (återkommer med den andra frågan):
Var börjar skulden och ansvaret - och var tar de slut?
Den yngre generation som jag beskriver i mitt svar, som agerar som de gör för att vår generation har gett dem möjligheten och gör det utan att lyssna på våra råd och förmaningar, ska alltså enligt trollet skylla på oss och förbanna oss.
Och vi då? Givetvis ska vi skylla på vår föräldrageneration som i sin tur får skylla på sin. Hur långt tillbaka ska vi gå? Adam och Eva? Eller den apa som fick för sig att börja gå på två ben? Big bang?
I vilket led finns ansvaret för att människan utnyttjar de färdigheter och resurser som hon utvecklat?
Och var ligger ansvaret för att nästa generation i en utsträckning som aldrig förr, definitivt inte tar till sig erfarenheter från vår och tidigare generationer? En historielös generation som inte erkänner tidigare lärdomar utan ska uppfinna hjulet på nytt? Är det kanske rent av bra - ur trollets synvinkel?
Och är det ett "ansvar" som behöver tas alls? De flesta av oss lever ju trots allt i en värld där ingen centralmakt-diktator säger till oss vad vi ska göra. Vi får alla vara med och bestämma om vårt liv och vår vardag. Den utveckling som trollet säkert förordar tillsammans med många andra är väl snarare en sorts centralstyrd sådan. Där mänskligheten åläggs ett visst godkänt beteende.
Är det mer eftersträvansvärt?
Med hänsyn till de rön som nu i allt större utsträckning också kommer fram i debatten och som stöder den uppfattning som många gedigna naturvetenskapare försökt att hävda länge, nämligen det överdrivna koldioxidhotet, och med hänsyn till att inte heller överbefolkningsfrågan, enligt skäl som framförts av bl.a. Hans Rosling, längre är ett överväldigande hot mot mänskiligheten, så har jag svårt att se det eftersträvansvärda i den värld trollet anser borde gälla.
Förvanskade data bakom klimatalarmismen!
På The Climate Scam kan man följa den kritiska granskningen av IPCC och dess märklighter. Senast nu hur en grupp klimatforskare på Nya Zeeland började granska de rådata som legat bakom den Nyzeeländska klimatmyndigheten NIWAs förutsägelser om den globala uppvärmningen.
Man fann ganska raskt att de temperaturgrafer som presenterats av NIWA inte stämde med de rådata som kan hämtas från officiella källor sedan mitten på 1800-talet.
Så här såg den alarmerande kurvan ut som NIWA presenterade:
Och så här såg kurvan ut utan "justeringar", helt baserad på faktiska mätningar och rådata i de offentliga registren:
Plötsligt ser klimatet snarast konstant ut! Och någon alarmerande temperaturökning kan inte skönjas ur faktiska mätdata.
Hur kommer sig då detta? Jo, en Doktor Jim Sallinger visade sig stå bakom de "officiella rekonstruktionerna" av temperaturmätningarna på Nya Zeeland. Dr Sallinger gjorde dessa "rekonstruktioner" i sin doktorsavhandling och fick också hjälp när han en tid arbetade vid det numera starkt ifrågasatta CRU (Climatic Research Unit) vid Universitetet i East Anglia och inkorporerade senare "rekonstruktionerna" i NIWAs officiella handlingar som i sin tur bildade underlag för IPCCs ställningstaganden.
Klimatforskargruppen ställde nu helt enkelt frågan: "Känner vi oss varmare?" och gick tillbaka till rådata och fann att Sallinger i NIWAs siffror gjort kraftiga och omotiverade "korrigeringar" och därigenom skapat en lutning på temperaturkurvan som inte kunde motiveras av faktiska temperaturmätningar sedan 1850. Helt enkelt en "Man-made warming"!
Hur länge ska världen blunda för fakta? Här radas skandalerna och forskningsförfalskningarna upp framför våra ögon: Manns Hockeyklubba, Climategate, CRU, NASA, GISS och nu de Nyzeeländska falsifikationerna.
Vi befinner oss just i en fullt förklarlig temperaturökningsfas efter den lilla istiden, som faktiskt inte officiellt tog slut förrän år 1900. När vändningen kommer mot ett åter kallare klimat vet vi inte. Vi kan vara mitt i den eftersom ingen faktiskt temperaturförändring har noterats den senaste tioårsperioden.
Det förefaller rimligare att tro på en klimatutveckling styrd av sedan årtusenden kända och uppmätta förändringar av solens aktivitet, jordaxelns lutning och den kosmiska strålningens inverkan på jordens molnbildning, än att tro på bidragssugna s.k. klimatforskare med egna agendor.
Man fann ganska raskt att de temperaturgrafer som presenterats av NIWA inte stämde med de rådata som kan hämtas från officiella källor sedan mitten på 1800-talet.
Så här såg den alarmerande kurvan ut som NIWA presenterade:
Och så här såg kurvan ut utan "justeringar", helt baserad på faktiska mätningar och rådata i de offentliga registren:
Plötsligt ser klimatet snarast konstant ut! Och någon alarmerande temperaturökning kan inte skönjas ur faktiska mätdata.
Hur kommer sig då detta? Jo, en Doktor Jim Sallinger visade sig stå bakom de "officiella rekonstruktionerna" av temperaturmätningarna på Nya Zeeland. Dr Sallinger gjorde dessa "rekonstruktioner" i sin doktorsavhandling och fick också hjälp när han en tid arbetade vid det numera starkt ifrågasatta CRU (Climatic Research Unit) vid Universitetet i East Anglia och inkorporerade senare "rekonstruktionerna" i NIWAs officiella handlingar som i sin tur bildade underlag för IPCCs ställningstaganden.
Klimatforskargruppen ställde nu helt enkelt frågan: "Känner vi oss varmare?" och gick tillbaka till rådata och fann att Sallinger i NIWAs siffror gjort kraftiga och omotiverade "korrigeringar" och därigenom skapat en lutning på temperaturkurvan som inte kunde motiveras av faktiska temperaturmätningar sedan 1850. Helt enkelt en "Man-made warming"!
Hur länge ska världen blunda för fakta? Här radas skandalerna och forskningsförfalskningarna upp framför våra ögon: Manns Hockeyklubba, Climategate, CRU, NASA, GISS och nu de Nyzeeländska falsifikationerna.
Vi befinner oss just i en fullt förklarlig temperaturökningsfas efter den lilla istiden, som faktiskt inte officiellt tog slut förrän år 1900. När vändningen kommer mot ett åter kallare klimat vet vi inte. Vi kan vara mitt i den eftersom ingen faktiskt temperaturförändring har noterats den senaste tioårsperioden.
Det förefaller rimligare att tro på en klimatutveckling styrd av sedan årtusenden kända och uppmätta förändringar av solens aktivitet, jordaxelns lutning och den kosmiska strålningens inverkan på jordens molnbildning, än att tro på bidragssugna s.k. klimatforskare med egna agendor.
Stradivarius och klimatfrågan!
I århundraden har man hyllat den italienske instrumentbyggaren Antonius Stradivarius för hans enastående stråkinstrument. Dessa ha ansetts oöverträffade och betingar oerhörda värden på marknaden i den mån några alls kommer ut på den.
Han lär ska ha byggt runt 1100 instrument under sin livstid.
Klimatrön från 2003 kan dock kullkasta hans rykte som speciellt duktig eller kunnig. Kanske hade han bara tur. Kanske skulle vilken enkel fiolbyggare som helst ha kunnat åstadkomma samma kvalitet på sina alster om han hade råkat hämta sitt virke på samma plats som Stradivarius.
Stradivarius levde under det s.k. Maunder-minimet då Europas träd hade det extra svårt, med de smalaste årsringar som konstaterats under de senaste 500 åren. Maunder-minimet var en av de kallaste perioderna under den s.k. Lilla istiden, som inte tog slut förrän år 1900.
Dendrologen Henri Grissino-Mayer vid Tenessee-universitetet och klimatforskaren Lloyd Buckel vid Columbia-universitetet kunde påvisa att de smala årsringarna i de granar från vilka Stradivarius hämtade sitt virke, gjorde träet osedvanligt starkt och tätt och gav musikaliska kvaliteter som ingen vare sig förr eller senare kunnat arbeta med.
Men vem vet - om 60-70 år när vi är inne i nästa istid (stor eller liten) kanske det kommer en ny fiolbyggare och samlar granträ med smala årsringar och kan åstadkomma nya mästerverk!
Äntligen!
Äntligen! En av våra ledande dagstidningar dristar sig till att erkänna att man kanske har överdrivit klimathotet!
Inte en dag för tidigt. Nu kanske vi kan få ett mer nyanserad nyhetsflöde och en debatt som mer fokuserar på vad vi gör åt resursslöseriet och hur vi möter klimatförändringar åt båda hållen.
Man gör också en läsarundersökning där över 29.000 personer deltagit som klart visar att skepticismen redan är utbredd i läsekretsen.
Alf Svensson och Klimatet!
I dagens Jönköpings-Posten finns en klok debattartikel av f.d. kd-ledaren Alf Svensson. Tyvärr verkar den inte finnas på nätet, men om ni går till The Climate Scam så kan man klicka på artikelbilden och få den förstorad så att den går att läsa.
Alf Svensson efterlyser det kreativa tänkande som varit hela motorn i vår utveckling hittills för att möta de utmaningar som slöseriet med vår Jords resurser för med sig. Och han vill att vi får en mer sansad debatt kring klimatfrågan där också de vetenskapsmän som inte delar IPCCs slutsatser får höras och delta.
"Skrämselindustrin"
Lars Bern skriver på Newsmill:
"Världens klimatforskning är lagd i ruiner och trovärdigheten har gått förlorad i ett läge där vi är i ett skriande behov av att veta vad som faktiskt händer med Jordens klimat och vilken inverkan människans utsläpp kan ha?"
Det är ofattbart hur detta kan ha fortgått så länge. Mycket tid har förlorats på de viktiga frågorna som Lars Bern ställer: vad är det som faktiskt händer med klimatet och vilken inverkan har faktiskt mänsklig aktivitet?
Lars Bern beskriver hur det började:
"År 1985 enades några ledande klimatforskare vid ett möte i Österrike om att slå larm om att klimatet kunde bli farligt varmare till följd av våra utsläpp av koldioxid. Många politiker som t.ex. Margaret Thatcher och ledande FN-byråkrater såg möjligheter att utnyttja larmet politiskt. Det ledde till bildandet av FN:s klimatpanel IPCC 1988 med mandatet att leta efter bevis för AGW-hypotesen, som gör gällande att människan orsakar global uppvärmning. Man bedyrade att arbetet skulle bygga på vetenskapligt granskade publikationer. Politiskt styrda medel till klimatforskning ökade i rask takt. Det enda som var politiskt acceptabelt var sådant som pekade ut mänskliga aktiviteter. Ingen ansvarig verkade vara intresserad av andra faktorer som kunde ha betydelse. På detta sätt frammanades en föreställning om vetenskaplig konsensus. Den politiska inblandningen i den vetenskapliga processen har visat sig ödesdiger."
Det borde vara uppgiften för nästa klimatkonferens att börja om på nytt och göra rätt från början!
Läs hela artikeln på Newsmill
Läs också Göran Jonssons artikel
"Världens klimatforskning är lagd i ruiner och trovärdigheten har gått förlorad i ett läge där vi är i ett skriande behov av att veta vad som faktiskt händer med Jordens klimat och vilken inverkan människans utsläpp kan ha?"
Det är ofattbart hur detta kan ha fortgått så länge. Mycket tid har förlorats på de viktiga frågorna som Lars Bern ställer: vad är det som faktiskt händer med klimatet och vilken inverkan har faktiskt mänsklig aktivitet?
Lars Bern beskriver hur det började:
"År 1985 enades några ledande klimatforskare vid ett möte i Österrike om att slå larm om att klimatet kunde bli farligt varmare till följd av våra utsläpp av koldioxid. Många politiker som t.ex. Margaret Thatcher och ledande FN-byråkrater såg möjligheter att utnyttja larmet politiskt. Det ledde till bildandet av FN:s klimatpanel IPCC 1988 med mandatet att leta efter bevis för AGW-hypotesen, som gör gällande att människan orsakar global uppvärmning. Man bedyrade att arbetet skulle bygga på vetenskapligt granskade publikationer. Politiskt styrda medel till klimatforskning ökade i rask takt. Det enda som var politiskt acceptabelt var sådant som pekade ut mänskliga aktiviteter. Ingen ansvarig verkade vara intresserad av andra faktorer som kunde ha betydelse. På detta sätt frammanades en föreställning om vetenskaplig konsensus. Den politiska inblandningen i den vetenskapliga processen har visat sig ödesdiger."
Det borde vara uppgiften för nästa klimatkonferens att börja om på nytt och göra rätt från början!
Läs hela artikeln på Newsmill
Läs också Göran Jonssons artikel
"Där alla tänker lika, tänker ingen särskilt mycket!"
Så tänkvärt formulerar sig Maggie Thauersköld Crusell på Newsmill när hon förfäktar tanken på en andra, oberoende klimatpanel.
Forskare som ställts inför först Climategate och sedan Himalayas glaciärer bemöter kritiken med att "det är mänskligt att fela".
"Och visst är det så. Ingen är perfekt och alla kan göra fel. Men när felet begås av världens tidigare fullkomligt oantastliga orakel på klimatområdet, den allsmäktiga klimatpanelen, med monopol på de rekommendationer som ligger till grund för hela världens samlade klimatpolitik, då är det dags att se upp!" skriver Maggie Thauersköld Crusell och fortsätter:
"Frågan är dock inte om vi kan lita på FN:s klimatpanel, som redan fått sig en repa av Climategate-skandalen. Frågan är snarare om vi kan lita på IPCC tillräckligt mycket för att huvudstupa försöka ställa om hela vårt globala samhälle till något slags lågfossilt, vegetariskt och icke-konsumeristiskt paradis. Såsom det var en gång för länge sedan, innan människan kom och förstörde allt genom sin industrialistiska rovdrift på naturen."
Läs hela artikeln på Newsmill!
Forskare som ställts inför först Climategate och sedan Himalayas glaciärer bemöter kritiken med att "det är mänskligt att fela".
"Och visst är det så. Ingen är perfekt och alla kan göra fel. Men när felet begås av världens tidigare fullkomligt oantastliga orakel på klimatområdet, den allsmäktiga klimatpanelen, med monopol på de rekommendationer som ligger till grund för hela världens samlade klimatpolitik, då är det dags att se upp!" skriver Maggie Thauersköld Crusell och fortsätter:
"Frågan är dock inte om vi kan lita på FN:s klimatpanel, som redan fått sig en repa av Climategate-skandalen. Frågan är snarare om vi kan lita på IPCC tillräckligt mycket för att huvudstupa försöka ställa om hela vårt globala samhälle till något slags lågfossilt, vegetariskt och icke-konsumeristiskt paradis. Såsom det var en gång för länge sedan, innan människan kom och förstörde allt genom sin industrialistiska rovdrift på naturen."
Läs hela artikeln på Newsmill!
Himalayas glaciärer!
Ånyo läser man om ett av dessa fundamentala grundfel som behäftar IPCCs arbete. Där lösryckta tidningscitat blir absoluta sanningar och citatens upphovsmän belönas med vidlyftiga panninganslag för forskning som inte behövs!
Så här inleder Maggie Thauersköld Crusell idag på The Climate Scam:
'Jag lade märke till att ni har diskuterat IPCC:s påstående om att Himalayas glaciärer kommer att vara borta år 2035. Det är faktiskt en mycket intressant historia att gräva i. Roger Pielke Jr och Richard North har skrivit många bra saker om detta. Tillåt mig att citera valda delar.
Richard North berättar att påståendet om att glaciärerna kommer att vara borta år 2035 kommer från en viss Dr Hasnain och plockades sedan upp av tidskriften New Scientist och en WWF rapport år 2005. Därifrån tog sig årtalet in i IPCC:s senaste rapport.
”But, while Dr Hasnain, who was then based at Jawaharlal Nehru University in Delhi, has admitted that the New Scientist report was based on ”speculation” and was not supported by any formal research, he is now a direct beneficiary of that speculation”, skriver Richard North.'
När ska ögonen öppnas på människor?
Så här inleder Maggie Thauersköld Crusell idag på The Climate Scam:
'Jag lade märke till att ni har diskuterat IPCC:s påstående om att Himalayas glaciärer kommer att vara borta år 2035. Det är faktiskt en mycket intressant historia att gräva i. Roger Pielke Jr och Richard North har skrivit många bra saker om detta. Tillåt mig att citera valda delar.
Richard North berättar att påståendet om att glaciärerna kommer att vara borta år 2035 kommer från en viss Dr Hasnain och plockades sedan upp av tidskriften New Scientist och en WWF rapport år 2005. Därifrån tog sig årtalet in i IPCC:s senaste rapport.
”But, while Dr Hasnain, who was then based at Jawaharlal Nehru University in Delhi, has admitted that the New Scientist report was based on ”speculation” and was not supported by any formal research, he is now a direct beneficiary of that speculation”, skriver Richard North.'
När ska ögonen öppnas på människor?
Pressen sällar sig äntligen till "klimatskeptikerna"?
Helsingborgs Dagblad publicerar idag en intressant ledarartikel av metereologen och polarfararen Bertil Larsson.
Den innehåller en lista med ovedersägliga fakta som oftast undanhålls i den allmänna debatten som helt styrs av de politiska ställningstaganden som f.n. dominerar debatten.
Larsson menar att det idag finns två "sanningar" - en politisk och en vetenskaplig i klimatfrågan! Politiker menar att 2500 forskare i FNs klimatpanel "inte kan ha fel". Larsson pekar på att det endast är en minoritet i den panelen som faktiskt är klimaforskare!
Han pekar på en mängd fakta som talar mot den allmänt rådande teorin om en global uppvärmning orsakad av mänsklig aktivitet.
Hans slutsats är mycket riktigt att människan i mycket marginell grad kan ha påverkat jordens temperatur men att det vore förmätet av oss att tro att människan skulle kunna rå på solaktivitet och havsströmmar. Jag har också fått lära mig att jordaxellutningen har betydelse för jordens klimat. Och den påverkar vi lika litet.
Larsson menar som slutkläm att de 100 MILJARDER SEK som klimatforskning och klimatmöten hittills kostat borde kunnat användas till för mänskligheten nyttigare projekt.
Relaterade länkar: The Climate scam
Stockholmsinitiativet
Bob Carters föreläsning Del 1
Bob Carters föreläsning Del 2
Bob Carters föreläsning Del 3
Bob Carters föreläsning Del 4
Den innehåller en lista med ovedersägliga fakta som oftast undanhålls i den allmänna debatten som helt styrs av de politiska ställningstaganden som f.n. dominerar debatten.
Larsson menar att det idag finns två "sanningar" - en politisk och en vetenskaplig i klimatfrågan! Politiker menar att 2500 forskare i FNs klimatpanel "inte kan ha fel". Larsson pekar på att det endast är en minoritet i den panelen som faktiskt är klimaforskare!
Han pekar på en mängd fakta som talar mot den allmänt rådande teorin om en global uppvärmning orsakad av mänsklig aktivitet.
Hans slutsats är mycket riktigt att människan i mycket marginell grad kan ha påverkat jordens temperatur men att det vore förmätet av oss att tro att människan skulle kunna rå på solaktivitet och havsströmmar. Jag har också fått lära mig att jordaxellutningen har betydelse för jordens klimat. Och den påverkar vi lika litet.
Larsson menar som slutkläm att de 100 MILJARDER SEK som klimatforskning och klimatmöten hittills kostat borde kunnat användas till för mänskligheten nyttigare projekt.
Relaterade länkar: The Climate scam
Stockholmsinitiativet
Bob Carters föreläsning Del 1
Bob Carters föreläsning Del 2
Bob Carters föreläsning Del 3
Bob Carters föreläsning Del 4
"Global varning"!
DN återgav med braskande rubriker häromdagen en artikel från tidskriften Nature, under rubriken: "Forskare varnar för höga havsnivåer".
Tongångarna känns igen. Isarna smälter och havsytan stiger. Nya katastrofrapporter trappar upp klimatmötet i Köpenhamn.
Så här skriver den internationellt erkänt framstående havsnivåexperten Nils-Axel Mörner i en kommentar:
"On December 16, Nature posted an article by Richard A. Lovett called
"Sea level rise may exceed worst expectation".
The timing is correct for maximum impact and mimimum discussion.
The article has already been referred to as an argument for immediate
action in Copenhagen.
The facts are different, however.
The author claims that sea level at the Last Interglacial 125,000
years ago was +10 m.
This figure does not concur with present knowledge among sea level
specialists.
Would it be correct, all of our knowledge and long-term analyses of
vertical tectonics, would be wrong – and this is
certainly not the case. A sea level at +10 m in the Last Interglacial
is simply wrong. Sea level specialists know this,
and so do global tectonic specialists.
A 10 m rise would – under Ice Age deglacial conditions – take at
least 1000 years; under interglacial climatic
conditions many times more.
In the text (not quoted by climatic agitators in the press), the
author gives the rate of sea level rise at 75 ±17 cm per century.
This means by year 2100 a sea level rise by about 70 cm (±17 cm) –
and not at all any +10 m as media is widely claiming.
For comparison IPCC give +37 ±30 cm in a century and our group gives
+5 ±15 cm in a century.
This implies that the article by Lovett primarily is another piece of
desinformation, arriving just in time.
The question is how Nature can stay behind this. One feels the cold
wind of the CRU-scandal behaviour.
Nils-Axel Mörner
Head of Paleogeophysics & Geodynamics at Stockholm University, Sweden (1991-2005)
President of the INQUA Commission on Sea Level Changes and Coastal Evolution (1999-2003)
Leader of the Maldives Sea Level Project (2000 on)
Chairman of the INTAS project on Geomagnetism and Climate (1997-2003)
Awarded the Golden Condrite of Merit from Algarve University (2008) “for his irreverence and contribution to
our understanding of sea level change”
Till detta kan läggas att de mätningar som fortlöpande görs av havsytans nivå vid Maldiverna med hjälp av satellit av sagde Mörner inte visar några sådana dramatiska förändringar som skulle motivera domedagsprofetiorna runt klimamötet i Köpenhamn.
Kolla också in Stockholmsinitiativet och The Climate Scam!
Tongångarna känns igen. Isarna smälter och havsytan stiger. Nya katastrofrapporter trappar upp klimatmötet i Köpenhamn.
Så här skriver den internationellt erkänt framstående havsnivåexperten Nils-Axel Mörner i en kommentar:
"On December 16, Nature posted an article by Richard A. Lovett called
"Sea level rise may exceed worst expectation".
The timing is correct for maximum impact and mimimum discussion.
The article has already been referred to as an argument for immediate
action in Copenhagen.
The facts are different, however.
The author claims that sea level at the Last Interglacial 125,000
years ago was +10 m.
This figure does not concur with present knowledge among sea level
specialists.
Would it be correct, all of our knowledge and long-term analyses of
vertical tectonics, would be wrong – and this is
certainly not the case. A sea level at +10 m in the Last Interglacial
is simply wrong. Sea level specialists know this,
and so do global tectonic specialists.
A 10 m rise would – under Ice Age deglacial conditions – take at
least 1000 years; under interglacial climatic
conditions many times more.
In the text (not quoted by climatic agitators in the press), the
author gives the rate of sea level rise at 75 ±17 cm per century.
This means by year 2100 a sea level rise by about 70 cm (±17 cm) –
and not at all any +10 m as media is widely claiming.
For comparison IPCC give +37 ±30 cm in a century and our group gives
+5 ±15 cm in a century.
This implies that the article by Lovett primarily is another piece of
desinformation, arriving just in time.
The question is how Nature can stay behind this. One feels the cold
wind of the CRU-scandal behaviour.
Nils-Axel Mörner
Head of Paleogeophysics & Geodynamics at Stockholm University, Sweden (1991-2005)
President of the INQUA Commission on Sea Level Changes and Coastal Evolution (1999-2003)
Leader of the Maldives Sea Level Project (2000 on)
Chairman of the INTAS project on Geomagnetism and Climate (1997-2003)
Awarded the Golden Condrite of Merit from Algarve University (2008) “for his irreverence and contribution to
our understanding of sea level change”
Till detta kan läggas att de mätningar som fortlöpande görs av havsytans nivå vid Maldiverna med hjälp av satellit av sagde Mörner inte visar några sådana dramatiska förändringar som skulle motivera domedagsprofetiorna runt klimamötet i Köpenhamn.
Kolla också in Stockholmsinitiativet och The Climate Scam!
Att tyda kurvor!
Fler och fler vetenskapsmän gör uppror mot den "enighet" som påstås råda runt begreppet Global Warming.
Det är inte nog med att klimatknuttarna extrapolerar de relativt blygsamma havsytehöjningar som IPCC förutspår i sina värsta scenarios och istället kraxar om 6-7 meters höjning av havsytan, man illustrerar dessutom med förljugna katastrofbilder som denna :
Det är ett märkligt släkte som har lärt sig allt om hur man luras med statistik.
Vill man ha en utveckling som visar stagnation och avveckling. Som visar en pågående temperatursänkning eller en nedåtgående börskurva, ja då ritar man kurvan så här:
Vill man istället antyda att utvecklingen är en helt annan och positiv - vare sig det gäller klimat eller aktiekurser, så ritar man samma kurva så här:
Då man sitter med sin finansielle rådgivare (det låter det va'), inträffar det märkliga att han ritar utvecklingskurvan över de senaste årtiondena ungefär så här:
Han pekar på fallen 90-91 och 02 etc. och han menar att just nu är vi någonstans i ringen. Hans fasta övertygelse - baserad på beprövad erfarenhet av ett stort antal konjunkturcykler - är att det nu kommer att vända uppåt. Att goda tider väntar!
Hur kan det då komma sig att när goda meterologer och andra s.k. vetenskapsmän som ser samma kurva, samma cykler, om än med tusentals år mellan svängningarna - ändå inte har förstånd att se samma troliga utveckling av sin kurva som ekonomerna ser, utan envisas med att påstå att det är så här det ska bli:
Varför skulle vår jord och vårt universum plötsligt göra ett så våldamt avsteg från sin miljonårslunk? P.g.a. att jorden just nu producerar lite mer av den högst naturliga och livgivande CO2?
Vart har allt sunt förnuft tagit vägen? Har alla gått och blivit statistiker med skygglappar?
Det är inte nog med att klimatknuttarna extrapolerar de relativt blygsamma havsytehöjningar som IPCC förutspår i sina värsta scenarios och istället kraxar om 6-7 meters höjning av havsytan, man illustrerar dessutom med förljugna katastrofbilder som denna :
Det är ett märkligt släkte som har lärt sig allt om hur man luras med statistik.
Vill man ha en utveckling som visar stagnation och avveckling. Som visar en pågående temperatursänkning eller en nedåtgående börskurva, ja då ritar man kurvan så här:
Vill man istället antyda att utvecklingen är en helt annan och positiv - vare sig det gäller klimat eller aktiekurser, så ritar man samma kurva så här:
Då man sitter med sin finansielle rådgivare (det låter det va'), inträffar det märkliga att han ritar utvecklingskurvan över de senaste årtiondena ungefär så här:
Han pekar på fallen 90-91 och 02 etc. och han menar att just nu är vi någonstans i ringen. Hans fasta övertygelse - baserad på beprövad erfarenhet av ett stort antal konjunkturcykler - är att det nu kommer att vända uppåt. Att goda tider väntar!
Hur kan det då komma sig att när goda meterologer och andra s.k. vetenskapsmän som ser samma kurva, samma cykler, om än med tusentals år mellan svängningarna - ändå inte har förstånd att se samma troliga utveckling av sin kurva som ekonomerna ser, utan envisas med att påstå att det är så här det ska bli:
Varför skulle vår jord och vårt universum plötsligt göra ett så våldamt avsteg från sin miljonårslunk? P.g.a. att jorden just nu producerar lite mer av den högst naturliga och livgivande CO2?
Vart har allt sunt förnuft tagit vägen? Har alla gått och blivit statistiker med skygglappar?
