Urspårad politik - vem tar på sig ansvaret?
Dagens Nyheters söndagsledare tog upp ämnet Bothniabanan och jag kan inte låta bli att bryta sommarfriden på denna blogg.
Vid ett antal tillfällen i vår kommun har jag haft anledning att påpeka att jag som politiker alltid bär det yttersta ansvaret för beslut som fattas där jag är närvarande. Det ansvaret kan utkrävas av mig på två sätt: antingen känner jag mig såpass direkt skyldig till ett felaktigt beslut och tar ansvaret genom att avgå, eller också är det väljarna som vid nästa val har att tycka till om min politiska framtid.
Det senare är ett krångligt och i praktiken svårgenomförbart alternativ. P.g.a. att vi har det valsystem vi har måste väljaren i princip byta parti och därigenom tillsammans med tillräckligt många andra förminska mitt partis mandattal tillräckligt för att jag ska kunna tvingas bort.
Man kan förstås också ta en blank röstsedel och där snyggt och prydligt skriva alla de namn på listan man vill ska vara kvar men utesluta mitt. Vissa beslut kan politiker också tvingas ta ansvar för genom att revisorerna föreslår en fullmäktigeförsamling att inte bevilja ansvarsfrihet och församlingen sedan följer rekommendationen. Då öppnar sig dessutom en möjlighet att utkräva ett ekonomiskt ansvar av politikern.
Tidigare fanns möjligheten att stryka namn på partiernas valsedlar. Det är synd att den försvann. Det var ett bra sätt att demonstrera missnöje med enskilda politiker. Vet ej vem som röstade igenom ändringen till det sämre. Var det politiker som ville värna om sina egna framtida poster?
Att politiker genom underlåtenhet och/eller ren misskötsel kan komma undan utan någon egentlig risk för repressalier är i mina ögon olyckligt.
Flera gånger har jag också tvingats påtala att vi som politiker måste kunna lita på det underlag vi får från tjänstemän och sakkunniga som på vårt uppdrag ska förse oss med korrekt beslutsunderlag. Vi måste också sedan kunna lita på att dessa tjänstemän fullföljer våra beslut på ett korrekt sätt och i enlighet med de delegatons- och attestregler som gäller.
Tyvärr har det funnits oförsvarliga brister i den kommunala förvaltningen vad gäller detta. Hanteringen inom förvaltningen vad gäller Jägmästaren, Campus, Culmen och nu senast hanteringen av Stockholmsvattnet har lämnat åtskilligt övrigt att önska.
De chefer inom kommunen som varit ansvariga för den felaktiga och i vissa fall regelvidriga, för att inte säga olagliga hanteringen undgår alla utkrävande av ansvar genom att de slutat sin anställning i kommunen. Den nuvarande kommunchefen anser det inte möjligt att bedriva enskilda processer mot dem.
De kommunalråd som haft dessa frågor inom sitt heltidsarvoderade ansvarsområde och som borde tillsett att de hade tillräcklig insyn i den dagliga verksamheten för att kunna slå ner på felaktigheter i hanteringen har alla undsluppit utan ens en åthutning.
Det sker genom att politikers flockmentalitet gör att ingen vill vara obehaglig mot sina politikerkollegor. En slags kåranda som alltså kan få allvarliga följder för oss skattebetalare.
Dessa heltidsarvoderade kommunalråd med särskilt ansvar borde ha följt upp de politiska besluten för att på ett tidigt stadium påtala brister i den kommunala förvaltningen. Så skedde inte!
Och så har heller tydligen inte skett betr. Bothniabanan, där inblandade infrastrukturministrar uppenbarligen brustit i sitt tillsynsansvar. Att man i efterhand kunnat konstatera att våra folkvalda politiker i riksdag och regering så till den grad kunnat manipuleras och vilseledas (ja, det är så man beskriver skeendet), är skrämmande! Och än mer skrämmande är att ingen kommer att få stå för dessa misstag, utan den kraftigt saltade notan (5 MILJARDER EXTRA) skickas utan avdrag vidare till skattebetalarna.
Visst, man kan alltid säga att det ändå alltid är skattebetalarna som får stå för fiolerna. Men dåligt beslutsunderlag och tjänstemän med uppenbart usel avtalskompetens borde ge också andra kostnadsbärare. Rent generellt tycks "det allmänna" vara dåligt på att formulera avtal. I det civila samhället skrivs det in straff- och hävningsklausuler som möjliggör att beställaren ges möjlighet att därest utföraren missköter sig, utkräva ansvar, såväl genom att uppdraget förloras som att vederbörande kan bli föremål för skadeståndsanspråk eller direkt få betala ut vitesbelopp. Allt för att skydda uppdragsgivaren. Detta tycks inte förekomma i någon större utsträckning i statlig upphandling, och helt visst inte i kommunala.
Många gånger påpekade jag inte minst bristen på kontrollpunkter, ansvars- och hävningsklausuler när det gällde det femtonåriga avtalet Strängnäs kommun slöt med ProMarina AB. Det berodde inte på att det rådde brist på juridisk kompetens inom den kommunala förvaltningen utan på att denna kompetens inte togs i anspråk därför att lägre tjänstemän tyckte sig veta bäst själva och högre chefer och kommunalråd brast i sin yrkes- resp. förtroenderoll.
Kan vi hoppas att någon lärt sig något och att denna kunskap blir varaktig? Hos kommunen när det gällt de affärer jag räknat upp ovan? Hos staten när det gäller Bothniabanan?
Dessvärre måste jag pessimistiskt säga att jag inte tror det. Inom den politiska världen råder en skrämmande brist på kontinuitet. Nya kvastar sopar vart fjärde år och tjänstemän är som alla andra numer, historielösa, och tycker att det inte finns något att lära av vad som skett förr. Misstagen kommer att upprepas ständigt och det blir alltid vi skattebetalare som får betala hela notan och ta hela ansvaret.
39 år får räcka. Nu "vänder jag blad".....
Idag lämnade jag mitt sista politiska uppdrag i Strängnäs Kommun. Vid årsstämman i SEVAB med dotterbolag ersattes jag som ordinarie i styrelsen av Stig Daun från Stallarholmen.
Sedan i januari har jag formellt varit "vilde" eller "obunden" styrelserepresentant. Eftersom dessa mandat inte följer vanliga kommunala tillsättningregler så kunde jag inte ersättas av någon annan förrän vid dagens årsstämma (eller bolagsstämma för att använda den äldre och mer adekvata termen). Och tanken är ju inte heller att man som styrelseledamot i ett kommunalt bolag ska bedriva kommunalpolitik utan det är bolagets och dess ägares intressen man ska företräda, inte sitt parti. I den ideala kommunfullmäktigeförsamlingen borde samma sak gälla där att så fort man är vald, är det inte längre partiets organisation som är ens uppdragsgivare utan väljarna, skattebetalarna. Det är deras bästa man ska ha för ögonen.
Somliga politiker kan kombinera dessa infallsvinklar. Andra inte.
Det är 39 år sedan jag gjorde debut i Strängnäs kommunpolitik i och med att jag tog plats i Skolstyrelsen som den hette på den tiden. Ledd av den avdankade militärduon Åke Höijer på ordförandeposten och den imposante Lars Sjöberg som skolchef.
Då var det ordning och reda inom kommunens skolor även om fatala missgrepp förekom. Som t.ex. den omtalade rivningen av Vita Skolan i Mariefred. Som kunde genomföras p.g.a. att Skolöverstyrelsen påstods ha krävt ytan för friluftsaktiviteter. Ett påstående som visade sig helt påhittat. Men då var rivningen redan genomförd. Ett svart kapitel i mina politiska minnen.
Uppdraget hade föregåtts av ett par månader i Turistnämnden. I Skolstyrelsen blev jag kvar till 1976 om jag inte minns fel (de äldre uppdragen finns inte med i kommunens nätuppgifter), då jag gick in som Kommunstyrelseledamot. Redan 1973 blev jag ledamot av Kommunfullmäktige där jag så småningom blev gruppldare för Folkpartiet. Sedan en stor del av gruppen fått nog av att ständigt bli överkörd av ett eget kommunalråd som sällan eller aldrig deltog i gruppmöten men vars omvalskandidatur alltid stöddes av en mängd uppdykande medlemmar som man aldrig såg röken av mellan valen, och samfällt och under visst buller tågade ut från våra fullmäktigeuppdrag, inskränkte jag mig under några år till ett styrelseuppdrag i ett kommunalt bolag.
Under ett antal år lämnade jag politiken helt och bytte till och med parti. Men 1996 var jag tillbaka inom kyrkopolitiken i Härad dit vi flyttat 1996 efter 26 år i Mariefred (varav två i Åkers Styckebruk). 2001 blev jag ledamot av den ekonomiska föreningen Mälarturism (vars stadgar och förutsättningar till stor del dragits upp i vårt lusthus i Mariefred ett tiotal år tidigare). 2003 gjorde jag mitt återinträde i fullmäktige som v. gruppledare för Kristdemokraterna, som jag då börjat rösta med i valet 1991. Jag blev suppleant i kommunstyrelsen och dess personalutskott, ledamot av Demokratiberedningen och Miljö- och Räddningsnämnden vars förste vice ordförande jag också blev. Liksom v. ordf. i Kommundelsrådet i Härad.
Vid valet 2006 blev jag "omsprungen" till fullmäktige och därigenom ersättare. Dock fortfarande v. gruppledare och suppleant i KS. Fortsatt ledamot av Demokratiberedningen och dessutom Näringslivsutskottet. En tid under den förra mandatperioden var jag dessutom ledamot av Näringslivsrådet tills Anders Svensson och Ingrid Fäldt tyckte att det där kunde de fixa själva och sparkade ut övriga ledamöter. Detsamma skedde efter en tid med det nya näringslivsutskottet. Den här gången var det Björn Lind som kunde fixa allt själv och lade ner utskottet efter ett år.
Eftersom jag i valrörelsen och i Demokratiberedningen propagerat för Miljö- och Räddningsnämndens nedläggning (eftersom miljöfrågor i huvudsak ändå hanterades inom Plan- & Bygg-sidan), kunde jag inte med gott samvete sitta kvar i den nämnden efter valet utan blev istället ledamot av Plan- & Byggnämnden.
Så inträffade palatsrevolutionen 2008 då FP och C lämnade den borgerliga alliansen och gick över till Socialdemokraterna. Detta kom att innebära en del omstuvningar i nämnder och styrelser. Jag fick lämna min ordinarie plats i P&B för att istället bli "moderat" ersättare (jag fick sitta på ett moderat mandat tack vare en valteknisk samverkan). Min ledamotsplats i styrelsen för SEVAB med dotterbolag fick jag av samma skäl lämna vid årsstämman 2009 för att istället bli ersättare (för en moderat).
Som jag sade idag när jag blev avtackad av min mångårige "trätobroder" Leif Lindström, ordförande i SEVAB tillsammans med de fem övriga som avgick: Om den kommunala förvaltningen skötts med samma effektivitet och professionalitet som VD Lena Lundberg och hennes medarbetare sköter SEVAB, så hade det varit en fröjd att vara kommunalpolitiker i Strängnäs Kommun. Och detta sa jag trots att jag är principiell motståndare till kommunala bolag och trots att jag i hög grad anser att Strängnäs Kommun inte borde äga SEVAB eftersom bolaget förtjänar en mer kompetent och framförallt kapitalstark ägare.
Vad jag också tänkt säga men som föll bort var att även om Leif Lindström och jag ofta stått på motsatta sidor i olika frågor och trots att han gärna blir lite mångordig (ska jag säga...) så ska han ha en eloge för sitt sätt att sköta styrelsearbetet i SEVAB. Det gör han faktiskt bra (trots att han är politiker...).
Så nu är jag inte längre politiker! Under mina år inom politiken har jag dock ofta intagit en kritisk hållning när jag haft anledning. Den kritiska granskningen lär jag nog fortsätta med även sedan jag lämnat den aktiva politiken.
Nu tar jag sommarlov från bloggandet också men håll gärna ögonen öppna framåt höstkanten igen!
Jag passar på att önska mina läsare en riktigt Skön Sommar!
Ha det gott!
MATS
Sedan i januari har jag formellt varit "vilde" eller "obunden" styrelserepresentant. Eftersom dessa mandat inte följer vanliga kommunala tillsättningregler så kunde jag inte ersättas av någon annan förrän vid dagens årsstämma (eller bolagsstämma för att använda den äldre och mer adekvata termen). Och tanken är ju inte heller att man som styrelseledamot i ett kommunalt bolag ska bedriva kommunalpolitik utan det är bolagets och dess ägares intressen man ska företräda, inte sitt parti. I den ideala kommunfullmäktigeförsamlingen borde samma sak gälla där att så fort man är vald, är det inte längre partiets organisation som är ens uppdragsgivare utan väljarna, skattebetalarna. Det är deras bästa man ska ha för ögonen.
Somliga politiker kan kombinera dessa infallsvinklar. Andra inte.
Det är 39 år sedan jag gjorde debut i Strängnäs kommunpolitik i och med att jag tog plats i Skolstyrelsen som den hette på den tiden. Ledd av den avdankade militärduon Åke Höijer på ordförandeposten och den imposante Lars Sjöberg som skolchef.
Då var det ordning och reda inom kommunens skolor även om fatala missgrepp förekom. Som t.ex. den omtalade rivningen av Vita Skolan i Mariefred. Som kunde genomföras p.g.a. att Skolöverstyrelsen påstods ha krävt ytan för friluftsaktiviteter. Ett påstående som visade sig helt påhittat. Men då var rivningen redan genomförd. Ett svart kapitel i mina politiska minnen.
Uppdraget hade föregåtts av ett par månader i Turistnämnden. I Skolstyrelsen blev jag kvar till 1976 om jag inte minns fel (de äldre uppdragen finns inte med i kommunens nätuppgifter), då jag gick in som Kommunstyrelseledamot. Redan 1973 blev jag ledamot av Kommunfullmäktige där jag så småningom blev gruppldare för Folkpartiet. Sedan en stor del av gruppen fått nog av att ständigt bli överkörd av ett eget kommunalråd som sällan eller aldrig deltog i gruppmöten men vars omvalskandidatur alltid stöddes av en mängd uppdykande medlemmar som man aldrig såg röken av mellan valen, och samfällt och under visst buller tågade ut från våra fullmäktigeuppdrag, inskränkte jag mig under några år till ett styrelseuppdrag i ett kommunalt bolag.
Under ett antal år lämnade jag politiken helt och bytte till och med parti. Men 1996 var jag tillbaka inom kyrkopolitiken i Härad dit vi flyttat 1996 efter 26 år i Mariefred (varav två i Åkers Styckebruk). 2001 blev jag ledamot av den ekonomiska föreningen Mälarturism (vars stadgar och förutsättningar till stor del dragits upp i vårt lusthus i Mariefred ett tiotal år tidigare). 2003 gjorde jag mitt återinträde i fullmäktige som v. gruppledare för Kristdemokraterna, som jag då börjat rösta med i valet 1991. Jag blev suppleant i kommunstyrelsen och dess personalutskott, ledamot av Demokratiberedningen och Miljö- och Räddningsnämnden vars förste vice ordförande jag också blev. Liksom v. ordf. i Kommundelsrådet i Härad.
Vid valet 2006 blev jag "omsprungen" till fullmäktige och därigenom ersättare. Dock fortfarande v. gruppledare och suppleant i KS. Fortsatt ledamot av Demokratiberedningen och dessutom Näringslivsutskottet. En tid under den förra mandatperioden var jag dessutom ledamot av Näringslivsrådet tills Anders Svensson och Ingrid Fäldt tyckte att det där kunde de fixa själva och sparkade ut övriga ledamöter. Detsamma skedde efter en tid med det nya näringslivsutskottet. Den här gången var det Björn Lind som kunde fixa allt själv och lade ner utskottet efter ett år.
Eftersom jag i valrörelsen och i Demokratiberedningen propagerat för Miljö- och Räddningsnämndens nedläggning (eftersom miljöfrågor i huvudsak ändå hanterades inom Plan- & Bygg-sidan), kunde jag inte med gott samvete sitta kvar i den nämnden efter valet utan blev istället ledamot av Plan- & Byggnämnden.
Så inträffade palatsrevolutionen 2008 då FP och C lämnade den borgerliga alliansen och gick över till Socialdemokraterna. Detta kom att innebära en del omstuvningar i nämnder och styrelser. Jag fick lämna min ordinarie plats i P&B för att istället bli "moderat" ersättare (jag fick sitta på ett moderat mandat tack vare en valteknisk samverkan). Min ledamotsplats i styrelsen för SEVAB med dotterbolag fick jag av samma skäl lämna vid årsstämman 2009 för att istället bli ersättare (för en moderat).
Som jag sade idag när jag blev avtackad av min mångårige "trätobroder" Leif Lindström, ordförande i SEVAB tillsammans med de fem övriga som avgick: Om den kommunala förvaltningen skötts med samma effektivitet och professionalitet som VD Lena Lundberg och hennes medarbetare sköter SEVAB, så hade det varit en fröjd att vara kommunalpolitiker i Strängnäs Kommun. Och detta sa jag trots att jag är principiell motståndare till kommunala bolag och trots att jag i hög grad anser att Strängnäs Kommun inte borde äga SEVAB eftersom bolaget förtjänar en mer kompetent och framförallt kapitalstark ägare.
Vad jag också tänkt säga men som föll bort var att även om Leif Lindström och jag ofta stått på motsatta sidor i olika frågor och trots att han gärna blir lite mångordig (ska jag säga...) så ska han ha en eloge för sitt sätt att sköta styrelsearbetet i SEVAB. Det gör han faktiskt bra (trots att han är politiker...).
Så nu är jag inte längre politiker! Under mina år inom politiken har jag dock ofta intagit en kritisk hållning när jag haft anledning. Den kritiska granskningen lär jag nog fortsätta med även sedan jag lämnat den aktiva politiken.
Nu tar jag sommarlov från bloggandet också men håll gärna ögonen öppna framåt höstkanten igen!
Jag passar på att önska mina läsare en riktigt Skön Sommar!
Ha det gott!
MATS
Kontakta Google!
I am writing this as it seems to be the only way to get in touch with Google via the web and not ending up trying to find the "proper topic" in a list long as from here to China. So I have reported this blog to be sure someone from Goole actually reads my message!
Like so many other I get abuse mails from time to time. If it is not Swedbank or Telia it is Google that congratulates to an enormous winning.
These kinds of abuse-mail are in the same "line of business" as the old "Nigeria-letters" that I have got in great numbers during my active years in advertising. From the beginning as poorly written air-mail-letters. Later as faxes and still sometimes as mails.
Regularily I have just forwarded these abuses to the Swedish police that has an e-mail-address for just these letters/mails.
I have also reported/forwarded all fraud attempts directed at Swedbank, Telia etc. to the respecitve company. Of course, I have also tried in vain to do the same for Google. But it is impossible to reach them in a simple e-mail way.
Istead I get automated replies telling me to spend some hours looking through their help center in the end without any help anyway.
I'm doing this to help the respective company to protect their brands. I'm not doing it to please myself. But on the other hand I will not spend time and more effort than it takes to forward any such abuse to an appropriate e-mail-address.
So, Google! If you read this, please, supply me with an e-mail-address to which I can forward any abuse and fraud attemtps that comes into my mailbox, for YOUR information and action. Not mine!
Like so many other I get abuse mails from time to time. If it is not Swedbank or Telia it is Google that congratulates to an enormous winning.
These kinds of abuse-mail are in the same "line of business" as the old "Nigeria-letters" that I have got in great numbers during my active years in advertising. From the beginning as poorly written air-mail-letters. Later as faxes and still sometimes as mails.
Regularily I have just forwarded these abuses to the Swedish police that has an e-mail-address for just these letters/mails.
I have also reported/forwarded all fraud attempts directed at Swedbank, Telia etc. to the respecitve company. Of course, I have also tried in vain to do the same for Google. But it is impossible to reach them in a simple e-mail way.
Istead I get automated replies telling me to spend some hours looking through their help center in the end without any help anyway.
I'm doing this to help the respective company to protect their brands. I'm not doing it to please myself. But on the other hand I will not spend time and more effort than it takes to forward any such abuse to an appropriate e-mail-address.
So, Google! If you read this, please, supply me with an e-mail-address to which I can forward any abuse and fraud attemtps that comes into my mailbox, for YOUR information and action. Not mine!
