Mats Werner

Stig Daun, min gode partibroder i Stallarholmen, har inlett en kampanj för att det ska tillskapas en Stallarholmsnämnd. I en insändare i tisdagens Strengnäs Tidning hävdar han att det inte finns någon "närdemokrati i Strängnäs stad".

Nu ska man normalt inte skylla skribenter för faktafel i rubrikerna, det brukar vara tidningens rubriksättare som far fram vilt. I detta fall tror jag inte Stig menar "Strängnäs stad" utan "Strängnäs kommun" vilket ju faktiskt är två skilda saker.

Däremot brister Stigs egen faktakontroll när han talar om en "närdemokratiberedning" som han i nästa mening kallar vid sitt rätta namn, Demokratiberedning, men å andra sidan påstår att den har upplösts, vilket inte alls är fallet. Men den består de facto just nu bara av representanter för tre istället för nio partier. Så särskilt beslutskapabel är den inte.

Han påstår också att i nämnda berednings "utredning ska närdemokratin stärkas genom att man öppnar dörren i kommunhuset i Strängnäs för synpunkter av särskilt utvalda delegater från så kallade beredningar i de olika kommundelarna, gärna via internet". Vet inte riktigt var Stig har läst detta, men så länge jag själv deltog i beredningen har ingen utredning gjorts som föreslagit detta.

Stig och jag har olika uppfattningar i frågan om hur närdemokratin ska stärkas och har länge debatterat den internt i partiet. Stig är relativt nyinflyttad, entusiastisk för sin nya bostadsort och obekant med ämnets historia i kommunen. Det är bra! Man ska ta tillvara de nya friska ögon som kommer till oss och vi välkomnar ju inflyttare till vår kommun.

Själv var jag en sådan på 70-talet och gjorde då mina egna vurpor på närdemokratins arena i Mariefred, när jag dristade mig till att föreslå ett bilfritt torg! Det tog hus i helsike framförallt från dem som flyttat in tio-tjugo år tidigare! De gamla "riktiga" mariefredsborna, de med fyra generationer bakom sig, brydde sig föga.

Så kom striden kring Vita Skolan som revs i lönndom av "strängnäspolitikerna". Det blev den tändande gnistan för vad som ännu märks svallvågor från i den lokala politiska debatten i Mariefred, numera med Mariefredspartiets Dag Bremberg vid rodret.

Själv stod jag på barrikaderna runt den halvrivna skolbyggnaden efter att ha konstaterat det faktum att Skolstyrelsens ordförande (förvisso Strängnäsbo) ljugit Skolstyrelsen - inkl. mig själv - rätt upp i ansiktet för att kunna få till rivningsbeslutet.

Föreningen Fria Mariefred bildades med mig som sekreterare, på ruinerna efter Vita Skolan, och arbetet för en frigörelse från Strängnäs påbörjades.

Jag motionerade i fullmäktige om införande av direktvalt kommundelsråd i Mariefred redan 1978.

Sedan dess har mycket vatten runnit genom Gripsholms vallgrav och jag har lärt mig ett och annat, lyssnat på kloka argument och ändrat uppfattning. Så mycket för min uthållighet och konsekvens säger någon. Kanske det.

Men all vår möda med frigörelseprocessen ledde i alla fall fram till en opartisk utredning för inte så många år sedan. Den fokuserade då på den i mina ögon helt felaktiga konstellationen Marifred-Åkers Styckebruk. Centerpartisten Gösta Karlsson var den som främst och mångordigt pläderade för just den konstellationen.

Enligt min uppfattning hade en utredning kring Mariefred-Stallarholmen eller Mariefred-Taxinge kunnat vara mer framgångsrik.

Mellan Mariefred och Åkers Styckebruk finns sedan urminnes tider dåliga vibrationer som visade sig tydligast i det som blev helt avgörande för mitt eget fortsatta ställningstagande. De båda orterna kunde inte ens ena sig i utredningen om var det tänkta kommunhuset skulle ligga! Hur skulle med en sådan utångspunkt den konstellationen kunna bli framgångsrik?

Stallarholmen var på den tiden inte intresserade. Och i Nykvarn hade väl ännu inte heller frigörelseprocessen från Södertälje kommit igång.

Mariefred är en gammal stad med stark egen karaktär och hållning. Staden befolkas idag huvudsakligen av välutbildade inflyttade Stockholmare med tydliga och klara krav. Verbala och engagerade i sin stad. Det är just kanske stadskänslan som är det svåra i sammanhanget.

Att som många nu gör, plädera för en ny Gripsholms Kommun bestående av Stallarholmen, Mariefred och Åkers styckebruk är ju också helt fel. Istället för att känna sig överkörda av Strängnäs, skulle Stallarholmen och Åkers Styckebruk med största sannolikhet i en sådan kommunbildning alltid komma att känna sig överkörda av Mariefred.

Mariefred har ett lillebrorskomplex gentemot storebror. Staden Strängnäs, biskopssäte och kungagravplats. Till och med Sten Sture har tagits ifrån Mariefred och flyttats till Strängnäs. Därför har man svårt att klara av att det fattas beslut "över Mariefredsbornas huvuden" inne i Strängnäs. Trots att det som David Aronsson i dagens tidning mycket riktigt påpekar, faktiskt förhåller sig så att Kommunstyrelsen domineras av ledamöter och ersättare från just Mariefred!

Inte ens huvudkommundelen har lika många representanter!

Stallarholmsborna har nu "rest sig" efter att på ett fullständigt huvulöst sätt ha berövats sitt äldreboende av den sittande socialdemokratiska majoriteten. Det är fullt begripligt! Och med den ilska och det nyväckta engagemang som frågan väckt i kommundelen, reser man nu krav på att också i Stallarholmen få en egen nämnd, som man till och med vill ha ännu större verksamhetsfält i.

Det är - som David Aronsson också påpekar - riktigt att Stallarholmen är klart underrepresenterad i de kommunala församlingarna. Man har dock faktiskt en ersättarplats för Moderaterna i Kommunstyrelsen, så helt utan representation är man inte.

Men att representationen är dålig är ju inte Strängnäs Stads innevånares fel! Det faller ju istället tillbaka på att Stallarholmsborna själva varit dåliga på att engagera sig i de politiska partierna.

Men att man - alldeles företåeligt  - känner sig förfördelade och missnöjda är en dålig grund för att tillsätta en egen Stallarholmsnämnd. Det kan aldrig vara kommunalpolitikens syfte att underblåsa separationsönskemål utan tvärtom se till helheten och att verka för att alla kommuninvånare, varhelst de bor, på ett rimligt sätt får del av den gemensamma kakan.

De försök som under många år gjorts med Kommundelsråd och nu en Mariefredsnämnd, har inte varit särskilt framgångsrika.

Sedan flera år har jag deltagit i Kommun- och Landstingsförbundets nätverk kring närdemokratifrågor och medborgardialog som en del i den politiska styrningen. Runt om i landet har kommuner insett att de geografiska nämnderna, råden och/eller beredningarna inte leder fram till den effekt man hade hoppats. D.v.s. ett ökat demokratiskt deltagande från invånarna.

Därför har också en mängd andra metoder arbetats fram som med växlande framgångar prövats på olika håll.

När Kommunfullmäktiges Demokratiberedning häromåret föreslog ett antal olika metoder som skulle kunna prövas i vår kommun, var intresset minst sagt svalt! Kommundelsråden själva brydde sig inte ens om att föreslå någonting. Allt var bra som det var!

Vi ska inte upprepa misstag. Och Kommundelsråd och Mariefredsnämnden måste betraktas som mindre lyckades lösningar.

Därför ska vi inte inrätta en Stallarholmsnämnd.

Däremot tror jag det vore en mycket klok lösning att byta namn på hela den nuvarande kommunen till Gripsholms Kommun. Därigenom skulle en del av Strängnäs upplevda dominans kunna brytas och kommundelarna kanske känna sig mer jämställda.

Men Stallarholmsborna bör också mycket starkare engagera sig i de olika politiska partierna och genom dessa få säte och stämma i en utsträckning som bättre motsvarar deras andel av kommunens invånare. Det ansvaret faller på dem själva.