0

Olov Svedelid död


Olov Svedelid (mitten) i samspråk med konstlitografen Åke Lindström och konstnären Harry Karlsson hos oss på Strömsborg 1977

Författaren Olov Svedelid är död. Kampen mot cancern tog hans liv vid 76 års ålder. Han efterlämnar hustrun Elli, två barn och fem barnbarn. En glad och skarp garcon har lämnat oss.

Olov började tidigt skriva. Han blev nöjesjournalist på Skånska Dagbladet där han också blev ansvarig för reklam och PR. Hans kunskaper inom detta område var goda. Kunskaper han fick nytta av när det gällde att marknadsföra sina böcker.

Han ville dock mer- Hade ambitioner att skriva allvarligt syftande romaner. Hustru Elli tyckte dock att han skulle försöka med att skriva deckare istället.

Detta ledde till en oerhört framgångsrik serie om polisen Roland Hassel. En serie detektivromaner i bästa Raymond Chandler-stil. Följda av serien om den gamle advokaten Samuel Rosenbaum tillsammans med vännen Leif Silbersky.

Men Olov skrev också dramatik, historiska romaner och barndeckare. Hans produktionstakt var utan like. Ständigt skrivande. Disciplinerad vid arbetsbordet. Få av våra svenska författare har haft en sådan bredd i sitt skrivande utan att någonsin bli ytlig. Hans research och kunskaper i de ämnen han skrev om var oklanderlig.

Olov belönades med Sherlockpriset 1972 för ”Anmäld Försvunnen”, Svenska Deckarakademiens pris 1977 för ”Betongrosorna och de falska nycklarna”, Priset för Bästa svenska kriminalroman 1987 för ”Barnarov” och han erhöll Deckarakademiens Grand Master-diplom så sent som förra året.

Hustrun och jag lärde känna Olov och hans hustru Elli i mitten av 70-talet, genom våra gemensamma vänner Rita och Leif Silbersky. Rita och Leif hade sedan några år en weekendbostad utanför Mariefred och hade nu lockat Elli och Olov att också söka sig till idyllen. Glada stunder med kräftor och glögg blev det. Olov ständigt eleganten med sin vita eller ljusa kavaj. Läs gärna också inlägget "Mord och andra illdåd".

Asfaltsbarnet Olov stod ut några år innan storstaden lockade honom åter. Vi var båda födda och uppvuxna på Kungsholmen men han förblev storstaden trogen livet ut.

Hans kisande leende ögon förblir på min näthinna. Tomrummet i bokutgivningen blir stort. Hans ord finns kvar.