Mats Werner - ALMA gör överraskande entré i katalogen!

Jul 07

17:01 0

ALMA gör överraskande entré i katalogen!

Alma Holsteinsons "Petterson". Känns den igen? Hon satt alldeles bredvid Karin Bergöö i ateljén. Alltid roligt att få modellen från nya vinklar.

Den 4 januari i år fick vi nya grannar. De tidigare i Östra Flygeln hade bytt sig till en lägenhet vid Järntorget i Gamla Stan i Stockholm, och in flyttade ett ungt par med två små barn. Situationen kände vi väl igen eftersom vi gjorde samma resa för 51 år sedan, med en dotter och nästa i magen från Stockholms city. Vi har aldrig ångrat det steget och vi hoppas att våra nya grannar inte heller ska göra det även om deras barns skolsituation blev annorlunda än vår. Då var inte skolplatser något problem. Idag tvingas nyinflyttade att sätta sina barn i skolskjuts till Stallarholmen eftersom kommunen verkar ha förlorat kontrollen över befolkningsutvecklingen.

Alltnog. För ett par månader sedan så frågade vår nya granne om målningen av "Negern Peterson" som hon sett genom vårt fönster och som hon sedan läst om på min blogg. Jag berättade om Karin Bergöö, målningen och modellen varpå hon säger: "det är så märkligt men min bästa vänninna har den målningen hängande hemma hos sig!" Gissa om jag blev förvånad och nyfiken. Kunde hon skaffa mig ett foto och lite uppgifter om konstnären. Efter några dagar kom hon med ovanstående fotografi vilket gjorde mig oerhört glad och upprymd! Av Alexandres olika poseringear genom åren finns det flera där jag sett olika konstnärers versioner av samma pose. Och man ser också på de två fotografier från Akademiens ateljé som jag har med i boken hur en hel klass står uppställd med sina stafflier runt modellen och följaktligen med samma motiv ur olika vinklar på alla dukar. Det finns också åtminstone en session där jag sett dåliga foton av fyra varianter av en och samma posering på en utställningsvägg i Akademien men där jag hittills inte sett en enda i verkliga livet.

Och Karin Bergöös var så exceptionell på många sätt att jag ibland inbillade mig att den tillkommit i en privat sittning. Nu plötsligt dök det alltså upp en till! Wow! Och vilken fin målning. Som jämförelse visar jag här Karin Bergöös målning.

Karin Bergöös version

Men vem var då denna Alma Holsteinson som signerat den nya målningen?

Född den 31 januari 1859 i Norberg, Västmanlands län. Hon studerade vid Konstakademien 1878 till 1884. Deltog med porträttmålningar i olja och pastell i Konstföreningens för Södra Sverige utställningar 1879, 1886-88 och 1896 samt i en samlingsutställning i Karlstad 1905. Hon avled 1934. Så lyder i princip den kortfattade presentationen i Allhems stora konstnärslexikon.

Hon var alltså samtida i akademien med Karin Bergöö, Ottilia Adelborg, Eva Bonnier, Anna Cramér, Fanny Hjelm, Pauline Neumüller, Gerda Rydberg, Ida von Schultzenheim, Elisabeth af Sillén, Elisabeht Warling, Gerda Wallander och Charlotte Wahsltröm m.fl. Med andra ord idel synnerligen begåvade och till stor del också framgångsrika konstnärinnor, även om de flesta av dem likt Karin Bergöö fick kanalisera sin kreativitet på annat sätt sedan de gift sig. Detta "drabbade" inte Alma Holsteinson som förblev ogift livet ut och därmed kunde ägna sig åt sitt konstnärsskap utan krav på matlagning, städning och barnpassning.

Men det saknades inte romantik i hennes liv. En av mina goda hjälpare när det handlat om boken om Pierre Louis Alexandre har varit Hans-Georg Wallentinus, barnbarnsbarn till konstprofessorn, konstnären och författaren Georg Nordensvan. Hans-Georg skrev till mig apropås de sommarläger på Räfsnäs Kungsgård och på Gripsholm, ledda av professorn Edward Perséus, som såväl Georg, som Alma, Karin Bergöö, Emma Löwstedt m.fl. deltog i under akademieåren:

Georg var lite intresserad av Alma och han skriver hem till sin mamma att ”han var hela dagen tillsammans med Alma”. Ändå blir det ingenting av och Georg gifter sig så småningom på ”rätt” social nivå med Anna Ekenstjerna (dotter till slottsintendenten på Gripsholm och syster till författarinnan Fanny Ekenstjerna). Man kan aldrig veta om det var efter övertalning eller inte.

Alma blev tydligen sinnessjuk så småningom. Läste någonstans att det var på grund av olycklig kärlek till Bruno Liljefors. Men jag har en känsla av att det kan ha varit Georg. Georg skrev en liten bok om konstnärerna kring 1880, Palettskrap. I sista kapitlet tar han farväl av en”kusin”, men jag undrar vad en kusin plötsligt skulle göra bland konstnärerna. Så det kan ha varit avskedet från Alma kapitlet handlar om. Och varför skulle han ha porträttet av Alma, han sparade ju mycket sällan på teckningar, eller tavlor som han fick av sina konstnärskamrater.

Alma Holsteinson avmålad av kamraten Emma Löwstedt, sedermera gift Chadwick och bosatt i Grez-sur-Loing med sin amerikanske make.

Alma Holsteinson tecknad av Georg Nordensvan på Räfsnäs utanför Mariefred den 23 juni 1880.

Från Karin Larssons vänförening i Hallsberg hade jag tidigare också fått en del gamla tidningsartiklar som också berörde Alma Holsteinson och Ingeborg Westfelt (se tidigare blogginlägg). Här är det troligen Hans-Georg Walentinus som ligger bakom redigering och urval även om det är Georg Nordensvans grundartikel:

Konstnärerna anländer

Hela Ängdens befolkning var samlad nere på stranden och såg med stora ögon, huru ångaren ”Gripsholm” vek af från sin vanliga stråt och vände stäfven mot Räfsnäs, der sällan en bullrande propeller stör gäddor och ”skomakare” i deras idylliska frid. Barnen gapade och undrade storliga kvad det var för slags menniskor som fylde båtens däck...

Och boar in sig

Trångt var det i herrarnes rum, men det voro de vana vid. De hade varit med i fjor på Rydboholm. – Hvarje qvadrattum der uppe var upptagen. Der uppenbarade sig i den mest målningsvärda oreda en mängd oljeflaskor med eller utan korkar, skinnböcker, pipor, karduser, cigarrlådor med färgtuber i, tomma tändsticksaskar och kringströdda tändstickor, pennskaft utan pennor, kammar, kragar, mustachsvärta o. s. v. Damernas rum törs jag inte skildra.

Försommarväder

Vädret var härligt. Under första veckan hade man nöjet att skaka af köld i öfverrock och skintröja..., då det ändtligen blef varmt, kom nordanvinden... Bäst man satt fördjupad i sitt behagliga arbete... kom en il och fattade i paraplyet – det blåste afvigt, stången rycktes upp ur marken, och så bar det af med hela härligheten ut efter ängar och diken. Och då man drypande af svett kom åter med sin fångade skatt, hade staffliet blåst omkull och taftan, som man försigtigtvis bundit fast dervid, naturligtvis fallit med den målade sidan nedåt. Suckande stälde man upp allt samman igen, skrapade tåligt bort sand och timotejfrö, som fastnat i färgen...

Bacchuståget på Räfsnäs tecknat av Georg Nordensvan

Avslutningskväll

Sista aftonen varsnades något högst sällsynt på landsvägen. Fyra oxar drogo den löfsirade vagn som högst upp intogs af ingen mindre personlighet än fader Bacchus sjelf. Blomstersmyckad svängde han sin tyrsosstaf, omgifven af solbrända, hornprydda, i hudar draperade fauner och af rosenkindade och undersköna nymfer... Vinguden... var kommen för att i norden återinföra drufvans utsinade och bittert saknade saft, – det förkunnade han på hexameter, ackompagnerad af nymfernas tamburiner och af faunernas pipor.

Hemåt det bär

Morgonen efter denna minnesvärda dag sken solen klarare än någonsin. Dimmorna bildade ännu fantastiska figurer öfver viken, då vursten körde fram, händer trycktes och afskedsord vexlades, näsdukar svajade och hurrarop ljödo. Det var professorn som reste.
Och nu började leden att glesna. Pilarna belägrades ej mera som förr, utan fingo växa ostördt vid sin vassbevuxna strand, de hvita tyllhattarna försvunno från motsatta stranden och ingen båt fann vägen dit, ingen Figge gick längre och sökte motiv med kikare, intet glads skratt ljöd från gungan under linden och inga brandgula rosetter lyste i solskenet, valdhornets käcka toner ljödo ej mera, samlande en hungrig skara till måltiden.

Teckning av Ingeborg Westfelt-Eggertz i Illustrerad Tidning 1880