0

Det finns annat än fotografier, Magnus Olausson!

 
 
En händelserik dag! Gripsholms slott var det enda av de kungliga slotten som hade öppet idag. Resten var stängda och all tillgänglig personal inkallad till Stockholms Slott och prinsbröllopet.
Men som sagt, på Gripsholm var det årsmöte i Gripsholmsföreningen som gällde och avtäckning av årets hedersporträtt som överlamnades av föreningen till statens porträttsamling.
I år avbildades överlevaren från Auschwitz, Doktor Hédi Fried, psykolog och författare. En fascinerande kvinna, 91 år – eller 70 om man väljer det födelsedatum som hon själv gärna använder, nämligen då hon kom till Sverige och upplevde att få födas på nytt. Verbal och med en stark ambition att bidra till att vi inte får glömma nazismens vanvett även om hon medgav att minnet inte längre är lika kristallklart.
 

Porträttet var ett fint fotografi av Sanna Sjöswärd, själv invandrad till Sverige som adoptivbarn från Iran.
Låt mig först säga att det är ett mycket intressant fotografi, form- och berättarmässigt sätter det fantasin i rörelse.
Låt mig sedan säga att det är SORGLIGT att chefen för porträttsamlingen så till den milda grad tyckts ha snöat in på fotoporträtt! Därigenom åsidosätter han också målare, grafiker och skulptörer som genom sin konstform kan tillföra ett porträtt andra kvaliteter än vad som någonsin kan rymmas i en aldrig så välfångad eller välkomponerad ögonsblicksbild för den visar just bara – ett fruset ögonblick, medan ett målat eller skulpterat porträtt kan tillföra så mycket av konstnärens impressioner av annat än stundens närvaro.
Och om det nu är så att porträttsamlingen av sin chef anses ha missat fotokonsten och därför måste jobba ikapp, så kan man ju säga att det ju faktiskt då också saknas skrivna porträtt såväl i text som i musik! Är det inte dags också för dessa porträttkonster, Magnus Olausson?