Mats Werner

 

"Den som äger en trädgård och en boksamling saknar intet" trodde jag förr var ett "gammalt kinesiskt ordspråk", men det är faktiskt romaren Cicero (107-44 f.Kr.) som lär stå bakom det. Vare därmed hur som helst. Det är ett mycket sant påstående.

 

För närvarande ges det inte så mycket tillfälle till trädgårdsliv på grund av vädret men då blir boksamlingen desto viktigare! Den kan glädja oss året om. I mitt fall har det handlat om att göra den mindre......

 

Böcker har alltid varit en viktig beståndsdel i mitt liv. Ett särskilt biblioteksrum eller avgränsat utrymme för bokhyllor med sitt- och skrivmöjlighet har funnits i nästan alla de lägenheter och hus jag bott i. Det har varit ett fullständigt självklart villkor för varje bostad vi flyttat till att ett naturligt sådant rum skulle finnas eller att det på annat sätt skulle kunna ordnas ett sammanhållet utrymme för bokhyllor. Biblioteket var en central del redan i barndomshemmet.

 

Biblioteket är en ombonad plats för läsning, kontemplation och stillsam konversation. Det är ett ställe att sjunka ner i en skön läsfåtölj med julklappsdeckaren i knät, en brasa eller åtminstone ett tänt ljus, en "matzipanlimpa" och en flaska Loka inom räckhåll. Den upplevelsen går aldrig att ersätta med en laptop, läsplatta eller mobil. Eller som jag skrev till Dagens Nyheters prenumerationsavdelning idag när de på nytt försökte få mig att inse den digitala tidningens fördelar: "Digitala korsorden ser vi fram emot att få pröva under våra veckor i solen (förhoppningsvis) i höst – utskrivna i receptionen då förstås, eftersom dator olikt papperstidningar sällan låter sig kombineras med sol och sand..."

Biblioteket är ett rum för kunskapsinhämtande och vitterhet, bildning och kultur. Att röra vid en gammal bokrygg i hyllan är en sensuell upplevelse, en känsla av historiens vindpust, ett närmande till människor som inte längre är ibland oss. Att omvärvas av livserfarenheter och fantastiska historier.

 

Jag hade givetvis med mig en hel del böcker från mitt barndomshem men var under många år flitig att komplettera i antikvariat och boklådor.

 

 

Vid vår senaste flytt 1996 gjorde takhöjd och inkränkande vitrinskåp, det omöjligt att få plats för alla böcker i huset utan istället blev det Drängstugan och ladan som fick härbärgera en hel del.

Med åren har hyllorna i biblioteket fyllts ut i alla mellanrum och bokhögar på golvet omkring har nu frammanat en kraftigare rensning och eftersom vi ändå om ett antal år står inför att flytta härifrån så var det lika bra att ta tag i det hela.

 

Det första som fick offras på detta imaginära "bokbål" var hyllplanet med de riktigt gamla banden. "Sweriges Rijkes Lands-Lag" från 1726 och den yngre "Anmärkningar till Sweriges Rikes Sjö-Lag" från 1802, "Le Bon Jardinier" och andra bokverk i gamla andäktigt vackra band från 1700-talet och framåt. Böckerna har – utöver den där sidorna är hopklistrade och innanmätet utskuret för att istället gömma en hemlighet, en nyckel? En ligen pistol? – endast utövat ett känslo- och miljömässigt inslag. En möjlighet att få den där upplevelsen av att kunna stryka handen över historien. Gamla obundna förstaupplagor av några av Strindbergs verk får också vandra vidare till nya ägarhänder. Däremot får de bundna serierna med svenska stora författare från 1700-talet och fram till 1900-talet, liksom Strindbergs samlade skrifter stå kvar men flyttas upp ett pinnhål.

 

 

Några författare ur humorhyllan åker ut (Dickens, Ehrenmark, Viola m.fl.) medan P:G: Wodehouse, Cello och OA blir kvar. Rensning också i konsthyllan.

 

Resultatet är att alla nya böcker med trevliga och personliga dedikationer från vänner och bekanta nu får plats liksom nyanskaffade memoarer och biografier över personer jag funnit intressanta eller som jag kommit i kontakt med på olika sätt i livet. Inga (nästan) böcker kilas (än så länge) in i hålrummen mellan bokryggarna och hyllan ovanför. Böckerna står rätt och i den högst personliga ordning som är min....

 

 

Min antikvariatskontakt kommer snart och går igenom det som ska bort och det som sedan blir kvar får gå till Tolv Korgar eller pappersåtervinning.

Hustrun är nöjd över att nu dammsugaren varit inne bakom och ovanpå böcker och att det blir lite mer luft i tillvaron. Men tillräckligt finns kvar för att ändå skänka mig den rätta lyckokänslan när jag sätter mig och bara tittar på mina hyllor! OCH det finns några hål för kommande böcker som jag vill spara. Mestadels får annars nya böcker vandra vidare direkt efter läsning......