Alice Babs 1924-2014

Swedish jazzsinger and actress. She made her first recording in 1939, 15 years old. At the same time she heard Duke Ellington in Stockholm for the first time and was hooked. This made her basically a jazzsinger although she made ”outings” in several other genres. Her debut as an actress in the movie ”Swing it Magistern” (Swing it, school-master) 1945, was in the beginning considered to be a threat to good moral. There were Anti-Babs-associations formed all over Sweden and she was called a seducer of the young generation. Jazz music was still not accepted and should definitely not be sung by a young girl. Today practically all Swedes of all generations can sing the title-song. During her professional life she also sang pop, classic romances and folk music although the jazz was always there.
In 1949 she was part of the ”Paris orchestra”, a Swedish all-star jazz-septett which sensationally won the first price in the Paris International Festival of Jazz.
1958 she formed, together with the two danes, violinist Svend Asmussen and guitarist Ulrik Neumann, what became the hottest musical experience of the 60-ies – The Swe-Danes. Touring the US 1959-1960 with appearences on the Ed Sullivan show and lengthy performances at the Coconut Groove in Los Angeles. What specially made the success were the wordless songs, like The Swe-Danes Symphony and Scandinavian Shuffle.
In 1958 she was the first Swedish representative in the Eurovision Song Contest.
1963 she began to work wih Duke Ellington who found in her a unique voice for which he specially composed his second and third Sacred Concert. She performed several times with Ellington on TV and in concerts and other occassions. Ellington said that when Alice Babs for some reason could not perform in the number he had written for her, he had to use three other singers to replace her.
Her voice ranged astounding 3,5 octaves, which made her Duke Ellingtons No 1 favourite singer. The New York Times reviewer called her a magnificent Ellington-instrument, pristine, full-bodied with both warmth and body, in both ends of a wide range. Her ability to improvise and imitate various instrumetns with her voice was also very special.
She was apointed court singer by the Swedish King in 1972. An honour that was before only extended to opera singers. In 1974 she was elected life-time member of the Royal Swedish Academy of Music.
For some 20 years she retired on the southern coast of Spain due to repeated problems with bronkitis. During these years only the visitors to the Scandinavian church in Fuengirola had the possibility to hear her sing. But in 1998, at the age of 74, she made a successful come-back-tour in Sweden and during some six years she performed a couple of times every year. Still with her voice fully intact without any age-related vibrato. Strong and still very much in tune.
In 2012 she suffered a stroke which had consequences that finally led to her death on February 11th 2014.

När jag hittade din blogg så läste jag allt i din berättelse om Alice Babs. Vill tacka dig mycket för den, välskriven och intressant, mycket som jag inte alls kände till om henne, har lyssnat på henne sedan barnsben förstås. Min man och jag hörde även Bengt Hallberg i en kyrkokonsert innan han lämnade jordelivet, det var en fantastiskt vacker konsert och även han tycker jag fick lite uppmärksamhet då, vilken ovanligt skicklig musiker och fin människa han var.
Och bra att du skriver denna berättelse för det blir den hyllning som är rätt. Allt förmörkas av det förfärliga slutet eller sista hela året som det tycks. Jag tror på vännerna och dokumentärfilmarna.
Säger det till så många som möjligt. För helt logiskt får de lära sig att tänka: skulle alla Alice Babs´ vänner under hela hennes liv plötsligt vara galna allihop? Nej, det säger sig självt.
Allt vet vi förstås inte om diagnoser men många har mycket kompetens inom området och kan tolka, och Alice egen berättelse talar sitt eget språk med mycket klarhet.
Tänkt på att om ni "spelat" med, låtit Titti tro att ni tyckte hon var underbar i sitt behandlande av sin mamma och sagt att du gör rätt, då hade ni kanske en och en kunnat besöka Alice då och då. Men vilket svek! Det hade ju ändå slutat illa och ingen av er hade kunnat ha det på sitt samvete sedan. Nu försökte ni men blev maktlösa, men ni agerade.
Tänkt att Titti verkar vara talesman för syskonen, de kanske totalt struntar i alltihop eller är det en konflikt emellan dem. Men tror att Titti odlat någon sorts avundsjuka på mammas och kanske pappas engagemang i andra människor, barn såväl som vuxna. Som växt till något mycket obehagligt, en hämnd. Någon diagnos kan mycket troligt finnas också hos ett barn som då riktar sitt tillkortakommande på alla andra utanför sig själv.
Något fel är det i alla fall. Synd är att många människor nu endast läser kvällstidningarnas version där Titti nästan sprudlande berättar så skojigt och fantastiskt allt varit den sista tiden. Ständigt leende när hon berättar i alla sammanhang är min iakttagelse. Jag mår illa, ska inte läsa något mer uttalande och aldrig har jag hört någon prata med sådana uttryck som hon, mor tyckte si och mor tyckte så, mor älskar när vi sjunger för mor, mor äter mycket, mor är glad, mor träffar dem som mor tycker om nu, mor träffar inte dem som gjorde henne orolig, så nu är mor mycket gladare, likadant pratade hon i "fråga doktorn", som om hon deltar i någon sorts teaterpjäs, och mycket kränkande är det att beskriva en förälders tillkortakommanden av sjukdom för hela svenska folket och skriva om det hos demensförbundet, för att inte tal om advokatens uttalanden. Man blir mörkrädd så oskyddad en människa är. Har faktiskt aldrig hört barn lämna ut sina föräldrar på detta sett även fast jag varit inom medicin-och forskarvärlden sedan 35 år. Har också kompetens och djupstudier i neurovetenskap. Tragiskt vilken det än drabbar men det känns helt absurt att Alice Babs skulle få detta slut.
Så tack ännu en gång för dina berättelser! Det ger oss möjlighet att tänka på allt vackert så det får fäste också.