Mats Werner

De sista fyra årens arbete med demokratifrågor går i papperskvarnen!

Sju år satt jag i den kommunala demokratiberedningen inom kommunfullmäktige innan jag tillsammans med samtliga övriga oppositionsledamöter, tog mitt pick och pack och helt sonika lämnade rådet såväl fysiskt som formellt.

Demokratiberedningens uppdrag var att tillse att den kommunala demokratin fungerade, att medborgare fick den insyn och påverkansmöjlighet som de har rätt till. Som det utvecklades under den nuvarande regimen blev det istället den form, som inte är tillåten enligt kommunallagen, men som praktiseras i Strängnäs Kommun sedan 2008, nämligen rent majoritetsstyre. Detta tog vi konsekvenserna av och lämnade våra uppdrag. Inga efterträdare utsågs och Demokratiberedningen lades ner. Man kan säga att verkligheten hann ifatt demokratin.

Jag började med demokratifrågor och medborgardialogfrågor dock redan dessförinnan, först genom en motion i fullmäktige på 70-talet om direktvalda kommundelsråd som ledde till inrättandet av de första kommundelsråden i Strängnäs.

Men mer intensifierat den 15 september 1999 då jag som nyvald vice ordförande i det likaledes alldeles nyinrättade Härads Kommundelsråd, var med om att tacka ja till att delta i ett pilotprojekt som Kommunförbundet (som det då hette, numer Sveriges Kommuner och Landsting, SKL) ville genomföra för att pröva en ny form av medborgardialog (också en splitter ny term då), nämligen något som till att börja med kallades "sökkonferens" men som blev "stordialog".

Idén hade prövats utomlands med goda resultat och nu ville man se hur det kunde fungera i Sverige. Christina Nilsson Löw, Mats Enblom och jag utsågs till projektgrupp som tillsammans med två "experter" från Kommunförbundet ledde hela projektet.

Redan som första beslut i vårt nybildade kommundelsråd beslöt vi att vi skulle använda ett "möjlighetsspråk" snarare än ett "missnöjesspråk" vilket hittills varit den känsla som befintliga kommundelsråd i andra kommundelar gav.

"Stordialog" beskrevs som ett sätt att på kort tid, med mångas medverkan, formulera gemensamma slutsatser som ger ett lärande med bestående verkan. All nödvändig kompetens inom och utom den utvärderade verksamheten utnyttjas för att förstå verksamheten, få en allsidig belysning av den och värdera den. Genom att samla "hela systemet" i ett rum, kan man skapa en gemensam vision, utnyttja den samlade kompetensen, engagera många och lösa frågor som berör de flesta.

Den 4 mars år 2000 samlades 61 förväntansfulla Häradsbor, inbjudna så att ett tvärsnitt av lokalbefolkningen och deras organisationer och grupperingar fanns representerade.

Det var högt i tak och stor entusiasm.
Under dagen framkom en mängd förslag på större och mindre åtgärder i de olika grupperingar som deltagarna fick växla emellan och efteråt kände vi inom projektgruppen att det varit en fantastisk dag som ingav stora förhoppningar om framtiden för vår lilla ort.

Hur gick det då?

Ja, vi redovisade förstås för kommnfullmäktige hur det gått till och vad man gemensamt kommit fram till. Men inte bara det, vi fick åka på konferenser som Kommunförbundet höll kring demokratifrågor i såväl Vadstena som Göteborg, där jag redogjorde för förloppet, hur vi tänkt, vad som kom ut och vad som dittills skett i form av uppföljning.

Stordialogen gav givetvis upphov till en hel del direkta framstötar till Kommunfullmäktige i flera frågor.

Alla centralt placerade politiker nickade uppskattande till oss och tyckte att det var jätteintressant och att det måste ha varit mycket givande – och sedan återgick man till dagordningen!

Det vill säga – i stort sett kom inte någonting bestående eller påtagligt ut av alla de förslag som Stordialogen utmynnat i. Allt återgick till vardagen och alla rapporterna lades på hyllan!

Faktiskt inte ens det!
För när jag fick en förfrågan från en kommuntjänsteman om jag hade några rapporter kring medborgardialog inom Strängnäs kommun, framkom att inte ens slutrapporterna och de utvärderingar som Kommunförbundet gjort fanns i kommunens arkiv!

Jag har många gånger hävdat att vi politiker ägnar alldeles för mycket tid åt storvulna långtidsplaner som vi så fort printerbläcket torkat, lägger på  en hylla och glömmer bort. I det här fallet hade rapporterna inte ens lagts på hyllan!

Återrapportering?
Det är vanligt att ledamöter av olika nämnder och styrelser skickas på olika konferenser, seminarier och kurser. Men det är ytterligt ovanligt att de som varit iväg ens klämmer ur sig en kort muntlig rapport. Än mindre i skriftlig form.

Tillsammans med vänsterpartisten Rosy Leksell fick jag Demokratiberedningens uppdrag att ingå i ett nätverk med ett tjugotal kommuner och landsting, kring medborgardialogfrågor som SKL satt ihop. Tanken var att också minst en tjänsteman från varje deltagande kommun skulle ingå i ett motsvarande nätverk på förvaltningsnivå. Jag tror aldrig att Strängnäs Kommun utsåg någon. Rosy slutade dock efter kort tid med politiken och fick ingen efterträdare!

Själv åkte jag på mina årliga två nätverksträffar i åtskilliga år. Dessa innehöll såväl intressanta föredrag som givande gruppdiskussioner och erfarenhetsutbyte. Efter varje träff avgav jag till Demokratiberedningen och Kommunstyrelsen en hyggligt gedigen sammanställning av de dagslånga träffarna.

Och varje gång tillade jag egna reflektioner kring det faktum att samtliga övriga kommuner och landsting som deltog i nätverket lät sig representeras av antingen Kommunfullmäktiges eller Kommunstyrelsens ordförande eller vice ordförande och i några fall även av ordförande i den nämnd eller utskott som hade demokratifrågorna på sitt bord.

Med andra ord – alla andra nätverksdeltagare hade funnit att demokratifrågor var en så central och viktig fråga att man lät sig representeras på allra högsta nivå.

Så icke Strängnäs kommun! Under den förra mandatperioden var jag blott en enkel ersättare i kommunstyrelse och fullmäktige!

Det var på den nivån Strängnäs Kommun tydligen ansåg att demokratifrågor hörde hemma!

Och jag kan lugnt påstå att allt det värdefulla och intressanta som jag fick ta del av genom dessa nätverksträffar och som jag delgav kommunen och dess politiker inte lämnade det minsta spår efter sig i den politiska agendan eller mentaliteten. Tror knappt att någon ens läste mina rapporter!

Idag fungerar den kommunala demokratin sämre än någonsin tidigare i Strängnäs kommun. Om man inte vill använda termen envälde så är majoritetsstyre den enda adekvata beskrivningen på dagens förhållanden.

Att oppositionen inte drar konsekvenserna av detta och gör som oppositionsledamöterna i Demokratiberedningen gjorde, utan stillatigande låter sig vara "demokratins gisslan" i nämnder och styrelser där de totalt saknar inflytande och verklig insyn, är dessvärre bara ytterligare ett bevis på politikens och demokratins misslyckande.

Det är det sorgliga eftermälet av totalt 39 års arbete för min del med kommunal demokrati!