Gästhamnarna – och ProMarina – igen!
I samma FOLKET från 1987 som jag fann det tidigare inlägget står också att läsa om att uppgörelse då hade träffats mellan kommunen och Jan-Åke Eriksson genom företaget Gripshamn AB om arrendet av Mariefreds gästhamn.
Ett enkelt och okomplicerat avtal där två parter avtalar om specifika åtgärder från vardera partens sida. Den stora skillnaden, mot det – inte minst av mig själv – kritiserade avtal med företaget ProMarina AB om alla kommunens hamnar, som kommunens kulturgeograf för några år sedan träffade å skattebetalarnas vägnar, är att Eriksson den gången omgående verkställde vad han i avtalet utfäste sig att göra och tillhandahöll de tjänster som avtalet stipulerade. Han lät bygga den servicebyggnad som fortfarande står och som används och han lade ut de pontonbryggor som han lovat. Han lade dessa i det läge och den omfattning som han redan fått klartecken från slottsförvaltning och länsantikvarie at få göra.
ProMarina däremot lovade stort. Visade oss stiliga skisser på hamnbyggnader och brygganläggningar och påstod att dessa utförts under löpande kontakter med slottsförvaltning och antikvariska myndigheter och att de skulle fått klartecken för såväl byggnationer på kajen som bryggor i enlighet med de vackra skisserna. Jag var själv med och lyssnade vid deras presentation och förundrades över deras uppgift att de redan inhämtat och fått klartecken från berörda myndigheter.
På basis av detta träffade således kulturgeografen (som blivit tillförordnad mark- och exploateringschef) utan att ens lyfta sin telefonlur och fråga den för ändamålet anställde kommunjuristen om råd, ett femtonårigt avtal med ProMarina, ett företag som redan utlovat mångmiljonsatsningar i ett antal andra kommuner med blott några egna ynka miljoner i omsättning och tillgångar!
Det ska sägas att kulturgeografen inte handlade utan politisk uppbackning. Han var ivrigt påhejad av det lika aningslösa dåvarande kommunalrådet Björn Lind som till och med tog sig före att driva på beslutet i fullmäktige genom att under pågående möte ringa till ProMarina och få en lika lögnaktig uppgift om att de redan hade en Blå Flagg som kunde användas också i Strängnäs- och Mariefredshamnarna.
Ni förstår på vilken nivå de flesta fullmäktigeledamöterna funderade i denna stora och omfattande affär! Färgen på en flagga!
Tänk om Jan-Åke Eriksson fått ta hand om kommunens hamnar istället! Då hade vi sluppit det elände som nu råder och som vi är bundna av i femton år! Inga nysatsningar! Bara höjda avgifter!
ProMarina skyller ifrån sig på att de antikvariska myndigheterna förhindrat dem att göra som man planerat! Men det visste ju företaget redan innan! Man hade ju redan – mot bättre vetande (= lögnaktigt) – påstått att man hade klartecken för alla de åtgärder man föreslog och som säkert var det som fick många politiker att falla i farstun (inklusive kulturgeografen och kommunalrådet Lind).
ProMarina lurade alltså till sig detta guldkontrakt under falska förespeglingar. Med slipade juristers på företagets sida om bordet, står sig en enkel – i avtalsammanhang av detta slag obevandrad – kulturgeograf ganska slätt.
Men Kommunalrådet Lind borde vetat bättre! Och den fullmäktigemajoritet som stod bakom beslutet borde skämmas!
Ett enkelt och okomplicerat avtal där två parter avtalar om specifika åtgärder från vardera partens sida. Den stora skillnaden, mot det – inte minst av mig själv – kritiserade avtal med företaget ProMarina AB om alla kommunens hamnar, som kommunens kulturgeograf för några år sedan träffade å skattebetalarnas vägnar, är att Eriksson den gången omgående verkställde vad han i avtalet utfäste sig att göra och tillhandahöll de tjänster som avtalet stipulerade. Han lät bygga den servicebyggnad som fortfarande står och som används och han lade ut de pontonbryggor som han lovat. Han lade dessa i det läge och den omfattning som han redan fått klartecken från slottsförvaltning och länsantikvarie at få göra.
ProMarina däremot lovade stort. Visade oss stiliga skisser på hamnbyggnader och brygganläggningar och påstod att dessa utförts under löpande kontakter med slottsförvaltning och antikvariska myndigheter och att de skulle fått klartecken för såväl byggnationer på kajen som bryggor i enlighet med de vackra skisserna. Jag var själv med och lyssnade vid deras presentation och förundrades över deras uppgift att de redan inhämtat och fått klartecken från berörda myndigheter.
På basis av detta träffade således kulturgeografen (som blivit tillförordnad mark- och exploateringschef) utan att ens lyfta sin telefonlur och fråga den för ändamålet anställde kommunjuristen om råd, ett femtonårigt avtal med ProMarina, ett företag som redan utlovat mångmiljonsatsningar i ett antal andra kommuner med blott några egna ynka miljoner i omsättning och tillgångar!
Det ska sägas att kulturgeografen inte handlade utan politisk uppbackning. Han var ivrigt påhejad av det lika aningslösa dåvarande kommunalrådet Björn Lind som till och med tog sig före att driva på beslutet i fullmäktige genom att under pågående möte ringa till ProMarina och få en lika lögnaktig uppgift om att de redan hade en Blå Flagg som kunde användas också i Strängnäs- och Mariefredshamnarna.
Ni förstår på vilken nivå de flesta fullmäktigeledamöterna funderade i denna stora och omfattande affär! Färgen på en flagga!
Tänk om Jan-Åke Eriksson fått ta hand om kommunens hamnar istället! Då hade vi sluppit det elände som nu råder och som vi är bundna av i femton år! Inga nysatsningar! Bara höjda avgifter!
ProMarina skyller ifrån sig på att de antikvariska myndigheterna förhindrat dem att göra som man planerat! Men det visste ju företaget redan innan! Man hade ju redan – mot bättre vetande (= lögnaktigt) – påstått att man hade klartecken för alla de åtgärder man föreslog och som säkert var det som fick många politiker att falla i farstun (inklusive kulturgeografen och kommunalrådet Lind).
ProMarina lurade alltså till sig detta guldkontrakt under falska förespeglingar. Med slipade juristers på företagets sida om bordet, står sig en enkel – i avtalsammanhang av detta slag obevandrad – kulturgeograf ganska slätt.
Men Kommunalrådet Lind borde vetat bättre! Och den fullmäktigemajoritet som stod bakom beslutet borde skämmas!