9

Att slå sig för bröstet med lånade sekiner!

"Jag är väldigt, väldigt nöjd" säger kommunalrådet Persson Inc till Strengnäs Tidning apropås det "bästa resultatet någonsin" som Strängnäs Kommun uppnådde förra året (underförstått: tack vare det kloka velourbefriade ledarskap som Persson Inc. bidrar med).

Det är väl visst alldeles utmärkt att kommunen visar på ett positivt resultat, men faktum är ju att det reella resultatet är negativt!

Detta eftersom kommunen som ägare till sina bolag fortsätter att underlåta att ställa tillräckligt kapital till förfogande  för att dessa skall kunna verka i enlighet med politikens förväntningar.

I själva verket har istället Persson Inc. belånat Strängnäs kommun med ytterligare ETT HUNDRA MILJONER KRONOR under 2011! Och därmed är kommunens totala låneskuld TRE MILJARDER ETTHUNDRATJUGONIO MILJONER!

Med en snittränta på 4% betyder det räntekostnader för kommunen på 120 miljoner kronor! Då kan man säga som förre KF-ordföranden Anders Svensson att det gör ju inte så mycket eftersom kommunen får in lika mycket i ränta från sina bolag. Men det drabbar då istället bostadsbolagets hyresgäster och SEVABs elkunder. Är det så mycket bättre?

Det är en hisnande skuld som motsvarar över 96.000 kronor för varje kommuninvånare! Redan förra året låg Strängnäs kommunskuld högre än Greklands statsskuld i förhållande till "bruttokommunalprodukten"/BNP.

I realiteten borde dessutom resultatet ha belastats med den nedskrivning av fordran på dotterbolaget SEVAB som måste bli följden av att man överdebiterat SEVAB i samband med överlåtelsen av VA-verksamheten 2009. Kommunen har helt enkelt tagit betalt för saker som inte finns och därigenom kunnat blåsa upp det kommunala resultatet.

När ska majoriteten inse att det inte går att fortsätta att låna pengar till allting? Vi lär stå inför en mångmiljoninvestering i nytt reningsverk. Den lär vi inte heller kunna finansiera med några egna medel utan lär tvingas låna upp till!

Är det inte bättre att ta skeden i vacker hand och sälja av tillgångar för att få pengar över till nödvändig verksamhet och att själva kunna stå för framtida investeringar.

Mats,

Vilka tillgångar menar du vi borde sälja? Och hur stora intäkter kan det ge?

Framförallt måste man fundera på Bostadsbolaget. Kommunen har ett ansvar när det gäller att tillhandahålla bostäder. Men det ansvaret kan vi inte ta, så länge vi inte har råd att bygga nytt. För det är ju inget självändamål att kommunen ska äga bostäder. Huvudinriktningen borde vara att kommunen ska skapa nya bostäder hela tiden efter behov. Äga och förvalta kan någon annan göra. Här finns givetvis stora värden att hämta som kan eliminera en mycket stor del av kommunskulden.



Så har vi min käpphäst SEVAB. Där man inte ska gå in för att sälja delar, som vissa partier förordar. Säljer man delar hamnar köpeskillingen i bolaget och inte hos ägaren. Det kan visserligen i sin tur hjälpa till att sänka den totala lånsekulden om bolaget använder köpeskillingen för att betala av andra lån, men bäst vore att avyttra hela bolaget för att på så sätt tillgodogöra kommunen och därmed skattebetalarna hela värdet (kommunens andel= 80%). Kommunen behöver inte äga vare sig värmeproduktion, stadsnät eller el-produktion/distribution. Det är idag alla kommersiella verksamheter och konkurrensutsatta (så när som på elnätssidan).



Till slut finns det fastigheter som inte behöver vara i kommunal ägo. T.ex. gamla Malmbyfältet.

3 Per Wedlin:

Sevabs VA-verksamhet och avfallshanteringsverksamhet är reglerad. Sevab äger VA-nätet. Tyvärr verkar tredjepartsutredningens förslag att öppna fjärrvärmenätet inte bli av.



En verksamhet som går med förlust svår att sälja till högt pris. Möjligen kan man locka en köpare med att samordningsvinster med köparens företag och det köpande företagets know-how och bättre management kan förvandla förlust till vinst. Antagligen kan det t ex bli samordningsvinster om SYVAB tar hand om Strängnäs avlopp i Himmerfjärdsverket. Men även det kräver investeringar som måste betalas.



En kompetent köpare räknar på överlåtelsekostnader, investeringsbehov och möjliga vinster i den konkurrensutsatta delen av verksamheten.



Tyärr tror jag inte att en försäljning av Sevab är någon quick fix för strängnäskoncernens skuld.



Jag vet, Per, att VA-biten inte ingår i bolaget, det är ju bara en uppdragsverksamhet som givetvis kan ligga kvar hos en ny extern ägare till SEVAB, eller tas tillbaka till kommunal förvaltning. Men visst har SEVAB stora värden, men störst är ju ur kommunens synpunkt att bli av med skuldberget. Vad jag menar är att "gå ihop" med t.ex. EEM är inte till någon fördel för kommunens skattebetalare eftersom vi inte får något betalt utan bara en minoritetsandel i ett större bolag som vi får lika liten möjlighet att påverka som EEM idag har i SEVAB. Det är ingen lösning på kommuens problem. Sälj dock gärna till EEM under förutsättning att det sker till marknadsvärderat pris. Frågan är dock om EEM i laglig mening har rätt att bedriva verksamhet i annan kommun, men eftersom SEVAB gör det sedan länge (i Eskilstuna) så torde det vara pragmatiskt möjligt.

5 Per Wedlin:

Vad menar du med att VA-verksamheten bara är en uppdragsverksamhet? Enl en uppgift jag fått från kommunen i samband med överlåtelsen så överläts såväl VA-ledningar som reningsverk. På kommunens fastighet i Ulvhäll så finns det också för Sevab registrerat "byggnader på ofri grund" (Däremot inte i Ärnäs.



Om något skall säljas så skall det ske på ett marknadsmässigt sätt. Att bara överlåta en del till EEM eller dess huvudägare Eskilstuna kommun är strider troligen mot EUs direktiv.



En liten utredning om VA-frågan finns i Mariefredspartiets yttrande till Blåplan. Mitt intryck att intresset för Sevabs VA-verksamhet och synergivinsterna finns i öster.



http://www.akerutveckling.se/Mariefredspartiets%20yttrande%20om%20Blaplan.pdf



VA-verksamheten är ett kommunalt monopol och ett kommunalt uppdrag. Det kan inte ägarmässigt överlåtas till någon annan. Men det kan läggas som uppdrag också till utomstående. Att VA-kollektivets tillgångar ägarmässigt förts över till SEVAB innebär inte att de kan föras vidare till annan utan måste då återtas. OBS det är alltså inte heller i reell mening en kommunal tillgång utan tillhör VA-kollektivet.

7 Per Wedlin:

Det här är nog förvirrande för fler än mig.



I lagen om Vattentjänster 2006:412 står det så här:



"3 § Vid tillämpningen av denna lag skall en kommun anses ha ett rättsligt bestämmande inflytande över en va-anläggning om kommunen ensam eller tillsammans med en eller flera andra kommuner

1. helt äger anläggningen,

2. genom ägande förfogar över mer än hälften av samtliga röster i den eller de juridiska personer som helt äger anläggningen eller på annat sätt förfogar över en motsvarande majoritet av beslutsmakten i den eller de juridiska personer som helt äger anläggningen,

3. har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i styrelsen för den eller de juridiska personer som helt äger anläggningen, eller

4. utgör samtliga obegränsat ansvariga bolagsmän i ett handelsbolag som helt äger anläggningen."



Detta gäller ju nätet här. Men "ägande" är inte detsamma som "rättsligt bestämmande inflytande". Om t ex järnrör grävs upp och säljs som skrot, vem tillfaller då intäkten?



Om du tar fram avtalen mellan Sevab och Strängnäs kommun och lägger upp på din blogg så kanske det klarnar.



Vari ligger Ditt problematiserande, Per? Klart torde vara att om kommunen säljer hela sin andel av SEVAB kan inte längre VA-anläggningarna ligga kvar i bolaget. Däremot torde det stå kommunen fritt att på samma sätt som sker med andra kommunala anläggningar, lägga ut driften på entreprenad. Betr. "intäkten" för det skrotade röret skall den givetvis återföras till taxekollektivet.

9 Per Wedlin:

Du har rätt - om Sevab privatiseras så måste VA-anläggningarna återföras till kommunen eller annan juridisk person som uppfyller 2006:412 §3. Det behöver alltså inte vara en kommun utan kan vara flera, ett förbund eller gemensamt majoritetsägt bolag.



Tydligen är denna bestämmelse ett resultat av Norrköpings kommuns försäljning av VA-nätet till dåvarande privatägda Sydkraft, sedermera EON. 2001 blev Sydkraft helägare. Det uppstod problem med vem som skulle betala utbyggnader. Lagen ändrades och omkring 2006 köpte Norrköpings kommun tillbaka verksamheten och anläggningarna. Mycket skrevs om detta. En sammanfattning finns här



http://www.vattenbloggen.se/#post0



När röret säljs så skall pengarna givetvis till sist landa hos VA-kollektivet. Men mellanstation är Sevab (om de är anläggningsägare och inte bara har driftsuppdrag.) De skall hålla isär redovisningen av VA-verksamheten från andra verksamheter så att VA-kollektivet bara betalar för VA-verksamheten.



Mycket info finns på www.svensktvatten.se/