Mats Werner

Strengnäs Tidning tar idag på ledarplats under rubriken "Den slappt granskade" upp svagheten i det system som idag råder för den formella granskningen av våra olika kommunalpolitiska organ.

Kommunrevisionen, kallas den nämnd som består av ledamöter som utses av Kommunfullmäktige efter samma ordning som övriga nämnder, d.v.s. den i fullmäktige rådande majoriteten får också majoritet i det granskande organet.

Dock med en skillnad mot övriga kommunala nämnder: i revisionen tillsätts orförandeposten alltid av oppositionspartierna.

Denna ordning gör det hart när omöjligt att få fram en verksam kritik mot en enad majoritet i fullmäktige. Det nu aktuella fallet är ett praktexempel på detta.

Kommunrevisionen i Strängnäs Kommun har sedan den nuvarande ordföranden tillträdde skärpt till sig oerhört jämfört med tidigare revisionsnämnder. Inte för inte kallades revisorernas plats i fullmäktigelokalen tidigare för "geriatrikerhyllan".  Förr tävlade partierna om att tillsätta sina till åren mest komna medlemmar. Att ha "varit med länge" var en större merit för att sitta i revisionen och granska den aktuella majoritetens handlande, än kompetens och adekvat erfarenhet.

Den nvarande revisionen har på flera platser väsentligt föryngrats. Men fortfarande är medelåldern hög. Det har måhända också att göra med att de ledamöter som kan utses inte får sitta i några andra kommunala organ, vilket gör att personer som antingen har ett aktivt politiskt intresse eller som är nyttiga för sina resp. partier aldrig blir aktuella för poster i revisionen. Därför är det de avdankade politikerna, eller de som själva tycker att de "gjort sitt" men ändå vill "hjälpa till" eller de som partierna av en eller annan orsak inte vill ha på andra poster, som hamnar i revisionen.

Samtidigt pågår i samhället en debatt kring de politiskt tillsatta nämndemännen vid landets tingsrätter, där kritiken gäller dessas bristande juridiska kompetens och erfarenhet.

De icke-professionella nämndemännens uppgift har ju alltid varit att företräda "den allmänna rättsuppfattningen" i samhället – det sunda förnuftet. Det har flera gånger lett till att detta "sunda förnuft" – eller med vårt eget kommunalråds terminologi: "bondförstånd" – kunnat överrösta den juridiska sakkunskapen i form av rättens ordförande.

Kanske vore en enkel lösning att man istället överförde dagens domstolsordning också till kommunernas revisionsorgan. D.v.s. att kommunrevisionens ordförande alltid ska vara en professionell yrkesman som dessutom har utslagsröst.

En annan lösning för såväl tingsrätter som kommunala revisionsorgan vore att anamma det amerikanska systemet med en samhällsplikt för enskilda medborgare att tjänstgöra. D.v.s. medborgare kallas i slumpvis ordning till en obligatorisk tjänstgöring som nämndeman eller kommunrevisor under en begränsad tid (lämpligtvis för en mandatperiod som sammanfaller med de allmänna valen).

Det står helt klart att någonting måste göras för att kommunrevisionen ska kunna bli en självständig kraft och verka effektivt som medborgarnas kontrollorgan. Det duger inte att dessa granskare utses av dem som ska granskas.

Det är inte rimligt att sådana konstellationer som Persson & Lundberg Inc. (läs Margit Urtegårds roliga historia om Persson och hans hovnarr!) opåtalat ska kunna fortsätta sitt härjningståg på demokratins slagfält.