"Luftig" övertaxering i Strängnäs
I dagens ledare i Strengnäs Tidning /Eskilstuna-kuriren tar tidningen upp problematiken med Strängnäs höga taxor.
Eftersom ämnet är en av de käpphästar jag regelbundet besteg under mina senare år som kommunalpolitiker, läser jag med intresse vad ledaren påpekar.
Under min tid som v.ordf. i Miljö- och Räddningsnämnden förde jag fruktlösa och rätt ensamma kampanjer för att de taxor som nämnden beslöt om inom miljöområdet, skulle baseras på verkliga kostnader, precis som kommunallagen föreskriver.
Iställlet väljer förvaltning och politisk majoritet att snegla på angränsande kommuner och att använda sig av kommunförbundets "rekommendationer" vilka på precis samma sätt som de nu så aktuella beräkningsmodellerna från Energimyndigheten ger en alldeles för hög nivå för att i mina ögon motsvara kostnadstäckning.
Problemet är att ingen av dessa kommuner man jämför sig med, heller har ett underlag som återspeglar de faktiska kostnaderna utan i sin tur sneglar på hur andra gör och vad SKL rekommenderar, varför det hela börjar likna rena korthuset!
Nu fokuserar tidningens ledare på de taxor som kommunen hanterar via sitt bolag SEVAB d.v.s. el, VA och renhållning/avfallshantering.
Att just Strängnäs har dessa extremt höga taxor är fullt begripligt. En liten kommun, där somliga politikers ögon hade dollartecken istället för pupiller, och som ensam investerar en halv miljard lånade kronor i ett värmekraftverk kommer att vakna upp till den verklighet som dollartecknen skymde. När "alla" samtidigt investerar i nya värmekraftverk säger det sig självt att det bränsle man räknat med kommer att bli svårt att få tag på – och därmed dyrare. Räntor kommer att gå upp. Nya restriktioner kommer. Konkurrerande värmeleverantörer vässar sig. Har man sedan lurat sig med ett totalt verkningslöst femårigt leveransavtal för bränsle som leverantören inte ens behöver krypa ur utan bara kan strunta i, så har man problem.
De stora intäkter som man räknade med skulle rädda den kommunala ekonomin kommer helt enkelt inte.
Eftersom bolaget sedan länge har ett mer eller mindre obefintligt eget kapital sedan kommunen valt att plocka ut så mycket som går istället för att stärka bolaget eget kapital, måste varje investering som sker finansieras med lånade pengar. Och det är stora investeringar som har gjorts och fortsatt måste göras. I nedgrävning av luftledningar, i byte av elmätare, i nya fjärrvärmeledningar och i detta obegripliga stadsnät.
Kommunen har nu kommit med nya ägardirektiv som till stor del är bra, men i andra stycken lika orealistiska som de förutvarande. Om man ger direktiv om viss utdelningsnivå när man ändå vet att man inte gärna kommer att kunna få ut någon utdelning p.g.a. bolagets svaga ekonomi, så är direktiven inget annat än en ny hyllvärmare. I all synnerhet som man samtidigt kräver en högre självfinansiering och högre soliditet. Ekvationen går inte ihop.
Kommunchefen Peter Lundberg uttalar sig för tidningen Måsen, efter ett antal undanflykter och säger att "Varken ägarna eller SEVAB tar ut några övervinster, utan de avgifter vi har är de vi måste ha!"
Här talar Lundberg mot bättre vetande (för att inte använda starkare uttryck). Lundberg känner väl till det problem som ännu p.g.a. kommunförvatlningens/politikens förhalande av frågan, kvarstår olöst.
När VA- och renhållningsverksamheten överfördes till SEVAB angavs ett värde för befintliga anläggningar som bolaget övertog vilket visat sig vara omkring 50 miljoner för högt! Bl.a. har anläggningar som angivits i handlingar inte kunnat återfinnas i verkligheten. Dessutom har bolaget tvingats att betala en alldeles för hög ränta till kommunen för dessa övertagna anläggningar. De 4,5% som bolaget betalar kommunen idag är ren smygbeskattning av bolagets kunder.
Övervärdet och den höga räntan har en högst väsentlig taxepåverkan i fel riktning.
Den genomlysning av den kommunala VA-verksamheten som SEVAB genomförde och som borde gjorts innan man övertog verksamheten från kommunen visade på en skrämmande släpphänt hantering i den kommunala förvaltningen. Hur detta har kunnat pågå år ut och år in utan att någon reagerat är för mig helt obegripligt och ett oerhört underbetyg åt tidigare nämndpolitiker och revisorer.
Att detta är ett dilemma för det småleende kommunalrådet med de korta svaren, är begripligt. Trots försök från bolagets sida har man inte kommit till någon lösning med kommunen. Att sänka resultatet i den redan svaga kommunala ekonomin med 50 miljoner är givetvis ingen välkommen åtgärd, lika lite som det är för de länder och banker som tvingas halvera sina fordringar på Grekland.
Men det måste ske! VA-kollektivets medlemmar har i åratal skinnats på minst 5 miljoner kronor årligen och att låta detta fortgå ytterligare år utan att åtgärda saken vore vansinne.
Det är inte Stockholmsvattnet som är boven i dramat. Allt det vatten Strängnäs köper under ett år kostar 12 miljoner kronor. Samtidigt är SEVABs kapitalkostnader för VA-verksamheten 13 miljoner!!
Det säger sig självt att något är oerhört skevt. Vem har modet att rätta till detta?
Såväl kommunalrådets som SEVABs ordförandes Leif Lindströms tystnad och ovilja att besvara berättigade frågor om SEVAB vid fullmäktigemötet i måndags var mindre klädsam. Och Leifs hänvisning till aktiebolagslagen för att slippa svara gavs mot bättre vetande! När det rör rent kommunala frågor tar offentlighetslagstiftningen över aktiebolagslagen. Det vet Leif Lindström precis lika bra som Torgny Jonsson som utan problem besvarade motsvarande fråga om fastighetsbolaget.
Eftersom ämnet är en av de käpphästar jag regelbundet besteg under mina senare år som kommunalpolitiker, läser jag med intresse vad ledaren påpekar.
Under min tid som v.ordf. i Miljö- och Räddningsnämnden förde jag fruktlösa och rätt ensamma kampanjer för att de taxor som nämnden beslöt om inom miljöområdet, skulle baseras på verkliga kostnader, precis som kommunallagen föreskriver.
Iställlet väljer förvaltning och politisk majoritet att snegla på angränsande kommuner och att använda sig av kommunförbundets "rekommendationer" vilka på precis samma sätt som de nu så aktuella beräkningsmodellerna från Energimyndigheten ger en alldeles för hög nivå för att i mina ögon motsvara kostnadstäckning.
Problemet är att ingen av dessa kommuner man jämför sig med, heller har ett underlag som återspeglar de faktiska kostnaderna utan i sin tur sneglar på hur andra gör och vad SKL rekommenderar, varför det hela börjar likna rena korthuset!
Nu fokuserar tidningens ledare på de taxor som kommunen hanterar via sitt bolag SEVAB d.v.s. el, VA och renhållning/avfallshantering.
Att just Strängnäs har dessa extremt höga taxor är fullt begripligt. En liten kommun, där somliga politikers ögon hade dollartecken istället för pupiller, och som ensam investerar en halv miljard lånade kronor i ett värmekraftverk kommer att vakna upp till den verklighet som dollartecknen skymde. När "alla" samtidigt investerar i nya värmekraftverk säger det sig självt att det bränsle man räknat med kommer att bli svårt att få tag på – och därmed dyrare. Räntor kommer att gå upp. Nya restriktioner kommer. Konkurrerande värmeleverantörer vässar sig. Har man sedan lurat sig med ett totalt verkningslöst femårigt leveransavtal för bränsle som leverantören inte ens behöver krypa ur utan bara kan strunta i, så har man problem.
De stora intäkter som man räknade med skulle rädda den kommunala ekonomin kommer helt enkelt inte.
Eftersom bolaget sedan länge har ett mer eller mindre obefintligt eget kapital sedan kommunen valt att plocka ut så mycket som går istället för att stärka bolaget eget kapital, måste varje investering som sker finansieras med lånade pengar. Och det är stora investeringar som har gjorts och fortsatt måste göras. I nedgrävning av luftledningar, i byte av elmätare, i nya fjärrvärmeledningar och i detta obegripliga stadsnät.
Kommunen har nu kommit med nya ägardirektiv som till stor del är bra, men i andra stycken lika orealistiska som de förutvarande. Om man ger direktiv om viss utdelningsnivå när man ändå vet att man inte gärna kommer att kunna få ut någon utdelning p.g.a. bolagets svaga ekonomi, så är direktiven inget annat än en ny hyllvärmare. I all synnerhet som man samtidigt kräver en högre självfinansiering och högre soliditet. Ekvationen går inte ihop.
Kommunchefen Peter Lundberg uttalar sig för tidningen Måsen, efter ett antal undanflykter och säger att "Varken ägarna eller SEVAB tar ut några övervinster, utan de avgifter vi har är de vi måste ha!"
Här talar Lundberg mot bättre vetande (för att inte använda starkare uttryck). Lundberg känner väl till det problem som ännu p.g.a. kommunförvatlningens/politikens förhalande av frågan, kvarstår olöst.
När VA- och renhållningsverksamheten överfördes till SEVAB angavs ett värde för befintliga anläggningar som bolaget övertog vilket visat sig vara omkring 50 miljoner för högt! Bl.a. har anläggningar som angivits i handlingar inte kunnat återfinnas i verkligheten. Dessutom har bolaget tvingats att betala en alldeles för hög ränta till kommunen för dessa övertagna anläggningar. De 4,5% som bolaget betalar kommunen idag är ren smygbeskattning av bolagets kunder.
Övervärdet och den höga räntan har en högst väsentlig taxepåverkan i fel riktning.
Den genomlysning av den kommunala VA-verksamheten som SEVAB genomförde och som borde gjorts innan man övertog verksamheten från kommunen visade på en skrämmande släpphänt hantering i den kommunala förvaltningen. Hur detta har kunnat pågå år ut och år in utan att någon reagerat är för mig helt obegripligt och ett oerhört underbetyg åt tidigare nämndpolitiker och revisorer.
Att detta är ett dilemma för det småleende kommunalrådet med de korta svaren, är begripligt. Trots försök från bolagets sida har man inte kommit till någon lösning med kommunen. Att sänka resultatet i den redan svaga kommunala ekonomin med 50 miljoner är givetvis ingen välkommen åtgärd, lika lite som det är för de länder och banker som tvingas halvera sina fordringar på Grekland.
Men det måste ske! VA-kollektivets medlemmar har i åratal skinnats på minst 5 miljoner kronor årligen och att låta detta fortgå ytterligare år utan att åtgärda saken vore vansinne.
Det är inte Stockholmsvattnet som är boven i dramat. Allt det vatten Strängnäs köper under ett år kostar 12 miljoner kronor. Samtidigt är SEVABs kapitalkostnader för VA-verksamheten 13 miljoner!!
Det säger sig självt att något är oerhört skevt. Vem har modet att rätta till detta?
Såväl kommunalrådets som SEVABs ordförandes Leif Lindströms tystnad och ovilja att besvara berättigade frågor om SEVAB vid fullmäktigemötet i måndags var mindre klädsam. Och Leifs hänvisning till aktiebolagslagen för att slippa svara gavs mot bättre vetande! När det rör rent kommunala frågor tar offentlighetslagstiftningen över aktiebolagslagen. Det vet Leif Lindström precis lika bra som Torgny Jonsson som utan problem besvarade motsvarande fråga om fastighetsbolaget.