39 år får räcka. Nu "vänder jag blad".....
Idag lämnade jag mitt sista politiska uppdrag i Strängnäs Kommun. Vid årsstämman i SEVAB med dotterbolag ersattes jag som ordinarie i styrelsen av Stig Daun från Stallarholmen.
Sedan i januari har jag formellt varit "vilde" eller "obunden" styrelserepresentant. Eftersom dessa mandat inte följer vanliga kommunala tillsättningregler så kunde jag inte ersättas av någon annan förrän vid dagens årsstämma (eller bolagsstämma för att använda den äldre och mer adekvata termen). Och tanken är ju inte heller att man som styrelseledamot i ett kommunalt bolag ska bedriva kommunalpolitik utan det är bolagets och dess ägares intressen man ska företräda, inte sitt parti. I den ideala kommunfullmäktigeförsamlingen borde samma sak gälla där att så fort man är vald, är det inte längre partiets organisation som är ens uppdragsgivare utan väljarna, skattebetalarna. Det är deras bästa man ska ha för ögonen.
Somliga politiker kan kombinera dessa infallsvinklar. Andra inte.
Det är 39 år sedan jag gjorde debut i Strängnäs kommunpolitik i och med att jag tog plats i Skolstyrelsen som den hette på den tiden. Ledd av den avdankade militärduon Åke Höijer på ordförandeposten och den imposante Lars Sjöberg som skolchef.
Då var det ordning och reda inom kommunens skolor även om fatala missgrepp förekom. Som t.ex. den omtalade rivningen av Vita Skolan i Mariefred. Som kunde genomföras p.g.a. att Skolöverstyrelsen påstods ha krävt ytan för friluftsaktiviteter. Ett påstående som visade sig helt påhittat. Men då var rivningen redan genomförd. Ett svart kapitel i mina politiska minnen.
Uppdraget hade föregåtts av ett par månader i Turistnämnden. I Skolstyrelsen blev jag kvar till 1976 om jag inte minns fel (de äldre uppdragen finns inte med i kommunens nätuppgifter), då jag gick in som Kommunstyrelseledamot. Redan 1973 blev jag ledamot av Kommunfullmäktige där jag så småningom blev gruppldare för Folkpartiet. Sedan en stor del av gruppen fått nog av att ständigt bli överkörd av ett eget kommunalråd som sällan eller aldrig deltog i gruppmöten men vars omvalskandidatur alltid stöddes av en mängd uppdykande medlemmar som man aldrig såg röken av mellan valen, och samfällt och under visst buller tågade ut från våra fullmäktigeuppdrag, inskränkte jag mig under några år till ett styrelseuppdrag i ett kommunalt bolag.
Under ett antal år lämnade jag politiken helt och bytte till och med parti. Men 1996 var jag tillbaka inom kyrkopolitiken i Härad dit vi flyttat 1996 efter 26 år i Mariefred (varav två i Åkers Styckebruk). 2001 blev jag ledamot av den ekonomiska föreningen Mälarturism (vars stadgar och förutsättningar till stor del dragits upp i vårt lusthus i Mariefred ett tiotal år tidigare). 2003 gjorde jag mitt återinträde i fullmäktige som v. gruppledare för Kristdemokraterna, som jag då börjat rösta med i valet 1991. Jag blev suppleant i kommunstyrelsen och dess personalutskott, ledamot av Demokratiberedningen och Miljö- och Räddningsnämnden vars förste vice ordförande jag också blev. Liksom v. ordf. i Kommundelsrådet i Härad.
Vid valet 2006 blev jag "omsprungen" till fullmäktige och därigenom ersättare. Dock fortfarande v. gruppledare och suppleant i KS. Fortsatt ledamot av Demokratiberedningen och dessutom Näringslivsutskottet. En tid under den förra mandatperioden var jag dessutom ledamot av Näringslivsrådet tills Anders Svensson och Ingrid Fäldt tyckte att det där kunde de fixa själva och sparkade ut övriga ledamöter. Detsamma skedde efter en tid med det nya näringslivsutskottet. Den här gången var det Björn Lind som kunde fixa allt själv och lade ner utskottet efter ett år.
Eftersom jag i valrörelsen och i Demokratiberedningen propagerat för Miljö- och Räddningsnämndens nedläggning (eftersom miljöfrågor i huvudsak ändå hanterades inom Plan- & Bygg-sidan), kunde jag inte med gott samvete sitta kvar i den nämnden efter valet utan blev istället ledamot av Plan- & Byggnämnden.
Så inträffade palatsrevolutionen 2008 då FP och C lämnade den borgerliga alliansen och gick över till Socialdemokraterna. Detta kom att innebära en del omstuvningar i nämnder och styrelser. Jag fick lämna min ordinarie plats i P&B för att istället bli "moderat" ersättare (jag fick sitta på ett moderat mandat tack vare en valteknisk samverkan). Min ledamotsplats i styrelsen för SEVAB med dotterbolag fick jag av samma skäl lämna vid årsstämman 2009 för att istället bli ersättare (för en moderat).
Som jag sade idag när jag blev avtackad av min mångårige "trätobroder" Leif Lindström, ordförande i SEVAB tillsammans med de fem övriga som avgick: Om den kommunala förvaltningen skötts med samma effektivitet och professionalitet som VD Lena Lundberg och hennes medarbetare sköter SEVAB, så hade det varit en fröjd att vara kommunalpolitiker i Strängnäs Kommun. Och detta sa jag trots att jag är principiell motståndare till kommunala bolag och trots att jag i hög grad anser att Strängnäs Kommun inte borde äga SEVAB eftersom bolaget förtjänar en mer kompetent och framförallt kapitalstark ägare.
Vad jag också tänkt säga men som föll bort var att även om Leif Lindström och jag ofta stått på motsatta sidor i olika frågor och trots att han gärna blir lite mångordig (ska jag säga...) så ska han ha en eloge för sitt sätt att sköta styrelsearbetet i SEVAB. Det gör han faktiskt bra (trots att han är politiker...).
Så nu är jag inte längre politiker! Under mina år inom politiken har jag dock ofta intagit en kritisk hållning när jag haft anledning. Den kritiska granskningen lär jag nog fortsätta med även sedan jag lämnat den aktiva politiken.
Nu tar jag sommarlov från bloggandet också men håll gärna ögonen öppna framåt höstkanten igen!
Jag passar på att önska mina läsare en riktigt Skön Sommar!
Ha det gott!
MATS
Sedan i januari har jag formellt varit "vilde" eller "obunden" styrelserepresentant. Eftersom dessa mandat inte följer vanliga kommunala tillsättningregler så kunde jag inte ersättas av någon annan förrän vid dagens årsstämma (eller bolagsstämma för att använda den äldre och mer adekvata termen). Och tanken är ju inte heller att man som styrelseledamot i ett kommunalt bolag ska bedriva kommunalpolitik utan det är bolagets och dess ägares intressen man ska företräda, inte sitt parti. I den ideala kommunfullmäktigeförsamlingen borde samma sak gälla där att så fort man är vald, är det inte längre partiets organisation som är ens uppdragsgivare utan väljarna, skattebetalarna. Det är deras bästa man ska ha för ögonen.
Somliga politiker kan kombinera dessa infallsvinklar. Andra inte.
Det är 39 år sedan jag gjorde debut i Strängnäs kommunpolitik i och med att jag tog plats i Skolstyrelsen som den hette på den tiden. Ledd av den avdankade militärduon Åke Höijer på ordförandeposten och den imposante Lars Sjöberg som skolchef.
Då var det ordning och reda inom kommunens skolor även om fatala missgrepp förekom. Som t.ex. den omtalade rivningen av Vita Skolan i Mariefred. Som kunde genomföras p.g.a. att Skolöverstyrelsen påstods ha krävt ytan för friluftsaktiviteter. Ett påstående som visade sig helt påhittat. Men då var rivningen redan genomförd. Ett svart kapitel i mina politiska minnen.
Uppdraget hade föregåtts av ett par månader i Turistnämnden. I Skolstyrelsen blev jag kvar till 1976 om jag inte minns fel (de äldre uppdragen finns inte med i kommunens nätuppgifter), då jag gick in som Kommunstyrelseledamot. Redan 1973 blev jag ledamot av Kommunfullmäktige där jag så småningom blev gruppldare för Folkpartiet. Sedan en stor del av gruppen fått nog av att ständigt bli överkörd av ett eget kommunalråd som sällan eller aldrig deltog i gruppmöten men vars omvalskandidatur alltid stöddes av en mängd uppdykande medlemmar som man aldrig såg röken av mellan valen, och samfällt och under visst buller tågade ut från våra fullmäktigeuppdrag, inskränkte jag mig under några år till ett styrelseuppdrag i ett kommunalt bolag.
Under ett antal år lämnade jag politiken helt och bytte till och med parti. Men 1996 var jag tillbaka inom kyrkopolitiken i Härad dit vi flyttat 1996 efter 26 år i Mariefred (varav två i Åkers Styckebruk). 2001 blev jag ledamot av den ekonomiska föreningen Mälarturism (vars stadgar och förutsättningar till stor del dragits upp i vårt lusthus i Mariefred ett tiotal år tidigare). 2003 gjorde jag mitt återinträde i fullmäktige som v. gruppledare för Kristdemokraterna, som jag då börjat rösta med i valet 1991. Jag blev suppleant i kommunstyrelsen och dess personalutskott, ledamot av Demokratiberedningen och Miljö- och Räddningsnämnden vars förste vice ordförande jag också blev. Liksom v. ordf. i Kommundelsrådet i Härad.
Vid valet 2006 blev jag "omsprungen" till fullmäktige och därigenom ersättare. Dock fortfarande v. gruppledare och suppleant i KS. Fortsatt ledamot av Demokratiberedningen och dessutom Näringslivsutskottet. En tid under den förra mandatperioden var jag dessutom ledamot av Näringslivsrådet tills Anders Svensson och Ingrid Fäldt tyckte att det där kunde de fixa själva och sparkade ut övriga ledamöter. Detsamma skedde efter en tid med det nya näringslivsutskottet. Den här gången var det Björn Lind som kunde fixa allt själv och lade ner utskottet efter ett år.
Eftersom jag i valrörelsen och i Demokratiberedningen propagerat för Miljö- och Räddningsnämndens nedläggning (eftersom miljöfrågor i huvudsak ändå hanterades inom Plan- & Bygg-sidan), kunde jag inte med gott samvete sitta kvar i den nämnden efter valet utan blev istället ledamot av Plan- & Byggnämnden.
Så inträffade palatsrevolutionen 2008 då FP och C lämnade den borgerliga alliansen och gick över till Socialdemokraterna. Detta kom att innebära en del omstuvningar i nämnder och styrelser. Jag fick lämna min ordinarie plats i P&B för att istället bli "moderat" ersättare (jag fick sitta på ett moderat mandat tack vare en valteknisk samverkan). Min ledamotsplats i styrelsen för SEVAB med dotterbolag fick jag av samma skäl lämna vid årsstämman 2009 för att istället bli ersättare (för en moderat).
Som jag sade idag när jag blev avtackad av min mångårige "trätobroder" Leif Lindström, ordförande i SEVAB tillsammans med de fem övriga som avgick: Om den kommunala förvaltningen skötts med samma effektivitet och professionalitet som VD Lena Lundberg och hennes medarbetare sköter SEVAB, så hade det varit en fröjd att vara kommunalpolitiker i Strängnäs Kommun. Och detta sa jag trots att jag är principiell motståndare till kommunala bolag och trots att jag i hög grad anser att Strängnäs Kommun inte borde äga SEVAB eftersom bolaget förtjänar en mer kompetent och framförallt kapitalstark ägare.
Vad jag också tänkt säga men som föll bort var att även om Leif Lindström och jag ofta stått på motsatta sidor i olika frågor och trots att han gärna blir lite mångordig (ska jag säga...) så ska han ha en eloge för sitt sätt att sköta styrelsearbetet i SEVAB. Det gör han faktiskt bra (trots att han är politiker...).
Så nu är jag inte längre politiker! Under mina år inom politiken har jag dock ofta intagit en kritisk hållning när jag haft anledning. Den kritiska granskningen lär jag nog fortsätta med även sedan jag lämnat den aktiva politiken.
Nu tar jag sommarlov från bloggandet också men håll gärna ögonen öppna framåt höstkanten igen!
Jag passar på att önska mina läsare en riktigt Skön Sommar!
Ha det gott!
MATS
Ha det skönt nu, Mats!
Att det ska dyka upp fler politiker som du är högst osannolikt, men jag vågar hoppas att det kommer nya självständigt tänkande folkrepresentanter - och att de gamla partipolitruker som inte vågar släppa fram dem blir de som avgår först.