Mats Werner

Strängnäs oförmåga att sköta kommunala upphandlingar på ett riktigt och korrekt sätt går igen på flera områden. Det är inte bara kommunchefer som inte kan upphandlas korrekt utan också träd och blommor.

Vi har alla fascinerats av den prakt som den nya trafikplatsen vid Finningekorset verkar utveckla. Här ha inte sparats på de lånade slantarna!

Fint blir det onekligen. Man hade bara önskat att vi hade råd att betala kalaset med egna pengar.

Planteringarna har delats upp i flera etapper, varav jag nu kikar på den del av projektet som berör sträckan från Finningerondellen och västerut utmed väg 900.

Det anbudsunderlag som gick ut omfattade leverans av diverse träd och perenna växter samt sadelgjord till stödstörar.

Underlaget avser 13 delobjekt och anbud kan lämnas på "hela eller delar" av det efterfrågade sortimentet.

Det inkommer fyra anbud som samtliga kvalificerar sig för bedömning utifrån övriga allmänna upphandlingskrav.

Man gör en s.k. viktning av resp. anbud där det finns absoluta frågetecken när det gäller t.ex. att någon anbudsgivare ska ha fått högre betyg för att de avsåg att leverera med egen bil, trots att detta inte finns med som krav i underlaget och heller inte efterfrågats hos övriga anbudsgivare. Denna "viktning" är och förblir en rent subjektiv bedömning som görs av de upphandlingsansvariga. Och visst kan man få intryck av att viktningen görs med någon speciell avsikt.

Två av anbudsgivarna sorteras omgående bort från vidare bedömning avseende leverans av träd p.g.a. att man angett avvikelser mot önskade trädstorlekar eller -sorter.

Eftersom anbud kan avse "hela eller delar av det efterfrågade sortimentet" måste man ju då ställa sig frågan varför inte de bortsorterade kan kvarstå i bedömningen när det gälller övriga trädsorter som motsvarar de som efterfrågats av kommunen?



Till saken hör att den ena av dessa anbudsgivare anger att en av trädsorterna (Amerikanskt häggkörsbär) "ej går att uppbringa" i efterfrågad storlek (stamomfång 1 m ovan jord: 20-25 och 4 omplanteringar) och istället offererar det mindre omfånget (18-20 med 4 omplanteringar). Den andra bortsorterade anbudsgivaren har angett "Kan ej leverera" efterfrågad sort och storlek men har dessutom avvikelser betr. andra delobjekt.

Jag tror att jag – utan någon fackkunskap som upphandlare – om jag hos två anbudsgivare fann den upplysningen, skulle finna det rimligt att faktiskt fråga de båda anbudsgivare som inte angett några reservationer beträffande det amerikanska häggkörsbäret, om de faktiskt kan leverera. Trots allt är det fråga om en rätt så begränsad skara plantskolor i Europa som har kapacitet att leverera för denna typ av upphandlingar och troligt är att alla de fyra svenska anbudsgivarna på ett eller annat sätt har samma leverantörskrets att vända sig till. Särskilt som just storlekarna tycks ha varit avgörande för den landskapsarkitekt som ritat det hela.

Men icke! Istället väljer man alltså att helt sonika ta bort de två anbudsgivare som varit ärliga nog att kontrollera tillgången av trädsorten ifråga och när de funnit det svårt eller omöjligt att leverera önskad storlek/sort också öppet angett detta.

Istället antas en av de två andra anbudsgivarna som inte reserverat sig betr. just de amerikanska häggkörsbärsträden som leverantör av samtliga träd i upphandlingsetappen.

Till en kostnad som för de övriga två trädsorterna överstiger den billigaste av de två bortsorterade anbudsgivarna med 240.380:- kronor!

Så långt upphandlingen!

Så kommer vi till leveranserna som sker planenligt. Men hur förhåller det sig då med de amerikanska häggkörsbärsträden? Har man faktiskt kunnat leverera 40 stycken som man offererat  – och fakturerat?

Det står klart för var och en som själv vill kontrollera de plantetiketter som följer varje träd och som fortfarande sitter kvar på de flesta, att endast 11 träd har levererats av den storlek som anbudet föreskrev!



Resterande 29 träd är av samma storlek som en av de ratade anbudsgivarna offererat istället för efterfrågad storlek (som alltså inte fanns att tillgå i tillräcklig mängd någonstans i Europa, vilket anbudsgivaren ifråga kontrollerat INNAN anbudes avgavs!).

Men dessa 29 träd som alltså den ratade anbudsgivaren offererat för 2.200:-/st, har den vinnande anbudsgivaren fakturerat med 3.246:-/träd! Alltså mer än tusen kronor dyrare per träd!

Frågorna man som kommuninvånare och skattebetalare ställer sig är:

1. Om man anger att anbud kan ges för hela eller delar av entreprenaden och denna är uppdelad i 16 delar, hur kan man då i upphandlingen göra en enda delning, nämligen mellan "träd" (till vilka man märkligt nog även för Rådhusvin som knappast är att beteckna som träd) och "perenner" istället för att plocka det lägsta/bästa anbudet för varje entreprenaddel?

2. Om man från två av fyra anbudsgivare får reservationer betr. en entreprenaddel med vetskap om den begränsade leverantörskrets som finns för den trädsort som efterfrågats i anbudsunderlaget, varför begär man inte garantier för att de anbudsgivare som inte lämnat reservationer faktiskt kan leverera. Vi vet ju att i vart fall de bortsorterade har begärt och fått reservationer genomförda hos sina resp. leverantörer för att garantera att vad man offererat kan man också leverera.

3. När så träden ankommer och planteras, hur kommer det sig då att man från kommunens ansvariga inte returnerar och reklamerar de 29 träd som alltså inte motsvarat vad entreprenadhandlingarna stipulerade. Att just storleken på dessa träd var av avgörande betydelse framgår ju av att två av anbudsgivarna sorterades bort från vidare bedömning betr. alla tre trädsorterna av just det skälet. Istället planterar man de mindre träden utan anmärkning!

Först och främst krävs nu att man inom kommunen får ordning på hur dessa upphandlingar ska ske – och genomföras!

Vidare krävs givetvis att den vinnande entreprenören ersätter kommunen för den överkostnad som man genom att – medvetet eller bara p.g.a. slarv – vilseföra kommunens upphandlare betr. tillgången på efterfrågad vara, åsamkat kommunens skattebetalare.

Och då inte bara med en mellanskillnad för de 29 felaktiga träden, och inte bara med mellanskillnaden mellan fakturerat felaktigt pris och det egna priset för den mindre trädsorten, utan faktiskt med hela den summa som utgör skillnaden mellan det vinnande anbudet för träden, 779.274:- och det anbud som om det inte hade diskvalificerats p.g.a. den mindre trädsorten, hade vunnit entreprenaden: 473.880:- eller 305.394 kronor!

För det är den summa som kommunen de facto förlorat på grund av den vinnande anbudsivarens handlande.



Efter att ha slagit ner på kommunens lagstridiga anlitande av Kommunchef, Näingslivschef och div. andra konsulter, har Strengnäs Tidning idag inlett en granskning av hur kommunen hanterar sina upphandlingar. Med all säkerhet kommer också ovan beskrivna fall att belysas av tidningen.
Vilket alltså skedde idag då tidningen bl.a. kan berätta att när man frågar den ansvarige kontorschefen László Némedi om saken så halar denne fram en icke registrerad eller diarieförd faktura avseende ETT träd till en kostnad av över 7.000 kronor som kommunen får gratis som "kompensation" för de felaktigt levererade träden! Det är ju patetiskt!
Det är alltså så man ska göra för att vinna kommunala uppdrag: säg att du kan leverera precis vad som efterfrågas och vinn upphandlingen, leverera sedan någonting helt annat och "kompensera" med en chokladask!

Som slutkläm på året 2011 gör Strengnäs tidning idag den 30 december en bra sammanfattning av alla de oerhört pinsamma övertramp som kommunalråd och kommunchef gjort sig skyldiga till. Det senaste är att maktduon nu gör sig av med den vice kommunchefen Christina Zetterström som varit en av dem som ihärdigast försökt få maktduon att inse att vad de gjorde innebar lagbrott. Vi kunde också läsa i tidningen att Konkurrensverket har till och med Nyårsafton på sig att förelägga Strängnäs kommun det straff som borde vara självklart för de flagranta lagbrott som skett.

Som jag skrev till Konkurrensverket och Justitieminsitern idag: vad sänder detta för signaler till väljare och anställda? Man kan göra vilka övertramp som helst. Bryta lagar som betraktas som "teknikaliteter", allt i flexibilitetens namn. Man kan ljuga för pressen och tysta den interna tjänstemannakritiken genom att få alla anställdda att inse att det är bäst att hålla inne med kritik om man inte vill bli av med jobbet. Ändå får man uttalat stöd av partikollegorna som jag hittills i de flesta fall betraktat som människor med stor integritet och insiktsfullhet. Det var tydligen en felbedömning från min sida.

Är det ett samhälle vi vill ha? Är det ett samhälle de som röstade på Centerpartiet, Folkpartiet, Socialdemokrater och Miljöpartister vill ha? Där makten korrumperar? Där "handslaget" är allt som behövs för att flexibelt hantera våra gemensamma tillgångar på ett närmast diktatoriskt sätt?

Jag tvivlar!