Rödklöverns tunna soppa med illasmakande ingredienser!
Så har den nya majoriteten, i pressen kallad "Fyrklövern" offentliggjort sin programförklaring. I mina ögon vore beteckningen "Rödklövern" mer adekvat eftersom den presenterat sig som "socialdemokratisk".
Att Miljöpartiet är torsken i sammanhanget märks väl. En kommunalrådspost, några välvilliga ord om miljön och en nämnd för hållbar utveckling samt "gågator införs" är vad Miljöpartiet kostar.
Jens Persson talar om ett sammanbundet gångstråk från Visholmen till Präntaren. Då har vi väl en ny omgång att vänta kring Trädgårdsgatan mellan Eskilstunavägen och Källgatan igen. Kommunfullmäktige avslog med betryggande majoritet Miljöpartiets motion i denna fråga så sent som i måndags. Jag noterade att Terese Holmberg inte brydde sig om att försvara sin motion. Förmodligen satt hon och myste i tron att den nya majoritetsöverenskommelsen ska ta hand om frågan. Måtte nu fastighetsägare och butiksägare vakna och agera och inte bara överlåta till oss politiker att försvara deras och konsumenternas intressen. Det krävs faktiskt också lite engagemang från dem som blir direkt berörda av detta.
Lite ros ska jag dock också ge: att man inser, erkänner och åtgärdar idiotin med ett kommunstyrelsens arbetsutskott är senkommet men välkommet!
Det måste ju bli majoritetens parter som politiskt bereder de ärenden som ska gå upp i Kommunstyrelsen och låter ordförande (KSO) lägga beslutsförslagen. Att som hittills under intet förpliktigande insmickrande "alla ska vara med"-toner, låta alla partier ha säte - men inte stämma i en extra och kostsam politisk nivå, har ju i princip gjort oppositionen till gisslan utan något reellt inflytande.
En opposition som jamsar med och i mjuka ordalag försöker nå konsensus i allt, är inte politiken betjänt av. Det var länge sedan kommunalpolitiken var blocklös och majoriteter växlade i varje fråga. Idag gäller på den kommunal nivån liksom på riksplanet en klar polarisering mellan ett borgerligt och ett socialistiskt block. Strängnässituationen ger ytterligare dimensioner åt oppositionsarbetet som måste bli kristallklart och kritiskt granskande i alla lägen. Inget gullande!
I övrigt är väl plattformen mestadels till intet förpliktigande typiska floskler.
Inte heller har man lyckats minska den politiska organisationen. Nämnderna är i princip desamma och dessutom ökar man på den med s.k. lokala styrelser. De gamla kommundelsråden får sig ett semantiskt "lokalvårdarlyft"och förses åter med egen budget för parkbänkar och annat smått och gott. Samma elände som med de första kommundelsråden m.a.o. En skendemokratiskt gest som ska hålla kommundelarna lugna i tron att de verkligen kan påverka centrala och avgörande politiska beslut. Och som kostar pengar i sammanträdesarvoden och administration. När det finns så många goda exempel på andra och mer effektiva sätt att bedriva närdemokrati.
Men det kanske värsta är väl ändå:
"Åkers Folkets Hus köps och drivs vidare av kommunen".
Kommunen ska alltså gå in och rädda en konkursfärdig socialdemokratisk intresseförening med skattepengar!
En förening där det socialdemokratiska Kommunalrådet Tjernström har ett avgörande inflytande. Det är inte bara anmärkningsvärt - det är mot all politisk anständighet!
Om kommunen med skattepengar ska köpa fastigheter måste det finnas ett klart definierat kommunalt behov. Det räcker inte med att man ska rädda ansiktet på ett av Kommunalråden för att hans ordförandeskap i föreningen inte förmått administrera sin byggnad på ett mer inkomstbringande sätt, eller inte lyckas finna en köpare på fria marknaden som är beredd att betala vad föreningen behöver.
Margit Urtegård och Jan Eriksson skriver klokt i ett inpass den 10 november i tidningen
Att Miljöpartiet är torsken i sammanhanget märks väl. En kommunalrådspost, några välvilliga ord om miljön och en nämnd för hållbar utveckling samt "gågator införs" är vad Miljöpartiet kostar.
Jens Persson talar om ett sammanbundet gångstråk från Visholmen till Präntaren. Då har vi väl en ny omgång att vänta kring Trädgårdsgatan mellan Eskilstunavägen och Källgatan igen. Kommunfullmäktige avslog med betryggande majoritet Miljöpartiets motion i denna fråga så sent som i måndags. Jag noterade att Terese Holmberg inte brydde sig om att försvara sin motion. Förmodligen satt hon och myste i tron att den nya majoritetsöverenskommelsen ska ta hand om frågan. Måtte nu fastighetsägare och butiksägare vakna och agera och inte bara överlåta till oss politiker att försvara deras och konsumenternas intressen. Det krävs faktiskt också lite engagemang från dem som blir direkt berörda av detta.
Lite ros ska jag dock också ge: att man inser, erkänner och åtgärdar idiotin med ett kommunstyrelsens arbetsutskott är senkommet men välkommet!
Det måste ju bli majoritetens parter som politiskt bereder de ärenden som ska gå upp i Kommunstyrelsen och låter ordförande (KSO) lägga beslutsförslagen. Att som hittills under intet förpliktigande insmickrande "alla ska vara med"-toner, låta alla partier ha säte - men inte stämma i en extra och kostsam politisk nivå, har ju i princip gjort oppositionen till gisslan utan något reellt inflytande.
En opposition som jamsar med och i mjuka ordalag försöker nå konsensus i allt, är inte politiken betjänt av. Det var länge sedan kommunalpolitiken var blocklös och majoriteter växlade i varje fråga. Idag gäller på den kommunal nivån liksom på riksplanet en klar polarisering mellan ett borgerligt och ett socialistiskt block. Strängnässituationen ger ytterligare dimensioner åt oppositionsarbetet som måste bli kristallklart och kritiskt granskande i alla lägen. Inget gullande!
I övrigt är väl plattformen mestadels till intet förpliktigande typiska floskler.
Inte heller har man lyckats minska den politiska organisationen. Nämnderna är i princip desamma och dessutom ökar man på den med s.k. lokala styrelser. De gamla kommundelsråden får sig ett semantiskt "lokalvårdarlyft"och förses åter med egen budget för parkbänkar och annat smått och gott. Samma elände som med de första kommundelsråden m.a.o. En skendemokratiskt gest som ska hålla kommundelarna lugna i tron att de verkligen kan påverka centrala och avgörande politiska beslut. Och som kostar pengar i sammanträdesarvoden och administration. När det finns så många goda exempel på andra och mer effektiva sätt att bedriva närdemokrati.
Men det kanske värsta är väl ändå:
"Åkers Folkets Hus köps och drivs vidare av kommunen".
Kommunen ska alltså gå in och rädda en konkursfärdig socialdemokratisk intresseförening med skattepengar!
En förening där det socialdemokratiska Kommunalrådet Tjernström har ett avgörande inflytande. Det är inte bara anmärkningsvärt - det är mot all politisk anständighet!
Om kommunen med skattepengar ska köpa fastigheter måste det finnas ett klart definierat kommunalt behov. Det räcker inte med att man ska rädda ansiktet på ett av Kommunalråden för att hans ordförandeskap i föreningen inte förmått administrera sin byggnad på ett mer inkomstbringande sätt, eller inte lyckas finna en köpare på fria marknaden som är beredd att betala vad föreningen behöver.
Margit Urtegård och Jan Eriksson skriver klokt i ett inpass den 10 november i tidningen
Ja, jag skriver också på min blogg att det mest är floskler, sånt som vi hört förut. Jag delar din uppfattning att MP inte verkar ha fått igenom några verkliga förändringar vad gäller kommunens strategiska mål och styrning.
Vi hade ju - som andra kommuner - kommit fram till att miljöstrategiska frågor ska hanteras övergripande, på högsta nivå, inte av en nämnd som mest har fokus på tillsyn. Att nämnden byter namn förändrar inte saken.
I nämnden kommer de säkert ha lika trevligt som på kulturnämndens möten, men vilka verkliga förändringar kommer att ske???