Mats Werner

Den väsentligaste bilden som visades för oss politiker på Bommersvik i början på veckan.


Som Oppositionsrådet Maria von Beetzen, Margit Urtegård och Christer Alvin redan berättat så befann sig kommunstyrelsens politiker, nämndernas presidier, Fullmäktiges ordförande, representanter för de kommunala bolagen och förvaltningens hela ledningsgrupp med alla kontorschefer under måndagen och större delen av tisdagen på Bommersvik, sossarnas kursgård, vackert belägen vid sjön Yngern.

Jag kunde ju inte låta bli att känna av lite dåliga vibbar i väggarna, även om stället gjordes om till vad det är av en av mina föräldrars nära vänner, granne och pappa till min lekkamrat Tomas, nämligen RESO-giganten Ivan Ohlson. En av de absoluta pionjärerna inom turistnäringen. Skapare av RESO i Rimini, Snäckgärdsbaden på Gotland, Ronneby Brunn m.m.

Äldste sonen Björn Ohlson är sedan många år mycket engagerad i s/s MARIEFRED och har därmed fått en koppling till vår kommun.

Måndagen ägnades till stor del åt omvärldsfrågor med hjälp av tre duktiga konsulter som med humor och erfarenhet spådde i kaffesump om hur det ska gå för Strängnäs!

Därefter var det dags för alla kontorschefer att framföra sina önskelistor. Vi proppades med behov och siffror, lagändringar och ny teknik. Sist av alla kom ekonomischefen och talade om att alla de många miljoner som kontoren drömde om fanns inte. "Det finns inget utrymme" som Ulrika Krigholm uttryckte saken.

Att hon har rätt kan man se av ovanstående graf som hon visade. De blå staplarna är den framtida skattenettoförändringen, medan den röda linjen är kostnadsnettoförändringen. Vi kan se att denna kunnat hejdas genom de inköps-, anställnings- och investeringsstopp som den nuvarande majoriteten införde för att bromsa utvecklingen. Precis som den gamla alliansen en gång gjorde för att komma tillrätta med denna ständiga och till synes ohejdbara behovs- och kostnadsexplosion.

Men denna broms är föga värd under de kommande åren om man inte vidhåller den restriktiva inställningen till kostnadsökningar. Just nu andas tillvaron i allmänhet lite optimism igen och raskt har tuttifruttikartellen slopat de olika stoppen. Per automatik brukar detta innebära en framvällande flod av tillbakahållna kostnadsökningar. Och så är man snabbt tillbaka i den oönskade spiralen.

Christer Alvin efterfrågade en nollbasbudgetering, liksom mitt parti gjort i en motion. Detta tillbakavisades av Socialchefen Bengt Gustafsson som med medhåll från ekonomichefen menade att man redan i samband med de kraftiga nedskärningar som gjorts, har "vänt på varje sten".

Dock tror jag att det fortfarande finns en del grus att skyffla undan. Inte minst vi politiker skulle kunna bidra genom att ena oss om en politisk organisation av ett helt annat slag (som t.ex. Arvika Kommuns m.fl.) som dels skulle innebära lägre kostnader för politiken och en effektivare kostnadsstyrning och inte minst en klarare beslutsordning som skulle göra slut på osäkerhet och stuprörsrester, utan att göra avkall på det demokratiska genomslaget.

Och inte blir det bättre av att man försöker bilda ännu ett kommunalt bolag som skall ta över alla näringslivsfrågor!
Den förre kommunchefen försökte få till ett koncernmoderbolag men fick inte gehör för det. Nu har hans handgångne man, förre näringslivschefen Christer Östlund, på konsultbasis föreslagit bildandet av ett näringslivsbolag istället.

I beslutsförslaget talas om att man ska utreda fördelarna med ett näringslivsbolag - men inte nackdelarna!

Att skapa ett sådant bolag innebär att man för bort för kommunen högst väsentliga frågor från den politiska dagordningen och låter dem avgöras inom en sluten styrelsekrets, där t.ex. också Kommunalrådets farbror kan tänkas komma att ingå! Som ska diskutera och avgöra mark- och lokaliseringsfrågor m.m.

Nej, bevare oss för fler kommunala bolag! Låt oss ägna oss åt att avveckla dem vi har!

(Det tycker också Strängnäspartiet!)