"Kropp & Själ"
På skivkonvolutet fanns ett par barndomsfoton av Lasse och Chrille. Lasse sitter på pottan nedanför trappan till familjens gamla sommarviste på Östra Ekudden i Vaxholm.
”Kropp och Själ, Lasse Werner och hans vän Christer Boustedt” (Dragon LP2)
Body and Soul - Hur nära är socialismen? - Ner med alla kulturgangsters! Del 1 - Body and Soul - Jag har bott vid en landsväg - Dalarne - Dewey Square - Ryska snuvan.
Christer Boustedt (as+bs), Lars Werner (p+spikp.+cembalo+voc.)
N:ris 3 och 4, inspelade 1 februari 1971
Nr 2 inspelad 3 september 1973
Övriga inspelade 16 maj 1974.
I september 1973 gjorde Lasse några inspelningar för Lasse Westins radioprogram som då hette ’Jazz Just Nu’ som ledde till ett tiotal program under rubriken ’Lasse Werner Story’. Till det sista programmet gjordes några kompletterande inspelningar.
”Att spela in Lasse Werner är ett äventyr! Vad det ska bli har man inte en aning om förrän det redan blivit. Och omtagningar är det aldrig fråga om.” skriver Lasse Westin på konvolutet.
1975 samlade Lassarna ihop material för en duo-LP med Lasse och Christer och den gavs ut som nr två av det nystartade skivbolaget Dragons utgåvor. Bolaget startades av Lasse Westin och pianisten Janne Wallgren.
Lasse Westin berättar vidare om hur det gick till när Lasse helt överraskande och oförberett begick sin sångdebut i radio. Han hade skrivit musik till sin gode vän poeten Petter Bergmans dikt ”Hur nära är socialismen”. Och vid sitt soloframförande av detta stycke tog han sig också för att framföra texten. ”Det blev mycket vackert och det blev dessutom det enda soloframträdandet på den här skivan” avslutar Westin.
Tomas Millroth recenserar skivan i OJ:
”Duon Werner-Boustedt hör till de fasta inventarierna på den svenska musikscenen, alltid lika rejäla och pålitliga. Det går ofta långa perioder, då man tar dem för så givna att man glömmer bort hur bra musik de gör ihop.
Ett av skälen är väl att de likhet med de flesta progressiva musiker har ganska få skivor bakom sig. Och definitivt få plattor som täcker hela deras spektrum.
Den här skivan är något i den stilen. Den är bra. Lägg den bredvid vilken som helst av USAs nya studioprodukter i plastad jazzväg. Och ni förstår vilken oerhörd musikalisk kraft som finns alldeles runt knuten. En del av materialet är gammal skåpmat, men Lasse Werner och Christer Boustedt har en fantastisk förmåga att fortfarande på en ganska traditionell grund låta alldeles nya. Jag tänker till exempel på ’Body and Soul’ för altsax och spikpiano. Där ges inte en sekund att suga i ro på den gamla schlagern. Och gamla slagdängan ’Jag har bott vid en landsväg’ får alldeles nya dimensioner när Werner sjunger, fullt med ironier, där han gång efter annan bryter igenom pekoralets gränser. Särskilt förtjust är jag emellertid i Werners tonsättning och sång av Petter Bergmans dikt ’Hur nära är socialismen?’ Där har Werner tagit varje strof på allvar, prövat den i olika lägen, mellan honungsljuv och löftesrik sång och extatisk vrede. Han har förstått Petter Bergman. Genom de ständiga vridningarna av texten kan man inte låta bli att lyssna på orden. När låten är slut har Werner tvingat lyssnaren att verkligen höra - och kanske förstå. Så skulle man också kunna karakterisera den här skivan. Lyssna och förstå.
Jag har bara en fråga till Werner: varför slutar han ’Jag har bott vid en landsväg’ och ’Hur nära är socialismen?’ på likartat sätt? De två texterna har väl inget gemensamt? Eller är det något jag ändå inte förstått där.
Kort och gott. I mitt tycke en av Boustedt-Werners bästa prestationer på skiva.”