IKEA flyttar in på Gripsholms Slott!
Igår kväll upplevde jag en härlig konsert i Rikssalen på Gripsholm med barytonsångaren Karl-Magnus Fredriksson. Det minde mig att jag inte berättat om årets porträttillskott till Hedersporträttsamlingen som avtäcktes vid Gripsholmsföreningen årsmöte i början av juni.
Styrelseledamoten Annika Hagström berättar om hur den filmade intervjun kom till.
Bak det gula täckelset dolde sig ett fotografiskt porträtt av Ingvar Kamprad. Ett genialt porträtt av fotografen Thomas Wågström som fångar hela bilden av en genialisk man, Ingvar Kamprad, Elmtaryd, Algunnaryd eller IKEA.
När jag såg det associerade jag direkt till en helgonbild. Kamprad har en färgskiftning i sitt gråa hår som får det att se ut som han har en religiös kalott lite på sniskan och han håller sin insexxkruv i en välsignelseliknande gest.
Och fotografen bekräftade denna avsikt när han berättade om hur porträttet kom till. Han påpekade också den valvliknande belysningsskuggan i bildens överkant.
Han berättade också om svårigheterna att få till en tid med Kamprad för att kunna göra porträttet. Att detta måste bli fotografiskt framgick med all önskvärd tydlighet för när skulle Kamprad som beskriver sitt liv så som att han bor på hotell och flygplatser, någonsin haft tid att "sitta för ett porträtt".
Istället blev det någon timme i samband med invigningen av ett IKEA-varuhus, då fotografen och hans objekt kunde "gå bakom" en stund och ta fotografiet.
Inte heller hade Kamprad möjlighet att själv närvara vid avtäckningen. Det skylldes på problem med hälsan vilket väl inte vore otroligt med tanke på det tempo denne man håller i sitt liv.
Istället lyckades man med hjälp av styrelseledamoten i Gripsholmsföreningen, Mariefredsbon och TV-journalisten Annika Hagströms hjälp få till en filmad intervju som vi alla fick ta del av i Rikssalen. Första gången jag upplevde en filmduk där.
Det blev ett lika träffande filmporträtt som den stillbild som var orsaken. Filmen visar denne i grunden enkle man som äger en otrolig självinsikt och en grundtrygghet i sig själv.
"Ja, jag är mycket rik!" säger han eftertänksamt och förklarar sedan hur lite det egentligen betyder för hans liv. Istället är det hans företag - eller rättare sagt - hans bild av det företag som är hans liv, som har betydelse. Vi som hade förmånen att vara på plats, var rörande överens om att denna intervju borde få en större spridning.
Kamprads betydelse för Sverige och Sverigebilden står inte monarkin efter. Jag har länge föreslagit att vi skulle slopa UD och överlåta Sveriges diplomatiska förbindelser med omvärlden till IKEA. Bättre ambassader kan man inte tänka sig.
Årets hedersporträtt i två upplagor!
Styrelseledamoten Annika Hagström berättar om hur den filmade intervjun kom till.
Bak det gula täckelset dolde sig ett fotografiskt porträtt av Ingvar Kamprad. Ett genialt porträtt av fotografen Thomas Wågström som fångar hela bilden av en genialisk man, Ingvar Kamprad, Elmtaryd, Algunnaryd eller IKEA.
När jag såg det associerade jag direkt till en helgonbild. Kamprad har en färgskiftning i sitt gråa hår som får det att se ut som han har en religiös kalott lite på sniskan och han håller sin insexxkruv i en välsignelseliknande gest.
Och fotografen bekräftade denna avsikt när han berättade om hur porträttet kom till. Han påpekade också den valvliknande belysningsskuggan i bildens överkant.
Han berättade också om svårigheterna att få till en tid med Kamprad för att kunna göra porträttet. Att detta måste bli fotografiskt framgick med all önskvärd tydlighet för när skulle Kamprad som beskriver sitt liv så som att han bor på hotell och flygplatser, någonsin haft tid att "sitta för ett porträtt".
Istället blev det någon timme i samband med invigningen av ett IKEA-varuhus, då fotografen och hans objekt kunde "gå bakom" en stund och ta fotografiet.
Inte heller hade Kamprad möjlighet att själv närvara vid avtäckningen. Det skylldes på problem med hälsan vilket väl inte vore otroligt med tanke på det tempo denne man håller i sitt liv.
Istället lyckades man med hjälp av styrelseledamoten i Gripsholmsföreningen, Mariefredsbon och TV-journalisten Annika Hagströms hjälp få till en filmad intervju som vi alla fick ta del av i Rikssalen. Första gången jag upplevde en filmduk där.
Det blev ett lika träffande filmporträtt som den stillbild som var orsaken. Filmen visar denne i grunden enkle man som äger en otrolig självinsikt och en grundtrygghet i sig själv.
"Ja, jag är mycket rik!" säger han eftertänksamt och förklarar sedan hur lite det egentligen betyder för hans liv. Istället är det hans företag - eller rättare sagt - hans bild av det företag som är hans liv, som har betydelse. Vi som hade förmånen att vara på plats, var rörande överens om att denna intervju borde få en större spridning.
Kamprads betydelse för Sverige och Sverigebilden står inte monarkin efter. Jag har länge föreslagit att vi skulle slopa UD och överlåta Sveriges diplomatiska förbindelser med omvärlden till IKEA. Bättre ambassader kan man inte tänka sig.
Årets hedersporträtt i två upplagor!