Mats Werner

PS den 26.1.2010:

Vid förnyad genomgång av handlingarna finner jag att det kapital på dryga 400.000:- som Pappas klienter funnit och som de genom domen i Malmö Tingsrätt lyckades komma åt, fanns inte på något konto utan låg i ett bankfack i banken som Veltjens hyrt under antaget namn. Nyckeln hade Veltjens placerat hos en annan person, medan innehavarnamnet till boxen fanns hos Veltjens fru. Efter Veltjens död kunde således inte boutredningsmannen komma åt boxens innehåll eftersom man inte hade nyckeln.

De som antagligen lett Pappa och hans klienter till bankfacket var ett par herrar som uppenbarligen var rätt så ljusskygga. Den ene var Veltjens gamle vapendragare Willi Daugs som själv var föremål för processande för vapenaffärer såväl i Sverige som Finland. Dessa båda herrar hade också fordringar på Veltjens. Så kontentan blev att det avtal som slöts innebar att om Pappas klient greven, genom domen fick loss kapitalet i boxen skulle detta fördelas med en tredjedel till greven, en tredjedel till Fru Veltjens (som tack för hennes medverkan i domstolen) och en tredjedel till de båda herrarna som i avtalet uppträdde under ett alias i form av en bulvan i Amerika.

Precis som det verkar idag, var det oerhört många människor inblandade som skulle ha en slick var ur syltburken när det gällde vapenaffärer.

Av ovanstående urklipp kan man utläsa att det var ytterligare personer inblandade som hade andel i själva fartygstransporten också.

En sammanräkning ger vid handen att i bara Allegroaffären känner jag till namnen på minst 14 personer som alla gjorde anspråk på provisioner på ammunitionsaffären.

Inte undra på att saker och ting blir dyra!