2

"Eskilstuna - en alldeles in i helsike tråkig stad!"


Brevet från Pappas barndomsvän Vicke daterat den 28 augusti 1917

Eftersom jag bor alldeles intill den gamla smedstaden Eskilstuna, fann jag givetvis ett visst nöje i att läsa ett gammalt brev som jag fann bland Pappas minnen som jag ägnat en tid åt att gå igenom i vinter.

Den stackars Vicke har blivit utlokaliserad från hufvudstaden och hans beskrivning av Eskilstuna ur ett storstadsperspektiv och inte minst hans väg dit, är rätt dråplig:

"Hej! utav bara fan!

Tack ska Du ha för Ditt brev. Du tror väl att jag lagt brevet i skrivbordslådan av bara fan. Jag är nu, som Du kanske redan vet, på jobb hos Munktells i Eskilstuna. Du drar väl slutsatser av bara fan
(ett uttryck som tydligen har fastnat hos Vicke!). Det är en alldeles in i helsike tråkig stad. Stadens ljusglimtar är 3 bio och en restaurang (och kondis). Fy tusan!

Jag kan lyckligtvis köra hem över någon söndag. Du frågade hur jag klarade
(oläsligt ord). Jag skulle just dra den där fina harangen Du pluggat i mig, då Eje upplät sin 'mun' och sa' i mycket prosaiska ordalag att Du måst resa och framförde Ditt tack. Jag måste naturligtvis  svälja de fina fraserna, för då var det ju för sent. Jag var nere lördagen, söndagen och måndagen därefter också. Hade förbannat trevligt. Jag lurade med min Gubbe, som var och hälsa på mig i Göteborg. Så körde jag ihop honom med Farbror Jeansson och så smet vi av bara fan. Gubben for hem redan på söndag kväll men jag stannade till tisdag morgon. Dom for hem på torsdag och voro i Göteborg en halv dag. Gubben Jeansson hade redan då lovat att skaffa mig till Munktells. Och han skulle meddela mig så fort som möjligt från Djursholm. Jag ville naturligtvis hem till söndagen och gick och väntade och väntade något svar. Så på fredag kväll vid 6-tiden kommer telegramgrabben. Jag sliter upp telegrammet och tror naturligtvis att jag ska finna ett 'Ja' men till min fasa telegraferar gubben att jag skall uppsöka disponenten personligen som för tillfället befann sig i Fiskebäckskil. Död och djävlar! tänkte jag. Jag telegraferade och frågade om det passade att jag kom på lördag. Sedan gick jag och väntade svar hela kvällen och natten för skulle jag fara så måste jag fara halv 8 på morgonen. Intet svar.

'Ä fan, jag far ändå' tänkte jag. Jag skulle ha en och en halv timme på mig i Fiskebäckskil för att hinna tillbaks till Göteborg halv 10, för att sedan hoppa upp på nattåget till Stockholm 10.03.

När jag kommer till Fiskebäckskil vid halv 1-tiden, snokar jag igenom hela samhället. Förgäves. När jag kommer in på telegrafstationen så ligger mitt telegam där! De ha ej heller kunnat hitta gubbfan. "Nå, så far jag väl hem ändå" tänkte jag. Båten skulle gå 2.40 och tåget halv 4. Men den där jädrans båten kom inte på utsatt tid. 'Fan. Ska jag nu inte hinna med tåget' tänkte jag. Jag hade nämligen telegraferat till hotellet och bett dom köpa biljett till Stockholm, betala min maträkning, min telegramräkning, lösa ut cykeln, ta ner sakerna till stationen o.s.v.........och sedan skulle jag komma för sent till det där djäkla Lysekils-tåget. Nej, det vore fan. Det gick 5, det gick 10 och 20 minuter och ingen båt syntes. Men så strax efter 3 kommer den fan. Gud vad jag var glad. Så kommer jag över 20 minuter över 3, d.v.s. att jag hade 10 minuter på mig tills tåget skulle gå. Jag skulle just gå och köpa biljett då någon ropar på mig. Och vet Du vem det var. Jo, disponenten som jag sökt förgäves. Han bodde ej i Fiskebäckskil utan i Lysekil. Gubben Jeansson hade meddelat honom på något sätt att jag sökt honom. "Fan, ska jag hinna klara av det här på 10 minuter och dessutom köpa billjett". Allt gick som smort och kl. halv 10 var jag i Göteborg. (Det djäkligaste tåg jag farit på). Portieren hade skött om allt. gav honom en femma i dricks, och skulle just sätta i mig lite mat på den korta tid jag hade på mig, då ett par bekanta körde på mig och skulle säga adjö. Tre fjällor
(flickor. MWs anm. för moderna läsare) och en gubbe. Fjällorna hade blommor med sig o.s.v. Det kunde inte fan gå och äta då. det ända jag fått i mig på hela dagen, var en mager middag i Fiskebäck. Klockan blev 10.00, ett sista farväl, och sedan satt jag och skakade på en träbänk hela natten. Sov inte ett djäkla dugg. Var hemma på söndag och for måndag morgon till den här djäkla stan.

Detta är min tillvaro sedan vi skildes. Det har gått med fart som Du ser. Ursäkta stilen och svordomarna. Skriv av bara fan. Vännen VICKE"
.

Hur länge blev han kvar i Eskilstuna månntro?

nehe , så tråkigt e inte eskilstuna som alla som bor här säger . det är vad man gör det till

Hej glada och spralliga Felicia!

Jag tror att Du har rätt, men betänk att brevet skickades för snart etthundra år sedan!

Ha en glad helg!

MATS