Strängnäs och skolorna
Dagens Strengnäs Tidnings debattsida upptas till 90% av skolproblematiken i Strängnäs Kommun.
Det är intressant att läsa Johan Anderssons inlägg under rubriken "Osaklig debatt om friskolorna". Johan som är lärare på en för mig okänd skola som han kallar "Strängnäs Nya Skola" (det måste ju vara Roggeskolan då, för det är väl Strängnäs nyaste skola. Han kan ju inte gärna mena en av de allra äldsta, nämligen Paulinska, ....eller?
För den skolan har ju uppenbarligen problem just nu att döma av en annan artikel som talar om att skolan måste hålla stängt nu på fredag för att lärare och personal ska kunna gå igenom hur man ska tackla den "nya problematiken".
Det som är intressantast i Johan Anderssons artikel är inte hans bitvis helt oriktiga jämförelse med friskolorna utan det faktum att hans inlägg antyder att problemen hänger samman med "antalet utländska elevnamn".
David Aronsson ger i sitt inlägg uttryck för samma felsyn när det gäller friskolorna som Johan Andersson och Lasse Pettersson (också i dagens tidning). Man menar att friskolorna skulle ha så mycket bättre villkor än de kommunala.
Så är ju inte fallet! Friskolorna får exakt samma elevpeng som de kommunala. Dock har de kommunala den nackdelen att de inte själva kan styra över sina lokalkostnader. DET är en nackdel som de kommunala skolorna har jämfört med friskolorna. Och detta har flera oppositionspartier motionerat om att få en viss om ej fullständig förändring till stånd. Själv har jag sedan länge velat ge rektorerna sina skolfastigheter tillbaka. Jag tror att det är enda möjligheten, att de också får rådighet över sina lokaler.
Man kan ju då fråga sig varför man inte hör dessa klagorop från de "fria skolorna". I motsats till Johan Andersson tror jag inte att det i grunden är så att det har att göra med "utländska namn" eller ej. Det har att göra med föräldrarnas intresse och aktivitet när det gäller de egna barnen. Om det är så att de föräldrar med "utländska namn" skulle ha ett större ointresse av sina barns skolgång än andra, så är det synnerligen olyckligt och kanske bottnar i att information om barnens möjligheter inte har nått fram till föräldrarna.
För det är ju inte så att dessa barn med "utländska namn" inte också kan välja att gå i friskolor. När Lasse Pettersson menar att just detta att friskolorna kan säga nej till vissa elever skulle vara den stora villkorsskillnaden, så vill jag ställa en motfråga: kan någon säga att detta har skett? D.v.s. är det någon/några elever som nekats plats i en friskola trots att där funnits lediga platser? Jag är tveksam till att så vore fallet.
De lärare som fortfarande skriar efter mer resurser borde fundera en omgång till. Varför skriar inga lärare vid friskolorna om mera resurser? OM politikerna trots allt skulle fördela mer resurser till de kommunala skolorna så innebär ju det per automatik att också friskolorna får samma påslag per elev oavsett om de bett om det eller ej! Är det ett mer rättvist system? Absolut inte.
Vi vet ju att det inte finns någon direkt korrelation mellan bättre skolresultat och mer resurser. Felet ligger alltså på annat håll.
Det ligger i pedagogiken, det ligger i lärarnas engagemang i sin gärning och det ligger i den utbildning som dagens lärare har fått.
Någon annan reell förklaring finns inte till att det är en skillnad mellan kommunala och "fria" skolor.
Margit Urtegård och Erik Berg har också skrivit en insändare som berör skolan. Den mest berättigade frågan de ställer är "Har man helt givit upp tron på den kommunala skolan?"
Det är själva kärnfrågan. De lärare som skriar efter mer resurser och klagar över mängden av barn med "utländska namn", har de samma inställning till sitt jobb som de lärare jag själv en gång hade och som definitivt hade betydligt knappare resurser att röra sig med än dagens lärare?
Eller är de "bara" kommunalarbetare?
Det är intressant att läsa Johan Anderssons inlägg under rubriken "Osaklig debatt om friskolorna". Johan som är lärare på en för mig okänd skola som han kallar "Strängnäs Nya Skola" (det måste ju vara Roggeskolan då, för det är väl Strängnäs nyaste skola. Han kan ju inte gärna mena en av de allra äldsta, nämligen Paulinska, ....eller?
För den skolan har ju uppenbarligen problem just nu att döma av en annan artikel som talar om att skolan måste hålla stängt nu på fredag för att lärare och personal ska kunna gå igenom hur man ska tackla den "nya problematiken".
Det som är intressantast i Johan Anderssons artikel är inte hans bitvis helt oriktiga jämförelse med friskolorna utan det faktum att hans inlägg antyder att problemen hänger samman med "antalet utländska elevnamn".
David Aronsson ger i sitt inlägg uttryck för samma felsyn när det gäller friskolorna som Johan Andersson och Lasse Pettersson (också i dagens tidning). Man menar att friskolorna skulle ha så mycket bättre villkor än de kommunala.
Så är ju inte fallet! Friskolorna får exakt samma elevpeng som de kommunala. Dock har de kommunala den nackdelen att de inte själva kan styra över sina lokalkostnader. DET är en nackdel som de kommunala skolorna har jämfört med friskolorna. Och detta har flera oppositionspartier motionerat om att få en viss om ej fullständig förändring till stånd. Själv har jag sedan länge velat ge rektorerna sina skolfastigheter tillbaka. Jag tror att det är enda möjligheten, att de också får rådighet över sina lokaler.
Man kan ju då fråga sig varför man inte hör dessa klagorop från de "fria skolorna". I motsats till Johan Andersson tror jag inte att det i grunden är så att det har att göra med "utländska namn" eller ej. Det har att göra med föräldrarnas intresse och aktivitet när det gäller de egna barnen. Om det är så att de föräldrar med "utländska namn" skulle ha ett större ointresse av sina barns skolgång än andra, så är det synnerligen olyckligt och kanske bottnar i att information om barnens möjligheter inte har nått fram till föräldrarna.
För det är ju inte så att dessa barn med "utländska namn" inte också kan välja att gå i friskolor. När Lasse Pettersson menar att just detta att friskolorna kan säga nej till vissa elever skulle vara den stora villkorsskillnaden, så vill jag ställa en motfråga: kan någon säga att detta har skett? D.v.s. är det någon/några elever som nekats plats i en friskola trots att där funnits lediga platser? Jag är tveksam till att så vore fallet.
De lärare som fortfarande skriar efter mer resurser borde fundera en omgång till. Varför skriar inga lärare vid friskolorna om mera resurser? OM politikerna trots allt skulle fördela mer resurser till de kommunala skolorna så innebär ju det per automatik att också friskolorna får samma påslag per elev oavsett om de bett om det eller ej! Är det ett mer rättvist system? Absolut inte.
Vi vet ju att det inte finns någon direkt korrelation mellan bättre skolresultat och mer resurser. Felet ligger alltså på annat håll.
Det ligger i pedagogiken, det ligger i lärarnas engagemang i sin gärning och det ligger i den utbildning som dagens lärare har fått.
Någon annan reell förklaring finns inte till att det är en skillnad mellan kommunala och "fria" skolor.
Margit Urtegård och Erik Berg har också skrivit en insändare som berör skolan. Den mest berättigade frågan de ställer är "Har man helt givit upp tron på den kommunala skolan?"
Det är själva kärnfrågan. De lärare som skriar efter mer resurser och klagar över mängden av barn med "utländska namn", har de samma inställning till sitt jobb som de lärare jag själv en gång hade och som definitivt hade betydligt knappare resurser att röra sig med än dagens lärare?
Eller är de "bara" kommunalarbetare?
Din analys är en av de mer klarsynta jag stött på i Strängnäs skoldebatt.
mvh/Håkan Bertilsson