Ska Polanski utvisas?
Sofia Curman skriver idag en artikel i DN om Roman Polanski. Artikeln ifrågasätter om Polanskis livsgärning, bakgrund, berömdhet eller kvalifikationer skulle ursäkta hans brott och/eller förhindra att han skulle få sitt straff.
Man pekar på att brottsoffret önskar lägga detta bakom sig och inte längre behöva påminnas om saken.
Allt detta är ju helt irrelevant i frågan!
Vår svenska rättsuppfattning stipulerar en bortre gräns för hur länge samhället kan lagföra en människa för ett specifikt brott. Det kallas preskription.
Man må ha vilken uppfattning man vill om det skäliga och rimliga i att en brottsling ska kunna hålla sig undan rättvisans arm under en viss tid för att sedan gå fri, men nu är det så vår uppfattning är. Lyckas inte samhället gripa och döma en brottsling inom en viss tid så är chansen försutten.
Man må ha vilken uppfattning som helst om Polanski eller hans påstådda brott.
Inte ens mord har en så lång preskriptionstid som 32 år eller mer här i Sverige. Inte ens mordet på Palme har kunnat påverka vår syn på detta.
Däremot finns ett förslag om anpassning till Romstadgan som skulle innebära att preskriptionstiden för folkrättsbrott, mord, dråp och terroristdåd skulle slopas. Men även om det förslaget blir lag så omfattas inte våldtäktsbrott av denna förändring. Idag kan en person dömas till max. 10 års fängelse för ett våldtäktsbrott. Det innebär att om Polanski skulle begått brottet i Sverige 1977 och sedan lyckats hålla sig undan lagens arm skulle hans brott ha varit preskriberat 1992 och han skulle därefter ha betraktats som en fri man.
Inte kan vi väl ha en annan uppfattning för att Polanski är "känd", "Polack", "Fransman" eller för att brottet begicks i ett annat land. Visst - USA har måhända inte samma humana uppfattning som vi i denna fråga och självklart är det dess rätt att försöka lagföra alla dem som fortfarande enligt amerikansk lagstiftning kan komma att fällas.
Men för oss i Sverige, kan vi ju inte gärna med bevarad självkänsla ställa oss bakom ett sådant förfarande. Det skulle ju innebära att vi underkänner vårt eget rättssystem och att vi inte skulle dela den rätsuppfattning som vilar på ett humanistiskt tänkesätt som vi gjort till lag i vårt land.
Man pekar på att brottsoffret önskar lägga detta bakom sig och inte längre behöva påminnas om saken.
Allt detta är ju helt irrelevant i frågan!
Vår svenska rättsuppfattning stipulerar en bortre gräns för hur länge samhället kan lagföra en människa för ett specifikt brott. Det kallas preskription.
Man må ha vilken uppfattning man vill om det skäliga och rimliga i att en brottsling ska kunna hålla sig undan rättvisans arm under en viss tid för att sedan gå fri, men nu är det så vår uppfattning är. Lyckas inte samhället gripa och döma en brottsling inom en viss tid så är chansen försutten.
Man må ha vilken uppfattning som helst om Polanski eller hans påstådda brott.
Inte ens mord har en så lång preskriptionstid som 32 år eller mer här i Sverige. Inte ens mordet på Palme har kunnat påverka vår syn på detta.
Däremot finns ett förslag om anpassning till Romstadgan som skulle innebära att preskriptionstiden för folkrättsbrott, mord, dråp och terroristdåd skulle slopas. Men även om det förslaget blir lag så omfattas inte våldtäktsbrott av denna förändring. Idag kan en person dömas till max. 10 års fängelse för ett våldtäktsbrott. Det innebär att om Polanski skulle begått brottet i Sverige 1977 och sedan lyckats hålla sig undan lagens arm skulle hans brott ha varit preskriberat 1992 och han skulle därefter ha betraktats som en fri man.
Inte kan vi väl ha en annan uppfattning för att Polanski är "känd", "Polack", "Fransman" eller för att brottet begicks i ett annat land. Visst - USA har måhända inte samma humana uppfattning som vi i denna fråga och självklart är det dess rätt att försöka lagföra alla dem som fortfarande enligt amerikansk lagstiftning kan komma att fällas.
Men för oss i Sverige, kan vi ju inte gärna med bevarad självkänsla ställa oss bakom ett sådant förfarande. Det skulle ju innebära att vi underkänner vårt eget rättssystem och att vi inte skulle dela den rätsuppfattning som vilar på ett humanistiskt tänkesätt som vi gjort till lag i vårt land.
Det känns mycket trist att juden och pedofilen Roman Polanski kan köpa sig fri från något med tanke på han har erkänt motsvarigheten i Sverige, våldtäkt mot barn med tanke på våldtäksmannen var 44 och den lilla flickan var 13 så även om hon "var med på det" så borde en 44-årig man som han var då veta bättre. Ni som försvarar denna pedofil kan ni fråga er tänk om det hade varit er dotter/syster, hade ni då varit lika "förlåtande" om en vuxen man våldtagit er dotter/syster? Anledningen jag använder begreppet våldtäkt är om någon haft har sexuell handling med barn under 15 år bedöms det som våldtäkt även om något våld eller hot om våld inte förekommit. Det spelar ingen roll om det är gärningsmannen eller barnet som tagit initiativ till handlingen.
//Amanda (Mamma till döttrar på 10, 12, 16)