1

Gotska Djävulssandön?



På AFTONBLADETs insändarsida kunde man läsa ovanstående någon gång kring förra sekelskiftet.

"Det bör ju vara med tidningsartiklar som det heter i grundlagsmotioner att däri icke böra sammanblandas ärenden av olika beskaffenhet....."

Det är Emil Svensén som skriver detta för att sedan direkt göra det själv! Hans insändare handlar om Centralbangården, Långholmen och Gotska Sandön!

Han berör en diskussion som redan hade pågått en längre tid och som fortsätter än idag, nämligen "getingmidjan" - järnvägsbron över Riddarholmen. Innan den kom till var ju Stockholms Norra (vid Norra bantorget) en säckbangård dit alla linjer norrifrån kom in. De som kom väster- och söderifrån fick sin ändstation i Stockholms Södra.

I diskussionerna kring sammanbindningsbanan kan särskilt noteras prästerskapets ställningstagande:

"På de fantastiska förslagen om anläggande af en jordvall öfver Riddarholmsfjärden, en stor bangårdsbyggnad med pålar och fyllning i Klara sjö och dess sumpiga trakter, en under Södermalm gräfd och sprängd underjordisk väg till Fatburssjön med mera af dylik vidunderlig beskaffenhet, kan jag för min del icke fästa något afseende".

1871 invigdes till slut sammanbindningsbanan så som Nils Eriksson hade planerat den. Men först 1908 blev dubbelspåret klart för användning. Det var redan då Sveriges dyraste järnvägsprojekt. Få se om den nya Citytunneln slår sin föregångar!

Diskussionsämnet därefter kan väl kanske närmast betecknas som "Tegelbackseländet".

I Svenséns insändare handlar det om en av arkitekten Cyrillus Johansson "tillämnad jättebro över Riddarfjärden med sin enorma kostnad och sin skämmande och skrämmande utsikt åt väster"

Själv förespråkar han en dragning över Långholmen (parallellt med den senare tillkomna Västerbron) och över till Kungsholmen. Ett på sin tid mycket diskuterat förslag som oftast innebar tågspår antingen utmed Norr Mälarstrand och över till Centralbangården, eller tunnel under Kungholmen.

Hur kommer han nu in på Gotska sandön? Jo, genom att förlägga den nya järnvägsförbindelsen på dåvarande Centralfängelsets mark på Långholmen måste han söka en ny plats för denna inrättning ("Sveriges största - eftersom det rymdes så mycket där...:"). Och si - det gör han ute i Östersjön!

Med inspiration från Alcatraz, Djävulsön och andra fängelser runt om i världen som förlagts till ödsligt belägna öar som ansågs mer lättövervakade och mer rymningssäkra, föreslår han på fullt allvar att Gotska Sandön med sina 36 kvadratkilometer, ska inrättas till Statsfängelse. Ön tillhör ju redan statsverket och "befolkas allenast av betjäningen vid de där belägna fyrarna och dess familjer. Så gott som hela ytan upptages av småskog och flygsand, och i privaträttsligt hänseende är den helt och hållet att anse som herrelöst land".

Svensén tänker sig här en utvidgad straffanstalt som kunde motta fångar också från andra städer med fängelser i centrala lägen som istället kunde frigöras för annan och mer angelägen exploatering. "Måhända är det icke uteslutet att även kronoarbetskåren på Svartsjö kunde förläggas dit, varefter det forna kungaslottet med sitt natursköna läge borde kunna bli en frestande smakbit för köplystna och köpstarka miljonärer."

Svensén påpekar de goda förbindelserna med Fårösund och Nynäshamn, de lättare bevakningsförutsättningarna.

"Istället borde fångarna i ganska stor utsträckning kunna sysselsättas med hälsosamt och stärkande, men icke klemande arbete i det fria, såsom stenhuggeri och dylikt".

Tänk om dessa tankar fått gehör!