STIM(MUNG)?
Paneldebatt om en musikbransch i förändring. Fr.v. Per Kviman, Ben Malén, Anders Johansson, Johan Hargeby, Maria Molin Ljunggren, Jonas Kullhammar, Magnus Bjerkert och Ola Håkansson. Per Kviman skyms av "moderatorn" Petra Markgren Wangler.
Häromdagen var jag på STIM MUSIC EXPO. Varför man valt beteckningen "expo" är obegripligt för mig. "Forum" hade varit en mycket mer adekvat beskrivning.
Arrangemanget gick av stapeln på Nalen i Stockholm och bestod av en räcka seminarier och större paneldebatter. Allt kring musikbranschen, upphovsrättsfrågor och information om hur STIM fungerar.
Att jag hamnade där har sin enkla förklaring i att jag är registrerad som upphovman för 24 musikaliska "verk". Inte så att jag kan leva på några feta STIM-pengar, men en och annan krona droppar faktiskt in.
Vi är totalt 50000 registrerade medlemmar! Det är väldigt många människor som ägnar tid åt musikskapande verksamhet i vårt land. Men det är bara 5000 av dessa som får intäktsavräkningar. Och det är bara 500 av dessa som kan leva på sin musikskapande verksamhet. Och bland dessa 500 är det 20 personer som aldrig mer behöver skriva en not!
Intressant statistik!
Men som i de flesta branscher finns här också ett könsproblem.
"Män styr - kvinnor sjunger"!
Det fick vi veta i paneldebatten kring en musikbransch i förändring. 19% av STIMs låtskrivare är kvinnor. Men i panelen var det sju män och en kvinna!
Varför är det på detta sättet?
Erikssons avgående VD, Carl-Henrik Swanberg, talade i DN om att svårigheten för det teknikdominerade företaget att värva kvinnor till styrelsen är att så få kvinnor söker sig till de tekniska utbildningarna. Följden blir att det inte heller finns några kandidater till styrelseposter.
Men det kan knappast gälla musikbranschen. Här är en mycket stor andel kvinnor vilket jag kunde konstatera under dagen på Nalen. Och förvånansvärt många av dem är unga. Så hoppet finns väl att också kvinnorna lär sig att man måste ta del också av trista styrelsesammanträden och annat i tillvaron.
P.g.a. försenad ankomst missade jag en del av morgonens paneldebatt mellan kulturpolitiker från alla partierna. Bl.a. hade debatten tydligen hettat till kring IPRED-lagen (är det inte ett gräddersättningsmedel?) vilket hade varit intressant att höra. Denna lagstiftning är ju fullständigt absurd!
Varför ska enskilda företag kunna gå till domstol och få ut ditt namn (gm din IP-adress) och sedan kunna ta med sig Kronofogden och i värsta fall bryta sig in i ditt hem och bära iväg din dator utan någon rättegång och dom?
Det är rena Gestapo-tänket. Och som sagt av många - i längden helt verkningslöst. Tekniken har som vanligt sprungit ifrån juristerna för länge sedan.
Ingen ifrågasätter upphovsmäns rätt att bestämma över sina verk och att också kunna få ersättning för dessa när de används, men det måste kunna ske på ett praktiskt och hanterbart sätt. STIM har länge pekat på det system man sedan länge tillämpar för t.ex. krogar, butiker, varuhus och hotell som vill kunna spela musik för sina kunder. En schablonersättning som sedan fördelas bland upphovsmännen. Låt serverföretagen debitera ut en schablonavgift till sina kunder, som går till STIM. Sedan kan man ladda ner vad och hur mycket man vill.
Den illegala nedladdningen har minskat drastiskt sedan IPRED-lagen kom till och tillskyndare har pekat på detta för att visa på lagens effektivitet. Nu fick jag klart för mig att det kanske är helt andra aspekter som har resulterat i färre nedladdningar och ökade försäljningssiffror för singlar.
Men det går ju faktiskt väldigt enkelt att ladda ner låtar helt lagligt från t.ex. iTunes. Nio spänn för ett spår är väl ingenting. Och enkelt som sjutton är det. Du har föranmält ett konto där iTunes drar kostnaden så snart Du godkänt köpet. Att göra laglig nedladdning enkel och billig gör ju att färre får anledning att göra det illegalt.
Men skivbolagen är oerhört stockkonservativa och har haft svårt att följa med utvecklingen. De har blivit kolosser på lerfötter och kommer att implodera så småningom.
Det är en gåta för mig att de t.ex. inte lägger ut äldre musik på nätet. Sådan som i form av LP, EP eller CD-skivor är slutsåld på marknaden. Den finns i bolagens arkiv och där ligger den och gör ingen nytta alls. Att göra den tillgänglig i digital form på nätet innebär en ringa kostnad men en jättemöjlighet att åter kunna tjäna pengar på dessa äldre och sedan länge betalda musikinspelningar. Och man slipper bränna skivor och trycka konvolut! Kunden gör hela jobbet och betalar dessutom för det.
När vaknar den branschen?