Illusionsparadiset?
Konstnären, f.d. skådespelaren m.m. Leif Ahrle och jag föddes med tio dagars mellanrum vägg i vägg på Allmänna BB. Våra mödrar var lekkamrater sedan bandomens somrar på Östra Ekudden i Vaxholm och pratar fortfarande (97 resp. 98 år gamla) dagligen med varandra på telefon.
Här står Leif på sin gamla arbetsplats (tvåa fr. vänster) på Stadsteaterns scen.
För några år sedan lockade Leif in mig i Föreningen 1943 Års Män! Jag var uppvuxen med de stiliga skinnbundna banden med "1866 års män" och "1899 års män" och var lite tveksam först. Men i vår förening har inte några skinnband ännu gjort sig motiverade! Däremot i digital form utan band!
Vi träffas nu och då och käkar en middag föregången av något intressant föredrag eller besök.
I går fick vi ta en tur bakom Stockholms Stadsteaters scen! En tur som jag varmt rekommenderar. Det verkar som om teatern har en visningsverksamhet med duktiga guider så hör efter om ni är intresserade.
Vi började (sedan vi inväntat de som fortfarande beger sig till Folkets Hus . nuv. Dansens Hus) i salongen där vår guide just berättade att det fortfarande kommer folk flåsande från Barnhusgatan vid Norra Bantorget i sista minuten till föreställningarna. Själv föreställde jag mig också den entrén när programmet presenterades men kom i tid på att det nu är "ett par år sedan" som Stadsteatern flyttades till det hus som byggdes för den men som bryskt ockuperades av Sveriges Riksdag under ett antal år.
Salongen är likt en gammal Shakespeare-teater, åttkantig till formen och ingenstans sitter Du längre än 20 meter från scenen.
Operan och Dramaten har båda sina scenverkstäder utlokaliserade och måste således transportera sina kulissbyggen till teatern från annat håll. Stadsteatern har allting i sitt eget hus vilket är oerhört imponerande.
Här visar vår guide upp de första tittskåpsmodellerna till en ny scenbild. Det lilla trädet i minutiöst utförd modell fanns till beskådande också i full skala. Illusionsmakeri på hög nivå!
Bakom scenen ryms scenerierna till minst två-tre olika uppsättningar som altenerar på stora scenen, just nu t.ex. "De tre musketörerna" och "Puntilla och Matti".
En gammal dekormålning "vilar sig" högt upp på väggen i dekorverkstaden.
Kulisser som byggs i källarens verkstäder eller som ska upp i repetitionslokalen högre upp i huset, transporteras med en i sanning imponerande hiss: dryga 20 kvm och tio meter hög!
Att ens föreställa sig att det i princip finns tre sådana höjdplan - plus flera andra med normal takhöjd - ovanför varandra i byggnaden, är svårt.
Vi tog oss ner i scenverkstaden där vi fick veta lite om de kreativa människor som arbetar där nere i underjorden. Bl.a. finns en scen i "Puntilla och Matti" där ett fordon körs in på scenen genom en vedstapel som splittras. När pjäsen sattes upp på 90-talet kom regissören till verkstadsfolket och sa: "Jag vill ha en bil för tre personer som kan köras snabbt in på scenen, krocka med en flaggstång och liksom "klättra" upp för denna för att sedan kunna lyftas ner av en man"...........
Naturligtvis löste kreatörerna detta som blev ett succeartat inslag i uppsättningen.
Hela huset omfattar ca. 37000 kvadratmeter av vilka vi väl hann se en bråkdel.
Varje plagg märks med namnet på den skådespelare som använt dem och dessa märkningar finns kvar, så på somliga plagg kunde man läsa upp till ett tiotal skådespelarnamn. Alla plagg tvättas i det egna tvätteriet efter varje föreställning.
Klädförrådet var imponerande (som så mycket annat, tygförrådet t.ex.). Det rymmer löpande ca. 15000 plagg. Ca. 1000 nya tillkommer varje år och vart tredje år gallras ca. 3000 plagg bort.
Här konstaterar en av årsbröderna vilken otrolig - men praktfull - vikt som stackars Leif Andrée tvangs släpa på som Hamlets fader.
Och att behöva vara så här uppbullad under kläderna är också rätt så svettigt! Den dagliga tvätten lär vara nödvändig.
En liten del av det omfattande stövelförrådet!
Här står vi vid "Inspirationshörnan" i klädförrådet. Modetidningar från 1900 till vår tid ger dräktmakarna möjlighet att skapa sin bit av illusionen.
Vi avslutade uppe i perukverkstaden. Alla peruker tillverkas av riktigt människohår. Vårt hår är alls icke så slätt och fint som vi får lära oss i TV-reklamen "för att vi är värda det"....
Perukstocksförrådet.
Istället är varje hårstrå fjälligt varför det är oerhört viktigt att varje hårstrå i en peruk ligger åt samma håll för att peruken ska kunna hanteras och kammas som riktigt hår. Det räcker med att ett hårstrå ligger fel för att det ska uppstå trassel som leder till rena knutar i peruken. Då måste man ta bort det partiet av peruken och börja om från början.
Kvällen avslutades med gemensam middag på intilliggande krog. Jag hamnade mellan en annan gammal barndomsvän till mig och en ny bekantskap. En glad och underhållande IT-konsult som varit med "från början" i sybehörsrymden. Bl.a. hade han ordnat det första e-postmeddelandet mellan vår ambassad i Tokyo och UD här hemma. På den tiden gällde det att avtala ihop alla telefonbolag utmed sträckan.
Efter maten tog han upp och stoppade i sig ett par piller och jag tänkte att det väl var matsmältningshjälpmedel men sade tanklöst något om "uppåttjack" tills jag såg vad det stod på pillerkartan: "Morfin". Det ledde till att min nyvunne årsbroder berättade att han opererats för prostata och blivit av med det men att man upptäckt en metastas på ryggraden. Hittills hade man kunnat hålla den i schack med cellgifter men nu gjorde de ingen verkan längre. Han väntade på besked om det fanns något annat att göra. Men pillren var han tvungen att ta för att hålla smärtorna stångna.
Man inser hur besparad man egentligen är många gånger.