"Blod och död, shopping och lite glass!" - en vecka i Panicale, Dag 6
Marknadsfredag i Panicale. Framför stadshuset den obligatoriska polisbilen (Italien håller sig med tre olika poliskårer med delvis olika uppgifter. Undra på att det blir revirpink och korridorer för maffian)
Den sjätte dagen fick vi en rejäl sovmorgon. Klockan 10 var avfärden utsatt till.
Anledningen var givetvis den reguljära fredagsmarknaden i Panicale. Inte mycket att hänga i julgranen jämfört med de arabiska och mer turistiska marknaderna. Här hade ett tiotal handlare dykt upp och vecklat ut sina sinnrika markistak från fiffigheter ovanpå sina biltak. Mest kläder, skor och lädervaror.
Men minst en kjol och ett antal nya jeans upptäcktes på gruppens damer under dagen!
Sinnrika tälttakskonstruktioner
Idag bar det av till närbelägna Chiusi, ett av etruskernas centra.
På vägen dit passerades familjen Buitonis ”place”. Rings a bell? Spagetti! Pasta!
Vi befinner oss i Slow Foods vagga. Här i trakterna påbörjades revolten mot fast food, mot McDonalds och Burger King. Till och med mot Pizza Hut!
Maten får inte raskas över som om det bara vore ett nödvändigt livsuppehållande ”ont”. Maten - och hela matupplevelsen - är livsnödvändig.
Mat ska lagas från grunden, produceras och tillredas lokalt och ätas med lust och ro!
En god tanke om det inte bara hade förorenats av helt onödiga påbyggnader som ledde till det ödesdigra begreppet Slow City.
Att få köra bil på stadsgator är något helt annat. Rörelsen hade nått en oerhört mycket större spridning och kunnat omfattas av många fler sympatisörer om man inte lierat sig med miljömaffian utan hållit sig till maten.
Vid foten av basilikans kampanil i Chiusi berättar Bobby etruskernas historia.
Kampanilen byggdes av etruskerna redan men då som en vattenreservoar till vilken vattnet trycktes upp genom ett sinnrikt akveduktsystem.
Vid kampanilens fot står en replik av den berömda varghyndan med Romulus och Remus som diar. De båda gossarna sägs ha fötts i Chiusi.
Här ville man ta av sig skorna och njuta av det havsslipade och solvarma "gruset".
Dessa huvuden användes som lock till begravningsurnor.
Nu lämnar vi nutiden och beger oss tillbaka till de gamle etruskerna. Första stoppet i Chuisi var just det fina etruskermuseet.
När man fann denna typ av lerkärl kopplades de till etruskernas begravningsseder och de exponerades gärna med gravkärl stående ovanpå. Tills någon "omvärderade" en påstådd inskription: "ITIS APISS POTANDA BIGONE" och läste det: "It is a pot, and a big one!". Om ock troligen i detta fall för ett barn.
Detta mytiska folk om vars ursprung de lärde tvista. Etruskerna hade gruvor, de utvann metaller och de kunde göra salt!
Det sistnämnda inte minst väsentligt. På den tiden lika värdefullt som guld om inte värdefullare. Saltets värde visas inte minst av de än idag påkostade och ibland rent överdådiga saltkar man finner. Se bara på det specialkar som ingår i Kungens paraddukning vid den kungliga taffeln.
De ägde också skrivkonsten även om de endast lämnat efter sig affärskontrakt och räkenskaper.
Romulus och Remus vilka enligt legenden grundlade Rom var ett par etruskiska gossebarn. Att Lars är ett etruskiskt gossenamn, visste ni inte, eller? Jag visste det definitivt inte.
Etruskernas makt bröts först då Romarna började bygga vägar som gick snabbare att transportera varor på än den kustsjöfart som etruskerna bedrivit.
Så här är vi vana att se de etruskiska skålarna och faten.
Men att döma av denna bottenskärva kunde de tydligen också fylla andra syften.......
Etruskerna höll sig med slavar. Man kan förenklat säga att dessa fanns i olika lager. De som var hantverkare och fick äga hus och hade förmåner men som var bundna till sin ägare. Nästa lager bestod av samma typ som också kunde äga hus men inte fick några andra förmåner. Underst på samhällsstegen stod de slavar som endast bokfördes som ”verktyg”. Deras situation var värre än vad som gällde för husdjuren.
Fantastiska guldfynd!
Små bronsfiguriner. Notera de båda gymnasterna i förgrunden.
Typiska mindre begravningskistor för aska. I detta fall serietillverkade (IKEA-modellen) för mindre bemedlade etrusker.
Den högra gubben ser ut att hålla en glasstrut i handen! Inte otroligt, eftersom de gjorde glass!
Att etruskerna tidigt lärde sig utvinna metaller och att smida stål gav dem möjlighet att utveckla en vapenhandel som vid sidan av saltet bidrog till deras makt och rikedom.
Vi fick också lära oss att etruskerna kunde göra glass. Eller snarare en glassörja. Urglassen som kallades ”Granita” fraktades från bergen med kejserliga posten varefter fruktsaft tillsattes.
Sämre blompiedestaler har man ju sett.....
En vilostund på museets trapp.
Utom för Hans och Mats-Ola som ägnar sig åt ljusskygga aktiviteter........?
Efter museet en tripp ut till några av de omgivande begravningsgrottorna.
Lejonets grav
Inne i innersta gravkammaren får vi veta allt om etruskernas begravningsseder.
Någon gång på 1800-talet har denna grav plundrats och för att hålla upp locket på den stora kistan har man använt locket till en mindre askkista!
Fagra vallmoblomster!
Vår återbördade chaufför Corrado (med vederbörlig vätskereserv försedd!) och Bobby väntar på passagerarna!
På hemvägen stannade vi för lunch på en fantastisk nyöppnad ”Bondekrog”. Liksom i Sverige måste bönderna finna andra utkomster än djurhållning och jordbruk. Turismen är det främsta alternativet och här hade anlagts en förstklassig restaurang med övernattningsmöjligheter och swimmingpool. Men som sagt - inte längre någon bondeverksamhet!
Bobby välkomnar oss till lunchbordet......
....och fisken! Som smakade alldeles utmärkt!
Inget av glasen är Cal-Axels även om det ser "packat" ut!
Efterrätten var himmelsk och uppläggningen fantastisk!
Kaffet intogs på uteterassen. Pool i bakgrunden men föga jordbrukarverksamhet!
Det hela avslutades med en obligatorisk Limoncello.
På kvällen hade två av herrskapen inviterat sina medresenärer på en drink i sin trädgård. Ett mycket lovvärt initiativ som omedelbart utmanades av ytterligare två till morgondagen. Men då också med en rundvandring så att vi alla skulle kunna få se hur övriga bodde.
Istället för blommor medhavde vi ett fat jordgubbar!
Garden party!
Här ses kusinerna/reseledarna Bobby och Louise.
Bobbyvisionen gör ett nedslag och intervjuar herrskapet Hellström.
En höggradigt ålderstigen diskbänk som dock ännu ej blivit fullt ansluten till det moderna rörsystemet.
Inbrottsskyddet kändes betryggande i denna bostad.
På hustruns uppdrag förevigas blomstervägg.
Och av eget intresse dessa komplicerade taktegelläggningar.
Från trädgården hade vi en otrolig utsikt när mörkret sakta sänkte sig och vi gav oss iväg för att få något mer substantiellt i våra magar.
Och när månen steg på himlen drog vi oss åter till vår lilla lya för att hämta krafter inför morgondagens vedermödor.