Känns tongångarna igen?
Maths O Sundquist heter en norrländsk affärsman som med de bästa avsikter byggt ett företagsimperium i norra Sverige. Som gett jobb och sysselsättning åt många männsiskor. Som betalar sina räntor,amorteringar och leverantörsfakturor och som sköter sina skatter. På alla sätt en respektabel affärsman.
Men i någons ögon har han blivit lite stor. Kanske uttalat sig lite kaxigt. Det räcker för att någon liten banktjänsteman som inte blivit bjuden på det stora kalaset ska börja dra i trådar.
Sundquist må vara hårt belånad. Men en oberoende värdering tycks ju ha gett vid handen att hans tillgångar fortfarande är värda mer än hans skulder. Och därför borde varje seriös bank som vill bygga långsiktiga relationer stötta och hjälpa istället för att hota och stjälpa.
Men likt så många före Sundquist, finns hos hans bankförbindelser folk som ser nya möjligheter för sig själva och som hellre stjälper än hjälper.
Så man startar en process som otvetydigt kommer att leda fram till en stor konkurs. Det kommer antagligen att vara "den största" och den kommer att sluta med att ett stort antal konkursförvaltare gör sig grova förtjänster under flera år för att till slut lämna ifrån sig en berättelse över de slumputförsäljningar man gjort och som lämnat ett stort underskott i boet.
Sundquist lämnas med en jätteskuld som förföljer honom resten av livet. Advokaterna som handhaft konkursen visar stora vinster och ett antal banknärstående företag har för småmynt kunnat gama till sig godbitarna ur Sundquists forna imperium.
Känns det igen?
Jovisst! Så gick det till när Ivar Kreuger tvangs in i en återvändsgränd där på den tiden inget annat än självmordet återstod.
Så gick det till när tycoonen Axel Wenner-Grens livsverk slog till spillror.
Så gick det till när Finansmannen Eric Penser fick en krona för sitt företag .
Så gick det till när byggmästaren Lars Gullstedts livsverk slogs i spillror.
Alltid har bankerna eller närstående investmentbolag efteråt kunnat kontrollera industriella pärlor som SKF, Boliden, Elektrolux.
Det verkar vara dags igen
Men i någons ögon har han blivit lite stor. Kanske uttalat sig lite kaxigt. Det räcker för att någon liten banktjänsteman som inte blivit bjuden på det stora kalaset ska börja dra i trådar.
Sundquist må vara hårt belånad. Men en oberoende värdering tycks ju ha gett vid handen att hans tillgångar fortfarande är värda mer än hans skulder. Och därför borde varje seriös bank som vill bygga långsiktiga relationer stötta och hjälpa istället för att hota och stjälpa.
Men likt så många före Sundquist, finns hos hans bankförbindelser folk som ser nya möjligheter för sig själva och som hellre stjälper än hjälper.
Så man startar en process som otvetydigt kommer att leda fram till en stor konkurs. Det kommer antagligen att vara "den största" och den kommer att sluta med att ett stort antal konkursförvaltare gör sig grova förtjänster under flera år för att till slut lämna ifrån sig en berättelse över de slumputförsäljningar man gjort och som lämnat ett stort underskott i boet.
Sundquist lämnas med en jätteskuld som förföljer honom resten av livet. Advokaterna som handhaft konkursen visar stora vinster och ett antal banknärstående företag har för småmynt kunnat gama till sig godbitarna ur Sundquists forna imperium.
Känns det igen?
Jovisst! Så gick det till när Ivar Kreuger tvangs in i en återvändsgränd där på den tiden inget annat än självmordet återstod.
Så gick det till när tycoonen Axel Wenner-Grens livsverk slog till spillror.
Så gick det till när Finansmannen Eric Penser fick en krona för sitt företag .
Så gick det till när byggmästaren Lars Gullstedts livsverk slogs i spillror.
Alltid har bankerna eller närstående investmentbolag efteråt kunnat kontrollera industriella pärlor som SKF, Boliden, Elektrolux.
Det verkar vara dags igen
Hur kan det bli en "stor konkurs" ?
Du säger ju att hans tillgångar är värda mer
än hans skulder.